Illegal spridning av film

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.