Isolering och långa häktningstider

Fru talman! Erik Ottoson har frågat justitie- och migrationsministern vilka initiativ ministern och regeringen har vidtagit och avser att vidta för att komma till rätta med dels isoleringen av häktade personer, dels de villkor som råder på våra svenska häkten. Det gäller till exempel långa häktningstider, särskilt vad gäller barn och minderåriga. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

De frågor som Erik Ottoson tar upp är angelägna och högt prioriterade av regeringen.

Häktning är en ingripande åtgärd, inte minst när häktningen förenas med restriktioner och pågår under lång tid. För att kunna utreda brott kan det dock vara nödvändigt med häktning, även att häktningen förenas med restriktioner, till exempel för att hindra en misstänkt från att ha kontakt med medmisstänkta, vittnen eller målsägande eller från att på något annat sätt påverka eller förstöra bevis. Det gäller särskilt när brottet utgör en del av organiserad eller gängrelaterad brottslighet.

Reglerna om häktning och restriktioner är alltså av stor betydelse för att effektivt kunna bekämpa brott. I de fall häktning med restriktioner behövs är det därför viktigt att det även fortsättningsvis finns möjlighet till detta.

Däremot är det givetvis, när det är nödvändigt med häktning, viktigt att minimera de påfrestningar detta innebär, särskilt när det handlar om unga personer. Det är därför angeläget, inte minst ur ett barnrättsperspektiv, att arbeta för att häktningstiderna ska vara så korta som möjligt och för att isoleringen av häktade ska minska. Samtidigt får de brottsutredande myndigheternas förmåga att utreda brott inte försämras.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder på området. Regeringen har gett Kriminalvården i uppdrag att tillsammans med Åklagarmyndigheten och Statens institutionsstyrelse analysera hur situationen för barn som frihetsberövas kan förbättras. I den rapport som myndigheterna har lämnat föreslås en rad åtgärder för att förbättra situationen för frihetsberövade barn, bland annat genom ökad möjlighet till mellanmänsklig kontakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också under flera år gett Åklagarmyndigheten och Kriminalvården i uppdrag att årligen redovisa vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit i syfte att minska isoleringen av intagna i häkte. Regeringen följer alltså frågan noga.

Jag kan också konstatera att myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder när det gäller häktning och restriktioner. Till exempel har Åklagarmyndigheten tagit fram riktlinjer samt föreskrifter och allmänna råd för åklagares arbete med sådana frågor. Det är dessutom glädjande att se att Åklagarmyndighetens och Kriminalvårdens gemensamma utvecklingsarbete på området har lett till en god samverkan mellan myndigheterna i dessa frågor.

Slutligen vill jag framhålla att regeringen har gett en utredning i uppdrag att föreslå hur användandet av häktning och restriktioner kan minska. I betänkandet Färre i häkte och minskad isolering lämnar utredningen förslag som rör bland annat häktningstider, restriktionsanvändning och isolering. Regeringen avser att i närtid återkomma till riksdagen med förslag som grundas på denna utredning.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är ett innehållsrikt svar. Det uppskattas att få den här formen av konkreta svar på frågorna. Det får man tyvärr inte varje gång man ställer interpellationer. Men det kan också ha att göra med frågornas natur.

Det här är en fråga som vi egentligen inte har några djuplodande ideologiska konflikter kring. Det handlar i grunden om medmänsklighet och om hur vi tycker att vårt samhälle ska vara utformat, ur ett medmänskligt perspektiv.

Efter konstitutionsutskottets utfrågning med justitieombudsmännen kände jag ändå att det var påkallat att ställa interpellationen. Man återkommer regelbundet till den här problematiken. Varje år innehåller justitieombudsmännens ämbetsberättelse till riksdagen frågetecken och bitvis kritik. Men det går framför allt att läsa sig till att det finns en ganska stor oro över situationen i våra svenska häkten och hur det ser ut på ett medmänskligt plan. Det är bakgrunden.

Jag skulle önska att statsrådet utvecklar hur Regeringskansliet följer upp justitieombudsmännens regelbundna rapporter kring detta. Jag vet att de i huvudsak riktar sig till myndigheterna i fråga. Men det finns också en återkoppling till Regeringskansliet.

Jag vill också höra statsrådets tankar kring hur man ska kunna komma till rätta med det. Vi har hört om återkopplingarna från myndigheterna. Men en stor del handlar också om de fysiska förutsättningar för att bedriva verksamheterna i de lokaler som finns, med den personalstyrka och de resurser som finns och med de befogenheter och regelverk som finns. Mycket av detta är saker som kan vara till synes svårt för en myndighet att lösa inom de ramar man har givits. Därför är en fråga till statsrådet: Vilka konkreta åtgärder väljer regeringen att ta till framöver, i termer av exempelvis resurser men även regelförändringar och investeringar i kriminalvården?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett stort problem med ökad brottslighet. Det kommer oundvikligen att leda till ett ökat antal häktade. Framför allt med tanke på med de lagförändringar som gjorts vad gäller när man kan och ska häktas kommer det att bli fler häktade. Då måste vi svara upp i andra änden så att det blir möjligt att genomföra.

Det handlar också om saker som ligger lite i mänsklighetens natur när man arbetar i en sådan kontext, med människor som är bokstavligt talat tillfångatagna och hållna mot sin vilja. Det finns otaliga mer eller mindre nedslående forskningsexempel på vad som sker rent socialt i ett sådant sammanhang. Det gäller inte bara de intagna utan också de som ska vara personal på en sådan plats, i brist på bättre ord: fångvaktare. Det handlar om vilka psykologiska och sociala avarter det ibland kan leda till, till exempel bristande empati i ögonblicket. Även om människan i grunden är god kan det i ögonblicket och kontexten leda till avarter. Också de uppmärksammas inom ramen för justitieombudsmännens granskning av myndigheten.

Jag är intresserad av att höra hur statsrådet ser på det och vilka signaler och uppdrag som har getts till framför allt Kriminalvården för att undvika den formen av avarter framgent.

Fru talman! Tack, Erik Ottoson, för både interpellationen och konstaterandet att detta inte är en ideologiskt konfliktfylld fråga! Det är snarare en fråga där vi i Sveriges riksdag brukar ha en bred samsyn, eftersom det handlar om hur vi hanterar några av de mest utsatta människorna i vårt land. Vi vill ju göra det med ett visst mått av humanitet i syfte att minska återfallen i brott. Det finns en idé i Sverige med att ha bra häktesverksamhet och anstalter som bedriver ett arbete som gör att färre återfaller i brott. Då får situationen på häktena inte se ut hur som helst. Man måste också jobba smart med frågorna om exempelvis hur länge man sitter häktad.

Jag vill understryka att det egentligen inte finns någon aktör som tjänar på för långa häktestider. Det mest uppenbara är kanske att den häktade inte tycker att det vore bra. Det är också väldigt viktigt att hela processen går snabbt för framför allt målsäganden och vittnen så att de kan nå ett avslut. Detta är även viktigt för domstolarna så att de slipper ta om en massa processer flera gånger och därmed förlänga det hela. Det stjäl tid från åklagarna och ytterst för kriminalvården. Att jobba så smart som möjligt med det här är alltså en fråga för hela systemet.

Jag är väl medveten om vad jag har sagt och att interpellationen handlar om de långa häktningstiderna och den isolering som förekommer i Sverige. Men jag vill upprepa att jag tror att vi är helt överens om att det måste få förekomma. Vid allvarlig brottslighet kan det behövas långa häktestider. Ibland måste man också begränsa den intagnes möjligheter att kommunicera med andra; annars kan man försvåra möjligheterna att gå i mål i en domstolsprocess. Detta måste fortfarande vara väldigt tydligt.

Givet detta tycker jag att flera av frågorna är väldigt relevanta. Jag vill först säga något om vad vi har gjort mer konkret.

Kriminalvården har de senaste åren fått särskilda anslagsökningar, och de behövs. En del har handlat om att jobba med att kunna minska isoleringen. På så vis jobbar man med anslagsfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att kriminalvården är uppe på 100 procents beläggning nu. Ibland ligger man över det. Man har dubbelbeläggningar på rum och så vidare. Situationen är alltså ansträngd både personalmässigt och, som Erik Ottoson antyder, kanske ännu mer lokalmässigt. Det är inte alltid möjligt att blanda människor och jobba på detta sätt om man är fast i sina lokaler. Därför genomför vi nu en väldigt stor utbyggnad av kriminalvården, men den tar lite tid. Det handlar om en kombination av långsiktiga platser och kortsiktiga insatser, och vi ger Kriminalvården fler möjligheter.

Det svängde dock ganska snabbt. För några år sedan minskade beläggningen, och nu ökar den snabbt igen. Det har framför allt skett efter 2018 då det blev en rejäl ökning. Det blev ungefär 500 fler antagna bara från 2018 till 2019. Sedan januari 2018 har 300 nya permanenta och 300 tillfälliga platser tillkommit. Det finns nu också en kraftfull utbyggnadsplan. Men den bygger på att kommunerna till exempel medger att det byggs fängelser runt om i Sverige.

Förutom detta har vi ett återrapporteringskrav i regleringsbreven för både Kriminalvården och Åklagarmyndigheten som innebär att de ska redovisa hur de jobbar för att minska isoleringen i häkten.

Jag vill även återkomma till frågan om den utredning som har lagt fram ett antal förslag. Remissynpunkterna var ganska goda. Men det gäller att hitta rätt balans för detta så att vi inte minskar de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att utreda brott och göra det med de bästa förutsättningarna. Som jag sa i svaret räknar jag med att inom närtid återkomma med en proposition om detta, som bland annat berör det faktum att barn har suttit häktade en längre tid och att deras möjligheter att umgås med andra också har varit inskränkta. Detta är frågor som vi måste ta på stort allvar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för det utvecklade svaret! Jag tror att det är viktigt med tydliga ansvarslinjer. Myndigheten har så klart inom ramen för sitt ansvarsområde ett väldigt tydligt ansvar för genomförandet av detta. Regeringen har möjligheter och ansvar att se till att det finns förutsättningar för myndigheten. Jag tycker att statsrådet på ett bra sätt beskriver vad man har gjort och vad som eventuellt kan komma framöver.

Jag efterlyser dock att det också ska finnas en plan för att inte bara öka platserna utan också för hur detta kommer att utvecklas. En rad straffskärpningar är uppe för diskussion. Detta kommer att fortsätta att ställa ännu större krav på Kriminalvården att hantera om möjligt ännu fler personer i häkte och fängelse framgent. Då behövs en plan som tar höjd för detta.

Det här kan även kopplas till den situation vi ser utanför dessa väggar med en alltmer omfattande kriminalitet och otrygghet. Detta är många gånger anledningen till att vi tar steg för att skärpa straff och ge polisen fler befogenheter. Det leder i slutändan till att vi får fler personer i häkte.

Jag vill höra statsrådet utveckla tankarna om hur han ser på en sådan plan. Har regeringen verkligen räknat på detta? Det handlar inte bara om en ökning utan också om ökningen kommer att räcka till. I nuläget känns det inte troligt, givet hur ökningstakten ser ut vad gäller antalet platser. Det gäller även hur ökningstakten kan beräknas se ut med de straffskärpningar, de förändrade reglerna för häktning och så vidare som kan bli aktuella. Även polisens befogenheter som gör det möjligt att utreda fler brott spelar in här. Dessa brott har tidigare varit outredda eller har åtminstone inte lett till någon häktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill även återkomma till det som kan kallas kulturfrågor inom ramen för Kriminalvårdens arbete och personalarbete. Vi får regelbundet rapporter från bland annat justitieombudsmännens granskning av kriminalvården där fel och ibland väldigt allvarliga sådana begås. Det handlar bland annat om förnedrande behandling av intagna. I grunden goda människor gör i kontexten olämpliga och orimliga saker där de kanske inte riktigt tar den intagnes värdighet på allvar.

Här handlar det om hur man arbetar med detta. Självklart finns det inte möjlighet att vid varje givet ögonblick kontrollera den enskilda anställda, men politiskt sett måste man ställa höga krav på ett viktigt värdegrundsarbete hos en myndighet som Kriminalvården. Den har ju, som statsrådet säger, hand om människor när de är som mest utsatta i en för den enskilde väldigt svår situation. Om man då inte blir behandlad med en rimlig nivå av värdighet utgör såklart en ännu större inskränkning av den egna friheten och värdigheten. Jag vill gärna höra några ord om detta.

Jag tror att det finns skäl att återkomma till detta framöver. Det här har som sagt varit en lång följetong. Åtgärder har vidtagits tidigare, men problemen kvarstår i mångt och mycket. Om jag får återkoppla till det vi började med vad gäller antalet platser och lokal- och personalförutsättningarna är detta också bakgrunden till min interpellation. Dessa måste inte bara matcha utan i detta läge med marginal överträffa den ökning som sker vad gäller antalet personer som blir häktade och kanske senare hamnar i fängelse för att man ska kunna beta av och komma i kapp de problem som vi har sett i Sverige under alltför många år.

Fru talman! Interpellanten tar upp många frågor. Låt mig börja med dem som handlar om det akuta läget. Polisen har inom ramen för Operation Rimfrost meddelat Kriminalvården att det nu kommer fler intagna. Kriminalvården ingår också i Operation Rimfrost för att plocka fram de häktes- och anstaltsplatser som behövs i den särskilda insats som går väldigt hårt åt de grovt kriminella som står för våldet i Sverige.

Vi har såklart en specifik situation nu när polisen är väldigt offensiv. Målet är att sätta fler av de gängkriminella i fängelse för att minska våldet och skjutningarna. Detta påverkas alla myndigheter av, så också naturligtvis Kriminalvården. Det finns dock ett bra samarbete om detta. De är helt med på hur man ska jobba för att hantera situationen, även om den för Kriminalvården redan från början är ansträngd.

Kriminalvården får nu tillskott. I vårändringsbudgeten fick man 335 miljoner. Man fick ytterligare 330 miljoner för perioden 2019-2020. Man får 569 miljoner kronor 2021 och 729 miljoner kronor 2022. Kriminalvården står i en enorm utbyggnadsfas. Vårt intresse är inriktat på att det är en kombination av tillfälliga saker som måste till här och nu och sådana platser som ökar kapaciteten långsiktigt.

I vårt arbete försöker vi titta på hela rättskedjan, vilka effekter den växande polisorganisationen får och vad som händer på åklagarsidan, domstolsidan och kriminalvårdssidan. Tanken är också att det i nästa skede, då antalet poliser ökar i hela landet, får en dämpande effekt. Det är en sak nu när man är väldigt offensiv och det blir en så att säga intagande effekt. Men vi hoppas också att de polisiära resurserna ska leda till att det blir något färre brott och en något lugnare situation. Detta är en del av ekvationen när vi gör denna stora satsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är ute på lite hal is när det gäller Kriminalvården, eftersom den egentligen hanteras av Morgan Johansson. De mer detaljerade frågorna vad gäller personal och sådant kanske jag inte bör svara på mer ingående. Jag vet att sådant arbete pågår. Man har haft en del problem vad gäller rekrytering och att få en långsiktighet i detta, men jag vet att man tar det på stort allvar.

Jag vill dock säga att Kriminalvårdens resultat har förbättrats över tid, vilket kanske inte alla vet. Det är alltså färre som återfaller i kriminalitet efter vistelse i dag än för ungefär tio år sedan. Jag tror att det hänger ihop med de utbildningssatsningar som nu görs inom Kriminalvården. Folk får yrkesutbildningar som leder till att de har någonting annat att gå till efteråt. Vi får se om det är hela sanningen, men det är ändå ett positivt resultat för Kriminalvårdens arbete framöver.

Nu bygger vi ut hela rättskedjan med stora satsningar. Men jag tror att det är viktigt att i det här läget också fundera på vad som kan effektiviseras i rättskedjan. Ta de långa häktestiderna till exempel. En utredning som jag har fått och som jag är väldigt intresserad av handlar om att gå igenom domstolsprocessen för inte minst de stora och komplicerade brottmålen. Vid till exempel ekonomisk brottslighet är det ofta väldigt långa häktestider, eftersom det är komplicerat. Nu finns det förslag om hur man skulle kunna begränsa processerna, fokusera på prövningen av skuldfrågan och därmed frigöra tid. Alla parter skulle tjäna på det.

Det är samma sak med snabbare lagföring, en process som jag tror kommer att frigöra resurser i hela rättskedjan. Det handlar om att polisen vid mindre brottslighet på plats kan säga: Antingen erkänner du eller så har du en tid i domstol om två veckor.

Vi måste jobba med snabbheten i processerna, så att vi inte kör runt människor i systemet för lång tid. Det blir inte bra för någon.

Fru talman! Jag förstår att det är en viktig och ibland komplicerad gränsdragning mellan statsrådet Dambergs och Morgan Johanssons ämbetsutövning. En lustig parentes i sammanhanget är att jag skrev interpellationen till statsrådet Damberg, men att kammarkansliet tyckte att det nog var Morgan Johansson den skulle ställas till. Regeringskansliet tyckte däremot att det var till statsrådet Damberg. Jag säger det bara för att illustrera komplexiteten i hur ansvarsfördelningen inom ramen för en regeringsbildning kan se ut. Jag förstår detta. Man kan väl fundera över det, men det funkar säkert jättebra. Jag förutsätter att ni har ett gott samarbete.

För att återgå till sakfrågan: Statsrådet pratar om att vi nu såklart har en inflödeseffekt på grund av bland annat Operation Rimfrost och det ökade antalet poliser. Han förväntar sig över tid en återhållande effekt av ett ökat antal poliser. Jag kanske är född skeptiker, men jag tror det när jag ser det. Det återstår att se, som sagt. Jag ställer mig frågande till att nivån på kriminalvårdens omfattning framgent ska utgå från ett sådant antagande. Detta kanske statsrådet vill förtydliga.

Jag ifrågasätter att det kommer att ha en sådan effekt. Jag tror att vi snarare har strukturella problem som inte går att åtgärda här och nu. Det måste ske på längre sikt. Rekryteringen och det vakuum som skapas av ett inflöde till häkten och kriminalvårdsanstalter skapar möjlighet för andra personer att ta samma roll. Det är någonting vi ser inom den organiserade brottsligheten; det är inte bara att låsa in de befintliga - det kommer också nya. Det gör att jag i någon mån ifrågasätter att detta så småningom får en hämmande effekt. Jag önskar att det vore sant, och jag hoppas att det blir så. Men, fru talman, det återstår att se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för en god debatt!

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att klargöra det sista. Jag tror att Moderaterna och Socialdemokraterna är ganska överens. Vi tror att fler poliser minskar brottslighet och att fler närvarande poliser runt om skapar trygghet och mindre tillfälle för brottslighet. Jag tror att det finns en sådan långsiktig effekt med en starkare polisorganisation. Det leder på lång sikt till ökad trygghet på rastplatser, i centrum eller vad vi nu kan tala om. Det tror jag. Det vi ser framför oss nu är en kraftig utbyggnad av Kriminalvården, en kraftig utbyggnad av domstolsväsendet och ytterligare resurser till åklagarväsendet. Det är mer en långsiktig utveckling jag talade om. Vi måste ha starkare kapacitet i våra häkten och i Kriminalvården för att kunna hantera den här situationen.

Tillbaka till interpellantens grundfråga: Det är viktigt att hantera de långa häktestiderna. Det gäller inte minst hur barn behandlas i häkten. Där har vi fått internationell kritik under väldigt lång tid, inte minst vad gäller isolering. Det finns mer att göra för att effektivisera detta och se till att man är häktad så länge man behöver.

Jag vill avsluta med det självklara, som vi och Moderaterna är överens om. När det finns behov av häktning ska det göras. Finns det behov av att isolera häktade ska det också göras. Det finns ingenting som får riskera de utredningsarbeten som görs i syfte att nå fällande domar i svenska domstolar. Det får vi inte kompromissa med. Men utredningen har lämnat en rad förslag som vi med stor sannolikhet kommer att kunna vara överens om att vi kan gå vidare med inom kort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.