Idrott i skolan

Svar på interpellationer

Herr talman! Saila Quicklund har frågat folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström när han avser att hörsamma riksdagens uppmaning att återkomma med förslag om fler idrottstimmar i skolan. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Som jag tidigare tydliggjort, bland annat då jag svarat på liknande frågor från partikamrater till Saila Quicklund, instämmer jag i att det är viktigt att barn och ungdomar ges goda möjligheter till fysisk aktivitet och att det är viktigt att motverka stillasittande bland barn. Detta är också av stor vikt för att eleverna ska få goda kunskapsresultat.

Jag vill i sammanhanget särskilt lyfta fram det som står i läroplanen för grundskolan, att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. När Statens skolverk redovisade sitt arbete med att stödja skolors utveckling av ämnet idrott och hälsa pekade myndigheten på att detta uppdrag i läroplanen är en viktig hälsofråga och ett område som i större utsträckning behöver uppmärksammas.

Rörelse ska vara en naturlig del av skoldagen. Detta förutsätter fysisk aktivitet och motorisk träning utöver ämnet idrott och hälsa. Att enbart utöka undervisningstiden i idrott och hälsa är en mycket omfattande reform som riskerar att missa målet. En annan väg som regeringen överväger att undersöka vidare är att förtydliga och stärka skolans uppdrag att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

Regeringen tog initiativ till att under 2016 satsa 200 miljoner kronor på att utveckla och förstärka elevhälsan, som enligt skollagen ska arbeta hälsofrämjande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Vi har föreslagit att 200 miljoner kronor avsätts även för 2017 och att samma belopp beräknas årligen från och med 2018. Regeringen har även särskilt lyft fram frågan om elevers relativt stora frånvaro i ämnet idrott och hälsa i direktiven till den särskilda utredare som nu i december ska redovisa en utredning om elevers problematiska frånvaro.

Regeringen har vidare gett Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet samt grundskolans arbete med daglig fysisk aktivitet och undervisning i ämnet idrott och hälsa. Analysen ska i första hand inriktas på barn och ungdomar som inte är fysiskt aktiva samt belysa metoder och arbetssätt som leder till att fler barn och ungdomar idrottar eller annars är fysiskt aktiva.

Jag har tidigare konstaterat att frågan om betydelsen av att flickor och pojkar rör på sig är bredare än skolidrotten. Just idrottsrörelsen har en viktig funktion genom att inom barn- och ungdomsidrotten lägga en grund för framtida motionsvanor. Regeringen strävar efter att fler barn och ungdomar ges möjlighet att delta i idrottsföreningarnas verksamhet och ökade därför stödet till idrotten med 197 miljoner kronor under 2016. Vi föreslår nu i vår budgetproposition att stödet ska öka med ytterligare 11 miljoner kronor för 2017 och från och med 2018 med 19 miljoner kronor därutöver, till en sammanlagd varaktig ökning om 227 miljoner kronor per år jämfört med 2015.

I augusti remitterade Utbildningsdepartementet en promemoria som bland annat innefattade förslag till en stadieindelad timplan i grundskolan. Förslaget bedöms leda till en mer likvärdig skola och underlätta för enskilda elever att byta skola om de vill samt för huvudmännen att garantera att eleverna får den undervisningstid som de har rätt till. Regeringen avser att under 2017 återkomma till riksdagen med ett förslag till en stadieindelad timplan.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Min fråga till statsrådet var alltså: När avser ministern och regeringen att hörsamma riksdagens uppmaning att återkomma med förslag om fler idrottstimmar i skolan? Det är också ett tillkännagivande som ligger till grund för frågeställningen. Jag får inget svar i interpellationssvaret från statsrådet. Kanske kommer det fram under debatten - vi får se.

Vidare säger statsrådet att han instämmer i att det är viktigt att barn och ungdomar ges goda möjligheter till fysisk aktivitet, att det är viktigt att motverka stillasittande bland barn och att det också är av stor vikt för att eleverna ska få goda kunskapsresultat, vilket är helt riktigt. Där är vi helt överens. Men statsrådet visar, herr talman, inte det här i aktiv handling, eftersom regeringen valde att aktivt rösta nej här i riksdagen till fler timmar i idrott och hälsa, vilket förvånar mig mycket med tanke på de stora folkhälsoutmaningar vi har i samhället.

Vidare lyfter ministern fram att det står i läroplanen för grundskolan att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Vi vet ju att detta uppenbarligen inte fungerar. Min fråga blir därför: Vilken åtgärd avser ministern att vidta för att få detta, som är så viktigt, att fungera?

I svaret säger ministern: "Att enbart utöka undervisningstiden i idrott och hälsa är en mycket omfattande reform som riskerar att missa målet." Jag undrar då om regeringen backar därför att det är en stor och omfattande reform. Det finns andra reformer som regeringen nu vill genomföra, till exempel den så kallade regionreformen, som är mycket större än den här. Att vi inte ska införa fler idrottstimmar i skolan på grund av att det är en stor och omfattande reform kan för mig kännas lite märkligt.

Vad menar man med att det är "en mycket omfattande reform som riskerar att missa målet"? Regeringen lägger 200 miljoner till skolhälsovården, vilket är bra. Det gör också Moderaterna i sin budget. Det är rätt att göra så, men det är också viktigt med det förebyggande arbetet. Skolhälsovården träffar oftast eleverna när det redan har uppstått problem, så kombinationen tycker jag är viktig där.

Ministern säger: "Jag har tidigare konstaterat att frågan om betydelsen av att flickor och pojkar rör på sig är bredare än skolidrotten." Ja, det är också helt riktigt. Men skolidrotten är väldigt viktig. Det som idrottsrörelsen utför varje dag är fantastiskt, men som komplement måste vi utöka skolidrottstimmarna. Moderaterna har ett förslag om idrott på fritis för att man ska kunna kombinera 100 fler timmar idrott inom grundskolan med idrott på fritis för att nå elever som inte har kulturen med sig eller ekonomiska möjligheter att vara delaktiga i en idrottsförening.

Min fråga till ministern blir: Varför vill inte ministern investera - jag kallar det för en investering - i våra barns och elevers välmående och framgång i skolan?

Herr talman! Jag tror att vi delar intresset när det gäller att se till att man får bättre resultat i svensk skola, och vi är nog rörande överens om att vi gärna vill att resultaten ska bli bättre. Vi vet att det finns olika grupper som släpar efter av olika skäl. Till exempel presterar pojkar sämre än flickor. Vi har även en stor utmaning med många elever med neuropsykiatriska funktionshinder, typ adhd, som också har problem i skolan.

Det finns rätt mycket forskning om olika metoder som visar på att mer fysisk aktivitet ger bättre resultat. Den så kallade Bunkeflometoden har visat att man inte minst kan höja andelen behöriga till gymnasiet. Där ser man också väldigt tydligt att gruppen pojkar presterar betydligt bättre i skolan med denna metod. Det finns forskning i USA, bland annat i Michigan, som visar tydligt att barn som har adhd förbättrar sin koncentrationsförmåga och sin sociala förmåga om de får möjlighet att röra på sig. Det innebär att det finns ett vetenskapligt stöd för att mer rörelse i skolan leder till att inte minst pojkar och barn med adhd, som vi har svårt att möta i svensk skola i dag, klarar skolan bättre.

Därför tycker jag att det är obegripligt att regeringen väljer att inte följa det tillkännagivande som finns om mer idrott.

I interpellationssvaret står det att man överväger att undersöka vidare hur man kan stärka skolans uppdrag att erbjuda daglig fysisk aktivitet inom skoldagen. Att man uttrycker sig i så vaga termer visar att regeringen inte tycker att detta är särskilt angeläget.

I kammaren finns det en majoritet för att införa mer idrott i skolan. Varför bryr sig regeringen inte om det?

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Det är en mycket intressant fråga som Saila lyfter upp i debatten, men jag tror att det är lite fel ingång.

Vi är överens om att fysisk aktivitet ger bättre möjlighet till inlärning. Men vi måste titta på samhället som helhet. Vi har en idrottsrörelse som behöver fler aktiva medlemmar i alla idrotter. Går det att kombinera detta med idrottsrörelsens behov? Är man medlem i en idrottsförening lär man sig dessutom demokrati, vilket är bra för skolan.

Hur kan vi få en befruktning mellan skola och idrottsrörelse så att barn och ungdomar får mer insikt i vilka idrotter som finns och vilka möjligheter som finns att idrotta?

Dessutom har fler och fler idrottsföreningar allt färre medlemmar. Med fler medlemmar kan kvaliteten bli högre, och vi får kanske större idrottsframgångar. Att få bättre resultat är dock en bisak. Huvudfrågan är hur vi får fler ungdomar att aktivt engagera sig i att idrotta mer, röra på sig mer och få mer fysisk aktivitet.

De flesta som någon gång har varit medlemmar i en idrottsförening har blivit aktiva efter skoltiden. De har varit mer fysiskt aktiva efter att de har gått ur grundskola och gymnasieskola. Det ger ytterligare en effekt senare i arbetslivet: Om folk är vana vid fysisk aktivitet och att idrotta får vi kanske bättre produktivitet i landet.

Vi har allt att vinna på att titta på hur skola och idrottsrörelse kan samarbeta på detta område. Att bara säga att vi måste införa en idrottstimme till är ett lite snett sätt att se på saken. Vi behöver titta på om idrottsrörelse och skola kan hjälpas åt, och jag hoppas att vi kan jobba i den riktningen.

Herr talman! Jag tackar alla debattörer.

Det här är en viktig interpellation, och vi är helt överens om att barn behöver röra på sig och att barn som får röra på sig har möjlighet att få bättre resultat i skolan. Detta vet vi eftersom det är tydligt belagt i forskningen, och därför är vi överens om att det behövs mer rörelse i och utanför skolan.

Elevhälsan ska jobba mer förebyggande. En av anledningarna till att vi göra dessa investeringar är att elevhälsan ska komma in på ett tidigare stadium.

Vi behöver förbättra kvaliteten i undervisningen i idrott och hälsa. Det ingår i det nämnda uppdraget till Gymnastik- och idrottshögskolan att se hur detta arbete görs nu. Vi pekar också särskilt på den frånvaro som finns i detta ämne och hur man ser till att alla elever deltar i undervisningen i detta ämne.

Jag säger i interpellationssvaret att det finns en risk för att enbart en utökning av antalet timmar missar målet. Jag hänvisar till att målet är att barn ska röra sig mer. Det är det vi vill åstadkomma eftersom vi vet att barn som rör sig mer också får möjlighet till bättre kunskaper.

Det finns några anledningar till att enbart en utökning av antalet timmar kan missa målet. För det första handlar det om just närvaroproblematiken. En del av de barn som behöver det allra mest går i dag inte i tillräcklig utsträckning på dessa timmar. Detta ändras inte för att timmarna blir fler.

För det andra är idrott och hälsa ett ämne med en kursplan och kunskapskrav, både teoretiska kunskapskrav och kunskapskrav som man behöver fysisk rörelse för att kunna uppnå. Det innebär att ett utökat antal timmar inte behöver organiseras på ett sådant sätt att man får mer rörelse. Det kan innebära mer teoretisk undervisning i ämnet idrott och hälsa. Det kan ha vinster, för de teoretiska kunskaper som ingår i idrott och hälsa är viktiga. Men det var ju inte det vi ville åstadkomma, utan vi ville åstadkomma att barn rör på sig mer.

För det tredje har det inte undgått någon att vi står inför en stor och allvarlig lärarbrist. Att utöka det totala antalet timmar i skolans timplan innebär att ett visst antal lärare ska jobba mer. I princip alla lärare i idrott och hälsa är också lärare i fler ämnen. Det gör att vi får en större lärarbrist, och det måste vi såklart väga in när vi fattar beslutet.

Finns det andra sätt som mer effektivt når målet att barn ska röra sig mer? Jag tror det. Vi behöver mer rörelse som inte bygger på att barnen först ska byta om, sedan ha en fysisk aktivitet och därefter byta om igen. Vi behöver mer rörelse som inte utgår från att barnen ska bli bedömda utifrån kunskapskravet utan att barnen ska röra sig för de vinster som finns i själva rörelsen, också för inlärning i andra ämnen. Bunkeflomodellen bygger till stor del på detta.

Precis som jag säger i interpellationssvaret tittar vi därför på om vi kan stärka de skrivningar som finns i läroplanen om att man ska erbjuda daglig fysisk aktivitet, för detta uppfylls som sagt inte i tillräcklig omfattning i dag.

Därför ligger denna utvärdering på Gymnastik- och idrottshögskolan. Det är inte vagt formulerat. Uppdraget är utlagt på Gymnastik- och idrottshögskolan, och vi tittar på om vi ska stärka läroplanen.

Precis som Jasenko Omanovic sa är det viktigt att barn rör sig även när de inte är i skolan. För att uppnå detta är de investeringar som vi gör i idrottsrörelsen viktiga. Inte minst för att få in de barn där plånboken har varit ett hinder för att komma in i idrottsrörelsen. Idrottsrörelsen har och tar ett stort ansvar för att även nå de barn som har svaga ekonomiska förutsättningar. Det är viktigt att alla barn känner att de kan engagera sig i idrottsrörelsen. Det är en av anledningarna till att regeringen tillför pengar till idrottsrörelsen.

Herr talman! Jasenko Omanovic lyfter fram idrottsrörelsen, och som idrottspolitisk talesperson kan jag inte annat än att hålla med om den viktiga betydelsen av idrotten och det fantastiska arbete som utförs i våra idrottsföreningar.

Men det är inte svart eller vitt, och för övrigt lägger Moderaterna 55 miljoner mer än regeringen på just anslaget Idrott.

Att det är viktigt med kombinationen skola och idrottsrörelse lyfte jag fram i mitt förra inlägg. Regeringen framhåller ensidigt idrottens betydelse, men jag vill som sagt se en kombination.

Vi har varit inne på att forskningsresultat visar att fysisk aktivitet har betydelse för barns resultat i skolan. Ett bra exempel är just Bunkefloprojektet. Det är ett samverkansprojekt mellan skola, idrottsförening och forskning. I elevgruppen som hade mer fysisk aktivitet uppnådde 96 procent behörighet till gymnasieskolan. I den grupp som fick mindre motion uppnådde 86 procent behörighet, alltså 10 procentenheter färre.

Moderaterna vill att fler elever ska må bättre och lära sig mer i skolan. I vår plan för en modern kunskapsskola är det därför också viktigt och självklart att investera i mer undervisningstid i lågstadiet, mer matte i högstadiet, bättre betalda lärare och mer idrott i skolan. Forskning har ju visat att rörelse och idrott hänger tätt ihop med elevernas välmående och lärande i skolan.

Enligt en internationell jämförelse får andra länders grundskoleelever betydligt fler idrottstimmar än de svenska eleverna. Flest idrottstimmar får de franska eleverna, som har hela 108 timmar skolidrott per skolår i grundskolan. Sverige har 56, så det är väldigt stora skillnader. Detta betyder att det endast är sju nationer som har mindre idrott i skolan än vad vi i Sverige har.

Detta vill vi moderater ändra på. Tillsammans med Alliansen driver vi därför gemensamt, med en majoritet i Sveriges riksdag, att antalet timmar i idrott och hälsa ska ökas från 500 till 600 timmar. När riksdagen i våras röstade i denna plenisal om den 20-procentiga utökning av skolidrotten som detta skulle ge röstade Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ofattbart nog nej.

Om ministern nu kan hålla med om att det är viktigt med barns fysiska aktivitet och så vidare, varför vill han inte investera i våra barns och elevers välmående och framgång i skolan?

Herr talman! Jag tycker att argumentet att man inte ska ägna sig åt stora reformer är lite märkligt. Detta är en reform som har ett bra forskningsunderlag som visar att den verkligen förbättrar elevernas resultat.

Det som är intressant med Bunkeflomodellen är att närvaron på idrottslektionerna ökade. De hade alltså fler idrottslektioner men också en mycket högre närvaro. Det tycker jag är viktigt att ha med i sammanhanget, eftersom statsrådet talade om närvaron och att det skulle leda till att man missar målet om antalet idrottslektioner ökas.

Jag kan inte se att regeringen har några konkreta förslag alls för att öka rörelsen i skolan. Att överväga att undersöka något är knappast en kraftfull åtgärd. Det är inte särskilt konkret eller något som får effekt ute i skolorna.

Eleverna i svensk skola har väldigt lite undervisningstid i de flesta ämnen. Vi har lärarbrist, och det är klart att det alltid går att hänvisa till den om man vill undvika att göra viktiga reformer. Det behövs mer undervisningstid, oavsett vilket ämne vi talar om. Detta går att lösa på många andra sätt. Ett exempel är lärarassistenter, och ett annat är att se till att skolorna får större frihet att organisera.

Jag introducerade Glömstaskolans rektor för statsrådet. Den skolan har en annorlunda organisation där lärarna avlastas, och då undervisar de också mer. Det tycker jag är något att ha med sig framöver - att vi behöver se över organisationen och hur vi utnyttjar de lärare som finns på plats.

Jag vill återkomma till sakfrågan: Avser regeringen att helt strunta i det tillkännagivande som har kommit från riksdagen? Det finns en majoritet här i riksdagen för att utöka antalet idrottstimmar därför att vi tror att det leder till bättre resultat för eleverna. Tänker regeringen fortsätta att strunta i tillkännagivandet?

Herr talman! Det är viktigt att poängtera att det finns en grundläggande sak som vi är överens om i denna debatt, nämligen att vi vill att barn och ungdomar ska få mer fysisk aktivitet, både i skolan och utanför skoltid. Det hjälper barnen att uppnå bättre resultat i skolan. Det är viktigt att säga att vi är överens om detta. Sedan handlar det om vilket tillvägagångssätt vi väljer för att uppnå det.

Jag tog upp idrottsrörelsen och att de, när det gäller hälsoperspektivet, är jätteduktiga i fråga om kost. Alla som är medlem i en idrottsförening får med sig detta, och därför tycker jag att det borde vara möjligt för skolan att samarbeta mer med idrottsrörelsen så att fler får ta del av detta.

Jag måste åter understryka att en förening är en demokratiskola för många unga. En förening ger möjlighet att bredda bekantskapskretsen, få större insyn i hur människor lever och mötas över de gränser som kan vara inbyggda i bostadsområden. Därför är det jätteviktigt att vi ger skolan och idrottsrörelsen en chans att mötas i denna fråga.

Herr talman! Jag tackar åter interpellanten och övriga debattörer.

Vi investerar i barns hälsa och rörelse och därmed i barns skolresultat, vi investerar i idrottsrörelsen och vi investerar i elevhälsan. Dessa investeringar har ökat sedan den förra moderatledda regeringen, och där kan vi nu vara överens - jättebra!

Vi har gett Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan i uppdrag att titta på kvaliteten i ämnet idrott och hälsa och hur den dagliga fysiska aktiviteten följs upp. Detta har vi såklart gjort därför att vi vill att alla barn ska röra sig varje dag, för vi vet att det får goda effekter. Detta är inga vaga formuleringar, utan det är vad vi redan har gjort. Nu överväger vi om vi kan göra skärpningar i den föreliggande läroplanen som gör att barnen rör sig mer. Det är detta vi vill uppnå - det är vårt gemensamma mål.

Med detta sagt, herr talman, tycker jag att det är viktigt att vi stannar upp vid lärarbristen. Moderaternas krav på fler timmar i skolan gäller mer än detta. De har en ganska lång lista på fler timmar som alltid låter bra när det kommer upp i debatten, men sedan ska det ju bli verklighet. Någon ska ta dessa timmar och se till att de fylls med kvalitet för eleverna. Det är timmar med god kvalitet, där man kan bygga en god kunskapsrelation mellan läraren och eleven, som leder till lärande.

Jag har noterat att det, trots lärarbristen, är oklart i Moderaternas budgetmotion om de stöder utbyggnaden av lärarutbildningarna. Vi behöver fler lärare om vi ska kunna möta den lärarbrist vi redan har, och då har Moderaterna en lång lista med fler timmar som ska genomföras. Maria Stockhaus gav i debatten ett tydligt svar: Det ska lösas genom att de befintliga lärarna undervisar mer.

Jag tycker också att det är bra med lärarassistenter och att man är fler som jobbar i skolan och kan avlasta lärarna. Men jag undrar om det viktigaste är att varje lärare har fler undervisningstimmar eller om det är att de får möjlighet att skapa mer kvalitet i de timmar de har och inte varje gång måste avsluta lektionen någon minut för tidigt för att springa i korridoren till nästa lektion. I stället kan de få möjlighet att ta det där extra samtalet med en elev som behöver det - kanske just den elev som har frånvaro på lektionen i idrott och hälsa - och förbereda de lektioner de ska ha och göra något på dem som verkligen når fram till alla elever och skapar den kvalitet som är så viktig i undervisningssituationen.

Jag är inte säker på att det är fler undervisningstimmar för varje enskild lärare som gör att vi uppnår bättre resultat och kvalitet. Vi ser länder i världen som faktiskt har färre undervisningstimmar än vi men som har en högre status för lärarna och därmed bättre skolresultat. Det är därför min prioritering är som den är. Jag tror att det i det här fallet är bättre att jobba för att få en daglig fysisk rörelse för alla barn snarare än fler timmar som leder till att de befintliga lärarna måste jobba mer utan att vi vet att det leder till daglig rörelse för eleverna.

Jag fick frågor om det tillkännagivande som har givits. Givetvis tar vi tillkännagivandet på det allvar som vi ska. Vi lyssnar till argumenten - vi möts och diskuterar dem nu - och vi bereder detta i samband med den nya stadieindelade timplanen för grundskolan, där vi har landat på regeringens slutsats utifrån riksdagens tillkännagivande. Den är ute på remiss, och vi kommer att få in remissvaren och bereda dem i sedvanlig ordning. Jag är övertygad om att flera av remissvaren kommer att adressera frågan om hur många timmar vi ska ha i idrott och hälsa. När detta är gjort kommer vi att överlämna en produkt och ett lagförslag till Sveriges riksdag för behandling här.

Tillkännagivandet tar vi på fullt allvar, och utifrån det bildar regeringen sin uppfattning.

Herr talman! Jag väljer att lyfta fram folkhälsoperspektivet i denna diskussion. Världshälsoorganisationen har påpekat att det i dag dör fler människor på grund av fetma än av svält och undernäring. I Sverige beräknas ungefär 800 000 personer lida av fetma. Nästan en fjärdedel av alla tioåringar är överviktiga.

Diabetesförbundet brukar säga att ca 450 000 människor i Sverige har diabetes och att 7 000-8 000 av de 50 000 som har diabetes typ 1 är barn. Antalet barn med diabetes typ 1 har fördubblats sedan 1990-talet. Det är allvarliga siffror.

Ca 1 miljon svenskar i arbetsför ålder drabbas någon gång av någon form av psykisk ohälsa, och närmare en av två kommer någon gång i livet att drabbas av detta. Kostnaderna för psykisk ohälsa i Sverige uppskattas till ungefär 70 miljarder kronor per år - 2 procent av bnp. Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.

Detta är viktigt att beakta i denna diskussion, och skolan är fortsatt en viktig arena för folkhälsan i landet.

Avslutningsvis vill jag säga att jag fortfarande inte har fått något tydligt svar på den fråga som jag ställde till statsrådet. Varför jag inte får det vet jag inte. Men jag kommer självklart att följa denna diskussion, och vi kommer säkert att mötas i något sammanhang. Det ligger ett tillkännagivande till grund för detta, och det är viktigt att det kommer ett svar tillbaka.

Herr talman! Under nästa år kommer regeringens proposition om en stadieindelad timplan, och i den kommer också regeringens svar på det tillkännagivande som har gjorts i form av önskemål om fler timmar i olika ämnen. Det kommer alltså ett tydligt svar på det tillkännagivande som riksdagen har gjort.

Jag tycker att det är mycket bra och viktigt att Saila Quicklund avslutar med att visa på kopplingen mellan fysisk aktivitet - det är viktigt med mer och daglig fysisk aktivitet och att alla barn rör på sig - och den ökande psykiska ohälsan. Här är det helt avgörande att vi har både det som vi talar om som daglig fysisk aktivitet och en stark elevhälsa i skolan.

Det är viktigt att betona att vi nu har blivit överens om investeringar i elevhälsan som gör att man kan bygga ut den och jobba mycket mer förebyggande för att nå just de barn som vi talar om. Det handlar om barn som vi nog sannolikt kan konstatera har högre frånvaro från lektionerna i idrott och hälsa i dag. Med rätt insatser kan de börja gå till lektionerna i idrott och hälsa och uppfylla sin skolplikt. Där kan de få en sådan undervisning som gör att de faktiskt börjar röra på sig och kanske också får daglig rörelse utanför lektionerna i idrott och hälsa, rörelse som inte är kopplad just till kunskapskraven i det ämnet men som finns där för att detta har sådana folkhälsovinster och vinster för kunskapsresultaten.

Jag tackar för denna interpellationsdebatt, och jag är också övertygad om att vi kommer att mötas igen när det gäller dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.