hävt vapenembargo mot Kina
Interpellationsdebatt 5 april 2005
Protokoll från debatten
Anföranden: 33
Anf. 39 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton har frågat mig om min beredskap inför amerikanska motåtgärder när EU häver vapenembargot mot Kina och vilka positioner jag avser att driva för att försäkra mig om att motåtgärder inte ska drabba produktion, sysselsättning och ekonomi i Sverige. Carl B Hamilton har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att driva igenom för att ett hävande av embargot inte ska drabba mänskliga rättigheter i Kina eller öka hotet mot Taiwan. Slutligen har Carl B Hamilton frågat om jag är beredd att stödja amerikanska krav på insyn i och inflytande över EU:s krigsmaterielexport.
Inledningsvis vill jag säga att avsikten - både från svenskt håll och från EU - är att ett hävande av embargot inte ska leda till en ökning av krigsmaterielexporten till Kina. Den svenska tillämpningen av våra nationella riktlinjer och EU:s uppförandekod för vapenexport hindrar svensk vapenexport till Kina. Vidare underströk EU-länderna i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2004 att resultatet av ett hävande inte skulle bli en ökad export av krigsmateriel från EU till Kina, varken kvalitativt eller kvantitativt. Vidare är arbetet med antagandet av en reviderad uppförandekod och den så kallade verktygslådan ännu inte avslutat. Först därefter kan ett beslut om hävande av embargot fattas.
EU:s medlemsländer har nyligen kommit överens om en strategi för samtal mellan EU och partnerländer såsom USA och Japan med intressen i regionen. Dessa samtal har redan inletts och kommer, förutom information om hur uppförandekoden, verktygslådan och enskilda länders exportkontrollsystem fungerar, att innehålla dialog med olika delar av administrationen och USA:s kongress. Målet med samtalen är att komplettera tidigare information och överbrygga missförstånd som uppstått, vilket förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas. Som svar på Carl B Hamiltons sista fråga om amerikansk insyn i EU:s krigsmaterielexport kan jag här tillägga att det ligger i Sveriges intresse att vara tillmötesgående mot USA när det gäller att beakta legitima säkerhetsintressen för en viktig strategisk partner.
Jag delar Carl B Hamiltons oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina och för ett ökat hot mot Taiwan. Det har jag också givit uttryck för under hela den pågående processen med vapenembargot. Sverige för en aktiv politisk dialog med Kina i vilken vi bland annat lägger stor vikt vid frågor rörande de mänskliga rättigheterna. Det är inte främst genom vapenembargon som vi bedriver vår långsiktiga politik för förbättrade mänskliga rättigheter. Jag bedömer inte att ett hävande av embargot i sig skulle ha någon negativ inverkan på MR-situationen i Kina.
Anf. 39 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton har frågat mig om min beredskap inför amerikanska motåtgärder när EU häver vapenembargot mot Kina och vilka positioner jag avser att driva för att försäkra mig om att motåtgärder inte ska drabba produktion, sysselsättning och ekonomi i Sverige. Carl B Hamilton har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att driva igenom för att ett hävande av embargot inte ska drabba mänskliga rättigheter i Kina eller öka hotet mot Taiwan. Slutligen har Carl B Hamilton frågat om jag är beredd att stödja amerikanska krav på insyn i och inflytande över EU:s krigsmaterielexport.
Inledningsvis vill jag säga att avsikten - både från svenskt håll och från EU - är att ett hävande av embargot inte ska leda till en ökning av krigsmaterielexporten till Kina. Den svenska tillämpningen av våra nationella riktlinjer och EU:s uppförandekod för vapenexport hindrar svensk vapenexport till Kina. Vidare underströk EU-länderna i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2004 att resultatet av ett hävande inte skulle bli en ökad export av krigsmateriel från EU till Kina, varken kvalitativt eller kvantitativt. Vidare är arbetet med antagandet av en reviderad uppförandekod och den så kallade verktygslådan ännu inte avslutat. Först därefter kan ett beslut om hävande av embargot fattas.
EU:s medlemsländer har nyligen kommit överens om en strategi för samtal mellan EU och partnerländer såsom USA och Japan med intressen i regionen. Dessa samtal har redan inletts och kommer, förutom information om hur uppförandekoden, verktygslådan och enskilda länders exportkontrollsystem fungerar, att innehålla dialog med olika delar av administrationen och USA:s kongress. Målet med samtalen är att komplettera tidigare information och överbrygga missförstånd som uppstått, vilket förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas. Som svar på Carl B Hamiltons sista fråga om amerikansk insyn i EU:s krigsmaterielexport kan jag här tillägga att det ligger i Sveriges intresse att vara tillmötesgående mot USA när det gäller att beakta legitima säkerhetsintressen för en viktig strategisk partner.
Jag delar Carl B Hamiltons oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina och för ett ökat hot mot Taiwan. Det har jag också givit uttryck för under hela den pågående processen med vapenembargot. Sverige för en aktiv politisk dialog med Kina i vilken vi bland annat lägger stor vikt vid frågor rörande de mänskliga rättigheterna. Det är inte främst genom vapenembargon som vi bedriver vår långsiktiga politik för förbättrade mänskliga rättigheter. Jag bedömer inte att ett hävande av embargot i sig skulle ha någon negativ inverkan på MR-situationen i Kina.
Anf. 39 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton har frågat mig om min beredskap inför amerikanska motåtgärder när EU häver vapenembargot mot Kina och vilka positioner jag avser att driva för att försäkra mig om att motåtgärder inte ska drabba produktion, sysselsättning och ekonomi i Sverige. Carl B Hamilton har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att driva igenom för att ett hävande av embargot inte ska drabba mänskliga rättigheter i Kina eller öka hotet mot Taiwan. Slutligen har Carl B Hamilton frågat om jag är beredd att stödja amerikanska krav på insyn i och inflytande över EU:s krigsmaterielexport.
Inledningsvis vill jag säga att avsikten - både från svenskt håll och från EU - är att ett hävande av embargot inte ska leda till en ökning av krigsmaterielexporten till Kina. Den svenska tillämpningen av våra nationella riktlinjer och EU:s uppförandekod för vapenexport hindrar svensk vapenexport till Kina. Vidare underströk EU-länderna i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2004 att resultatet av ett hävande inte skulle bli en ökad export av krigsmateriel från EU till Kina, varken kvalitativt eller kvantitativt. Vidare är arbetet med antagandet av en reviderad uppförandekod och den så kallade verktygslådan ännu inte avslutat. Först därefter kan ett beslut om hävande av embargot fattas.
EU:s medlemsländer har nyligen kommit överens om en strategi för samtal mellan EU och partnerländer såsom USA och Japan med intressen i regionen. Dessa samtal har redan inletts och kommer, förutom information om hur uppförandekoden, verktygslådan och enskilda länders exportkontrollsystem fungerar, att innehålla dialog med olika delar av administrationen och USA:s kongress. Målet med samtalen är att komplettera tidigare information och överbrygga missförstånd som uppstått, vilket förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas. Som svar på Carl B Hamiltons sista fråga om amerikansk insyn i EU:s krigsmaterielexport kan jag här tillägga att det ligger i Sveriges intresse att vara tillmötesgående mot USA när det gäller att beakta legitima säkerhetsintressen för en viktig strategisk partner.
Jag delar Carl B Hamiltons oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina och för ett ökat hot mot Taiwan. Det har jag också givit uttryck för under hela den pågående processen med vapenembargot. Sverige för en aktiv politisk dialog med Kina i vilken vi bland annat lägger stor vikt vid frågor rörande de mänskliga rättigheterna. Det är inte främst genom vapenembargon som vi bedriver vår långsiktiga politik för förbättrade mänskliga rättigheter. Jag bedömer inte att ett hävande av embargot i sig skulle ha någon negativ inverkan på MR-situationen i Kina.
Anf. 40 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Låt mig ta upp några punkter i svaret. Jag tycker att den första tesen här om att avsikten med att häva vapenembargot inte är att det ska leda till en ökad vapenexport är något förvånande. Kina tredubblade sina vapeninköp 1999-2003. Man har beslutat om en kraftigt ökad försvarsbudget. Enligt min mening måste en ökad export av vapen från EU och kanske från andra håll, till exempel Ryssland, förväntas enligt varje realistisk bedömning. Jag förstår därför inte varför utrikesministern brukar repetera sin tes om att den så kallade avsikten är att det inte ska leda till ökad export. Är inte den tesen bevisligen överspelad? Utrikesministern framstår som naiv när hon säger detta. Se verkligheten! Varför skulle inte de EU-länder som trycker på för att häva vapenexportförbudet, när exportförbudet väl är hävt också vilja använda sig utav dessa ökade möjligheter, särskilt som Kina nu ökar sin försvarsbudget. Verkligheten är inte en avsiktsförklaring, utan detta är en realistisk bedömning av hur det faktiskt kommer att gå.
Jag går över till den så kallade verktygslådan och frågan om vad som sker i stället för vapenembargot, om nu vapenembargot skulle avskaffas. Då säger utrikesministern att förhandlingarna om verktygslådan ännu inte är avslutade. Jo, men det är de ju i allt väsentligt. Det som har bromsat den fortsatta processen att häva embargot - tack och lov! - är ju de amerikanska invändningarna och protesterna. Hur skulle annars EU kunna ha en dialog med Japan och USA om innehållet i verktygslådan, det vill säga reglerna för framtida export, om det inte var i stort sett slutförhandlat? Man kan ju inte diskutera och förklara för amerikaner och andra hur detta ska fungera om man inte själv har utarbetat ett förslag som är mycket långtgående, precist och konkret.
Det vore bra om utrikesministern redogjorde för förslaget och ersättningsreglerna för Sveriges riksdag, så att inte bara USA och Japan utan även Sveriges folkvalda får vara med i en dialog om det. Varför delger regeringen inte riksdagen förslagen till nya regler för vapenexport till Kina? I stället deltar man direkt och indirekt genom Europeiska unionen i förhandlingar med USA. Är det viktigare att föra en dialog med USA:s regering än med Sveriges riksdag i denna fråga?
Har regeringen bilaterala kontakter med USA i frågan om nya regler för vapenexport till Kina? Min interpellation gällde i långa stycken konsekvenserna för svensk och Sverigebaserad försvarsindustri av hotet om sanktioner från den amerikanska kongressens sida. Av svaret framgår ingenting. Man redogör inte för någon konsekvens- eller riskanalys. Ingen krisberedskap förefaller finnas.
Utrikesministern säger att samtalen "förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas". Ingen krisberedskap kan dock utläsas för svenska jobb eller svensk försvarsindustris framtid om det skulle bli amerikanska sanktioner eller repressalier mot EU:s försvarsindustri.
Det förefaller mig väldigt konstigt och osannolikt att man i Regeringskansliet inte skulle fundera över och försöka analysera de konkreta konsekvenserna och hoten mot svensk försvarsindustri. Har ni inte gjort det i Regeringskansliet är det tjänstefel. Jag frågar efter vad ni har gjort och vilka åtgärder ni har vidtagit eller tänker vidta om det skulle inträffa sanktioner. Man kan då inte bara säga "förhoppningsvis".
Anf. 40 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Låt mig ta upp några punkter i svaret. Jag tycker att den första tesen här om att avsikten med att häva vapenembargot inte är att det ska leda till en ökad vapenexport är något förvånande. Kina tredubblade sina vapeninköp 1999-2003. Man har beslutat om en kraftigt ökad försvarsbudget. Enligt min mening måste en ökad export av vapen från EU och kanske från andra håll, till exempel Ryssland, förväntas enligt varje realistisk bedömning. Jag förstår därför inte varför utrikesministern brukar repetera sin tes om att den så kallade avsikten är att det inte ska leda till ökad export. Är inte den tesen bevisligen överspelad? Utrikesministern framstår som naiv när hon säger detta. Se verkligheten! Varför skulle inte de EU-länder som trycker på för att häva vapenexportförbudet, när exportförbudet väl är hävt också vilja använda sig utav dessa ökade möjligheter, särskilt som Kina nu ökar sin försvarsbudget. Verkligheten är inte en avsiktsförklaring, utan detta är en realistisk bedömning av hur det faktiskt kommer att gå.
Jag går över till den så kallade verktygslådan och frågan om vad som sker i stället för vapenembargot, om nu vapenembargot skulle avskaffas. Då säger utrikesministern att förhandlingarna om verktygslådan ännu inte är avslutade. Jo, men det är de ju i allt väsentligt. Det som har bromsat den fortsatta processen att häva embargot - tack och lov! - är ju de amerikanska invändningarna och protesterna. Hur skulle annars EU kunna ha en dialog med Japan och USA om innehållet i verktygslådan, det vill säga reglerna för framtida export, om det inte var i stort sett slutförhandlat? Man kan ju inte diskutera och förklara för amerikaner och andra hur detta ska fungera om man inte själv har utarbetat ett förslag som är mycket långtgående, precist och konkret.
Det vore bra om utrikesministern redogjorde för förslaget och ersättningsreglerna för Sveriges riksdag, så att inte bara USA och Japan utan även Sveriges folkvalda får vara med i en dialog om det. Varför delger regeringen inte riksdagen förslagen till nya regler för vapenexport till Kina? I stället deltar man direkt och indirekt genom Europeiska unionen i förhandlingar med USA. Är det viktigare att föra en dialog med USA:s regering än med Sveriges riksdag i denna fråga?
Har regeringen bilaterala kontakter med USA i frågan om nya regler för vapenexport till Kina? Min interpellation gällde i långa stycken konsekvenserna för svensk och Sverigebaserad försvarsindustri av hotet om sanktioner från den amerikanska kongressens sida. Av svaret framgår ingenting. Man redogör inte för någon konsekvens- eller riskanalys. Ingen krisberedskap förefaller finnas.
Utrikesministern säger att samtalen "förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas". Ingen krisberedskap kan dock utläsas för svenska jobb eller svensk försvarsindustris framtid om det skulle bli amerikanska sanktioner eller repressalier mot EU:s försvarsindustri.
Det förefaller mig väldigt konstigt och osannolikt att man i Regeringskansliet inte skulle fundera över och försöka analysera de konkreta konsekvenserna och hoten mot svensk försvarsindustri. Har ni inte gjort det i Regeringskansliet är det tjänstefel. Jag frågar efter vad ni har gjort och vilka åtgärder ni har vidtagit eller tänker vidta om det skulle inträffa sanktioner. Man kan då inte bara säga "förhoppningsvis".
Anf. 40 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Låt mig ta upp några punkter i svaret. Jag tycker att den första tesen här om att avsikten med att häva vapenembargot inte är att det ska leda till en ökad vapenexport är något förvånande. Kina tredubblade sina vapeninköp 1999-2003. Man har beslutat om en kraftigt ökad försvarsbudget. Enligt min mening måste en ökad export av vapen från EU och kanske från andra håll, till exempel Ryssland, förväntas enligt varje realistisk bedömning. Jag förstår därför inte varför utrikesministern brukar repetera sin tes om att den så kallade avsikten är att det inte ska leda till ökad export. Är inte den tesen bevisligen överspelad? Utrikesministern framstår som naiv när hon säger detta. Se verkligheten! Varför skulle inte de EU-länder som trycker på för att häva vapenexportförbudet, när exportförbudet väl är hävt också vilja använda sig utav dessa ökade möjligheter, särskilt som Kina nu ökar sin försvarsbudget. Verkligheten är inte en avsiktsförklaring, utan detta är en realistisk bedömning av hur det faktiskt kommer att gå.
Jag går över till den så kallade verktygslådan och frågan om vad som sker i stället för vapenembargot, om nu vapenembargot skulle avskaffas. Då säger utrikesministern att förhandlingarna om verktygslådan ännu inte är avslutade. Jo, men det är de ju i allt väsentligt. Det som har bromsat den fortsatta processen att häva embargot - tack och lov! - är ju de amerikanska invändningarna och protesterna. Hur skulle annars EU kunna ha en dialog med Japan och USA om innehållet i verktygslådan, det vill säga reglerna för framtida export, om det inte var i stort sett slutförhandlat? Man kan ju inte diskutera och förklara för amerikaner och andra hur detta ska fungera om man inte själv har utarbetat ett förslag som är mycket långtgående, precist och konkret.
Det vore bra om utrikesministern redogjorde för förslaget och ersättningsreglerna för Sveriges riksdag, så att inte bara USA och Japan utan även Sveriges folkvalda får vara med i en dialog om det. Varför delger regeringen inte riksdagen förslagen till nya regler för vapenexport till Kina? I stället deltar man direkt och indirekt genom Europeiska unionen i förhandlingar med USA. Är det viktigare att föra en dialog med USA:s regering än med Sveriges riksdag i denna fråga?
Har regeringen bilaterala kontakter med USA i frågan om nya regler för vapenexport till Kina? Min interpellation gällde i långa stycken konsekvenserna för svensk och Sverigebaserad försvarsindustri av hotet om sanktioner från den amerikanska kongressens sida. Av svaret framgår ingenting. Man redogör inte för någon konsekvens- eller riskanalys. Ingen krisberedskap förefaller finnas.
Utrikesministern säger att samtalen "förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas". Ingen krisberedskap kan dock utläsas för svenska jobb eller svensk försvarsindustris framtid om det skulle bli amerikanska sanktioner eller repressalier mot EU:s försvarsindustri.
Det förefaller mig väldigt konstigt och osannolikt att man i Regeringskansliet inte skulle fundera över och försöka analysera de konkreta konsekvenserna och hoten mot svensk försvarsindustri. Har ni inte gjort det i Regeringskansliet är det tjänstefel. Jag frågar efter vad ni har gjort och vilka åtgärder ni har vidtagit eller tänker vidta om det skulle inträffa sanktioner. Man kan då inte bara säga "förhoppningsvis".
Anf. 40 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Låt mig ta upp några punkter i svaret. Jag tycker att den första tesen här om att avsikten med att häva vapenembargot inte är att det ska leda till en ökad vapenexport är något förvånande. Kina tredubblade sina vapeninköp 1999-2003. Man har beslutat om en kraftigt ökad försvarsbudget. Enligt min mening måste en ökad export av vapen från EU och kanske från andra håll, till exempel Ryssland, förväntas enligt varje realistisk bedömning. Jag förstår därför inte varför utrikesministern brukar repetera sin tes om att den så kallade avsikten är att det inte ska leda till ökad export. Är inte den tesen bevisligen överspelad? Utrikesministern framstår som naiv när hon säger detta. Se verkligheten! Varför skulle inte de EU-länder som trycker på för att häva vapenexportförbudet, när exportförbudet väl är hävt också vilja använda sig utav dessa ökade möjligheter, särskilt som Kina nu ökar sin försvarsbudget. Verkligheten är inte en avsiktsförklaring, utan detta är en realistisk bedömning av hur det faktiskt kommer att gå.
Jag går över till den så kallade verktygslådan och frågan om vad som sker i stället för vapenembargot, om nu vapenembargot skulle avskaffas. Då säger utrikesministern att förhandlingarna om verktygslådan ännu inte är avslutade. Jo, men det är de ju i allt väsentligt. Det som har bromsat den fortsatta processen att häva embargot - tack och lov! - är ju de amerikanska invändningarna och protesterna. Hur skulle annars EU kunna ha en dialog med Japan och USA om innehållet i verktygslådan, det vill säga reglerna för framtida export, om det inte var i stort sett slutförhandlat? Man kan ju inte diskutera och förklara för amerikaner och andra hur detta ska fungera om man inte själv har utarbetat ett förslag som är mycket långtgående, precist och konkret.
Det vore bra om utrikesministern redogjorde för förslaget och ersättningsreglerna för Sveriges riksdag, så att inte bara USA och Japan utan även Sveriges folkvalda får vara med i en dialog om det. Varför delger regeringen inte riksdagen förslagen till nya regler för vapenexport till Kina? I stället deltar man direkt och indirekt genom Europeiska unionen i förhandlingar med USA. Är det viktigare att föra en dialog med USA:s regering än med Sveriges riksdag i denna fråga?
Har regeringen bilaterala kontakter med USA i frågan om nya regler för vapenexport till Kina? Min interpellation gällde i långa stycken konsekvenserna för svensk och Sverigebaserad försvarsindustri av hotet om sanktioner från den amerikanska kongressens sida. Av svaret framgår ingenting. Man redogör inte för någon konsekvens- eller riskanalys. Ingen krisberedskap förefaller finnas.
Utrikesministern säger att samtalen "förhoppningsvis leder till att en diskussion om amerikanska motåtgärder aldrig behöver inledas". Ingen krisberedskap kan dock utläsas för svenska jobb eller svensk försvarsindustris framtid om det skulle bli amerikanska sanktioner eller repressalier mot EU:s försvarsindustri.
Det förefaller mig väldigt konstigt och osannolikt att man i Regeringskansliet inte skulle fundera över och försöka analysera de konkreta konsekvenserna och hoten mot svensk försvarsindustri. Har ni inte gjort det i Regeringskansliet är det tjänstefel. Jag frågar efter vad ni har gjort och vilka åtgärder ni har vidtagit eller tänker vidta om det skulle inträffa sanktioner. Man kan då inte bara säga "förhoppningsvis".
Anf. 41 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! För att häva det mångåriga vapenembargo som EU har haft gentemot Kina har EU:s stats- och regeringschefer enats kring ett antal kriterier. Vi moderater har också mycket tydligt markerat att dessa måste vara uppfyllda för att man slutligen ska kunna ta det avgörande beslutet.
Kriterierna fastslogs vid Europeiska rådets möte i december, där man betonade att ett beslut inte får leda till en ökning av vapenexporten från EU:s medlemsstater till Kina vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Europeiska rådet erinrade också om vikten av kriterierna i uppförandekoden för vapenexport, särskilt de kriterier som avser mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhet i regionen samt vänligt sinnade och allierade länders nationella säkerhet. Det var ett antal kriterier som i december fastställdes för att man skulle fortsätta arbetet med att kanske få en mer effektiv relation gentemot Kina men också för att kunna ha mycket bättre kontroll på den export till Kina som sker i dag, trots embargot.
Syftet var att ett beslut skulle fattas, kanske i juni 2005. Men med tanke på utvecklingen måste både EU och Sverige fråga sig om tiden är mogen. Vi läser i dag i tidningen att Amnesty rapporterar att det sker flest avrättningar i Kina och att de mänskliga rättigheterna ingalunda kan anses vara godtagbara. Vi har också nu under våren varit med om att den kinesiska folkkongressen har uttalat klart fientliga ställningstaganden gentemot Taiwan.
Man måste då ställa sig frågan: Är kriterierna på väg att bli uppfyllda, de kriterier som EU och Sverige har sagt ska vara på plats innan vi tar det slutliga beslutet? Jag tycker faktiskt att det vore intressant att höra om utrikesministern är beredd att bilda allians för att man håller fast vid att kriterierna ska vara till fullo uppfyllda innan man är beredd att ta beslutet.
Det har förts resonemang i internationella medier om att flera länder nu vill skjuta på beslutet. Jag vill få bekräftat om Sverige ingår bland dessa länder.
Anf. 41 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! För att häva det mångåriga vapenembargo som EU har haft gentemot Kina har EU:s stats- och regeringschefer enats kring ett antal kriterier. Vi moderater har också mycket tydligt markerat att dessa måste vara uppfyllda för att man slutligen ska kunna ta det avgörande beslutet.
Kriterierna fastslogs vid Europeiska rådets möte i december, där man betonade att ett beslut inte får leda till en ökning av vapenexporten från EU:s medlemsstater till Kina vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Europeiska rådet erinrade också om vikten av kriterierna i uppförandekoden för vapenexport, särskilt de kriterier som avser mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhet i regionen samt vänligt sinnade och allierade länders nationella säkerhet. Det var ett antal kriterier som i december fastställdes för att man skulle fortsätta arbetet med att kanske få en mer effektiv relation gentemot Kina men också för att kunna ha mycket bättre kontroll på den export till Kina som sker i dag, trots embargot.
Syftet var att ett beslut skulle fattas, kanske i juni 2005. Men med tanke på utvecklingen måste både EU och Sverige fråga sig om tiden är mogen. Vi läser i dag i tidningen att Amnesty rapporterar att det sker flest avrättningar i Kina och att de mänskliga rättigheterna ingalunda kan anses vara godtagbara. Vi har också nu under våren varit med om att den kinesiska folkkongressen har uttalat klart fientliga ställningstaganden gentemot Taiwan.
Man måste då ställa sig frågan: Är kriterierna på väg att bli uppfyllda, de kriterier som EU och Sverige har sagt ska vara på plats innan vi tar det slutliga beslutet? Jag tycker faktiskt att det vore intressant att höra om utrikesministern är beredd att bilda allians för att man håller fast vid att kriterierna ska vara till fullo uppfyllda innan man är beredd att ta beslutet.
Det har förts resonemang i internationella medier om att flera länder nu vill skjuta på beslutet. Jag vill få bekräftat om Sverige ingår bland dessa länder.
Anf. 42 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl Hamilton säger att det är en tes att vapenexporten till Kina inte ska öka om embargot lyfts. Det är ingen tes jag återger utan bara vad som har uttalats vid ministerrådsmötena i den här frågan. För Sverige är det egentligen inget problem att hantera. Vi har ingen export till Kina över huvud taget. Det är också det som är bakgrunden till att vi har väldigt svårt att se att vi skulle drabbas av några sanktioner från USA över huvud taget, eftersom vi inte har för avsikt att ändra vår vapenexportpolitik i det här avseendet.
Vi exporterar inga vapen till Kina. Vi kommer inte att exportera några vapen till Kina, helt oberoende av om det finns ett EU-embargo eller inte.
Vad gäller verktygslådan och det arbete som har bedrivits för att förändra den kod som ska gälla i framtiden inom EU oberoende av om embargot är kvar eller inte vill jag säga följande. Vi behöver modernisera den vapenexportkod som finns i EU. Den behöver bli betydligt mer öppen och ge möjlighet för länderna att ha en bättre insyn i varandras vapenexportpolitik. Mer information bör lämnas, och därigenom ges en möjlighet att föra en diskussion mellan EU-länderna om de olika ländernas sätt att hantera vapenexport. Det här är helt och hållet en nationell fråga, men det finns ett intresse av att ha en större öppenhet mellan EU-länderna, en bättre insyn och en bättre överensstämmelse mellan de olika ländernas politik i det här avseendet. Därför vill vi ha en förändrad vapenexportkod.
Det är helt korrekt att arbetet med hur verktygslådan ska se ut har avslutats i arbetsgruppen. Men det är fortfarande inte behandlat på politisk nivå. Det kommer att behandlas i Kusp i dag.
Innehållet i de diskussioner vi har haft och det vi har strävat efter när det gäller koden och verktygslådan har mycket grundligt redogjorts för riksdagen, i den ordning som vi har kommit överens om att det ska ske, nämligen i EU-nämnden.
Gunilla Carlsson ställer frågan om tiden verkligen är mogen för lyftandet av embargot. Jag vet inte om den är det, ärligt talat. Vi måste fortsätta att föra en diskussion om det, mot bakgrund av hur viktigt det är att vi är överens om vad som ska gälla i fråga om koden och hur verktygslådan ska användas. Det är inte färdigdiskuterat på politisk nivå. Det gäller också hur vi bedömer MR-situationen.
Jag vill dock understryka att det inte är genom ett vapenembargo som vi försöker förbättra MR-situationen i Kina. För det krävs helt andra åtgärder. Jag har vid tidigare tillfällen här i riksdagen haft möjlighet att redogöra för på vilket sätt vi från svensk sida och också från EU:s sida arbetar i en dialog och med konkreta åtgärder för att påverka utvecklingen i Kina mot en större respekt för de mänskliga rättigheterna. Vapenembargot har egentligen ingen betydelse i det sammanhanget.
Likafullt är situationen för mänskliga rättigheter i Kina av betydelse, helt oberoende av embargot. Vid tillämpningen av EU:s kod för vapenexport hänvisas till att det är en faktor man måste ta hänsyn till när man fattar beslut om export. Det är också det som ligger till grund för vår nationella lagstiftning. Det är också bland annat det som har lett till att vi inte exporterar vapen till Kina.
Anf. 42 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl Hamilton säger att det är en tes att vapenexporten till Kina inte ska öka om embargot lyfts. Det är ingen tes jag återger utan bara vad som har uttalats vid ministerrådsmötena i den här frågan. För Sverige är det egentligen inget problem att hantera. Vi har ingen export till Kina över huvud taget. Det är också det som är bakgrunden till att vi har väldigt svårt att se att vi skulle drabbas av några sanktioner från USA över huvud taget, eftersom vi inte har för avsikt att ändra vår vapenexportpolitik i det här avseendet.
Vi exporterar inga vapen till Kina. Vi kommer inte att exportera några vapen till Kina, helt oberoende av om det finns ett EU-embargo eller inte.
Vad gäller verktygslådan och det arbete som har bedrivits för att förändra den kod som ska gälla i framtiden inom EU oberoende av om embargot är kvar eller inte vill jag säga följande. Vi behöver modernisera den vapenexportkod som finns i EU. Den behöver bli betydligt mer öppen och ge möjlighet för länderna att ha en bättre insyn i varandras vapenexportpolitik. Mer information bör lämnas, och därigenom ges en möjlighet att föra en diskussion mellan EU-länderna om de olika ländernas sätt att hantera vapenexport. Det här är helt och hållet en nationell fråga, men det finns ett intresse av att ha en större öppenhet mellan EU-länderna, en bättre insyn och en bättre överensstämmelse mellan de olika ländernas politik i det här avseendet. Därför vill vi ha en förändrad vapenexportkod.
Det är helt korrekt att arbetet med hur verktygslådan ska se ut har avslutats i arbetsgruppen. Men det är fortfarande inte behandlat på politisk nivå. Det kommer att behandlas i Kusp i dag.
Innehållet i de diskussioner vi har haft och det vi har strävat efter när det gäller koden och verktygslådan har mycket grundligt redogjorts för riksdagen, i den ordning som vi har kommit överens om att det ska ske, nämligen i EU-nämnden.
Gunilla Carlsson ställer frågan om tiden verkligen är mogen för lyftandet av embargot. Jag vet inte om den är det, ärligt talat. Vi måste fortsätta att föra en diskussion om det, mot bakgrund av hur viktigt det är att vi är överens om vad som ska gälla i fråga om koden och hur verktygslådan ska användas. Det är inte färdigdiskuterat på politisk nivå. Det gäller också hur vi bedömer MR-situationen.
Jag vill dock understryka att det inte är genom ett vapenembargo som vi försöker förbättra MR-situationen i Kina. För det krävs helt andra åtgärder. Jag har vid tidigare tillfällen här i riksdagen haft möjlighet att redogöra för på vilket sätt vi från svensk sida och också från EU:s sida arbetar i en dialog och med konkreta åtgärder för att påverka utvecklingen i Kina mot en större respekt för de mänskliga rättigheterna. Vapenembargot har egentligen ingen betydelse i det sammanhanget.
Likafullt är situationen för mänskliga rättigheter i Kina av betydelse, helt oberoende av embargot. Vid tillämpningen av EU:s kod för vapenexport hänvisas till att det är en faktor man måste ta hänsyn till när man fattar beslut om export. Det är också det som ligger till grund för vår nationella lagstiftning. Det är också bland annat det som har lett till att vi inte exporterar vapen till Kina.
Anf. 42 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl Hamilton säger att det är en tes att vapenexporten till Kina inte ska öka om embargot lyfts. Det är ingen tes jag återger utan bara vad som har uttalats vid ministerrådsmötena i den här frågan. För Sverige är det egentligen inget problem att hantera. Vi har ingen export till Kina över huvud taget. Det är också det som är bakgrunden till att vi har väldigt svårt att se att vi skulle drabbas av några sanktioner från USA över huvud taget, eftersom vi inte har för avsikt att ändra vår vapenexportpolitik i det här avseendet.
Vi exporterar inga vapen till Kina. Vi kommer inte att exportera några vapen till Kina, helt oberoende av om det finns ett EU-embargo eller inte.
Vad gäller verktygslådan och det arbete som har bedrivits för att förändra den kod som ska gälla i framtiden inom EU oberoende av om embargot är kvar eller inte vill jag säga följande. Vi behöver modernisera den vapenexportkod som finns i EU. Den behöver bli betydligt mer öppen och ge möjlighet för länderna att ha en bättre insyn i varandras vapenexportpolitik. Mer information bör lämnas, och därigenom ges en möjlighet att föra en diskussion mellan EU-länderna om de olika ländernas sätt att hantera vapenexport. Det här är helt och hållet en nationell fråga, men det finns ett intresse av att ha en större öppenhet mellan EU-länderna, en bättre insyn och en bättre överensstämmelse mellan de olika ländernas politik i det här avseendet. Därför vill vi ha en förändrad vapenexportkod.
Det är helt korrekt att arbetet med hur verktygslådan ska se ut har avslutats i arbetsgruppen. Men det är fortfarande inte behandlat på politisk nivå. Det kommer att behandlas i Kusp i dag.
Innehållet i de diskussioner vi har haft och det vi har strävat efter när det gäller koden och verktygslådan har mycket grundligt redogjorts för riksdagen, i den ordning som vi har kommit överens om att det ska ske, nämligen i EU-nämnden.
Gunilla Carlsson ställer frågan om tiden verkligen är mogen för lyftandet av embargot. Jag vet inte om den är det, ärligt talat. Vi måste fortsätta att föra en diskussion om det, mot bakgrund av hur viktigt det är att vi är överens om vad som ska gälla i fråga om koden och hur verktygslådan ska användas. Det är inte färdigdiskuterat på politisk nivå. Det gäller också hur vi bedömer MR-situationen.
Jag vill dock understryka att det inte är genom ett vapenembargo som vi försöker förbättra MR-situationen i Kina. För det krävs helt andra åtgärder. Jag har vid tidigare tillfällen här i riksdagen haft möjlighet att redogöra för på vilket sätt vi från svensk sida och också från EU:s sida arbetar i en dialog och med konkreta åtgärder för att påverka utvecklingen i Kina mot en större respekt för de mänskliga rättigheterna. Vapenembargot har egentligen ingen betydelse i det sammanhanget.
Likafullt är situationen för mänskliga rättigheter i Kina av betydelse, helt oberoende av embargot. Vid tillämpningen av EU:s kod för vapenexport hänvisas till att det är en faktor man måste ta hänsyn till när man fattar beslut om export. Det är också det som ligger till grund för vår nationella lagstiftning. Det är också bland annat det som har lett till att vi inte exporterar vapen till Kina.
Anf. 43 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Utrikesministern säger att det inte är med eller utan vapenembargot som vi förbättrar situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men det är alldeles uppenbart att kineserna vill ha den politiska signalen att de är mer godkända, mer legitima i världssamfundet. Det är därför kineserna strävar efter att EU-länderna ska häva vapenembargot. Det kommer naturligtvis att uppfattas så av kineserna - och exploateras av den kinesiska regimen i sin propaganda - att de är mera rumsrena och har bedömts vara så av Europeiska unionen. Därför har Europeiska unionen hävt sitt vapenembargo. Det är så detta kommer att användas.
Man kan bara göra tankeexperimentet att man själv är dissident i Kina. Hur skulle utrikesministern då ha uppfattat beslutet från Europeiska unionen? Det skulle naturligtvis ha uppfattats så att nu släpper Europeiska unionen i väg den kinesiska regimen och glömmer kraven på mänskliga rättigheter i Kina. Så måste det uppfattas av de människor som är förföljda i Kina, men naturligtvis även - vilket ju är välbekant - i Taiwan, som är det land som i första hand hotas av Kina.
För att fylla på den fråga som Gunilla Carlsson ställde tidigare vore det bra om utrikesministern kunde vara tydlig huruvida hon anser att möjligheten att häva vapenembargot förbättrats eller försämrats efter den nationella folkkongressens beslut, alltså att i någon mening legitimera eller enligt kinesisk lag göra det mer legalt att attackera Taiwan om Taiwan skulle förklara sig oberoende.
Den brittiske utrikesministern Jack Straw har ju sagt att detta försvårat ett hävande av vapenembargot, och det vore bra om utrikesministern kunde säga ifall hon instämmer i Jack Straws bedömning eller inte. Det vore uppseendeväckande om utrikesministern inte kunde sträcka sig så långt att hon anser att detta är ett problem som tillkommit efter Europeiska rådets beslut i december att häva vapenembargot.
Sedan detta med att jag säger att det är en tes - visst är det en tes när utrikesministern säger att avsikten inte är någonting då det inte ökar vapenexporten eftersom det stått i rådsslutsatser. Men det har blivit en tes, ett teoretiskt yttrande, då det inte är realistiskt. Utrikesministern säger att det inte är ett svenskt problem för vi tänker inte öka vår export till Kina. Vi är emellertid en del av Europeiska unionen, och det är ett problem för oss om Europeiska unionen vidtar åtgärder och fattar politiska beslut som vi inte tycker är bra, som inte sammanfaller med våra egna.
Idealet måste ju vara att Europeiska unionen skulle ha ungefär samma exportkontroll som Sverige. Det vore väl något att sträva efter. Subsidiaritetsprincipen är bra, men den behöver inte drivas så långt att man tycker att det är en fördel att andra länder driver en politik som är motsatt den svenska politiken.
Sedan säger utrikesministern att vi inte behöver bekymra oss om eventuella sanktioner eller repressalier från USA eftersom vi själva inte kommer att tillåta export. Så är det, men den svenska industrin är väldigt internationaliserad. Till exempel är en stor del av vår vapenindustri ägd av brittiska företag, eller de har i alla fall stora intressen i den. Om sanktioner eller repressalier vidtas mot de brittiska företagen drabbar det därför också deras produktionsenheter och eventuella forskningsenheter i Sverige.
Anf. 43 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Utrikesministern säger att det inte är med eller utan vapenembargot som vi förbättrar situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men det är alldeles uppenbart att kineserna vill ha den politiska signalen att de är mer godkända, mer legitima i världssamfundet. Det är därför kineserna strävar efter att EU-länderna ska häva vapenembargot. Det kommer naturligtvis att uppfattas så av kineserna - och exploateras av den kinesiska regimen i sin propaganda - att de är mera rumsrena och har bedömts vara så av Europeiska unionen. Därför har Europeiska unionen hävt sitt vapenembargo. Det är så detta kommer att användas.
Man kan bara göra tankeexperimentet att man själv är dissident i Kina. Hur skulle utrikesministern då ha uppfattat beslutet från Europeiska unionen? Det skulle naturligtvis ha uppfattats så att nu släpper Europeiska unionen i väg den kinesiska regimen och glömmer kraven på mänskliga rättigheter i Kina. Så måste det uppfattas av de människor som är förföljda i Kina, men naturligtvis även - vilket ju är välbekant - i Taiwan, som är det land som i första hand hotas av Kina.
För att fylla på den fråga som Gunilla Carlsson ställde tidigare vore det bra om utrikesministern kunde vara tydlig huruvida hon anser att möjligheten att häva vapenembargot förbättrats eller försämrats efter den nationella folkkongressens beslut, alltså att i någon mening legitimera eller enligt kinesisk lag göra det mer legalt att attackera Taiwan om Taiwan skulle förklara sig oberoende.
Den brittiske utrikesministern Jack Straw har ju sagt att detta försvårat ett hävande av vapenembargot, och det vore bra om utrikesministern kunde säga ifall hon instämmer i Jack Straws bedömning eller inte. Det vore uppseendeväckande om utrikesministern inte kunde sträcka sig så långt att hon anser att detta är ett problem som tillkommit efter Europeiska rådets beslut i december att häva vapenembargot.
Sedan detta med att jag säger att det är en tes - visst är det en tes när utrikesministern säger att avsikten inte är någonting då det inte ökar vapenexporten eftersom det stått i rådsslutsatser. Men det har blivit en tes, ett teoretiskt yttrande, då det inte är realistiskt. Utrikesministern säger att det inte är ett svenskt problem för vi tänker inte öka vår export till Kina. Vi är emellertid en del av Europeiska unionen, och det är ett problem för oss om Europeiska unionen vidtar åtgärder och fattar politiska beslut som vi inte tycker är bra, som inte sammanfaller med våra egna.
Idealet måste ju vara att Europeiska unionen skulle ha ungefär samma exportkontroll som Sverige. Det vore väl något att sträva efter. Subsidiaritetsprincipen är bra, men den behöver inte drivas så långt att man tycker att det är en fördel att andra länder driver en politik som är motsatt den svenska politiken.
Sedan säger utrikesministern att vi inte behöver bekymra oss om eventuella sanktioner eller repressalier från USA eftersom vi själva inte kommer att tillåta export. Så är det, men den svenska industrin är väldigt internationaliserad. Till exempel är en stor del av vår vapenindustri ägd av brittiska företag, eller de har i alla fall stora intressen i den. Om sanktioner eller repressalier vidtas mot de brittiska företagen drabbar det därför också deras produktionsenheter och eventuella forskningsenheter i Sverige.
Anf. 43 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Utrikesministern säger att det inte är med eller utan vapenembargot som vi förbättrar situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men det är alldeles uppenbart att kineserna vill ha den politiska signalen att de är mer godkända, mer legitima i världssamfundet. Det är därför kineserna strävar efter att EU-länderna ska häva vapenembargot. Det kommer naturligtvis att uppfattas så av kineserna - och exploateras av den kinesiska regimen i sin propaganda - att de är mera rumsrena och har bedömts vara så av Europeiska unionen. Därför har Europeiska unionen hävt sitt vapenembargo. Det är så detta kommer att användas.
Man kan bara göra tankeexperimentet att man själv är dissident i Kina. Hur skulle utrikesministern då ha uppfattat beslutet från Europeiska unionen? Det skulle naturligtvis ha uppfattats så att nu släpper Europeiska unionen i väg den kinesiska regimen och glömmer kraven på mänskliga rättigheter i Kina. Så måste det uppfattas av de människor som är förföljda i Kina, men naturligtvis även - vilket ju är välbekant - i Taiwan, som är det land som i första hand hotas av Kina.
För att fylla på den fråga som Gunilla Carlsson ställde tidigare vore det bra om utrikesministern kunde vara tydlig huruvida hon anser att möjligheten att häva vapenembargot förbättrats eller försämrats efter den nationella folkkongressens beslut, alltså att i någon mening legitimera eller enligt kinesisk lag göra det mer legalt att attackera Taiwan om Taiwan skulle förklara sig oberoende.
Den brittiske utrikesministern Jack Straw har ju sagt att detta försvårat ett hävande av vapenembargot, och det vore bra om utrikesministern kunde säga ifall hon instämmer i Jack Straws bedömning eller inte. Det vore uppseendeväckande om utrikesministern inte kunde sträcka sig så långt att hon anser att detta är ett problem som tillkommit efter Europeiska rådets beslut i december att häva vapenembargot.
Sedan detta med att jag säger att det är en tes - visst är det en tes när utrikesministern säger att avsikten inte är någonting då det inte ökar vapenexporten eftersom det stått i rådsslutsatser. Men det har blivit en tes, ett teoretiskt yttrande, då det inte är realistiskt. Utrikesministern säger att det inte är ett svenskt problem för vi tänker inte öka vår export till Kina. Vi är emellertid en del av Europeiska unionen, och det är ett problem för oss om Europeiska unionen vidtar åtgärder och fattar politiska beslut som vi inte tycker är bra, som inte sammanfaller med våra egna.
Idealet måste ju vara att Europeiska unionen skulle ha ungefär samma exportkontroll som Sverige. Det vore väl något att sträva efter. Subsidiaritetsprincipen är bra, men den behöver inte drivas så långt att man tycker att det är en fördel att andra länder driver en politik som är motsatt den svenska politiken.
Sedan säger utrikesministern att vi inte behöver bekymra oss om eventuella sanktioner eller repressalier från USA eftersom vi själva inte kommer att tillåta export. Så är det, men den svenska industrin är väldigt internationaliserad. Till exempel är en stor del av vår vapenindustri ägd av brittiska företag, eller de har i alla fall stora intressen i den. Om sanktioner eller repressalier vidtas mot de brittiska företagen drabbar det därför också deras produktionsenheter och eventuella forskningsenheter i Sverige.
Anf. 43 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Utrikesministern säger att det inte är med eller utan vapenembargot som vi förbättrar situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men det är alldeles uppenbart att kineserna vill ha den politiska signalen att de är mer godkända, mer legitima i världssamfundet. Det är därför kineserna strävar efter att EU-länderna ska häva vapenembargot. Det kommer naturligtvis att uppfattas så av kineserna - och exploateras av den kinesiska regimen i sin propaganda - att de är mera rumsrena och har bedömts vara så av Europeiska unionen. Därför har Europeiska unionen hävt sitt vapenembargo. Det är så detta kommer att användas.
Man kan bara göra tankeexperimentet att man själv är dissident i Kina. Hur skulle utrikesministern då ha uppfattat beslutet från Europeiska unionen? Det skulle naturligtvis ha uppfattats så att nu släpper Europeiska unionen i väg den kinesiska regimen och glömmer kraven på mänskliga rättigheter i Kina. Så måste det uppfattas av de människor som är förföljda i Kina, men naturligtvis även - vilket ju är välbekant - i Taiwan, som är det land som i första hand hotas av Kina.
För att fylla på den fråga som Gunilla Carlsson ställde tidigare vore det bra om utrikesministern kunde vara tydlig huruvida hon anser att möjligheten att häva vapenembargot förbättrats eller försämrats efter den nationella folkkongressens beslut, alltså att i någon mening legitimera eller enligt kinesisk lag göra det mer legalt att attackera Taiwan om Taiwan skulle förklara sig oberoende.
Den brittiske utrikesministern Jack Straw har ju sagt att detta försvårat ett hävande av vapenembargot, och det vore bra om utrikesministern kunde säga ifall hon instämmer i Jack Straws bedömning eller inte. Det vore uppseendeväckande om utrikesministern inte kunde sträcka sig så långt att hon anser att detta är ett problem som tillkommit efter Europeiska rådets beslut i december att häva vapenembargot.
Sedan detta med att jag säger att det är en tes - visst är det en tes när utrikesministern säger att avsikten inte är någonting då det inte ökar vapenexporten eftersom det stått i rådsslutsatser. Men det har blivit en tes, ett teoretiskt yttrande, då det inte är realistiskt. Utrikesministern säger att det inte är ett svenskt problem för vi tänker inte öka vår export till Kina. Vi är emellertid en del av Europeiska unionen, och det är ett problem för oss om Europeiska unionen vidtar åtgärder och fattar politiska beslut som vi inte tycker är bra, som inte sammanfaller med våra egna.
Idealet måste ju vara att Europeiska unionen skulle ha ungefär samma exportkontroll som Sverige. Det vore väl något att sträva efter. Subsidiaritetsprincipen är bra, men den behöver inte drivas så långt att man tycker att det är en fördel att andra länder driver en politik som är motsatt den svenska politiken.
Sedan säger utrikesministern att vi inte behöver bekymra oss om eventuella sanktioner eller repressalier från USA eftersom vi själva inte kommer att tillåta export. Så är det, men den svenska industrin är väldigt internationaliserad. Till exempel är en stor del av vår vapenindustri ägd av brittiska företag, eller de har i alla fall stora intressen i den. Om sanktioner eller repressalier vidtas mot de brittiska företagen drabbar det därför också deras produktionsenheter och eventuella forskningsenheter i Sverige.
Anf. 44 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag vill tacka inte minst Carl B Hamilton som interpellerat och på ett mycket bra sätt pläderat i frågor som är brännande och viktiga för Sverige. För att vi ska kunna tillgodose olika krav har det betydelse vad vi gör i EU och hur det politiska ledarskapet är där.
Jag tror att vi egentligen har stor samstämmighet i kammaren kring vikten av att EU har förmåga till en samlad politik för vapenexport och till en samlad politik för vilka värderingar man ska ha kring mänskliga fri- och rättigheter samt vilka relationer man ska ha vad gäller det transatlantiska samarbetet. Kring detta borde det egentligen inte finnas några som helst motsättningar.
Nu diskuterar vi hanteringen av en speciell fråga, och jag vill tacka utrikesministern för hennes mycket balanserade svar beträffande tidpunkten när man ska fatta det slutgiltiga beslutet. Att jag valde att delta i den här interpellationsdebatten beror på att statsministern i samband med återrapporteringen från Europeiska rådets senaste toppmöte inte alls ville kännas vid att den här diskussionen förs i Europa.
För att ha trovärdighet på alla dessa områden kan man inte bara frångå de kriterier som man ställt upp inom EU, alltså om, som i det här fallet, Kina inte lever upp till de spelregler man ställt upp. Därför är jag glad över att utrikesministern tar diskussionen på allvar och inte som statsministern för några dagar sedan bara avfärdar den som ett påfund från den amerikanska kongressen. Det handlar nämligen om bra mycket mer. För att Sverige ska kunna fortsätta att agera behövs det en majoritet för denna fråga också i Sveriges riksdag.
Jag hoppas att vi kan lösa den här mycket svåra frågan i samförstånd, och framför allt hoppas jag att regeringen ser till att ha bra allianser i det europeiska samarbetet för att det hela ska bli rätt och riktigt.
Anf. 44 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag vill tacka inte minst Carl B Hamilton som interpellerat och på ett mycket bra sätt pläderat i frågor som är brännande och viktiga för Sverige. För att vi ska kunna tillgodose olika krav har det betydelse vad vi gör i EU och hur det politiska ledarskapet är där.
Jag tror att vi egentligen har stor samstämmighet i kammaren kring vikten av att EU har förmåga till en samlad politik för vapenexport och till en samlad politik för vilka värderingar man ska ha kring mänskliga fri- och rättigheter samt vilka relationer man ska ha vad gäller det transatlantiska samarbetet. Kring detta borde det egentligen inte finnas några som helst motsättningar.
Nu diskuterar vi hanteringen av en speciell fråga, och jag vill tacka utrikesministern för hennes mycket balanserade svar beträffande tidpunkten när man ska fatta det slutgiltiga beslutet. Att jag valde att delta i den här interpellationsdebatten beror på att statsministern i samband med återrapporteringen från Europeiska rådets senaste toppmöte inte alls ville kännas vid att den här diskussionen förs i Europa.
För att ha trovärdighet på alla dessa områden kan man inte bara frångå de kriterier som man ställt upp inom EU, alltså om, som i det här fallet, Kina inte lever upp till de spelregler man ställt upp. Därför är jag glad över att utrikesministern tar diskussionen på allvar och inte som statsministern för några dagar sedan bara avfärdar den som ett påfund från den amerikanska kongressen. Det handlar nämligen om bra mycket mer. För att Sverige ska kunna fortsätta att agera behövs det en majoritet för denna fråga också i Sveriges riksdag.
Jag hoppas att vi kan lösa den här mycket svåra frågan i samförstånd, och framför allt hoppas jag att regeringen ser till att ha bra allianser i det europeiska samarbetet för att det hela ska bli rätt och riktigt.
Anf. 44 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag vill tacka inte minst Carl B Hamilton som interpellerat och på ett mycket bra sätt pläderat i frågor som är brännande och viktiga för Sverige. För att vi ska kunna tillgodose olika krav har det betydelse vad vi gör i EU och hur det politiska ledarskapet är där.
Jag tror att vi egentligen har stor samstämmighet i kammaren kring vikten av att EU har förmåga till en samlad politik för vapenexport och till en samlad politik för vilka värderingar man ska ha kring mänskliga fri- och rättigheter samt vilka relationer man ska ha vad gäller det transatlantiska samarbetet. Kring detta borde det egentligen inte finnas några som helst motsättningar.
Nu diskuterar vi hanteringen av en speciell fråga, och jag vill tacka utrikesministern för hennes mycket balanserade svar beträffande tidpunkten när man ska fatta det slutgiltiga beslutet. Att jag valde att delta i den här interpellationsdebatten beror på att statsministern i samband med återrapporteringen från Europeiska rådets senaste toppmöte inte alls ville kännas vid att den här diskussionen förs i Europa.
För att ha trovärdighet på alla dessa områden kan man inte bara frångå de kriterier som man ställt upp inom EU, alltså om, som i det här fallet, Kina inte lever upp till de spelregler man ställt upp. Därför är jag glad över att utrikesministern tar diskussionen på allvar och inte som statsministern för några dagar sedan bara avfärdar den som ett påfund från den amerikanska kongressen. Det handlar nämligen om bra mycket mer. För att Sverige ska kunna fortsätta att agera behövs det en majoritet för denna fråga också i Sveriges riksdag.
Jag hoppas att vi kan lösa den här mycket svåra frågan i samförstånd, och framför allt hoppas jag att regeringen ser till att ha bra allianser i det europeiska samarbetet för att det hela ska bli rätt och riktigt.
Anf. 44 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag vill tacka inte minst Carl B Hamilton som interpellerat och på ett mycket bra sätt pläderat i frågor som är brännande och viktiga för Sverige. För att vi ska kunna tillgodose olika krav har det betydelse vad vi gör i EU och hur det politiska ledarskapet är där.
Jag tror att vi egentligen har stor samstämmighet i kammaren kring vikten av att EU har förmåga till en samlad politik för vapenexport och till en samlad politik för vilka värderingar man ska ha kring mänskliga fri- och rättigheter samt vilka relationer man ska ha vad gäller det transatlantiska samarbetet. Kring detta borde det egentligen inte finnas några som helst motsättningar.
Nu diskuterar vi hanteringen av en speciell fråga, och jag vill tacka utrikesministern för hennes mycket balanserade svar beträffande tidpunkten när man ska fatta det slutgiltiga beslutet. Att jag valde att delta i den här interpellationsdebatten beror på att statsministern i samband med återrapporteringen från Europeiska rådets senaste toppmöte inte alls ville kännas vid att den här diskussionen förs i Europa.
För att ha trovärdighet på alla dessa områden kan man inte bara frångå de kriterier som man ställt upp inom EU, alltså om, som i det här fallet, Kina inte lever upp till de spelregler man ställt upp. Därför är jag glad över att utrikesministern tar diskussionen på allvar och inte som statsministern för några dagar sedan bara avfärdar den som ett påfund från den amerikanska kongressen. Det handlar nämligen om bra mycket mer. För att Sverige ska kunna fortsätta att agera behövs det en majoritet för denna fråga också i Sveriges riksdag.
Jag hoppas att vi kan lösa den här mycket svåra frågan i samförstånd, och framför allt hoppas jag att regeringen ser till att ha bra allianser i det europeiska samarbetet för att det hela ska bli rätt och riktigt.
Anf. 45 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton är rädd för att om man efter alla dessa år häver vapenembargot mot Kina skulle det kunna uppfattas som en signal om att allt är gott och väl, att Kina är godkänt - jag antar att han menar i MR-avseende - och att situationen i grunden förändrats och man därför kan lyfta embargot. Jag tror inte att det är någon risk för det. All den debatt, den diskussion, det utpekande, de reaktioner som finns på vad som vid olika tillfällen sker i Kina ger en tydlig bild av vilken kritisk hållning EU, Sverige och stora delar av den övriga världen har till situationen i Kina just när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vi tiger inte med vår kritik. Varje gång det förs en dialog tar vi upp och offentliggör den - vilka frågor som varit uppe till diskussion, vilka kraven varit och vad svaren blivit, samt att man även följer upp hur förändringen i Kina sker. Och även om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortfarande är allvarlig och bekymmersam måste vi samtidigt notera att det sker en utveckling i positiv riktning.
Sverige kan ta åt sig lite grann av äran för detta genom det idoga arbete som genomförts bland annat via Raoul Wallenberginstitutet och dess utbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet i Kina. Det har naturligtvis haft viss betydelse och också påverkat det politiska tänkandet i Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det arbetet måste få fortsätta. Jag tror alltså inte för ett ögonblick att ett eventuellt hävande av vapenembargot plötsligt skulle ge en helt annan bild av omvärldens bedömning av Kina i det avseendet.
När Kina fattade sitt beslut om den så kallade antisessionslagen, det var den 14 mars, väckte det naturligtvis djup oro inom EU. Med anledning av det beslutet gjorde EU därför samma dag ett uttalande där vi uttryckte vår oro för att lagstiftningen kan få negativa konsekvenser för det närmande mellan parterna Kina och Taiwan som den senaste tiden kunnat skönjas. Det här är givetvis en fråga som finns med i diskussionen om hur situationen utvecklar sig, hur vi ska bedöma den och vilka beslut som ska fattas.
Det är ingen lätt diskussion, och jag uppskattar Gunilla Carlssons vilja att försöka hitta ett sätt att nå samförstånd inom Sverige eftersom vi samtidigt har uppdraget att nå samförstånd inom EU. Där finns olika uppfattningar, med vi har ändå anledning att försöka hitta en ståndpunkt som vi alla gemensamt kan stå för och försvara och som inte leder till allvarliga konsekvenser vare sig från den ena eller den andra sidan.
Anf. 45 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton är rädd för att om man efter alla dessa år häver vapenembargot mot Kina skulle det kunna uppfattas som en signal om att allt är gott och väl, att Kina är godkänt - jag antar att han menar i MR-avseende - och att situationen i grunden förändrats och man därför kan lyfta embargot. Jag tror inte att det är någon risk för det. All den debatt, den diskussion, det utpekande, de reaktioner som finns på vad som vid olika tillfällen sker i Kina ger en tydlig bild av vilken kritisk hållning EU, Sverige och stora delar av den övriga världen har till situationen i Kina just när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vi tiger inte med vår kritik. Varje gång det förs en dialog tar vi upp och offentliggör den - vilka frågor som varit uppe till diskussion, vilka kraven varit och vad svaren blivit, samt att man även följer upp hur förändringen i Kina sker. Och även om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortfarande är allvarlig och bekymmersam måste vi samtidigt notera att det sker en utveckling i positiv riktning.
Sverige kan ta åt sig lite grann av äran för detta genom det idoga arbete som genomförts bland annat via Raoul Wallenberginstitutet och dess utbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet i Kina. Det har naturligtvis haft viss betydelse och också påverkat det politiska tänkandet i Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det arbetet måste få fortsätta. Jag tror alltså inte för ett ögonblick att ett eventuellt hävande av vapenembargot plötsligt skulle ge en helt annan bild av omvärldens bedömning av Kina i det avseendet.
När Kina fattade sitt beslut om den så kallade antisessionslagen, det var den 14 mars, väckte det naturligtvis djup oro inom EU. Med anledning av det beslutet gjorde EU därför samma dag ett uttalande där vi uttryckte vår oro för att lagstiftningen kan få negativa konsekvenser för det närmande mellan parterna Kina och Taiwan som den senaste tiden kunnat skönjas. Det här är givetvis en fråga som finns med i diskussionen om hur situationen utvecklar sig, hur vi ska bedöma den och vilka beslut som ska fattas.
Det är ingen lätt diskussion, och jag uppskattar Gunilla Carlssons vilja att försöka hitta ett sätt att nå samförstånd inom Sverige eftersom vi samtidigt har uppdraget att nå samförstånd inom EU. Där finns olika uppfattningar, med vi har ändå anledning att försöka hitta en ståndpunkt som vi alla gemensamt kan stå för och försvara och som inte leder till allvarliga konsekvenser vare sig från den ena eller den andra sidan.
Anf. 45 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton är rädd för att om man efter alla dessa år häver vapenembargot mot Kina skulle det kunna uppfattas som en signal om att allt är gott och väl, att Kina är godkänt - jag antar att han menar i MR-avseende - och att situationen i grunden förändrats och man därför kan lyfta embargot. Jag tror inte att det är någon risk för det. All den debatt, den diskussion, det utpekande, de reaktioner som finns på vad som vid olika tillfällen sker i Kina ger en tydlig bild av vilken kritisk hållning EU, Sverige och stora delar av den övriga världen har till situationen i Kina just när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vi tiger inte med vår kritik. Varje gång det förs en dialog tar vi upp och offentliggör den - vilka frågor som varit uppe till diskussion, vilka kraven varit och vad svaren blivit, samt att man även följer upp hur förändringen i Kina sker. Och även om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortfarande är allvarlig och bekymmersam måste vi samtidigt notera att det sker en utveckling i positiv riktning.
Sverige kan ta åt sig lite grann av äran för detta genom det idoga arbete som genomförts bland annat via Raoul Wallenberginstitutet och dess utbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet i Kina. Det har naturligtvis haft viss betydelse och också påverkat det politiska tänkandet i Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det arbetet måste få fortsätta. Jag tror alltså inte för ett ögonblick att ett eventuellt hävande av vapenembargot plötsligt skulle ge en helt annan bild av omvärldens bedömning av Kina i det avseendet.
När Kina fattade sitt beslut om den så kallade antisessionslagen, det var den 14 mars, väckte det naturligtvis djup oro inom EU. Med anledning av det beslutet gjorde EU därför samma dag ett uttalande där vi uttryckte vår oro för att lagstiftningen kan få negativa konsekvenser för det närmande mellan parterna Kina och Taiwan som den senaste tiden kunnat skönjas. Det här är givetvis en fråga som finns med i diskussionen om hur situationen utvecklar sig, hur vi ska bedöma den och vilka beslut som ska fattas.
Det är ingen lätt diskussion, och jag uppskattar Gunilla Carlssons vilja att försöka hitta ett sätt att nå samförstånd inom Sverige eftersom vi samtidigt har uppdraget att nå samförstånd inom EU. Där finns olika uppfattningar, med vi har ändå anledning att försöka hitta en ståndpunkt som vi alla gemensamt kan stå för och försvara och som inte leder till allvarliga konsekvenser vare sig från den ena eller den andra sidan.
Anf. 45 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Carl B Hamilton är rädd för att om man efter alla dessa år häver vapenembargot mot Kina skulle det kunna uppfattas som en signal om att allt är gott och väl, att Kina är godkänt - jag antar att han menar i MR-avseende - och att situationen i grunden förändrats och man därför kan lyfta embargot. Jag tror inte att det är någon risk för det. All den debatt, den diskussion, det utpekande, de reaktioner som finns på vad som vid olika tillfällen sker i Kina ger en tydlig bild av vilken kritisk hållning EU, Sverige och stora delar av den övriga världen har till situationen i Kina just när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vi tiger inte med vår kritik. Varje gång det förs en dialog tar vi upp och offentliggör den - vilka frågor som varit uppe till diskussion, vilka kraven varit och vad svaren blivit, samt att man även följer upp hur förändringen i Kina sker. Och även om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortfarande är allvarlig och bekymmersam måste vi samtidigt notera att det sker en utveckling i positiv riktning.
Sverige kan ta åt sig lite grann av äran för detta genom det idoga arbete som genomförts bland annat via Raoul Wallenberginstitutet och dess utbildning av personer som arbetar inom rättsväsendet i Kina. Det har naturligtvis haft viss betydelse och också påverkat det politiska tänkandet i Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det arbetet måste få fortsätta. Jag tror alltså inte för ett ögonblick att ett eventuellt hävande av vapenembargot plötsligt skulle ge en helt annan bild av omvärldens bedömning av Kina i det avseendet.
När Kina fattade sitt beslut om den så kallade antisessionslagen, det var den 14 mars, väckte det naturligtvis djup oro inom EU. Med anledning av det beslutet gjorde EU därför samma dag ett uttalande där vi uttryckte vår oro för att lagstiftningen kan få negativa konsekvenser för det närmande mellan parterna Kina och Taiwan som den senaste tiden kunnat skönjas. Det här är givetvis en fråga som finns med i diskussionen om hur situationen utvecklar sig, hur vi ska bedöma den och vilka beslut som ska fattas.
Det är ingen lätt diskussion, och jag uppskattar Gunilla Carlssons vilja att försöka hitta ett sätt att nå samförstånd inom Sverige eftersom vi samtidigt har uppdraget att nå samförstånd inom EU. Där finns olika uppfattningar, med vi har ändå anledning att försöka hitta en ståndpunkt som vi alla gemensamt kan stå för och försvara och som inte leder till allvarliga konsekvenser vare sig från den ena eller den andra sidan.
Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Folkpartiets motstånd mot att häva vapenembargot beror på att vi till exempel inte kan se att det sker någon förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Det finns många som tittat på denna fråga och skrivit mer eller mindre långa rapporter om den.
Jag vill återge vad Jack Straw sade i The Economist den 26 mars, nämligen att de politiska problemen relaterade till tanken att man ska lyfta vapenembargot mot Kina blivit svårare som ett resultat av bristen på framsteg i Kina såväl i frågor som rör mänskliga rättigheter som att Kina fattat beslut om antifrigörelselagen vad gäller Taiwan. Det är alltså inte bara Folkpartiet som tycker att det råder fortsatt brist på mänskliga rättigheter och att det inte sker någon förändring i positiv riktning. Till skillnad från Laila Freivalds anser även till exempel Jack Straw det.
Låt mig avsluta med en fråga om tidtabellen för beslutet. Det är klart att det är bättre ju längre tiden går, för då ökar möjligheterna att stoppa denna olyckliga tanke att häva vapenembargot. Den luxemburgske utrikesministern, Minister Delegate to Foreign Affairs and Immigration, Nicolas Schmit har i Europaparlamentet sagt att det är ett mål för juni månad att avskaffa vapenembargot men att det målet inte är möjligt att uppfylla. Är den svenska regeringen införstådd med och delar den denna bedömning?
Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Folkpartiets motstånd mot att häva vapenembargot beror på att vi till exempel inte kan se att det sker någon förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Det finns många som tittat på denna fråga och skrivit mer eller mindre långa rapporter om den.
Jag vill återge vad Jack Straw sade i The Economist den 26 mars, nämligen att de politiska problemen relaterade till tanken att man ska lyfta vapenembargot mot Kina blivit svårare som ett resultat av bristen på framsteg i Kina såväl i frågor som rör mänskliga rättigheter som att Kina fattat beslut om antifrigörelselagen vad gäller Taiwan. Det är alltså inte bara Folkpartiet som tycker att det råder fortsatt brist på mänskliga rättigheter och att det inte sker någon förändring i positiv riktning. Till skillnad från Laila Freivalds anser även till exempel Jack Straw det.
Låt mig avsluta med en fråga om tidtabellen för beslutet. Det är klart att det är bättre ju längre tiden går, för då ökar möjligheterna att stoppa denna olyckliga tanke att häva vapenembargot. Den luxemburgske utrikesministern, Minister Delegate to Foreign Affairs and Immigration, Nicolas Schmit har i Europaparlamentet sagt att det är ett mål för juni månad att avskaffa vapenembargot men att det målet inte är möjligt att uppfylla. Är den svenska regeringen införstådd med och delar den denna bedömning?
Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Folkpartiets motstånd mot att häva vapenembargot beror på att vi till exempel inte kan se att det sker någon förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Det finns många som tittat på denna fråga och skrivit mer eller mindre långa rapporter om den.
Jag vill återge vad Jack Straw sade i The Economist den 26 mars, nämligen att de politiska problemen relaterade till tanken att man ska lyfta vapenembargot mot Kina blivit svårare som ett resultat av bristen på framsteg i Kina såväl i frågor som rör mänskliga rättigheter som att Kina fattat beslut om antifrigörelselagen vad gäller Taiwan. Det är alltså inte bara Folkpartiet som tycker att det råder fortsatt brist på mänskliga rättigheter och att det inte sker någon förändring i positiv riktning. Till skillnad från Laila Freivalds anser även till exempel Jack Straw det.
Låt mig avsluta med en fråga om tidtabellen för beslutet. Det är klart att det är bättre ju längre tiden går, för då ökar möjligheterna att stoppa denna olyckliga tanke att häva vapenembargot. Den luxemburgske utrikesministern, Minister Delegate to Foreign Affairs and Immigration, Nicolas Schmit har i Europaparlamentet sagt att det är ett mål för juni månad att avskaffa vapenembargot men att det målet inte är möjligt att uppfylla. Är den svenska regeringen införstådd med och delar den denna bedömning?
Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Folkpartiets motstånd mot att häva vapenembargot beror på att vi till exempel inte kan se att det sker någon förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Det finns många som tittat på denna fråga och skrivit mer eller mindre långa rapporter om den.
Jag vill återge vad Jack Straw sade i The Economist den 26 mars, nämligen att de politiska problemen relaterade till tanken att man ska lyfta vapenembargot mot Kina blivit svårare som ett resultat av bristen på framsteg i Kina såväl i frågor som rör mänskliga rättigheter som att Kina fattat beslut om antifrigörelselagen vad gäller Taiwan. Det är alltså inte bara Folkpartiet som tycker att det råder fortsatt brist på mänskliga rättigheter och att det inte sker någon förändring i positiv riktning. Till skillnad från Laila Freivalds anser även till exempel Jack Straw det.
Låt mig avsluta med en fråga om tidtabellen för beslutet. Det är klart att det är bättre ju längre tiden går, för då ökar möjligheterna att stoppa denna olyckliga tanke att häva vapenembargot. Den luxemburgske utrikesministern, Minister Delegate to Foreign Affairs and Immigration, Nicolas Schmit har i Europaparlamentet sagt att det är ett mål för juni månad att avskaffa vapenembargot men att det målet inte är möjligt att uppfylla. Är den svenska regeringen införstådd med och delar den denna bedömning?
Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Folkpartiets motstånd mot att häva vapenembargot beror på att vi till exempel inte kan se att det sker någon förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Det finns många som tittat på denna fråga och skrivit mer eller mindre långa rapporter om den.
Jag vill återge vad Jack Straw sade i The Economist den 26 mars, nämligen att de politiska problemen relaterade till tanken att man ska lyfta vapenembargot mot Kina blivit svårare som ett resultat av bristen på framsteg i Kina såväl i frågor som rör mänskliga rättigheter som att Kina fattat beslut om antifrigörelselagen vad gäller Taiwan. Det är alltså inte bara Folkpartiet som tycker att det råder fortsatt brist på mänskliga rättigheter och att det inte sker någon förändring i positiv riktning. Till skillnad från Laila Freivalds anser även till exempel Jack Straw det.
Låt mig avsluta med en fråga om tidtabellen för beslutet. Det är klart att det är bättre ju längre tiden går, för då ökar möjligheterna att stoppa denna olyckliga tanke att häva vapenembargot. Den luxemburgske utrikesministern, Minister Delegate to Foreign Affairs and Immigration, Nicolas Schmit har i Europaparlamentet sagt att det är ett mål för juni månad att avskaffa vapenembargot men att det målet inte är möjligt att uppfylla. Är den svenska regeringen införstådd med och delar den denna bedömning?
Anf. 47 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det inte sker någon förbättring av MR-situationen i Kina. Som jag tidigare sade finns det ändå vissa framsteg som har gjorts, men de är inte tillräckliga. Det är definitivt inte fråga om att det inte fortsatt finns brister. Det finns mycket allvarliga brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Vi ser ändå en utveckling. Det tror vi bland annat är ett resultat av den intensiva politiska dialog som pågår mellan EU och Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi fortsätter den dialogen och inte låter frågan om vapenembargot hindra oss i det viktiga politiska arbete som den dialogen innebär.
Vad gäller tidsplanen har Sverige inte något mål för när beslutet behöver fattas. Vi vill ha ett beslut som arbetas fram där vi alla kan vara överens om att det är rätt beslut fattat vid rätt tidpunkt. Vilken tidpunkt det är vet vi inte i dag.
Anf. 47 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det inte sker någon förbättring av MR-situationen i Kina. Som jag tidigare sade finns det ändå vissa framsteg som har gjorts, men de är inte tillräckliga. Det är definitivt inte fråga om att det inte fortsatt finns brister. Det finns mycket allvarliga brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Vi ser ändå en utveckling. Det tror vi bland annat är ett resultat av den intensiva politiska dialog som pågår mellan EU och Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi fortsätter den dialogen och inte låter frågan om vapenembargot hindra oss i det viktiga politiska arbete som den dialogen innebär.
Vad gäller tidsplanen har Sverige inte något mål för när beslutet behöver fattas. Vi vill ha ett beslut som arbetas fram där vi alla kan vara överens om att det är rätt beslut fattat vid rätt tidpunkt. Vilken tidpunkt det är vet vi inte i dag.
Anf. 47 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det inte sker någon förbättring av MR-situationen i Kina. Som jag tidigare sade finns det ändå vissa framsteg som har gjorts, men de är inte tillräckliga. Det är definitivt inte fråga om att det inte fortsatt finns brister. Det finns mycket allvarliga brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Vi ser ändå en utveckling. Det tror vi bland annat är ett resultat av den intensiva politiska dialog som pågår mellan EU och Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi fortsätter den dialogen och inte låter frågan om vapenembargot hindra oss i det viktiga politiska arbete som den dialogen innebär.
Vad gäller tidsplanen har Sverige inte något mål för när beslutet behöver fattas. Vi vill ha ett beslut som arbetas fram där vi alla kan vara överens om att det är rätt beslut fattat vid rätt tidpunkt. Vilken tidpunkt det är vet vi inte i dag.
Anf. 47 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det inte sker någon förbättring av MR-situationen i Kina. Som jag tidigare sade finns det ändå vissa framsteg som har gjorts, men de är inte tillräckliga. Det är definitivt inte fråga om att det inte fortsatt finns brister. Det finns mycket allvarliga brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Vi ser ändå en utveckling. Det tror vi bland annat är ett resultat av den intensiva politiska dialog som pågår mellan EU och Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi fortsätter den dialogen och inte låter frågan om vapenembargot hindra oss i det viktiga politiska arbete som den dialogen innebär.
Vad gäller tidsplanen har Sverige inte något mål för när beslutet behöver fattas. Vi vill ha ett beslut som arbetas fram där vi alla kan vara överens om att det är rätt beslut fattat vid rätt tidpunkt. Vilken tidpunkt det är vet vi inte i dag.
den 23 februari
Interpellation 2004/05:415
av Carl B Hamilton (fp) till försvarsminister Leni Björklund om hävt vapenembargo mot KinaKritiken av regeringen, för dess stöd till att EU ska häva sitt vapenembargo på diktaturens Kina, har hittills setts enbart som en utrikespolitisk konflikt om mänskliga rättigheter och kapprustningen i Asien.
Nu kan det dock tillkomma en ekonomisk och inrikespolitisk dimension: eventuella konsekvenser för jobb och teknologi i svensk försvarsindustri av amerikanska motåtgärder.
Med stöd av den svenska regeringen planerar EU att avskaffa det rådande embargot på vapenexport från EU-länder till diktaturens Kina. Motargumentet, från USA och bland annat Folkpartiet, är att vapen från EU-länder skulle användas mot två huvudmål: antingen mot inhemska dissidenter, det vill säga de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina, eller det demokratiskt styrda Taiwan. Vapenexport till Kina riskerar att driva fram en rustningsspiral i hela regionen.
Eftersom USA och numera även Japan ställt sig som garant för Taiwans säkerhet och demokrati, motsätter sig de två länderna liksom för övrigt även Sydkorea, att EU häver sitt vapenembargo på Kina. USA:s styrkor skulle annars kunna komma att ställas mot vapen från EU-länder i händerna på den kinesiska krigsmakten.
Denna risk har väckt starka reaktioner i USA:s kongress. Kongressen har sålunda reagerat med hot om restriktioner i framtiden på export av vapen, komponenter och militär teknologiexport från USA till EU-länder.
Ett sådant hot satt i verket förefaller kunna drabba Sveriges försvarsindustri. Orsaken är bland annat att dagens svenska tillverkning är synnerligen internationaliserad och delvis ägd av utländska företag, bland annat Hägglunds Vehicle, Bofors Defence och Kockums. Svenska och svenskbaserade producenter skulle direkt och indirekt kunna komma att nekas vitala insatsvaror och teknologi importerade från USA.
USA:s representanthus tog en resolution i början av februari mot EU:s planer på att häva vapenembargot (109th Congress, 1st Session, H. Res. 57, "Urging the European Union to maintain its arms embargo on the People's Republic of China"). I den antagna resolutionen skriver bland annat representanthuset att: "deplores the recent increase in arms sales by member states of the European Union (EU) to the People's Republic of China and the European Council's decision to finalize work toward lifting its arms embargo on China, actions that place European security policy in direct conflict with United States security interests and with the security interests of United States friends and allies in the Asia and Pacific region;
declares that such a development in European security policy is inherently inconsistent with the concept of mutual security interests that lies at the heart of United States laws for transatlantic defense cooperation at both the governmental and industrial levels and would necessitate limitations and constraints in these relationships that would be unwelcome on both sides of the Atlantic;
requests the President in his forthcoming meetings with European leaders to urge that they reconsider this unwise course of action and, instead, work expeditiously to close any gaps in the European Union's arms embargo on the People's Republic of China, in the national export control systems of EU member states, and in the EU's Code of Conduct on Arms Exports in order to prevent any future sale of arms or related technology to China; and
requests the President to inform Congress of the outcome of his discussions with European leaders on this subject and to keep Congress fully and currently informed of all developments in this regard."
Representanthuset har dessutom redan framgångsrikt blockerat Pentagons ansträngningar att expandera samarbetet på försvarsmatrielområdet med Storbritannien. För svensk del kan man härvidlag lägga märke till att den tidigare svenska försvarsindustrin i dag i långa stycken är brittiskägd.
Representanthusets negativa inställning till USA-export till EU av sofistikerad krigsmateriel har nu även vunnit fotfäste i traditionellt Europavänliga delar av kongressens senat, att döma av uppgifter i bland annat Financial Times den 21 februari 2005: "Richard Lugar, chairman of the Senate foreign relations committee, says he would support curbs on US sales of advanced military technology to Europe unless there are strong assurances that such technologies would not be diverted to China when the European arms embargo on the Asian nation is lifted.
The warning from the moderate Republican senator underscored growing congressional concern over the European Union's determination to resume arms sales to China.
'The technology the US shares with European allies could be in jeopardy if allies were sharing that through these commercial sales with the Chinese,' Mr Lugar said in an interview with the Financial Times.
He added that, if the lifting of the EU arms embargo were to result in such diversion, he would support restrictions on the sales of US arms technologies to Europe. .
"[The] warning from Mr Lugar, who is considered both moderate and pro-European, indicates that the China arms issue has the potential to trigger a broader backlash in Congress.
'I really am troubled why at this particular point in our relationship and history Europeans would find an obsession with pushing these sales,' he said.
Joseph Biden, the top Democrat on the Senate foreign relations committee, is expected soon to introduce a resolution expressing concern about the EU lifting the embargo, according to a congressional staffer. The House passed a similar non-binding resolution this month.
Mr Lugar said he had been assured recently by Jack Straw, the foreign secretary, that new EU restrictions to be adopted on arms sales would prevent sensitive US technologies from being diverted to China.
Such an arrangement, he said, might assuage US concerns and ensure that any European arms sales to China were modest. 'But if I'm wrong about this then there could be some unfortunate and dramatic consequences,' he said."
Frågor:
Vilken beredskap har statsrådet för att de amerikanska motåtgärderna som nu diskuteras i kongressen kan komma att drabba försvarsmatrielproduktion och arbetsplatser i Sverige?
Vilka positioner och åtgärder avser statsrådet att driva inom EU för att försäkra sig om att en övergång från vapenembargo till en ny vapenexportkod i EU, inte skulle drabba mänskliga rättigheter i Kina, eller öka hotet mot Taiwan?
Vilka positioner och åtgärder avser statsrådet att driva inom EU och gentemot USA för att försäkra sig om att en övergång från vapenembargo till vapenexportkod i EU, inte skulle drabba krigsmaterielproduktion, sysselsättning och ekonomi i Sverige?
Är statsrådet beredd att stödja amerikanska krav på insyn i, och inflytande över, den krigsmateriel som EU-länder skulle få sälja till Kina under en vapenexportkod, för att på så sätt mildra de negativa verkningarna för Taiwan och regionen av vapenexport från EU-länder?