Inställda evenemang, konserter och motionslopp

Fru talman! Ola Johansson har frågat civilministern om det bör förtydligas att den pågående pandemin kan utgöra grund för force majeure och ligga utanför en parts kontroll. Om svaret är nej undrar han om statsrådet har för avsikt att se över konsumentskyddslagstiftningen, tillfälligt eller permanent, så att arrangörer vid extrema situationer som den vi nu upplever har möjlighet att erbjuda vouchrar som ett alternativ till kontant återbetalning av biljetter och anmälningsavgifter.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är ett mycket allvarligt läge som Sverige befinner sig i på grund av det nya coronaviruset, och det är många företag och organisationer som är drabbade. En rad åtgärder har vidtagits som syftar till att mildra konsekvenserna för jobb och företag, bland annat genom att lyfta av kostnader samt genom lån, kreditgarantier och omställningsstöd. Aktörer inom kultursektorn och idrottsrörelsen som har förlorat intäkter till följd av spridningen av det nya coronaviruset har också tilldelats en miljard kronor i extra stöd.

Sverige har en stark konsumentskyddslagstiftning. Detta är i grunden något mycket positivt och motiveras av att konsumenten kan ha svårt att göra gällande sina rättigheter gentemot en näringsidkare. Det måste finnas en rimlig och förutsebar riskfördelning mellan parterna i ett avtalsförhållande. En viktig utgångspunkt är att de rättsliga förutsättningarna för ingångna avtal inte utan starka skäl ska ändras i efterhand.

Ola Johansson tar upp det som kallas force majeure. Med detta avses vanligen omständigheter som ligger utanför en parts kontroll. Det finns inget allmänt hinder mot att avtala om att ingen återbetalning ska ske när ett evenemang ställts in till följd av force majeure. En annan sak är att avtalsvillkor som är oskäliga kan jämkas. Det får antas att den pågående pandemin i vissa fall kan anses utgöra force majeure. Vilka situationer som är force majeure beror på vad parterna har avtalat om och omständigheterna i det enskilda fallet. Det är inte en fråga för regeringen - eller lagstiftaren - utan för rättstillämpningen att ta ställning till hur de tvister som uppstått ska bedömas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns inte något som hindrar en näringsidkare från att erbjuda ett värdebevis som ett alternativ till kontant återbetalning vid ett inställt evenemang. I vissa situationer utgör detta en kompensation som konsumenten tycker är godtagbar samtidigt som det medför en lättnad för arrangören. Konsumenten kan då frivilligt acceptera att ta emot värdebeviset. Jag avser dock inte att ta initiativ till tvingande lagstiftning som med verkan bakåt - eller framåt - i tiden föreskriver att konsumenter inte ska ha rätt att få tillbaka sina pengar för inställda evenemang.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det har nu gått en tid sedan stora delar av samhället stängdes ned till följd av corona. Konserter, teaterföreställningar och idrottsevenemang, såväl inomhus som utomhus, har inte kunnat genomföras på väldigt lång tid. Vi var många som trodde att pandemin skulle gå över, att krisen som var svår och oväntad skulle vara en parentes som bara påverkade våren och sommaren. Nu vet vi bättre.

Man ska komma ihåg att denna interpellation, som lämnades in i mitten av juni sedan Centerpartiet velat väcka frågan i förhandlingar med regeringen, besvaras först nu två månader senare. Men situationen för kulturentreprenörer, artister, arrangörsföreningar och enskilda företagare inom dessa näringar har inte blivit bättre. Tvärtom har krisen för dem fördjupats under de två månader som denna interpellation har väntat på svar.

Detta handlar inte bara om Danny Saucedos sång på ett företagsevent, Jonas Gardells avgångskrav på kulturministern, Ebbot Lundbergs musicerande på Björkö eller om andra etablerade och kända artister. Det handlar om många fler än så. Det handlar också om ljud- och ljustekniker, scenbyggare, bokningspersonal, instrumentalister, statister och skådespelare. Många av dem har enskilda firmor utan kapital, och de har ett obefintligt skyddsnät i form av a-kassa eller möjligheter att korttidspermittera sig själva.

Fru talman! Det var den 15 mars som dessa verksamheter belades med det totala näringsförbud som de varken kunnat förutse eller kunnat påverka. Beslutet var regeringens och Folkhälsomyndighetens. Sedan dess har intäkterna varit lika med noll samtidigt som de fasta kostnaderna finns kvar liksom investeringen, insatsen i att förbereda, marknadsföra och sälja biljetter. Företagen blöder och ser ingen ljusning vare sig i höst eller till våren som nu måste planeras.

Arrangören kan, som det påpekas i svaret, erbjuda presentkort. Men det är fortfarande så enligt lagen att den gäst som vill ha pengarna tillbaka har rätt att få det. Det måste då prövas rättsligt om arrangören kan neka till det och i stället erbjuda en likvärdig biljett, värdecheck eller voucher, som det står i interpellationssvaret.

Eftersom arrangörerna nu känner sig osäkra på framtiden och ännu inte har fått besked om huruvida de kan vänta sig ett kulturstöd utöver det justitieministern nämner - eller om de kan ta del av ett riktat omsättningsstöd, som förhoppningsvis är tillbaka - avstår många av arrangörerna från att erbjuda det som gästen enligt lag har rätt till, nämligen att få pengarna tillbaka. Arrangörerna vill gärna behålla biljettintäkterna för sig själva för att kunna överleva. Detta kan varken jag eller Morgan Johansson göra någonting åt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens besked, som gavs här i svaret, är dock att det får antas att den pågående pandemin i vissa fall kan anses utgöra force majeure. Det är ett välkommet förtydligande som Allmänna reklamationsnämnden borde kunna ta till sig. Men frågan om ett förtydligande i denna del är fortfarande aktuell, och den följdfråga jag vill ställa är vilka lösningar på frågan om återbetalning som regeringen ser. Anser Morgan Johansson att nöjesarrangörer ska kunna fortsätta att avstå från att återbetala och hoppas på att rättsväsendet avgör saken till deras fördel?

Fru talman! Vi kan börja med att reda ut det juridiska.

För det första finns det ingen konsumentskyddslag. Däremot finns det två andra lagar: en konsumentköplag, som hanterar varor, och en konsumenttjänstlag, som hanterar tjänster. Det finns dock ingen konsumentskyddslag.

För det andra är detta en del av civilrätten. Det handlar om avtal mellan privaträttsliga subjekt, i detta fall en konsument och en näringsidkare eller arrangör.

I sådana avtal kan det finnas en force majeure-klausul, men det är inte och har aldrig varit regeringen som ska bedöma om det föreligger force majeure. Det är i stället Allmänna reklamationsnämnden och domstolar som avgör hur de avtalen ska tolkas och om det föreligger force majeure. Detta har Allmänna reklamationsnämnden faktiskt också gjort, och det har jag inte behövt påpeka för dem. Det har de gjort i några vägledande beslut, och där har de kommit fram till att coronapandemin kan betraktas som force majeure. Det är faktiskt så.

Efter att Allmänna reklamationsnämnden har kommit fram till detta ska de dock ta ställning till om de avtalsvillkor som de har att bedöma är skäliga eller oskäliga. Då görs en bedömning från fall till fall, det vill säga: Är det skäligt att konsumenten kompenseras här, och i så fall med hur mycket, eller är det oskäligt att konsumenten kompenseras? Allmänna reklamationsnämnden prövar som sagt detta från fall till fall.

Att döma av de beslut som hittills har fattats har Allmänna reklamationsnämnden landat ungefär i följande: När det gäller högre belopp och vinstdrivande företag går man ofta gå på konsumentens linje, det vill säga att denne har rätt att få tillbaka pengarna, men när det gäller lägre belopp och när det gäller ideella föreningar som har varit arrangörer går man ofta på föreningens linje. Då får konsumenten inte tillbaka pengarna - eller i vart fall inte allt. Jag har tre exempel på detta.

Ett fall handlade om studenter som hyrde studentflak och där bolaget sedan, naturligtvis, ställde in. Då gick Allmänna reklamationsnämnden på linjen att konsumenten skulle få tillbaka pengarna för hyran.

Ett annat fall handlade om anmälningsavgift för Vätternrundan. Där fanns det en force majeure-klausul där det stod att man skulle få tillbaka hälften av pengarna om det ställdes in. Allmänna reklamationsnämnden sa att det var skäligt, och där fick konsumenten tillbaka hälften av anmälningsavgiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen har vi Göteborgsvarvet, som också ställdes in. Anmälningsavgiften där är 600 kronor, och Allmänna reklamationsnämnden kom fram till att konsumenten inte skulle få tillbaka pengarna. I stället fick arrangören helt enkelt behålla pengarna i den delen.

Så har alltså Allmänna reklamationsnämnden sett på detta. Det kan man ha synpunkter på, men det är inte regering och riksdag som ska bedöma om ett avtalsvillkor är skäligt eller ej, utan det är Allmänna reklamationsnämnden och i sista hand domstol som ska göra det. Vi har inga tankar på att ta initiativ till tvingande lagstiftning, med retroaktiv verkan, för att försämra konsumentens ställning så att konsumenten aldrig skulle kunna få tillbaka några pengar. Då skulle vi i praktiken tvinga medborgarna att agera bank åt företagen, och det kan faktiskt inte vara rimligt.

Det är däremot självklart att vi ska göra allt vi kan för att hjälpa företagen ur den här krisen. Där har vi också stora stöd; bara korttidspermitteringen, som hittills har gått ut till 70 000 företag och omfattar 27 miljarder kronor, är ett viktigt stöd. Vi har också kulturstödet, som nämndes, och omställningsstödet. Just nu sitter dessutom våra partier och förhandlar om hur stöden ska förlängas och hur de ska se ut framöver. Det är klart att jag är övertygad om att just den frågan är uppe i de förhandlingarna, och vi får se vad de landar i. Det är dock staten som ska ta smällen för detta, inte konsumenterna.

Fru talman! Morgan Johansson påpekar att detta inte är en fråga för regering och riksdag, men nu är det så att vi befinner oss i Sveriges riksdag och att frågan är väckt. Jag tycker att det är angeläget att föra en diskussion om de här sakerna, för det är viktiga frågor.

På min sista fråga, huruvida företagen ska avvakta med att återbetala pengar, har jag förstått svaret som att det är okej om man är en offentlig inrättning eller en ideell förening. Är man en enskild näringsidkare kan man dock hälsa hem. Det är ett tråkigt besked att ge. Jag beskrev situationen hos många av dessa företag och hur deras sits ser ut, och det är klart att ett ekonomiskt bidrag i form av kulturstöd eller stöd till verksamheter som har fått näringsförbud i och med beslutet den 15 mars är välkommet som ett alternativ eller komplement till detta.

"En viktig utgångspunkt är att de rättsliga förutsättningarna för ingångna avtal inte utan starka skäl ska ändras i efterhand." Så svarar regeringen på frågan om det går att ändra konsumentskyddslagen så att skyldigheten att återbetala upphävs. Det är svårt att ens i sin vildaste fantasi föreställa sig ett starkare skäl att överväga extraordinära åtgärder än en världsomspännande pandemi med tusentals döda i Sverige, en total lockdown av samhällen och ett förbud mot att samla mer än 50 personer på möten. Det råder totalförbud mot publik på fotbollsmatcher, konserter och andra kulturarrangemang. Det måste finnas en förutsebar riskfördelning mellan näringsidkare och konsument, svarar Morgan Johansson. Men vem hade kunnat förutse detta?

Regeringens ovilja att ta tag i denna fråga och vidta åtgärder retroaktivt förbryllar faktiskt, och upprör, många. Att bryta mot svensk rättstradition är ingenting man gör lättvindigt, men i det här fallet känns det ändå motiverat att överväga en sådan åtgärd. Det drabbar inte i första hand de mest utsatta, utan det drabbar sådana som har köpt och betalat för en upplevelse eller tjänst som nu inte kan levereras som förväntat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den andra vågskålen finns kulturlivet - en evenemangsnäring med skådespelare och artister som håller världsklass. De genererar inte bara skatteintäkter och skapar jobb utan ger oss även glädje och förväntningar om en roligare vår och sommar 2021. Men med en fortsatt nedstängning och utan hopp om ekonomiskt stöd i någon form kommer kulturarbetare att sluta med det de gör, söka sig till andra och tryggare jobb eller drabbas av långvarig arbetslöshet från ett yrke som det tar väldigt lång tid att lära sig att utöva.

Samtidigt är publiken fortsatt svältfödd på upplevelser. Astrid Lindgrens Värld, Liseberg, Gröna Lund och Skansen håller stängt. Näringslivet kan inte arrangera mässor och utställningar trots att det i samtliga fall handlar om stora ytor att sprida ut sig över. Analogt med det har vi sett överfulla badstränder och trängsel i barer och kollektivtrafiken.

Fru talman! Justitieministern delar säkert min uppfattning att det är svårt att upprätthålla något slags konsekvens, samtidigt som de flesta människor gör så gott de kan för att respektera varandra, följa riktlinjer och rekommendationer och hålla social distansering. Avslutningsvis vill jag därför fråga Morgan Johansson vad mer regeringen kan göra för att stötta scener, teatrar, konsertarrangörer och etablissemang för nöjen och upplevelser. Jag anser att såväl kultur som idrott är samhällsbärande funktioner som behöver både enklare regler - jag har nämnt några i min interpellation - och ett direkt ekonomiskt stöd för att överleva.

Fru talman! Jag instämmer starkt i att kulturen och idrotten bör ha ett starkt ekonomiskt stöd, och 1 miljard är som sagt redan avsatt för den delen. Just nu sitter dock våra partier och förhandlar om budgeten för att se hur vi kan göra för att förstärka detta ytterligare. Låt oss se till att ta fram de pengar som behövs den vägen!

Problemet med Ola Johanssons fråga eller förslag är ju att det, om vi skulle gå den vägen, är konsumenten som skulle få ta hela smällen. För ett inställt arrangemang kommer konsumenten alltså inte att få tillbaka några pengar. I bästa fall kan han eller hon som sagt få tillbaka en voucher som eventuellt kan lösas in nästa år. Då agerar som sagt konsumenterna - medborgarna - bank åt företagen.

Jag tycker att det är bättre att staten tar den här smällen - att vi använder de urstarka statsfinanser vi har byggt upp under många år till att nu underlätta så mycket vi kan både för företag och för idrotten, kulturen och föreningsverksamheten. Vi ska använda de pengarna till det. Men då är det det som vi ska göra, det vill säga gå in med pengar när det gäller stöd till de arrangörerna och till företagen. Vi ska inte göra något som leder till att konsumenten hamnar i kläm.

Vi ska inte heller, på ett helt unikt sätt, ingripa i tvister mellan enskilda. Det Ola Johansson säger om att vi befinner oss i Sveriges riksdag stämmer. Men Sveriges riksdag har också begränsningar. Det finns begränsningar för vilka beslut vi som politiker kan fatta. Sverige är en rättsstat. Det innebär att vi inte kan gå in i myndighetsutövning eller i domstolsbeslut. Vi kan inte heller helt plötsligt bestämma hur tvister mellan två privaträttsliga subjekt ska avgöras eller vad som är skäligt eller oskäligt i ett avtal mellan två privaträttsliga subjekt. Det kan vi inte. Den begränsningen har riksdagen och även regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nej, jag är övertygad om att vi har samma inriktning, nämligen att vi ska göra allt vi kan för att se till att kultur- och idrottssektorn kan komma igenom den här krisen på ett bra sätt. Men låt oss göra det genom att använda våra statsfinanser och inte genom att låta konsumenterna ta smällen. Det vore fel.

Fru talman! Jag anser att det är överdrivet att uttrycka det som att konsumenterna agerar bank åt företagen. Det handlar om möjligheten att göra uttag vid ett senare tillfälle. Jag tror att det ligger i de flesta konsumenters och evenemangsgästers intresse att det även kommande vår och sommar kommer att finnas kvar arrangörer som kan skapa de upplevelserna.

Det finns också en distinktion mellan att leverera en vara, någonting som man kan ta på, och en upplevelse. En upplevelse är av stort värde för många, men det är också något som man kan tänka sig att få i efterhand och inte något som man kanske måste få levererat på dagen. Här ligger min poäng. Det borde finnas ett starkare stöd för att evenemangsföretagen ska kunna avvakta med att utbetala biljetter och kunna erbjuda ett annat alternativ.

Jag anser till sist att regeringen borde överväga att tillfälligt ändra i konsumentskyddslagen så att ingen - nu använder jag fel vokabulär - evenemangsarrangör ska behöva återbetala en biljett så länge man kan erbjuda ett likvärdigt alternativ eller en voucher som kan lösas in när verksamheten är igång som vanligt. En sådan lagändring ska naturligtvis vara tidsbegränsad.

Regeringen borde, på ett ännu tydligare sätt än Morgan Johansson gjorde i dag, uttala att det får antas att den pågående pandemin i vissa fall kan anses utgöra force majeure. Det skulle vägleda Arn och ge evenemangsföretagen råg i ryggen att stå på sig och fortsätta hålla inne med återbetalning.

Regeringen borde också överväga, vilket Morgan Johansson också antyder görs, ett kulturstöd eller någon form av ytterligare stöd till dessa verksamheter, som har drabbats av total nedstängning sedan den 15 mars, så att de kan få någon möjlighet att överleva.

Fru talman! Allmänna reklamationsnämnden har som sagt i de fall de har prövat sagt att force majeure föreligger. Men därefter ska man göra en prövning av om avtalsvillkoren är skäliga eller oskäliga. Det var det jag redogjorde för i mitt första inlägg, nämligen att man i vissa fall har kommit fram till att det är skäligt få tillbaka pengarna men i andra fall inte.

Det här med att agera bank tycker jag är en ganska bra beskrivning. Jag tog studentflak som exempel. Tänk om den näringsidkaren hade sagt till studenterna: "Nej, ni får inte tillbaka era pengar". Det var 23 000 kronor. "Men ni får en voucher så att ni kan åka flak en annan gång." Det går ju inte. Det var precis därför Allmänna reklamationsnämnden sa att det var oskäligt och att pengarna därför måste gå tillbaka, medan man som sagt har gjort andra bedömningar när det gäller Göteborgsvarvet, Vätternrundan och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska lösa den här frågan och fortsätta stötta och se till att kultur- och idrottsverksamheten klarar sig ur den här krisen på ett bra sätt menar jag nog att vi ska använda de starka statsfinanser vi har.

Återigen, vi förhandlar just nu om hur budgeten ska se ut för både innevarande och kommande år. Låt oss se till att vi tillsammans sätter av de pengar som nu behövs för att det ska bli så bra som möjligt och så att vi klarar också den här sektorn på ett bra sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.