Fru talman! Rickard Nordin har frågat mig hur jag ser på att förslaget om en förändrad fördelning av medel till energi- och klimatrådgivningen.
Precis som interpellanten skriver har statligt stöd för kommunal energirådgivning funnits en längre tid. Rådgivningens nuvarande form härstammar från 1997, och verksamheten har utvecklats kontinuerligt sedan dess, både i form av målgrupper och sakområden.
År 2013 avsatte den dåvarande regeringen medel för en extern utvärdering av statliga insatser för energieffektivisering där den kommunala energi- och klimatrådgivningen ingår. Utvärderingen pekade på att rådgivningen är av varierande kvalitet med märkbara skillnader, att det finns otydlighet kring uppdraget och dess målgrupper samt att uppföljningen är bristfällig. Utvärderingen visade alltså på ett behov av att se över och konkretisera energi- och klimatrådgivningens uppgifter, ansvarsområden och arbetssätt.
Den nuvarande regeringen gick därefter vidare och gav Statens energimyndighet i uppdrag att senast vid utgången av april 2015 lämna förslag
till utformning och inriktning på den kommunala energi- och klimatrådgivningen framöver. Regeringen beslutade efter remittering av myndighetens förslag, och med beaktande av remissinstansernas synpunkter, om en ny förordning (2016:385) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning. Enligt förordningen bemyndigas Energimyndigheten att meddela föreskrifter om bland annat bidragets storlek.
Energimyndighetens nyligen publicerade föreskrifter medför en ökad differentiering av det bidrag som kan sökas av kommunerna, så att kommuner med många invånare och hög energianvändning kan erhålla mer stöd än kommuner med färre invånare och lägre energianvändning. Detta är önskvärt då det ger rådgivningen förutsättningar att bli mer kostnadseffektiv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Från regeringens sida har vi varit tydliga med vikten av att även medborgare i mindre glesbygdskommuner har tillgång till oberoende energi och klimatrådgivning av hög kvalitet. Det är också därför regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att ha ett särskilt fokus på dessa frågor.
I föreskrifterna presenterar myndigheten en modell där samarbetande glesbygdskommuner per automatik blir berättigade till ett särskilt glesbygdsstöd utöver basnivån. Dessutom kan glesbygdskommunerna söka ett resebidrag. Till detta ska läggas att medel, som kan sökas av samtliga kommuner, avsätts för särskilda insatsprojekt. Det stämmer således inte att en mindre glesbygdskommun endast har möjlighet att erhålla 50 000 kronor, utan den totala summan kan komma att bli betydligt större än så.
Regeringens bedömning är att det nya regelverket premierar samarbete och ger mindre glesbygdskommuner goda möjligheter att tillhandahålla en energi- och klimatrådgivning av hög kvalitet. Sammanfattningsvis menar jag att det genom det nya regelverket finns förutsättningar för att skapa en effektivare energi- och klimatrådgivning som når ut till fler medborgare.