Klimatomställningen och elanvändningen

Fru talman! har frågat mig om jag delar bedömningen att Sverige måste öka elanvändningen för att klara klimatomställningen och på vilket sätt jag avser att verka för att Sveriges energipolitik anpassas och utformas utifrån det framtida elbehovet. Lars Hjälmered har vidare frågat mig hur jag avser att verka för ett kostnadseffektivt elsystem som värnar om all typ av fossilfri elproduktion.

Jag vill inleda med att säga att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Jag är medveten om betydelsen av vår klimatsmarta elproduktion som en central byggsten för klimatomställningen. Vi bör fortsätta att effektivisera vår elanvändning, men en ökad elektrifiering innebär att en ökad elanvändning kommer att behövas för omställningen till nettonollutsläpp i såväl transportsektorn som industrin. Det raka svaret på Lars Hjälmereds fråga är alltså ja. Därför är det positivt att Sverige har en bra utgångspunkt med historiskt stora elöverskott och därmed stor nettoexport av el. Sverige ska även fortsättningsvis ha ett robust elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan, effektivt nyttjande och el till konkurrenskraftiga priser.

Sverige har ett mål om 50 procent effektivare energianvändning till 2030 jämfört med 2005. Detta är ett viktigt mål också för att underlätta den ökade elektrifieringen.

Regeringen arbetar aktivt med olika åtgärder för att möjliggöra elektrifieringen när det gäller frågor som laddinfrastruktur, nätkapacitet och elmarknad. Arbete har även påbörjats med en nationell elektrifieringsstrategi som ska ta ett helhetsgrepp om förutsättningarna i energisektorn för att bidra till klimatmålen 2030, 2040 och 2045. Strategin ska bidra till en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering.

Avslutningsvis kan jag konstatera att de riksdagsbundna målen för energipolitiken baserade på energiöverenskommelsen från 2016, som Lars Hjälmereds parti valt att lämna, fortfarande gäller. Det övergripande målet för energipolitiken syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Genom den inriktning på energipolitiken som riksdagen godkänt säkerställs att regeringen både på kort och på lång sikt kan arbeta för en säker elförsörjning till konkurrenskraftiga priser.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att debattera det svenska el- och energisystemet och de klimatfördelar vi har och ska fortsätta att ha framåt.

Min vision är att vi ska ha en kraftfull ekonomisk utveckling i Sverige som vi kombinerar med en grön omställning. Det finns stora behov av ekonomisk utveckling, inte minst efter coronapandemin - ny teknik, nya jobb, bättre ekonomi för våra medborgare samt företag som fortsätter att betala skatter som säkrar välfärden och välfärdens finansiering. Det finns också behov av en grön omställning, särskilt inom områden som transporter och industri.

Experter har pekat på att elanvändningen i Sverige kan komma att öka med så mycket som 50 eller 60 procent. En del talar om ännu större ökningar som scenarier framåt. För mig är detta inte bara scenarier utan också en önskad samhällsutveckling. Ska vi kombinera den ekonomiska utvecklingen och den gröna omställningen tror jag att kittet däremellan är en ökad elanvändning från just fossilfri energi.

Historiskt har Sverige haft ett av världens bästa el- och energisystem. Vi har det renaste i hela EU. Men vi möter också ett antal problem och utmaningar. De totala elkostnaderna ligger inte längre lägst i Europa, som de tidigare har gjort. Vi har haft tre elkriser i Sverige inom loppet av drygt ett år - i Skåne, i Stockholm och i södra Sverige. Vi ser också de framtida behoven, som är en utmaning i detta, av att helt enkelt ha reglering och villkor som gör att nödvändiga investeringar - vi pratar i praktiken hundratals miljarder kronor - ska kunna komma på plats.

Det finns alltså möjligheter, men det finns också problem. De här elkriserna har visat på vissa av de utmaningar som finns. Det har också varit problem i Sverige med långa handläggningstider för att få elnät och ny elproduktion på plats. Experterna är överlag överens om att både elnätsreglering och elmarknadsmodell måste utvecklas.

Med detta som grund, fru talman, har jag ställt tre viktiga frågor till energiministern.

Den första handlar om de ökade elbehoven. Där tycker jag att energiministern gav ett tydligt svar alldeles nyss: Han delar synen att vi ser ett ökat elbehov framåt. Det är viktigt, fru talman, för det är som sagt inte bara ett scenario utan handlar om en önskad politisk utveckling. Ska vi ha ett elsystem ungefär som i dag ställer det upp vissa förutsättningar. Ska vi ha en kraftig ökning krävs det väsentligt mer pengar som investeras, och med det naturligtvis också politiska reformer.

Den andra, fru talman, handlar om på vilket sätt statsrådet verkar för att den svenska energipolitiken utformas och anpassas så att vi ska nå detta. Där kan jag se att det har varit väldigt mycket rådslag, diskussioner och generaler men inte utredningar, planer och resolut agerande från regeringen. Det beklagar jag. Min fråga är: Vad tänker energiministern göra framåt?

Den tredje frågan, fru talman, är hur statsrådet avser att verka för ett kostnadseffektivt elsystem där vi värnar alla typer av fossilfri elproduktion. Ytterst är det alltid en konsument, ett hushåll eller ett företag, som betalar. En stor del av de svenska kunderna är också väldigt konkurrensutsatta. Det är ingen annan som betalar. Svenskt Näringsliv har i en forskningsstudie pekat på att ett elsystem som fokuserar på fossilfrihet är 40 procent billigare än ett elsystem som fokuserar på 100 procent förnybart. Vad tänker alltså energiministern göra för att vi ska kunna ha ett kostnadseffektivt energisystem, till gagn för hushåll och företag?

Fru talman! Ledande experter säger att Sverige behöver öka sin elanvändning med uppåt 60 procent för att göra en omställning av samhället. Det kräver att elproduktionen ökar och att den är ren. Därför tycker vi att det är viktigt med kärnkraft och vattenkraft i kombination som bas. Det är också därför vi talar om fossilfri energi.

Svensk vattenkraft och kärnkraft har gynnat Sverige väl, som två robusta ben för svensk industri och tillväxt. Energimixen generar också ytterst låga utsläpp av växthusgaser. Ingen, verkligen ingen, har tidigare behövt fundera på om vi kommer att klara att bygga ut och klara elförsörjningen.

På frågan från Lars Hjälmered om statsrådet delar bedömningen att Sverige måste öka elanvändningen för att klara klimatomställningen svarar statsrådet att en ökad elanvändning kommer att behövas för omställningen till nettonollutsläpp i såväl transportsektorn som industrin, den gröna omställningen. Där är vi helt överens. Det har också blivit rätt tydligt var vi står under den här kvällens olika interpellationsdebatter.

Om ett ökat elbehov är vägen krävs ett antal åtgärder. Då vill jag återkomma till det här med trygg energi och kapacitet. Jag vill nämna Skåne ytterligare en gång, för där finns en stor oro. Vi har inte den beredskap som är nödvändig för att klara till exempel ett större elavbrott eller för att klara den tillväxt som vi behöver. Skåne utvecklas inte på det sätt som det skulle kunna göra. Skånska företag riskerar stora produktionsförluster och intäktsbortfall. Viktiga samhällssektorer riskerar att inte längre ha möjlighet att bedriva sina verksamheter.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten, men jag vill ändå säga att vi upprepade gånger har tagit upp alla de företag som har hört av sig och på olika sätt, bland annat med Sydsvenska Handelskammaren, tagit upp sin problematik.

Fru talman! Vi började den här underbara kvällen i kammaren med betydande åsiktsskillnader. Jag ser ändå framför mig att vi kan avsluta den i lite mer av enighet.

Jag ska börja med att hålla med Lars Hjälmered och Ann-Charlotte Hammar Johnsson: Detta är inte bara en möjlig samhällsutveckling; det är en önskad samhällsutveckling. Genom att öka elanvändningen kan vi trycka bort fossil produktion, skapa nya arbetstillfällen och få nya innovationer i Sverige.

Varken jag, Lars Hjälmered eller Ann-Charlotte Hammar Johnsson - eller Lotta Olsson för den delen - vet hur stort energibehovet kommer att bli i framtiden. Vi vet att den som försöker sig på sådana förutsägelser ofta har fel. Men vi måste ta höjd för en rejält ökad elanvändning. Grunden för det är naturligtvis de mål som riksdagen har slagit fast för energipolitiken och som Moderaterna har varit med om att ta fram.

Jag ber om ursäkt om jag kanske missade en av Lars Hjälmereds frågor. Han sa att det var tre, men jag har bara skrivit ned två frågor. Jag ber om ursäkt för det och får i så fall återkomma senare i diskussionen.

Men grunden för kostnadseffektiviteten, Lars Hjälmered, är marknad - att olika energislag får konkurrera med varandra och att vi så långt som möjligt också låter olika lösningar konkurrera med varandra. Det kan vara systemtjänster, olika tekniker eller andra saker. På så sätt kommer vi att kunna ge konsumenten, oavsett om det är en privatperson eller ett företag, de lägsta elpriserna och de lägsta elnätspriserna.

Jag konstaterar att vi är överens om att det kommer att bli rejäla ökningar av elanvändningen. Om vi är överens om huvuddragen i det som borde vara svensk energipolitiks väg framåt, borde vi då inte för Sveriges bästa också kunna samtala och komma överens om det?

Jag beklagar att Moderaterna lämnade energiöverenskommelsen, inte så mycket för politiken i de enskilda små sakfrågorna. Vi kommer att kunna skapa en majoritet i Sveriges riksdag för en konstruktiv väg framåt. Men samarbete mellan politiska partier som har olika uppfattningar ger långsiktighet och stabilitet. Och är det någonting som svensk industri och svenskt näringsliv behöver med en osäker omvärld är det att en så hög grad av stabilitet, trygghet och långsiktighet som möjligt.

Därför vädjar jag till Moderaterna: Släpp lite av den egna prestigen! Var med och samtala med andra partier och kom tillbaka till den energiöverenskommelse som faktiskt ledde fram till investeringar på 80-90 miljarder kronor i svensk kostnadseffektiv energiproduktion, och som gjorde det möjligt för den som vill och önskar att bygga eller investera i nya kärnkraftverk.

Lars Hjälmered sa ju själv när energiöverenskommelsen slöts att den var garanten för att rädda kvar kärnkraften i Sverige. Nu verkar Lars Hjälmered ha en annan syn på energiöverenskommelsen, och det respekterar jag. Men jag vill ändå säga att även om vi har olika uppfattningar i en del sakfrågor vore det en styrka för Sverige om vi kunde enas om vägen framåt.

Fru talman! Min vision handlar om en kraftig ekonomisk utveckling och en grön omställning som kombineras och med ett kitt där vi använder det svenska elsystemet för att uppnå de båda samhällsmålen samtidigt. För att det ska kunna ske krävs det att vi har tydliga reformer framåt.

Vi måste vara tydliga som politiska ledare och säga att det är önskvärt med en kraftig ökad elanvändning och att dra nytta av möjligheterna inom transporter, industri och andra områden. Vi måste se till att politiska förslag tas fram och beslutas när det handlar om att utveckla områden som elnätsreglering och elmarknadsmodell, kapa handläggningstider för att få ny elproduktion på plats, förbättra analyskapaciteten och en serie andra saker.

Jag har i den här debatten, fru talman, tagit upp ett par frågor med statsrådet. En av dem handlade om vad statsrådet och regeringen konkret vill göra för att man ska kunna få den ökade elproduktionen och elanvändningen på plats, det vill säga reformerna. Där kan vi se, tycker jag, att det har varit väldigt mycket av rådslag, diskussion och generaler men inte lika mycket av statliga utredningar och lagförslag som läggs på riksdagens bord och ett reformtempo framåt, och det beklagar jag. Till exempel måste regeringen tillsätta någon form av elnätsutredning om vi ska ha en chans att utveckla elnätsmodellen i tid till nästa regleringsperiod. Det måste göras mer än det som regeringen har gjort hittills med så kallade stödtjänster. Det behövs ett större grepp för att utveckla marknadsmodellen. Jag väntar på att regeringen ska komma med den så kallade Nätkoncessionsutredningen, men jag och experter i branschen är överlag överens om att det måste till mer för att korta och kapa handläggningstider både för detta och för produktion.

Det för mig in på min andra fråga, nämligen om kostnadseffektiviteten, fru talman.

Svenskt Näringsliv konstaterar i en omfattande forskningsstudie att om vi i Sverige fortsätter som vi gör nu och har ett energimål som säger att det ska vara hundra procent förnybart blir det 40 procent dyrare än om vi fokuserar på hundra procent fossilfrihet. Det är alltid en kund, ett hushåll eller ett företag som betalar, och en stor del av den svenska ekonomin består av företag som konkurrerar och tävlar om kunder med företag i andra länder. Alltså är den totala elkostnaden, vad man betalar för elnät, skatt, avgifter, elcertifikat och utsläppsrätter, väldigt avgörande för hur det ska gå för svenska företag i framtiden.

Utifrån en så viktig forskningsstudie som Svenskt Näringsliv har tagit fram dristar jag mig åtminstone till att säga att en slutsats är rätt, nämligen att det mest kostnadseffektiva för Sverige skulle vara att ha ungefär en tredjedel var av kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. Då vet vi att vindkraften, glädjande, bär sig på egna meriter och kommer in på marknaden. Kärnkraften kan man ha en särskild diskussion om. Kvar har vi frågan om den svenska vattenkraften.

Jag tycker att en politisk konklusion, om man tar ansvar, skulle vara att säkra den svenska vattenkraften. Vi ska inte gå in och överpröva vad domstolarna ska komma fram till men se till att svenska myndigheter styrs med inriktningen att det handlar om att värna och utveckla så mycket vattenkraft som vi bara kan.

Sedan har vi möjligheten att ta fasta på resultaten i forskningsstudien, det vill säga att byta energimålet för Sverige från förnybart till fossilfritt. Därmed uppnår vi våra klimatmål och får ett mer kostnadseffektivt system.

För att summera, fru talman: Kommer regeringen att tillsätta en elnätsutredning? Kommer man med fler förslag än Nätkoncessionsutredningen? Och är regeringen beredd att lägga fram ett förslag om ett nytt energimål som gör att vi får ett mer kostnadseffektivt system?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att jag instämmer i Lars Hjälmereds stora, tydliga utblick över läget, om vad som behöver komma på plats och hur Moderaterna ser på det hela.

Det är självklart en önskad samhällsutveckling att övergå till elproduktion när det gäller nytta och möjligheter, och det inkluderar kärnkraft. Det är absolut viktigt att komma dit, tycker vi. Det måste ses i sammanhanget att inte minst Sydsverige och landet återigen kan få utväxling så att vi maximerar vår tillväxt och får trygg el framåt. Inte minst när pandemin går över behöver vårt land, som är fantastiskt och har stora möjligheter och stor potential, verkligen använda sin energi för att på ett än bättre sätt ta oss ut som en spelare på den globala marknaden och även nationellt.

Jag skulle också vilja säga till statsrådet att det finns en möjlighet inte bara för Moderaterna att sluta en bred överenskommelse, utan Socialdemokraterna kanske också kan närma sig de moderata idéerna.

Fru talman! Jag tror att Ann-Charlotte Hammar Johnsson i slutet slår huvudet på spiken: Vi är beredda att träffa uppgörelser om ni tycker som vi. Så skulle naturligtvis jag också kunna säga, att vi är beredda att träffa uppgörelser bara ni tycker som vi. Men i den sandlådan skapas inte långsiktiga förutsättningar för Sverige.

I den energiöverenskommelse som vi hade gjorde Moderaterna och Socialdemokraterna faktiskt det, för att vi båda två och de andra partierna som ingick var beredda att kompromissa. Frågan är varför Moderaterna lämnade den hållningen för en hållning där man var beredda att träffa överenskommelser bara om man fick igenom hela sina egen politik. Jag beklagar det.

Man kan slå varandra i huvudet med ord, men regeringen har startat arbetet med en elektrifieringsstrategi och en elektrifieringskommission. Vi kommer med förslag från Nätkoncessionsutredningen, vi har gett stödtjänstuppdrag, vi har gett uppdrag till länsstyrelser och till Energimarknadsinspektionen. Det kommer att finnas många tillfällen framöver att diskutera energipolitiken och förslag på riksdagens bord.

Diskussionen om förnybart versus fossilfritt kan man föra på många olika håll. Jag har en viss respekt för de slutsatser som Svenskt Näringsliv lägger fram, även om jag tror att om man gör andra avgränsningar kan man komma fram till helt andra resultat.

En fråga som kanske är viktigare än vilka studier Svenskt Näringsliv gör är hur det svenska näringslivets egna investeringar fördelas. Fördelas de med en tredjedel på kärnkraft, en tredjedel på vattenkraft och en tredjedel på vindkraft, eller fördelas de på ett annat sätt? Trots att vi har ökat konkurrenskraften för kärnkraften verkar det inte som att det svenska näringslivets energiinvesteringar fördelas så, utan att de fördelas annorlunda. Det tror jag är en viktigare signal från Svenskt Näringsliv än de politiska påverkansrapporterna.

Jag har diskuterat vattenkraft, fiskvägar och miljöprövning med Lars Hjälmered i många timmar på möte efter möte. Ibland har det varit givande, ibland lite mindre givande. Jag skulle gärna åter diskutera med Lars Hjälmered hur vi kan få mer vattenkraft i Sverige. Vi har ju de samtalen fortfarande men nu utan Lars Hjälmered, eftersom Moderaterna har valt att lämna överenskommelsen.

Det finns en del klokskap i det Lars Hjälmered och Moderaterna för fram. Jag är säker på att även om Moderaterna inte är med i energiöverenskommelsen kommer vi att lyssna på Moderaterna och ta med en del av Moderaternas förslag.

Två stora saker har hänt i och med att Moderaterna har lämnat energiöverenskommelsen.

För det första har Moderaterna, och även Kristdemokraterna, fått mindre inflytande över den energipolitiska inriktningen i Sverige. Det blir effekten när man lämnar bordet.

För det andra har svenskt näringsliv och investerare i energi i Sverige fått oklarare spelregler för vad som gäller, vilket givetvis minskar investeringsviljan i svensk energi och ökar osäkerheten för svenskt näringsliv.

Vi verkar vara överens om att elanvändningen i Sverige behöver öka och att det kommer att vara positivt för våra miljömål. Då vore det bra om vi också kunde vara överens om vägen dit och skapa långsiktiga spelregler för svensk energipolitik och öka inflytandet för moderat energipolitik i Sverige.

Fru talman! Moderaterna fullföljde den energiöverenskommelse vi tecknade. Vi har fortsatt att samtala, och jag vill vara tydlig med att jag är beredd att samtala med alla politiska partier om kloka förslag.

I höstas satte vi stopp för ett dåligt elnätsförslag från regeringen och sträckte samtidigt ut en hand för att lösa ett elnätsproblem. Vi var med och samlade en majoritet för att få på plats en utvärdering av de krispaket som sjösattes för Stockholm och Skåne.

Jag tänker fortsätta att ta ansvar för en svensk el- och energipolitik med bas i riksdagen.

Om vi har en vision om en kraftigt ökad elanvändning framåt krävs politiska insatser. Här tycker jag att vi kan kräva mer av regeringen, till exempel att sjösätta en elnätsutredning och gå bortom den dialog som har varit. Jag tror att det är klokt med en nätkoncessionsutredning som tittar på handläggningstider, men det behöver göras mer för att ytterligare korta tiderna. Det är klokt att ge Svenska kraftnät i uppdrag att kolla på så kallade stödtjänster, men vi behöver ha en större översyn av marknadsmodellen. Det handlar helt enkelt om ett annat och tydligare politiskt ledarskap.

Så till frågan om kostnadseffektivitet. Svenskt Näringsliv har i sin studie konstaterat att det är väsentligt mer kostnadseffektivt att fokusera på fossilfritt än att fokusera på 100 procent förnybart. Då är det väl en ganska rimlig diskussion att ta i en konkurrensutsatt ekonomi som den svenska.

Ett exempel är säkrandet av vattenkraften. Där handlar det inte om elpriser och beskattning utan om en regelmässig osäkerhet. Vi vet inte vad domstolarna gör, men riksdagen och ytterst ministern kan påverka vad länsstyrelser och andra gör så att de lever upp till riksdagens andemening. Då krävs det lite mer agerande från regeringen än vad vi hittills sett, och det hoppas jag att vi kan få framgent.

Fru talman! Jag delar Lars Hjälmereds uppfattning. Vi måste bevaka att den överenskommelse vi har slutit tillsammans om vattenkraftens förutsättningar också får det utfall vi har siktat på och vill ha. Jag önskar att vi kunde göra denna uppföljning i högre grad tillsammans.

Att kostnadseffektivitet ska vara ett övergripande mål är vi också överens om. Jag tror dock att man ska bedöma kostnadseffektiviteten utifrån fler undersökningar än bara Svenskt Näringslivs. Jag tror att vi kommer att få se ett breddat underlag i denna fråga. Det gäller givetvis även kraftvärme, kärnkraft och havsbaserad vindkraft.

Jag tror faktiskt att vi och Moderaterna i grunden är överens om att varje energislag så långt som möjligt ska bära sin egna kostnader och ta sin del av ansvaret för systemkostnaderna. På detta sätt kommer investeringarna i energiproduktion i Sverige att hamna på de energislag som har de bästa förutsättningarna att skapa kostnadseffektivitet, både i det enskilda energislaget och i energisystemet som helhet.

Även om jag tillerkänner Moderaterna inflytande i kraft av riksdagsparti och oppositionsparti är det ändå ett mindre inflytande än vad man hade i energiöverenskommelsen. Genom att lämna överenskommelsen har Moderaterna, och Kristdemokraterna, de facto minskat sitt inflytande över Sveriges framtida utveckling och ökat osäkerheten. Det beklagar jag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.