hyressättningssystemet och EG-rätten

Fru talman! Carl-Erik Skårman har ställt några frågor till mig om det svenska hyressättningssystem- ets förenlighet med EG-rätten. Inledningsvis noterar jag att Carl-Erik Skårman gör gällande att tillämpningen av de svenska hyres- sättningsbestämmelserna torde avvika från EG-rätten. Carl-Erik Skårman har dock inte närmare angett i vilka avseenden som tillämpningen av de svenska bestämmelserna skulle avvika från EG-rätten eller vilka EG-föreskrifter som de svenska bestämmelserna skulle stå i strid med. Per Norbergs uppgift - som Carl-Erik Skårman hänvisar till - om att EG-rätten skulle kräva "realistiska priser", "transparens" och möjlighet till "rättsprövning" kan endast anses stäm- ma för vissa områden. Norbergs uppfattning att EG- rätten kräver "realistiska priser" och att detta innebär att prisnivån måste ge utrymme för "rimlig vinst" synes exempelvis - såvitt framgår av Norbergs bok Konkurrenslagstiftningen och bostadspolitik - endast grunda sig på innehållet i ett direktiv om prissättning av vissa läkemedel. Det finns inte något avgörande från EG-domstolen eller någon rättsakt från EG som uttryckligen slår fast att EG-rätten skulle kräva sam- ma sak även för bostadssektorn. Av Norbergs bok framgår för övrigt att den allmänna uppfattningen är att bostadsmarknaden faller utanför den gemensamma marknaden. Vad gäller den svenska lagstiftningen framgår av hyreslagen att, vid tvist om hyrans storlek, hyran ska fastställas till skäligt belopp. Enligt hyreslagen är hyran härvid inte att anse som skälig om den är på- tagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen ska främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Om det i en hyressättningstvist åberopas jämförel- se med en lägenhet vars hyra kan anses underprissatt, kan denna lägenhet uteslutas som jämförelseobjekt. Så skedde i det omtalade S:t Eriksmålet, där såväl Hyresnämnden i Stockholm som Svea hovrätt fann att de allmännyttiga lägenheter som det åberopades jäm- förelse med var underprissatta och därför inte skulle beaktas. Som Carl-Erik Skårman nämnt har regeringen i propositionen Allmännyttiga bostadsföretag föreslagit att hyressättningsbestämmelsen i hyreslagen ska ändras. De grundläggande principerna för hur skälig hyra ska bestämmas föreslås dock inte ändrade. Änd- ringen innebär endast att det slås fast dels att koope- rativa hyresrättsföreningar i hyreslagens mening inte ska anses vara allmännyttiga bostadsföretag, dels att samtliga kommunala bostadsföretag ska anses vara allmännyttiga bostadsföretag. De flesta kommunala bostadsföretag som härigenom blir att anses som allmännyttiga bostadsföretag har också tidigare varit det. De har förlorat denna status endast på grund av att de har amorterat äldre statliga lån eller ombildats från stiftelse till aktiebolag. I samband med lagstiftningsarbetet har frågan om bestämmelsernas förenlighet med EG:s regler över- vägts. Vi har därvid gjort bedömningen att bestäm- melserna är förenliga med EG:s regelverk. Inte heller Lagrådet, som granskat lagändringen, har haft några synpunkter i detta avseende. Carl-Erik Skårman har också frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att belysa de problem som orsakats av den bristande överensstämmelsen mellan EG-rätten och tillämpningen av den svenska hyreslagstiftningen samt vilka åtgärder jag kommer att vidta för att harmonisera bestämmelserna på bo- stadsmarknaden med EG-rätten. För egen del anser jag att den svenska hyreslagstiftningen är förenlig med EG-rätten. Jag ser därför inte någon anledning att vidta några särskilda åtgärder.

Fru talman! Jag vill gärna tacka för svaret på min interpellation. Relationerna mellan propositionen om allmän- nyttan och EU-rätten behandlas, vill jag påpeka, på 8,2 rader i propositionen och då som en del i en sam- manfattning av Allbokommitténs betänkande, s. 83 i propositionen. Visst är vi alla lite ovana vid att vi ska tillämpa EU:s rättsregler i det svenska samhället. Det gäller alla. Det gäller även de högsta myndigheterna i vårt samhälle. Statsrådet frågar sålunda vilka grunder jag har för att ifrågasätta det svenska hyressättningssystemets överensstämmelse med EG-rätten. Svaret är council directive 89/105/EEC artikel 5, artiklarna 2.2, 3.2 och 6.5 samt gemensamma regler om konkurrens, be- skattning och tillämpning av skatteregler, avsnitt 2, statligt stöd, artikel 87. Bakgrunden är att det genom tidigare rättsfall har visat sig att EG-domstolen har tillämpat principer som grundar sig på realistiska priser, transparens och möjlighet till rättsprövning av konkurrensreglerna. Detta har skrivits in i ovan nämnda council directive. Efter att ha gått igenom hela ärendet i det s.k. S:t Eriksmålet och hittat en lösning som inte drog in EU- domstolen anger Svea hovrätt i sin dom: Utredningen i målet har emellertid fäst uppmärksamheten på möj- liga konflikter mellan EG-rätten och bruksvärdessys- temet. Utan att ta närmare ställning i denna fråga vill hovrätten peka på det lämpliga i att frågan beaktas när bruksvärdesreglerna görs till föremål för översyn. Någon möjlighet till den översynen låter sig inte göras på 8,2 rader. På de raderna görs bara gällande att det inte finns några konflikter i sammanhanget. Lagrådet menar att de i propositionen föreslagna reglerna om klassificering av vissa företag som all- männyttiga inte behövs i dagsläget, eftersom dessa regler inte innehåller något reellt. Men om det skulle komma att innehålla exempelvis ekonomiska fördelar att bli kommunalt allmännyttigt företag blir saken en annan. Några sådana privilegier föreslås inte att riksda- gen ska lagstifta om i den nu aktuella propositionen, vilket måhända förklarar varför inte Lagrådet har något att erinra beträffande den föreslagna lagtexten. Till Lagrådet har uppenbarligen antytts vid föredrag- ningen att det kan bli tal om särregler i framtiden genom ny lagstiftning för de kommunala bostadsfö- retagen. Det förvånar väl ingen om Lagrådet då kommer att ha synpunkter på samordningen med EG- rätten. Till yttermera visso ger propositionen klara visio- ner om påtagliga privilegier som ska tilldelas de kommunala bostadsföretagen. I propositionens avsnitt 4.6, s. 56 räknas upp ett antal tänkbara stöd och för- delar som ska ges till de kommunala bostadsföreta- gen: finansiella rekonstruktioner, konkurrenskraftig upplåning, direkta statliga bidrag till respektive kommun, t.o.m. direkta bidrag till kommunala bo- stadsföretag, statligt övertagande osv. I den tidigare nämnda artikel 87 angående statligt stöd i Gemensamma regler om konkurrens, beskatt- ning etc. står det: "Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller att hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlems- staterna." Jag tycker mig höra ekot av en annan diskussion i öronen där regeringen just åberopat dessa bestämmel- ser. Det är ju de här principerna som åberopas i fallet med Continentals flyttning från Gislaved till Portugal. Jag är intresserad av att höra hur statsrådet ser på det.

Fru talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig gans- ka klart i mitt svar, Carl-Erik Skårman. Regeringen har vid sina analyser i det här lagstiftningsärendet kommit fram till att lagstiftningen inte strider mot EG:s regler. Det är grunden för vår uppfattning. Regeringskansliet deltar fortlöpande i lagstift- ningsarbetet inom EG. Vi följer också EG- domstolens avgöranden. Vi har funnit att lagändring- en är förenlig med EG:s regler bl.a. om fri konkurrens och icke-diskriminering. Jag konstaterade också i mitt svar att Lagrådet inte har haft några synpunkter i det här lagstiftningsä- rendet utifrån eventuella konflikter med EG-rätten. Moderaterna brukar ju sätta stor tilltro till Lagrådets värderingar i olika avseenden i andra sammanhang. Jag förstår inte varför Moderaterna just i det här ärendet tycker annorlunda. Än en gång: Det är regeringens uppfattning att lagstiftningsärendet väl är förenligt med EG-rätten. Traditionellt sett har bostadssektorn betraktats som en nationell fråga och inte som en fråga som ligger inom gemenskapen. Det är en uppfattning som också tar sig uttryck i att dessa frågor inte heller är föremål för behandling i något ministerråd. Det finns visserligen ett informellt ministerråd som träffas och utbyter erfarenheter, men det finns inget ministerråd som handlägger bostadsfrågor. Det är nationella frå- gor som inte är föremål för gemenskapens intressen.

Fru talman! Nej, jag har förstått att Lagrådet inte har tagit ställning till frågan om förenligheten med EG-rätten beroende på att det inte har föreslagits någon lagtext som direkt berör den frågan, utan det står i den s.k. brödtexten till lagförslaget, och det är den som kan vara kontroversiell. Jag har också hört ganska upprörda yttranden från regeringen när det gäller Continentals flyttning till Portugal. Regeringen har då åberopat de principer som finns i artikel 87 om statligt stöd angående kon- kurrensförhållanden och liknande som jag nyss läste upp. Hur de bestämmelserna ska kunna förenas med en vision om företagsprivilegier för kommunala bo- stadsföretag, som anges i propositionen, vet jag inte. Förr i tiden var bostadsmarknaden en sluten na- tionell marknad som inte berördes av EU-regler som grundades på internationell handel inom unionen. Men den tiden är förbi. Holländska, tyska, brittiska, danska fastighetsköpare blir allt vanligare på fastig- hetsmarknaden. Det kommer att bli en svår nöt för regeringen att knäcka när kravet på konkurrensneutralitet ställs på sin spets. Vore det inte bättre att inse att det inte är möjligt att skapa en skyddad verkstad för de kommunala bostadsföretagen? Låt dem känna på den stärkande vind som konkurrensen utgör - som vi talade om tidigare - till fromma för alla de som hyr sin bostad av dessa bolag. Och dessutom: Kvar står Svea hov- rätts uppmaning att göra en genomgång av svensk hyreslagstiftning för att se om den verkligen är fören- lig med EG-rätten.

Fru talman! Jag vet inte jag skulle sträcka mig så långt att jag instämmer i uppfattningen att också bo- stadssektorn ska prövas utifrån de icke- diskrimingsprinciper som EG slog fast i ett direktiv om prisreglering av läkemedel - just det som profes- sor Per Norberg hänger upp sin argumentation på. Jag betvivlar att det är riktigt, men även om jag skulle anta att vi skulle tillämpa samma regelverk på bostadssektorn och hyressättningssystemet skulle jag komma fram till att vår lagstiftning stämmer överens med bestämmelserna om realistiska priser, om att prisregleringen måste vara transparent, om rätt till rättslig prövning. Det är dessa tre kriterier som har satts upp i EG:s direktiv om prisreglering av läkeme- del. Skulle jag tillämpa samma förhållande på bo- stadssektorn kommer jag fram till att den svenska lagstiftningen stämmer överens med EG:s direktiv. Vi har gjort en noggrann analys av detta, och jag ser ingen anledning att gå vidare. Den lagstiftning som vi har förelagt riksdagen stämmer också överens med EG-rätten, enligt vår uppfattning.

Fru talman! Det är bara att beklaga att den ge- nomgång som ni har gjort inom departementet inte finns redovisad i propositionen. Där finns bara ett sammandrag på 8,2 rader om vad Allbo-kommittén tyckte om detta. Med tanke på den argumentation som regeringen för beträffande Continental där man kraftigt hävdar dessa grundläggande principer ska det bli mycket intressant att se hur Finansdepartementets bostadsav- delning kommer att klara ut dessa frågor och hur statsrådet Lövdén i fortsättningen kommer att hantera det som förespeglas i denna proposition om framtida företagsprivilegier för kommunala bostadsföretag.

Fru talman! Carl-Erik Skårman och jag, Modera- terna och Socialdemokraterna, har olika uppfattningar om ansvaret för de kommunala bostadsbolag som har hamnat i ekonomisk kris till följd av regionalpolitiska bekymmer. Jag ser det som väldigt betydelsefullt att staten tar ett ansvar gentemot de kommuner som har hand om kommunala bostadsbolag som har hamnat i allvarlig ekonomisk kris. Stöder inte staten kommunerna i det läge som man har på flera håll i landet hamnar kom- munerna i en ekonomisk situation där de inte kan svara för den grundläggande kvaliteten inom vården, skolan och omsorgen. Jag beklagar att Moderaterna inte kan inse det. Jag kan försäkra att det finns moderata partikamrater i dessa kommuner som tycker att det är bra att staten går in och tar ett ansvar så att kommunerna kan klara sina åtaganden inom centrala välfärdsområden. Men vi ju tillfälle att återkomma till den debatten under morgondagen.