Hinder för vindkraftsutbyggnad

Fru talman! Alf Eriksson har ställt några frågor till mig om behovet av detaljplaner för vindkraft i skogsbygd samt om vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta tillståndsgivningen för nya vindkraftverk och därmed påskynda vindkraftsutbyggnaden. Till att börja med vill jag understryka att det i dag finns en bred enighet om klimatfrågans betydelse såväl i Sverige som inom EU och internationellt. Vindkraften har en viktig roll i den energiomställning som krävs för att Sverige ska få ett mer klimatanpassat energisystem. Jag är själv mycket positiv till vindkraft, och regeringen är angelägen om att utbyggnadstakten höjs avsevärt. Vindkraften har en stor outnyttjad potential i Sverige, och det krävs en omfattande ökning i utbyggnaden för att nå uppsatta mål. Det är min ambition att Sverige ska bli ett av de ledande länderna inom vindkraftsområdet. Som Alf Eriksson påpekar tar planering, tillståndsgivning och överklaganden i vissa vindkraftsärenden mycket lång tid. Jag är i hög grad medveten om dessa omständigheter och har därför vidtagit en rad åtgärder för att underlätta vindkraftsutbyggnaden. Ett exempel på förenkling av planeringsprocessen är den ändring i plan- och bygglagen som trädde i kraft den 1 januari i år. Lagändringen var en följd av regeringens proposition Ett första steg för en enklare plan- och bygglag som riksdagen behandlade i höstas. Förändringen innebär ett förtydligande av att översiktsplaner kan ändras genom tematiska tillägg, för exempelvis vindkraft, utan att hela översiktsplanen behöver revideras. Ett annat initiativ är ett särskilt ekonomiskt stöd till bland annat kommuner som klarlägger förutsättningarna för utbyggnad av vindkraftsanläggningar som introducerades den 1 maj i fjol. Boverket administrerar stödet, som uppgår till 30 miljoner kronor per år under 2007 och 2008. Boverket har dessutom regeringens uppdrag att utarbeta en handbok för planering och prövning av vindkraftsanläggningar som kommer att underlätta kommunernas planeringsarbete. Regeringen har vidare tillkallat en särskild utredare - Miljöprocessutredningen - som bland annat har till uppgift att lämna förslag på en gemensam instansordning för PBL- och miljöbalksärenden. Syftet med en sådan reform är bland annat att möjliggöra en mer samordnad prövning med kortare handläggningstider för bland annat vindkraftsärenden. I december 2007 fick utredningen tilläggsdirektiv som bland annat innebär att de bestämmelser som påverkar förutsättningarna för etablering och utbyggnad av vindkraft ska ses över utan att man åsidosätter rättssäkerheten och hälso- och miljökrav. Det är min bestämda uppfattning att handläggningen av vindkraftsärenden måste förenklas och effektiviseras. Handläggningstiderna ska hållas så korta som möjligt utan att minska allmänhetens rätt till insyn och deltagande eller försvåra möjligheterna att uppnå miljömålen. Handläggningen behöver även samordnas inom och mellan de myndigheter som deltar i de olika processerna. Utgångspunkten är att bestämmelserna ska vara enkla, tydliga, samordnade och ändamålsenliga och att onödiga krav ska tas bort. En av de specifika uppgifterna i tilläggsdirektiven gäller just frågan om behovet av detaljplan som Alf Eriksson tar upp i sin interpellation. Utredaren ska analysera behovet av detaljplan för vindkraftverk, alternativt möjligheten och lämpligheten att differentiera kravet på detaljplaneläggning beroende på vindkraftsanläggningens storlek och placering. Det är uppenbart att det finns vissa problem förknippade med att hitta ett funktionellt planinstrument för vindkraftsutbyggnad i till exempel glesbebyggda trakter. Att utarbeta en detaljplan uppfattas inte alltid som det optimala. Ett annat problem är den dubbelprövning som i dag görs av flera frågor enligt miljöbalken och PBL. Ett exempel är lokaliseringsfrågan, som prövas enligt både PBL och miljöbalken. Utredaren har därför i uppdrag att redovisa i vilken utsträckning dubbelprövning sker och om något prövningsmoment skulle kunna tas bort eller samordnas bättre. Även om vi var ganska tidiga med att introducera vindkraft i Sverige har flera andra länder i Europa kommit betydligt längre inom vindkraftsområdet, och det är därför viktigt att vi tar till vara de erfarenheter man har gjort i andra länder. Utredaren uppmanas därför att i översynen beakta erfarenheter från andra länder som exempelvis Tyskland och Danmark. Stora områden med goda vindförhållanden är i dag med hänsyn till sina naturvärden med mera undantagna från vindkraft inom riksintresseområdena för obruten kust. Samtidigt är det inte minst här förutsättningarna finns för lönsamma vindkraftsprojekt. Utredaren ska därför titta närmare på om det är möjligt och lämpligt att ta bort förbudet mot vindkraft inom dessa områden. Vindkraften är ju en förnybar energikälla med många goda miljöegenskaper, och därför tycker jag det är viktigt att utredaren ska analysera om det är nödvändigt med en miljöbalksprövning eller om prövningen kan hanteras i PBL-processen. Avslutningsvis vill jag åter konstatera att det råder en bred enighet om vindkraftens potential i Sverige och om behovet av att underlätta för vindkraftsutbyggnaden i landet. Som jag har beskrivit har regeringen det senaste året tagit en rad initiativ för att förbättra förutsättningarna för en fortsatt och ökad utbyggnad av vindkraft. Genom Miljöprocessutredningens arbete kan ytterligare behov av och förslag till regelförändringar komma fram för att underlätta för vindkraftsutbyggnaden. Utredningen ska lämna sina förslag i vindkraftsfrågorna senast den 30 september i år. Syftet är att få en mer överskådlig och tidsmässigt både kortare och mer effektiv process samtidigt som prövningen förblir omsorgsfull och rättssäker.

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Svaret andas en mycket god vilja. Men det är lite dåligt med beslutskraften, tycker jag. Vi är säkert överens om behovet av vindkraft; det visar inte minst förra veckans diskussioner om åtaganden när det gäller framställning av förnybar energi. Vi kan konstatera att vi är bra på vatten eftersom vi har mycket vatten. Vi har mycket vattenkraft i vårt land. Vi är bra på bioenergi. Vi har, i alla fall om vi räknar på EU-15, en fjärdedel av EU:s skogar i Sverige. Jag tror att vi fortfarande är det land i EU som har de största skogstillgångarna. Det är ganska naturligt att vi är bra på bioenergi eftersom vi har råvaran. Men när vi kommer till vindkraften är vi inte lika framträdande längre. Glädjande nog har vi nu kommit upp i 1,4 terawattimmar i produktion. Det är ett framsteg, men vi kan göra långt mycket mer. Det är bakgrunden till min interpellation. När man frågar dem som vill bygga ut vindkraft i Sverige svarar de genomgående att vi har två stora problem. Det ena är att det är ont om vindkraftverk att köpa. Produktionen är alltså för dålig. Det är en annan fråga som inte ligger på miljöministerns departement, men den behöver också uppmärksammas. Det andra problemet är tillståndsprövningen och den mängd av överklaganden som sker i tillståndsprocessen. Tidigare när regelsystemet byggdes upp fanns inte de stora vindkraftverk som finns i dag. De mindre verken placerades ofta i närheten av där människor bor. En del ville till och med nästan ha dem inne på gårdsplanen. Men så är det inte i dag. I dag finns det verk som kan placeras i skogen och vingarna slår långt över trädtopparna. Då blir det lite konstigt att använda detaljplaneinstrumentet på vindkraftverk som står ute i skogsbygden med alla hinder som det medför när det gäller att öppna möjligheter för nya överklaganden och en mängd annat. Människor uppfattar det som väldigt knepigt att behöva ansöka om en detaljplan för att få sätta upp tre-fem vindkraftverk ute i skogen. Vad jag känner till har Boverket varit tveksamt här och vet egentligen inte om man ska tillämpa lagstiftningen eller regelverket på dessa kraftverk ute i skogen eller inte. När man söker vågar man inte gå förbi, utan slentrianmässigt söker man detaljplan för att inte komma i kläm sedan. Min undran är: Varför kan inte miljöministern tala om vad han anser? Ska vi använda detaljplaneinstrumentet ute i skogen i glesbygden?

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Svaret andas en mycket god vilja. Men det är lite dåligt med beslutskraften, tycker jag. Vi är säkert överens om behovet av vindkraft; det visar inte minst förra veckans diskussioner om åtaganden när det gäller framställning av förnybar energi. Vi kan konstatera att vi är bra på vatten eftersom vi har mycket vatten. Vi har mycket vattenkraft i vårt land. Vi är bra på bioenergi. Vi har, i alla fall om vi räknar på EU-15, en fjärdedel av EU:s skogar i Sverige. Jag tror att vi fortfarande är det land i EU som har de största skogstillgångarna. Det är ganska naturligt att vi är bra på bioenergi eftersom vi har råvaran. Men när vi kommer till vindkraften är vi inte lika framträdande längre. Glädjande nog har vi nu kommit upp i 1,4 terawattimmar i produktion. Det är ett framsteg, men vi kan göra långt mycket mer. Det är bakgrunden till min interpellation. När man frågar dem som vill bygga ut vindkraft i Sverige svarar de genomgående att vi har två stora problem. Det ena är att det är ont om vindkraftverk att köpa. Produktionen är alltså för dålig. Det är en annan fråga som inte ligger på miljöministerns departement, men den behöver också uppmärksammas. Det andra problemet är tillståndsprövningen och den mängd av överklaganden som sker i tillståndsprocessen. Tidigare när regelsystemet byggdes upp fanns inte de stora vindkraftverk som finns i dag. De mindre verken placerades ofta i närheten av där människor bor. En del ville till och med nästan ha dem inne på gårdsplanen. Men så är det inte i dag. I dag finns det verk som kan placeras i skogen och vingarna slår långt över trädtopparna. Då blir det lite konstigt att använda detaljplaneinstrumentet på vindkraftverk som står ute i skogsbygden med alla hinder som det medför när det gäller att öppna möjligheter för nya överklaganden och en mängd annat. Människor uppfattar det som väldigt knepigt att behöva ansöka om en detaljplan för att få sätta upp tre-fem vindkraftverk ute i skogen. Vad jag känner till har Boverket varit tveksamt här och vet egentligen inte om man ska tillämpa lagstiftningen eller regelverket på dessa kraftverk ute i skogen eller inte. När man söker vågar man inte gå förbi, utan slentrianmässigt söker man detaljplan för att inte komma i kläm sedan. Min undran är: Varför kan inte miljöministern tala om vad han anser? Ska vi använda detaljplaneinstrumentet ute i skogen i glesbygden?

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Svaret andas en mycket god vilja. Men det är lite dåligt med beslutskraften, tycker jag. Vi är säkert överens om behovet av vindkraft; det visar inte minst förra veckans diskussioner om åtaganden när det gäller framställning av förnybar energi. Vi kan konstatera att vi är bra på vatten eftersom vi har mycket vatten. Vi har mycket vattenkraft i vårt land. Vi är bra på bioenergi. Vi har, i alla fall om vi räknar på EU-15, en fjärdedel av EU:s skogar i Sverige. Jag tror att vi fortfarande är det land i EU som har de största skogstillgångarna. Det är ganska naturligt att vi är bra på bioenergi eftersom vi har råvaran. Men när vi kommer till vindkraften är vi inte lika framträdande längre. Glädjande nog har vi nu kommit upp i 1,4 terawattimmar i produktion. Det är ett framsteg, men vi kan göra långt mycket mer. Det är bakgrunden till min interpellation. När man frågar dem som vill bygga ut vindkraft i Sverige svarar de genomgående att vi har två stora problem. Det ena är att det är ont om vindkraftverk att köpa. Produktionen är alltså för dålig. Det är en annan fråga som inte ligger på miljöministerns departement, men den behöver också uppmärksammas. Det andra problemet är tillståndsprövningen och den mängd av överklaganden som sker i tillståndsprocessen. Tidigare när regelsystemet byggdes upp fanns inte de stora vindkraftverk som finns i dag. De mindre verken placerades ofta i närheten av där människor bor. En del ville till och med nästan ha dem inne på gårdsplanen. Men så är det inte i dag. I dag finns det verk som kan placeras i skogen och vingarna slår långt över trädtopparna. Då blir det lite konstigt att använda detaljplaneinstrumentet på vindkraftverk som står ute i skogsbygden med alla hinder som det medför när det gäller att öppna möjligheter för nya överklaganden och en mängd annat. Människor uppfattar det som väldigt knepigt att behöva ansöka om en detaljplan för att få sätta upp tre-fem vindkraftverk ute i skogen. Vad jag känner till har Boverket varit tveksamt här och vet egentligen inte om man ska tillämpa lagstiftningen eller regelverket på dessa kraftverk ute i skogen eller inte. När man söker vågar man inte gå förbi, utan slentrianmässigt söker man detaljplan för att inte komma i kläm sedan. Min undran är: Varför kan inte miljöministern tala om vad han anser? Ska vi använda detaljplaneinstrumentet ute i skogen i glesbygden?

Fru talman! Alf Eriksson tar upp en mycket viktig fråga i sin interpellation. Däremot råkar det vara så att redan den första meningen i interpellationen är svår att instämma i även om vi är överens i sakfrågan. Den lyder: "Viljan att bygga ut vindkraften i landet är mycket stor." Den viljan finns hos dem som tillverkar vindkraftverk, den viljan finns också hos ett antal privatpersoner och företag som är mycket intresserade av att få börja bygga och den finns hos oss. En grupp som däremot alltför ofta är negativ till en utbyggnad av vindkraften är en del kommunpolitiker. Ibland finns det en saklig grund för ett negativt beslut, men ofta är det politiska skäl. Kärnkraftsvänliga politiker försvårar gärna utvecklingen av vindkraften. I min hemkommun Svalöv har de styrande, Socialdemokraterna och Moderaterna, beslutat om en vindkraftspolicy. Låt mig ta den som ett exempel på hur en kommun kan sätta upp hinder för en utbyggnad av vindkraften. Det ska vara ett avstånd på 700 meter till närmaste bostad trots att normal rekommendation annars är 500. Avståndet till fastighetsgräns ska vara 700 meter. Det innebär att fastigheten behöver vara på minst 150 hektar för att vara aktuell att bygga på, och då förutsätter det att verket står precis i mitten. Vindkraftverk får endast om särskilda omständigheter föreligger etableras i område som bedöms vara av riksintresse. I säkerställda kulturhistoriska miljöer ska vindkraftverk inte etableras och i övriga kulturmiljöer och deras närområden ska det prövas med särskild hänsyn till kulturhistoriska värden. Ett respektavstånd föreslås kring kyrkor och andra karaktärsbärande element. Det får bedömas som angeläget att bevara landsbygdskyrkans dominerande roll i det agrara kulturlandskapet. Stora markområden som inte alls eller obetydligt är påverkade av exploateringsföretag enligt miljöbalken bör så långt möjligt skyddas. Områdena undantas från lokalisering av vindkraftverk. Det är i praktiken all övrig mark. Vindkraftverk ska lokaliseras så att upplevelse av natur, stillhet och tystnad i etablerade friluftsområden inte påverkas negativt. Inom område med förordnande enligt miljöbalken ska vindkraftverk inte etableras. En spridd utbyggnad av vindkraft större än 500 kilowatt bör ej ske inom kommunen. Vid etablering av kommersiell vindkraft ska i första hand grupper etableras, vilket försvårar för mindre företagare att investera. Utbyggnad ska ske efter detaljplaneläggning. Avståndet till vägar med transport av farligt gods ska vara minst 60 meter, och motsvarande siffra för järnväg minst 40 meter. Zoner motsvarande navhöjd plus tre gånger rotordiametern från större kommunikationsleder och kraftledningar undantas från etablering av vindkraftsanläggning. Zoner motsvarande verkets totalhöjd, dock minst 50 meter oavsett vägtyp, undantas vid övriga vägar och kraftledningar. Längs järnväg undantas en zon på 50 meter, dock minst verkets totalhöjd. Vindkraftverk bör undvikas i områden som har stor betydelse för fågellivet. Som var och en förstår är det i praktiken byggstopp. Jag vill fråga statsrådet hur han ser på en möjlig utbyggnad av vindkraften när kommunala företrädare sätter upp sådana hinder. Vi är överens om att detta behöver lösas, Alf Eriksson, men jag tror att du förstår att när man sätter upp den här typen av hinder blir det omöjligt med en utbyggnad av vindkraft, och det tror jag att vi vill ha oberoende av vem som sitter här.

Fru talman! Alf Eriksson tar upp en mycket viktig fråga i sin interpellation. Däremot råkar det vara så att redan den första meningen i interpellationen är svår att instämma i även om vi är överens i sakfrågan. Den lyder: "Viljan att bygga ut vindkraften i landet är mycket stor." Den viljan finns hos dem som tillverkar vindkraftverk, den viljan finns också hos ett antal privatpersoner och företag som är mycket intresserade av att få börja bygga och den finns hos oss. En grupp som däremot alltför ofta är negativ till en utbyggnad av vindkraften är en del kommunpolitiker. Ibland finns det en saklig grund för ett negativt beslut, men ofta är det politiska skäl. Kärnkraftsvänliga politiker försvårar gärna utvecklingen av vindkraften. I min hemkommun Svalöv har de styrande, Socialdemokraterna och Moderaterna, beslutat om en vindkraftspolicy. Låt mig ta den som ett exempel på hur en kommun kan sätta upp hinder för en utbyggnad av vindkraften. Det ska vara ett avstånd på 700 meter till närmaste bostad trots att normal rekommendation annars är 500. Avståndet till fastighetsgräns ska vara 700 meter. Det innebär att fastigheten behöver vara på minst 150 hektar för att vara aktuell att bygga på, och då förutsätter det att verket står precis i mitten. Vindkraftverk får endast om särskilda omständigheter föreligger etableras i område som bedöms vara av riksintresse. I säkerställda kulturhistoriska miljöer ska vindkraftverk inte etableras och i övriga kulturmiljöer och deras närområden ska det prövas med särskild hänsyn till kulturhistoriska värden. Ett respektavstånd föreslås kring kyrkor och andra karaktärsbärande element. Det får bedömas som angeläget att bevara landsbygdskyrkans dominerande roll i det agrara kulturlandskapet. Stora markområden som inte alls eller obetydligt är påverkade av exploateringsföretag enligt miljöbalken bör så långt möjligt skyddas. Områdena undantas från lokalisering av vindkraftverk. Det är i praktiken all övrig mark. Vindkraftverk ska lokaliseras så att upplevelse av natur, stillhet och tystnad i etablerade friluftsområden inte påverkas negativt. Inom område med förordnande enligt miljöbalken ska vindkraftverk inte etableras. En spridd utbyggnad av vindkraft större än 500 kilowatt bör ej ske inom kommunen. Vid etablering av kommersiell vindkraft ska i första hand grupper etableras, vilket försvårar för mindre företagare att investera. Utbyggnad ska ske efter detaljplaneläggning. Avståndet till vägar med transport av farligt gods ska vara minst 60 meter, och motsvarande siffra för järnväg minst 40 meter. Zoner motsvarande navhöjd plus tre gånger rotordiametern från större kommunikationsleder och kraftledningar undantas från etablering av vindkraftsanläggning. Zoner motsvarande verkets totalhöjd, dock minst 50 meter oavsett vägtyp, undantas vid övriga vägar och kraftledningar. Längs järnväg undantas en zon på 50 meter, dock minst verkets totalhöjd. Vindkraftverk bör undvikas i områden som har stor betydelse för fågellivet. Som var och en förstår är det i praktiken byggstopp. Jag vill fråga statsrådet hur han ser på en möjlig utbyggnad av vindkraften när kommunala företrädare sätter upp sådana hinder. Vi är överens om att detta behöver lösas, Alf Eriksson, men jag tror att du förstår att när man sätter upp den här typen av hinder blir det omöjligt med en utbyggnad av vindkraft, och det tror jag att vi vill ha oberoende av vem som sitter här.

Fru talman! Först kan vi lägga fast att det egentligen inte finns någon motsatsställning mellan kärnkraft och vindkraft. Båda energislagen har sin potential. Personligen tror jag att vindkraft har en mycket stor potential. Miljöministerns svar handlar om man ska underlätta tillståndsgivning för vindkraftsutbyggnad och på det sättet kunna påskynda den. Jag tycker att det är viktigt att föra in i debatten att förenklingar i tillståndsprocessen är ett generellt problem som så långt som möjligt ska ha generella lösningar. Miljöministern tar upp rättssäkerheten, och den är en ledstjärna. Den måste trots allt finnas kvar. Vilka förändringar man än gör måste rättssäkerhet stå väldigt högt på listan över det man ska försvara. Därför tycker jag att det är väldigt bra att man jobbar med tematiska översiktsplaner i arbetet med plan- och bygglagen. Lennart Pettersson tog upp att Svalövs kommun har en policy. Det tycker jag är bra. Det borde egentligen varje kommun ha. Nu kanske den var lite väl detaljerad. Den blev något komplicerad. Men i grunden bör varje kommun ha en sådan policy att bygga sina beslut på. Jag nämnde arbetet med översiktsplaner. Vi har även den gemensamma instansordningen. Det är också bra om den kan sjösättas på något vis. Det måste naturligtvis vara ett mål att få bort dubbelprövningar så långt som möjligt, men det får inte innebära att rättssäkerheten åsidosätts. Människors möjligheter att ha synpunkter på de här processerna är väldigt viktiga. Jag tror att den förankringsprocessen gagnar vindkraften väldigt mycket. Man kan inte gå fram så snabbt att människor inte kommer till tals. Det blir bara kontraproduktivt när det gäller utbyggnaden av vindkraft. Jag läste i gårdagens Göteborgs-Posten om att Länsstyrelsen i Västra Götalands län hade gjort ett stort arbete kring det här nu och tagit fram ett förslag som man nästan kan säga är av riksintresse för vindkraftsområdet. Nu gäller det upp till 6 000 vindkraftverk, och man har faktiskt lyckats peka ut områden där man inte på något ställe kommer i konflikt med kustområden och de stora sjöarna, så nog finns det möjlighet att hitta de här platserna. Tillsammans med kommunernas arbete kan det naturligtvis landa väldigt bra. Fru talman! När det gäller detta med detaljplaner reagerade jag på ett annat sätt. När man diskuterar detaljplaner så är det som om de bara vore ett hinder. Men detaljplaner är egentligen ett utsökt redskap för att lösa konflikter. Men naturligtvis måste detaljplanen användas så att man använder den på rätt ställe. Varenda bygglov ska naturligtvis inte lösas, om det finns några konflikter, genom detaljplanen, men detaljplanen kan de facto vara den process som förhindrar överklaganden, just på grund av att den processen faktiskt är uppbyggd på så sätt att människor kommer till tals och kanske får sina synpunkter tillgodosedda. Då är detaljplanen inte ett hinder utan snarare en möjlighet att komma fram snabbare. Det finns inget enkelt svar på den här frågan. När Västra Götalands länsstyrelse har diskuterat den här frågan har man ändå förordat att man ska placera ut lite större grupper. Det ligger i sakens natur att man då kan få fram en detaljplan och lösa konflikterna i det området. Om man börjar bygga enstaka verk får man många fler konfliktytor. Ur länsstyrelsens synvinkel förstår jag den strategin. Men det är naturligtvis möjligt att gå båda vägarna. Men som sagt: Jag upplever nog att en detaljplan snarare är en möjlighet till konfliktlösning än att den ska behöva vara ett stort hinder i sammanhanget.

Fru talman! Först kan vi lägga fast att det egentligen inte finns någon motsatsställning mellan kärnkraft och vindkraft. Båda energislagen har sin potential. Personligen tror jag att vindkraft har en mycket stor potential. Miljöministerns svar handlar om man ska underlätta tillståndsgivning för vindkraftsutbyggnad och på det sättet kunna påskynda den. Jag tycker att det är viktigt att föra in i debatten att förenklingar i tillståndsprocessen är ett generellt problem som så långt som möjligt ska ha generella lösningar. Miljöministern tar upp rättssäkerheten, och den är en ledstjärna. Den måste trots allt finnas kvar. Vilka förändringar man än gör måste rättssäkerhet stå väldigt högt på listan över det man ska försvara. Därför tycker jag att det är väldigt bra att man jobbar med tematiska översiktsplaner i arbetet med plan- och bygglagen. Lennart Pettersson tog upp att Svalövs kommun har en policy. Det tycker jag är bra. Det borde egentligen varje kommun ha. Nu kanske den var lite väl detaljerad. Den blev något komplicerad. Men i grunden bör varje kommun ha en sådan policy att bygga sina beslut på. Jag nämnde arbetet med översiktsplaner. Vi har även den gemensamma instansordningen. Det är också bra om den kan sjösättas på något vis. Det måste naturligtvis vara ett mål att få bort dubbelprövningar så långt som möjligt, men det får inte innebära att rättssäkerheten åsidosätts. Människors möjligheter att ha synpunkter på de här processerna är väldigt viktiga. Jag tror att den förankringsprocessen gagnar vindkraften väldigt mycket. Man kan inte gå fram så snabbt att människor inte kommer till tals. Det blir bara kontraproduktivt när det gäller utbyggnaden av vindkraft. Jag läste i gårdagens Göteborgs-Posten om att Länsstyrelsen i Västra Götalands län hade gjort ett stort arbete kring det här nu och tagit fram ett förslag som man nästan kan säga är av riksintresse för vindkraftsområdet. Nu gäller det upp till 6 000 vindkraftverk, och man har faktiskt lyckats peka ut områden där man inte på något ställe kommer i konflikt med kustområden och de stora sjöarna, så nog finns det möjlighet att hitta de här platserna. Tillsammans med kommunernas arbete kan det naturligtvis landa väldigt bra. Fru talman! När det gäller detta med detaljplaner reagerade jag på ett annat sätt. När man diskuterar detaljplaner så är det som om de bara vore ett hinder. Men detaljplaner är egentligen ett utsökt redskap för att lösa konflikter. Men naturligtvis måste detaljplanen användas så att man använder den på rätt ställe. Varenda bygglov ska naturligtvis inte lösas, om det finns några konflikter, genom detaljplanen, men detaljplanen kan de facto vara den process som förhindrar överklaganden, just på grund av att den processen faktiskt är uppbyggd på så sätt att människor kommer till tals och kanske får sina synpunkter tillgodosedda. Då är detaljplanen inte ett hinder utan snarare en möjlighet att komma fram snabbare. Det finns inget enkelt svar på den här frågan. När Västra Götalands länsstyrelse har diskuterat den här frågan har man ändå förordat att man ska placera ut lite större grupper. Det ligger i sakens natur att man då kan få fram en detaljplan och lösa konflikterna i det området. Om man börjar bygga enstaka verk får man många fler konfliktytor. Ur länsstyrelsens synvinkel förstår jag den strategin. Men det är naturligtvis möjligt att gå båda vägarna. Men som sagt: Jag upplever nog att en detaljplan snarare är en möjlighet till konfliktlösning än att den ska behöva vara ett stort hinder i sammanhanget.

Fru talman! Först kan vi lägga fast att det egentligen inte finns någon motsatsställning mellan kärnkraft och vindkraft. Båda energislagen har sin potential. Personligen tror jag att vindkraft har en mycket stor potential. Miljöministerns svar handlar om man ska underlätta tillståndsgivning för vindkraftsutbyggnad och på det sättet kunna påskynda den. Jag tycker att det är viktigt att föra in i debatten att förenklingar i tillståndsprocessen är ett generellt problem som så långt som möjligt ska ha generella lösningar. Miljöministern tar upp rättssäkerheten, och den är en ledstjärna. Den måste trots allt finnas kvar. Vilka förändringar man än gör måste rättssäkerhet stå väldigt högt på listan över det man ska försvara. Därför tycker jag att det är väldigt bra att man jobbar med tematiska översiktsplaner i arbetet med plan- och bygglagen. Lennart Pettersson tog upp att Svalövs kommun har en policy. Det tycker jag är bra. Det borde egentligen varje kommun ha. Nu kanske den var lite väl detaljerad. Den blev något komplicerad. Men i grunden bör varje kommun ha en sådan policy att bygga sina beslut på. Jag nämnde arbetet med översiktsplaner. Vi har även den gemensamma instansordningen. Det är också bra om den kan sjösättas på något vis. Det måste naturligtvis vara ett mål att få bort dubbelprövningar så långt som möjligt, men det får inte innebära att rättssäkerheten åsidosätts. Människors möjligheter att ha synpunkter på de här processerna är väldigt viktiga. Jag tror att den förankringsprocessen gagnar vindkraften väldigt mycket. Man kan inte gå fram så snabbt att människor inte kommer till tals. Det blir bara kontraproduktivt när det gäller utbyggnaden av vindkraft. Jag läste i gårdagens Göteborgs-Posten om att Länsstyrelsen i Västra Götalands län hade gjort ett stort arbete kring det här nu och tagit fram ett förslag som man nästan kan säga är av riksintresse för vindkraftsområdet. Nu gäller det upp till 6 000 vindkraftverk, och man har faktiskt lyckats peka ut områden där man inte på något ställe kommer i konflikt med kustområden och de stora sjöarna, så nog finns det möjlighet att hitta de här platserna. Tillsammans med kommunernas arbete kan det naturligtvis landa väldigt bra. Fru talman! När det gäller detta med detaljplaner reagerade jag på ett annat sätt. När man diskuterar detaljplaner så är det som om de bara vore ett hinder. Men detaljplaner är egentligen ett utsökt redskap för att lösa konflikter. Men naturligtvis måste detaljplanen användas så att man använder den på rätt ställe. Varenda bygglov ska naturligtvis inte lösas, om det finns några konflikter, genom detaljplanen, men detaljplanen kan de facto vara den process som förhindrar överklaganden, just på grund av att den processen faktiskt är uppbyggd på så sätt att människor kommer till tals och kanske får sina synpunkter tillgodosedda. Då är detaljplanen inte ett hinder utan snarare en möjlighet att komma fram snabbare. Det finns inget enkelt svar på den här frågan. När Västra Götalands länsstyrelse har diskuterat den här frågan har man ändå förordat att man ska placera ut lite större grupper. Det ligger i sakens natur att man då kan få fram en detaljplan och lösa konflikterna i det området. Om man börjar bygga enstaka verk får man många fler konfliktytor. Ur länsstyrelsens synvinkel förstår jag den strategin. Men det är naturligtvis möjligt att gå båda vägarna. Men som sagt: Jag upplever nog att en detaljplan snarare är en möjlighet till konfliktlösning än att den ska behöva vara ett stort hinder i sammanhanget.

Fru talman! Alf Eriksson tyckte att det var lite dåligt med beslutskraften. Det var ju en oväntat hård dom mot den tidigare regeringen. Det är trots allt så att det jag redovisade var resultatet av det vi nu har gjort under tolv månader. Tyvärr gjordes alldeles för lite under de tolv år som föregick detta. Det är också så att om man ser det internationellt så är det inte imponerande, det som skett i Sverige under lång tid. I Portugal lyckades man på ett år med vad Sverige har klarat under 25 år. Det visar verkligen att Sverige har skäl att springa snabbt nu. Men på den punkten är vi helt ense. Där har vi också samarbetat över blockgränsen, till exempel när det gäller de gröna elcertifikaten, och det är ju nu någonting som växer snabbt under alliansregeringens ledning. Vi välkomnar också de ökade insatser det leder till från företagens sida. Alf Eriksson nämnde att det var fråga om 1,4 terawattimmar hittills. Det är sant. Det är domen över hur lite som hittills har gjorts. Men nu har Vattenfall planer för mångdubbelt mer, och man är inne i ett konkret planeringsarbete. Dessutom handlar det om företag som SCA eller Boliden. Det innebär alltså att detta kommer att långt mer än tiofaldigas på relativt kort tid. EU ger oss ju också åtagandet att klara mellan 50 och 60 terawattimmar förnybar energi som helhet. Där kommer naturligtvis vindkraften att spela en viktig roll. Det är alltså ingen tvekan om att den förnybara energin i Sverige, och särskilt vindkraften, står inför ett helt annat läge nu. Därför måste vi också nu göra helt andra insatser än hittills för att lyckas. Jag fick frågan av Alf Eriksson varför jag inte svarade på om detaljplaneinstrumentet verkligen ska användas i glesbygden, och svaret är: därför att vi redan har haft den tanken och därför har lagt in det i direktiven för Miljöprocessutredningen. Där prövas nu andra möjligheter, och jag själv är beredd att överväga en särskild gräddfil för vindkraften som gör det möjligt att med rättssäkerhet och rätt miljöhänsyn också få fram snabba beslut. Jag vill ta upp Lennart Petterssons utmärkta exempel på hur kommuner i själva verket kan sätta upp hinder. Inte heller där finns det någon tvekan om regeringens entydiga och mycket starka uppmaning till kommunerna att se att det är helt andra tider som gäller nu. Det är en stor vindkraftsutbyggnad som ska ske över landet. Vi har ett europeiskt åtagande där vi ska lyckas med de delar som Sverige får i uppgift att klara. Då duger det inte att låta som på den så kallade gamla goda tiden, när uppifrånstyrning och ganska petiga planeringsanvisningar blomstrade i rabatter som över huvud taget dominerades av lite planekonomiskt tänkande. Det är en uppgift för kommunerna att klara detta. Jag välkomnar det Lars Tysklind säger om att det är angeläget med översynen av PBL och att utnyttja möjligheten till tematiska översiktsplaner. Jag delar uppfattningen att rättssäkerheten är viktig, men jag är också övertygad om att den inte blir bättre av att man behöver söka tillstånd i fyra fem omgångar för samma typ av anläggning.

Fru talman! Jag vill påminna miljöministern, om han inte kommer ihåg det, om att när planerna om 17 terawattimmar, vill jag minnas att det var, växte fram samarbetade vi i den här frågan. Och det var före valet. Jag hoppas att det blir förverkligat, och vi kan bättre än de 17 - det är jag övertygad om. Det har gått en del år sedan dess. Andreas Carlgren säger att jag fällde en hård dom över vad som har varit. Det var väl en ganska väntad replik. Jag har hört den här i kammaren ett antal gånger det senaste året. Men när det gäller dom över storleken på vindkraftverk är det inte alltid man kan förutse den tekniska utvecklingen. När detaljplaneinstrumentet sattes i sjön fanns inte de här. Jag tror att regeringen och miljöministern har hamnat i samma spår och samma fålla eftersom det blev ett tilläggsdirektiv till den sittande utredningen i november i fjol. Vi kan lämna det där häradet. Vi måste ha besked snabbt i den här frågan. Det handlar om att förverkliga de här 17 eller 20 terawattimmarna som vi pratar om. Rättssäkerheten är viktig - visst. Men man ska som bakgrund ha klart för sig att mycket av den här rättssäkerheten och regelverket är uppbyggt just för att skydda miljön för människor som bor och lever. Problemet är nu att det här måste utvecklas så att regelverket, som är tänkt att skapa en god miljö, inte blir ett hinder för utvecklingen. Jag ska ta ett annat exempel med detaljplanerna i glesbygden. På detaljplanelagt område får man inte jaga. Det är väl naturligt att man inte ska jaga inne i tätbefolkade områden. Men nu när det börjar dyka upp detaljplaner ute i skogsbygden så ställer det här till problem, inte bara för den som vill jaga där. Både miljöministern och jag vet att jakten ute i dessa bygder är värdefull, och blir det tal om att släppa till mark och därmed också få släppa till jakträtter så blir det här ett bekymmer. Det blir svårt att få mark att bygga de här vindkraftverken på, i alla fall på de ställen där det blåser bra med vindar. Risken är också uppenbar att det blir nya överklaganden, men med bakgrund i detta att jaktintresset talar för att man inte vill ha någon etablering, och så får vi ett nytt elände. Det bästa som skulle kunna hända i dag, herr miljöminister, vore att vi kunde få i alla fall ett besked, ett litet uttalande där man tänker själv utan att ha utrett allting in i minsta detalj. Är det nödvändigt att ha detaljplaner för ett mindre antal större vindkraftverk som placeras ute i skogsbygden?

Fru talman! Först vill jag ge lite information. Svalövs kommuns vindkraftspolicy är från den 17 december 2007; den är alltså en dryg månad gammal och ändå ser den ut som den gör. I mitt förra inlägg redogjorde jag för det kommunala perspektivet. En annan grupp kan vara nätägarna, som inte alltid ser med välvilja på utbyggnaden. Det kan man se på de priser de vill ha ut för anslutningsledningar till befintligt nät. Jag har blivit uppringd av intressenter som beskriver att Eon, i just deras fall, inte är speciellt samarbetsvilligt och har kostnadsnivåer som ligger markant över vad andra entreprenörer kan erbjuda. Följden blir att lönsamheten i investeringen kan ifrågasättas. En fråga till statsrådet blir om han uppmärksammat det problemet och vad som finns att göra åt det. När det gäller detaljplan för vindkraftverk får vi tänka till ordentligt. Jag utgår från att utredaren noga kommer att analysera detta. Om det skulle ställas krav på detaljplaner blir det förmodligen fördröjningar och därmed fördyringar för företagen som är svåra att överblicka. En fråga jag då ställer mig är om det i så fall blir nödvändigt att förändra rätten att överklaga. I dag finns alldeles för många som ser alldeles för mycket till sin egen situation och alldeles för lite till allmänintresset. Jag vill passa på att lyfta upp en fråga som tangerar detaljplanefrågan. Jag gör det med ett exempel från min hemkommun. Där finns bygglovsansökningar som legat mellan tre och sju år och som ännu inte blivit behandlade. Man har hela tiden skyllt på kommande vindkraftspolicy. Jag vill därför fråga ministern om han tycker att det är skäligt att behandla investeringsvilliga företagare på det sättet eller om det finns motiv till att införa någon form av sanktionsavgift mot kommuner som inte behandlar bygglovsansökningar inom rimlig tid. Vem står för kostnadsökningen, som ligger på åtskilliga miljoner för varje enskilt verk, och finns det risk för skadeståndsanspråk mot kommuner på grund av för långa handläggningstider?

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att plan- och bygglagsprocesser och miljöbalksprocesser inte har något egenvärde. Det handlar alltså inte om processerna i sig, utan processerna ska uppfylla kraven på att människor får komma till tals. Vi talar inte heller enbart om människor. Processerna ska även kunna lösa konflikter med stora naturvärden inblandade och så vidare. Naturen kan ju inte tala för sig själv, utan någon måste tala för den. Jag tycker att regeringen jobbar mycket förtjänstfullt med målsättningen att få förenklade processer på alla dessa områden samtidigt som, vilket ministern tydligt säger, rättssäkerheten står högst på listan. Vi hamnar lätt i att diskutera överklaganden och instansordningar. Det kan kanske bli lite tjatigt, men jag vill återigen säga att det är viktigt att skapa processer där man kan undvika överklaganden. I år innehåller budgeten 10 miljoner till Boverket för att de ska kunna gå ut och diskutera tillämpningen av plan- och bygglagen. Det gäller alltså att tillämpa de regelverk som redan finns, även om förenklingar säkert är bra i sammanhanget, för att just skapa rätt typ av samtalsklimat. Jag tror därför att den diskussion som förs om flexiblare detaljplaner är mycket viktig. Detaljplanerna har varit just väldigt detaljerade. Alla vi som jobbat i kommunala sammanhang har sett att det till slut blir ett problem - det man beslutade om för ett år sedan, och som man då tyckte var jättebra, stämmer inte längre. Verkligheten rusar hela tiden ifrån planen. Då kanske detaljplanerna i stället kan bli en möjlighet mer än ett hinder. Det var för mig en nyhet att det finns ett konsekvent förbud mot att jaga inom detaljplaneområden. Det verkar inte riktigt relevant i sammanhanget, och därför bör man nog titta även på detta.

Fru talman! Jag värdesätter ett brett samarbete när det gäller utbyggnaden av förnybar energi. Det är ingen tvekan om att de 17 terawattimmar som riksdagen beslutade om under den förra mandatperioden, med stöd av Centerpartiet, kommer att behöva utökas kraftigt med tanke på de åtaganden vi har inom EU. Det handlar om i storleksordningen 50-60 terawattimmar, alltså det som nu diskuteras från kommissionens sida. Det skulle i sig innebära mer än en tredubbling av ambitionerna hittills. När det gäller vindkraft kommer den att stå för merparten. Det innebär en mångdubbelt större användning av vindkraft i Sverige än vad fallet är i dag. Detta ska ske inom tolv år, och det måste vi lyckas med. Jag tycker att det är bra med ändrade regler. Det är vad jag vill åstadkomma. Därför har vi tagit initiativ till en avbyråkratisering. Vi vill förenkla. Vi vill att det ska gå snabbare att komma fram till beslut. Det är inte rimligt att beslut i Sverige ska ta väsentligt längre tid än i våra grannländer. Därför är utgångspunkten för arbetet att det egentligen inte ska finnas någon nämnvärd skillnad mellan oss och våra grannländer beträffande hur lång tid besluten tar. Jag har uppmärksammat att det upplevs som orimligt att få ett generellt jaktförbud i detaljplanelagt område i glesbygden, alltså när man upprättar en detaljplan i skogen för ett vindkraftsområde. Det är ett av skälen till att se över reglerna. Jag vet att detta upplevs som både oerhört krångligt och orimligt. Det väcker irritation i glesbygden, och jag är övertygad om att det är ett av de viktiga skälen till att det växer fram ett motstånd mot vindkraftsutbyggnaden. Därför vill jag att det ska vara en del av det vi nu kommer att titta på när vi går igenom vilka planer som behövs. Jag kan försäkra Alf Eriksson att resultatet av det vi nu gör också är ett resultat av att jag valt att själv tänka på detta. Jag kommer att, tillsammans med övriga i alliansregeringen och de partier i riksdagen som är beredda att vara med, se till att vi genomför förenklingar hela vägen och får fram snabbare beslut. Lennart Pettersson tog upp att bygglov kan bli liggande i kommunerna i mellan tre och sju år, som var det exempel han gav. Det är orimligt när det gäller företagare som är beredda att investera och göra viktiga insatser för samhället. Som företagare behöver man dessutom besked i annan ordning och på ett enklare sätt. Därför överväger vi åtgärder för att i samarbete med kommunerna få fram en snabbare handläggning. Vi gör nu tillsammans med bland annat Boverket en stor insats för att kommunerna ska få bättre kunskap om hur de ska hantera reglerna. Den ändring vi kommer att göra innebär att kommunerna får en mycket bättre beredskap för att kunna arbeta snabbt. Till Lars Tysklind vill jag säga att det är angeläget att undvika konflikter av det slag som vi nu talat om. Det blir inte alltid lättare att lösa dem genom att dra ut på processen. Det viktiga är att kunna ge sin åsikt till känna och få göra sig hörd under processen. Det ska vi slå vakt om, och det går mycket bra att åstadkomma även inom ramen för mindre byråkrati och enklare regler.

Fru talman! Jag värdesätter ett brett samarbete när det gäller utbyggnaden av förnybar energi. Det är ingen tvekan om att de 17 terawattimmar som riksdagen beslutade om under den förra mandatperioden, med stöd av Centerpartiet, kommer att behöva utökas kraftigt med tanke på de åtaganden vi har inom EU. Det handlar om i storleksordningen 50-60 terawattimmar, alltså det som nu diskuteras från kommissionens sida. Det skulle i sig innebära mer än en tredubbling av ambitionerna hittills. När det gäller vindkraft kommer den att stå för merparten. Det innebär en mångdubbelt större användning av vindkraft i Sverige än vad fallet är i dag. Detta ska ske inom tolv år, och det måste vi lyckas med. Jag tycker att det är bra med ändrade regler. Det är vad jag vill åstadkomma. Därför har vi tagit initiativ till en avbyråkratisering. Vi vill förenkla. Vi vill att det ska gå snabbare att komma fram till beslut. Det är inte rimligt att beslut i Sverige ska ta väsentligt längre tid än i våra grannländer. Därför är utgångspunkten för arbetet att det egentligen inte ska finnas någon nämnvärd skillnad mellan oss och våra grannländer beträffande hur lång tid besluten tar. Jag har uppmärksammat att det upplevs som orimligt att få ett generellt jaktförbud i detaljplanelagt område i glesbygden, alltså när man upprättar en detaljplan i skogen för ett vindkraftsområde. Det är ett av skälen till att se över reglerna. Jag vet att detta upplevs som både oerhört krångligt och orimligt. Det väcker irritation i glesbygden, och jag är övertygad om att det är ett av de viktiga skälen till att det växer fram ett motstånd mot vindkraftsutbyggnaden. Därför vill jag att det ska vara en del av det vi nu kommer att titta på när vi går igenom vilka planer som behövs. Jag kan försäkra Alf Eriksson att resultatet av det vi nu gör också är ett resultat av att jag valt att själv tänka på detta. Jag kommer att, tillsammans med övriga i alliansregeringen och de partier i riksdagen som är beredda att vara med, se till att vi genomför förenklingar hela vägen och får fram snabbare beslut. Lennart Pettersson tog upp att bygglov kan bli liggande i kommunerna i mellan tre och sju år, som var det exempel han gav. Det är orimligt när det gäller företagare som är beredda att investera och göra viktiga insatser för samhället. Som företagare behöver man dessutom besked i annan ordning och på ett enklare sätt. Därför överväger vi åtgärder för att i samarbete med kommunerna få fram en snabbare handläggning. Vi gör nu tillsammans med bland annat Boverket en stor insats för att kommunerna ska få bättre kunskap om hur de ska hantera reglerna. Den ändring vi kommer att göra innebär att kommunerna får en mycket bättre beredskap för att kunna arbeta snabbt. Till Lars Tysklind vill jag säga att det är angeläget att undvika konflikter av det slag som vi nu talat om. Det blir inte alltid lättare att lösa dem genom att dra ut på processen. Det viktiga är att kunna ge sin åsikt till känna och få göra sig hörd under processen. Det ska vi slå vakt om, och det går mycket bra att åstadkomma även inom ramen för mindre byråkrati och enklare regler.

Fru talman! Jag värdesätter ett brett samarbete när det gäller utbyggnaden av förnybar energi. Det är ingen tvekan om att de 17 terawattimmar som riksdagen beslutade om under den förra mandatperioden, med stöd av Centerpartiet, kommer att behöva utökas kraftigt med tanke på de åtaganden vi har inom EU. Det handlar om i storleksordningen 50-60 terawattimmar, alltså det som nu diskuteras från kommissionens sida. Det skulle i sig innebära mer än en tredubbling av ambitionerna hittills. När det gäller vindkraft kommer den att stå för merparten. Det innebär en mångdubbelt större användning av vindkraft i Sverige än vad fallet är i dag. Detta ska ske inom tolv år, och det måste vi lyckas med. Jag tycker att det är bra med ändrade regler. Det är vad jag vill åstadkomma. Därför har vi tagit initiativ till en avbyråkratisering. Vi vill förenkla. Vi vill att det ska gå snabbare att komma fram till beslut. Det är inte rimligt att beslut i Sverige ska ta väsentligt längre tid än i våra grannländer. Därför är utgångspunkten för arbetet att det egentligen inte ska finnas någon nämnvärd skillnad mellan oss och våra grannländer beträffande hur lång tid besluten tar. Jag har uppmärksammat att det upplevs som orimligt att få ett generellt jaktförbud i detaljplanelagt område i glesbygden, alltså när man upprättar en detaljplan i skogen för ett vindkraftsområde. Det är ett av skälen till att se över reglerna. Jag vet att detta upplevs som både oerhört krångligt och orimligt. Det väcker irritation i glesbygden, och jag är övertygad om att det är ett av de viktiga skälen till att det växer fram ett motstånd mot vindkraftsutbyggnaden. Därför vill jag att det ska vara en del av det vi nu kommer att titta på när vi går igenom vilka planer som behövs. Jag kan försäkra Alf Eriksson att resultatet av det vi nu gör också är ett resultat av att jag valt att själv tänka på detta. Jag kommer att, tillsammans med övriga i alliansregeringen och de partier i riksdagen som är beredda att vara med, se till att vi genomför förenklingar hela vägen och får fram snabbare beslut. Lennart Pettersson tog upp att bygglov kan bli liggande i kommunerna i mellan tre och sju år, som var det exempel han gav. Det är orimligt när det gäller företagare som är beredda att investera och göra viktiga insatser för samhället. Som företagare behöver man dessutom besked i annan ordning och på ett enklare sätt. Därför överväger vi åtgärder för att i samarbete med kommunerna få fram en snabbare handläggning. Vi gör nu tillsammans med bland annat Boverket en stor insats för att kommunerna ska få bättre kunskap om hur de ska hantera reglerna. Den ändring vi kommer att göra innebär att kommunerna får en mycket bättre beredskap för att kunna arbeta snabbt. Till Lars Tysklind vill jag säga att det är angeläget att undvika konflikter av det slag som vi nu talat om. Det blir inte alltid lättare att lösa dem genom att dra ut på processen. Det viktiga är att kunna ge sin åsikt till känna och få göra sig hörd under processen. Det ska vi slå vakt om, och det går mycket bra att åstadkomma även inom ramen för mindre byråkrati och enklare regler.

Fru talman! Jag bor i en kommun vars kommunala energibolag vill bygga ut vindkraften i form av stora vindkraftverk. Man är mycket oroad över att det kan ta upp till tio år från det att man kommer in i diskussionsfasen tills verket börjar leverera ström. Om målet är att komma upp i kanske 60-70 terawattimmar - om vi tar dessa höga siffror som exempel - når vi det aldrig ifall vi har det regelverk vi har i dag och som innebär att vi får en tioårig fördröjning innan det hela kommer till stånd. Vi är säkert inte oense om målet. Möjligtvis är jag lite otåligare vad gäller takten i metoderna. Därför vore det bra om miljöministern kunde ge en signal före november i år - jag vill minnas att utredningen ska komma i november och sedan är det remisstid på den - om att det kommer att hända något som väsentligt förenklar det hela så att kommunerna vågar sätta i gång och planera. Vi har inte tid att vänta någon längre tid. Jag vill ta upp en sista frågeställning om prövningstillstånd när det gäller överklagande. Finns det vid översynen av reglerna någon tanke om att man skulle kunna minska antalet överklagandeinstanser och ha ett prövningstillstånd på högre nivå om det gäller några nytillkomna situationer?

Fru talman! Jag besökte i höstas Sveriges första stora vindkraftspark till havs, Lillgrundet. Där hade dåvarande miljöminister varit på besök i slutet av 90-talet, 1997, och pekat på vattnet och sagt att det där inom ett par år skulle stå en vindkraftspark. Sedan tog det sammanlagt nära tio år innan jag kunde åka dit och titta på de vindkraftssnurror som faktiskt står där. Nu vill Alf Eriksson ge intryck av att man har varit lite otåligare. Jag säger bara snällt och vänligt: Försök inte, ni hade många år på er att lösa detta. Beviset såg ni själva med egna ögon, och dåtidens miljöminister gjorde det i högsta grad. Men nu rättar vi till detta. Alf Eriksson ber mig ge en signal. Jag säger att den redan är given, och jag upprepar den här i dag. Det ska ske förenklingar. Besluten ska fram. Det ska gå fortare, och det ska vara mindre byråkratiskt. Utredaren ska lämna sitt förslag den 30 september. Det ska ut på remiss, men det innebär inte någon fördröjning när det gäller vår vilja att se till att äntligen rätta till det som nu måste rättas till och som ska rättas till också i ett europeiskt beslut. Alf Eriksson ber om färre instansordningar. Då kan jag också på den punkten uppmuntra honom och säga att riksdagen där redan har fattat ett inriktningsbeslut med anledning av den proposition som vi lade fram redan under vårt första regeringsår. Detta beslut innebär att färre instanser kommer att pröva, självklart utan att vi tar bort möjligheten till överklagande. Vi går nu också i detalj igenom hur den ordningen ska gälla så att den också är förenlig med mindre byråkrati och enklare regler men samtidigt är förenlig med rättssäkerhet.

Fru talman! Jag besökte i höstas Sveriges första stora vindkraftspark till havs, Lillgrundet. Där hade dåvarande miljöminister varit på besök i slutet av 90-talet, 1997, och pekat på vattnet och sagt att det där inom ett par år skulle stå en vindkraftspark. Sedan tog det sammanlagt nära tio år innan jag kunde åka dit och titta på de vindkraftssnurror som faktiskt står där. Nu vill Alf Eriksson ge intryck av att man har varit lite otåligare. Jag säger bara snällt och vänligt: Försök inte, ni hade många år på er att lösa detta. Beviset såg ni själva med egna ögon, och dåtidens miljöminister gjorde det i högsta grad. Men nu rättar vi till detta. Alf Eriksson ber mig ge en signal. Jag säger att den redan är given, och jag upprepar den här i dag. Det ska ske förenklingar. Besluten ska fram. Det ska gå fortare, och det ska vara mindre byråkratiskt. Utredaren ska lämna sitt förslag den 30 september. Det ska ut på remiss, men det innebär inte någon fördröjning när det gäller vår vilja att se till att äntligen rätta till det som nu måste rättas till och som ska rättas till också i ett europeiskt beslut. Alf Eriksson ber om färre instansordningar. Då kan jag också på den punkten uppmuntra honom och säga att riksdagen där redan har fattat ett inriktningsbeslut med anledning av den proposition som vi lade fram redan under vårt första regeringsår. Detta beslut innebär att färre instanser kommer att pröva, självklart utan att vi tar bort möjligheten till överklagande. Vi går nu också i detalj igenom hur den ordningen ska gälla så att den också är förenlig med mindre byråkrati och enklare regler men samtidigt är förenlig med rättssäkerhet.

Fru talman! Jag besökte i höstas Sveriges första stora vindkraftspark till havs, Lillgrundet. Där hade dåvarande miljöminister varit på besök i slutet av 90-talet, 1997, och pekat på vattnet och sagt att det där inom ett par år skulle stå en vindkraftspark. Sedan tog det sammanlagt nära tio år innan jag kunde åka dit och titta på de vindkraftssnurror som faktiskt står där. Nu vill Alf Eriksson ge intryck av att man har varit lite otåligare. Jag säger bara snällt och vänligt: Försök inte, ni hade många år på er att lösa detta. Beviset såg ni själva med egna ögon, och dåtidens miljöminister gjorde det i högsta grad. Men nu rättar vi till detta. Alf Eriksson ber mig ge en signal. Jag säger att den redan är given, och jag upprepar den här i dag. Det ska ske förenklingar. Besluten ska fram. Det ska gå fortare, och det ska vara mindre byråkratiskt. Utredaren ska lämna sitt förslag den 30 september. Det ska ut på remiss, men det innebär inte någon fördröjning när det gäller vår vilja att se till att äntligen rätta till det som nu måste rättas till och som ska rättas till också i ett europeiskt beslut. Alf Eriksson ber om färre instansordningar. Då kan jag också på den punkten uppmuntra honom och säga att riksdagen där redan har fattat ett inriktningsbeslut med anledning av den proposition som vi lade fram redan under vårt första regeringsår. Detta beslut innebär att färre instanser kommer att pröva, självklart utan att vi tar bort möjligheten till överklagande. Vi går nu också i detalj igenom hur den ordningen ska gälla så att den också är förenlig med mindre byråkrati och enklare regler men samtidigt är förenlig med rättssäkerhet.