IP340

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka Sven Bergström för hans interpellation. De frågor han tar upp engagerar många i vårt land. Vi arbetar nu med att skapa en i princip ny infrastruktur för Sverige, och enligt mitt sätt att se det är det därför viktigt att frå- gan också tas upp i många forum runtom i landet - och detta forum är ett. Sverige har i OECD:s mätning av tillgång till bredband avancerat från en fjärdeplats i december 2000 till en tredjeplats i juni 2001 och har därigenom gått om USA i denna mätning. Antalet privata Internetkunder i Sverige som har tillgång till access med högre bandbredd har sedan juni 2000 beskrivit en formligt explosionsartad ut- veckling. Utvecklingen har gått från ca 47 000 i juni 2000 vidare till i storleksordningen 350 000 i juni år 2001, allt enligt Post- och telestyrelsens bedömning. Myndighetens senaste skattning är att siffran därefter kan ha ökat till 430 000-470 000 abonnemang vid årsskiftet 2001/2002 - mer exakta siffror kommer under denna vår. Vidgar vi perspektivet till att gälla inte bara anta- let hushåll som har snabba abonnemang, utan som kan få bredband om de vill, visar en kartläggning som jag har tagit del av att närmare två av tre hushåll i landet i dag kan få sådana abonnemang med hög överföringskapacitet. Jag har svårt att kalla en sådan utveckling ett misslyckande, och som jag tog upp tidigare är det heller inte omvärldens bedömning att det är ett så- dant. När det gäller IT-infrastrukturutbyggnaden är in- riktningen att detta är en fråga som marknaden primärt har att lösa. Staten har en roll att fylla för att komplettera det marknaden inte klarar av. Det innebär ett ansvar för staten. Jag kan försäkra Sven Bergström om att detta ansvar är tydligt för mig och för reger- ingen som helhet. Som jag nämnt vid tidigare tillfällen i denna kammare är en viktig del av IT-politiken att alla kommuner får minst en anslutningspunkt till ett stomnät med hög överföringskapacitet. Förutsättning- arna för Svenska Kraftnäts utbyggnad av detta natio- nella stomnät har förändrats. Därför har vi, precis som Sven Bergström tar upp, tillsatt en särskild utre- dare som ska medverka till att förutsättningar skapas så att alla kommuner får en anslutningspunkt till ett stomnät. Utredaren ska redovisa resultat av sitt arbete senast den 31 maj 2002. Då får vi ta ställning till utredningens slutsatser och förslag. Klart är att frågan måste lösas. Vi kommer inte att nöja oss förrän vi nått fram till alla kommuner. Sven Bergström frågar om jag är beredd att vidta några åtgärder för att motverka den regionala klyv- ning som den ojämna utbyggnaden av IT- infrastrukturen medför. Statens övergripande ansvar är att se till att IT-infrastruktur med hög överförings- kapacitet finns tillgänglig i hela landet. Det är något som bl.a. tar sig uttryck i stomnätsutbyggnaden. Men minst lika viktigt är det stödsystem som riksdag och regering har beslutat om. Det handlar mer specifikt om stöd till kommunerna samt en skattereduktion till abonnenter för bredbandsanslutning. Kommunstöden är utformade på så vis att de ska stödja de kommuner som kan antas ha sämre förut- sättningar att få en utbyggnad i marknadens regi. Kommunstöden har utformats just för att motverka uppkomsten av den regionala klyvning som Sven Bergström tar upp. Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag att följa utvecklingen av tillgängligheten till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. I början av mars 2002 lämnar man en delrapport i detta uppdrag. Det är intressant att notera att nästan en fjärdedel av landets kommuner har kommit långt med arbetet kring sitt IT-infrastrukturprogram. Vi kan också se att stöden för anläggande av nät enligt denna kartläggning primärt betalas ut till kom- muner i Norrbotten och Västerbotten samt Gotland. Det är något som visar på att det inte nödvändigtvis är storstadsområdena som kan leda till utveckling. Jag ser detta som ett tecken på att den väg vi valt är rätt. Jag följer naturligtvis den fortsatta utvecklingen av hur stöden används. Jag till tillägga att regeringen redan genomfört ett antal justeringar av stödformerna. Kravet på medfi- nansiering till IT-infrastrukturstödet har sänkts kraf- tigt. Det finns nu en möjlighet för länsstyrelsen att vid särskilda skäl frångå andelen medfinansiering och andelen stöd för en viss kommun. Vidare har riksdag och regering i december 2001 beslutat om att förlänga stödperioden till 2005. Även detta är en anpassning till den nya marknadssituationen och ska tjäna som en stimulans till utbyggnaden. I samband med att regeringens nuvarande IT- politik växte fram fanns det naturligtvis höga för- väntningar. Sedan regeringens IT-proposition lades fram 2000 har det skett förändringar i vår omvärld. IT-konjunkturen sjönk, och med detta förändrades också marknadens möjlighet att stå för sin del av investeringarna. Det är oundviktligt att många visio- ner om hur snabbt vi ska nå en viss grad av utbygg- nad av IT-infrastrukturen i och med detta tar längre tid att uppfylla. Däremot, och där vill jag vara tydlig, har vi fast- ställt att regeringen har ett ansvar för att driva på utvecklingen. Det är det arbete som pågår just nu.

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka närings- ministern för svaret. Det blev dock något komplicerat eftersom jag av någon anledning har fått ett annat svar än det som näringsministern läste upp. Men det går att leva med, för en del formuleringar var gemen- samma. I mitten på juni för snart två år sedan, år 2000, be- slutade den här kammaren att alla delar av Sverige inom de närmaste åren ska få tillgång till bredband. Staten hade enligt detta beslut ett övergripande ansvar för att se till att IT-infrastruktur med hög överfö- ringskapacitet finns tillgänglig i hela landet. När- ingsministern underströk, om jag minns rätt, från denna talarstol just att det skulle gälla hela landet. Svenska Kraftnät fick i augusti, som näringsministern påpekade, regeringens uppdrag att bygga ett nät för att bygga samman alla kommuner i landet. Det är historia. Nu, två år senare, har vi en situation där det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Jag noterar att inför EU-toppmötet i Barcelona för några veckor sedan framhöll statsminister Göran Persson i en debattarti- kel med premiärminister Tony Blair behovet av initi- ativ för att säkra bredbandsutbyggnaden i Europa. Det är på något sätt begripligt att statsministern flyr verk- ligheten i Sverige och pratar om visioner för bred- band i hela Europa när man inte lyckas på hemma- plan. Det vore naturligtvis också klädsamt om stats- ministern och näringsministern lade kraft på att leva upp till alla de tjusiga löften om bredband till alla och om 98-procentig täckning inom ett par år etc. som gavs i samband med den med pukor och trumpeter lanserade IT-propositionen våren 2000. Från Centerpartiets sida varnade vi redan då för att ett misslyckande skulle bli följden av den väg regeringen och riksdagsmajoriteten valde för två år sedan. Misslyckandet har möjligen blivit större och mer fatalt än någon kunde ana. Jag noterar att vi inte var ensamma då heller - redan då talade tidningen Ny Teknik om att visionen om IT till alla var död. Den modell som vi från Centerpartiet förordade var en satsning på ett statligt nätbolag för att garante- ra en snabb och heltäckande utbyggnad av ett optofi- bernät över hela landet. Vi har också förordat en klar definition av bredband som till att börja med en över- föringskapacitet på 10 megabit per sekund till och från slutanvändare. Låt mig i det sammanhanget fråga näringsminis- tern vad regeringen i dag har för ambitioner när det gäller nivån på kapaciteten. Duger det med ADSL eller ISDN, eller vad menar regeringen med bred- band? Vilken kapacitet eftersträvar man? Jag har några kommentarer till svaret. Vi har ju inte riktigt samma svar, men vissa formuleringar var som sagt gemensamma. Näringsministern säger att förutsättningar för Svenska Kraftnäts utbyggnad av det nationella stomnätet har förändrats. På vilket sätt då, och varför? Näringsministern underströk att Svenska Kraftnät skulle klara detta med utgångspunkt i sin balansräk- ning. Det skulle inte till några nya pengar osv. Vad är det som har gått snett? Varför har det blivit så här illa? Sedan säger näringsministern att det är för tidigt för att uttala sig om hur vi ska gå vidare i frågan. Det fanns ju så oerhört bestämda ambitioner och tydliga visioner för två år sedan. Nu vet man inte hur man ska gå vidare. Det måste väl ändå finnas en tydlig ambition på Näringsdepartementet för hur denna fråga ska utvecklas och för hur snabbt man ska bygga ut. Näringsministern säger också att staten har ett övergripande ansvar för att se till att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet finns tillgänglig i hela landet. Bra - men låt oss då få svar på den fråga som jag ställde tidigare. Vilken nivå är detta? Hur hög överföringskapacitet är det - två eller tio megabit eller något annat? Och är det både till och från an- vändaren?

Fru talman! Jag hade också tänkt interpellera näringsministern i bredbandsfrågan, men passar nu på tillfället här i kväll att vara med i debatten. Det finns valundersökningar som visar att just IT- frågor inte är särskilt intressanta i förhållande till andra politiska ämnen. Då skulle man kunna tro att politiska partier resonerar så här: Vi lägger IT- politiken på hyllan, för vi vinner inte valet på den. Utan att vara oförskämd, fru talman, så undrar jag ibland om regeringen har tänkt i de banorna. Vi krist- demokrater tycker att det saknas ett ledarskap även för IT-frågorna. Det är viktigt att regeringen engage- rar sig mer för att vi ska få utbyggt bredband i hela Sverige. Detta har nämligen betydelse för näringslivet och för vår välfärd på sikt. För ett par år sedan var det många som ville byg- ga bredband i Sverige. Marknaden var på topp. Men man väntade på en pusselbit, nämligen vad staten skulle göra. Vad tänker regeringen komma med för förslag? Finns det bidrag? Ska staten bygga någon- ting själv? Man fick vänta, man fick vänta och man fick vänta till dess att regeringen efter långa utred- ningar lade fram sin proposition. Vi menar att man under den här tiden gick miste om ganska mycket bredband. Om staten och reger- ingen från början hade lagt fast att man t.ex. bara skulle ge bidrag till glesbygden så hade man vetat det och då hade marknaden rättat sig därefter. Men nu fick man vänta. Hur ser det ut i dag i Bredbands-Sverige? Jag kan- ske missförstod ministern när han sade att ungefär två tredjedelar skulle kunna få bredband redan i dag. Det tror jag inte är sant. Svenska Kraftnäts uppdrag har stannat av. Konkurrensen på infrastruktursidan är för dålig. På landsbygden är det nästan hopplöst att få bredband till ett rimligt pris. En annan sak som saknas är samordning av den statliga infrastrukturen. Jag ska återkomma till detta, fru talman. Från Kristdemokraternas sida skulle jag vilja ge tre råd till näringsministern. För det första: Skapa bättre konkurrens på IT- infrastrukturområdet! Vi vet att accessnätet ska vara öppet för alla operatörer. Men fortfarande är det väl- digt dyrt att köpa in sig på det. För det andra: Den statliga infrastrukturen bör samordnas bättre. Det finns i dag exempel på att ope- ratörer kommer till exempelvis Banverket och frågar om de kan få hyra tomrör och lägga ned fiberkabel eller om de kan få använda Banverkets banvallar. Då säger man kanske nej på Banverket, men i samma andetag kan man säga ja till ett annat bolag. Det finns ingen policy och ingen samordning. Samma problem kan man stöta på hos Vägverket. Här måste regering- en ta ett ansvar och lägga fram en policy så att alla operatörer kan få samma tillgång till den befintliga infrastrukturen. För det tredje: Visa tydligt ledarskap! Inrätta en IT-general som man har gjort i England! Man kallar det för e-envoy. Man skulle också kunna säga att det är en nationell IT-samordnare. Det är en person och ett kontor som har fått ett starkt mandat direkt från regeringen att få myndigheterna att börja öppna sina system för nya tjänster. På det viset skulle man öka efterfrågan, och marknaden skulle kunna växa.

Fru talman! Den bild som ni redovisar är inte sann. Man säger att kommunerna inte skulle vara intresserade. Tvärtom ser vi en oerhört positiv ut- veckling vad gäller kommunernas engagemang i IT- infrastrukturutbyggnaden. Alla kommuner kan ansö- ka om stöd till att ta fram IT-infrastrukturprogram. Totalt finns det avsatt 31 miljoner kronor i stöd för att ta fram dessa program. Som alla vet är det inte någon enkel process att ta fram IT-infrastrukturprogram. Tvärtom har man att göra svåra avvägningar om prioriteringar och vägval. Man har att hantera det samhällsintresse som vägs in för frågorna i kommunen. Frågan har i många fall kommit att lyftas från kommunstyrelsen till fullmäk- tigenivå. Som jag nämnde tidigare har en fjärdedel av lan- dets kommuner kommit långt med att ta fram pro- grammen. Vidgar jag perspektivet kan jag säga att uppgifter från länsstyrelsen ger vid handen att 90-95 % av landets 289 kommuner nu satt i gång processen med att ta fram IT-infrastrukturprogram och kommer att kunna presentera sådana för länsstyrelserna under 2002. Man har alltså kommit olika långt, men jag vill påstå att arbetet är väldigt intensivt. Dessa processer är viktiga för att man lokalt och regionalt ska kunna bedriva en vettig IT- infrastrukturutbyggnad. Programmen gör att kommu- nerna börjar samverka sinsemellan - något som är helt avgörande för att en större utbyggnad ska funge- ra. Det handlar om att bygga nät som ska vara en del av en större helhet. Det är ett arbete som måste få ta sin tid. Jag kän- ner faktiskt tillförsikt då jag hör hur bra det går ute i landet. Låt mig nämna att kommunerna i programmen ska svara på en mängd frågor. I annat fall får de inte pengar till detta. Det gäller kommunens organisation vad beträffar IT-infrastrukturfrågor. Det gäller förut- sättningar för och behov av IT-infrastruktur, befintlig och planerad utbyggnad inom IT-infrastruktur och långsiktiga mål för nätens utformning. Det handlar om principer för de villkor som ska gälla för nätens utbredning. Det handlar om tidsperioder för utbygg- naden, prisstrukturer, hur monopolisering av nät ska undvikas och hur nätkapacitet ska tillhandahållas på skäliga och icke diskriminerande villkor. Det gäller hur samverkan med närbelägna kommuner och delta- gande i regionalt samarbete ska ske och hur Totalför- svarets krav ska beaktas, för att nämna något. Jag vill också säga att Svenska Kraftnät ännu inte har lyckats bygga ut till fullo. Jag erkänner det. Vad jag gjorde i ett tidigt skede var att jag tillsatte en utredare, som gör just det som man frågade efter i diskussionen. De statliga näten ska nu samordnas. Det gäller framför allt Banverket och Svenska Kraftnät. Det finns andra statliga myndigheter som använder dessa nät. Uppgiften för utredaren är att samordna för att vi ska få en snabbare koppling. Det är viktigt att säga att jag självklart ska tillse att man i varje kommun kommer till en punkt där koppling kan ske. Det är vi överens om. Jag har också haft ett sammanträde med alla aktö- rer på detta område - Kommunförbundet, Svenska Kraftnät och alla andra aktörer som finns. Det finns en skiljelinje mellan Centerpartiets po- litik och den politik som vi förelade. Den politik som vi förelade byggde på att marknaden skulle styra detta. Där marknaden inte lyckades skulle vi ha stora statliga subventioner. Det är precis vad vi har.

Fru talman! Jag blir lite upprörd när näringsmi- nistern säger att den bild vi ger inte är sann. Vad konkret är det i vår bild som inte är sant? Vad jag gjorde i min interpellation var att jag hänvisade till den konferens med Svenska Kraftnät som hölls den 19 mars. Det var ju på den konferensen man konstaterade att det är stor risk att de kommuner som står utanför hamnar på efterkälken. Därmed förstärks ytterligare den regionala klyvning av Sveri- ge som blivit allt tydligare under senare år under näringsministerns kommando. En medverkande på konferensen konstaterade t.o.m. att vi får en geografisk uppdelning i låg- och höghastighetsområden. Det var precis det vi varnade för för två år sedan. Företag kommer att undvika att etablera sig i områden med låg hastighet, och det är mycket oroande. Jag noterade att näringsministern sorgfälligt und- vek att svara på min fråga. Vad är bredband för när- ingsministern? Är det 2 megabit eller 10 megabit? Hur snabbt går utvecklingen? Jag är själv kommunfullmäktigeledamot i Hu- diksvall och vet hur kommunen brottas med de frågor som den har fått i knäet därför att regering och riks- dag inte tar det nationella ansvar man borde göra. Kommunen satsar miljonbelopp på att försöka hänga med i konkurrensen. Det är lite märkligt att jämföra. Ansvaret för IT- infrastrukturen lägger regeringen i knäet på kommu- nerna. När vi byggde vägnät och telenät och skapade kraftförsörjning kände man ett nationellt ansvar. Vad är det för skillnad mellan detta och IT- infrastrukturen? Ansvaret för den lägger man i knäet på kommunerna. Det är fattiga kommuner. 100 kommuner står nu utanför det nationella stomnät som näringsministern talar om. Då får vi den digitala klyfta som vi har varnat för hela tiden och som är så väldigt olycklig och förstärker den regionala klyvningen. En trovärdig politik för att förverkliga ett framtida informationssamhälle värt namnet bör utgå från några enkla och tydliga principer som vi från Centerpartiet har fört fram många gånger. Jag gör det gärna igen. Punkt 1 är att det måste finnas en fungerande konkurrens. Vi vill trygga konkurrensen på tjänste- och operatörssidan genom ett öppet nät på lika villkor för alla operatörer. I dag riskerar vi att få en rad olika lokala och regionala monopol. Hur främjar det kon- kurrensen? Punkt 2 är att lika villkor ska gälla i hela landet. Ingen ska lämnas utanför eller drabbas av orimliga kostnader på grund av att de inte har ett attraktivt tätbebyggt område att bygga bredband i. Vi vill säkra likvärdiga förbindelser i hela landet. Inte minst näringsministern har från talarstolen gång på gång sagt att hela landet ska ha möjlighet att leva och utvecklas. Vad betyder det i praktiken för Socialdemokraterna i detta sammanhang? Punkt 3 är att ge förutsättningar för en långsiktig planering och långsiktigt hållbara lösningar. Det innebär att nät som byggs måste vara skalbart. Infra- struktur måste hänga med också i framtiden. Nu ris- kerar vi att få provisoriska lösningar - ISDN och ADSL - som inte alls når ut till många av landets mera perifera delar. I detta sammanhang är det prat om teknikneutral politik som man hör ibland just bara prat. Vi vet så pass mycket om olika överföringsmedier att vi fak- tiskt kan slå fast att ingenting kommer att bli bättre än optisk fiber på detta område på väldigt länge. Det framhöll vi för två år sedan. Det står sig lika bra i dag, till skillnad från näringsministerns bedömningar. Jag vill gärna upprepa frågan vad i förutsättning- arna för Svenska Kraftnäts utbyggnad som gick snett. Vad är det som har förändrats? Om jag har förstått det rätt är verkets förutsättningar inte annorlunda i dag än tidigare. Slutligen har jag en grundfråga som näringsmi- nistern måste ge besked om. Vad görs om stödet till kommunerna inte fungerar? Är Rosengren beredd att acceptera att 10 %, 20 % eller 30 % blir utan IT- infrastruktur i detta land? Tidigare var det 98 %.

Fru talman! Det är nästan två år sedan regeringen lade fram sin proposition om IT-infrastruktur. Nu säger ministern att han känner tillförsikt då han hör hur bra det går ute i landet. Han känner tillförsikt då han hör att kommunerna jobbar med planer nästan två år efter propositionen. Fru talman! Jag delar inte den tillförsikten. Jag vill upprepa de råd som jag gav ministern. För det första: Skapa en bättre konkurrens. Ge Post- och telestyrelsen mera muskler för att även arbeta före- byggande och inte bara ingripa efter det att det har skett en anmälan om dålig konkurrens. För det andra: Samordna den statliga infrastruktu- ren. Utarbeta en policy för statliga verk, så att de vet hur de ska förhålla sig till andra operatörer som vill använda deras infrastruktur. För det tredje: Visa ledarskap och inrätta en IT- general i Sverige, som man har gjort i England. Var- för ska vi göra det? Behöver vi fler generaler? Vi har ett antal myndigheter i Sverige, och alla myndigheter har datasystem. Medborgarna behöver och kommer förmodligen i framtiden att få ökad tillgång till dessa system. Det skapar nya tjänster. Det skapar en efter- frågan. Det finns någonting som heter 24- timmarsmyndigheten. Jag vet att det inte är närings- ministerns bord. Det ligger på justitieministerns bord. Bara det är konstigt. Det handlar just om att få IT- systemen att samverka och att öppna dem för med- borgarna. Det är kännetecknande för regeringen att man inte kan få fart på verksamheten, och därför behövs det någon form av nationell IT-samordnare och inte bara utredningar.

Fru talman! Än en gång säger jag: Den bild ni ger är inte min bild. Den stämmer inte. Vi har en oerhörd snabbhet när det gäller utvecklingen av IT- infrastrukturen. Sverige är ett av de snabbaste euro- peiska länderna och har infrastrukturen mest utbyggd. Jag måste faktiskt utgå från detta. Därför blir den här beskrivningen lite konstig. Centerpartiet drev ensamt ett förslag i riksdagen som handlade om investeringar på över 60 miljarder. Det skulle då läggas kablar så att man i accessen skulle ha 10 megabit. Man skulle alltså dra kabel överallt på det sättet. Det skulle innebära en kostnad på minst 60 miljarder. Det skulle antagligen också ta 15-20 år innan man hade dragit dessa kablar. Detta var en skiljelinje mellan oss när det gäller den propo- sition som vi lade fram och de övriga borgerliga par- tierna. På vår sida fanns också Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Centerpartiet var absolut ensamt. Det var en omöjlig vision man lade upp, och det tror jag att alla är överens med mig om. Det handlar om 60 miljarder, kanske 70 miljarder. Då måste man väga detta mot själva effektiviteten. När det sedan gäller frågan om kapacitet vill jag säga att vad vi har diskuterat - det framgår också i infrastrukturpropositionen - är ungefär 2 megabit hos slutanvändaren. Vi har aldrig talat om 10 megabit. Alla vet att 2 megabit för mig som sitter i mitt hushåll eller jobbar lite grann på distans är en hög kapacitet. Jag klarar mig oftast på mycket mindre. Det är möj- ligt att större företag behöver 10 megabit när det är mycket data som ska föras över. Man kan tänka sig att det är så på några ställen i en mindre kommun, men jag har aldrig haft visionen att alla skulle ha detta. Det har inte heller någon annan här i riksdagen haft förutom Centerpartiet. Sedan till Svenska Kraftnät. Svenska Kraftnät ska med hjälp av andra operatörer - det kan vara Banver- ket eller liknande - tillse att vi får en knutpunkt i samtliga kommuner. Det kan jag garantera. Enligt den information som jag har fått från utre- daren Peter Roslund är det i dag ungefär 85 kommu- ner som står utanför, inte 100. Jag har då fört en dis- kussion om att vi måste klara ut detta. Det som har förändrat situationen är faktiskt det som framgår i proposition när det gäller Svenska Kraftnät. Man har två uppdrag. Man ska bygga ut det här till varje kommun, men det ska ske inom företagsekonomiska ramar. Det har att göra med att vi inte kan korssub- ventionera den här verksamheten inom ramen för Svenska Kraftnät. Låt oss säga att Svenska Kraftnät exempelvis skulle ta pengar från sin elproduktion och de vinster som ligger där och lägga dem på att bygga ut nätet. Om det då skulle korssubventioneras skulle vi få problem i EG. Det är därför som vi har fått en mindre utbyggnad. Nu håller jag på att gå igenom detta. Det är möj- ligt att jag kan finna vägar, så att Svenska Kraftnät kan göra det här snabbare. Men en sak kan jag kon- statera: Det ska bli en knutpunkt i varje kommun, även i de här 85 kommunerna. Jag beklagar att det har tagit lite tid, men det finns en förklaring till detta. Därmed är målet självklart att det ska gälla alla eller, om man så vill, 98 %.

Fru talman! Jag noterar att näringsministern nyan- serar sig något. Han anklagar oss inte längre för osanningar, utan han säger: Detta är inte min bild. Då har vi lite olika bilder, men dessbättre är vi från Cen- terpartiets sida absolut inte ensamma. Om näringsministern läser branschens tidningar och andra tidningar kan han se att det är fler som konstaterar att det här är ett pyramidabelt fiasko jäm- fört med den bild som gavs för två år sedan i denna kammare, att 98 % av svenska folket inom ett par år skulle vara uppkopplade. Det är med den bilden da- gens verklighet ska jämföras, näringsministern. Då blir det naturligtvis ett väldigt fiasko som dessutom riskerar att bli större, eftersom väldigt många männi- skor hamnar utanför. Näringsministern svarar inte på min fråga: Är ambitionen fortfarande att 98 % ska vara uppkopplade, i så fall när? Hur många år ska man få på sig? Näringsministern talade nu om 2 megabit. Det är den ambitionsnivå som man ska ha. Då vill jag av- slutningsvis fråga näringsministern - han har ju yt- terligare en replik - hur han bedömer utvecklingen under de närmaste åren av kapacitetsbehovet? Om 2 megabit är tillräckligt i dag undrar jag hur det ser ut om två år och om fyra år. Vissa bedömare säger att behoven kommer att fördubblas vartannat år de när- maste åren. Jag tror t.o.m. att den IT-kommission som stod näringsministern nära gjorde just den bedöm- ningen. Hur bedömer näringsministern utvecklingen under de närmaste åren? Sammanfattningsvis kan jag säga att den bild vi i dag har av bredbandsutbyggnaden i det här landet är att man vältrar över orimligt stora kostnader på stora fattiga kommuner. Jag vet att näringsministern i mor- gon ska träffa Västerbottens kommuner. Jag vet också att det finns en stark oro i de kommunerna över just den här situationen. 10-30 % kommer att lämnas utanför. Vill man vara med får man betala dyra peng- ar. Man riskerar att få dålig kapacitet. Man riskerar att få lokala och regionala monopol. Detta är en olycklig situation, och jag noterar att näringsminis- tern har väldigt få svar på de frågor som är berättiga- de att ställa i dag.

Fru talman! Ord och ordbetydelser är viktiga. Här talar man om en katastrof, om ett formidabelt miss- lyckande. Då vill jag bara säga att Sverige bibehåller sin position som världens ledande IT-nation. För tredje året i rad rankas Sverige som världsledande informationsekonomi av analysföretaget International Data Corporation, IDC. Sverige rankas som den ab- solut ledande nationen när det gäller IT. I detta lägger man också in frågan om IT-infrastruktur. Att man då står här i kammaren och säger att Sverige och detta vi har gjort är katastrofalt och att det är ett formidabelt misslyckande har jag svårt att förstå. I Ny Teknik står det så här: "Undersökningen visar också att av Sveriges 289 kommuner är det bara i 35 som privatpersoner helt saknar möjligheten till bredband." Jag citerade nu en tidning som har gjort en under- sökning. Det står också att Ny Tekniks unika kart- läggning visar en kraftfull bredbandsutbyggnad på två år osv. Jag har svårt att förstå det här resonemanget. Jag erkänner att det finns brister och att vi inte riktigt har klarat det vi skulle. Men det går väldigt fort, och det är en väldigt snabb utbyggnad. När det sedan gäller Västerbotten vill jag säga att Västerbotten är ett av de mest framgångsrika länen på detta område. Man har på ett formidabelt sätt, för att använda det uttrycket, lyckats bygga ut bredband, vilket knappast något annat län har lyckats med. Det beror på de statliga stöd man får, men det beror också på att man har tagit ett eget initiativ. Västerbotten är ett gott föredöme.