IP450

Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om jag avser att utarbeta kortsiktiga och långsiktiga handlingsplaner för att komma till rätta med välfärds- sjukdomar som övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar samt högt blodtryck. Vidare har Margareta Viklund frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett folkhäl- soprogram som bl.a. innefattar allmän folkhälsoscan- ning och därmed sammanhängande rådgivning för samtliga 18-åringar i t.ex. Pliktverkets regi. Jag tror att Margareta Viklund snarare avser scre- ening än folkhälsoscanning, dvs. att genom test eller undersökningar kunna upptäcka individer som tro- ligtvis är sjuka eller hos till synes friska människor kunna påvisa riskindikatorer som individen inte kän- ner till. För att en sjukdom ska vara lämpad för scre- eningverksamhet bör enligt WHO tio kriterier vara uppfyllda. Bl.a. ska det finnas en accepterad behand- ling för patienter med sjukdomen i fråga, och det ska finnas möjlighet att diagnostisera och behandla pati- enter med positiva fynd från screeningverksamheten. Vidare ska kostnaderna vara rimliga i förhållande till utgifterna för vården som helhet, och proceduren ska vara en kontinuerlig process och inte en engångsfö- reteelse. Medicinsk expertis är i dag inte överens om att dessa kriterier är uppfyllda vad avser 18-åringar, och därför har vi inget vetenskapligt stöd för att ta initia- tiv till en sådan verksamhet som Margareta Viklund efterfrågar. När det gäller hjärt- och kärlsjukdomar är 18-åriga män således en alltför frisk grupp för att screening ska vara motiverad. I den hälsoundersök- ning som redan i dag genomförs i samband med mönstring ingår bl.a. blodtrycksmätning. SBU (Statens beredning för utvärdering av medi- cinsk metodik) kommer inom kort att överlämna en rapport till mig om fetma, och vi ser med spänning fram emot den. Det finns en omfattande kunskap om matens betydelse för hälsan. Kostrådgivning före- kommer inom bl.a. mödravårdscentraler, barna- vårdscentraler, primärvård och inom skolans Hem- och konsumentkunskap, som främst syftar till att förebygga att kostrelaterade sjukdomar uppstår. På världshälsodagen den 7 april 2002 var general- sekreterare Kofi Annans budskap "Motion för hälsans skull" bokstavligen en uppmaning. Han skriver vida- re: "Sjukdomar som inte är smittsamma, som t.ex. diabetes, sjuklig fetma och hjärt- och kärlsjukdomar, har blivit en stor epidemi i alla samhällen, både rika och fattiga. Detta beror till stor del på en motsvarande epidemi av stillasittande, ohälsosamma livsstilar, kostförändringar och en ökad tobaksanvändning." Även i Sverige är trenden tydlig, och enligt Na- tionella Folkhälsokommitténs betänkande, SOU 2000:91, är 45 % av befolkningen överviktig i vårt land. Problemet består av ett för högt energiintag i kombination med ett alltför stillasittande liv. Särskilt alarmerande är att barn och ungdomar är drabbade. Åtskilligt görs för att bromsa och motverka denna utveckling. Skola och förskola är här viktiga arenor. Ämnet idrott och hälsa syftar till att ge barn och ung- domar sunda levnadsvanor. Stöd till ungdomsidrot- ten, simundervisning och skolans hemkunskapsun- dervisning är också motkrafter. Regeringen gav Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att under år 2001 driva kampanjen Sätt Sverige i rörelse. Regeringen avser att uppdra åt Statens folk- hälsoinstitut att följa upp kampanjen genom att fort- satt ta initiativ till verksamhet som syftar till att öka den fysiska aktiviteten hos människor samt öka an- delen människor som är fysiskt aktiva. Det fortsatta arbetet benämns Håll Sverige i rörelse. Regeringen avser att lägga fram en folk- hälsomålsproposition för riksdagen hösten 2002. I propositionen avser regeringen att presentera tio mål- och uppföljningsområden varav ett omfattar fysisk aktivitet och ett annat matvanor och säkra livsmedel.

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, där jag tycker mig mellan raderna kunna märka en respekt för den fråga som har stor betydelse för våra liv och vår levnad, nämligen hälsan. Jag vill påstå att förebyggande verksamhet i alla tider har varit mer eller mindre ifrågasatt. Det är nämligen svårt att mäta hälsovårdens och friskvår- dens direkta effekter eftersom resultaten av deras verksamhet innebär att exempelvis det svenska folket får en bättre hälsa generellt sett. Att säga att t.ex. medellivslängden blivit högre på grund av en viss typ av friskvård går inte. Det är så många olika variabler som har stor betydelse för människors hälsa och livs- villkor. Det är därför ganska lätt att ifrågasätta friskvården och hälsovården och dra ned på de verksamheter som ingår där när statsfinanserna kräver nedskärningar i budgeten. Två områden som har varit och som jag hoppas fortfarande är flaggskepp i den förebyggande verksamheten är mödra- och barnhälsovården. Vad de verksamheterna har betytt för folkhälsan går inte att värdera. Skolhälsovården är också mycket viktig. Hälsovården och sjukvården är som kommunice- rande kärl. När man drar ned på den ena sidan får det konsekvenser för den andra. Ett exempel är skolhäl- sovårdens och skolans förebyggande verksamhet. Där har under de senaste åren gjorts drastiska nedskär- ningar, även om man nu med all rätt försöker att besinna sig lite och t.o.m. gör nysatsningar. Köerna till den psykiska barn- och ungdomsvår- den har väl aldrig varit så långa som under de senaste åren på grund av bl.a. skolans neddragningar av skol- hälsovård, inklusive psykologer och kuratorer. Krist- demokraterna var tidigt ute och varnade för de kon- sekvenser som vi nu kan se. Många barn har det jobbigt i skolan i dag. De har ofta ingen som de med förtroende kan vända sig till. Huvudmannaskapet för skolhälsovården har många gånger ifrågasatts. Det kanske finns anledning att titta på den frågan igen. En annan brist på förebyggande aktiviteter som nu börjar visa sig ganska tydligt är den bristfälliga sats- ningen på våra invandrarbarn och invandrarungdo- mar. Här vill jag påstå att vi har missat generationer. Fru talman! Hälsovård och friskvård handlar inte enbart om kroppens fysik och hälsa utan också om den mentala hälsan, själens hälsa. Genom att exem- pelvis visa barn och ungdomar att de är betydelsefulla och att vi vuxna vill dem väl oavsett om de är infödda svenskar eller inte är en satsning på välbefinnande och framtid. Det gäller att se till att det finns en fungerande skolhälsovård, ett fungerande och tillräckligt utbud av fritidsaktiviteter och möjligheter att delta i sådana, möjlighet till olika kulturella aktiviteter som musik- undervisning, teaterspel osv. På så sätt kan vi öppna olika vägar till ett rikt och sunt liv i det framtida sam- hället. Här anser jag att vi har ett stort folkhälsoansvar som tyvärr har försummats på vissa håll under en lång följd av år bl.a. på grund av att neddragningarna till stor del så ofta drabbade de svagaste i samhället. Vad jag vill säga med det är att vi har ett speciellt ansvar för de kommande generationernas både fysis- ka och psykiska hälsa. Av bl.a. den anledningen ser jag det som otroligt orättvist och ojämlikt att enbart den manliga delen av tonårsgruppen ska ha skyldighet att genomgå en full- ständig medicinsk och mental undersökning samt få diverse råd inför framtiden. Min fråga är: Har inte flickorna samma rätt och skyldighet att gå genomgå en fullständig hälsoundersökning i de övre tonåren? Jag tänker förstås på den undersökning som pojkarna genomgår vid mönstringen. De undersökningstillfällena skulle kunna använ- das mycket effektivt genom exempelvis en riktad hälso- och friskvårdsundervisning och information och vara en del i en heltäckande handlingsplan för att komma till rätta med våra välfärdssjukdomar.

Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att Mar- gareta Viklund och jag i långa stycken är helt överens när det gäller att beskriva de stora utmaningar vi står inför. Det är något tragiskt att alla utvecklade länder i hela Västvärlden kan konstatera två saker parallellt. Den ena är att ingen generation är så kunnig om de risker vi lever med som den unga generationen i dag. Utbildningssystemen har utvecklats, och alltfler unga människor går i skolan under en längre tid. Kunska- pen totalt sett om risker är högre än hos kanske någon tidigare generation. Samtidigt kan vi konstatera att man tenderar att trots denna kunskap leva med allt större risker. Vi har nu i Sverige en ökad alkoholkonsumtion bland unga människor - vi ska diskutera det alldeles strax. Vi kan se att också tobaksrökningen börjar öka igen, och vi kan framför allt se ett växande problem med övervikt, som i många fall också är en sjuklig övervikt. Det finns bara ett svar på de här frågorna, och det är att samhället tar på sig uppgiften att via alla de instrument som man förfogar över för att nå ungdo- men, från dagis över till skolan och sjukvården, upp- lysa om riskerna och ge tips och råd om hur man kan leva ett sundare liv för att förhindra framtida hälso- risker eller för att undvika att bli sjuk. Detta bör man arbeta med. Nu handlar frågan om huruvida man just vid 18 års ålder, beroende på att vi sedan urminnes tider har haft ett system med mönstring för de pojkar som ska göra värnplikt, ska gå in med en stor skanning av alla ungdomar i den åldern. Jag tror inte att det egentligen är särskilt verk- ningsfullt, för nu handlar det om att komma in myck- et tidigare och se till att vi har en väl fungerande skolhälsovård, vilket är en uppgift som vi nu tar på oss. Vi ska se till att skolan i ett tidigare skede kan följa upp ungdomarna och att vi har ett föreningsliv i skolan som ger skolungarna en möjlighet att engagera sig. Vi ska under uppväxten ge bättre villkor och en bättre information till ungdomarna. Jag är alltså inte säker på att just den idé som Margareta Viklund slåss för är den effektivaste - ifall vi nu har resurserna. Jag tror att man bör komma in långt tidigare. Vi ska se till så att vi börjar tidigare för att förhindra problemen. Det är ju redan i tonåren som vi ser problemen i dag, och vi måste förbereda detta arbete innan det är för sent för våra ungdomars del.

Fru talman! Jag tror inte att vi har några större av- vikande uppfattningar om behovet av en hälsounder- visning och att den ska börja tidigt. Det var vad jag också försökte peka på i mitt förra inlägg. Det är oerhört viktigt att exempelvis skohälsovården får de resurser som den behöver ha. Man bör också satsa på våra invandrarungdomar och på andra ungdomar så att det finns ett utbud av både det ena och det andra när det gäller fritidsverk- samhet och annat. Här har vi varit dåliga. Visserligen finns det mycket kunskap, precis som socialministern säger, men det finns också en stor påverkan av ung- domar i dag och ett oerhört utbud av allt möjligt. Det gäller alltså att ge alternativ, och jag tycker inte att vi har lyckats särskilt väl där heller. Det kanske kan låta ambitiöst och provocerande och i vissa öron kanske också alltför visionärt, men om Sverige vill vara den lysande stjärnan uppe i höga nord - i nordligaste Europa - som Sverige kanske måste vara för att över huvud taget märkas och kunna överleva så måste vi satsa på frågor och aktiviteter som ger genklang både hos den enskilda människan och i internationella sammanhang. Sverige måste helt enkelt vara bäst på olika områden. Ett sådant område är förebyggande verksamhet. På det området har Sverige tidigare legat före under en lång följd av år. Vi som talar om jämställdhet och berömmer oss av att bo i världens mest jämställda land måste ju också leva upp till det. Här tänker jag återigen på hälsoundersökningen vid mönstringen, men en allmän hälsoundersökning vid 18 års ålder kan bara ses som ett första steg mot en markant förbättrad förebyggande sjukvård och friskvård. I följande etapp bör också resurser för kontinuerligt förebyggande sjukvård byggas upp med exempelvis tioårsintervall, där möjligheter att besöka läkare för undersökning, provtagning och rådgivning återkommer. Därmed inte sagt att det ska vara helt gratis för den enskilde. Prissättningen för hälsovård och friskvård respek- tive sjukvård måste väl anses förlegad, och den rim- mar dessutom illa med regeringens intentioner när det gäller att få svenska folket att röra på sig lite mer. Medan hälsoundersökning är friskvård och således något som personen själv får betala är en hjärtinfarkt sjukvård och således något som samhället bekostar så gott som helt. Man kan fråga sig hur många onödiga hjärtinfarkter som hälsokontroller till sjukvårdspriser skulle kunna förhindra. Hur ser socialministern på det? Är det inte dags att se hälsovård och friskvård som en samhällets uppgift på samma sätt som sjukvården?

Fru talman! Jag berättade i mitt interpellationssvar att regeringen nu arbetar med en särskild proposition om folkhälsan. Vi kommer att redovisa och precisera de mål som bör gälla för folkhälsopolitiken. I det sammanhanget ska det bli intressant att dis- kutera hur vi ska arbeta med strategier för att förbätt- ra folkhälsan. Jag tror att det handlar om att föra samman en rad olika institutioner och en rad olika verksamheter kring ett gemensamt mål. Budskapet ska vara detsamma i förskolan och i skolan. Man ska inte bara engagera ungdomsskolan utan också hög- skolorna i detta arbete. Man ska se till att hela utbild- ningssystemet tar ett ansvar också för att förmedla information och kunskap till eleverna och till barnen om folkhälsoproblematiken. Men jag tror dessutom att det handlar om att ut- bilda och ge kunskap till föräldrarna och att inse att familjen spelar en stor roll när det gäller att ge barnen möjlighet till ökad kunskap om de risker vi lever med och hur man ska undvika hälsoriskerna. Det handlar alltså inte om enbart sjukvård, enbart skolan eller enbart förskolan utan det handlar om att få ett samspel mellan alla dessa olika samhälleliga institutioner. Det är det vi kommer att diskutera när det gäller att formulera en folkhälsostrategi. Redan att sätta upp och precisera tio mål för folk- hälsan är svårt, och det är det vi håller på att arbeta med nu. Men att sedan se till så att vi får en strategi för alla delar av samhället för att arbeta i riktning mot målen är den stora uppgiften. Att utvidga de hälsoun- dersökningar som görs för ett mycket speciellt ända- mål, nämligen för dem som ska in och göra värnplikt, till en allmän hälsoundersökningar kanske inte är det bästa sättet att använda resurserna. De resurserna behöver vi använda för att ge stöd i mycket tidiga åldrar och ge stöd till en uppväxt som är bättre än den som vi uppenbarligen kan erbjuda unga människor i dag.

Fru talman! Jag skulle kunna diskutera mönst- ringens hälsoundersökningar och den orättvisa som jag finner där ganska länge. Jag tänker inte ta tiden till det, men jag tycker ändå inte att det är rättvist. Det är klart att detta behövs för de ansträngningar som framför allt pojkarna utsätts för i de militära. Man plockar ut dem som har den bästa fysiken osv. Men de får också, genom den hälsoundersökning som man erbjuder dem, med sig någonting ut i livet som flick- orna inte får. De får reda på var de står hälsomässigt, vilken hälsostatus de har osv. Den möjligheten har inte flickorna på samma sätt. Jag tror inte att de problem som både pojkar och flickor har i dag när det gäller hälsofrågorna skiljer sig så mycket åt. Flickor väger för mycket, och pojkar gör det också. Pojkar kanske röker mer, använder mer tobak osv., men gränserna håller även där på att sud- das ut. Det ska ni ju diskutera här sedan, vad jag kan förstå. Det finns oerhört mycket att ta upp i olika sam- manhang. Vi har också det heta debattämne som handlar om sjukskrivningar. Det är en fråga som har uppmärksammats mycket, och även i regeringens finansplan. De ökade kostnaderna för sjukskrivning- arna är en utveckling som åtminstone indirekt sanno- likt i vissa fall också kan kopplas till det ökande an- talet välfärdssjukdomar. En lämplig uppgift för regeringen vore att till- sammans med andra berörda instanser snarast utreda kostnaderna för förebyggande och friskvårdande insatser kontra sjukvårdande och behandlande insat- ser. I arbetet bör också ingå att ta fram en långsiktig plan för ett framgångsrikt hälsoarbete. Men det kom- mer kanske den här utredningen att göra - vad vet jag?