Kommunal förköpsrätt av nyckelfastigheter

Herr talman! Markus Kallifatides har frågat mig vilka överväganden som har lett till att jag och regeringen inte tagit förslagen om kommunal förköpsrätt vidare och om jag och regeringen fortfarande inte ser någon anledning att införa en bredare kommunal förköpsrätt i enlighet med de ursprungliga utredningsdirektiven.

I maj 2023 ändrade regeringen inriktningen för Utredningen om en ny förköpslag till att avse de särskilda situationer där det kan vara motiverat att kommunen eller staten går in och tar över ett fastighetsköp (dir. 2023:67). Utredningen fick därför i uppdrag att bland annat lämna förslag om förköpsgrunder för att motverka organiserad brottslighet och för att underlätta skyddet för det civila och militära försvaret. De tidigare kommunala förköpsgrunderna i det ursprungliga direktivet utgick därmed. Regeringens fokus i denna fråga är att säkerställa träffsäkra och proportionerliga verktyg.

Utredningen lämnade i maj 2024 betänkandet Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner (SOU 2024:38). Betänkandet har varit på remiss, och förslagen bereds inom Regeringskansliet.

Herr talman! Tack, infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, för det ganska kortfattade svaret på min interpellation!

Jag är här som riksdagsledamot från Stockholms stad. Jag har tagit min utgångspunkt i ett antal uppmärksammade debatter och händelseförlopp som handlar om centrumanläggningar i just min stad. Men jag menar att frågeställningarna är av relevans för hela vårt land.

Det har alltså varit en stor debatt kring nedgångna centrumanläggningar – de påverkar människor på många sätt. Man har både konkreta exempel och kanske lite vagare misstankar om olika typer av oegentligheter och i yttersta fall brottslig verksamhet i och kring anläggningar.

Herr talman! Ledande företrädare för Stockholms stad, mina partikamrater, har tydligt efterfrågat större möjligheter för kommuner att träda emellan när fastigheter, såsom centrumanläggningar, kommer ut till försäljning: en kommunal förköpsrätt av så kallade nyckelfastigheter.

Det var mot den bakgrunden, herr talman, som den socialdemokratiskt ledda regeringen 2022 gav en särskild utredare i uppgift att ta fram förslag på en ny – återinförd, om man så vill – kommunal förköpsrätt. En sådan har alltså funnits i Sverige och finns till exempel i vårt grannland Finland. Den här utredningen hade ett uppdrag att titta på ett antal förköpsgrunder, sakliga skäl, för en kommun att träda emellan och utöva förköpsrätt. Det handlade om företagsetableringar och företagsexpansioner. Det handlade om att möjliggöra för samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder och också om att effektivt minska och motverka segregation.

Efter den här regeringens ändring genom tilläggsdirektiv till utredningen kvarstår endast – det är inte oviktigt – syftet att motverka organiserad brottslighet.

Jag har ställt två frågor till Andreas Carlson. Den första frågan var: Vilka överväganden har lett till att regeringen ännu inte har tagit det förslag som faktiskt finns färdigt sedan andra halvan av 2024 vidare till en proposition – förslag om en ny lagstiftning? Den andra frågan var: Vilka överväganden gör regeringen, och vilka tankar har regeringen kring att kanske föreslå en något breddad kommunal förköpsrätt?

Jag vill plädera lite för den tanken. Baserat på de stockholmska erfarenheterna ser vi framför oss att det är en glidande skala av problem som följer av en nyckelfastighet, såsom en centrumanläggning. Det finns, som vi ser det, mycket goda skäl att ge kommuner ett ganska kraftfullt instrument, en möjlighet att kliva in och ta sitt kommunala ansvar i förhållande till medborgarna för att upprätta en god samhällsutveckling.

Herr talman! Tack, ledamoten Markus Kallifatides, för frågorna!

Den första frågan bygger på att vi inte skulle ha tagit de här förslagen vidare, som den är formulerad. Vi har remitterat dem. Vi bereder dem. Det pågår alltså beredning av de här förslagen. Det har kommit flera remissvar som behöver analyseras grundligt. Det är alltså inte korrekt att regeringen inte har tagit förslagen vidare. Det här pågår fortfarande.

En ny lagstiftning på området kräver noggranna avvägningar. Det är ett komplicerat rättsområde. Det är viktigt att det blir träffsäkert med den nya inriktning som vi gav utredaren vad gäller skydd för det civila och militära försvaret och det som handlar om att motverka organiserad brottslighet.

En ny lagstiftning måste vara rättssäker, proportionerlig och, som jag precis sa, träffsäker när det gäller de intressen som den är avsedd att skydda. Den måste också ta hänsyn till motstående intressen och inte bidra till för stora och negativa konsekvenser och störningar för fastighetsmarknadens funktionssätt. Det finns en del remissynpunkter i den delen.

Regeringens fokus i frågan är liksom tidigare att säkerställa träffsäkra och proportionerliga verktyg för att stärka tryggheten, motverka organiserad brottslighet och underlätta skyddet för det civila och militära försvaret.

Det försämrade säkerhetspolitiska läget har förstärkt behovet av att skydda det militära försvarets intressen. Kallifatides nämnde Finland. Finland har sedan 2020 en förköpsrätt för att bland annat säkerställa den nationella säkerheten. Det är önskvärt att Sverige utvecklar motsvarande verktyg med en statlig förköpsrätt till skydd för det militära försvaret. Det var bakgrunden till det direktiv som vi gav, och vi har nu ett underlag som fortsatt bereds.

När det gäller den andra frågan har vi inte några förslag på att bredda detta. De utredningsförslag som vi tog emot har varit ute på remiss, och det är dessa förslag vi arbetar med.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag tror att jag tydligt uttryckte att regeringen inte har tagit vidare detta till en proposition och ett förslag om ny lagstiftning. Jag förnekar alltså inte det statsrådet helt korrekt uppgav, nämligen att frågan bereds i Regeringskansliet. Detta framgår också av min interpellation.

Jag uppskattar det något utvecklade resonemanget och konstaterar att regeringen och Socialdemokraterna, vad jag kan se, inte har motsatta uppfattningar om en statlig förköpsrätt som tar sikte på uppbyggnad av militärt och civilt försvar samt militär och civil beredskap. Vi ser fram emot en proposition eller möjligen att få lägga fram en sådan proposition så skyndsamt som möjligt.

Min fråga tog sikte på den kommunala förköpsrätten. Primärt skulle det inte handla om civil och militär beredskap och försvarsförmåga utan om bredare samhällsutvecklingsfrågor. Det är så vi socialdemokrater, inte minst i Stockholms stadshus, har sett på det. Det är viktiga nyckelfastigheter, herr talman, såsom centrumanläggningar som finns i tiotusentals människors vardagsmiljö och som är nedgångna. De har eftersatt fastighetsunderhåll och detaljer som flagnar. Detta påverkar de otrygga miljöer som finns och de oklara verksamheter som pågår – den ena mer ljusskygg än den andra.

Vi har eftersökt ett verktyg, bland många tänkbara, för att en kommun ska kunna ta sitt ansvar och kliva in för att bland annat effektivt minska och motverka segregation, för att möjliggöra för företagsetableringar och företagsexpansion samt för att ta ansvar för klimatanpassningsåtgärder. Detta gäller utöver det explicita syftet som vi ju står bakom: att motverka organiserad brottslighet.

Det är även för oss viktigt att åtgärder blir träffsäkra, herr talman. Jag tänker att detta prövas när förköp prövas – men om det inte finns något lagligt stöd för en kommunal förköpsrätt blir det ingen prövning gällande huruvida den faktiska åtgärden blir träffsäker eller inte.

När det gäller proportionerliga åtgärder och störningar skulle jag hemskt gärna vilja ge bostadsminister Andreas Carlson möjligheten att utveckla hur allvarliga störningar man egentligen tänker sig ska uppkomma för att det till exempel ska införas en anmälningsplikt gällande fastighetsförsäljningar och förvärv så att kommunen de facto får möjlighet att inom en viss tidsram ingripa – med ett förköp, ingenting annat.

Herr talman! Tack så mycket för frågorna och engagemanget, Markus Kallifatides!

Det här är ju angelägna frågor. Det handlar om tryggheten och hur den ska kunna återtas, om hur kriminalitet ska kunna bekämpas och om att människor ska kunna känna både trygghet och trivsel i sitt eget bostadsområde och i närheten av sitt område.

Det finns redan i dag flera verktyg. Vi har även infört lagstiftning som förstärker fastighetsägares ansvar när det kommer till att samverka för ökad trygghet och trivsel.

När det gäller själva frågan kan vi utifrån den tidigare och bredare förköpsrätt som fanns mellan 1968 och 2010 konstatera att förköp förde med sig osäkerhet, fördröjda fastighetsöverlåtelser, kostnader och en administrativ börda. Gällande de störningar jag hänvisade till och som Kallifatides ställde en följdfråga om, herr talman, hänvisar jag till remissinstanserna, och det är förstås viktigt att hantera dessa i god ordning.

Detta var skälet till att regeringen lade fram ett förslag på en mer precis tillämpning för att kunna ha förköp i de fall där vi ansåg att det skulle vara motiverat, nämligen gällande skydd för civilt och militärt försvar och för att motverka organiserad brottslighet.

När det gäller verktygslådan finns det redan i dag flera andra rättsliga verktyg för kommunerna att använda för att ingripa mot fastighetsägare som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt. Man behöver alltså inte vänta på att en fastighet ska komma ut på marknaden för att kunna, som Kallifatides sa, träda emellan och förvärva fastigheten.

Genom hyreslagen, som finns i 12 kap. jordabalken, samt bostadsförvaltningslagen finns skyddslagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot hyresfastighetsägare som missköter sina fastigheter. Det kan handla om åtgärdsföreläggande, förvaltningsföreläggande eller ytterst tvångsförvaltning.

I vissa fall kan även andra åtgärder aktualiseras, såsom att med stöd av PBL förelägga en ägare att på egen bekostnad riva en förfallen byggnad eller med stöd av expropriationslagen expropriera en grovt vanvårdad fastighet. Expropriationslagen kan användas även när en vanvårdad fastighet inte erbjuds till försäljning.

Jag vill ta med detta för att bredda diskussionen och peka på att det finns andra verktyg också. Tillsammans med de administrativa åtgärder som har underlättats och förstärkts under regeringens tid vid makten, där samarbete med polisen underlättas och där även förverkande av fastigheter och andra tillgångar är en del av kampen mot den organiserade brottsligheten, har verktygslådan alltså breddats.

Vi bereder som sagt fortsatt en förköpsrätt motiverat av just kampen mot den organiserade brottsligheten och för att underlätta skyddet för det civila och militära försvaret.

Herr talman! Jag passar på att tacka bostadsministern för debatten.

För mig låter det ändå som att regeringen – i den mån den får möjlighet att fortsätta efter den 13 september – har en positiv inställning till att faktiskt införa en kommunal förköpsrätt. Då faller rimligen också alla de invändningar som till exempel Fastighetsägarna hade i sitt remissvar gällande en ytterligare administrativ börda och möjlig fördröjning av fastighetsaffärer – eftersom en kommunal förköpsrätt ju då införs.

Det är ju där de administrativa förloppen uppträder och inte utifrån vilka grunder kommunal förköpsrätt kan utövas, utan det handlar ju om huruvida det över huvud taget finns en sådan eller inte. Det finns inte i dag, men om det skulle införas uppstår nya administrativa och potentiellt rättsliga processer som involverar alla inblandade aktörer, inklusive kommuner och domstolar i yttersta fall.

När det gäller den breddade diskussionen vill jag påminna om att det inte är riktigt samma lagstiftning. Bostadsförvaltningslagen gäller ju inte en centrumanläggning med lokaler och affärer, utan då gäller annan lagstiftning. PBL gäller givetvis, och tillsyn enligt plan- och bygglagen gäller, men kommunala företrädare menar att den lagstiftningen är helt inriktad på att åstadkomma rättelser av olika slag. Vi vill nog gärna hävda att det är ett trubbigt och långsamt verktyg för det här området.

Expropriationslagen förutsätter grov vanvård av fastigheten. Jag skulle säga att det är någonting helt annat än att förebygga organiserad brottslighet eller för all del att underlätta för klimatanpassningsåtgärder eller främja en god samhällsutveckling. Jag tycker alltså att det var lite svaga argument, men jag välkomnar att vi har ett mått av samsyn.

Herr talman! Även jag tackar för debatten.

Som jag har varit inne på är detta ett område som är angeläget men där det krävs noggranna avvägningar. Det är ju så att en bredare kommunal förköpsrätt skulle öka risken för de administrativa hinder och den påverkan som skulle vara negativ – det var det jag hänvisade till – och skapa osäkerhet samt leda till fördröjda fastighetsöverlåtelser, kostnader och en administrativ börda.

Just när det kommer till att motverka organiserad brottslighet och skydda fastigheter för det civila eller militära försvaret såg vi dock anledning att fortsätta utreda en förköpsrätt, och det är det vi fortsatt bereder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.