Kärnvapennedrustning

Fru talman! If it ain't broke, why fix it? Arbetsförmedlingen gick redan tidigare i år ut med klarlägganden om hur den här förordningstexten skulle tolkas som just lever upp till det som Luciano Astudillo efterfrågar, det vill säga att möjligheterna finns att redan från första dagen i jobbgarantin för unga sätta in just den typ av aktiva åtgärder som Luciano Astudillo efterlyser. Det är lite grann att slå in öppna dörrar. Den möjligheten finns, den utnyttjas redan i stor utsträckning. Hela våren när jag reste runt och varje vecka träffade arbetsförmedlare runt hela landet visade det sig att det i början fanns frågor om hur man skulle tolka regelverket. Men eftersom vi fick ett tydligt besked från Arbetsförmedlingen centralt hur regelverket enligt dem skulle tolkas så var det just på det sättet att man utnyttjade det på det sätt som Luciano Astudillo efterlyser. Återigen: Det finns alltså möjligheter från första dagen i garantin att sätta in individuellt anpassade insatser. Exakt hur de ska se ut måste Arbetsförmedlingen i samråd med den enskilda personen kunna bedöma, men möjligheterna finns. Därför tycker jag att svaret är enkelt; vi behöver inte ändra någon förordning när det fungerar i praktiken.

Fru talman! I grunden tror jag att det handlar om att vi har olika syn på hur man löser problemet med arbetslösheten. Vi socialdemokrater är tydliga med att vi menar att ungdomar, precis som alla andra, är olika, och de har olika behov av stöd. En del har en lång utbildning med sig när de blir arbetslösa, och därför behöver de inte någon kortare arbetsmarknadsutbildning. Andra behöver lite erfarenhet, och de behöver olika praktikplatser för att känna sig för. Andra som kanske helt saknar gymnasieutbildning behöver en helt annan insats. I praktiken har Littorins jobbgaranti för ungdomar gjort precis tvärtom. Alla har behandlats på i stort sett samma sätt. Därför har vi under ett och ett halvt år påtalat att det finns många därute som hamnar i kläm eftersom regelverket är otydligt. Arbetsförmedlingen har gjort dessa prioriteringar eftersom det i grunden saknas resurser, det vill säga att ge de utbildningsinsatser som behövs - inte minst för alla de ungdomar som inte har en fullständig gymnasieutbildning. Det behövs mer av utbildningsinsatser. Det är ännu viktigare nu när vi inte kan trycka ut alla på praktik eftersom det inte finns så många praktikplatser samtidigt som ungdomsarbetslösheten skenar. En av fyra ungdomar är nu arbetslös, Sven Otto Littorin. Det är allvarligt. Vi socialdemokrater är övertygade om att investeringar i utbildning är en väg framåt för många ungdomar, inte minst för de stora grupper som saknar fullständigt gymnasium. Där har vi under lång tid hånats i kammaren för att vi vill låsa in människor i Amsåtgärder och utbildningsinsatser. I praktiken är det mer än någonsin tidigare viktigt att investera i utbildning för att möta den lågkonjunktur vi är inne i. Littorin säger att det har varit möjligt, men bara 15 procent av de ungdomar som har omfattats av jobbgarantin för ungdomar har varit i en aktiv insats fram till nu. Det är bara 15 procent, herr arbetsmarknadsminister. Uppenbarligen har det Sven Otto sagt här inte efterlevts. Står du här och nu upp för att regelverket gör det möjligt för många ungdomar att tidigt få en utbildningsinsats? Nu hävdar Sven Otto Littorin att det är så, det vill säga att han ser till att det finns tillräckligt med resurser att förverkliga ambitionerna så att ungdomarna inte bortprioriteras. I praktiken får de vänta mer än hundra dagar för att över huvud taget få en chans att möta en arbetsförmedlare för vägledning och stöd. Det har i praktiken varit så för många unga människor. Vi vet hur förödande bara en vecka kan vara för en ung person. De vänder på dygnet och går och drar. Det måste alltid vara så att aktivitet går före passivitet. Förutom att vi ska ha förväntningar på att ungdomar gör sitt yttersta för att skaffa ett jobb, ska det också finnas ett samhälle som erbjuder möjligheter att förkovra sig, utbilda sig vidare och få praktikplatser. Det räcker inte med att stå här och prata om det. Jag hoppas att Sven Otto gör något åt problemet framöver.

Fru talman! För en gångs skull håller jag faktiskt med Luciano Astudillo. Aktivitet är absolut att föredra framför passivitet. Utbildning i det här läget, när det är svalare på arbetsmarknaden, är absolut bättre än att låta bli. Just av det skäl Luciano Astudillo också pratade om, nämligen att alla ungdomar är olika, måste det finns både en flexibilitet och en möjlighet för Arbetsförmedlingen att göra en bedömning från person till person hur den bästa mixen av insatser ska kombineras ihop för att så snabbt som möjligt hjälpa ungdomar tillbaka till arbetsmarknaden. Sedan var det frågan om att det saknas resurser. Där håller jag inte med Luciano Astudillo. Det kom 4 miljarder extra i decemberpaketet, och det kommer 4 miljarder extra i budgeten som presenteras om någon vecka. Vi har ökat ramanslaget för Arbetsförmedlingen för coacher, arbetsförmedlare och annat. Vi kommer att ha 250 000 personer i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder år 2011 när det "peakar". Det är knappt 5 procentenheter av arbetskraften. Det har nog aldrig varit så många svenskar som har erbjudits en aktiv arbetsmarknadspolitik som just nu. Arbetslinjen stavas aktiv arbetsmarknadspolitik när det är kris. Så är det med det. Det som vi gemensamt kan vara bekymrade över - eller oroliga över, om man så vill, låt mig vara ärlig med det - är naturligtvis det vi hörde på Ekot i morse, nämligen kvaliteten i de insatser som kommer att genomföras i takt med att volymerna växer. Det är något som vi naturligtvis måste följa oerhört noga eftersom det är fråga om en snabb utbyggnad. Det vi normalt brukar höra i alla de kommentarer till det vi presenterar är "för lite och för sent". Det är den Östrosska papegojrepliken. Just i det här fallet är det egentligen precis tvärtom. Det är så mycket att vi gemensamt borde fundera över och se till att kvaliteten kan upprätthållas, som de har rätt att förvänta sig av oss. Vi har också presenterat investeringar och utbildningar. Det är fråga om 30 000 nya utbildningsplatser - högskola, komvux, yrkesvux och olika typer av utbildningar. De syftar till att hjälpa bland annat enskilda personer som nu saknar utbildning. Inom ramen för folkhögskolan ger vi möjligheter för dem som befinner sig i långtidsarbetslöshet att läsa in sin gymnasie- eller grundskoleexamen. Det är en bra investering. Jag har pratat mycket med en partikollega till Luciano Astudillo, kommunalrådet i Norrköping, Lasse Stjernkvist, som jag känner och respekterar mycket, om just detta. Det gäller i första hand personer som finns i jobb- och utvecklingsgarantin och som saknar färdiga betyg. Det är en bra idé om vi i det här läget kan hjälpa till och se till att de har möjlighet att via komvux eller via folkhögskolorna komplettera och läsa in betyg. Finns det mer att göra? Ja, det gör det säkert. Det är väl bara att konstatera att i ett läge där återigen nio av tio länder i världen befinner sig i recession och i ekonomisk tillbakagång är ingen av oss trollkarlar. Vi kan inte trolla tillbaka kunderna så snabbt som vi skulle vilja, men vi kan arbeta med omställningsförmågan hos de enskilda medborgarna. Jag håller med Luciano Astudillo att utbildning är viktigt, ett bra instrument. Det är bra att passa på nu. För några år sedan hade vi flera debatter. De handlade om att vi skar ned på utbildningar. Historiskt sett är det precis vad socialdemokratiska regeringar alltid har gjort. I högkonjunktur drar man ned, och i lågkonjunktur går man upp. Det finns ett konjunkturellt inslag i volymerna. I grund och botten är det fråga om enskilda människor som behöver hjälp för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Den hjälpen ska vi erbjuda dem.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att det inte finns någon ambition från statsrådet att ta ett ansvar för den politik som har lagt grunden för jobbgarantin. Ett år innan valet ska man prata bort de direktiv man skickade ut till arbetsförmedlingarna. Där framgick hur det ska se ut. Det har fungerat så i praktiken. Nu, ett år innan valet, driver till och med allianskompisarna på för en förändring i regelverket. Littorin säger att det alltid har varit så, trots att allianskompisarna, Arbetsförmedlingen och oppositionen har påtalat att det finns en brist i verkligheten. När det gäller de kraftfulla insatserna på utbildning och i arbetsmarknadspolitiken går det inte att prata bort den verkligheten heller. I dag, 2009, mitt i krisen, på väg in i en massarbetslöshet, finns färre i arbetsmarknadsutbildningar, färre i komvux, färre i praktik och i andra typer av insatser. Det finns färre anställda på arbetsförmedlingar som kan hjälpa till att få människor tillbaka till arbetslivet. Det är en verklighet där ute också. Det är positivt att rätta till och återställa en del, men fortfarande är det så att den regering som gick till val 2006 med att fixa jobben har i dag 2009, mitt i massarbetslösheten, gjort färre investeringar för att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden. Det är allvarligt. Det är det som kommer att prövas om ett år. Vi ser just ungdomsarbetslösheten som kanske en av de viktigaste framtidsutmaningarna. Vi har själva inte räckt till på området. Därför har vi utvecklat en del idéer och tankar om hur vi kan möta ungdomar och bättre stötta inte minst dem som saknar grundläggande utbildning. Vi har gjort det själva och tillsammans med våra samarbetspartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den här regeringen kommer att prövas på vad den levererar på området.

Fru talman! Om vi skalar bort lite av den kanske något högstämda retoriken är vi inte så långt ifrån varandra, om man ska vara ärlig. Det är klart att vi alla kan enas om att arbetslöshet i största allmänhet är oerhört allvarligt, och för ungdomar är det oerhört besvärligt när man inte har en möjlighet att komma in. Vi skulle ju alla vilja att arbetslösheten är så låg som möjligt. Det finns ingen anledning att betvivla Luciano Astudillos ambitioner i den delen. Sedan diskuterar vi hur vi ska få till det på olika sätt och vis, och då är jag tillbaka till att när vi har recession i nio av tio länder i världen kan ingen av oss trolla fram de jobb som vi skulle vilja ha fram. Det vi kan göra är att se till att vi återställer förtroendet för det finansiella systemet, att vi har ett blodomlopp så att de mindre företagen vågar expandera och anställa, att vi har ordning och reda i statens finanser och att vi kan möta de personer som nu tvingas lämna arbetsmarknaden eller kommer ut som nya. Jag vill påminna om att det är fler sysselsatta ungdomar just i detta nu än det var när vi tog över från er i högkonjunktur år 2006. Men det som har hänt är naturligtvis att stora ungdomskullar har kommit ut. Vi har sett att sysselsättningen har ökat, men samtidigt har arbetslösheten ökat för att underlaget har blivit större. Hur ska vi då få in dessa ungdomar? När det inte finns kunder och företagen inte vågar anställa måste vi jobba, och där är vi nog egentligen överens. Vi måste arbeta med utbildning, vi måste arbeta med en arbetsförmedling som aktiverar och vi måste försöka se till att hantera också dem som var arbetslösa redan när vi gick in i krisen och som i många fall saknar grundskoleexamen eller saknar gymnasieexamen. Om det är vi egentligen inte så oense. Däremot vet jag att det ligger i sakens natur att Luciano Astudillo alltid ska säga att vi inte bryr oss, att vi inte lyssnar, att det alltid ska vara mer och alltid ska vara bättre. Så är det med opposition, och så får det vara.

Fru talman! Monica Green och Sven-Erik Österberg har ställt ett antal frågor till mig som alla tar upp en sak, nämligen möjligheten för arbetslösa att få utbildning. Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent arbetat för att minska utanförskapet och för att fler människor ska komma i arbete. Viktiga insatsområden för detta arbete är utbildnings- respektive arbetsmarknadspolitiken. Inom dessa områden har stora satsningar och viktiga reformer genomförts under mandatperioden. Särskilda konjunkturbetingade insatser görs nu som ett svar på den globala kris vi gått igenom och den stigande arbetslöshet vi nu ser. Regeringen avser bland annat att förstärka coachningsverksamheten, arbetspraktiken samt möjligheterna till praktisk kompetensutveckling. Ungdomar har varit och är en viktig grupp i detta arbete. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten och underlätta för unga personer att komma i arbete. Dessa åtgärder har jag redogjort för i flera andra interpellationsdebatter här i riksdagen. När det gäller att mildra effekten av ökad arbetslöshet har det offentliga utbildningssystemet en mycket viktig roll. Människor ska kunna förnya och fördjupa sina kunskaper så att de står bättre rustade på arbetsmarknaden. Det offentliga utbildningssystemet har redan tidigare tillförts ytterligare resurser, och i den kommande budgetpropositionen för 2010 presenteras en omfattande utbildningssatsning. Regeringen avser också att införa fler insatser inom jobbgarantin för ungdomar. Nya insatser inom jobbgarantin inkluderar den nya aktiveringsåtgärden Lyft, stöd till start av näringsverksamhet och arbetslivsinriktad rehabilitering. Regeringen kommer också att ge deltagare i jobbgarantin möjlighet att kombinera svenska för invandrare (sfi) på deltid med andra aktiviteter inom jobbgarantin. Ungdomar kommer också att kunna ta del av en förstärkt matchningsverksamhet med personliga coacher tidigt i en arbetslöshetsperiod. Som ett komplement till den utbildning som erbjuds inom jobbgarantin för ungdomar i dag avser regeringen också att införa en extra studiemotiverande insats för arbetslösa ungdomar som inte avslutat sin grundskole- eller gymnasieutbildning. Detta sker i form av en särskild satsning på folkhögskolorna. Sammantaget visar dessa åtgärder och regeringens övriga insatser under den gångna mandatperioden tydligt att regeringen noggrant följer utvecklingen på arbetsmarknaden och aktivt satsar på strategiska insatser för att på såväl kort som lång sikt minska och motverka arbetslösheten och utanförskapet.

Fru talman! Tack för svaret, som innehåller: Ja, vi ska följa utvecklingen, och vi har gjort allt för att minska utanförskapet och minska arbetslösheten. Det säger Sven Otto Littorin. På varje punkt har Sven Otto Littorin misslyckats totalt. Inget jobb har skapats av den nuvarande regeringen. Den nuvarande regeringen påstod att man hade en jobbpolitik, men det finns inget jobb som har skapats tack vare den politik som ni bedriver. Det tillkom visserligen nya jobb under 2006 - det har vi talat om tidigare - och även 2007. Det var den högkonjunktur som Göran Persson talade om i valrörelsen, och han blev så häcklad av er borgare för att han talade om att jobben skulle komma. När jobben kom trodde ni, med era skygglappar, att det var er förtjänst. Nu vet vi bättre: Inte ett enda jobb har det lett till. Ni har misslyckats på varenda punkt. Samtidigt ökade ni på er misslyckade politik genom att dra ned på alla arbetsmarknadsutbildningar, sabba a-kassan, dra ned på möjligheten för ungdomar att skaffa sig praktik eller annat. Bara i Skövde har ungdomsarbetslösheten ökat med 133,9 procent från förra året. Till det kommer ett mörkertal för de ungdomar som inte ens anmäler sig till Arbetsförmedlingen - de tror inte att Arbetsförmedlingen kan göra någonting för de vet att Arbetsförmedlingen har alldeles för mycket att göra. Med den här politiken, eller avsaknaden av politik, börjar ni nu vakna upp bakom era skygglappar och säga: Oj då, det fungerade visst inte med att sänka skatten och piska de arbetslösa med lägre ersättning - det kom visst inte fler jobb; det blev bara färre. Ni har bit för bit släpats till att återigen införa arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadsåtgärder och utbildningar. Ni har ju varit emot allt detta - ni kallar det Amstrams, och därför vill ni inte införa sådant. Men ni har bit för bit fått inse att de här ungdomarna måste ha någonting att göra. Vi vet ju, Sven Otto Littorin, att om ungdomar inte har någon vettig sysselsättning, någon utbildning, någon praktik eller något jobb gör de andra saker som inte är bra för samhället. Vi kan se tendenser till detta nu i Sverige, det som vi trodde bara skulle hända i Frankrike, när ungdomar känner ett utanförskap, har en känsla av att inte tillhöra samhället och känner att ingen ställer upp på dem. Det här är en väldigt oroande utveckling, som den borgerliga politiken leder till. Det blir ökade klyftor, och man vänder ungdomarna ryggen. Trots det säger Littorin: Vi följer utvecklingen noga, och vi ska göra mer om så behövs. Ja, sent ska syndaren vakna. Det är valår nästa år, och då är det klart att man måste rätta till sina siffror lite. Man ska gömma undan ungdomarna nu - Sven Otto Littorin talade själv i sitt förra inlägg om att det kanske inte blir så bra kvalitet när man nu kastar in åtgärder i panik. Dessa ungdomar är en förlorad generation på grund av den borgerliga regeringen. Det är ingen bra start för dessa ungdomar. Vi måste nu göra allt för att rätta till det här igen. Ge dem chansen till jobb, utbildning och praktik!

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Bakgrunden till mina interpellationer är den bekymmersamma utveckling vi ser i landet just nu. Det är lätt att dra sig till minnes retoriken i valrörelsen. Det stora utanförskapet skulle minskas med rätt åtgärder. Här skulle det inte vara något Amstrams utan riktiga åtgärder där människor kom ut i riktiga jobb. Det skulle vara slut med att tricksa med statistik och gömma sig bakom meningslösa åtgärder. Det var så argumentationen gick. När vi sammanfattar tre år med en moderatledd regering och använder den definition som Moderaterna och alliansen själva använde i valrörelsen 2006 kan vi se att utanförskapet har ökat med 150 000 personer. Det är fler som står utanför nu än när vi hade den hätska debatten i valrörelsen om att Sverige stod på ruinens brant för att så många inte deltog i arbetslivet. Det var så det lät. Vi ser att arbetslösheten i genomsnitt ökar snabbare i Sverige än i övriga Europa. Den svenska ungdomsarbetslösheten spränger 30-procentsgränsen enligt Eurostats statistik. Tittar vi på det senaste året har antalet sysselsatta minskat med 150 000, och 100 000 fler är arbetslösa. Antalet anställda inom kommunerna har minskat med 50 000. I sin senaste budget drar regeringen själv slutsatsen att en av tre som förlorar jobbet blir permanent utslagen. Den bedömningen gör också Konjunkturinstitutet. Med en arbetslöshet som närmar sig 500 000 personer 2010 - om vi ska tro prognoserna - är det stora grupper som riskerar att hamna i ett permanent utanförskap. Det var det här politiken skulle ändra på, men detta har skett under de senaste åren. Vi vet vilka det är som har svårast att få jobb. Det är ungdomar under 25 år. Det är svårt om man inte har yrkesutbildning och ännu svårare om man inte har gått färdigt gymnasiet. Är man dessutom utrikesfödd är det svårare ändå. Har man funktionshinder är det ännu svårare. Är man äldre, arbetslös och inte har många år kvar till pensionen är det svårt att komma tillbaka till jobb. Vi vet hur riskgrupperna ser ut. Vi har haft många diskussioner med arbetsmarknadsministern om detta. Jag minns så väl i början av mandatperioden när ni drastiskt drog ned på arbetsmarknadsåtgärderna och framför allt på utbildningsinsatserna. Då sade arbetsmarknadsministern: Nu ska vi inte gå i skolan; nu ska vi jobba. Det är lätt att säga så i en högkonjunktur. Samtidigt ser vi att den kader som kommer hade behövt ha dessa resurser i gång. Nu försöker man skotta igen hålen av de stora neddragningarna - en av tre utbildningsplatser är borta och komvuxplatserna har gått från 140 000 till 100 000 - genom att lägga tillbaka 10 000 platser och retoriskt kalla det för en historiskt stor satsning på komvux trots att det fortfarande är 30 000 platser färre än det var i brinnande högkonjunktur 2006. Jag undrar om Sven Otto Littorin fortfarande tycker att det var fel med komvux. Det här gör att det är bekymmersamt när man tittar framåt. Vi ska inte glömma det Svenskt Näringsliv sade om neddragningarna i de riktade yrkesutbildningarna. Urban Bäckströms kommentar var att man missade 80 000 rekryteringar till näringslivet för att det inte fanns rätt yrkesutbildningar. Det hade varit bra att ha de jobben nu. Lite högre fallhöjd hade inte varit fel, Littorin.

Fru talman! Trots att Sven-Erik Österberg har en ganska nyanserad bild av verkligheten - kul att någon av interpellanterna har det - tål det att upprepas att när Allians för Sverige tog över regeringsmakten hösten 2006 - det känns länge sedan men har gått oerhört snabbt - lämnade den socialdemokratiska regeringen 100 000 ungdomar i arbetslöshet och åtgärder efter sig. Det var under den högkonjunktur som Monica Green nyss lyfte fram. Man måste komma ihåg vad som fanns i bagaget. Samtidigt måste vi från regeringen och alliansen vara självkritiska och medge att ungdomsarbetslösheten var hög under 2007 och 2008 också. Det ger en ledtråd om att detta är ett strukturellt problem såväl som ett konjunkturellt. Då kanske man ska ta ned tonen lite när man diskuterar och försöka föra, som statsrådet gör, en nyanserad debatt. OECD gjorde 2008 en genomgång av situationen för unga på arbetsmarknaden i Sverige och av orsakerna till den höga ungdomsarbetslösheten. Att arbetslösheten i Sverige har varit fyra gånger högre för unga jämfört med hela befolkningen beror enligt OECD och flera andra på att det finns ett problem i det svenska utbildningssystemet och i arbetsmarknadens funktionssätt. Det måste vi ta till oss. Unga som väljer yrkesutbildningar har inte fått tillräckliga kvalifikationer för att direkt kunna gå ut och arbeta och vara produktiva. Tillsammans med ganska höga minimilöner, betraktat i ett genomsnitt, gör det att arbetsgivarna är tveksamma till att anställa med de arbetsmarknadsregler vi har. Det är intressant att Monica Green i sin interpellation skriver: "Den enskilt viktigaste orsaken till att ungdomar inte får jobb är bristande utbildning." Där är vi överens. LO:s vice ordförande säger att Sverige har satsat för lite på yrkesutbildning och arbetspraktik och framhåller Danmark och Tyskland som lysande exempel. Den delen har man alltså tagit till sig. Som folkpartist är det lätt att stämma in i detta. Alliansregeringen har gjort en stor satsning på utbildningsväsendet - inte bara för att tillföra nya platser utan för att lägga om hela synsättet. Jag förstår inte hur man kan kalla sig arbetarparti och samtidigt totalt och alltid nedvärdera den praktiska kompetensen. Det har vi lagt om nu, vilket gläder mig mycket. Baserat på OECD:s rapport och annan forskning presenterade Folkpartiet häromveckan en rapport med nya förslag för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Jag ser fram emot en diskussion med arbetsmarknadsministern där vi bland annat tittar på hur man ska kunna komplettera det gymnasiala lärlingssystemet som nu byggs upp med en möjlighet att utanför gymnasieprogram införa lärlingssystem där man har en speciell anställningsform med lärlingslöner. Vi säger också att unga ska ha rätt till jobbsökarstöd från första dag. Det är något som jag hoppas att vi gemensamt kan arbeta för. Det som vi kanske inte direkt vill ha våra fingrar i men som jag hoppas att vi kan föra en konstruktiv diskussion om inom alla partier, även inom alliansgruppen, är att arbetsmarknadens parter måste verka för större lönespridning. Vi kan inte säga något om det, men vi behöver inte vara negativa till det. Dessutom tror jag att det är viktigt att vi tillsammans tittar på hur parterna ska kunna styra och leda en modernisering, till exempel genom ett nytt huvudavtal, för att förbättra regelverket vid uppsägningar. Jag vet att alla stenar måste vändas på i detta arbete. Jag är övertygad om att arbetsmarknadsministern också ser detta.