Handläggning och utbetalning av permitteringsersättningar

Fru talman! Arin Karapet har frågat mig vilka skyndsamma åtgärder jag tänker vidta för att påskynda handläggningen och utbetalningen av permitteringsersättningar till Sveriges företagare.

Fru talman! Den pågående pandemin har fått stora konsekvenser för många företag, och restaurangbranschen är en av de branscher som är särskilt utsatt. För att drabbade företag ska kunna överbrygga krisen har regeringen presenterat ett flertal stöd som restaurangbranschen kan ta del av. Stöden har kommit att användas i stor utsträckning. Vi ser till exempel att de i hög grad går till bland annat besöksnäringen, däribland restaurangbranschen.

Möjligheten att ansöka om stöd för korttidsarbete för perioden december 2020 till juni 2021 öppnade den 29 mars i år, och Tillväxtverket påbörjade utbetalningarna under vecka 14. För att skynda på handläggningen har Tillväxtverket rekryterat över 200 nya handläggare sedan början av 2021, och Tillväxtverket har fått ytterligare medel för att bland annat korta handläggningstiderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Parallellt med korttidsstödet finns andra stödåtgärder, däribland omställningsstöd, omsättningsstöd till enskilda näringsidkare, kreditgarantier - den så kallade Företagsakuten - och likviditetsstöd via skattekontot efter beviljande av anstånd med inbetalning av skatt. För att rädda fler jobb och företag har regeringen även föreslagit att flera av dessa stöd förlängs juni ut.

Fru talman! Tack, näringsminister Ibrahim Baylan, för svaret!

Fru talman! Vi är snart inne på den 15:e månaden med coronapandemin. Covid-19 har slagit hårt mot vårt samhälle och har skördat många liv. Många har behövt begränsa sig. Det har varit nödvändigt att minska smittspridningen.

Det är en ekonomisk kris, och den krisen befinner vi oss fortfarande i. Restaurangbranschen är en av de näringar som covid-19 har slagit hårdast mot. Det är en personalintensiv bransch. Att driva restaurang är inte som att driva ett industriföretag där man kan planera produktionen, där ordrarna kommer och där det är långa ledtider. Driver man en restaurang vet man inte när man öppnar klockan 10 eller klockan 11 på morgonen hur många gäster som kommer under dagen. Det kan vara alltifrån noll till flera hundra.

Restaurangerna har behövt begränsa antalet matgäster och se till att gästerna håller avstånd. Det har införts ett alkoholstopp, det vill säga att sista servering är klockan 20. Och klockan 20.30 måste alla lämna restaurangen. Det är också hårda kontroller och restriktioner.

Om man driver en sådan personalintensiv verksamhet och ersättningarna uteblir väntar konkursen runt hörnet.

Jag är fullt medveten om att man inte kan rädda allt i en kris genom att tillhandahålla offentliga medel, men man går fram med restriktioner som i princip nästan innebär näringsförbud. Det hade varit mycket bättre om man bara hade sagt till alla restauranger att de skulle stänga igen och bara köra hemleveranser. Sedan hade man kunnat ta fram ett stöd liknande en avbrottsförsäkring eller dylikt. Det finns många alternativ. Men vi är inte där.

Trots att många företagare gör rätt för sig har ersättningarna uteblivit. Det har varit en långdragen byråkrati och långa ledtider. Jag säger inte att regeringen inte har gått fram med coronastöd. Det har man gjort, men vad är poängen med stöden om pengarna fryser inne? Lönerna måste ju betalas ut, och räkningar måste betalas.

Det här är en personalintensiv bransch. Vi vet att människor förlorar sina jobb där. Restaurangbranschen är en av de branscher med lägst trösklar för att ta sig in, både som ung och som invandrare. Branschen är ett perfekt exempel på hur invandrare som har kommit till Sverige har sparat ihop pengar, kanske tagit lån, lånat av sina släktingar eller gått ihop med släktingar för att starta ett företag och därigenom möjliggjort en mycket ljusare framtid för sina barn.

Den här branschen har dock tagit väldigt mycket stryk. Det är som sagt en personalintensiv bransch, och vi vet att marginalerna där är väldigt små i normala tider. Inom branschen har man svårt att få krediter. Man lever på små marginaler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ställa en fråga till näringsministern. I det skriftliga svaret kan jag läsa att man under vecka 14 har påbörjat utbetalningarna för det kvartal som har varit. Men vad är svaret till de restaurangägare som inte har fått sitt permitteringsstöd sedan augusti?

Fru talman! Jag log lite när Arin Karapet beskrev många av dem som kommer in i restaurangbranschen som unga och invandrare eftersom jag kände igen mig så väl i det. Så här är det ju. Det handlar inte bara om nyanlända, utan också många unga har det här som sitt första jobb.

Jag har genom åren både öppnat och stängt restauranger och kan vidimera precis det som Arin Karapet pratar om. Man vet inte på förhand hur många gäster man får. Jag lärde mig tidigt i den restaurang där jag jobbade att vädret spelade väldigt stor roll. Om det var soligt gick dagen väldigt långsamt. Eftersom restaurangen låg i ett varuhus gick människor inte in. Om det däremot regnade gick dagen mycket snabbt. Ofta fick man dessutom gå utan lunch; man jobbade på hela tiden. Så här är det. På så vis har den här branschen inte samma förutsägbarhet som industrin.

Lägg därtill, fru talman, den tuffa situation som vi har haft på grund av pandemin. Nu säger Arin Karapet att vi borde ha stängt ned. Det är ju inte det förslag som hans parti har lagt fram, och jag uppfattar att det har funnits en stor samsyn i riksdagen att inte gå in i onödiga lockdowns med tveksamma resultat. Vi har sett sådana i en rad andra länder, och det finns inget entydigt svar på om det hade hjälpt.

Nu är vi inne i den 14:e månaden sedan mars förra året då det här startade. Tyvärr hade det inte bara varit restaurangbranschen som vi hade behövt stänga om vi skulle ha följt Arin Karapets förslag. Resebranschen har med något litet undantag i slutet av sommaren och början av hösten befunnit sig i en kris där mellan 80 och 100 procent av intäkterna är borta. Vi känner alla till hur oerhört tufft man har haft det i kultursektorn. Samma sak gäller andra delar av tjänstesektorn, till exempel hotellbranschen.

Fru talman! Vi har försökt införa generella stöd för ett antal branscher för att hjälpa till när intäkterna av olika skäl tryter. Det kan vara på grund av pandemin eller restriktioner. Det kommer vi att fortsätta göra eftersom det är viktigt att se till att friska företag kan överleva.

Men, fru talman, under det här året har många av stöden blivit betydligt större än vad vi eller någon annan från början prognostiserade. Vi har nästan fått bygga upp en helt ny verksamhet. Låt oss ta korttidsstödet som exempel. I mars förra året jobbade noll personer med detta stöd, eftersom det inte fanns. Nu jobbar över 500 personer med detta på Tillväxtverket. Som svar på din fråga om vad vi gör: Vi har skjutit till resurser så att man har kunnat anställa kvalificerade tjänstemän att ta sig an detta.

Låt mig ge exempel på vad det har inneburit. Den 29 mars öppnades omgången för korttidsstöd för 2021. Den 13 april hade man fått in 13 461 ansökningar. Av dessa hade man redan bifallit 4 319 ansökningar till en summa på 699 miljoner, enligt uppgift från Tillväxtverket. Det är klart att man jobbar på.

När blir det fördröjningar? Jo, när det finns oklarheter med ansökan eller när man har svårt att få till en dialog med det företag som har gjort ansökan. Då kan det dröja. Det behöver inte betyda att det är något skumt, men när man använder så stora resurser av skattebetalarnas pengar måste man ändå göra kontroller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nej, jag är inte för en nedstängning. Jag tog det bara som ett exempel, men låt mig förtydliga det hela.

När man säger att det kommer ett stöd inger man också ett hopp. Det här är pengar som företagen har varit med och producerat genom både sina anställda och sin verksamhet. Men när stöden uteblir dimper räkningarna fortfarande ned i brevlådan och löner måste betalas - de anställda har en hyra att betala.

Inom restaurangbranschen har man en speciell relation till sina anställda. Som näringsministern sa, fru talman, har vi i våra familjer både restaurangägare och familjemedlemmar som har jobbat inom restaurangbranschen. Där vet man hur viktigt det är att ha en lojal servitris, bartender eller kock. Det är väldigt svårt att hitta spetskompetens och någon med hög arbetsmoral - den som alltid ställer upp när någon annan är sjuk eller då man har fått en stor bokning, till exempel vid högtider. Detta sliter på kroppen, men man har en speciell relation till de anställda och känner kanske att utan just den personen kommer verksamheten att gå under.

Jag talade om långdragen byråkrati. Som exempel kan jag berätta om den anrika restaurangen Löwenbräu på Kungsholmen. Den har serverat stockholmarna fantastiskt tyskt öl och schnitzel. Bara man tänker på schnitzeln vill man åka dit och sätta tänderna i den. I 110 år har man serverat stockholmarna högkvalitativ mat. Man har en helt annan atmosfär där företagsledaren, arbetaren och den ensamma personen, kanske pensionären, kan mötas vid baren. Varför? Jo, man älskar den där schnitzeln och den kalla ölen. Det här har försvunnit - tillfälligt. Det gäller dock att restauranger som Löwenbräu överlever. För om de går i konkurs är sådana möten inte längre möjliga.

Det som har skett, fru talman, är att man har rätt till korttidspermittering. Näringsministern berättar om ansökningarna. Men min fråga gäller den långdragna byråkratin där man talar om jämförelsemånader då någon kanske har varit sjuk i några dagar. Det handlar om små detaljer som gör att man inte får ut en ersättning som är på tusentals kronor på grund av att en handläggare återigen ska titta på en ansökan som förmodligen hamnar i en annan kö där det är flera veckors väntetid. Efter det kan man plocka upp den igen. Om det är något vi är bra på i Sverige är det byråkrati. Vi är mästare inom det. Det är inget att sticka under stol med.

Min fråga till näringsministern är: Ska företagare som Löwenbräu behöva sälja av tillgångar för att kunna betala ut löner? De har varit med och betalat in skatter tidigare. En annan restaurangägare som jag fick höra om har tagit över miljonen i lån från Spendrups för att kunna betala ut löner. Samtidigt vet de att de har rätt till ersättning från staten, men pengarna fryser inne på grund av byråkratin. Hur kommer ministern att påskynda utbetalningarna till de företag som har rätt till ersättning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det absolut enklaste svaret är att vi ser till att Tillväxtverket får ytterligare resurser. Sådana har vi skjutit till - över 400 miljoner i början av året, utöver de resurser de fick förra året, och ytterligare 260 miljoner första kvartalet. Det har inneburit att de har kunnat fortsätta att anställa människor. De har gått från noll anställda som jobbade med detta mars 2020 till över 500 personer som sitter dagligdags och jobbar med det här.

Parallellt med detta har vi betalat ut till dags dato över 30 miljarder i korttidsstöd. Jag skulle tro att vi är uppe i 33-34 miljarder som har utbetalats. Av naturliga skäl - precis de skäl som vi resonerar kring - är restaurang- och besöksnäringen en av de branscher som fått mest.

När vi använder så mycket av skattebetalarnas pengar är det självklart också viktigt att vi ser till att de hamnar just hos de företag som har rätt till dem och inte hamnar i händerna på organiserad brottslighet eller lurendrejare. Finns det då sådana risker? Ja, den tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg har lämnat en rapport över riskerna med detta och vad det skulle kunna innebära om det är öppet.

Då resonerar en del: Ja, men om 5 procent hamnar fel då? Är det inte det mindre viktiga i sammanhanget? Men säg att det här korttidsstödet landar på 40 miljarder; hur mycket det blir vet ingen av oss i dag. 5 procent skulle då innebära att 2 miljarder av skattebetalarnas pengar skulle hamna i fickan på folk som inte har rätt till dem. Det kan vara organiserad brottslighet eller andra lurendrejare. Nej, det kan vi inte stå upp för. Vi måste se till att de här resurserna hamnar rätt.

Vad innebär då detta? Ska vi acceptera hur långa väntetider som helst? Nej, det ska vi inte. Det är mot den bakgrunden vi jobbar aktivt med att se till att Tillväxtverket kan anställa folk och därmed hantera de här ansökningarna. Det är också mot den bakgrunden jag redogör för hur det ser ut med de ansökningar som har inkommit. 13 461 ansökningar inkom från den 29 mars till den 13 april. På dessa två veckor hanterade och biföll Tillväxtverket 4 319 av dessa till en summa av 699 miljoner kronor. Man kan naturligtvis hantera ytterligare. Min bild är i dag att man har förstärkt och förfinat sitt arbete. Om ansökan är fullständig och korrekt gjord brukar det gå ganska mycket snabbare. Men det kan också vara så att det finns oklarheter.

Precis som Arin Karapet säger är restaurangbranschen en bransch där antalet anställda kan skifta över säsongen. Det vet vi alla som har jobbat där. Det kan gå upp och ned ganska mycket. När man till exempel gör en kontroll hos Skattemyndigheten och märker att antalet som det har ansökts för och antalet som det har betalats arbetsgivaravgifter för inte är detsamma behöver det därför inte vara skumt i sig. Det kan bero just på att det går upp och ned med antalet anställda. Men man måste ställa frågan - det är rimligt. Går den processen tillräckligt smidigt går det också snabbare.

Är det däremot så att det finns och fortsätter att finnas oklarheter tar det längre tid. Det är därför vi har skjutit till resurser. Vi har sett exempel där det har dragit alldeles för långt ut på tiden. Det är inte bra. Det är som sagt också därför vi har tillfört mer än 700 miljoner för att anställa ytterligare människor i syfte att hantera det här stödet, som finns till för att företagen ska övervintra. Därutöver - detta vill jag poängtera - har vi infört nio ytterligare stöd som restaurangbranschen har kunnat ta del av i olika delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man skulle kunna sammanfatta detta med att det är väldigt många stöd. Företag som till exempel Volvo har ekonomiska muskler, en hel avdelning med jurister och ekonomer och en HR-avdelning. Men den lilla enskilda företagaren har kanske bara sig själv. När man ska få hjälp med något använder man en extern tjänst som oftast kostar väldigt mycket.

Som vi hör är det inte bara ett stöd. Moderaterna har gått fram med ett förslag om att flytta över korttidspermitteringen till omställningsstödet. Blir man beviljad omställningsstöd visar man väl att man är en fläckfri företagare. Det är ju bättre om färre myndigheter har en relation till det grönmarkerade företaget och sköter kontakterna och processerna. Som restaurangägare eller butiksägare - eller småföretagare oavsett näring - har man oftast inte tid med myndighetskontakter. Man är helt beroende av att se till att företaget går runt. Man har kunder. Man måste leverera. Oftast har dessa personer också en familj att ta hand om. Väldigt sällan har de en egen fritid.

Moderaterna har alltså gått fram med förslaget att baka in korttidspermitteringen i omställningsstödet. Överskrider handläggningstiden fyra veckor - betala ut stödet och gör noggranna efterkontroller!

Nej, pengar ska inte betalas ut till organiserad brottslighet. Men vi vet också att det är när företagen går i konkurs som den organiserade brottsligheten slår klorna i restaurangerna. Det är bara att titta på rapporterna från Norrköping och Östergötland.

Fru talman! Det här är naturligtvis angelägna frågor. När vi någon dag förhoppningsvis kommer ur den här krisen kommer vi självklart att behöva gå igenom detta ordentligt för att se vad som har varit bra men också se vad som har brustit och se till att åtgärda detta. Det finns mycket att lära sig av en så här djup, bred och framför allt lång kris.

När det gäller de konkreta frågorna om att göra ytterligare förändringar av hur de här stöden hanteras kan jag säga att jag tror att det vore väldigt oklokt att mitt i detta, som nu är igång på det sätt jag redogjort för, göra ytterligare förändringar som skulle fördröja stödet till företagen.

Summorna för en del av dessa stöd kan komma att landa på 30, 40 eller 50 miljarder - vi vet inte riktigt. Jag tror att många som lyssnar blir förvånade över att Moderaterna är beredda att betala ut så mycket av skattebetalarnas pengar i förhoppningen att man ska kunna kräva tillbaka dem i efterhand om det blir fel. Alla begriper ju att det bara fungerar om det är hederliga företagare som har rent mjöl i påsen. Om de inte har rent mjöl i påsen lär vi inte se röken av dessa avsevärda resurser från skattebetalarnas pengar.

Ja, vi har problem med organiserad brottslighet redan som det är i dag. Vi ska inte se till att dessa brottslingar lättvindigt kan kasta sig över miljarder av skattebetalarnas pengar och därmed växa sig starkare. Vi ska se till att stötta våra företag. Det ska vara ordning och reda. Men vi ska också ha kontroller, så att pengarna går till de företag som har rätt till dem och som har rent mjöl i påsen, vilket lejonparten av Sveriges företag naturligtvis har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.