Jämlik vård

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig om jag ser en risk för att människor får olika vård på svenska sjukhus beroende på partitillhörighet och vilka åtgärder jag vidtar för att säkerställa att det inte sker. Han har också ställt frågan om jag i övrigt ser en risk för att politiska hänsyn påverkar verksamheten vid landets sjukhus på ett för vårdtagarna negativt sätt och vilka generella åtgärder jag i så fall vidtar.

Jag vill inledningsvis betona att den situation som Thomas Morell beskrev i interpellationen inte avsåg hälso- och sjukvård.

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen bygger på alla människors lika värde och att vård alltid ska ges efter behov. Detta är viktiga principer som jag är övertygad om att ansvariga inom regionala och kommunala verksamheter är helt införstådda med och stöder helhjärtat. Regioner och kommuner lyder också under kommunallagen och ska enligt likställighetsprincipen behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att medarbetarna följer den lagstiftning som finns på plats, och det är arbetsgivarens ansvar att vidta de disciplinära åtgärder som kan vara aktuella.

Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal. Om IVO får kännedom om att hälso- och sjukvårdspersonal inte fullgör sina skyldigheter enligt den lagstiftning som gäller för hälso- och sjukvårdsverksamhet ska myndigheten vidta åtgärder för att skyldigheterna ska fullgöras. IVO kan även anmäla legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för åtgärder såsom återkallelse av legitimation eller begränsning av förskrivningsrätt.

Sammanfattningsvis: Den lagstiftning som finns på plats slår fast att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde, oavsett till exempel patientens hudfärg eller politiska tillhörighet. Vård ska ges efter behov.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Lena Hallengren!

Jag ska ge en kort bakgrund till den här debatten. I höstas genomfördes en stor kampanj med mer än 2 000 förare och åkeriägare på initiativ av en förare som heter Christer Thynell. Varje förare skulle skänka 1 krona för varje mil den körde till Barncancerfonden. Detta inbringade mer än 2 miljoner kronor. Det är ett fantastiskt resultat och ett välkommet bidrag för att hjälpa barn med cancer.

I samband med detta skänkte också flera företag en stor mängd presenter för att dela ut till barn som just nu ligger under behandling. I samband med att dessa presenter delades ut på olika sjukhus fanns en rad artister på plats för att ideellt uppträda för barnen, men när man kom till Astrid Lindgrens sjukhus i Solna blev det stopp. En sjuksköterska tog Peter Jezewskis manager och flickvän Anneli Strand någon meter åt sidan för att förhöra sig om artistens partitillhörighet.

Sköterskans fråga till Anneli Strand var häpnadsväckande - hon ville veta om Peter fortfarande var sverigedemokrat. Budskapet var att om Peter Jezewski hade varit aktiv i Sverigedemokraterna skulle inte barnen tillåtas att komma ned och ta del av uppträdandet. Hela sällskapet blev naturligtvis överrumplat av frågan eftersom den var fullständigt irrelevant. Det var ju ett uppträdande för de cancersjuka barnen det handlade om, inte ett politiskt möte.

I svallvågorna av detta har jag blivit kontaktad av flera människor som vittnar om att de nekats anställning inom vården eftersom de är medlemmar i SD. Andra vittnar om att de inte vågar avslöja var de står politiskt i rädsla för repressalier.

Detta sker alltså i ett land som införde fria och demokratiska val för 100 år sedan. Sveriges riksdag, där vi befinner oss just nu, firar minnet av demokratins införande under hela den här mandatperioden. Då är det minst sagt häpnadsväckande att personal inom sjukvården sätter sig över en annan människas grundlagsskyddade rättigheter. I strid med grundlagen nekas också människor anställning på grund av sin partitillhörighet.

Statsrådet sa i sitt svar att hon inledningsvis ville betona att den situation som jag beskrev i interpellationen inte avsåg hälso- och sjukvård. Det gjorde den dock i allra högsta grad, eftersom Peter Jezewski var ute på sjukhuset och skulle uppträda för barn som låg under behandling. Man satte sig över dels artistens rätt att uppträda, dels barnens rätt att få del av de presenter som var skänkta till dem. Det är mycket anmärkningsvärt, vill jag påstå.

Jag kan förstå att statsrådet inte kan gå in på disciplinära åtgärder gentemot en anställd på Karolinska; det får naturligtvis arbetsgivaren ta tag i. Man kan dock ställa sig frågan om man riskerar att bli olika behandlad beroende på vilken partitillhörighet man har. Vilka kriterier ska gälla?

I svaret säger statsrådet att det ska vara lika vård för alla, oavsett hudfärg och partitillhörighet. Men vi kan ju konstatera att det ändå finns personal inom sjukvården som hanterar människor olika. Så långt kan vi komma.

Jag är intresserad av att veta vad statsrådet tänker göra för att säkerställa att vi verkligen har en vård som är lika för alla.

Fru talman! Jag vidhåller mycket bestämt att situationen med ett uppträdande på ett sjukhus, som Thomas Morell ägnar tid i sitt inlägg åt att beskriva, inte är hälso- och sjukvård och inte regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Det är inte någonting som jag menar hör hemma i riksdagens kammare, utan det är väl en lämplig diskussion att ta, om man tycker att den är nödvändig, med ansvariga för aktiviteten.

Thomas Morell talar också om grundlagsskyddade rättigheter och nämner artistens rätt att uppträda och barnens rätt att ta emot presenter. Jag tror knappast att det är det som ses som mänskliga rättigheter i sammanhanget, utan det är att ha tillgång till vård och att få vården utifrån behov, oavsett bakgrund. Detta är vad som regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Jag ser inte att det som Thomas Morell anför talar emot det, även om jag gärna vill understryka det som avslutar mitt svar på interpellationen: "Den lagstiftning som finns på plats slår fast att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde, oavsett till exempel patientens hudfärg eller politiska tillhörighet." Jag kan också nämna kön, socioekonomisk tillhörighet, ekonomisk bakgrund och så vidare. Detta regleras i hälso- och sjukvårdslagen.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Sjukvård är så mycket mer än bara sprutor, piller och vård i samband med operationer. Sjukvård har väldigt mycket att göra med att den som är patient, barn eller vuxen spelar ingen roll, mår bra och känner en trygghet i det som sker runt omkring.

Att uppträda för barnen är oerhört viktigt, för då får de ett avbrott från något som kan vara väldigt kusligt för ett barn. De är inte i sin hemmiljö utan på ett sjukhus, med allt vad det innebär. Om de då kan få ta del av ett uppträdande och få ett litet avbrott från det som sker i samband med vården har det en positiv effekt på patienterna.

Jag ställde två frågor i min interpellation och kan inte säga att jag fått något tydligt svar på dem.

Den första frågan var om ministern ser en risk för att människor får olika vård på svenska sjukhus beroende på partitillhörighet och vilka åtgärder ministern vidtar för att säkerställa att det inte sker. Svaret jag får från statsrådet är följande: "Hälso- och sjukvårdslagstiftningen bygger på alla människors lika värde och att vård alltid ska ges efter behov. Detta är viktiga principer som jag är övertygad om att ansvariga inom regionala och kommunala verksamheter är helt införstådda med och stöder helhjärtat. Regioner och kommuner lyder också under kommunallagen och ska enligt likställighetsprincipen behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat."

Men händelsen på Karolinska sjukhuset visar ju att så inte är fallet. Sjuksköterskan ställde ju den specifika frågan huruvida Peter var aktiv i SD eller ej. Det visar ändå att det finns strömningar inom vården - jag säger inte att det är så överallt - som sätter någon form av epitet på människor.

Först och främst: Vad hade ett eventuellt politiskt engagemang hos Peter med saken att göra? Det var ju inte därför han var där. Sällskapet som var på plats skulle överlämna gåvor till cancersjuka barn och spela några låtar så att barnen skulle få uppleva lite glädje i den tuffa behandling som de genomgår. Kort sagt: Det var så långt ifrån politik som man någonsin kan komma.

På den andra frågan fick jag inte heller något svar. Frågan lyder: "Ser ministern i övrigt en risk för att politiska hänsyn påverkar verksamheten vid landets sjukhus på ett för vårdtagarna negativt sätt, och vilka generella åtgärder vidtar ministern i så fall?" Statsrådet svarar på följande sätt: "Den lagstiftning som finns på plats slår fast att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde, oavsett till exempel patientens hudfärg eller politiska tillhörighet. Vård ska ges efter behov."

Ja, man kan tycka att det är en självklarhet. Men vad hade hänt om vi vänder på frågan lite grann, om nu Peter hade kommit in som patient? Hade han då blivit sorterad som nummer ett eller nummer två, eller hur hade det blivit? Det är en oerhört relevant fråga, eftersom det helt tydligt finns de som lägger politiska värderingar vid dem som kommer till sjukhuset.

Fru talman! Thomas Morell! Vi måste ju diskutera hälso- och sjukvård utifrån vad hälso- och sjukvård är. Rätten att uppträda på Karolinska sjukhuset är inte en fråga om huruvida kraven i hälso- och sjukvårdslagen uppfylls. Det är väl lämpligt att ta en diskussion med Karolinska sjukhuset om man vill ha ett svar på det, men det är ju en helt omöjlig fråga för mig att stå och diskutera i riksdagens talarstol.

Mot slutet av inlägget ställer Thomas Morell en relevant fråga: Vad hade hänt om samma person - om det är en sverigedemokrat eller inte framgår inte riktigt tydligt - hade sökt vård? Hade personen då nekats vård? Mitt svar är nej.

Om du, Thomas Morell, eller någon annan menar att personalen som triagerar på akuten frågar om partitillhörighet för att avgöra huruvida man ska få vård eller inte ber jag att få en ny interpellation, så ska vi diskutera den frågan. Men jag tycker faktiskt att det är irrelevant att stå i talarstolen och dra slutsatser om ifall den svenska hälso- och sjukvårdslagen innebär vård på lika villkor med ett exempel som handlar om ett uppträdande på Karolinska sjukhuset. Detta måste Karolinska sjukhuset svara på. Jag tycker inte att det finns några jämförelser att göra här med om människor i övrigt får vård utifrån partitillhörighet. Jag utgår från att alla får vård efter behov.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Frågan är oerhört relevant. I svallvågorna av det som hände är det väldigt många som har följt detta. Det är människor som vittnar om - jag kan lämna telefonnummer när vi kommer utanför lokalen - att de har nekats anställning inom vården för att de har en viss partitillhörighet. Det är allvarligt, för då börjar man värdera människor efter partitillhörighet, och det hör inte hemma i ett land som ska vara demokratiskt. Vi firar trots allt 100 år av demokrati i det här landet.

Den här diskussionen kan vi mycket väl fortsätta med utanför kammaren. Och jag kan överlämna telefonnummer, så kan statsrådet själv få prata med människor som faktiskt har råkat ut för detta.

Sjukvård ska vara lika för alla. Och jag förstår inte varför man ställde frågan om partitillhörighet i det här sammanhanget, där det var fråga om ett uppträdande för barn. Jag förstår inte den frågan. Statsrådet borde också bli orolig, för det visar att det finns några inom sjukvården som inte följer de demokratiska principerna. Detta är allvarligt.

Jag hoppas nu, och utgår från, att den här debatten leder till ändringar inom sjukvården, så att det inte sker en sortering på något sätt och att de som söker tjänster inom sjukvården inte blir värderade efter politisk tillhörighet, oavsett vilket parti det är fråga om. Alla ska ha rätt att söka ett jobb och få ett jobb inom sjukvården, och alla som söker vård ska få vård utifrån behov och den sjukdom som man söker för.

Fru talman! Utdrag ur hälso- och sjukvårdslagen, 3 kap. 1 §: Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Om man inte får vård på lika villkor ska man naturligtvis anmäla det till IVO. Men jag tycker att Thomas Morell drar väldigt långa växlar på den situation på Karolinska sjukhuset som han beskriver. Jag kan inte uttala mig om varför någon eventuellt har ställt en specifik fråga.

Detta handlar inte om vård utan om ett uppträdande, såvitt jag förstår av det enda som jag har läst, nämligen Thomas Morells egen interpellation.

Jag tycker inte att det finns fog för att stå i riksdagens talarstol och dra slutsatsen att detta sannolikt skulle få konsekvensen att de inte heller skulle få den vård de behövde om de sökte vård.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.