Hamnstrejk i Göteborg trots kollektivavtal

Fru talman! Lars Hjälmered har mot bakgrund av arbetsmarknadskonflikten i Göteborgs hamn frågat mig om jag har för avsikt att ta initiativ till en lagändring kring stridsåtgärder som säkerställer fredsplikt och att tecknade kollektivavtal ska respekteras utan inblandning av tredje part.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att parterna reglerar villkoren på arbetsmarknaden genom överenskommelser om löne- och anställningsvillkor. Rätten att vidta stridsåtgärder är, som jag nyligen också svarat Lars Hjälmered i ett skriftligt svar på samma fråga, grundlagsfäst i regeringsformen och gäller om inte annat följer av lag eller avtal. De närmare förutsättningarna och begränsningarna i fråga om stridsåtgärders lovlighet, om skadestånd för olovliga stridsåtgärder och om fredsplikt i kollektivavtalsförhållanden regleras i medbestämmandelagen. Regeringen har inte för avsikt att ändra dessa grundelement för den svenska modellens funktionssätt, som förutsätter ett ömsesidigt förtroende mellan parterna och att parterna gemensamt tar ansvar för att modellen fungerar på avsett sätt.

Ett av syftena för arbetsgivare med att träffa kollektivavtal med en arbetstagarorganisation om arbets- och anställningsvillkor är att i utbyte få bland annat arbetsfred. Mot denna bakgrund har jag förståelse för att det kan vara frustrerande att en arbetsgivare som har kollektivavtal ändå i vissa fall kan drabbas av stridsåtgärder.

Enligt fast praxis från Arbetsdomstolen gäller dock som utgångspunkt att en arbetstagarorganisation kan vidta stridsåtgärder till stöd för ett anspråk på kollektivavtal för ett tillämpningsområde där kollektivavtal redan gäller mellan arbetsgivaren och en annan arbetstagarpart, trots att det ytterligare kollektivavtalet skulle strida mot det redan befintliga. Denna typ av konkurrensfrågor löses i praktiken oftast av berörda parter. Från tid till annan uppstår dock konflikter i denna typ av situationer.

Utan att uttala mig i fråga om den aktuella konflikten i Göteborg och de särskilda sakförhållanden som där är för handen kan jag konstatera att det finns anledning att kartlägga och analysera denna typ av konflikter på arbetsmarknaden, det vill säga när en avtalsbärande arbetsgivare kan utsättas för stridsåtgärder från en annan arbetstagarorganisation än den arbetsgivaren har avtal med.

För att få en tydligare bild av frågan avser regeringen därför att ge Medlingsinstitutet ett sådant uppdrag.

Då Lars Hjälmered, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Christian Holm Barenfeld i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Å min kollega Lars vägnar får jag tacka ministern för svaret på interpellationen.

Det här är en ganska allvarlig fråga. Göteborgs hamn tar emot ca 60 procent av alla containertransporter till Sverige och hanterar en stor del av det gods som kommer till och åker från Sverige. Arbetsgivaren i containerhamnen har ett kollektivavtal med LO-facket Transport. Genom den här ganska långdragna strejken ser Hamnarbetarförbundet till att skapa stora problem för hamntrafiken i Göteborg. Det är också föreslaget att man ska utöka strejken till att gälla även andra hamnar.

Konsekvenserna av detta är väldigt viktiga och allvarliga för Sverige som land. Arbetsgivaren och fackförbundet har varit med och tecknat ett seriöst kollektivavtal med allt vad det innebär. Ändå blir man ifrågasatt och lamslagen. Det är inte bara frustrerande att situationen är sådan som den är, utan det är också allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är frågan till ministern: Vad avser ministern att göra för att komma till rätta med detta? I interpellationssvaret säger hon att man ska "kartlägga och analysera denna typ av konflikter på arbetsmarknaden". Vad innebär det konkret? Nu har Ylva Johansson meddelat att regeringen avser att ge Medlingsinstitutet i uppdrag att se över det här. Men kan ministern specificera något mer vad ambitionen och förhoppningen med detta är?

Det här blir en konstig situation i ett land som ändå har väldigt starka fackliga rättigheter. Arbetsgivaren tecknar ett långtgående kollektivavtal med en part, gör sitt arbete och försöker vara seriös. Då kommer det ett helt annat förbund som inte bara kräver att få ett kollektivavtal utan dessutom vidtar stridsåtgärder. Såvitt jag förstår är det inte heller möjligt att hur som helst teckna flera avtal. Det har varit möjligt för Hamnarbetarförbundet att teckna så kallade hängavtal på det avtal som Transportarbetarförbundet har, men det är någonting som Hamnarbetarförbundet har avvisat.

Det skulle vara intressant att höra något mer om hur arbetsmarknadsministern ser på denna ganska allvarliga situation, som dessutom riskerar att ha ganska stor påverkan direkt på arbetsmarknadsministerns område, nämligen de svenska jobben och utvecklingen där.

Fru talman! Jag kände mig tvungen att delta även i den här debatten, för det är, som inledningsvis sas, onekligen en väldigt allvarlig fråga.

I de många situationer då vi debatterar arbetsmarknadsfrågor har under många år borgerliga ledamöter stått emot impulserna att vilja inskränka strejkrätten, en central demokratisk rättighet som är grundlagsfäst, konventionsfäst och så vidare. Men på senare tid har det blivit vanligare att man passar på när det uppstår någon situation på arbetsmarknaden och uttrycker en vilja att inskränka de rättigheter som människor i Sverige har och ska ha till att vidta kollektiva åtgärder på arbetsmarknaden.

Det finns en massa saker som man kan diskutera i ett annat läge, såsom de exakta förhållandena i Göteborgs hamn, vad det är för situation som har föregått den här konflikten med privatisering och så vidare. Men det centrala här är naturligtvis de rättigheter som står på spel. Vår moderate kamrat här hade en fråga till ministern om vad som är ambitionen och förhoppningen med den analys som regeringen nu tydligen vill att Medlingsinstitutet ska göra. Frågan tillbaka till Christian Holm Barenfeld måste bli - från min sida i alla fall: Vad skulle din och ditt partis ambition och förhoppningar vara gällande det som ni skulle vilja att en svensk regering gjorde beträffande rätten att ta konflikt på arbetsmarknaden?

Skulle det vara att man har ett förbud mot att vidta konfliktåtgärder för att få till ett avtal som fackförening? Är det alternativet? Fredsplikten som vi talar om gäller som en följd av ett avtal. Det fackförbund som nu är i konflikt med arbetsgivaren i hamnen har inget avtal och därmed heller ingen fredsplikt.

Frågan skulle bli om man vill kräva att det blir något slags förbud för alla andra fackföreningar som kan finnas att vidta konfliktåtgärder om det finns ett kollektivavtal. Det är ett väldigt starkt ingrepp. Som ministern sa tidigare har det varit fast praxis att Arbetsdomstolen har sagt att det inte ska vara fallet i Sverige. Man får tänka lite på vad det kan bli för konsekvenser av en sådan bestämmelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har vi haft väldigt lite av den typen av konflikter, både av konflikter generellt och av den typen av konflikter. Vi har en industriprincip, och vi har starka fackföreningar. Ofta är det inte någon fråga om hur man ska fördela avtalsbärandet på en arbetsplats. Men det finns situationer där det kan uppkomma. Då måste man lösa det genom den kraftmätning som det är på en arbetsplats om det finns den typen av diskussioner.

Om man skulle säga att så fort en fackförening har ett konfliktavtal blir det per lag förbjudet att vidta någon typ av kollektiv handling för att få till ett avtal innebär det till exempel att man skulle säga till arbetsgivaren: Om ni hittar på en fackförening som bär ett avtal och som ni tecknar avtal med förbjuder man andra fackföreningar att ta strid för ett rimligt avtal. Det vore en mycket otidsenlig och usel lösning.

Den praktiska konkreta frågan här som Christian Holm Barenfeld måste fundera över är om han vill ha mer konflikter eller mindre konflikter på svensk arbetsmarknad. Att försöka rucka i strejkrätten är garantin för att det blir mer konflikter.

Fru talman! Jag vill igen upprepa att rätten att vidta stridsåtgärder är grundlagsfäst, det vill säga: Strejkrätten är en grundläggande rättighet om inte annat följer av annan lag eller avtal. Det är en väldigt viktig princip.

Det är också en viktig princip att Arbetsdomstolen har yttrat sig och dömt i fall där man har visat att praxis från Arbetsdomstolen är att utgångspunkten är att arbetstagarorganisationen kan vidta stridsåtgärder till stöd för anspråk på kollektivavtal för ett tillämpningsområde där kollektivavtal redan gäller mellan arbetsgivare och en annan arbetstagarpart trots att det ytterligare kollektivavtalet skulle strida mot det redan befintliga. Av Arbetsdomstolens praxis följer också att avtal som strider mot eller är oförenliga med varandra är ett problem som inte löses genom förbud mot stridsåtgärder i syfte att få det senare avtalet till stånd utan genom rättsprinciper om konkurrens mellan olika kollektivavtal.

Vi har en situation där svensk arbetsmarknad nästan är unikt fredlig i jämförelse med i egentligen alla jämförbara länder och är en relativt väl fungerande arbetsmarknad. Det hindrar inte att jag förstår att det är en väldigt besvärlig situation just nu för Göteborgs hamn. Det är en pågående konflikt, och jag tänker inte yttra mig i den pågående konflikten. Jag tänker inte gå in i de frågorna, utan jag har gett mitt svar. Avsikten är att regeringen på torsdag ska ge ett uppdrag till Medlingsinstitutet med precis den inriktning som jag angav i mitt svar om att ytterligare ge underlag för att få en tydligare bild i fråga om den här typen av konflikter som vi nu diskuterar.

Fru talman! Tack för svaret. Det är självklart så att jag är fullt medveten om att strejkrätten är grundlagsskyddad. Men resultatet av detta blir att när en arbetsgivare ändå tecknar kollektivavtal som är väldigt omfattande hamnar man någonstans i situationen där man frågar sig: Är det värt någonting? Är det någon idé? Bör man över huvud taget teckna dem? Det kan bli frågan när man trots detta blir satt i stridsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som nu sker är att man lamslår ganska mycket av svensk transport. Om detta utvidgas ytterligare blir konsekvenserna än allvarligare. Om man är lite mer revolutionärt lagd, och det kanske Ali Esbati är, tycker man inte att det är några stora problem. Där står vi möjligtvis inte alltid precis bredvid varandra, jag och våra vänsterpartister och däribland Ali.

Frågan är vad som går att göra. Grundlagen är en sak, och den ska följas. Men det går att reglera och se över exakt hur, när, var och vilka åtgärder som ska kunna vidtas och vid vilket tillfälle. När det gäller så centrala delar som strategiska hamnar för Sverige kan det finnas anledning att se över detta. Det är väl bra att regeringen nu agerar. Men jag hoppas att det agerandet också innebär att det blir någon förändring.

Dessvärre hjälper inte det i den situation vi nu står inför. Det är beklagligt och oroande. Jag förstår att det inte är enkelt att som minister bara säga att man nu ska upphöra. Men det är definitivt någonting som nu direkt skadar och försvårar arbetet för Göteborgs hamn och arbetet för alla de individer som har sitt dagliga värv där samtidigt som det skadar en stor del av transporterna till och från Sverige. Därför hoppas jag att regeringen fattar konkreta beslut och att detta därefter leder till konkreta resultat.

Fru talman! Situationen som finns i dag har ju uppstått, oavsett vad man anser om det materiella innehållet i de olika avtalen. Man måste då fråga sig: Hur kan det komma sig att ett mycket stort antal anställda i ett företag vill vara med i en förening som med kollektiv handling kräver vissa typer av rättigheter? Det är vad den arbetsgivaren har att förhålla sig till.

Christian Holm Barenfeld säger att kollektivavtal som man redan har tecknat då kanske inte är värt någonting. Men det är det ju uppenbarligen. Man har tyckt att det var rimligt att teckna det avtalet, i det här fallet med Transport. Här finns en konkret situation där ett stort antal människor är med i en fackförening och har sin grundlagsfästa rättighet att ta till kollektiv handling för att få till någon typ av avtal med arbetsgivaren.

Det finns också andra aspekter av detta. Om man till exempel agerar mot fackföreningen kan det bli problem. Om man exempelvis begränsar skyddsombudens rättigheter att röra sig på arbetsplatsen kan det uppstå problem som inte är avsedda eller särskilt bra för arbetsplatsen.

Precis som Christian Holm Barenfeld var ute efter är den grundläggande frågan här: Vad är alternativet? Vad ska man göra i stället? Är det ett förbud som man avser är det en mycket långtgående och orimlig inskränkning av grundläggande rättigheter. Detta är någonting som har varit självklart för Arbetsdomstolen under lång tid att det inte vore särskilt bra att gå den vägen.

På frågan om jag var revolutionärt lagd kan jag som svar be Christian Holm Barenfeld att tala lite med sin egen ungdomsförbundsordförande som på Twitter i dag skriver: "Nu krossar vi LO-Sverige", som kommentar till diskussionen. Nu råkar det vara så att detta fackförbund inte är med i LO. Det är en liten förvirring utöver den revolutionära tonen, men bra är det i varje fall inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Christian Holm Barenfeld beklagar att jag inte tänker ingripa i den pågående konflikten. Dessbättre har vi en ordning där arbetsmarknadsministern inte ingriper i pågående arbetsmarknadskonflikter. Jag avhåller mig också från att gå djupare in i att diskutera den pågående konflikten.

Problemet för Moderaterna i den här frågan är att man har en låg trovärdighet när det gäller att värna strejkrätten och grundläggande rättigheter på arbetsmarknaden. Det är ju ett av era problem, Christian Holm Barenfeld - att ni har svårt att hitta den rätta balansen. Ni ansvarade för en lagstiftning, lex Laval, som på ett helt orimligt sätt inskränkte strejkrätten när det gäller att ta strid för utstationerade arbetstagares villkor. Nu lägger vi fram förslag om att få ordning på detta så att vi ska kunna uppfylla de skyddsdirektiv som gäller och säkerställa att utstationerad arbetskraft får den minimilön vi är skyldiga att säkerställa.

När det gäller den pågående konflikten i Göteborgs hamn har jag inga ytterligare kommentarer om den, fru talman.

Fru talman! Nej, vi har inga problem med det Ylva Johansson räknade upp.

Detta är väl inte riktigt en debatt om lex Laval, men det är ju ett fall där Ylva Johanssons partikamrater i Byggnads var inblandade. Det finns nämligen en direkt koppling mellan LO-borgen och, numera, Regeringskansliet eftersom LO:s ordförande alltid sitter i den absolut högsta ledningen i Socialdemokraterna. I det fallet hade vi personer från Lettland som var i Sverige och arbetade. Det fanns kollektivavtal. Och då stod alltså vuxna svenska män och skrek "Go home!" Då var de inte på partimöte, utan då var de där med Byggnads.

Jag tycker att det var anskrämligt. Det var någonting jag skämdes för. Jag tycker att det skämde ut Sverige, och självklart skämde det även ut fackförbundet Byggnads. Det föranledde också ett lagstiftningsarbete där lex Laval blev resultatet. Nu försöker den svenska regeringen å andra sidan driva en linje där detta ska förändras, och det stämmer att vi inte tycker att det vore rimligt. Jag tycker i stället att det vore bättre om den svenska regeringen, innan den gör den förändringen, faktiskt försökte införa det så kallade tillämpningsdirektivet och utvärdera det.

Sakfrågan här är dock hur vi ska säkerställa att en arbetsgivare kan ingå kollektivavtal och sedan vara säker på att kunna ha en dialog och driva sitt företag tillsammans med sina anställda. Man kan självklart föra diskussioner, dialoger och förhandlingar utan att för den sakens skull sätta någon i blockad, sluta arbeta, skrika "Go home!" eller vad man nu väljer att göra.

Fru talman! Regeringens avsikt är att på torsdag ge ett uppdrag till Medlingsinstitutet att komma tillbaka till regeringen med en bild av hur vanlig denna typ av konflikter, där kollektivavtal står mot varandra, är. Det blir även en del andra uppdrag kopplat till detta. Jag har inga ytterligare kommentarer till den pågående konflikten i Göteborgs hamn. Jag tycker att det vore olämpligt att som arbetsmarknadsminister ha det.

När det gäller den proposition som riksdagen får från regeringen i dag, tror jag, och som handlar om att riva upp lex Laval och få en ny ordning för utstationerad arbetskraft innebär den just att vi genomför tillämpningsdirektivet för att kunna säkerställa att utstationerad arbetskraft får del av de minimivillkor vi enligt direktivet är skyldiga att säkerställa. Det har vi inte kunnat tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi äntligen ett förslag på riksdagens bord, och jag hoppas att riksdagen kommer att ställa sig bakom det - för de anställdas skull, och för de svenska företagens möjlighet att konkurrera med sjysta villkor.

Överläggningen var härmed avslutad.