Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka initiativ jag ämnar ta för att säkerställa att jämställdhetslagen fullt ut ska skydda inhyrd eller inlånad personal. Bakgrunden till frågan är att inhyrd eller inlånad personal inte omfattas av jämställdhetslagens förbud mot trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier. Jag vill inledningsvis konstatera att motsvarande brist i lagstiftningen även finns i de andra lagarna mot diskriminering i arbetslivet. Således finns inte heller något diskrimineringsförbud som skyddar inhyrd och inlånad personal mot till exempel etniska trakasserier. De nu gällande lagarna mot diskriminering, däribland jämställdhetslagen, har som Lars Mejern Larsson säkert känner till varit föremål för en översyn genom Diskrimineringskommitténs arbete. Kommitténs slutbetänkande En sammanhållen diskrimineringslagstiftning , SOU 2006:22, bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen planerar att lämna en proposition till riksdagen under våren 2008. Regeringens avsikt är att - i likhet med vad kommittén föreslagit - jämställdhetslagen och de andra diskrimineringslagarna ska ersättas av en ny samlad diskrimineringslag. Den nya diskrimineringslagen kommer att innebära ett starkare skydd mot diskriminering. Bland annat kommer de brister som finns i dagens lagar att rättas till och kryphålen tätas så långt det bara är möjligt. Den brist som Lars Mejern Larsson pekar på undanröjs i det förslag till lagstiftning som kommittén lämnat i sitt betänkande, och min avsikt är naturligtvis att så ska ske även i regeringens förslag till ny diskrimineringslag.

Fru talman! Jag tackar ministern för det positiva svaret. Det här är en mycket viktig fråga som har stor betydelse för många som jobbar på den svenska arbetsmarknaden i dag. Anledningen till att jag har väckt den här interpellationen är att jag har sett några skrämmande exempel på att lagstiftningen inte har hängt med i utvecklingen på arbetsmarknaden, en arbetsmarknad där allt färre har fast anställning, flera har visstidsanställningar och allt fler jobbar inom bemanningsbranschen. Det kräver förändringar i lagstiftningen för att garantera trygghet i arbetslivet. Senast var det fackförbundet IF Metall som berättade om vad som hände den unga kvinnan Sara. Sara var inhyrd på en arbetsplats där hennes arbetsledare utsatte henne för upprepade sexuella trakasserier. Under ett helt halvår trakasserade han Sara, både fysiskt och psykiskt. Det jobbigaste är att som man höra Sara säga att eftersom det är svårt att få jobb i dag gjorde hon så gott hon kunde och försökte stå ut. Hur många arbetstagare känner inte igen sig i den situationen? För att slippa bli uthängt med namn i medierna gjorde företaget en uppgörelse med IF Metall. Sara fick 15 000 kronor för sveda och värk, vilket är betydligt mindre än hon skulle ha fått om hon varit anställd av det företag där hon blev trakasserad och blivit tilldömd skadestånd av Arbetsdomstolen. Jag tycker, liksom fackförbundet IF Metall, att det hela är skrämmande och orimligt. Fru talman! Jämställdhetslagen har till syfte att främja kvinnors och mäns lika rättigheter i fråga om arbete, anställning och andra villkor och utvecklingsmöjligheter i arbetslivet. Enligt 16 a § får en arbetsgivare inte diskriminera en arbetssökande eller arbetstagare på grund av kön eller genom sexuella trakasserier. Inhyrd eller inlånad personal omfattas emellertid inte av denna paragraf. Det finns alltså en lucka i lagen. Bemanningsbranschen växer snabbt, och den fortsätter att växa. Fler kommer att vara anställda i bemanningsbranschen under de kommande åren. Villkoren inom branschen har visserligen förbättrats, mycket tack vare det kollektivavtal som facket och branschen undertecknat, men det finns, som sagt, revor i lagstiftningen. Det är viktigt att lagstiftningen hänger med och tar hänsyn till nya anställningsförhållanden på arbetsmarknaden. Anställda vid bemanningsföretag har, på samma sätt som alla andra på den svenska arbetsmarknaden, rätt att känna trygghet på sin arbetsplats. Ingen ska behöva känna att det finns risk för trakasserier för att man är inhyrd. Sådant skapar rädsla och otrygghet. Det som hänt Sara är ovärdigt den svenska arbetsmarknaden. Fru talman! Jag reagerar starkt mot denna diskriminering, som är en konsekvens av lagens brister. Vi socialdemokrater vill därför se en lagändring så att även inhyrd personal omfattas. Jag vill således fråga ministern: Kommer samtliga diskrimineringslagar att ändras så att den inhyrda eller inlånade kommer att ha samma skydd i lagen som den som är anställd av företaget? Delar ministern min uppfattning att det är bra att det finns en stark fackföreningsrörelse som synliggör dessa diskrimineringsfall?

Fru talman! Den situation som Lars Mejern Larsson beskriver är ovärdig, och ett antal personer har drabbats. Som jag sade i mitt första inlägg är det tänkt att den nya lagen ska täppa till de brister som tidigare funnits i lagen. När du, Lars Mejern Larsson, säger att ni socialdemokrater vill att lagen ska ändras, att denna lucka ska täppas till, måste jag beklaga det faktum att detta direktiv fanns redan 2000. Det fanns alltså gott om tid för den socialdemokratiska regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen för att täppa till de hål som finns och som drabbar en hel del inhyrd personal. Det skulle ha varit gjort senast december 2006, efter det att man begärt att få frågan uppskjuten av kommissionen. När jag tillträdde 2006 hade fortfarande ingenting gjorts. Jag beklagar det. Sedan jag tillträdde har vi skyndsamt jobbat med frågan, och i mars kommer en proposition. Därmed hoppas jag att lagen ska finnas på plats vid halvårsskiftet 2008. Jag håller med dig, det är ovärdigt, och det är synd att ingenting gjordes tidigare.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för det engagemang hon visar. För dem som arbetar inom bemanningsbranschen är det bra att den moderatledda regeringen uppmärksammat att det finns luckor i lagstiftningen. Ministern säger att en ny diskrimineringslagstiftning kommer att innebära ett starkare skydd mot diskriminering. Bland annat kommer de brister som finns i dagens lagstiftning att rättas till och kryphål tätas så långt det bara är möjligt. Jag är glad att ministern tänker fylla igen luckan i lagen och fånga upp dem som hamnar utanför. Jag undrar dock om ministern tänkt på att det finns fler grupper som är drabbade. Jag är rädd för att de sexuella trakasserier som uppmärksammas bara är toppen på ett isberg. Varje dag diskrimineras människor på arbetsmarknaden på grund av deras etniska bakgrund, funktionsnedsättningar och även könstillhörighet. En del blir inte kallade till anställningsintervju eftersom arbetsgivaren inte kan uttala deras namn. Enligt den rundringning som Sveriges Radio gjorde är fyra av sex företag beredda att sortera bort städare med invandrarbakgrund från bemanningslistan om kunden så önskar. Många sållas bort för att arbetsgivaren stirrar sig blind på vad den arbetssökande inte klarar av att göra. Jag tänker på de funktionshindrade, och vi kan se att arbetslösheten nu ökar i den gruppen. Många sållas också bort på grund av sitt kön, exempelvis för att arbetsplatsen inte rymmer fler omklädningsrum. Min fråga, fru talman, blir därför hur statsrådet ställer sig till dessa diskrimineringsproblem och hur hon kommer att verka för att rätta till dem. Är det rätt att ett svenskt städbolag ska kunna sopa diskrimineringslagen under mattan?

Fru talman! Mitt besked är att vi ska skärpa lagen. Det ska kosta att diskriminera, och alla ska ha skydd av samma lag, det vill säga även den inhyrda personalen. Samma diskrimineringsgrunder som gäller för de tillsvidareanställda kommer att gälla också för dem som inhyrs. Samma diskrimineringsgrunder kommer alltså att gälla för alla. Jag tackar för frågan. Det är alltid trevligt att kunna ge klara besked i denna typ av debatter. Det kommer en proposition i mars där vi hoppas kunna komma till rätta med dessa problem. Därefter skärps lagen så att det kommer att kosta. Det kommer visserligen inte att innebära att trakasserierna och diskrimineringen upphör, men då har vi åtminstone ett redskap och kan visa dem som drabbas att här går samhället in och säger att diskriminering är oacceptabelt. Dessutom blir det alltså kostsamt för den som diskriminerar eller trakasserar.

Fru talman! I dag är det fullt tillåtet för chefer att sexuellt trakassera inhyrd personal, vilket är fruktansvärt. Nu ser vi hur bemanningsbranschen ökar, och därför är det bråttom att ändra diskrimineringslagstiftningen. Lagen ska självklart gälla alla på alla arbetsplatser. Efter dagens debatt utgår jag från att ministern noga kommer att följa utvecklingen av olika anställningsförhållanden samt bemanningsbranschen och de anställdas rättigheter på arbetsmarknaden. Jag utgår också från att ministern är beredd att ta initiativ till ytterligare förstärkningar om det visar sig nödvändigt genom att vi upptäcker fler luckor och kryphål i lagstiftningen.

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de pengar som riksdagen anslagit för att öka jämställdheten faktiskt också används till detta område. Låt mig först konstatera att jämställdhetspolitiken har genomgått en historisk förändring. Den kraftiga anslagsökningen har inneburit en strukturförändring av politikområdet. Möjligheterna att främja särskilda jämställdhetsinsatser inom andra politikområden har ökat väsentligt. Mot den bakgrunden har det varit viktigt för mig och regeringen att utforma en struktur och forma en samlad politik på området. Utgångspunkten för arbetet har varit att utnyttja anslagna medel på ett strategiskt och ansvarsfullt sätt. Som jag tidigare sagt innebär det att hela anslaget för jämställdhetspolitiken förmodligen inte kommer att utnyttjas under innevarande år. Jag kan i dag inte säga exakt hur stor del av årets anslag som kommer att tas i anspråk. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att jämställdhet omfattar hela regeringens politik. Det innebär att insatser måste samordnas och riktas mot andra politikområden, vilket understryker betydelsen av att jämställdhetspolitiken har en samordnande och pådrivande roll. Jämställdhetsintegrering utgör den strategiska grunden för arbetet, vilket innebär att jämställdhetspolitiken huvudsakligen genomförs och finansieras inom ramen för andra politikområden. Tidigt klargjorde jag att den mest prioriterade frågan inom jämställdhetspolitiken är arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen har nu fattat beslut om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Handlingsplanen utgör en mycket kraftfull satsning och omfattar 56 åtgärder inom sex insatsområden. Regeringen avsätter drygt 800 miljoner kronor under mandatperioden för att genomföra handlingsplanen. En betydande del av insatserna i handlingsplanen finansieras med medel från jämställdhetspolitiken. Den 6 december 2007 beslutade regeringen att stödja Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s, höga ambitioner på jämställdhetsområdet. Regeringen stöder SKL med 100 miljoner kronor som bland annat ska användas till ekonomiskt stöd i form av utvecklingsmedel, utbildning av jämställdhetsstrateger och vidareutveckling av befintliga ledningssystem i kommunal verksamhet i syfte att integrera ett jämställdhetsperspektiv i dessa. Målgruppen är kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan där kommunstyrelsen eller motsvarande fattat beslut om att inleda eller vidareutveckla ett systematiskt arbete för att implementera jämställdhet i delar av eller hela sin verksamhet. Huvudsyftet med satsningen är att kvalitetssäkra offentligfinansierad verksamhet på kommunal och landstingskommunal nivå för att garantera att dessa svarar mot båda könens villkor och behov så att hög kvalitet och goda resultat uppnås för kvinnor respektive män, för flickor respektive pojkar. Nyligen fattade regeringen beslut om att ge Verket för förvaltningsutveckling, Verva, i uppdrag att genomföra en förstudie med syfte att utforma ett karriärutvecklingsprogram för kvinnor i staten. Utvecklingsprogrammet ska utformas för en period av längst tre år och innehålla satsningar som vänder sig både till statliga myndigheter och till statligt anställda. Regeringen har även gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Fas, i uppdrag att initiera ett forskningsprogram om kvinnors hälsa. Uppdraget beräknas till 30 miljoner kronor per år i tre år med början år 2008. Vidare avser regeringen att under nästa år utarbeta en samlad strategi när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Syftet är att skapa förutsättningar för analys, uppföljning och samordning av insatser. Avslutningsvis vill jag säga att regeringen avser att ta ytterligare initiativ inom jämställdhetspolitiken, vilket innebär att anslaget till jämställdhetspolitiken kommer att tas i anspråk de kommande åren.