IP271

Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att behöriga lärare inte ska diskvalificeras från rätten att undervisa på grund av politiska åsikter. Att Sverige har utbildade, kunniga och engagera- de lärare är en förutsättning för en bra undervisning och verksamhet i övrigt i skolan och för att utbild- ningsmålen ska kunna förverkligas. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i skolan och för skolans utveckling. Lärarnas betydelse för att ge våra barn och ungdomar en god undervis- ning kan knappast överskattas. Kommunerna är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. Vid anställning av lärare ska sakliga grunder såsom utbildning, förtjänst och skicklighet vara avgörande. I regeringsformen anges att i Sverige har varje människa rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att tillhöra en organisation, oavsett politisk, religiös eller annan inriktning. Lärare i skolan får ha vilken åsikt som helst i en fråga men måste utföra sitt arbete som lärare i enlighet med det synsätt som kommer till uttryck i läroplanen. Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhälle vilar på. Skolan vilar på demokratins grund. I skollagen slås fast att verksamheten ska utformas i överens- stämmelse med grundläggande demokratiska värde- ringar och att var och en som verkar inom skolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Skolan ska bl.a. genom ämnet samhällskunskap bidra till elevers förmåga att förstå och leva sig in i egna och andras villkor och värderingar och därmed också till att kunna ta avstånd från och aktivt motver- ka olika former av förtryck och rasism. Ämnet sam- hällskunskap har ett särskilt ansvar att ta upp och analysera de demokratiska värdena och i det sam- manhanget utveckla förmågan att granska, värdera och ta ställning i samhällsfrågor och främja viljan att delta och påverka. Det etiska perspektivet ingår i all utbildning men får sin särskilda betydelse när det gäller frågor kring demokrati, mänskliga rättigheter samt makt och förtryck i olika former. Ämnet ska ge medvetenhet om och insikter i sådana frågor och ge tillfällen till reflexion om det personliga ansvaret. En viktig aspekt är kunskaper om nationella minoriteters och invandringens roll i samhället. Lärare måste på ett balanserat och nyanserat sätt kunna arbeta med dessa frågor med respekt för de grundläggande värdena i vårt samhälle. Detta grund- läggande synsätt gäller naturligtvis all undervisning i skolan. Lärare får inte i sin undervisning uttrycka åsikter som strider mot skolans värdegrund och upp- drag. Lärare ska problematisera och belysa frågor på ett objektivt och sakligt sätt. Rektor har ett ansvar för att åsikter som är oför- enliga med skolans värdegrund inte förs fram i klass- rummet. Jag förutsätter att även lärarnas fackliga representanter följer och bevakar dessa frågor. Sta- tens skolverk som tillsynsmyndighet har också ett ansvar att bevaka frågor om diskriminering av både elever och vuxna i skolan, bl.a. i arbetet med gransk- ning och tillsyn av verksamheten i skolorna. Åsiktsfrihet gäller i Sverige. Jag känner inte till att diskriminering på grund av politiska åsikter skulle vara ett problem vid rekrytering av lärare till skolan, än mindre tal om yrkesförbud. Skolans roll för att befästa demokratin och principen om alla människors lika värde kan inte överskattas.

Fru talman! Jag har haft många debatter här i riksdagen med Thomas Östros. Vi har sällan varit överens, men det har faktiskt varit både trevliga och givande debatter. I dag är vi, om jag tolkar svaret rätt, helt överens i den här aktuella frågan. Det är trist att man i Sverige, där vi som ministern säger hyllar åsiktsfrihet och demokrati, ska behöva ta upp ett sådant här ärende i riksdagen. Det handlar alltså konkret om att en lärare i Karlskrona skildes från sin anställning, eller sin tjänst, för att han hade haft en politisk åsikt som inte passade i det politiskt korrekta Sverige - detta trots att ingen har bevisat att läraren i fråga någonsin, un- der någon lektion, fört fram tankar som skulle stå i strid med hur man ska undervisa i den svenska sko- lan. Han fick sparken, för att använda ett talande ut- tryck, för att han privat hade den politiska åsikt som han hade. Elever uppmanades av ett syndikalistiskt fackförbund att ockupera skolsalen, och det kunde inte rektor stå emot. Att SSU och MUF lokalt i Karlskrona stödde beslutet förvånar mig inte ett smack. Men att Östros kollega Mona Sahlin var mycket svävande när hon fick en fråga om detta vid ett besök i Karlskrona, det förvånar mig. Jag tycker, fru talman och Thomas Östros, att det har gått rätt långt på demokratins nedförsbacke när man skiljer en lärare från hans tjänst trots att ingen kan bevisa eller påstå eller med trovärdighet hävda att personen i fråga har använt och framfört sina privata politiska åsikter i undervisningen. Ändå blir han skild från sin tjänst. Nu säger ministern på slutet att han inte känner till något fall. Men det här fallet tror jag faktiskt att han känner till. Då vill jag fråga Thomas Östros: Är inte utbildningsministern bekymrad över att en behörig lärare fick lämna sitt jobb för att han hade en viss politisk åsikt som han under undervisningen höll för sig själv - ändå fick han lämna jobbet. Anser statsrå- det att detta är hedrande för det svenska utbildnings- systemet? Jag hade aldrig ifrågasatt det här beslutet om det på något sätt kunde bevisas att läraren under lek- tionstid försökt att pracka på eleverna sin personliga uppfattning. Det har ingen kunnat påstå att han har gjort, ändå fick han sluta sin tjänst. Vad ger det, Thomas Östros, för signal till andra lärare? Är det okej med en lärare på den yttersta vänsterkanten? Jag har aldrig hört att en sådan har blivit skild från sin tjänst. Nu blir han skild från sin tjänst eftersom han tyvärr offentligt i andra sammanhang än i skolan har yttrat sin politiska uppfattning. Jag tycker att detta inte bara är snudd på en skandal. Det är faktiskt en skandal!

Fru talman! Jag tackar för det påpekandet från talmannen. Sten Andersson vet ju också att detta inte får ske. Det är en viktig del av vår demokratis sätt att fungera. Vi kan inte här, som regering och riksdag, diskutera enskilda fall ute på enskilda myndigheter. Det vet Sten Andersson, men han vill ändå driva den här debatten på detta sätt. Låt mig säga till Sten Andersson att skolan inte är någon värderingsfri plats. Skolan har till uppgift att skänka möjligheter till kunskap till våra elever, men också att stärka dem och ge dem en grunduppfattning om demokratiska rättigheter, demokratiska värden, i vårt samhälle. Det gäller alla människors lika värde. Det gäller kamp mot flyktingfientlighet och rasism. Det gäller att se till att eleverna öppet och fritt kan diskutera och bibringas en tilltro till ett demokratiskt samhälle. Det är en väldigt viktig del av skolans värdegrund. Det innebär att lärarna har ett mycket stort ansvar för att förmedla denna värdegrund. Det är viktigt i alla våra skolor, för alla våra lärare. Naturligtvis är det så att det råder åsiktsfrihet i vårt land, men i skolan råder inte en frihet från grundläggande demokratiska värderingar. Det är det jag vill ha sagt med mitt inter- pellationssvar.

Fru talman! Jag har suttit i riksdagen i 18 år, och jag har hört att man har tagit upp enskilda ärenden i många interpellationer. Jag ska inte göra det när jag nu fortsätter, men man kan nog hitta, om man går igenom arkiven, att det har förekommit många gång- er. När det gäller det här med allas lika värde är vi helt överens, Thomas Östros. Jag hoppas faktiskt att det här interpellationssvaret kommer att vidareför- medlas till lärarnas fackliga organisationer så att de vet vad de vid eventuella förhandlingar har att rätta sig efter. Det kan inte vara så att vi antingen har yrkesför- bud i skolan eller att man som privatperson i andra sammanhang inte ska få lov att tala om sin politiska uppfattning av rädsla för att därför bli hämmad i sitt yrkesliv. Framför allt bland anställda inom den offentliga sektorn har det förekommit många demonstrationer där anställda har demonstrerat med huvor framför ansiktet för att de är rädda för att det kan bli negativa konsekvenser. På arbetsplatsen har de inte kunnat säga vad de tycker och tänker på grund av att de har varit rädda för att gå miste om befordran eller för att få en försämrad karriär. Då har de fått dra en luva över huvudet. Jag tycker att ministerns svar i dag var klargöran- de, och jag hoppas att de som berörs av det känner sig styrkta. Jag inser att statsrådet trots allt - även om han försöker slingra sig från det - delar min uppfatt- ning att man ska kunna ha ett offentligt jobb i Sverige oavsett vilken politisk åsikt man har, bara man inte i sitt jobb försöker påverka andra utifrån sin politiska uppfattning. Även om jag enligt talmannen gjorde fel som tog upp ett enskilt fall, tycker jag att jag ändå har nått en viss framgång med den här interpellationen.

Fru talman! Om Sten Andersson med sitt exempel om att inte få uttrycka sin åsikt i den offentliga sek- torn menar att man som lärare ska ha frihet att i sko- lan få uttrycka främlingsfientliga åsikter vill jag vara mycket tydlig: Det är icke tillåtet. Det är inte förenligt med skolans värdegrund, och det är inte på något sätt förenligt med skolans uppdrag, nämligen att sprida demokratiska värderingar och att stärka elevernas känsla för och uppfattning om demokrati och alla människors lika värde. På denna punkt vill jag vara mycket tydlig till Sten Andersson, också för framtida bruk.

Fru talman! Jag hämtade mitt exempel från utta- landen av ledande fackliga företrädare inom den offentliga sektorn. Deras medlemmar vågade på sitt jobb inte framföra sina ärliga åsikter om förhållanden på jobbet. I jämförelse med det jag har tagit upp i min interpellation är dessa rånarluvsmaskerade demon- stranter något som är mindre värt. Låt oss - för att inte ta upp ett enskilt fall - tänka oss att man som lärare är behörig och får en tjänst, även om det bara är en visstidsanställning, och någon säger att man har en viss politisk uppfattning och att man av det skälet inte får lov att ha kvar sin tjänst i den svenska skolan. Jag hoppas att vi är överens, Thomas Östros, om att detta inte ska hända en gång till i Sverige, som ju åtminstone i middagstal brukar påstås vara demokra- tins förlovade land.