Hotfulla situationer i skolan

Fru talman! Johanna Rantsi har frågat mig vilka åtgärder jag som minister avser att vidta för att säkra elevers rätt till trygghet och studiero i skolan.

Jag vill börja med att understryka vikten av att alla flickor och pojkar, liksom all personal, är trygga i skolan. Kränkningar, hot och våld mot barn, elever eller personal får aldrig accepteras. En trygg arbetsmiljö är, som Johanna Rantsi också framhåller, en förutsättning för barns och elevers lärande och utveckling. En trygg arbetsmiljö främjar också attraktionskraften i läraryrket.

Utbildningen i skolan ska enligt skollagen utformas så att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Skolans arbete för att uppnå trygghet och studiero innehåller såväl disciplinära åtgärder som pedagogiskt ledarskap och åtgärder för att motverka kränkande behandling.

Som med mycket annat i skolan behövs både tydliga bestämmelser och ett systematiskt utvecklingsarbete för att nå de resultat vi eftersträvar. I juli 2019 träder ändringar i läroplanerna för bland annat grund- och gymnasieskolan i kraft, som tydliggör rektorns särskilda ansvar för trygghet och studiero. Även elevernas ansvar för att visa respekt för skolans personal och andra elever markeras med dessa läroplansändringar.

Jag har den senaste tiden svarat på flera liknande frågor om trygghet och studiero i skolan. Det gläder mig att vi är många som engagerar oss i dessa frågor. Mina besked är även fortsatt entydiga: I enlighet med januariavtalet ska Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna under mandatperioden gemensamt ta fram en nationell plan för studiero och trygghet i skolan.

I det arbetet ingår att se över de möjligheter som finns för disciplinära åtgärder samt hur vi kan säkerställa ett fungerande regelverk för ett bra arbete med trygghet och studiero i skolan. Elever som hotat eller utsatt andra för våld bör lättare kunna stängas av eller omplaceras. Skollagens disciplinära åtgärder ska kunna användas av lärare och rektor. Lärare ska känna att de har hela samhällets stöd med att upprätthålla en trygg skolmiljö. Då behöver såväl rektor och huvudman som politiken ge lärarna det stödet.

Fru talman! Tack, Anna Ekström, för svaret! Samma ämne har debatterats tidigare i dag här i kammaren, och även ett antal interpellationer har besvarats tidigare. Jag vill ändå lyfta fram mitt perspektiv på ämnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I medierna rapporteras kontinuerligt om ökat hot och våld i skolan samtidigt som brist på studiero är ett ihållande problem. Lärare tvingas lägga alltmer tid på att upprätthålla ordning i klassrummen, och följden blir mindre fokus på undervisning. Detta sker samtidigt som lärarbristen blir allt tydligare, något som vi har talat om tidigare. Vi har alltså färre behöriga lärare som lägger mindre tid på undervisning, vilket kommer att få stora konsekvenser för kvaliteten på utbildningen i svensk skola och i slutändan elevers resultat.

Antalet anmälningar om hot och våld till Arbetsmiljöverket har dubblerats på bara fem år. Skolor tvingas skicka hem sina elever när man inte kan garantera tryggheten för dem och lärarna. Ett senare exempel på detta är Lundenskolan i Göteborg, som den 21 mars i år fick skicka hem alla elever i en hel årskurs efter vad skolans rektor kallade en hotsituation.

Lundenskolan är långt ifrån den enda skolan. Förra året hade vi på min egen arbetsplats i en skola ett flertal incidenter som gjorde att skolan fick stängas helt och hållet för över 1 000 elever eftersom man inte kunde garantera deras trygghet. Det var brand och raketer som sköts i korridorer, och det var hot och våld. Det var en mycket speciell känsla. Tänk er att förklara för de elever som är där av god vilja för att de vill lära sig och för att de bryr sig att de inte kan vara kvar i skolan av trygghetsskäl! Det är sorgligt att ta det samtalet.

Ingen har rätt att ta ifrån en annan elev dennes rätt till utbildning. Att elever på grund av otrygghet inte kan vistas i skolan är alarmerande. Tyvärr händer detta i dag även i klassrummen, där man inte kan upprätthålla tillräcklig studiero.

Anna Ekström ändrar i läroplanerna. Man inför en skrivning om elevernas ansvar att visa respekt för skolans personal och andra elever. Samtidigt vittnar lärare om att de avstår från att agera i hotfulla situationer eftersom man inte känner att man har stöd i en tydlig lagstiftning. Det är frustrerande att som lärare inte känna stöd i att kunna upprätthålla studiero i sitt eget klassrum.

Tror verkligen Anna Ekström att en ny skrivning i läroplanen kan skapa trygghet för våra lärare och elever när de inte upplever sig ha stöd av samhället och lagen?

Fru talman! Nej, en enstaka skrivning i en läroplan räcker förstås inte. Men om den skrivningen tillsammans med många andra insatser kan leda till att vi om och om igen upprepar för oss själva så att det sätter sig att det är läraren som bestämmer i klassrummet, att elever ska visa respekt för och hänsyn till sina kamrater och sina lärare och att elever har ett medansvar för sitt eget lärande och ett ansvar att bidra till en god studiemiljö på skolan, då tror jag att det har effekt. Vad har vi annars våra läroplaner till annat än att tala om vad som är syftet med skolan?

Jag vill också påminna Johanna Rantsi om att en viktig förutsättning för elevers lärande faktiskt är att eleverna är medansvariga. Jag är orolig över den syn på kunskap som då och då breder ut sig. Man kan ana ett kundperspektiv. Elever tycker att de har rätt att få ett visst betyg.

Elever har aldrig rätt att få ett visst betyg. Elever har rätt att få så mycket stöd i skolan att de lär sig så mycket som det bara går. Den elev som verkligen anstränger sig ska känna att den eleven också får det stödet. Men en skola där elever och ibland också föräldrar ställer tydliga och hårda krav på lärare, behandlar lärare som leverantörer av betyg snarare än tydliga ledare i det viktiga lärandet, är på fel väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att den ändring i läroplanen som vi har vidtagit, som gjordes efter förslag från Skolkommissionen, och med starkt stöd i internationell forskning om betydelsen av elevers engagemang för att elever ska lära sig mycket, ska leda till att vi ser vår skola som en gemensam bildningsinstitution och aldrig blandar ihop den med en tjänst på marknaden - vilken som.

Jag vill också betona vad jag tog upp redan i mitt svar, nämligen att hot och våld i skolan aldrig är acceptabelt. Nolltolerans ska råda mot hot och våld i skolan. Den elev som hotar eller är våldsam mot sina kamrater eller läraren, och som inte får ta konsekvenserna, får tyvärr signalen att det är något som samhället accepterar.

Eleverna ska ut i samhället efter skolan. I samhället i övrigt är hot och våld inte accepterat. Det ska naturligtvis inte vara accepterat i skolan heller. Naturligtvis ska elever som använder sig av hot och våld i skolan få veta att man inte gör så, inte i samhället och inte i skolan.

Vi är överens om inriktningen. Jag blir ibland lite fundersam över debatten om hot och våld i skolan. Vad vill vi att våra lärare ska känna? Vill vi att lärarna och rektorerna ska känna att det här är ett område där samhället sluter upp, där våra politiker med en mun säger att de ska hjälpa dem? Lärarna och rektorerna ska få de verktyg de behöver. Eller vill vi att frågan om hot och våld ska vara en arena för politiska strider och ordväxlingar? Jag vill det första.

Arbetet är viktigt, och vi borde se till att tillsammans hjälpa våra lärare och rektorer så mycket det bara går att upprätthålla tryggheten och studieron - för elevernas skull.

Fru talman! Elever har rätt att känna sig trygga i skolan. Det gäller personalen likaså.

Anna Ekström lyfter upp känna kontra att göra. Jag tror inte att åtgärder med tillägg i läroplanen och att upprepa vem som bestämmer i klassrummet räcker. Det behövs bättre åtgärder än så. Detta når inte hela vägen ut i klassrummen.

Jag är ledsen, men jag är där i klassrummen, och dessa ord räcker inte. Lärare står handfallna. Jag träffar många lärare på min egen arbetsplats och i andra kommuner, som riksdagspolitiker och som kommunpolitiker.

Det råder en anmälningsrädsla i svensk skola i dag. Vi behöver prata om dessa frågor, men vi måste och vidta åtgärder och göra saker. Det går för långsamt, och vi måste reagera nu.

Ett exempel som har tagits upp i medierna är Carina som lyfte ut en stökig elev ur klassrummet. Hon anmäldes och frikändes, men ändå blev hon av med jobbet.

Jag har upplevt hot och våld. Det har varit fysiskt våld, sparkar, bord och stolar har flugit, och jag har fått höra mindre trevliga ord. Det är sorgligt. De flesta eleverna vill vara i skolan, och de sköter sig. Men det är de eleverna som vill vara i skolan och sköter sig som är förlorarna när trygghet och studiero inte kan upprätthållas i skolkorridorer och i klassrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hot och våld ska aldrig accepteras. Där är vi överens, Anna Ekström. Hot och våld ska anmälas och bekämpas med kraft. Vad som däremot oroar mig är att vi ändå accepterar alltför mycket. Vanan att bli kallad för fula ord, mellan elever samt mellan elever och lärare, gör att vi höjer smärttröskeln.

Låt mig förklara vad jag menar. Första gången du möts av ett kränkande ord reagerar du, men tionde gången reagerar du inte på samma sätt. Var lägger vi den gränsen i samhället? Det gäller inte bara vad som sägs i skolan, utan det gäller hela samtalsklimatet i samhället.

Att kallas för otrevliga ord, att bli hotad eller att vara rädd för att bli utsatt har gått för långt. Det har eskalerat i svensk skola. Inga lärare ska behöva känna sig hotade när de ägnar sig åt myndighetsutövning. Det är skrämmande att lärare i dag hotas när de ägnar sig åt myndighetsutövning. Det påverkar ju rättssäkerheten i hela vårt samhälle.

Det behöver ske en hård skärpning av skollagen, som förtydligar vilka befogenheter lärare har. Lärare upplever att de har skyldigheter men saknar rättigheter eftersom lagen är alldeles för otydlig.

Anna Ekström lyfte fram i en tidigare debatt i dag att hon är beredd att se över skollagen. När är du beredd att se över skollagen och göra dessa ändringar, Anna Ekström?

Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min djupaste respekt för Johanna Rantsi och alla andra lärare som får utstå hot, glåpord och ibland till och med fysisk misshandel i skolan. Jag vill verkligen uttrycka mitt stöd för de lärare, rektorer och elever som på olika sätt ser till att den typen av beteende får konsekvenser. Jag hoppas, precis som Johanna Rantsi, att beteendet inte ska accepteras, att vi inte ska vänja oss vid det beteendet.

Jag kan försäkra Johanna Rantsi att de elever som får signalen att det beteendet på något sätt är okej också blir förlorare. Det är ett beteende som inte accepteras i det övriga samhället. Då ska det än mindre accepteras i skolan.

Jag vill också välkomna vad Johanna Rantsi säger om vikten av ett gott samtalsklimat och vikten av att vi politiker inte bara föregår med gott exempel på andra områden utan att vi också tänker på de uttryckssätt vi använder oss av i debatten. Den ton vi använder i sociala medier riskerar förstås, om vi inte tänker oss för, att spilla över i ett alldeles för grovt språkbruk även hos samhällets övriga aktörer, bland annat elever. Jag kan lägga till att det här är en fråga som jag hoppas att Johanna Rantsi bidrar till att diskutera i de olika partigrupperna i riksdagen.

Johanna Rantsi tar upp behovet av att ändra skollagen. Jag har flera gånger klart och tydligt sagt att vi ska se över vilka befogenheter rektorer och lärare har. Jag har hittills inte träffat en enda lärare som vill agera ordningsvakt eller vill agera kraftfullt mot elever. Men jag har träffat många lärare som sagt att när en situation uppstår så att man som lärare och vuxen är tvungen att ta ansvar för att upprätthålla trygghet och studiero kan det gå fort. Det kan vara mycket svårt att under loppet av ett par sekunder avgöra precis hur man ska agera. Det kan vara en osäkerhet förknippat med vad som är okej, tillåtet eller inte tillåtet. Jag vill att det ska vara tydligt. Jag kommer också att verka för att möjligheterna att stänga av och omplacera elever som hotar eller beter sig våldsamt mot andra elever eller lärare ska göras tydligare och enklare att hantera för rektorerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också flera andra förslag som är på gång, till exempel förslag på lärarassistenter. Det är en stor ekonomisk satsning. Vidare är det fråga om förslag på mobilförbud. Vi ska komma tillbaka till den frågan.

Johanna Rantsi undrade när dessa förslag ska läggas fram. Den frågan kommer jag att behandla tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna i regeringens gemensamma arbete för att uppfylla januariavtalet. Där finns frågor om elevers trygghet och studiero tydligt inskrivna.

Sist men inte minst tar Johanna Rantsi upp att det finns en rädsla för anmälningar. Ja, jag har också mött den rädslan. Jag skulle gärna vilja skicka frågan tillbaka till Johanna Rantsi. Anser Johanna Rantsi att vi ska dra ned på elevernas möjligheter att anmäla saker som är felaktiga i skolan? Jag frågar mig då hur det då går för unga flickor och pojkar som vill anmäla att de utsätts för hedersproblem, kanske till och med inom skolans ram, av andra elever, som utsätts för sexuella kränkningar eller olika former av kränkande uttryck? Jag efterlyser ett svar från Johanna Rantsi om hur elevers rätt till en trygg studietid ska tillförsäkras om det inte finns en möjlighet att anmäla felaktiga beteenden.

Fru talman! Självklart är det viktigt att såväl elever som lärare och vårdnadshavare ska kunna anmäla. Det ska vi inte plocka bort. Det är jätteviktigt.

Vad jag menar med anmälningsrädsla är snarare att jag tror att lärare är rädda för att bli anmälda och att det avskräcker. Vi har sett ett exempel där en lärare agerade utifrån vad hon ansåg var rätt i en hotfull situation. Hon blev anmäld och sedan frikänd men tvingades ändå bort från sitt jobb under olika omständigheter. Det finns alltså en rädsla hos lärare, som inte vågar agera enligt den lagstiftning vi har.

Kundperspektivet lyfte Anna Ekström upp i ett tidigare inlägg. Jag anser att det är av största vikt att kunna välja - att kunna välja skola och att kunna välja bort en skola som inte fungerar. Jag tror till skillnad från utbildningsministern att det är av stor vikt.

Åtgärder behövs nu. Vi kan inte vänta alltför länge med utredningar och annat. Detta är ett problem som vi ser i skolan i dag.

Jag är glad att riksdagen har beslutat om ordningsomdömen. Det är ytterligare ett sätt att ge verktyg för att öka tryggheten och studieron i skolan.

Vi ska inte heller glömma bort allt bra som sker i skolan. Där sker ett fantastiskt arbete med fantastiska elever och framför allt fantastiska lärare.

Det talades i debatten här tidigare i dag om hur lärare vill att man beskriver situationen i skolan. Det finns inte ett bra svar på det. Situationen i skolan är många gånger väldigt bra, men det finns ett fåtal elever som förstör för andra och tar ifrån dem deras rätt till utbildning.

Det är viktigt, för att svara på Anna Ekströms fråga, att elever kan anmäla. Men vi måste också ge lärare rätt förutsättningar att agera utifrån det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan bara konstatera att när det gäller frågan om ordningsomdömen gör jag och Johanna Rantsi helt olika bedömningar.

Jag vill inte att vi ska införa ett regelverk som tvingar lärare att ägna väldigt mycket värdefull tid - tid som hade kunnat gå till undervisning och till att upprätthålla trygghet och studiero - åt att skriva ordningsomdömen, då det stora flertalet och majoriteten elever sköter skolan alldeles utmärkt. Det tycker jag är felanvänd tid.

När vi diskuterar ordningsomdömen vill jag också påminna om att det inte är skolans uppgift att uppfostra eleverna. Det är föräldrarnas uppgift att uppfostra eleverna. Det är något som jag tycker att vi måste vara mycket tydliga med i svensk skola. Alla uppgifter som innebär att lärarna får ta över ett föräldraansvar tycker jag leder åt fel håll.

Jag vill klart och tydligt deklarera min avsikt att agera när det gäller arbetet mot oordning, hot och våld i skolan. Elevernas trygghet och studiero är viktig för kunskapsresultaten men också för lärarnas arbetsmiljö, som vi diskuterade i den förra interpellationsdebatten. Det arbetet kommer jag - utan att lägga onödigt mycket tid på det - att utföra med noggrannhet och på den tid som lagstiftningsakter alltid kräver.

Jag tycker att svensk skola har lärt sig den hårda vägen hur det går när man inför mängder av ogenomtänkta och slarvigt genomförda beslut som snabbt implementeras ute på skolorna. Är det något Sveriges lärare är trötta på är det det.

Jag kommer inte att söla. Jag kommer inte att lägga onödigt mycket tid på detta. Men jag kommer heller inte att lägga fram förslag som inte är genomarbetade, för det här är frågor som är viktiga för Sveriges lärare och elever.

Med de orden får jag tacka Johanna Rantsi för en trevlig interpellation. Vi är överens om målet men har ibland lite olika åsikter om metoderna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.