Jämställdhetsmyndigheten

Herr talman! Annika Qarlsson har frågat mig om någon konsekvensanalys har gjorts för beslutet att flytta ansvar från myndigheter som i dag har nationella uppdrag inom delmålsområdet mäns våld mot kvinnor. Vidare har Annika Qarlsson frågat på vilken grund Länsstyrelsen i Östergötlands län får en speciallösning där just deras verksamhet får stå utanför den nya jämställdhetsmyndigheten under tre år. Slutligen ställer Annika Qarlsson frågan vilka åtgärder jag avser att vidta för att undvika kompetensförluster när organisationskommitténs slutredovisning ska göras den 31 december 2017 och myndighetens verksamhet ska vara igång dagen efter.

I regeringens skrivelse Mål, makt och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid redogör regeringen för skälen för att inrätta en jämställdhetsmyndighet och för konsekvenserna. Ett viktigt skäl är att jämställdhetspolitiken över lång tid har byggts på tillfälliga satsningar med dåliga förutsättningar för långsiktig samhällsförändring. Jämställdhetspolitikens nuvarande organisering är splittrad över en rad myndigheter, vilket innebär bristande möjligheter för samordning och uppföljning. Frånvaron av en myndighet har minskat genomslagskraften för de satsningar som har gjorts och försämrat möjligheterna till bestående effekter av arbetet.

Jämställdhetsutredningens viktigaste slutsats var att det krävs en permanent struktur på nationell nivå för att regeringen ska kunna säkerställa att politiska prioriteringar får genomslag i styrningen av myndigheter och verksamheter. Riksrevisionen gör bedömningen att regeringen behöver stärka långsiktigheten i genomförandet av jämställdhetspolitiken för att satsningar på tidsbegränsade insatser och projekt ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

Regeringen bedömer att en viktig konsekvens av att inrätta en jämställdhetsmyndighet är att det möjliggör ett långsiktigt och strategiskt arbete som ger bestående resultat och effekter. En annan konsekvens är att arbetet på jämställdhetspolitikens område får en naturlig hemvist med de samordnings- och effektivitetsvinster detta sammantaget innebär för befintliga uppdrag på området som förs över till myndigheten.

Flera uppdrag permanentas i och med att de förs över till jämställdhetsmyndigheten och samorganiseras med övriga närliggande uppdrag. Detta förväntas få flera positiva konsekvenser. Det innebär framför allt bättre förutsättningar för samordning och ett långsiktigt arbete inom jämställdhetsområdet med en permanent stödstruktur för berörda myndigheter, organisationer och yrkesverksamma.

Utredningen om inrättandet av en jämställdhetsmyndighet, som tillsattes i december 2016, ska förbereda och genomföra bildandet av en jämställdhetsmyndighet. I uppdraget ingår att föra över uppdrag och uppgifter från andra myndigheter. Utredaren ska vidta de åtgärder som krävs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2018. Det framgår särskilt av utredningens uppdrag att upparbetad kunskap och erfarenhet ska tas till vara och att arbetet ska kunna bedrivas utan avbrott. Utredningen ska hantera dessa frågor i nära samarbete med de berörda myndigheterna.

Regeringen har också gett bland annat Länsstyrelsen i Stockholms län och Uppsala universitet, där Nationellt centrum för kvinnofrid finns, särskilda uppdrag att bistå utredaren i arbetet. Även för dessa uppdrag är utgångspunkten att upparbetad kunskap och erfarenhet från angivna nationella uppdrag ska tas till vara samt att arbetet ska kunna bedrivas utan avbrott. Regeringen har förtroende för att utredningen och de berörda myndigheterna sköter sina uppdrag på bästa sätt.

När regeringen tillsatte Utredningen om inrättandet av en jämställdhetsmyndighet var avsikten att uppdrag och uppgifter från fem olika myndigheter skulle överföras till den nya myndigheten, inklusive det nationella uppdraget om hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län. En konsekvens av riksdagsbehandlingen blev att det nationella uppdraget om hedersrelaterat våld och förtryck fortsätter som ett tillfälligt uppdrag till utgången av 2020. Men i likhet med arbetsmarknadsutskottet bedömer regeringen att jämställdhetsmyndighetens uppdrag också bör omfatta frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Jämställdhetsmyndigheten bör särskilt inrikta sig på övergripande nationell kunskapsutveckling och strategiska, övergripande frågor så att myndighetens verksamhet och det uppdrag som utförs av Länsstyrelsen i Östergötlands län kan komplettera varandra.

Mot slutet av uppdragsperioden bör en utvärdering genomföras av hur de statliga insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserade. Mot bakgrund av utvärderingen bör ställningstagande göras om i vilken form verksamheten bör fortsätta att bedrivas.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Statsrådet har fått tre relevanta frågor från mig om arbetet med att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet. Svaren blev: Nej, regeringen har inte gjort någon konsekvensanalys. Östergötlands speciallösning tar hon sina händer ifrån och skyller på riksdagshanteringen, trots att regeringen var involverad i förhandlingarna. Och frågan om kompetensförluster när verksamheter ska fråntas sina uppdrag och överföras i något som inte ens finns i dag hänvisas till utredaren att lösa. Det är ett uppdrag som troligtvis hade bedömts som omöjligt om det hade funnits en konsekvensanalys.

Att inte ha ett underlag, att inte veta vilka konsekvenser det får och i med det vilka åtgärder som krävs för att minimera förlusten är oansvarigt. Det är oansvarigt mot alla de kvinnor och män som är utsatta för våld, trafficking, prostitution och även hedersvåld.

Vi håller med om att jämställdhetsarbetet i Sverige behöver få en mer sammanhållen styrning och högre prioritet. Men den främsta anledningen till min kritik mot det nuvarande förslaget om en jämställdhetsmyndighet är att den riskerar att införas på bekostnad av nuvarande verksamheter med expertkunskap, samverkan och strukturer för kunskapsspridning då dessa rycks upp från grunden. Finansieringen är också oklar. Jag utgår därför från att det är de befintliga verksamheterna som kommer att få betala och finansiera regeringens myndighet.

Statskontoret är statens eget organ. Uppdraget är att se till att vi har en effektiv svensk statsförvaltning. De fick i uppdrag av regeringen att lämna förslag på hur strategisk, tydlig och hållbar styrning, organisering och ansvarsfördelning kan uppnås avseende de nationella uppdragen som de ovan nämnda myndigheterna har. I brist på en konsekvensanalys från regeringen får väl den här rapporten ses som det närmaste en konsekvensanalys i denna fråga.

Kritiken i rapporten mot regeringens planer är tydlig. Man avråder. Man bedömer att det finns flera risker med att förändra organisationerna och ansvarsfördelningen, och att det kan komma att kosta genom både minskad produktivitet och effektivitet.

De tre verksamheter som berörs av regeringens utredare jobbar med lite olika frågor. Men gemensamt för alla tre är att de inte enbart arbetar med frågor som rör jämställdhet. Deras arbete rör kriminella handlingar, våld mot både kvinnor och män, av kvinnor och män - även om det är en majoritet kvinnor som utsätts.

Det är alltså inte helt självklart att de här frågorna ska organiseras under en jämställdhetsmyndighet. Delmålet om mäns våld mot kvinnor är betydligt mer komplext än de övriga delmålen och borde ha hanterats i särskild ordning.

Vi ser en stor fara för att arbete med prostitution och människohandel, hedersrelaterat våld och förtryck samt kvinnofrid riskerar att avstanna under en längre tid, innan struktur, kompetens och organisation finns på plats i den nya myndigheten. Det tar tid att bygga upp expertkunskap och att etablera samverkan mellan myndigheter. Fråga verksamheterna som nu rycks upp!

Det är därför av största och yttersta vikt att den kompetens och de samverkansformer som byggts upp inom dessa organisationer inte rivs upp. Vi vet dessutom att de ovan nämnda verksamheterna har ett stort operativt arbete med såväl stödtelefon som kompetensteam och regionkoordinatorer. Genom en förflyttning av det operativa arbetet riskerar både befintliga samarbeten och kunskap att gå förlorade.

Att skapa en myndighet som riskerar att rasera det jämställdhetsarbete som byggts upp under flera år är oansvarigt. Mantrat från minister och departement har varit att förstärka och förbättra. Det vi ser nu är att rasera och flytta - till varje pris.

Jag ställer frågan igen, eftersom jag inte tycker att jag fick ett svar. Varför ha en speciallösning för Östergötland men inte för de andra? Vad skiljer?

Och oroa dig inte, statsrådet! Risken för kompetenstapp och driv är ett oerhört viktigt och känsligt område, som delmål fyra vad gäller jämställdhetsmålen.

Herr talman! Jag har anmält mig till debatten eftersom jag tycker att det här är en viktig fråga. Jag tror att alla som deltar i debatten har ett engagemang för att öka jämställdheten och för ett bättre arbete för att förebygga våld mot kvinnor. Men när regeringen kom med ett förslag om en jämställdhetsmyndighet var vi flera som tyckte att det saknades konsekvensanalyser.

När Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna gjorde upp om den här myndigheten sa man att det ska leda till bättre styrning av jämställdhetspolitiken. Samtidigt reagerar vi på att man slår sönder det goda arbete som finns ute i landet vid olika enheter för att minska mäns våld mot kvinnor.

Ja, det har varit mycket projektarbeten, vilket var en del av Riksrevisionens kritik. Men det de egentligen granskade var Alliansens olika satsningar. Vi lade väldigt stora resurser, över 1 miljard, i olika projektsatsningar på jämställdhetsområdet under vår regeringstid. Det var väldigt bra satsningar. En del kommer att fortsätta; en del kanske inte kommer att fortsätta.

Det här tillfälliga projektarbetet är vi naturligtvis emot. Men de myndigheter som Annika Qarlsson har lyft fram här är inga tillfälliga projektverksamheter.

Det är därför som vi har reagerat. Det har även flera tunga remissinstanser gjort. I sitt remissvar säger till exempel Statskontoret att detta inte är underbyggt. Man har inte undersökt alternativ och inte belyst de nackdelar som finns i förslaget.

Jag tycker att det är ett problem från kvalitets- och trovärdighetsperspektiv att kombinera ett utvärderande uppdrag och ett främjandeuppdrag. Det konkreta arbete som görs av verksamheter som NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, i Uppsala och Länsstyrelsen i Östergötland och Länsstyrelsen i Stockholm mot hedersrelaterat våld, mot prostitution och människohandel och för att minska våld mot kvinnor och våldtäkter slås nu sönder. Det talar för att det blir mer av att placera personer på en myndighet än att det görs ett konkret arbete ute i verksamheterna. Denna oro har vi fortfarande inte fått något svar på.

Ekonomistyrningsverket, som representerar en viktig remissinstans, säger att en ny myndighet uppenbart är ett dyrare alternativ för uppgiften och kan inte leverera likvärdig nytta.

Det finns naturligtvis ett behov av mer kontinuerlig uppföljning och analys. Där är vi överens med regeringen. Men anledningen till att Annika Qarlsson har framställt den här interpellationen är att vi inte riktigt kan se att det är värt att slå sönder de verksamheter som finns, som fungerar och som inte är tillfälliga projekt. Det behövs långsiktiga arbeten för att minska mäns våld mot kvinnor. Det är väldigt tråkigt att vi ännu inte här har kunnat få ett svar från regeringen. Jag tycker inte att interpellationssvaret i dag har stillat den oron, tyvärr.

Min fråga är: Går det verkligen inte att försöka rädda dessa verksamheter på ett bättre sätt än vad som nu föreslås?

Herr talman! Fru statsråd! Annika Qarlsson och Désirée Pethrus har på ett väldigt bra sätt beskrivit det som bekymrar oss. Beslutet om en jämställdhetsmyndighet är fattat. Men nu pågår det en genomförandefas som man kan tolka på lite olika sätt. Det är närmast en frågeställning som jag undrar över utifrån att kompetens och uppnådda resultat riskerar att raseras, eller i vart fall skadas, i samband med upprättandet av den nya myndigheten.

I det beslut som regeringen fattade den 9 mars uppdrog man till Uppsala universitet att förbereda för att vissa av de uppgifter som tillhör NCK och universitetet ska flyttas till Jämställdhetsmyndigheten. Då skrev man så här: "Utgångspunkten vid överförandet är att upparbetad kunskap och erfarenhet så långt möjligt tas tillvara samt att arbetet kan bedrivas utan avbrott."

Uttrycket "så långt som möjligt" är ju till intet förpliktande. Det kan vara noll eller hundra. I statsrådets svar till Annika Qarlsson står det: "Även för dessa uppdrag är utgångspunkten att upparbetad kunskap och erfarenhet från angivna nationella uppdrag ska tas tillvara samt att arbetet kan bedrivas utan avbrott."

Har statsrådet en högre ambition än regeringen? Statsrådet har strukit regeringens uttryck "så långt som möjligt", vilket naturligtvis är bra. Men finns det något i regeringens beslut som leder till att det är något som inte är värt att ta med?

Herr talman! Tack så mycket, Annika Qarlsson och övriga! Det är roligt att den här debatten engagerar så många.

Däremot konstaterar jag att de borgerliga partierna, utom Liberalerna, har åsikter om ett av sex delmål inom jämställdhetspolitiken. Inom det området har man åsikter om en sak, en organisationsfråga. Jämställdhetspolitiken är så mycket mer. Det är ett demokratiskt projekt, ett frihetsprojekt och en samhällsförändrande kraft som är mycket större än så.

Icke desto mindre är de verksamheter som vi pratar om oerhört viktiga. De är ju inte inrättade av någon högre makt. Jag var själv med när vi beslutade om inrättandet av NCK i Uppsala. Det krävdes väldigt mycket arbete att få till den verksamheten. Det var inte så många tillskyndare då som stöttade det arbetet.

Det har också varit ett bekymmer under resans gång, som verkligen inte personalen på NCK rår för, utan det har helt enkelt handlat om konstruktionen. Det är svårt att lägga ut ett regeringsuppdrag på universitet och högskolor. Det har varit en svårighet under arbetets gång. Annars har de som arbetar och kämpar på Nationellt centrum för kvinnofrid gjort en utmärkt insats.

Det bekymrar mig att ni inte bekymrar er över de utvärderingar som har gjorts av Alliansens arbete. Man avsatte 2,1 miljarder varav hälften gick till arbetet mot våld mot kvinnor. I de dokument som finns från Riksrevisionen och Jämställdhetsutredningen - den utredning som ni själva tillsatte - framgår det att dessa satsningar många gånger var bra, men de ledde inte till en långsiktig förändring. De förändrade inte nivån på våld mot kvinnor. Är det inte ett problem för er? Jag har frågat er förut, men jag har inte fått svar på den frågan.

Dessa utredningar är grundliga och har gått igenom alla de satsningar som ni gjorde. Jag tycker att det är beklämmande att ni inte har någon synpunkt på att nivåerna på våld mot kvinnor inte sjönk med de insatser som gjordes. Utredningarna säger att ett skäl till det var att organisationen är alldeles för splittrad och svårstyrd och att man inte kan ställa människor till svars. Jag tycker att det är ett jättestort problem.

Därför går jag på utredningens förslag om att inrätta en myndighet som skärper upp styrningen och som bidrar till ett sammanhållet sätt att styra och följa upp jämställdhetspolitiken. Det har vi ju på alla andra politikområden.

Den kommitté som nu arbetar för att se till att jämställdhetsmyndigheten bildas, som för övrigt välkomnades av kvinnorörelsen och jämställdhetsrörelsen i Sverige, har i uppdrag att titta på överflyttningen. Man gör bland annat bedömningen att den telefonlinje som finns på NCK i Uppsala bör finnas kvar. Jag tycker att det är en riktig bedömning. Det ingick i kommitténs utredningsdirekt.

Vi gör detta för att vi vill stärka arbetet mot våld mot kvinnor i Sverige och hela jämställdhetsarbetet. Till skillnad från er ser jag att hela jämställdhetsarbetet går framåt med de sex delmålen tillsammans. Det hänger ihop. Det handlar om makt, om jobb, om att dela på det obetalda arbetet och om möjlighet att ta sig ur ett dåligt förhållande. Dessutom gäller det kunskap om våld mot kvinnor i största allmänhet.

Myndigheten är rätt väg att gå, och vi ska arbeta med den på ett så bra sätt som möjligt.

Herr talman! Återigen är statsrådets analys att eftersom anmälningstalen ökar har våldet inte minskat. Det finns faktiskt en ökad kunskap och en benägenhet att anmäla. Det gäller att skapa ett förtroende och skapa vägar där man vågar anmäla på ett annat sätt eftersom bemötandet i vården har förbättrats. Det finns också underlag som gör att man i vården dokumenterar det som har hänt. Man tvättar inte av och inte bort sådant som kan ligga till grund för anmälningar.

Om man tror att allting kommer att lösa sig om man gör satsningar på det här området blir det lite konstigt. Det som jag försöker att beskriva är att vi måste ta vara på det som har gjorts och se till att använda det på ett ännu bättre sätt.

Genom det arbete som har skett finns det en ökad kunskap och en ökad medvetenhet. Det finns framtagna metoder som ligger till grund för vårdpersonal, åklagare och rättsväsen. Efter många år får de äntligen sätta sig på skolbänken. Det är någonting som jag under lång tid har efterlyst men som dröjde väldigt länge.

Det handlar där om att skapa ett ökat förtroende och skapa utbildningar som också tillmötesgår önskemålen från dessa yrkeskategorier. Det här är vad som har skett under dessa år. Man har arbetat upp den kunskap och trovärdighet som gör att man får personer att sätta sig där. Vi vänder oss emot att man slår undan fötterna för detta och tror att man kan börja om från början utan att det blir ett kunskapstapp. Även vi har sett att det behövs en mer samordnad struktur för att man ska få ut mer av de pengar som satsas på området.

Varje kvinna som utsätts för våld bekymrar oss allihop. Men detta delmål berör inte bara utsatta kvinnor. Det handlar om kvinnor och män som blir utsatta och kvinnor och män som utsätter. Och när det gäller hedersvåldet blir det än mer komplicerat eftersom det handlar om hela familjegrupper. Det är alltså inte helt självklart att området bara tjänar på att hamna under jämställdhetsmyndigheten, för detta är inte bara en jämställdhetsfråga utan utgörs även av annat.

Statsrådet var bekymrad över tillskyndandet. Rikskvinnocentrum sattes 1994 i sjön av en borgerlig regering. Jag var själv kvinnoförbundsordförande när ytterligare uppdrag kom under den tid då vi satt i regering och som Åsa Regnér hänvisar till. Jag vet inte om något politiskt parti var emot det här, även om det låter så i dag. Under alliansregeringen gav vi ytterligare nationella uppdrag till denna myndighet. Jag blir alltså lite konfunderad när statsrådet försöker få det till att vi inte bryr oss.

Vad som skulle vara intressant att fundera över är hur man i stället hade kunnat använda sig av de redan befintliga myndigheter som jobbar med frågorna och knutit ihop detta med bildandet av den nya myndigheten. Det finns som sagt fem andra delmål, där det inledningsvis krävs ganska mycket resurser och insatser för att man ska komma igång och komma på banan och arbeta med detta. Det hade varit nog att använda det här och knyta de andra till sig över tid i stället för att göra på det sätt som regeringen nu väljer att göra. Man slår undan fötterna för dessa verksamheter.

Jag har fortfarande inte fått något svar på varför det blir en speciallösning för Östergötland. Jag har inte heller hört om statsrådet är bekymrad över det kompetenstapp som riskerar att bli följden av förändringen.

Herr talman! Vi är egentligen överens om att vi måste ha bättre långsiktighet och uppföljning av jämställdhetsarbetet. Det är något som också jag har drivit på olika håll, för jag tycker att det här är viktigt. Men vad flera av oss har svårt att förstå är varför man måste slå sönder väl fungerande verksamheter som finns på jämställdhetsområdet. Detta är vår fråga.

Vi tycker att det måste finnas andra modeller. Det finns ingen konsekvensanalys av det här. Flera myndigheter har dessutom varit negativa. Jag nämnde tidigare Ekonomistyrningsverket, men det gäller även Statskontoret.

Statskontoret föreslår en helt annan modell. Det vore intressant att höra lite om vad statsrådet tycker om deras förslag att inrätta en delegation för jämställdhetsstudier som ska bära uppdraget att initiera forskning om jämställdhet och även ha ett utvärderingsuppdrag. Då kan man ha kvar olika verksamheter som jobbar med jämställdhet och som finns i dag, men man har samtidigt en delegation som samordnar och ser vad som behöver göras.

Ytterst är det sedan alltid regeringen som har ansvar för att samordna jämställdhetsarbetet. Man skulle kunna samarbeta med IFAU, som utvärderar olika myndigheter och arbeten.

Regeringen borde alltså ha försökt att samordna och utvärdera på ett annat sätt. Vi är överens om vad som behöver göras. Men frågan gäller hur detta ska göras.

Herr talman! Brottsförebyggande rådet har visat, till skillnad från vad statsrådet säger, att en del viktiga siffror på området våld mot kvinnor faktiskt går ned. Vi ska naturligtvis inte haka upp oss på detta, för varje siffra är en för hög siffra. Men jag tror inte att man ska ta gamla siffror som utgångspunkt för att motivera denna jämställdhetsmyndighet.

Jag hörde inget svar på min fråga om statsrådet har en högre ambition än regeringen i dess helhet. I interpellationssvaret finns nämligen inte "så långt som möjligt" med.

Herr talman! Jag är jämställdhetsminister och har arbetat med jämställdhetspolitik i hela mitt vuxna liv i Sverige, i andra länder och i internationella organisationer. Jag har en väldigt hög ambition när det gäller jämställdhetsarbetet. Därför vill jag inte bara stå och stampa.

Det är inte jag som säger att arbetet var för splittrat och att målet med våld mot kvinnor inte påverkades av insatserna under allianstiden. Detta säger Riksrevisionen och Jämställdhetsutredningen. Det är alltså inte min personliga uppfattning. Jag är förstås den första att tillskynda när siffror blir bättre, och framför allt när människors liv blir bättre. Det är detta vi talar om här.

De underlag som ni fortfarande inte har berört, trots att ni själva beställde jämställdhetsutredningen, säger väldigt tydligt att det fanns goda ambitioner även på den borgerliga tiden och att man satte igång bra saker men att resultaten uteblev. Skattebetalarnas pengar fick inte det resultat som man från början hade tänkt när de satsades. Jag tycker inte att detta är att ta ansvar. Att dra slutsatser av detta är däremot att ta ansvar. Och det gör jag nu.

Nej, vi börjar inte om från början. Det är naturligt att förändra och jobba vidare med en struktur när man arbetar hårt med jämställdhetsarbete, vilket vi i Sverige har gjort. Att det ser ut som det gör i dag beror inte på att Gud har bestämt det, utan detta är olika lösningar som man har försökt att göra under tiden för att förstärka arbetet.

Nu tar vi ytterligare ett steg för att få ett samlat grepp om jämställdhetspolitiken så att vi kan styra, följa upp och ställa till svars. Detta är viktigt, men man kunde inte göra det på er tid. Ingen av er har kommenterat det. Jag tycker att det är viktigt att detta kan göras. Dessutom ska förstås alla myndigheter fortsätta arbeta med jämställdhetspolitik.

Jag vill även säga att jag inte satt i regeringen när NCK bildades, men jag var inblandad i det stödjande arbetet till regeringen och Justitiedepartementet. Därför var jag nära denna princip.

Vidare undrar jag lite om några av dessa verksamheter, till exempel Länsstyrelsen i Östergötland. Den permanentades ju inte under er tid vid makten. Varför gjorde ni inte det, om ni tycker att den är så viktig som ni nu säger? Jag tycker också att den är viktig, och vi gör den permanent. Och det som går in i jämställdhetsmyndigheten kommer att vara ett permanent arbete, och de jämställdhetspolitiska målen och deras styrning hänger där ihop.

Désirée Pethrus föreslår en delegation. Först blir jag anklagad för att börja från början, sedan får jag förslag om en jämställdhetsdelegation. När kvinnofridspropositionen kom inrättades en jämställdhetsdelegation. Sedan lämnade man detta för att det inte var effektivt.

Jag vill inte börja om från början. Vi måste professionalisera och utveckla vårt arbete. Vi har redan gjort det och tagit oerhört många steg sedan dess. Vi måste gå framåt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för en spänstig debatt! Även om vi inte helt och hållet delar uppfattning om hur lösningen ska se ut finns det ändå en ambition hos alla deltagare i debatten om att det måste till ett effektivare och bättre sätt att arbeta med frågorna. Det är lite orättvist att beskriva det som om vi inte bryr oss om den delen. Självklart gör vi det.

Vad vi ser är att det skulle kunna ha gjorts bättre och att man i stället hade kunnat ta vara på den kunskap som finns på ett helt annat sätt än hur man nu väljer att göra. Detta handlade interpellationen om. Det är en liten del av ett stort jämställdhetsarbete.

Vad gäller ansvaret under vår tid i regering gjorde alliansregeringen, till skillnad från tidigare regering, faktiskt stora satsningar på området. Vi såg att det är oerhört viktigt och väsentligt att flytta fram positionerna. Om det hade varit så enkelt att vi hade kunnat köpa oss bort från de bekymmer som finns i ett ojämställt samhälle hade vi varit en bit på väg med de satsningar som vi gjorde.

Det som blev tydligt genom det arbete vi gjorde var att det inte fanns en struktur för arbetet. Detta var något som låg hos den gamla regeringen, innan vi tillträdde. Att det inte fanns en struktur eller organisation för att se till att jämställdhetssatsningar får fullt utslag var inte något nytt. Vi tog inte bort den.

En av de stora bitarna i allianssatsningen var att skapa en bättre struktur och hållbarhet i de projekt vi gör. Jag tycker att det är näst intill oförskämt att påstå att ingenting hände under de åren. Vi kan se att det togs fram frågor i vården till personer om våldsutsatthet, som ställdes på ett helt annat sätt än tidigare då det inte skedde över huvud taget. Det finns en möjlighet att dokumentera vad som händer och sker, och vi frågar efter detta på ett annat sätt än vad vi gjorde förut.

Herr talman! Detta engagerar.

När det gäller frågor i vården var det bland annat detta som NCK skulle göra - det var därför det inrättades från början.

Vi ska ta till vara den kunskap och kompetens som finns i Sverige och som ofta uppstår på jämställdhetsområdet därför att duktiga, kompetenta och angelägna människor föreslår något. Det växer upp olika aktiviteter, organisationer och så småningom institutioner som man försöker stödja. Detta är bra, och det kommer att fortsätta. Jag hoppas verkligen det, och vi ska fortsätta att stödja det på olika vis.

För mig är det helt naturligt att ha en jämställdhetsmyndighet, precis som vi har myndigheter på alla andra politikområden som vi tycker är viktiga, som är samhällsförändrande och där vi vill kunna styra och följa upp. Det är ett nödvändigt steg för att professionalisera även detta område.

Jag har sagt upprepade gånger att det sattes igång många bra verksamheter under Alliansens tid, men att ni inte hade någon styrning under åtta år tycker jag knappast att man kan lasta den tidigare socialdemokratiska regeringen för. Detta handlar om att när man följde upp er politik, inte minst för att ni själva tog initiativ till det, sa man: Jo, det sattes igång bra saker på våldsområdet, men det fick inte effekt på det jämställdhetspolitiska målet.

Jag tycker att detta är viktigt. Varför har vi annars mål? Jag tar det till mig. Man sa också att de pengar som satsades inte innebar att resultat uppnåddes i förhållande till målet. För mig spelar detta roll - så kommer jag att tycka även om mitt eget arbete.

Jag tror att det här är rätt väg. Jag kommer att vara angelägen om att se till att vi samlar de kunskaper och erfarenheter vi har. Detta ska vara ett arbete av hög kvalitet. Vi ska förbättra människors liv.

Överläggningen var härmed avslutad.