Indragen aktivitetsersättning för unga vuxna med funktionsnedsättning

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig hur jag ser på att unga mellan 19 och 29 år får sin aktivitetsersättning indragen i så stor utsträckning och om jag kände till den kraftiga ökningen på 450 procent vad gäller indragen aktivitetsersättning för unga vuxna innan medierna rapporterade om den. Han har också frågat mig vilken fortlöpande dialog som har skett mellan Försäkringskassan och mig under den här perioden. Vidare har han frågat mig hur en ung vuxen med funktionsnedsättning som får sin aktivitetsersättning indragen - och som enligt Arbetsförmedlingen inte kan få ett subventionerat eller reguljärt jobb - ska klara sin försörjning samt vilka åtgärder jag avser att vidta i tjänsten för att säkerställa att unga vuxna med funktionsnedsättning får den hjälp som de behöver eller den ersättning som är nödvändig för att de ska kunna bo i eget hushåll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning ska få den rehabilitering som behövs och ekonomisk trygghet. Regeringen har tidigare, bland annat i budgetpropositionerna för 2019 och 2020, konstaterat att avslagen gällande aktivitetsersättning har ökat kraftigt de senaste åren. Regeringen har noga följt utvecklingen och haft beredskap för att göra insatser.

Försäkringskassans nya handläggningsrutiner, som har tagits fram mot bakgrund av rättsliga granskningar, har synliggjort konsekvenserna av det regelverk som infördes 2008 av den dåvarande alliansregeringen. För mig och regeringen har det blivit tydligt att stödet till denna grupp behöver ses över. Unga vuxna med sjukdom eller funktionsnedsättning är en utsatt grupp med behov av samhällets stöd. Därför kommer regeringen att göra en översyn av skyddet för dessa människor. Det gäller även aktivitetsersättningen.

I avvaktan på översynen har ett antal åtgärder utarbetats i närtid baserat på den problembild som tydliggjorts under det senaste året. I detta arbete har dialogen med Försäkringskassan varit av stor vikt.

Regeringen har agerat för att säkerställa att de som får avslag på sin ansökan om aktivitetsersättning får hjälp och stöd. I augusti 2019 beslutade man att ge ett uppdrag till Försäkringskassan att förstärka stödet till unga som får avslag på sin ansökan om aktivitetsersättning. Genom sin handläggning har Försäkringskassan möjlighet att identifiera individernas behov av insatser och stöd, liksom deras behov av myndighetskontakter.

Försäkringskassan har därmed goda förutsättningar att inför och i anslutning till avslagsbeslutet lotsa individen till rätt aktör. En person kan till exempel, förutom arbetsmarknadspolitiska insatser från Arbetsförmedlingen, behöva behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården samt ekonomiskt bistånd från kommunen.

Syftet med uppdraget är att säkerställa att ingen i målgruppen hamnar mellan olika ansvarsområden utan får det stöd som behövs för att på sikt kunna arbeta eller studera. Jag kommer genom dialog med Försäkringskassan att hålla mig underrättad om det arbete som följer av uppdraget om ökat stöd till unga som fått avslag på sin ansökan om aktivitetsersättning.

Stabilitet är avgörande för tilltron till sjukförsäkringen. Stora variationer i försäkringsutfall trots oförändrat regelverk riskerar att påverka tilltron negativt. Därför har regeringen gett Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, i uppdrag att analysera orsakerna till variationen i avslag och nybeviljande av aktivitetsersättning.

Med hänsyn till att balansen mellan Försäkringskassans utredningsskyldighet och den enskildes ansvar kan variera beroende på förhållandet i det enskilda fallet har regeringen också uppdragit åt ISF att granska och analysera hur Försäkringskassan tillämpar bestämmelsen om utredningsskyldigheten i handläggning av ärenden gällande sjukpenning och aktivitetsersättning där ansökan om ersättning har avslagits.

För mig är det självklart att sjukförsäkringen ska ge trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag välkomnar det delade engagemanget från den moderata interpellanten.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Den grupp som vi talar om nu är kanske den grupp som behöver samhällets stöd allra mest. Den som föds med en funktionsnedsättning har inte gjort ett aktivt val. Den som föds med en funktionsnedsättning har hamnat i en livssituation som man varken kan planera, förutspå eller på annat sätt påverka. Det betyder, fru talman, att samhället har ett oavkortat ansvar att hjälpa den här gruppen och se till att den får samhällets stöd. Det är därför vi betalar skatt. Det är därför vi är solidariska. Det är därför samhället har bestämt att vi ska ha detta stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ingen hemlighet att jag brukar vara kritisk mot SVT Nyheter, men jag vill tacka SVT Öst för deras artikelserie. Jag vill tacka Sveriges Radio för att de lyft fram detta stora samhällsproblem. Denna information kom i mitt flöde, och den hade flugit under min radar. Det har ju inte varit någon stor nyhet på riksnyheterna, tyvärr, men det kanske kommer. SVT:s granskning visar alltså att 1 500 unga vuxna mellan 19 och 29 år har blivit av med sin aktivitetsersättning under detta års första månader - 1 500 unga vuxna!

Jag har läst alla artiklar som SVT Öst har publicerat - jag hoppas att statsrådet har gjort detsamma. Jag har pratat med intresseorganisationer. Då får man klart för sig att det är en revolution som har pågått under radarn, revolution i den bemärkelsen att två statliga myndigheter gör helt olika tolkningar av vad arbetsförmåga är.

Jag har flera fall från min egen valkrets i Gävleborg. Till exempel har P4 Gävleborg tagit upp en pojke som heter William. Han klarar inte att jobba alls. Försäkringskassan säger att han kan jobba, medan alla andra - inklusive Arbetsförmedlingen, läkarna, de anhöriga och personalen på den dagliga verksamheten - säger att det inte är möjligt. Det är inte möjligt att William klarar av ett reguljärt arbete.

Vad händer då? Jo, William hänförs till försörjningsstöd, det vi tidigare kallade socialbidrag. Det är alltså nästa kränkning, fru talman. Först säger en myndighet till William: Du har arbetsförmåga. Den andra myndigheten säger: Du har ingen arbetsförmåga. Personalen på den dagliga verksamheten säger: Det är inte tänkbart att William skulle klara av ett reguljärt arbete. Läkarna skakar på huvudet och säger: Det är inte möjligt.

Då blir jag bekymrad när statsrådet i sitt svar säger att försörjningsstöd skulle vara ett alternativ för William och alla andra i denna utsatta situation. Jag hade önskat att statsrådet hade varit tydlig och sagt att det inte är acceptabelt med 450 procents ökning på så här kort tid. Det är inte acceptabelt att Försäkringskassan säger att vi ska hänvisa unga funktionsnedsatta personer till försörjningsstöd. Det är en kränkning.

Försörjningsstödet har aldrig varit till för denna målgrupp, personer som på grund av sjukdom aldrig någonsin kommer att ha möjlighet att få ett reguljärt jobb. Det kommer inte att hända något magiskt under, att man vaknar på måndagen och helt plötsligt har blivit av med sin sjukdom. Det kommer inte att hända. Det är därför vi har samhällets trygghetssystem. Det är därför vi en gång i världen har infört dessa trygghetssystem, just på grund av William och andra utsatta personer i samma situation.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har skrivit en fråga på detta område som har varit på väg in till statsrådet, efter fallbeskrivningen i Rapport den 11 november om Daniel och alla de andra som det här handlar om.

Myndigheten Försäkringskassan har i uppdrag att se till att folk kan få hjälp och stöd och sedan en övergång till Arbetsförmedlingen, där de kan få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det är någonting man önskar alla andra, och det är i sig väldigt positivt. Men det är alldeles för få som genom åren har fått denna möjlighet. De skulle kunna ha fått det, och det kunde ha fungerat väl. Detta i sig beror på att det krävs ett antal stödåtgärder för att det ska bli tryggt för individen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har vid olika tillfällen besökt företag som arbetar privat, utanför Arbetsförmedlingen, med att få ungdomar i arbete. De har byggt upp ett rigoröst system där de själva håller i hela stödet och hjälpen och är en backup till företaget för att det ska vara tryggt för individen.

Det är som sagt många delar som ska fungera. Precis som när alla vi andra söker arbete kan man komma till arbetsplatser där man inte trivs. Det kan ha många olika förklaringar. Det ska också passa med arbetsplatsen, och det tar tid. Det finns kulturer och sådant som vi säger sitter i väggarna när det gäller hur det ska fungera, och eftersom individerna är i en situation där de behöver stöd och hjälp blir det extra angeläget.

Jag tycker att det är väldigt positivt om dessa ungdomar kan komma ut och få en plats på den reguljära arbetsmarknaden. Dock delar jag Lars Beckmans stora oro för vad detta innebär. Det har ju inte fungerat smärtfritt hittills. Två myndigheter som har två olika tolkningar av arbetsförmågan leder till någonting som man inte önskar. Det finns en väldigt stor oro - och vi kan se att det redan har börjat för 1 500 ungdomar - att man ska hamna mellan stolarna och bli sittande hemma.

Om dessa ungdomar, som behöver aktiviteter för att komma ut, ska befinna sig i försörjningsstöd med hemmasittande blir de ofta deprimerade - det ligger i det hela - med medicinering och i allra värsta fall kanske självmord som följd när man ser detta kaos i sitt liv.

Det finns alltså ett jättestort behov av en brygga eller en bro mellan de här myndigheterna. Båda myndigheterna ska ha ett ansvar för att aldrig släppa de här individerna utan ha fokus. Det handlar inte heller bara om en övergång, utan det handlar dels om att man ska kunna få möjlighet att prova ett arbete och att det finns ett uppbyggt system kring det, dels om att kunna ta vägen tillbaka och att det hela tiden ska finnas en trygghet som gör att man som individ mår bra på vägen när detta händer.

Jag har i dag två frågor till statsrådet. Ser ministern att han är på väg, med tanke på det uttalande som gjorts, mot att införa en sådan här brygga eller bro som skapar denna trygghet på två sidor, så att man kan gå både på ena och på andra hållet och att det följer individen? Då behöver vi ett helt nytt upplägg som privata delar redan har men som Arbetsförmedlingen inte jobbar med.

Jag vill också fråga, apropå svaret till Lars Beckman, om de stora variationerna i Försäkringskassans utfall. Dessa ska analyseras, men myndigheten själv måste ju göra en analys och titta på vad som gör att de har olika svar. Det tycker jag ligger i myndighetens uppdrag.

Fru talman! Jag blir uppriktigt glad av denna interpellation och av det faktum att två moderata riksdagsledamöter har stått i talarstolen i denna kammare och stått upp för sjukförsäkringen. Det är jag oerhört glad över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det Lars Beckman lyfter fram i sin interpellation är ett stort problem i vårt samhälle, och det är regeringens och riksdagens ansvar att agera. Precis som Lars Beckman sa är det nämligen de mest utsatta som drabbas av den tillämpning och den utveckling som vi haft sedan lagen ändrades efter maktskiftet 2006.

Fru talman! Dessa två riksdagsledamöter - jag har tidigare också haft interpellationsdebatter med två andra moderata riksdagsledamöter - förtjänar ett erkännande. Det är nämligen inte så moderata förslag i denna kammare ser ut. När vi säger att vi nu vill göra en översyn för att förstärka sjukförsäkringen och lösa problemen med aktivitetsersättning och sjukersättning går Moderaterna i sin budgetmotion åt andra hållet. Den är fortfarande inte beslutad i den här kammaren, Lars Beckman.

Vad säger då budgetmotionen? Jo, Moderaterna vill kraftigt försämra sjukförsäkringen:

införande av en ny karensdag dag 15, vilket innebär att första dagen efter sjuklöneperiodens slut är utan ersättning

återinförande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen

sänkt tak i sjukförsäkringen till 7,5 prisbasbelopp

en avtrappning av ersättningen dag 90-365

sänkt ersättningstak för arbetslösa sjukskrivna.

Dessa moderata förslag, som fortfarande inte har beslutats i kammaren, ska finansiera skattesänkningar.

Fru talman! Att jag blir så glad av denna interpellation beror på att jag minns när Moderaterna presenterade sin budgetmotion. Jag har med mig tidningsartikeln här. Rubriken, som den moderata partiledningen och Ulf Kristersson, tidigare socialförsäkringsminister, var stolt över, löd "M: Sänk skatterna och ge sjuka lägre ersättning".

Det är fantastiskt att det nu finns fyra moderata riksdagsledamöter som vill gå i en annan riktning. Min uppmaning till er är: Låt oss tillsammans slåss för att sjuk- och aktivitetsersättningen ska förbättras! Första steget är att gå emot den moderata budgetmotionen här i kammaren som föreslår de här kraftiga försämringarna av sjukförsäkringen.

Jag lovar, fru talman, att jag kommer att stå här och hylla Lars Beckman om det inte bara är tomma ord att aktivitetsersättningen, sjukersättningen och sjukförsäkringen ska förbättras och om Lars Beckman är beredd att komma till den här kammaren den dagen budgetmotionen ska beslutas och ställa sig upp och säga: Jag säger nej till Ulf Kristerssons, Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts försämringar av sjukförsäkringen! Jag säger nej till den moderata budgetmotion som vill försämra sjukförsäkringen ytterligare, och jag är beredd att tillsammans med regeringen förbättra sjukförsäkringen!

Den mest akuta frågan gäller aktivitetsersättning, sjukersättning och sjukpenning. Jag kommer att hylla Lars Beckman om det inte bara är tomma ord utan också spelar roll för hur Lars Beckman och de övriga moderata riksdagsledamöterna som är kritiska mot den här utvecklingen är beredda att rösta. Låt oss jobba tillsammans för de mest utsatta! Låt oss säga nej till den politik som började genomföras efter maktskiftet 2006! Det är nog dags att sätta punkt för den politiken. Regeringen avser att komma med förslag för att förändra detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag hör engagemanget och vill påminna ledamöter och statsråd om tonen i kammaren.)

Fru talman! Vi hörde just statsrådet ägna fyra minuter åt att debattera med sig själv om någonting som frågan och interpellationen inte alls handlar om. Jag kan påminna statsrådet om vem det var som införde LSS. Vem var det som gav funktionsnedsatta i Sverige rättigheter? Jo, det var Carl Bildt och hans regering 1991-1993. Vi har alltså ingenting att skämmas för, tvärtom.

Jag tycker att statsrådet argumenterar väl. Precis som jag sa i mitt första inlägg har samhället ett ansvar att skydda samhällets mest utsatta. Den som har fötts med en funktionsnedsättning har inte gjort det valet och kommer inte att bli frisk, till skillnad från den som ibland möjligtvis kan få en karensdag. Då kan man i stället använda de resurserna till samhällets svagaste. Det var därför vi gav mycket mer pengar till LSS än vad regeringen gjorde - vi moderater värnar dem som behöver LSS.

Vi kan gärna ta en interpellationsdebatt om sjukförsäkringen. Jag förstår att statsrådet vill debattera allt utom det som interpellationen handlar om. Vad min interpellation handlar om - jag vill påminna statsrådet om att regeringen alltså har haft makten sedan 2015 - är den kraftiga ökningen av utförsäkrade från just aktivitetsersättningen. Det har skett en dramatisk ökning, precis som statsrådet läste upp i sitt svar. Det är en 450-procentig ökning de sista åren. Mig veterligt är det just regeringen som har makten i Sverige. Det är regeringen som kan styra sina myndigheter.

Ett problem är alltså tolkningen av begreppet arbetsförmåga. Personer som är unga och har en funktionsnedsättning har hamnat mellan stolarna. De har hamnat mellan Försäkringskassans definition av hur arbetsförmågan ska bedömas, där även anpassade arbeten ska räknas med, vilket alltså innebär att om man har ett anpassat arbete med lönebidrag eller andra aktiviteter har man arbetsförmåga, och Arbetsförmedlingen som däremot bedömer att unga med till exempel intellektuell funktionsnedsättning inte har arbetsförmåga.

Det är alltså det som är problemet, statsrådet. Du har två statliga myndigheter som gör två helt olika bedömningar. Vad betyder det? Jo, det betyder att William i Ljusdal inte har pengar till mat. William säger: Jag sparar in på maten, det är det enda jag kan dra in på. Läkaren i Ljusdal är upprörd. Chefen på den dagliga verksamheten tycker att det är den yttersta kränkningen att William hänvisas till försörjningsstöd. Men statsrådet står här och säger glatt i sitt svar att Försäkringskassan ska guida de här unga personerna vidare i samhället, till exempel till försörjningsstöd. Jag hade önskat att statsrådet skulle säga: Nej, en ung människa som har fötts med en svår funktionsnedsättning och som går på daglig verksamhet och får sin aktivitetsersättning indragen av Försäkringskassan på grund av att de gör en annan tolkning av begreppet arbetsförmåga än Arbetsförmedlingen ska naturligtvis inte hänvisas till försörjningsstöd.

Vi har aldrig tänkt att försörjningsstödet är till för unga funktionsnedsatta som sparkas ut från Försäkringskassan. Det har aldrig varit tänkt så. Sedan skulle man kunna lägga till att staten för över en kostnad till kommunerna på ett sätt som det inte heller var tänkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan inte statsrådet visa samma engagemang och samma glödheta upphetsning över att det är fel att man skickar unga funktionsnedsatta till försörjningsstödet som han gör i andra frågor?

Fru talman! Inte ett ord har sagts här om myndigheternas uppdrag och den bro, brygga, för gemensamt ansvar som min fråga till statsrådet handlade om när det gäller att skapa en trygghet för de ungdomar som vi debatterar här i dag och som har en funktionsnedsättning som gör att de antingen befinner sig hos Försäkringskassan i daglig verksamhet eller lämnar den tillvaron och går över till den reguljära arbetsmarknaden. Det är ett problem om tryggheten inte finns hela vägen. Som det är nu är det 1 500 personer som har ramlat ur systemet mellan de här myndigheterna. Det är det som vi diskuterar.

Jag ska göra en kort tillbakablick. År 2006 fanns det precis som nu ett antal unga människor som redan i 20-årsåldern gick i förtidspension och alltså inte längre fanns på arbetsmarknaden. Därför valde regeringen att hitta ett system där man längs vägen kunde kontrollera och se till att människor kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det kan inte vara rimligt att människor i 20-årsåldern lämnar arbetsmarknaden och aldrig kommer tillbaka före pensionen vid 65 års ålder. Det var det uppdraget. Lars Beckman har redogjort för de andra delarna väldigt bra.

Det är alltså skillnad på att vara frisk och bli sjuk och sedan kunna komma tillbaka och att ha en livslång funktionsnedsättning.

Jag ställer min fråga igen. Jag vill ha svar på om ministern är villig att se till att det finns två myndigheter som tar det gemensamma ansvaret, som aldrig släpper individen och som ser till att vi kan få ut de här ungdomarna på bästa möjliga sätt, via antingen Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och aldrig däremellan.

Fru talman! Jag ska ge väldigt tydliga svar på frågorna. Nej, det är inte lämpligt eller acceptabelt att unga personer med funktionsnedsättning och utan arbetsförmåga hänvisas till försörjningsstöd. Det är helt oacceptabelt. Det var inte det som var tanken med socialförsäkringen.

Nu börjar vi se effekten av att lagstiftningen är för restriktiv. Regeringen skärpte arbetsmarknadsbegreppet i aktivitetsersättningen 2008. Det innebar att prövningen av arbetsförmågan ska göras mot hela arbetsmarknaden inklusive anställning med lönebidrag eller vid Samhall. Nu börjar vi se effekterna av tillämpningen av den lagändring som genomfördes 2008.

Är det regeringens ansvar att agera? Ja. Kommer vi att agera? Ja. Kommer vi att verka för att ändra regelverket? Ja. Men det får inte bara vara tomma ord. Det Lars Beckman gjorde väcker hopp. Man tänker där ute att det finns också moderata ledamöter som ser det här. Låt inte det hoppet svikas! Jag lovar, fru talman, att jag och regeringen kommer att göra vår del. Vi kommer att göra det vi kan för att ändra det här regelverket så att unga funktionsnedsatta utan arbetsförmåga och andra försäkrade utan arbetsförmåga ska få tillgång till de sociala försäkringar de har rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommer Moderaterna här att ställa sig på rätt sida? Vi har en votering i december månad om budgeten. Där ingår den moderata partiledningens förslag om nedskärningar och försämringar av sjukförsäkringen och våra andra sociala försäkringar. Kommer Lars Beckman att gå emot sin partiledning? Det svaret är Lars Beckman skyldig dem som sitter här och lyssnar.

Vi har hört ett bra, relevant inlägg, med rättfärdig kritik mot den ordning vi har i dag. Men kommer den rättfärdiga kritiken att följas av handling? Den viktigaste handlingen för de ärade ledamöterna i denna kammare gäller vilken knapp man trycker på vid omröstningar. Orden betyder ingenting. Det är voteringarna som är denna kammares verktyg för att göra avtryck och åstadkomma förändring. Kommer de ärade riksdagsledamöterna att gå emot den moderata partiledningen och rösta mot den budgetmotion som nu ligger på riksdagens bord, som handlar om att försämra sjukförsäkringen? Det svaret är ledamöterna skyldiga åhörarna och allmänheten.

Jag lovar att vi kommer att göra det vi kan för att lösa den situation som Lars Beckman med rätta har tydliggjort i denna debatt. Det gäller aktivitetsersättningen, sjukersättningen och rätten till sjukpenning. Redan den 31 januari kommer, fru talman, utredningen om begreppet arbetsförmåga och prövningen mot arbetsmarknaden. Vi kommer att hantera utredningen och göra vad vi kan.

Kommer Moderaterna att ställa sig på rätt sida? Eller står man fast vid den politik som presenteras i budgetmotionen? Ställer Lars Beckman sig bakom det tillkännagivande som riksdagen har skickat till mig och regeringen om att återinföra stupstocken i sjukförsäkringen? Eller är Lars Beckman beredd att här och nu, i denna kammare, ta avstånd från de förslagen?

Fru talman! Jag noterar att statsrådet ägnade tre av fyra minuters talartid åt att tala om sådant som ämnet inte handlar om.

Jag har sett en systematik i hur den socialdemokratiska regeringen har agerat mot Sveriges funktionsnedsatta. Vi har sett hur LSS har raserats på sju olika sätt; statsrådet vet naturligtvis vilka. Man räknar inte upp ersättningen till kommuner och företag som utför. Man ser till att personer tappar sin LSS. Vi har till och med sett hur kvinnor har dött på toaletten i Malmö på grund av att de fått sin assistans indragen. Vi har sett hur bilstödet har havererat på grund av regeringens politik. Och denna interpellation handlar alltså om den systematik med vilken Försäkringskassan har sett till att unga vuxna mellan 19 och 29 år har blivit av med sin aktivitetsersättning under 2019 års första åtta månader.

Låt mig påminna om - det kanske är okänt för statsrådet - att vi har haft en socialdemokratisk regering i fem år. Jag hör att statsrådet använder andra tidsbegrepp.

Jag noterar också, glädjande nog, att statsrådet har lämnat två besked i dag. Det första gav han när han läste upp svaret som någon hade skrivit åt honom. Då var det acceptabelt att unga skulle gå till försörjningsstöd - precis det som Försäkringskassan säger i intervjun i SVT Öst: Jo, vi ska lotsa dessa personer vidare till försörjningsstöd; vi har fått ett regeringsuppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag noterar att statsrådet gav ett nytt besked i det senaste inlägget: Det är helt oacceptabelt att unga funktionsnedsatta ska hamna i försörjningsstöd. Det gläder mig att jag och statsrådet är helt överens, och jag förutsätter att regeringen agerar skyndsamt i frågan.

Fru talman! Tack, Lars Beckman och Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för debatten! Jag vill tydliggöra att det som anges i svaret angående Försäkringskassans stödinsatser för dem som fått avslag gäller det nuvarande regelverket. Det tillämpas ju eftersom Sveriges riksdag har stiftat den lagen.

Mitt besked är dock att denna lag måste förändras, och vi kommer därför att inleda en översyn. Stödet till de unga som fått avslag ska ges så länge vi inte hunnit ändra lagen. Det är detta som gäller när man röstar i denna kammare.

Det är nu så himla viktigt att Lars Beckman och alla ledamöter i kammaren tar med sig den påminnelsen. När rätten till sjukförsäkring efter maktskiftet 2006 försämrades av denna kammare applåderades det här. Nu börjar vi se effekterna av en lagstiftning, så det spelar roll vilken lag man stiftar. Nu ser vi exempel på det.

Är vi beredda att förändra lagen? Ja. Vi kommer att agera. Vi kommer att säkerställa att människor inte hamnar i en situation där de drabbas av två motstridiga beslut av två olika statliga myndigheter. Staten har skyldigheten att sätta medborgarna i fokus.

Socialförsäkringarna är inga fula inslag i vårt samhälle, som ska försämras och som ska finansiera skattesänkningar. Socialförsäkringarna är en grundläggande del av vår samhällsmodell och vår trygghet. De har varit under hård attack sedan 2006. Nu är det dags att vända den utvecklingen.

Jag gläds åt att det finns moderata ledamöter som är beredda att ta ställning, men detta förpliktar. Hur kommer denna kammare att rösta när dessa frågor kommer upp på dagordningen? Det är det som avgör i slutändan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.