Integrationsministerposten

Herr talman! Sotiris Delis har frågat statsministern hur han ser på regeringens behov av en integrationsminister.

Interpellationen har överlämnats till mig.

I regeringsdeklarationen framförde statsministern att idén med en integrationspolitik som är skild från jobb, utbildnings- och välfärdspolitik är föråldrad. Integrationen är en angelägenhet inom varje politikområde och inom varje enskilt statsråds ansvarsområde.

Sedan regeringsdeklarationen har flyktingsituationen förändrats dramatiskt, inte bara för Sverige utan för hela EU. Den aktuella situationen föranleder nu i ännu högre grad att varje politikområde och varje statsråd i regeringen tar ansvar för att vi ska kunna möta de utmaningar som Sverige ställs inför. Det gäller såväl mottagandet av asylsökande, vilket just nu primärt är den stora utmaningen, som etableringen för dem som får uppehållstillstånd.

Boendelösningar för asylsökande står högt upp på regeringens agenda. Att säkra boende, en likvärdig skolgång och snabb etablering på arbetsmarknaden är viktiga förutsättningar för nyanländas etablering och integration. Regeringens etableringspolitik syftar till att nyanlända ska komma i arbete, få utnyttja de kompetenser och erfarenheter som de bär med sig och därmed ges möjlighet till självförsörjning och trygghet. Initiativ och insatser behöver dock ske samordnat för att ge största effekt. Det är naturligt att jag som arbetsmarknadsminister därför har ett samordnande ansvar för integrationsfrågorna. Etableringen av nyanlända finns på agendan för hela regeringen. När det gäller arbetsmarknads, utbildnings- och välfärdspolitiken är det särskilt angeläget. Regeringens migrationspolitik har givetvis också betydelse i detta sammanhang.

Gemensamt med migrationsministern har jag tidigare tagit initiativ till att frågor om nyanländas etablering i vårt land samordnas och bereds mellan berörda departement inom Regeringskansliet. I arbetet med hanteringen av den rådande situationen har en av statssekreterarna vid Arbetsmarknadsdepartementet en central roll. Från Arbetsmarknadsdepartementet har vi vidare tagit fasta på behovet av samverkan och dialog med aktörer utanför regeringen för att påskynda och effektivisera etableringen för nyanlända. Ett av initiativen är dialogen med arbetsmarknadens parter om snabbspår. Ett annat initiativ är att öka civilsamhällets förutsättningar för insatser för både asylsökande och nyanlända.

Regeringen organiserar sitt arbete efter hur det på bästa sätt kan ge bäst resultat. Generellt kan behoven förändras över tid, men för Arbetsmarknadsdepartementet är nyanländas etablering ett fokusområde just nu.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret i en brännande och mycket aktuell frågeställning.

När jag skrev interpellationen, herr talman, hade jag inte ens i min vildaste fantasi väntat mig att denna fråga skulle bli så brännande aktuell som den i dag är. Inte ens i mitt allra svartaste scenario skulle jag ha kunnat vänta mig en sådan systemkollaps som den vi nu kan bevittna.

Jag tänkte börja mitt svar till statsrådet genom en direkt fråga: Vad skulle regeringen förlora på att ha en integrationsminister med ett helhetsansvar för integrationen?

Ända sedan statsministern informerade i regeringsförklaringen 2014 om att integrationsministerposten skulle avskaffas har jag velat ställa frågan om det verkliga motivet och de verkliga drivkrafterna bakom statsministerns beslut. Jag lät tiden gå då jag ville avvakta konsekvenserna av detta beslut. Även om min politiska idéplattform ligger en bit ifrån statsrådets bör man ge upplägget en chans, tänkte jag. Men tiden gick, och jag såg klart att utmaningarna beträffande flyktingfrågan växte lavinartat för vårt land. Problemen accelererade, och en systemkollaps är nu nära förestående.

Herr talman! Statsrådet antyder att det är hon som har det samordnade ansvaret - väl så. Är det då också hon som ska ställas till svars för avsaknaden av integrationspolitik från regeringens sida?

Detta har naturligtvis att göra med att regeringen inte har lyckats hantera utmaningarna på ett klokt sätt. Det är enligt min bedömning ett bevis på en brist på lednings- och samordningsförmåga som regeringen har svårt att förklara. Just därför att integrationspolitiken inte är ett isolerat område behövs en minister som ser helheten och knyter samman åtgärder på alla dessa områden. Att man - tillåt uttrycket - duttar här och där på olika departement duger inte, herr talman. Problemet med integrationen försvinner inte bara för att det inte finns någon minister att kritisera.

Herr talman! Det finns flera sätt att organisera arbetet i en regering, och jag tror att flera sätt kan vara bra. Det är svårt att finna det alldeles optimala organisationssättet i en regering. Jag tror att ingen riktigt har funnit det. Kanske är det inte heller det, utan snarare politikens innehåll, som är avgörande för hur väl politiken lyckas. Jag tror att man inte ska låsa sig för hårt i vilka ministerposter som kommer att lösa samhällsproblemen utan snarare fokusera på insatserna.

Herr talman! Jag vill gärna ändå peka på att jag tycker att det i ett läge där vi har enormt många nyanlända barn som ska in i den svenska skolan vore helt orimligt om inte utbildningsministern skulle ha ansvar också för de barnen. Skulle någon annan än utbildningsministern ha ansvar för alla de barn som nu kommer in i grundskolan? Skulle någon annan än gymnasieministern ha ansvar för alla de nyanlända tonåringar som nu kommer in i den svenska gymnasieskolan? Skulle någon annan än sjukvårdsministern ha ansvar för hälso- och sjukvård för alla de många nyanlända som är i behov av vård? Skulle någon annan än bostadsministern börja bygga bostäder och ansvara för en bostadspolitik riktad till dem som är nyanlända, medan bostadsministern skulle bygga bostäder och ha en bostadspolitik riktad mot dem som redan bott i landet länge? Skulle vi ha en socialtjänstminister som bara skulle ta ansvar för dem som redan bott länge här och en integrationsminister som skulle ha ansvar för socialtjänst för nyanlända?

Jag tror att detta blir väldigt svårt, särskilt i det läge vi nu har, med väldigt stora utmaningar och enormt många, rekordmånga nyanlända som ska integreras i det svenska samhället. Jag tror att det blir svårt att tänka sig att det kan lyckas om inte den minister som har ansvar för sakområdet också har ansvar för de nyanlända. Om man till exempel skulle splittra ansvaret för skolan mellan en integrationsminister och en utbildningsminister har jag svårt att se att det skulle underlätta läget i den här situationen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet. Detta är en mycket angelägen diskussion, i och med att det rör sig om själva ledningskapaciteten hos den regering som styr landet. Statsrådet och regeringen tycks ha drabbats av allmänningens förbannelse, om uttrycket tillåts. Allas ansvar är ingens ansvar - det är syndromet.

Integrationen är en angelägenhet inom varje politikområde och inom varje enskilt statsråds ansvarsområde, säger statsrådet. Torde inte detsamma gälla jämställdheten, om jag får ställa en motfråga? Varför har regeringen då en jämställdhetsminister? I så fall borde vi avveckla också den.

Herr talman! Ledarskapskvalitet är enligt min och många andras uppfattning också förmågan att inse saker och ting i tid och agera. Det har denna regering inte gjort. Jag vill påstå att i dagens allvarliga läge är statsministerns beslut att inte utse en minister med exklusivt ansvar och fokus på migrations- och integrationsfrågor ytterst olyckligt. Jag imponeras inte av regeringens migrations- och integrationspolitik.

Herr talman! Jag går över till den annan mycket intressant frågeställning med anknytning till detta. Statsrådet har tidigare i år i medier i olika sammanhang uttalat målet att nyanlända ska vara i jobb inom två år. Det är ett realistiskt mål enligt statsrådet. Min fråga är: Står statsrådet fast vid att det är realistiskt att nå det målet? Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, efter det att vi befinner oss där vi befinner oss, för att nå dit?

Herr talman! Det är ett rimligt mål att människor ska vara i arbete eller utbildning efter två år i etableringsinsatser i Sverige. Det är rimligt att det ska vara normaltillståndet. Det finns naturligtvis individer som har särskilda svårigheter. Det finns individer som kanske har sjukdomar eller andra saker som förhindrar eller allvarligt försvårar inträde på arbetsmarknaden. Självklart är det så. Varje individ måste bemötas individuellt.

Vi har sett alldeles för mycket av låg ambitionsnivå när det gäller nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Vi har i Sverige under många års tid sett det som naturligt att det ska ta oerhört lång tid innan människor kommer in på den svenska arbetsmarknaden eller kommer i utbildning. Jag vill ändra det synsättet.

För väldigt många individer gäller: Vad är gott med att tiden går, år efter år, innan de kommer in i arbete och utbildning? För väldigt många människor riskerar den kompetens, den initiativkraft och den vilja att agera och bidra i det svenska samhället som de har med sig att avmattas eller skadas av att de väldigt länge är utanför arbetsmarknaden och inte blir ianspråktagna.

Tid är i normalfallet en skadlig faktor. Därför är det viktigt att ha fokus på att människor relativt snabbt ska komma i arbete och utbildning. Låt mig ta detta med utbildning som exempel. Jag fick frågan om vilka insatser som behöver göras. Av de personer som i dag finns i etableringsuppdraget, som är ett tvåårigt uppdrag, är det 0,5 procent som deltar i någon form av utbildning utöver sfi.

Det är en förvånande låg siffra med tanke på att en ganska stor andel som kommer till Sverige som nyanlända har en relativt låg utbildningsnivå. Även de med högre utbildning behöver ofta någon typ av kompletterande utbildning. Regeringen satsar därför stort på möjligheter till utbildning för dem som behöver etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Vi gör också om stora delar av etableringsuppdraget i den meningen att vi ska göra det mycket mer individuellt anpassat. Vi har tagit bort den åtgärd som den gamla regeringen hade med etableringslots. Ett av problemen med det var att det var samma åtgärd för alla oavsett behov och oavsett förutsättningar.

I stället försöker vi nu skräddarsy olika lösningar för olika individer och olika grupper. Det gör vi med snabbspår för att personer som har yrkeskompetens som efterfrågas i Sverige snabbt ska komma in i ett arbete. Det är ett exempel på detta.

Vi kommer att gå vidare med flera förändringar för att möta individernas förutsättningar och behov så att de snabbare kan komma in på arbetsmarknaden. Vi har sett mycket av att nyanlända hamnar i vänteläge. De möter ett hinder, och sedan är det en väntan innan det kan lösas. Sedan är det ett hinder och en väntan, och ett hinder och en väntan.

Det händer något negativt med människor när de inte blir ianspråktagna med de kompetenser de har. Tid är en viktig faktor. Jag inser självklart att det kommer att vara svårt och att det är en stor utmaning. Men jag ser inte att det är lättare efter tre eller fyra år.

Herr talman! Tack, ministern! Jag utgår ifrån att ministern vet att hon mitt emot sig har en sådan produkt. Det gläder mig att ministern ser att det tar tid, är väldigt ansträngande och ibland väldigt plågsamt.

Mot bakgrund av den erfarenhet jag besitter kan jag stå här framme och förklara att statsrådets uppdrag framöver inte kommer att bli lättare. Jag har tidigare talat om att man bör utse en ansvarig minister i integrations- och migrationsfrågan.

Statsrådet talade om låg ambitionsnivå. Vilkas? Vem är det som har det? Med risk att låta polemisk i dessa kritiska stunder för ett land som står inför väldigt stora utmaningar vill jag samtidigt och med respekt för stunden göra ett medskick. Regeringens beslut att inte ha en person som är fokuserad på dessa frågor är inte bra.

Regeringens hårda arbete, som ministern har vittnat om, kommer att underlättas om alla frågor samlas under en hatt. Det kommer att göra att såväl statsrådet som regeringen inte kommer att påverkas av det som jag tidigare betecknade som allmänningens förbannelse: Allas ansvar är ingens ansvar.

Herr talman! Jag håller med Sotiris Delis om att det inte kommer att bli lättare framöver. Vi står inför en väldigt stor utmaning. Den är akut nu i flyktingsituationen. Men efter en tid när människor får uppehållstillstånd handlar det om att de ska integreras, få fotfäste i det svenska samhället och kunna försörja sig genom eget arbete.

Jag delar helt uppfattningen att vi står inför mycket stora utmaningar. Om vi kunde lösa dem med en omorganisation av statsrådsposterna skulle det förstås vara bra. Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt. Det kommer att kräva väldigt många insatser av stora delar av regeringen.

Jag vill tacka för debatten, som jag tycker har varit bra. Det är väldigt viktiga frågor. Det är inte en gång för alla givet hur man bäst organiserar regeringen utifrån de givna utmaningarna.

Jag vill också säga till Sotiris Delis att det samordnade ansvaret för integrationsuppdraget inte är allas ansvar. Det samordnande ansvaret är mitt.

Överläggningen var härmed avslutad.