Hästnäringen och strandskyddsreglerna

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat landsbygdsministern hur statsrådet avser att verka för att tillämpningen av strandskyddsreglerna inte ska ha negativ påverkan på Sveriges hästnäring.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det svenska strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt ur ett internationellt perspektiv. Strandskyddsreglerna syftar till att skapa förutsättningar för allmänhetens tillgång till naturupplevelser och för bevarandet av biologisk mångfald i strandnära områden. Strandzonen är också särskilt viktig för biologisk mångfald. Samtidigt finns det flexibilitet i reglerna för att främja landsbygdsutveckling och lokalt beslutsfattande.

Det finns ett generellt undantag från strandskyddsreglerna för byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för att bedriva jordbruk, skogsbruk, fiske eller renskötsel. Andra areella näringar än dessa omfattas inte av undantaget. Åtgärder som behövs för hästhållning, som exempelvis att uppföra stall, ridhus eller hästhagar, kan omfattas av undantaget om de behövs för en jordbruksverksamhet. Jag noterar att Mark- och miljööverdomstolen nyligen har gett prövningstillstånd för att pröva frågan om även träning av hästar kan omfattas av undantaget för jordbruksverksamhet. Jag vill inte föregripa domstolens prövning i denna fråga.

Jag vill framhålla att flera förändringar i strandskyddslagstiftningen har gjorts under senare år. Framför allt har ändringarna från 2009 och 2010 förändrat förutsättningarna genom att beslutsrätten i högre grad har flyttats till kommunerna och att dispensmöjligheten för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, LIS, har tillkommit. Vidare trädde en regel om nya möjligheter för att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag i kraft så sent som år 2014. Jag konstaterar att ändringarna av strandskyddsreglerna har varit i kraft under en relativt kort tid.

Regeringen anser dock att det redan nu är lämpligt att se över reglerna om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen - de så kallade LIS-reglerna. Regeringen vill se en levande landsbygd som kan utvecklas, samtidigt som ett attraktivt landskap kan bevaras och värdefulla naturmiljöer skyddas, och bedömer att det finns potential att utveckla LIS-instrumentet i det syftet. Utformningen av det aktuella uppdraget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Vi får inte glömma att strandskyddet i sig innebär ett värde för landsbygdsutvecklingen genom möjligheter till boendemiljöer nära orörd natur och tillgång till naturupplevelser för besöksnäringen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag hade egentligen ställt interpellationen till landsbygdsministern eftersom den handlar om näringsverksamhet. Men det går lika bra med miljöministern.

Anledningen till interpellationen är de många näringsidkare som har stora svårigheter att använda sin mark på grund av hanteringen och tolkningen av strandskyddsreglerna. Hästnäringen och fiskerinäringen är två verksamheter som inte sällan hindras i sin företagsutveckling. Reglerna innebär i dag bland annat att det inte finns någon möjlighet att göra en avvägning mellan allmänna bevarandeintressen och markägarens behov av att använda sin mark då inget av de i lagen särskilda skälen föreligger.

Bristen på avvägningsmöjligheter blir särskilt uppenbar då många små sjöar och vattendrag berörs. Även de omfattas av strandskyddet. Det finns bland annat ett berömt vattendike i Dalarna som har behandlats i ett tidigare strandskyddsmål. Frågan var om man ska anse att diket är ett vattendrag när det är torrt under vissa perioder. Människor upplever hanteringen som väldigt företagarfientlig när man hänvisar till strandsskyddsreglerna och diket är torrt större delen av året.

Det är egentligen tvärtemot lagstiftarens intentioner att reglerna ska utgöra ett direkt hinder på detta sätt. Det omöjliggör för många företagare i glesbygd att expandera försiktigt men med miljöhänsyn. Det läggs som en våt filt över områden i Sverige.

Under 2009 och 2010 förändrade alliansregeringen strandskyddslagstiftningen. Syftet var att underlätta för bebyggelse i glesbygd samtidigt som regleringen skulle vara mer restriktiv i områden med stort bebyggelsetryck. Det ser väldigt olika ut i landet. I till exempel skärgården måste man ha tuffa restriktioner medan man i Malå, Vilhelmina eller Flen mycket väl skulle kunna bygga och vidareutveckla företag. Men det är svårt nu när det är lika tufft och hårt överallt, och det var inte det som var meningen när vi förändrade lagstiftningen.

Syftet med strandskyddet är att säkerställa förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv med bibehållen god kvalitet för djur- och växtliv. Det är här som balansgången blir så svår. Hur ska man kunna bevara djur- och växtlivet samtidigt som företagare inom framför allt hästnäringen - det är där som de stora problemen finns eftersom kor och hästar inte bedöms lika i lagstiftningen - kanske inte kan vidareutveckla sin verksamhet och kanske anställa en ytterligare person? Strandskyddsreglerna sätter helt enkelt stopp för det.

I dag är det 10 procent av Sveriges stränder som är påverkade av bebyggelse nära vatten. Det är alltså 90 procent av stränderna som inte är påverkade.

Regeringen har uttalat att hela Sverige ska leva, och det tycker jag är en väldigt god målsättning. Jag skulle nog vilja påstå att alla partier har den målsättningen. Då undrar jag: När och på vilket sätt ska landsbygdsföretagare märka av regeringens målsättning, och framför allt på vilket sätt?

Herr talman! Precis som miljöministern redan har sagt är strandskyddet tillsammans med allemansrätten något som är unikt ur ett internationellt perspektiv. Det ska vi vara stolta över i Sverige. Syftet är att allmänheten ska få tillgång till naturupplevelser och att vi ska bevara den artrikedom som finns i strandmiljöerna.

Strandskyddet minskar också sårbarheten inför klimatförändringarna. Så vi ska vara tacksamma för att vi har det här regelverket. Strandskyddet har nämligen inneburit att vi förväntas få mindre problem än många andra länder med de skred och översvämningar som förväntas bli effekter av klimatförändringarna.

Strandskyddet kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. När havsnivåerna stiger och översvämningar blir mer frekventa kommer djur och växter som är beroende av strandmiljöer att förlora sina livsmiljöer. Genom att vi har ett strandskydd finns det en garanti för att djur och växter kommer att få tillgång till en oexploaterad strand.

Boverket, som har ansvar för miljömålet God bebyggd miljö, skriver i sin vision för 2025: Många har tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringar på allvar. Genom klimatanpassad planering lokaliseras ny bebyggelse nu i mer skyddade lägen.

Det generella strandskyddet omfattar 100 meter, men länsstyrelserna kan också besluta om utvidgat strandskydd om 300 meter i särskilt känsliga områden. Strandskyddet förändrades under alliansregeringens tid, och några förändringar var bra.

I lagstiftningen förtydligas vilka skäl som är giltiga för beviljandet av dispens. Länsstyrelserna ska också tydligt motivera ett utökat strandskydd. Tyvärr genomfördes också försämringar. Det krävs numera starkare skäl än tidigare för att införa ett utvidgat strandskydd. Ansvaret för dispenser och upphävning av strandskydd i detaljplaner har förts över från länsstyrelsen till kommunen.

I juni redovisade Naturvårdsverket att arealen med utökat strandskydd har minskat till ca 74 procent av arealen före översynen. Man kan tycka att det är olyckligt att det har blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det framstår som riskfyllt.

Men nu ska vi inte prata om det i den här interpellationsdebatten. Den gäller snarare hästägarens möjlighet att, i likhet med den som äger nötkreatur och får, låta sina djur beta inom strandskyddat område. I likhet med Lotta Finstorp tycker också jag att det finns anledning att se över regelverket.

Även jag har blivit uppvaktad av hästnäringen och uppmärksammats på att det gäller olika regler för en mjölkgård och en hästgård. Vad som dock berör båda dessa företag är svårigheten att finansiera en investering i till exempel en ny ladugård eller ett nytt stall. Det gäller för övrigt även för oss vill ta lån för att bygga bostadshus på landsbygden.

I går var vi riksdagsledamöter från Värmlandsbänken inbjudna till Säffle kommun. Det är en kommun som har pekat ut 38 så kallade LIS-områden i sin översiktsplan. Men det var inte behovet av ytterligare lättnader i strandskyddet vi talade om på träffen. Vi talade i stället om problemet att det ställs högre krav på både säkerhet och egen insats för en företagare eller husbyggare på landsbygden. Det räcker inte ens att ha bästa läge vid vattnet för att få kalkylerna att gå ihop, sa kommunens landsbygdsutvecklare.

Min fråga får jag återkomma till i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att det finns många verksamheter som har stor betydelse för landsbygdens utveckling och som inte omfattas av det generella undantaget. Även om man flyttade gränsen skulle en annan avgränsning av ett generellt undantag alltid innebära svåra gränsdragningsproblem och en svår balansgång. Jag tror inte att vi ens ska tänka att det finns en perfekt gräns för sådana undantag.

Jag vill upprepa att jag inte kommer att kommentera de delar som är direkt berörda av en aktuell domstolsprövning.

Det kan dock vara värt att poängtera att det finns en skillnad mellan nötkreatur, som nämndes, och hästar, vilket har noterats av Sveriges lantbruksuniversitet. En hage kan tillföra nästan tre gånger så mycket fosfor till marken som en lantbrukare får tillföra sina åkrar. Detta beror på att hästar ofta är ute året runt, till skillnad från exempelvis nötkreatur. Det här är en faktisk skillnad. Jag vet dock inte om detta låg till grund när man en gång skrev lagen. Det är hur som helst en kunskap som vi har och som är aktuell i dag.

Jag vill också uppmärksamma det som Stina Bergström tar upp. Vilka hinder finns för att bedriva olika slags verksamheter, såsom hästnäring, på landsbygden i Sverige i dag? Strandskyddet kommer ofta upp i debatten, men det är viktigt att vi har fokus även på andra delar. Tillgång till finansiering är en del som behöver diskuteras mer.

Regeringen gör stora satsningar på naturskyddet och tillgången till områden för rekreation runt om i Sverige. Vi gör det i nära samverkan med blick på besöksnäringen och det aktiva, rörliga friluftslivets behov. I vår tid med ganska stora förändringar i hur vi bor och lever finns behov av en aktiv politik i denna del.

Det gäller exempelvis att verkligen ta hand om de skyddade områdena och göra dem tillgängliga för både besökare och organiserad friluftsnäring, som hästnäringen, genom att ta hand om leder etcetera. Detta är ett sätt att skapa förutsättningar för hästnäring såsom professionell företagsverksamhet och fritidsintresse. Här finns många aspekter, varav strandskyddet endast är en.

Jag vill upprepa att den förra regeringen genomförde stora reformer vad gäller strandskyddet. Vi hanterar nu två av dem i form av överklagande och genom att rättspraxis håller på att sätta sig. Vi ska ha respekt för effekterna av att rada stora reformer på varandra innan tidigare reformer har satt sig. Vi har inte ens någon rättspraxis på plats i dessa delar. Det gäller bland annat väldigt små sjöar och vattendrag, vilket Lotta Finstorp tog upp.

Det här är ny lagstiftning, och vi hanterar överklaganden när det gäller detta just nu och fastlägger därmed rättspraxis. Den är till för att det ska bli lättare och för att allmänhetens förståelse ska öka.

Regeringen har valt att fokusera på LIS. Vi verkar vara överens om att det inte fungerar bra. Jag tycker att det är vettigt att ta ett steg i taget i stället för att måla med väldigt stora penslar och dra igång stora reformer innan vi vet hur tidigare reformer har landat.

Herr talman! Tack, ministern, för en bra och viktig debatt! Jag vet att många lyssnar på den, eftersom det är angeläget för hur man ska kunna verka och bo på landsbygd och kunna expandera försiktigt med miljöhänsyn. Jag är väldigt glad över att man ska se över LIS-reglerna och hoppas att direktiven utformas snabbt så att vi får en bra utvärdering eller översyn på plats, eftersom det behövs.

Ministern nämnde ett principmål som LRF hanterar just nu men som ministern inte vill diskutera. Det är väldigt klokt att inte göra det. Jag följer det här med stort intresse både i massmedierna och hos LRF. Det är intressant eftersom det verkligen kan leda till förändringar på något sätt, då personen i fråga inte får låta sina hästar beta strandnära.

Vad gäller SLU:s jämförelse mellan nötkreatur och hästar kan sägas att hästar i allmänhet är tyngre. Eftersom hästar trampar ned mer flyttar man dem oftare, och man vill få en ruljans. Det blir något helt annat än om man har nötkreatur i sin ägo.

Ett generellt strandskydd utan hänsyn till strändernas bevarandevärde är orimligt och oförenligt med både svensk rätt och EU-rätt. Detta skriver LRF om. De har djupdykt i dessa frågor. De hävdar att strandskyddet i dag får orimliga konsekvenser för dem som är näringsidkare i närheten. Det blir ett problem att bo nära vatten om man exempelvis har en hästnäring. Det blir ett större problem än om man inte bodde så.

Jag tycker att LRF har intressanta förslag. För övrigt måste jag nämna att det är deras förslag och inte mina egna. Förslagen handlar bland annat om att göra en intresseavvägning genom att enskilda intressen vägs mot bevarandeintressen. Det skulle automatiskt innebära lättnader i områden med lågt bebyggelsetryck jämfört med starkt exploaterade områden, precis som tanken var när alliansregeringen reformerade strandskyddslagstiftningen.

Att kunna bo och verka sjönära med miljöhänsyn är inte bara en viktig faktor för ökad livskvalitet, utan det är också en förutsättning för framför allt landsbygdskommuner att kunna hejda avfolkning och behålla service och allt det som hör till när människor bor i trakten.

Ser ministern några risker med att återinföra intresseavvägning? Tidigare skulle man väga bevarande och olika intressen mot varandra. Kommer ministern att verka för att införa ett generellt undantag för små sjöar och vattendrag? Man skulle kunna tänka sig att regler införs för hur stort ett vattendrag ska vara. Nu prövas i varje ärende om vattendraget är stort nog. Artificiella våtmarker skulle kunna undantas, och man kan tänka sig att till exempel ett grävt dike inte omfattas av strandskyddsreglerna.

I dag har alla vattendrag, oavsett storlek, ett lika starkt skydd. Det är egentligen inte rimligt. Detta lägger också en våt filt och en död hand över glesbygdskommuner som behöver få mer inflyttning och fler invånare men också företag, såsom hästnäringen, som kan utöka och kanske anställa en person till.

Sedan ändringen 2009/10 gäller undantaget för de areella näringarna endast om anläggningarna eller åtgärderna för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområde. Men där har hästnäringen jätteproblem också. Man får inte generellt okej till detta.

Herr talman! Även jag tycker att det är väldigt bra att man gör en utvärdering av LIS-reformen och ser vad den har lett till. Om jag fick önska skulle jag vilja att man tittar på hur mycket permanentboende och hur mycket sommarstugor det har blivit av det som har byggts. Jag är själv landsbygdsbo och tycker att det är permanentboendet som är det viktiga för landsbygdsutvecklingen.

Jag skulle också vilja att man tittar på hur LIS-områdena har gynnat olika företag.

En tredje sak som jag vill att man tittar på är hur klimatsäkra LIS-områdena är, och om man har vägt in detta när områdena har pekats ut.

Jag vill komma tillbaka till det som jag nämnde i mitt förra inlägg. Jag vet att regeringen har arbetat med ett paket av åtgärder för att gynna landsbygdsutvecklingen, vilket är väldigt glädjande. Det handlar om alltifrån finansieringsfrågorna, vilket jag tog upp i mitt förra inlägg, till stöd till social service, förenklade tillståndsprocesser, statligt stöd till kollektivtrafik på landsbygden och fler statliga jobb på landsbygden. Detta anser jag är mycket viktigare för landsbygdsutvecklingen än ytterligare lättnader i strandskyddet.

Jag har lite svårt att se att det här skulle lägga något slags död hand över landsbygden, som Lotta Finstorp säger. För till exempel en barnfamilj som flyttar till landsbygden är det bra mycket viktigare att det finns en skola, en förskola och kanske en affär än att man får bo precis vid stranden. Alla vi vill ju vistas vid vattnet, och det är också viktigt att vi ser till att de redan bosatta inte förhindras att göra det.

Jag skulle väldigt gärna vilja höra miljöministerns åsikter om de här andra åtgärderna som regeringen vidtar för att gynna landsbygdsutvecklingen.

Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att kommentera påståendet att strandskyddet skulle lägga någon form av död hand över områden. Jag ska beskriva hur det går till när man sätter ett strandskydd. Vad gäller själva strandskyddet är lagen väldigt tydlig. Man tittar på strandskyddets syfte. Det gäller friluftslivets intressen och naturvärdena. Sedan finns det möjligheter till dispens från strandskyddet.

Strandskyddet är inte en död hand. Det finns möjlighet att ha verksamhet och att bygga inom ett strandskyddsområde om man kan visa på ett antal tydliga parametrar. En kommun kan detaljplanelägga och ge dispens inom ett strandskyddsområde. I det läget görs en avvägning mot enskilda intressen på ett sätt som speglar regeln om egendomsskydd, som finns i regeringsformen. Denna grundlagsfästa bestämmelse innebär att den enskildes egendom är tryggad mot allmänna inskränkningar i användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Man måste alltså se det här i två steg. Först sätter man ett strandskydd. Då tittar man på ganska objektiva parametrar - naturvården och friluftslivet. Sedan finns en dispensmöjlighet. Det gäller att se hela bilden för att förstå kopplingen till hur det exempelvis påverkar näringar.

Jag vill upprepa att arbetet med de reformer som har gjorts fortfarande pågår. Rättsprövningen är fortfarande pågående, exempelvis vad gäller möjligheten att inte ha strandskydd vid väldigt små sjöar och vattendrag. Det är en ny regel. Vi kan ännu inte säga någonting om hur den fungerar. Jag skulle inte bli förvånad om det tydliggörs genom rättsprövningen, exempelvis genom att det utvecklas mått på vad som är ett litet vattendrag och att det fastställs genom domar och rättspraxis, så att vi får den tydlighet som Lotta Finstorp eftersträvar. Man måste ha lite tålamod när man sjösätter väldigt stora reformer, som alliansregeringen gjorde. Det tar tid innan man har hela bilden och tillämpningen ute i myndigheterna på plats, och det tycker jag att vi som beslutsfattare ska ha respekt för.

Stina Bergström efterfrågar min syn på landsbygdsutvecklingen i stort, och jag vill gärna kommentera detta. Jag delar helt Stina Bergströms bild. När det gäller landsbygdens behov i Sverige, vad som händer och hur vi kan stärka inte minst näringslivet får strandskyddet en helt oproportionerlig del i debatten. Andra frågor borde diskuteras mer, inte minst finansieringsmöjligheter, men också hur vi exempelvis stärker kopplingarna mellan naturvården och olika typer av näringar.

Där är jag som miljöminister väldigt aktiv. Jag har fört in detta i en aktiv dialog; de myndigheter som jag ansvarar för måste samverka, exempelvis med Tillväxtverket och andra myndigheter som driver på utvecklingen, så att vi använder till exempel strandskydd och naturvård som delar av ett utvecklingsarbete och inte ser dem som hinder utan driver olika processer tillsammans för att skapa en stark landsbygd. Naturen och naturvärdena är en viktig del av landsbygdens värden. Om vi bygger bort dem förlorar vi det vackra och sköna som är en del av det som är fantastiskt med vår landsbygd. Det vore ett misstag.

Herr talman! Det kanske är att raljera att säga att det ligger en våt filt eller en död hand över vissa områden i glesbygden därför att man till exempel inte får bebygga en plats eller vidareutveckla sin hästnäring. Men jag besökte förra hösten en jordbrukare som ville arrendera ut sin mark till en granne som är hästföretagare med travhästar. Alla bondens marker gränsar till en stor känd sjö mitt i Sörmland. Det gick inte, för grannen fick ju inte låta sina hästar beta där. Sådana konsekvenser får detta. Och om det inte går djur där och betar slyar markerna igen i stället.

Det här blir på något sätt gungor och karuseller, men det blir orimliga begränsningar för många människor som vill leva och verka på landsbygden. En heltidsbonde får kanske stängsla in djur inom ett strandskyddsområde, medan den som har jobb vid sidan om inte får det. Men många av dem kan ju inte leva enbart på sitt "hästbruk" eller jordbruk, utan de har många ben att stå på, och då kan det bedömas olika för att man inte är heltidsjordbrukare. Det är också orimligt, tycker jag.

Vad avser ministern att göra för att förutsägbarheten ska bli tydligare för näringsidkaren? När människor hör av sig får man höra att det blev på ett sätt i grannkommunen men bedömdes på ett annat sätt i den egna kommunen. Det är samma sak till exempel med undantag för bygglov. Där är det också väldigt olika vilka bedömningar kommunerna gör, exempelvis av om en lada behövs för jordbrukets verksamhet eller inte. En bonde kan då tvingas välja mellan att antingen bygga utan bygglov men riskera att behöva riva byggnaden eller avstå från att expandera sin verksamhet.

Herr talman! Vad gäller denna lagstiftning, rådande praxis och arbetet med att bland annat skapa en likvärdig tillämpning av strandskyddsreglerna utifrån regionala och lokala förutsättningar vill jag påminna om att alla dessa lagar infördes av den tidigare alliansregeringen. Strandskyddsdelegationen gjorde ett arbete med syftet att titta på handläggningsdelarna. Det är de reformer alliansregeringen genomförde som Lotta Finstorp i dag är så upprörd över. Jag anser att vi ännu inte kan se konsekvenserna av dessa stora reformer.

Jag står inte för motsvarande politik och målar inte med stora breda penslar, men vi har identifierat ett problem som alla partier här i riksdagen verkar vara överens om, nämligen att LIS inte fungerar. Därför börjar vi där från regeringens sida. Vi kommer att se över hur LIS har fungerat och vad vi kan göra för att det ska fungera bättre, så att det verkligen blir det verktyg för landsbygdsutvecklingen som det var tänkt att bli. Det är det första steg vi tar, och vi ska göra det ordentligt, i stället för att lova stora och breda reformer.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.