Jämställdhet i utrikespolitiken under 2025

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig vilka konkreta utrikespolitiska initiativ, åtgärder eller prioriteringar som jag under 2025 avser att genomföra eller redan har genomfört kopplat till löftet om att jämställdhet särskilt ska märkas i utrikespolitiken under året. Linnéa Wickman har även frågat vilka resultat regeringens prioriteringar kopplat till jämställdhet inom utrikespolitiken hittills har givit under 2025, hur Sverige långsiktigt avser att bidra till UN Womens arbete samt vilka konsekvenser jag bedömer att ett minskat svenskt engagemang och ekonomiskt stöd efter 2025 skulle få för vår internationella trovärdighet på jämställdhetsområdet. Slutligen har Linnéa Wickman frågat om regeringen avser att omvärdera beslutet att avskaffa den feministiska utrikespolitiken.

Sedan regeringen tillträdde har vi varit glasklara med att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde. I en alltmer turbulent omvärld fortsätter min regering att stå upp för den regelbaserade världsordningen och för alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Som utrikesminister är det en självklarhet för mig att inkludera jämställdhet i mina bilaterala och multilaterala samtal.

Vi är inne i årets fjärde månad, och det är lite för tidigt att summera resultatet av regeringens politik på jämställdhetsområdet. Självklart kommer resultaten att följas upp, som all annan politik på olika områden.

Vad jag kan säga är att Sverige deltog med en stor delegation vid FN:s kvinnokommission i New York i mars. Vi medverkade med en bred uppsättning svenska aktörer, även från civilsamhället, som alla på olika sätt bidrar till det värdefulla arbetet för jämställdhet. I år uppmärksammades 30-årsjubileet för Pekingdeklarationen.

Sverige har även varit en del av EU:s förhandlingsteam, och vi deltog aktivt i långa förhandlingar för att stå upp mot det ökade motståndet mot jämställdhetsfrågor. Trots detta motstånd lyckades kvinnokommissionen, tack vare det hårda arbetet av EU och likasinnade, anta en av de mest framåtlutade politiska deklarationerna någonsin. Detta är resultat, i mina ögon.

För första gången har Sverige tagit sig an ordförandeuppdraget i styrelsen för FN:s organisation för jämställdhet och kvinnor, UN Women. Rollen som ordförande ger en unik inblick, synlighet, kontaktytor och möjlighet till strategisk påverkan av UN Women under en kritisk period för jämställdhet i världen. Vårt engagemang nu kommer att få efterverkningar under flera år framöver eftersom UN Women under våren formulerar en ny strategisk plan som bestämmer inriktningen för åren 2026–2029.

En av regeringens prioriteringar för ordförandeskapet i UN Women är kvinnors ekonomiska egenmakt. Som ett led i detta gav regeringen tidigare i år ett uppdrag till Sida att arbeta med kvinnors ekonomiska egenmakt inom ramen för UN Women-initiativet Generation Equality.

Vi lever just nu i en tid då jämställdheten globalt är på tillbakagång. Auktoritära krafter vill montera ned decennier av framsteg för kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter. I en tid som denna är det inte läge att fokusera på att sätta etiketter på vår utrikespolitik – det är innehållet som räknas. Nu är i stället tiden att försöka motverka frontalangreppen på våra grundläggande värderingar och på de mänskliga rättigheterna. För mig är det en självklarhet att fortsätta driva en sådan utrikespolitik.

Herr talman! Tack till utrikesministern för hennes svar!

Det första utrikespolitiska besked som den här regeringen gav var att den feministiska utrikespolitiken skulle avskaffas men att jämställdhet fortfarande skulle vara ett kärnvärde i utrikespolitiken. Detta är ett mantra och en talepunkt som vi har hört upprepas många gånger de senaste åren.

Men sedan dess ser vi alltmer konsekvenserna av de lägre ambitioner som detta har inneburit på jämställdhetsområdet i utrikespolitiken. Vi ser att Sveriges jämställdhetsambassadör har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket har lagts ned och den aktiva styrningen av Utrikesdepartementets myndighet genom uppdrag i regleringsbrev kopplat till jämställdhet har försvunnit alltmer. Andelen svenskt bistånd som via Sida går till jämställdhetsinsatser har nu sjunkit till den lägsta nivån på 25 år – och detta inom ett svenskt bistånd som genomgår omfattande nedskärningar. Det handlar alltså inte om små, marginella förändringar utan om en stor nedmontering som på många sätt signalerar att jämställdhet inte längre är en bärande princip utan snarare ett tillval när det passar.

I år har Sverige dock ordförandeskapet i UN Women. Det är, som redan har konstaterats, ett historiskt år; det är 30 år sedan Pekingplattformen antogs. Ordförandeskapet innehas också i en tid som är historiskt turbulent – vi ser till och med attacker mot flickors och kvinnors rättigheter direkt från Trumpadministrationen i Vita huset.

Utrikesministern gav i början av det här året ett löfte om att jämställdhet särskilt skulle märkas i utrikespolitiken under året. Det är ett löfte som förpliktar. Det skulle också ske ett skifte utifrån de prioriteringar och ambitionssänkningar som vi har sett från regeringen de senaste åren.

Utrikesministern lyfter att Sverige deltog aktivt på kvinnokommissionens möte och att man har varit del av EU:s förhandlingsteam. Det är bra, men det är också det absolut minsta man skulle kunna förvänta sig av en svensk regering.

Utrikesministern lyfter också arbetet med UN Womens strategiska plan för kommande år, som just nu tas fram. Men för att kunna genomföra en strategisk plan kommer det också att behövas långsiktiga resurser. Vid sina två första år vid makten halverade Sveriges regering stödet till UN Women. Sedan har man i år, under ordförandeåret, ökat stödet igen. Därför vill jag ställa en mycket konkret fråga till utrikesministern, nämligen om utrikesministern kan lova att det svenska stödet till UN Women inte åter skärs ned nästa år, när Sverige lämnar över ordförandeklubban.

Om vi menar allvar med att jämställdhet är ett kärnvärde i utrikespolitiken måste vi också visa det. Vi måste visa det inte bara i ord utan även i handling och inte enbart under ett ordförandeår utan även långsiktigt, varje dag och varje år.

Det som Sverige säger i FN, i EU och i sina kontakter med andra länder väger tungt. Men den tyngden beror på vår trovärdighet. Trovärdighet bygger inte bara på vackra tal utan på uthålliga prioriteringar, konkret politik och ekonomiska åtaganden som håller över tid. Världen behöver just nu fler ledare för flickors och kvinnors rättigheter, inte färre. Då måste den svenska regeringen visa på ett långsiktigt engagemang i dessa frågor, där resurser och styrning också styr mot jämställdhet i utrikespolitiken.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Men framför allt tack till ledamoten Linnéa Wickman, som oförtröttligt driver på för de här frågorna. Detta är så viktigt, och de frågor som ställs till utrikesministern är inte bara rimliga utan viktiga i denna tid.

En sak håller jag ändå med om i statsrådets svar, nämligen att jämställdheten är på väg tillbaka i världen. Det är just därför det är så otroligt viktigt att vi kämpar för att stärka jämställdheten, hålla emot och arbeta för att kvinnor och flickor, men också män och pojkar, får en mer jämställd värld.

Därför blir det så märkligt när svaret bara blir: Nu tar vi bort etiketten; nu är det innehållet som räknas. Det är ju exakt det som är Socialdemokraternas kritik. Det kan inte bara handla om att man har ett ordförandeskap eller om att man har skrivit en debattartikel där det står att jämställdheten är viktig. Det handlar om innehållet.

Vi hade tidigare en debatt med jämställdhetsministern om vad det innebär att man ska ta krafttag, visa handlingskraft och gå från ord till handling. Jag kunde inte höra någonting.

Utrikesministern tog som exempel att vi deltar i kvinnokommissionen i New York och är aktiva. Självklart ska vi göra det; det är ju bottenplattan, precis som Linnéa Wickman sa.

Var då den feministiska utrikespolitiken, som den här regeringen tog bort med det första beslut man fattade, verkningslös? Nej. Den hade betydelse och gjorde skillnad. Det var inte bara en etikett. Det är inte bara vi som tycker så, utan forskning har visat det.

Jag kan också nämna till exempel Zimbabwe. Där frågade regeringskollegor till utrikesministern gång på gång om den feministiska utrikespolitiken verkligen var verkningsfull. De som fick frågan uppfattade inte ironin i detta utan svarade på frågan och sa att den var helt avgörande och hade gjort enormt stor skillnad. Det spelade ingen roll vem vi träffade, utan alla organisationer vi mötte berättade vilken skillnad detta gjorde och att innehållet verkligen spelade roll.

Vad är då den stora kritiken mot den feministiska utrikespolitiken, om det nu har visat sig att den verkligen spelade roll och att den gjorde skillnad? Vi har kunnat höra från utrikesministern och den tidigare jämställdhetsministern – hon har ju slutat, men jag antar att det blir likadant med den nuvarande jämställdhetsministern – att det här ska vara så otroligt viktigt. Varför tog man då bort det, och varför ser vi inte några effekter av det man säger ska vara ett kärnvärde?

Jag undrar vad regeringen har gjort och vad utrikesministern gör för en bättre jämställdhet i den här världen, förutom det som självklart är bottenplattan för att inte driva jämställdheten bakåt.

Herr talman! Sverige är en kraftfull röst för jämställdhet. Vi är en av de viktigaste givarna globalt sett när det gäller bistånd till jämställdhetsarbete. Trots det ökade motståndet mot jämställdhet fortsätter Sverige att vara en viktig givare för kvinnors och flickors egenmakt. Under 2024 gick totalt 16 miljarder kronor av Sidas totala utbetalade medel till insatser som har jämställdhet som huvudsyfte eller delsyfte.

Med tanke på hur överens vi i denna kammare är om vikten av jämställdhet tycker jag att det är så oändligt sorgligt att Socialdemokraterna står här i kammaren och tjafsar, som om det skulle finnas en skillnad. Vi är ju tillsammans en stark röst i världen. Då ska vi, kvinnor emellan, också stötta varandra i att vara just det och inte försöka misstänkliggöra varandra. Från den dag jag tillträdde har jag varit glasklar med att det här är ett absolut kärnvärde och att jag personligen är otroligt engagerad i jämställdhetsfrågorna och i hbtqi-frågorna. Jag tar upp detta i alla bilateraler jag har. Jag kan till och med irritera mina kollegor genom att jag tar upp jämställdhetsfrågan så mycket. Jag gör det därför att jag tycker att den är genuint viktig för Sverige och för oss kvinnor.

Låt oss i stället hjälpas åt och fortsätta se till att Sverige är en stark röst i världen för jämställdhet. Förminska inte det viktiga arbete vi gör, som jag hoppas att nästa regering för vidare och fortsätter att utveckla om det skulle bli maktskifte! Jag lovar att jag kommer att hjälpa till att fortsätta stärka Sveriges jämställdhetspolitiska röst i världen om jag är i opposition.

Herr talman! Jag tvivlar inte på utrikesministerns personliga engagemang för jämställdhet. Däremot konstaterar jag att utrikesministern återkommer till att feministisk utrikespolitik bara var en etikett och att innehållet i politiken är det viktigaste. Ministern och jag är överens om att innehållet i politiken är det som är avgörande, och det är ju just innehållet i och resultatet av regeringens politik som vi kritiserar. Det saknas styrning. Ambitioner backar. Stöd skärs ned eller ligger i bästa fall kvar på liknande nivåer som tidigare, trots att vi ser att utmaningarna bara blir större och större.

När den feministiska utrikespolitiken utvärderades visade det sig att Sverige gått från att ha jämställdhet som ett perspektiv av många i utrikespolitiken till att jämställdheten genomsyrade alla delar. Sverige blev en tydlig och självklar global ledare som drev på för ökad jämställdhet och utmanade en utveckling som går alldeles för långsamt.

Är det verkligen förenligt med löftena om jämställdhet som ett kärnvärde i utrikespolitiken att jämställdhetsinsatserna i Sidas bistånd är på de lägsta nivåerna på nästan 25 år? Det är ju ett faktum; det visar Sidas årsredovisning. Finansieringen av insatser för jämställdhet inom det bilaterala biståndet har minskat med 5 miljarder kronor på bara några år. I biståndet till Ukraina, som är vårt största biståndsland och vår största utrikespolitiska prioritering, rasade andelen bistånd som främjar jämställdhet från 60 till 6 procent mellan 2022 och 2024, enligt en granskning av Kvinna till Kvinna.

Det stannar heller inte där. Centrum för Europaforskning i Lund visar med ny forskning att Sverige efter regeringsskiftet och avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken i EU beskrivs som tystare än tidigare av övriga medlemsländer. Vi uppfattas inte längre som en ledare som driver på för jämställdhet. Vi ses inte längre som en initiativtagare utan i bästa fall som en passiv supporter till andras initiativ och förslag.

Herr talman! När man granskar utrikespolitikens helhet i dag är det svårt att hitta det kärnvärde som utrikesministern talar om. Det finns enskilda goda initiativ och satsningar, till exempel det stöd till kvinnors ekonomiska egenmakt som utrikesministern pratade om i sitt interpellationssvar och stödet till Generation Equality, men det räcker inte. Helhetsbilden visar på en tydlig reträtt, vilket får stora konsekvenser eftersom Sverige historiskt har varit en så stor givare till jämställdhetsinsatser internationellt.

Det finns ett antal konkreta förslag som regeringen skulle kunna lägga fram om utrikesministern menar allvar, och jag krokar väldigt gärna arm med henne när det gäller de här förslagen. Det handlar om att omvärdera beslutet att avskaffa den feministiska utrikespolitiken och i stället fokusera på att utveckla den samt om att garantera ett långsiktigt starkt stöd till UN Women, inte enbart nu under ordförandeåret.

Återinför den svenska ambassadören för global jämställdhet! Bygg starka internationella partnerskap mot antigenusrörelsen, så att vi står sida vid sida och ger stöd till feministiska rörelser världen över som varje dag gör skillnad för flickor och kvinnor! Samla svenska och internationella aktörer för en offensiv för jämställdhet! Ta initiativ så att vi tillsammans kan hitta nya vägar framåt i den svåra situation världen befinner sig i!

Herr talman! Jag tackar statsrådet för visat engagemang.

Jag tvivlar inte heller på utrikesministerns engagemang för jämställdhet. Det vi tvivlar på är vägen framåt. Det statsrådet kallar tjafs är det engagemang och den frustration många med oss känner när jämställdheten utmanas över hela världen, när det inte går framåt och när Sverige varken visar det ledarskap som behövs i dessa tider eller att det gör skillnad.

Statsrådet sa i sitt svar att det är glasklart, men det stämmer inte. Det är inte glasklart för oss, och det är inte glasklart för andra ute i världen.

Jag hade kanske inte drivit detta med så stort engagemang om jag inte genom alla de samtal jag har haft på de tre kvinnokommissioner där jag har deltagit och genom de möten jag har haft i Washington med kvinnoorganisationer och civilsamhällesorganisationer från hela världen hade förstått hur viktig Sveriges feministiska utrikespolitik var. Dessa människor vädjade till mig som svensk parlamentariker: Snälla, gör vad ni kan för att ändra Sveriges inriktning! Ta tillbaka de visioner och det handlande som fanns i det Sverige kallade feministisk utrikespolitik, för det gjorde verkligen skillnad!

Herr talman! Det är inte tjafs. Vi menar allvar, är engagerade och efterfrågar svar.

Herr talman! Förutom Sveriges kärnstöd till UN Women lanserade regeringen förra månaden ytterligare ett stöd om 22,5 miljoner till UN Women i Ukraina för att förebygga och bekämpa sexuellt och könsrelaterat våld, nå utsatta och marginaliserade flickor och kvinnor med humanitära insatser och motverka människohandel för bland annat sexuella ändamål.

För ett tag sedan träffade jag UN Womens landchef i Ukraina, och hon var innerligt tacksam för Sveriges stöd. Hon betonade också vikten av att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt, vilket är den inriktning vi har för vårt ordförandeskap i UN Women.

För 2025 har Sverige via UD också avsatt 375 miljoner kronor i kärnstöd till UNFPA och ytterligare 147,5 miljoner i öronmärkt stöd till UNFPA:s verksamhet i Ukraina, Sudan och Gaza. Detta stöd kommer att stärka flickors och kvinnors fulla åtnjutande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Sverige är också engagerat i främjandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Sverige är en pådrivande aktör för kvinnor, fred och säkerhet inom såväl FN som EU, OSSE och Nato. För oss är det en självklarhet att arbetet för fred och säkerhet går hand i hand med arbetet för jämställdhet.

År 2025 blir också första året tolv svenska myndigheter rapporterar om sitt arbete med den nya nationella handlingsplan regeringen antog i november 2023.

Sverige innehar som sagt ordförandeskapet i UN Womens styrelse i år. Under ordförandeskapet ska en strategisk plan för 2026–2029 tas fram, och då fokuserar vi på kvinnors ekonomiska egenmakt. Det handlar om att främja kvinnors förmåga att arbeta och försörja sig och om rättigheter och möjligheter till ägande, vilket också skapar en större självständighet. Genom att stärka flickors och kvinnors ekonomiska möjligheter ökar sannolikheten att fler flickor får gå i skolan och att kvinnor får bättre möjligheter till utbildning, arbete och inkomster.

Jag kan lova att Sverige kommer att fortsätta att vara en pålitlig partner för alla flickors och kvinnors frihet och egenmakt.

När det gäller biståndet till Ukraina är detta med andelar alltid svårt. När det bryter ut ett fullständigt krig i ett land och vi därmed ökar de humanitära insatserna dramatiskt är det naturligt att stödet till kvinnor minskar som andel även om stödet inte minskar på totalen.

Det är intressant att Linnéa Wickman fokuserar på att det är handlingar och inte ord som räknas. Då frågar jag mig varför den huvudsakliga kritiken utgår från just vilket ord som används. Även om vi inte använder orden feministisk utrikespolitik bedriver vi en utrikespolitik som verkligen gör skillnad för flickor och kvinnor världen över.

Herr talman! Sverige har fått förtroendet att leda arbetet i UN Women under ett av de mest avgörande åren på decennier med tanke på den allvarliga utvecklingen i omvärlden och det kraftiga motståndet mot flickors och kvinnors rättigheter. Ordförandeskapet är ingen pr-insats utan ett stort ansvar i en tid då kvinnors rättigheter trycks tillbaka över hela världen, och låt oss komma ihåg att detta drivs av välfinansierade, värdekonservativa krafter som vill vrida tillbaka klockan. Då krävs en politik som vågar, håller i och leder och där innehållet styr mot ökad jämställdhet i utrikespolitiken.

Jag har i debatten räknat upp exempel på konsekvenser av att den feministiska utrikespolitiken har tagits bort. Det handlar alltså inte enbart om användningen av ett ord utan om att ett helt styrsystem har tagits bort, vilket vi som sagt ser konsekvenser av i utrikespolitiken.

Den feministiska utrikespolitiken var ett löfte till världens flickor och kvinnor att Sverige konsekvent, principfast och modigt skulle stå vid deras sida. Jag kan inte tänka mig en tid när det har varit viktigare att vi är modiga och fokuserar på innehållet i politiken. När regeringen avskaffade detta gjorde man ett historiskt misstag, och man gjorde det med osedvanligt dålig tajmning med tanke på utvecklingen i världen.

Vi är många som kommer att följa om utrikesministern håller sitt löfte från januari om att jämställdhet kommer att märkas i utrikespolitiken, för än så länge ser vi faktiskt inte särskilt mycket av detta.

Tack för en viktig debatt!

Herr talman! Jämställdheten behöver försvaras och värnas världen över varje dag – i första hand genom ett kraftfullt agerande som gör skillnad på riktigt och inte genom vackra ord. I en tid när jämställdheten globalt är på tillbakagång är det inte läge att fokusera på etiketter. Fokus behöver i stället vara på hur Sverige kan bidra till att trycka tillbaka det förtryck som flickor och kvinnor i världen utsätts för. Fokus ska inte ligga på vad vi kallar vår utrikespolitik.

Vårt viktiga arbete börjar med att stärka kvinnors egenmakt, värna mänskliga rättigheter och motverka angreppen på Sveriges grundläggande värderingar såväl på hemmaplan som globalt. Därför avser jag som utrikesminister att fortsätta att verka för att Sverige ska vara en trovärdig aktör för jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt. Jag hoppas verkligen att vi kan göra detta tillsammans.

Nej, ordförandeskapet i UN Women är absolut ingen pr-insats. Det är raka motsatsen. Vi fyller verkligen ordförandeskapet med viktigt innehåll. Vi förmår också att prioritera, fokusera och leverera.

Jag tackar för en viktig debatt och ser fram emot att fortsätta att diskutera dessa viktiga frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.