Anf. 72 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag tänkte berätta om den filippinska kvinnan Loraine som kom till Sverige. Det var kärleken som förde henne först till Göteborg och sedan till Malmö. Hon städade hotell i Göteborg och flyttade söderut till Malmö. Där var det lite kärvt för henne att få jobb, så hon sökte till andra sidan Sundet och fick napp direkt, dels via ett bemanningsföretag, dels hos ett hotell som ville anställa henne.
Tyvärr blev det ett nej. Hon fick inte ta jobb i Danmark trots att hon hade permanent uppehållstillstånd på den här sidan Sundet. Hon är utländsk medborgare, har permanent uppehållstillstånd i Sverige men får inte jobba i Danmark. Det tar 20 minuter med tåget över till Danmark, så det är fråga om en arbetsmarknadsregion. Det är inte bara Loraine som drabbas av detta. Hon är inte ensam. Det finns 20 000-25 000 personer i Skåne vars arbetsmarknad bara sträcker sig fram till bron. På andra sidan den får de inte söka jobb.
När Littorin och arbetsmarknadsministern på andra sidan Sundet tecknade avtalet om att förbättra integrationen på arbetsmarknaden väcktes en förhoppning i mig om att man nu kunde hantera en viktig fråga. Det har ju varit så med EU att det varit lätt för varor att röra sig mellan länder, men när det sedan gällt människor har det varit mer besvärligt.
Jag lämnade in en skriftlig fråga till ministern om detta och fick svar den 8 juni. I svaret berättade ministern om de framgångar som man uppnått och beslutat om i EU, nämligen att efter fem års permanent uppehållstillstånd får också utländska medborgare röra sig fritt och söka jobb i andra länder. Det gällde emellertid inte Danmark.
Ministern väckte i det svar han gav mig förhoppningar om att frågan skulle tas upp i deklarationen, i de förhandlingar som nu pågår med motsvarande part på andra sidan Sundet. Och i dag får jag svaret att han inte tänker ta upp frågan och att han respekterar danskarnas rätt att välja sina företrädare, vilket förvisso även jag gör. Samtidigt är det så, vilket arbetsmarknadsministern mycket väl vet, att det inte är en majoritet av danskarna som tycker så, utan det finns ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti som satt agendan för det här synsättet i Danmark, och de har inte mer än 10-15 procent av väljarna i landet.
Att ministern i sitt svar säger att han inte ens tänker ta upp frågan, utan att han respekterar danskarnas ställningstagande, tycker jag är oerhört allvarligt. Jag kan berätta för ministern att Dansk folkeparti inte bara driver frågan om att sätta stopp för tredjelandsmedborgare. De vill riva upp hela samarbetet i Norden, som varit rådande sedan 1954. Utländska medborgare kan ju i slutändan bli svenska medborgare, och då vill man inte ha dem till Danmark.
Det är märkligt att ministern är så passiv och ointresserad av en utifrån principiella skäl så pass viktig fråga - om man tror på EU, om man tror på den fria rörligheten, om man tror på integreringen av en region som är en av motorerna i Sverige.