Inventering av nyckelbiotoper

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jens Holm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att försäkra mig om att anmälan om samråd enligt miljöbalken sker vid skogsbruksåtgärder i nordvästra Sverige med stor betydelse för flora och fauna trots att inventeringen och avgränsningen av nyckelbiotoper har pausats i dessa områden.

Låt mig inleda med att konstatera att det krävs ytterligare åtgärder för att nå miljömålet Levande skogar. Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas samt att miljöhänsynen i skogsbruket ska öka.

Regeringens skogspolitik bygger på två jämställda mål: miljömålet och produktionsmålet. Det finns behov av att utveckla båda dessa delar.

Beslutet att ta en paus i inventeringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige är Skogsstyrelsens eget beslut. Jag konstaterar att det har blivit kraftfulla reaktioner på detta beslut.

Regeringen har formulerat ambitiösa mål vad gäller biologisk mångfald och skydd av skog. Nyckelbiotoper är i detta sammanhang viktiga. De skogsbruksåtgärder som en verksamhetsutövare vidtar kan aktualisera bestämmelser i miljöbalken. Det är verksamhetsutövarens ansvar att följa lagstiftningen och tillsynsmyndigheternas ansvar att följa upp att så sker.

När det gäller anmälan om så kallade 12:6-samråd enligt miljöbalken ska en sådan anmälan göras till Skogsstyrelsen om skogsbruksåtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på min interpellation. Jag har väntat länge på att få den här debatten här i kammaren med miljöminister Karolina Skog. Jag skickade in min interpellation den 13 mars, och nu skriver vi slutet av maj. Det innebär att jag har fått vänta i elva veckor på den här debatten som dessutom var schemalagd till den 2 maj, men tre dagar innan den debatten valde miljöministern att skjuta upp debatten ytterligare. Det vore intressant att veta anledningen till denna fördröjning i denna viktiga och aktuella fråga som engagerar så många människor.

Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. De kan innehålla sällsynta arter, det kan handla om kvarvarande rester av en gammelskog och det kan vara områden med vissa unika träd, mossar och annat. Det är alltså områden som vi verkligen behöver bevara.

Skogsstyrelsen har arbetat med att identifiera och registrera nyckelbiotoper sedan de fick ett uppdrag från regeringen i början av 1990-talet. Men den 9 mars i år var vi nog flera som satte kaffet i vrångstrupen när vi läste Dagens Nyheters debattsida där Skogsstyrelsens generaldirektör berättade att han nu avbryter all inventering och registrering av nyckelbiotoper i ett område som sträcker sig från Värmland ända upp till Kiruna kommun. Det är ett område stort som halva Sverige.

Generaldirektören hänvisade till att man behöver utveckla nya metoder för att identifiera de här viktiga naturområdena. Jag kan ha respekt för att man behöver utveckla metoderna, men det som jag och många med mig tycker är märkligt är att man kastar ut barnet med badvattnet. Man kastar ut en metod som man har arbetat med länge och ersätter den inte med en annan som ska fungera bättre, utan man har i dagsläget ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här skapar stor förvirring och oro och alltifrån mycket stora protester från anställda på Skogsstyrelsen till upprop av forskare, och inte minst miljörörelsen har blivit upprörd av det här.

I den här interpellationsdebatten vill jag bland annat veta hur regeringen ska kunna säkerställa att man ska kunna tillämpa ett samråd, som ju Skogsstyrelsen har i sina föreskrifter för när det finns en nyckelbiotop. Inför en avverkning måste man alltså ha ett samråd när det finns en nyckelbiotop. Om de här nyckelbiotoperna inte längre registreras och markeras ut, vad är det då man ska samråda om? Jag tycker att det är helt uppenbart att när vi inte längre vet var den här väldigt skyddsvärda skogen finns någonstans är risken stor att vi kan mista den i form av avverkningar av de här områdena.

Jag skulle också vilja veta om miljöministern precis som jag satte kaffet i vrångstrupen den där marsmorgonen eller om Miljödepartementet och ministern var informerade innan beslutet togs om att pausa inventering och registrering av nyckelbiotoper.

Herr talman! Vi debatterar nu nyckelbiotoper och följden av att Skogsstyrelsens gd har beslutat att pausa registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Jag vill börja med att säga att jag delar Jens Holms oro för att skyddsvärda skogsområden riskerar att avverkas med anledning av det här beslutet.

Det är viktigt att vi har en skogspolitik med höga ambitioner för att bevara djur- och växtarter och värdefull natur. Som miniminivå behöver vi följa den strategiska planen, Nagoyaprotokollet, som antogs 2010 inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald. Det innebär bland annat att Sverige långsiktigt ska skydda 17 procent av alla land- och sötvattensområden till 2020 och att de områdena ska vara biologiskt värdefulla.

I dagsläget omfattas endast ca 5 procent av den produktiva skogsmarken av lagstadgat skydd. Det är därför nödvändigt och glädjande att Miljöpartiet i regeringen har ökat anslagen till bildande av naturreservat med 80 procent sedan regeringsskiftet. Även anslaget till biotopskydd och naturvårdsavtal har fått en ordentlig ökning med 50 procent.

Det är också nödvändigt med det frivilliga skyddet, bland annat inom FSC-certifieringen. När vi som konsumenter köper certifierat virke måste vi få känna oss trygga i vetskapen om att det inte kommer från nyckelbiotoper. Men om vi ska kunna känna oss trygga och om vi ska uppnå de nationella och internationella målen måste vi ha koll på var de skyddsvärda skogarna och nyckelbiotoperna finns.

Precis som Jens Holm sa var det under början av 1990-talet som man började inventera nyckelbiotoper. Då gjorde man det rikstäckande, men på grund av brist på medel har det utvecklats till att Skogsstyrelsen till största delen gör de här inventeringarna i samband med avverkningsanmälningar. Det är självklart inte bra, vare sig för den som äger skogen eller för dem som jobbar med inventeringen på Skogsstyrelsen.

I Miljöpartiets nya skogspolitiska program som vi antog på kongressen föreslår vi att resurser tillförs för en ny rikstäckande nyckelbiotopsinventering. Vi menar också att det är viktigt med en inventering för att kartlägga kontinuitetsskogarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är i dag brist på avverkningsmogen skog i Sverige. De planterade träden på 70- och 80-talens stora kalhyggen är ännu inte tillräckligt vuxna för att bli timmer, pappersmassa och bränsle. Vi har därför fått ett ökat tryck på de sista resterna av skogar som aldrig kalhuggits, de så kallade kontinuitetsskogarna. Det är skogar som inte bör kalhuggas i dag heller. Det är viktigt att vi politiker är tydliga med vad som gäller om vi menar allvar med att vi ska uppfylla både våra nationella miljömål och våra internationella åtaganden.

Men, herr talman, att skydda skog räcker faktiskt inte för att uppfylla nationella och internationella miljömål. En omställning till ett hållbart brukande av skogsmarken är också nödvändig. Genom Nagoyaprotokollet har Sverige förbundit sig att senast 2020 förvalta områden som används till skogsbruk på ett hållbart sätt så att bevarande av biologisk mångfald garanteras. Det handlar alltså inte bara om att lämna orörda områden utan att också om att bruka den skog som brukas på andra sätt.

Jag vill därför fråga miljöminister Karolina Skog hur regeringen arbetar för att öka andelen skogar som brukas med något annat än trakthyggesskogsbruk. Jag tänker att det kanske är det ministern syftar på när hon i sitt svar på interpellationen säger att regeringens skogspolitik bygger på två jämställda mål, miljömålet och produktionsmålet, och att det finns behov av att utveckla båda de här delarna.

Herr talman! Nyckelbiotoper är viktiga livsmiljöer för många skogslevande hotade arter. I nordvästra Sverige har vi kvar stora unika skogslandskap som ännu inte är påverkade av kalhyggesbruk. Hur väl vi tar hand om de här skogarna nu kommer att påverka vilka möjligheter vi har att bevara hotade skogsarter och våra barns och barnbarns och kommande generationers möjligheter att uppleva naturliga skogslandskap.

En majoritet av rödlistade skogsarter har minskande populationer. En viktig orsak till detta är avverkningen av gammal skog. För att kunna möta detta behöver vi, precis som Stina Bergström säger, både vara aktiva med formellt skydd av skog, vilket är någonting som vi har ökat takten i ordentligt under mandatperioden, och med att arbeta med de frivilliga avsättningarna, men inte minst behöver vi utveckla bruket till att bli mer hållbart.

Där ser regeringen behov av kunskapsutbyggnad och kunskapsspridning av hållbara metoder, så att de går från att vara små delar till att bli mainstream, det vi gör i den brukade skogen. Vi har därför riktade kunskapslyftande insatser i de delarna.

För att vi i bruket ska kunna ta ut skog till virke, för att kunna bygga mer i trä, för att kunna fortsätta hålla igång en pappersmassaindustri och för att kunna göra bränslen måste vi kunna ta ut och bevara i ett gemensamt arbete. Den formella metod vi har för att åstadkomma detta i dag är att Skogsstyrelsen enligt miljöbalken är skyldig att bedriva tillsyn och vid behov vidta åtgärder för att säkerställa att det sker ett samråd och att de krav som ställts fast vid samrådet sedan följs.

Verksamhetsutövaren är å sin sida enligt miljöbalken skyldig att göra en anmälan till Skogsstyrelsen om så kallat 12:6-samråd, om skogsbruksägaren kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.

I Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet, enligt 12 kap. 6 § i miljöbalken, anges dessutom att skogsbruksåtgärder i nyckelbiotoper ska anmälas till Skogsstyrelsen. Skogsområdet behöver inte vara registrerat som en nyckelbiotop av Skogsstyrelsen för att omfattas av kravet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det finns misstanke om brott är Skogsstyrelsen skyldig att göra så kallad åtalsanmälan.

Det är av stort värde och vikt att vi vet vad som finns i skogen, och registreringen av nyckelbiotoper är ett viktigt arbete. Jag tycker att det är angeläget att vi så snart som möjligt får igång det i hela landet. Men skyldigheterna enligt miljöbalken är formellt sett inte beroende av detta, utan de lagar som riksdagen beslutar om gäller självklart kontinuerligt, på samma sätt som myndigheternas arbete är kontinuerligt.

Jag vill också svara tydligt på Jens Holms fråga angående information. Jag fick informationen om det beslut som Skogsstyrelsen fattat från samma källa som Jens Holm, genom att läsa om det på DN Debatt. Jag hade inte fått någon information på förhand.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att ett sådant viktigt beslut fattas på de premisserna och att ansvarig minister, vilket miljöministern är, för att vi ska uppnå till exempel miljökvalitetsmålet Levande skogar inte informeras och konsulteras innan ett sådant beslut fattas. Det är mycket anmärkningsvärt.

Jag vill också tacka för svaret vad gäller samråd. Där är jag och ministern helt överens. Det står i miljöbalken 12 kap. 6 §. Det finns också inskrivet i Skogsstyrelsens riktlinjer, om områden med nyckelbiotoper. Men då blir min fråga till Karolina Skog: Hur ska man kunna bedriva samrådet i hela nordvästra Sverige ifall man inte längre identifierar och registrerar nyckelbiotoper? Om man inte vet var de områdena finns är det väldigt svårt att ha ett samråd kring det.

Vi riskerar att missa politiskt uppsatta mål, till exempel om att skyddsvärda skogar inte får avverkas, och vår politiska målsättning överlag om att få levande skogar. Det är ett av miljökvalitetsmålen, som vi inte når. Då menar jag att ansvarig politiker inte kan gömma sig bakom en myndighet och säga: Det är de som har fattat det här beslutet, och jag kan inte göra någonting.

Du kan agera, Karolina Skog! Jag tycker inte att Skogsstyrelsens lednings förfarande är okej. Jag tycker att du ska markera väldigt tydligt att om man inte har något alternativ och någon bättre metod får man återgå till det som fanns tidigare, med inventering och registrering av nyckelbiotoper. Håller inte miljöministern med mig om det?

Jag skulle också vilja fråga: Kan en myndighet verkligen frångå politiska målsättningar och uppdrag hur långt som helst? Vi kan tänka oss en parallell till trafikpolisen. Om de tycker att kontrollen av nykterhet i trafiken inte fungerar särskilt bra ska de då lägga ned den? Och om Sida tycker att utbetalningar av bistånd fungerar på ett dåligt sätt, ska Sida därför sluta att betala ut bistånd till utvecklingsländer?

Om myndigheterna skulle göra det tror jag att man skulle agera politiskt. Man skulle säga: Nej, här är politiskt uppsatta mål i fara. Så här kan ni inte göra!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är precis den sortens reaktion jag vill se, både från miljöministern och från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, som jag har haft den här diskussionen med tidigare.

Nu säger Skogsstyrelsen att det är en paus man har tagit. Som jag har förstått det ska pausen av inventering och registrering av nyckelbiotoper gälla fram till årsskiftet. Vet miljöministern något mer om det? Är det fram till årsskiftet som gäller? Kan vi skynda på det, så att pausen blir kortare och så att inventeringen och registreringen kan komma igång igen?

Avslutningsvis vill jag fråga vad miljöministern egentligen anser om Skogsstyrelsens hantering av allt det här. Ansvarig minister får informationen när hon läser tidningen till morgonkaffet. Det är ett stort och omfattande beslut som hotar politiskt uppsatta mål. Vad anser miljöminister Karolina Skog om Skogsstyrelsens hantering av det här?

Herr talman! Trakthyggesbruket har tillämpats i stor skala i Sverige sedan 1950-talet, och det har inneburit omvälvande förändringar av det svenska skogslandskapet. Skogar med olika slags träd i olika åldrar har ersatts med planteringar av likåldriga träd av samma sort. Men det finns fortfarande en del så kallade kontinuitetsskogar kvar i Sverige. Och en del finns i områdena i nordvästra Sverige som vi nu diskuterar.

Jag och många med mig inom miljörörelsen är oroliga för vad som nu ska hända under den här så kallade pausen. Miljöpartiet vill se att inte bara gamla kontinuitetsskogar - de flesta kanske ska skyddas helt, men en del kanske kan brukas kontinuerligt som man har gjort genom tiderna - utan även andra skogar ska ha en brukningsmetod som skapar skogar med olikåldrade träd, lövinslag och kvarlämnad död ved. Hyggesfria skogsbruksmetoder främjar nämligen den biologiska mångfalden, friluftslivet, turismen, rennäringen och kulturmiljövärdena.

Vi skulle vilja att anslaget som ministern talar om utökas, till exempel till Skogsstyrelsens information om hyggesfria brukningsmetoder. Vi vill också se ett omställningsstöd till skogsägare som vill ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk, precis som det i dag går att få stöd för omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk.

Jag har förståelse för att ministern inte kan säga riktigt vad regeringen tycker om det. Men eftersom regeringen har en uttalad vilja att öka satsningen på ett variationsrikt skogsbruk vill jag fråga ministern hur regeringen arbetar för att förverkliga det.

Herr talman! Att vi behöver göra ytterligare insatser för att nå miljömålet Levande skogar är mycket tydligt. Jag uppfattar det som att vi som deltar i debatten är överens om det.

Regeringen har en tydlig ambition om att skyddsvärda skogar inte ska avverkas och att miljöhänsynen i skogsbruket ska öka. Detta är ett ansvar för såväl staten och kommunerna som skogsbruket självt. Det är också huvuddel i de samtal som förs om utformandet av ett nytt skogsprogram. Vad är de olika rollerna? Vem ska göra vad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Staten har flera roller i detta, att utveckla nya, och att sprida kunskap om, hållbara bruksmetoder. Informationsinsatsen är en sådan.

Vi har också ett ägaransvar. Jag besökte nyligen den skog där Sveaskog experimenterar med att försiktigt närma sig en kontinuerlig skogsvård. En tydlig sak är att det är en helt annan upplevelse att vara i en skog som har brukats eller avverkats med hänsyn till en ny miljö. Det är tydligt för såväl ögat som de ekologiska sammanhangen att det är en helt annan skog.

Jens frågade om tidpunkten. Jag har nåtts av samma information, att Skogsstyrelsens styrelse har fattat beslutet om att arbetet med att utveckla nya metoder ska pågå året ut. Jag har uppfattat att man sedan har en tanke om att använda en metod som ska fungera i de olika skogstyperna i Sverige.

Jag tycker att det är angeläget att det blir en registrering av nyckelbiotoper i hela landet så fort som möjligt.

Frågan gällde samrådet. Jag vill upprepa att samrådsplikt enligt miljöbalken är den del som är mitt ansvar. Samrådet är inte kopplat till registreringen. Det är verksamhetsutövarens ansvar, i den här lagstiftningen som i all lagstiftning, att känna till lagen och agera i enlighet med den.

Myndigheten har fattat det aktuella beslutet på egen hand och inom sitt ansvarsområde.

Det görs en liknelse med trafikpolisen, och jag har faktiskt kännedom om ett exempel där trafikpolisen har gjort motsvarande i samband med att det infördes miljözoner för tunga fordon. Man fick bara köra där med etanolbuss, men polisen konstaterade att man inte kunde göra några mätningar, så man upphörde med den typen av kontroller. Jag som ansvarig kommunpolitiker blev då väldigt upprörd över detta. Det finns också liknande fall.

Reaktionerna på det här beslutet har varit starka. Men frågan handlar återigen om samrådet. Det finns ingen direkt koppling till registrering, och det gäller självklart kontinuerligt.

Herr talman! Tack för det svaret!

När det gäller samråd tycker jag att det finns en koppling. Jag vet vad som står i 12 kap. miljöbalken. Men Skogsstyrelsens riktlinjer handlar ju om att om det är en skyddsvärd flora och fauna, till exempel nyckelbiotoper, ska man inleda ett samråd. Nu är Skogsstyrelsen också mer detaljerad om hur det samrådet ska gå till.

Om man inte vet om det finns en nyckelbiotop, hur ska en skogsägare då kunna inleda ett samråd? För mig är det helt uppenbart att det här är politiskt uppsatta mål som vi riskerar att missa. Det är då som man som ansvarig minister måste gripa in, precis som jag tror att ministern - dåvarande lokalpolitikern i Skåne - agerade när polisen inte gjorde sitt jobb. Då slog man näven i bordet och sa: Nej, så här får ni absolut inte göra.

Jag skulle vilja se precis samma politiska resoluta agerande från ansvarig minister nu. Det går att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att från och med nu återuppta registrering och inventering av nyckelbiotoper samtidigt som man arbetar fram en metod som kan komplettera den befintliga metoden. Jag förstår inte, Karolina Skog, varför det skulle vara så svårt. Vi skulle vinna så mycket på det, och vi skulle skingra så många frågetecken och mycket osäkerhet som den här pausen av inventering och registrering av nyckelbiotoper har skapat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är dags för lite mer av politisk handling. Jag vill tacka för den här debatten.

Herr talman! I debatten om hållbart skogsbruk, som i alla debatter, finns det en bred överenskommelse och en gemensam syn om att vi behöver göra mer för att göra hela det svenska skogsbruket hållbart. Formellt skydd är en del. Det frivilliga skyddet är en annan del. Att utveckla hållbara bruksmetoder är en tredje del, och vi behöver arbeta med alla dessa delar.

Lagstiftning är självklart en viktig grund, men att utveckla nya metoder och sprida dem är likväl en viktig uppgift. De informationsinsatser som görs för att sprida hållbara bruksmetoder är i dag ganska små. Jag hoppas att de ger effekt, men det behövs mycket lärande. Det viktigaste är nog att man pratar med varandra inom branschen.

I arbetet för att utveckla ett nytt skogsprogram måste man diskutera vilka de olika rollerna är och hur man ska stötta varandra för att nå framåt - detta för att verkligen skydda våra skogar för framtida generationer.

Överläggningen var härmed avslutad.