Hårdare reglering av handel med metallskrot

Fru talman! Eric Palmqvist har frågat mig om jag avser att verka för att genomföra någon av de av branschen efterfrågade konkreta åtgärderna för att begränsa handeln med stulet metallskrot och i så fall vilka samt hur regeringen ser på de negativa samhällseffekter metallstölderna orsakar och om regeringen avser att presentera förslag på hur såväl metallstölderna som deras skadeverkningar kan minimeras.

Jag vill först säga att jag delar synen att stölder av koppar och andra värdefulla metaller är ett problem som drabbar samhället på flera sätt och kan medföra stora samhällskostnader. Regeringen har varit tydlig med att detta kraftfullt måste bekämpas och motverkas.

I mitt tidigare svar till Eric Palmqvist i december förra året redogjorde jag för att regeringen ser positivt på de frivilliga åtgärder som branschen och myndigheter hittills har genomfört, exempelvis kontantförbud och dna-märkning av metaller.

Men som jag också påpekade i mitt svar då behöver flera olika åtgärder effektivt samverka för att stävja metallstölder och handel med stulet metallskrot. Regeringen har därför beslutat om ett särskilt uppdrag gällande förstärkta insatser mot brottslighet inom avfallsområdet. I februari i år fick Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten och ett antal länsstyrelser i uppdrag att redovisa en lägesbild vad gäller illegal avfallshantering och dess omfattning samt redovisa förslag på åtgärder för att ytterligare förebygga och förhindra brottslighet inom avfallsområdet. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt kopplingen till organiserad brottlighet.

Myndigheternas samlade analys och förslag, som ska överlämnas till regeringen senast den 15 mars 2022, kommer att utgöra ett viktigt underlag för att avgöra vilka samordnade åtgärder som behöver vidtas för att effektivt stävja brottslighet inom avfallsområdet, däribland metallstölder och handel med stulet metallskrot.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka näringsministern för svaret.

De omfattande stölderna av framför allt koppar utgör ett stort samhällsekonomiskt problem. Stölderna drabbar allt från småföretag till Sveriges kyrkor, järnvägar och kraftförsörjning och förstör infrastruktur, kulturarv och människors och företags egendom.

Trafikverket har lagt ned mycket arbete och pengar på förebyggande längs landets järnvägar, och stölderna har minskat något där. Men tyvärr fortgår inbrotten och stölderna fortfarande i oförminskad takt i exempelvis landets kyrkor och småföretag. Även de metallåtervinningsföretag som samlar in och lagrar dessa metaller utsätts i dag för inbrott i högre grad än vad som varit fallet tidigare.

Till detta ska läggas den tämligen nya företeelsen katalysator- och partikelfilterstölder. Dessa komponenter innehåller nämligen eftertraktade och dyrbara metaller som palladium, platina och rodium. Enligt Larmtjänsts statistik för 2020 har stölderna ökat lavinartat. Ökningen är faktiskt över 4 000 procent jämfört med året innan. Jag menar att detta är en konsekvens av underlåtenhet från regeringens sida att på allvar adressera problematiken.

Fru talman! I sak tror jag inte att jag och näringsministern är av speciellt olika åsikt i den här frågan. I sitt svar till mig är näringsministern exempelvis tydlig med att regeringen delar Sverigedemokraternas syn på att stölderna av koppar och andra värdefulla metaller utgör ett allvarligt problem. Det är bra eftersom det betyder att jag inte i den här debatten behöver ägna min energi åt att övertyga näringsministern om att metallstölder och handel med stulet metallskrot är något dåligt. I stället kan jag ägna den åt att få statsrådet att inse att utan konkreta åtgärder kommer handeln med stulet metallskrot inte att försvåras och därmed inte heller stölderna av koppar och andra värdefulla metaller att minska.

Det går inte att, som regeringen hittills har gjort, förlita sig på frivilliga överenskommelser inom branschen. Sådana frivilliga överenskommelser beaktas ju bara av de seriösa aktörerna, dit kriminella grupperingar som vill avyttra stöldgods knappast vänder sig, medan de ljusskygga aktörer som handlar med metallskrot med tvivelaktigt ursprung knappast känner sig bakbundna av den typen av frivilliga regler.

Fru talman! Jag menar att det som behövs är konkreta åtgärder. Varför då inte börja med att införa sådant som torde vara enkelt att genomföra och som har efterfrågats av branschorganisationen Återvinningsindustrierna i åratal eftersom man menar att det på allvar skulle försvåra för de kriminella?

Min fråga till näringsminister Baylan är därför: Varför är ni emot ett införande av tillståndskrav och kontantförbud vid handel med metallskrot? Delar ni inte uppfattningen att det är åtgärder som skulle försvåra för de kriminella?

Fru talman! Jag tror att Eric Palmqvist har helt rätt - vi är ju i sak helt överens. Jag har själv suttit här i riksdagen i opposition i åtta år och förstår att det är formulär 1 A för oppositionen att säga att regeringen inte tar frågor på allvar och gör för lite och för sent. Även om regeringen faktiskt gör det man själv föreslår ingår det så att säga i konceptet. Men jag vill försäkra både Eric Palmqvist och alla som lyssnar på den här debatten om att de enkla åtgärder som Eric Palmqvist talar om vidtas oavsett vilken regering det handlar om. Det är ingen som vill ha någon annan utveckling.

Det finns en fara för att detta ska öka i ett läge med ökade priser och därmed ökad efterfrågan på många metaller, oavsett om det är koppar, järnmalm eller annat. Med ökade världsmarknadspriser och ökad efterfrågan ökar också stöldbegärligheten.

Här har det gjorts ett antal saker. Jag redogjorde för detta under vår förra debatt i december, och för tids vinnande tänkte jag inte upprepa vad jag sa då. Men vi har sedan dess gått vidare med det uppdrag jag då talade om.

Regeringen fortsätter att stärka Polismyndigheten. Man ska inte bara markera och skärpa straff utan också se till att vi har en polismyndighet som hinner ta itu med att både förebygga och beivra eventuell brottslighet. Men man ska också se till att få hjälp och stöd från andra myndigheter, och det är mot den bakgrunden som vi nu har gett detta uppdrag till ett flertal myndigheter, vilket jag redogjorde för i mitt svar. Jag ser fram emot att de tar fram fler åtgärder.

Fru talman! Sedan är det alltid en balansakt, inte minst för mig som näringsminister, när det handlar om lagstiftning och ytterligare regelverk. Även om Eric Palmqvist efterfrågar mer regler brukar hans kollega i näringsutskottet stå på precis samma ställe och anklaga regeringen för att komma med för många regler och efterfråga förenkling och borttagande av regler i stället.

Det gäller att hitta en balans. Vi ska vidta kraftfulla åtgärder mot den här typen av brottslighet och både förebygga och beivra brott, men vi ska inte göra det på ett sätt som skapar onödig byråkrati. Den balansakten måste vi naturligtvis klara.

Det man gör av förenklingsskäl får inte leda till att brottslighet accepteras. Där kan dock frivilliga överenskommelser inom branschen ibland vara ganska effektiva. Vi vet att de oftast är det. Men precis som Eric Palmqvist säger finns det en risk för att det bara är de som redan är hederliga och ärliga som följer överenskommelserna, och mot den bakgrunden måste vi tillsammans med ett stort antal myndigheter se över hur reglerna ser ut och också stärka Polismyndigheten, så att man kan beivra brott.

Även om vi gör vårt yttersta och om vi skulle genomföra allt det som Eric Palmqvist kallar för enkla saker är det tyvärr så att brottslighet sällan brukar försvinna helt och hållet. Då måste vi också ha en polismyndighet som är stärkt. Då blir förstärkningen med ytterligare 10 000 polisanställda till 2024 en nyckel också i frågan om metallstölder.

Fru talman! Ja, det är alldeles riktigt att Sverigedemokraterna är för regelförenklingar. Ofta är det regelförenklingar som efterfrågas av näringslivet. I det här fallet är det ju regelskärpningar som efterfrågas av branschorganisationen, och därför är vi givetvis positiva till det. Nu har vi klargjort det.

Jag tänkte uppehålla mig lite kring näringsministerns interpellationssvar. Där redogör han för hur regeringen har gett bland annat Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten och ett antal länsstyrelser i uppdrag att redovisa en lägesbild vad gäller illegal avfallshantering och dess omfattning. Detta ska enligt interpellationssvaret ske i syfte att ge förslag på åtgärder för att ytterligare förebygga och förhindra brottslighet inom avfallsområdet. Man säger att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt kopplingen till organiserad brottlighet. Analysen ska vara klar den 15 mars 2022.

Fru talman! Jag har inget emot att man ger dessa myndigheter ett sådant uppdrag, men jag kan inte låta bli att undra varför det sker först nu. Det här är ju ingen ny fråga och ingen ny problematik. Regeringen borde ha varit på den här bollen för länge sedan, kan jag tycka. Jag brukar heller inte vara sen med att framhålla politiska eller ideologiska skillnader mellan de båda regeringspartierna eller deras samarbetspartner i de fall jag misstänker att det är roten till att inget händer, men i den här frågan borde det väl ändå inte finnas några ideologiska konfliktlinjer regeringspartierna emellan?

Sverigedemokraterna har pekat på problematiken i flera år. Jag har, som jag påpekade i mitt tidigare anförande, presenterat konkreta förslag som i huvudsak är efterfrågade av branschens seriösa aktörer. Jag har nämnt tillståndskrav och kontantförbud vid handel med metallskrot. Vi har också föreslagit krav på ökad spårbarhet av såväl transaktioner som det återvunna skrotet. Vi har också förslag om straffskärpningar som skulle medföra att de rättsvårdande myndigheterna får ökade befogenheter vid misstanke om brottslig verksamhet. Jag kan inte låta bli att fråga mig: Varför har regeringen inte agerat i frågan? Om ni inte kommer på idéerna själva har ni ju till och med fått förslagen direkt från återvinningsbranschen.

Fru talman! Jag tänkte citera en inte alldeles okänd före detta partiordförande för det parti som näringsministern företräder, nämligen Olof Palme. Ni får helt enkelt stå ut med att jag gör det på min klingande skånska: "Politik - kamrater - det är att vilja något."

Jag är uppfostrad med devisen att vill man något så gör man något. Det kan låta underbart enkelt, och jag tror att vi som befinner oss i den här politiska bubblan vet att det inte alltid är riktigt så enkelt. Men ni förstår säkert vad jag vill ha sagt.

Eftersom problematiken med handel med stulet metallskrot är allt annat än ny - och vi vet att ett alltför grovmaskigt regelverk bara gynnar kriminella ligor och nätverk, inhemska likaväl som utländska - undrar jag varför vi inte har fått se prov på skarpa förslag från regeringen för att komma åt problematiken.

Fru talman! Politik är alltså att vilja något, men det stannar inte där, utan man måste agera också. Jag förutsätter att näringsministern och regeringen vill något. Kan näringsministern redogöra för några konkreta förslag när det gäller hur regeringen avser att agera i närtid för få slut på metallstölder och handel med stulet metallskrot?

Fru talman! Även om jag uppskattar att du, Eric Palmqvist, tar upp viktiga frågor log jag lite när du kritiserade regeringen för att vi ber dessa myndigheter att analysera och lägga fram förslag för att ytterligare stärka arbetet, inte minst när det gäller det som är kopplat till organiserad brottslighet. Jag vet inte om du själv hörde det, men det var på temat för lite och för sent. Så kanske det måste vara när man i opposition ska försöka kritisera regeringen.

Sanningen är att det har hänt en del här, men mer behöver göras. Om man ska citera Olof Palme korrekt sa han inte bara att politik är att vilja utan att "politik är att vilja förändringen". Här är ett område som behöver förändras.

Jag tror inte att man ska göra det så enkelt för sig som Eric Palmqvist gör och säga att om man bara inför kontantförbud är det hela ur världen. Jag tror att Eric Palmqvist själv vet att mycket av dessa stölder drivs av utländska ligor som för metallskrotet ur landet. Det är därför tullen ingår i det gäng av myndigheter som har fått detta uppdrag. Om det är organiserade utländska ligor som för skrotet ur landet löser ett kontantförbud inga problem.

Fru talman! Vi är nog överens om att detta är ett problem och att vi behöver lösa det. Det finns en del lösningar på den tekniska sidan. Det finns en del lösningar som faktiskt handlar om att branschen också pratar ihop sig, och så finns det en del lösningar som handlar om att våra myndigheter, inte minst de rättsvårdande myndigheterna, jobbar bättre tillsammans. Det handlar om att de ska skaffa sig en bättre bild och också lägga fram ytterligare förslag för att se till att vi kan minska dessa stölder.

Nu är vi i ett läge där priserna är höga, och det finns mycket som talar för att priserna fortsatt kommer att vara höga när väl ekonomin öppnar efter pandemin.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret! När jag gav mig in i lokalpolitiken hemma i Gällivare var en av de saker som slog mig hur långsamt de politiska kvarnarna vanligtvis mal. Jag tror att det är en aha-upplevelse som jag delar med många som engagerat sig politiskt.

På nationell nivå vet vi att frågor kan begravas i utredningar och närmast försvinna från dagordningen medan andra regler och lagstiftningar faktiskt kan trummas igenom i rasande takt, i alla fall om det finns en bred politisk enighet om att så behövs och om den politiska viljan finns.

När jag tittar på riksdagens hemsida konstaterar jag i alla fall att Sverigedemokraterna återkommande har motionerat om att införa en hårdare reglering av handel med metallskrot ända sedan riksmötet 2011/12. Även om motionen från 2011/12 är ganska tunn i förhållande till hur motioner på området ser ut i dag vittnar den om att problematiken med metallstölder var på tapeten redan då, för tio år sedan. Jag kan dessutom försäkra näringsministern om att till AMT kommer passusen om tullen att ingå som ett yrkande i vår kommittémotion på området. Vi har redan uppdaterat just den delen. Då har jag det sagt.

Fru talman! Min avslutande fråga till statsrådet är: Hur kan det komma sig att en problematik som belysts i denna kammare i nära nog ett decennium inte har kommit längre än till ett regeringsuppdrag åt berörda myndigheter att redovisa en lägesbild för regeringen, som sedan kanske - eller ska jag säga förhoppningsvis - landar i att föreslå åtgärder som av allt att döma kan bli verklighet tidigast år 2023?

Fru talman! Det är naturligtvis inte en korrekt beskrivning. Det har vidtagits åtgärder av den förra borgerliga regeringen, och det har vidtagits åtgärder av denna regering.

Sedan tror jag att man ska vara ödmjuk - det tror jag att också Eric Palmqvist är medveten om - när det gäller att möta denna typ av problem och utmaningar, för de ändrar karaktär över tid. För lite drygt ett decennium sedan kunde vi se att det var ett problem med kopparstölder i många andra delar av världen. Sedan gick kopparpriserna upp, och inte minst Trafikverket och en del andra började upptäcka att kopparledningar och annat försvann.

Det har naturligtvis vidtagits ett antal åtgärder. En del av dem är tekniska. En del av dem handlar om samarbeten inom branschen och inom myndigheter. Men det är helt uppenbart att denna brottslighet kommer att fortsätta ändra karaktär, inte minst när det gäller internationella ligor som delvis livnär sig på detta.

Mot den bakgrunden, fru talman, tror jag att det är helt korrekt och riktigt att vi ber ett stort antal myndigheter att samverka kring denna brottslighet. Den är nämligen komplicerad. Den riskerar dessutom att öka och bli en födkrok för den organiserade brottsligheten. Därför bör nog Sverigedemokraterna och Eric Palmqvist vara försiktiga med att kritisera oss när vi ber polismyndighet, tull, naturvårdsverk med flera att jobba tillsammans för att göra sitt yttersta för att förhindra detta. Jag tror i grund och botten att det kanske är den bästa åtgärd vi kan göra, om vi får en kraftsamling av ett flertal myndigheter, fru talman.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.