Hälso- och sjukvårdspolitiken

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de synpunkter som lyfts fram i Sveriges Kvinnolobbys rapport. Jämställdhetsintegrering är sedan tidigt 1990-tal ett av regeringens viktigaste redskap för att nå de jämställdhetspolitiska målen. I mars 2012 antogs en strategi som anger hur arbetet med jämställdhetsintegrering inom Regeringskansliet ska bedrivas och följas upp på ett systematiskt sätt under åren 2012-2015. Statistiska centralbyrån följer på regeringens uppdrag årligen upp hur väl regeringen lever upp till sin egen strategi och åtaganden avseende jämställdhetsintegrering. I budgetpropositionen för 2013 var 42 procent av tabellerna och diagrammen könsuppdelade och analyserade efter kön, vilket visar att det finns en förbättringspotential. Samtidigt ska det framhållas att i finansplanen och dess bilagor var hela 81 procent av tabellerna och diagrammen könsuppdelade samt kommenterade eller analyserade efter kön. Jag håller inte med Eva-Lena Jansson om att det saknas kunskap eller vilja att arbeta för att jämställdhetsintegrera hälso- och sjukvård och social omsorg. Det finns många exempel på hur jämställdhetsperspektivet genomsyrar politiska prioriteringar och beslut inom området. Dessa beslut och prioriteringar leder till konkreta åtgärder, vilka syftar till att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män, pojkar och flickor. Jag kan bland annat lyfta fram Öppna jämförelser, som är en viktig drivkraft för förbättringsarbetet inom vård och omsorg. All statistik i Öppna jämförelser har sedan lång tid varit uppdelat på män respektive kvinnor. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut granskar och analyserar omotiverade skillnader inom hälso- och sjukvård och folkhälsa, till exempel mellan kvinnor och män, samt ger förslag på fortsatta analyser och åtgärder. Regeringen stöder också utvecklingsarbetet inom Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, om hållbar jämställdhet, som syftar till att skapa jämställda välfärdstjänster inom hälso- och sjukvård, äldreomsorg och skola samt kultur och fritid. I SKL:s arbete har jämställdhet blivit en del av det ordinarie arbetet och är inte beroende av särskilda satsningar. I december 2012 antog regeringen Strategi för en god och mer jämlik vård 2012-2016 . Strategin syftar till att komma till rätta med omotiverade skillnader mellan olika grupper i hälso- och sjukvården. I strategin finns genomgripande analyser av skillnader i vård, till exempel mellan kvinnor och män. Som ett led i strategin har Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett utbildningspaket för vårdpersonal om värdigt och professionellt bemötande och agerande i vården, oavsett patientens bakomliggande faktorer, såsom kön och socioekonomisk status. Ett annat exempel är den nationella läkemedelsstrategin, där ett av målen är en jämlik läkemedelsbehandling och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Kopplad till den nationella läkemedelsstrategin finns en handlingsplan med en rad åtgärder, bland annat ordnat införande av nya läkemedel, som syftar till att nå strategins mål. Sammanfattningsvis arbetar Socialdepartementet aktivt för att ständigt utveckla och integrera jämställdhetsperspektivet i våra beslutsprocesser.

Herr talman! Tack, socialminister Göran Hägglund för svaret! Bakgrunden till min fråga till socialministern är Sveriges Kvinnolobbys rapport om jämställdhetsgranskning av regeringens budgetproposition. Där kan man läsa följande: "Utgiftsområde 9, Hälso-, sjukvård och social omsorg, är propositionens mest omfattande om man ser till sidantal. Här finns ett stort antal könsuppdelade tabeller och diagram, men kommentarer och analyser ur ett köns- eller jämställdhetsperspektiv saknas på de flesta ställen." Det är bra om man hittar tabeller och diagram över kön, men om man inte gör några analyser av det man har fått fakta på kan det bli problematiskt. Målet för utgiftsområde 9 är: "Befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet." Men man nämner inte jämlikhet, och man nämner framför allt inte jämställdhet. Vi vet sedan länge att kvinnor har fått en sämre vård just på grund av att de är kvinnor. Det finns det kända exemplet som kallas tvättsäcksexemplet från Stockholms läns landsting. Man upptäckte att psoriasissjuka kvinnor fick en helt annan behandling än män. Vi har sett ganska omfattande rapportering från Stockholms läns landsting där kvinnor har blivit förlösta på handikapptoaletter, så visst finns det ett genusperspektiv som behöver tas till vara. Det är därför jag har ställt frågan till socialministern. Socialministern säger i svaret: "Samtidigt ska det framhållas att i finansplanen och dess bilagor var hela 81 procent av tabellerna och diagrammen könsuppdelade samt kommenterade eller analyserade efter kön." Man skulle önska att det fanns en analys. Det var därför jag ställde frågan: "Avser socialministern att vidta några åtgärder med anledning av de synpunkter som lyfts fram i Sveriges Kvinnolobbys rapport?" Jag tycker att det är en viktig rapport. Det räcker liksom inte att man bara tar fram statistiken, utan man behöver vidta åtgärder. Tidigare har regeringen bland annat lagt pengar på den så kallade kömiljarden. Därför har jag tidigare frågat om socialministern är beredd att vidta fler åtgärder för att få en mer jämställd sjukvård i hela landet. Den frågan bollar jag nu tillbaka till socialministern.

Herr talman! Låt mig först säga att detta är otroligt betydelsefullt. En bärande princip för hälso- och sjukvården, som också Eva-Lena Jansson är inne på, är att alla människor oavsett allt ska erbjudas en likvärdig vård oavsett var i landet man bor. Man vi ser en del skillnader. Vi kan se skillnader mellan norr och söder, mellan öster och väster. Vi kan se skillnader inom landsting. Vi kan skillnader beroende på socioekonomisk bakgrund. Vi kan se skillnader beroende på om man har svensk eller utländsk bakgrund. Och vi kan tyvärr fortfarande se skillnader när det gäller kön. Detta kan egentligen delas upp i två olika delar, dels det som handlar om hälsa, alltså hur vi lever och har det i stort, dels hur vi inom hälso- och sjukvården bemöter enskilda personer. Skillnaden mellan olika grupper grundläggs i det dagliga livet, där det gäller att eftersträva en så jämställd situation som det över huvud taget är möjligt. Men det spelar också roll hur hälso- och sjukvården bemöter, och där ser vi skillnader. Jag reser just nu runt till Sveriges landsting och för samtal med landstingens politiska ledningar och tjänstemannaledningar, där vi har en hel del intressanta fakta att visa när det handlar om självmord, om behandling inom psykiatrin och om olika vanliga somatiska sjukdomar, där vi kan se påfallande skillnader inte bara i hur sjukdomar grundläggs utan också i hur vi behandlar inom vården. Jag har föreställningen att knappast någon anställd inom hälso- och sjukvården tänker "Här ska jag diskriminera" eller "Här ska jag göra fel", utan det blir fel av någon anledning. Det första och viktigaste steget för att få en process i rätt riktning är förstås att visa hur det ser ut. Många gånger blir de personer som vi samtalar med mycket överraskade: Kan det vara på det här viset? Är det likadant i vårt län? Det leder naturligtvis till följdfrågor: Vad kan vi göra i Jönköpings läns landsting, vad kan vi göra i Blekinge och så vidare för att motverka denna skillnad? Här finns också frågor om hur sjukvårdspersonal upplever att arbetsgivaren arbetar med dessa frågor. Då ser man att detta hittills inte har varit på topplistan av landstingens egen prioriteringslista, utan detta bör vi jobba mer med. Där är naturligtvis statistiska underlag en betydelsefull del för att komma till ett skede där man faktiskt arbetar aktivt med förändringsarbetet. Därför behöver vi mer och mer av bra underlag. Dessa underlag duger inte om de bara sätts i en pärm, utan detta måste också praktiseras ute i Landstingssverige. Jag upplever att det där nu finns en ökande medvetenhet och en allt starkare beslutsamhet att göra någonting åt skillnader som är omotiverade och som vi måste arbeta med. Kön är alldeles uppenbart en sådan skillnad. Socioekonomi är en annan. Utländsk respektive svensk bakgrund är naturligtvis ytterligare en sådan skillnad. Det är inte acceptabelt att människor behandlas olika i vårt land på grund av dessa skillnader eftersom det strider mot de principer som vi står upp för.

Herr talman! Jag tackar socialministern för ett långt och fylligt svar, om än inte svar på min fråga. Min fråga var faktiskt om ministern avser att vidta några åtgärder utifrån det som jag tog upp. Man har satsat pengar på landstingen för att de ska minska köerna. Är man då beredd att satsa på att få en mer jämställd vård där man kan se resultat? Om man inte gör dessa analyser i budgeten kan man ha hur mycket diagram och fakta som helst. Det var därför som jag ställde frågan: Var är analyserna? När kommer de? Vi ser att alltför många kvinnor i Stockholms läns landsting får föda på handikapptoaletter. Och detta har hänt tidigare i Stockholms läns landsting. Det kan se problematiskt ut även på många andra ställen. Vi vet också att äldre kvinnor som är multisjuka och har ett stort behov av vård upplever att de får en helt annan behandling än vad män får. Man kan säga att det kanske är en upplevelse. Men min bild är att fler och fler exempel tyder på att dessa kvinnor blir behandlade på ett sätt som inte män skulle bli behandlade på. Vi har också läst ganska förfärande saker om hur äldre kvinnor har behandlats, bland annat i en krönika av Eric Edfors i Expressen. Detta handlar om äldre kvinnor. Jag tänker att det är viktigt att man får ett bra bemötande från att man är liten tills man är gammal när man är sjuk därför att man då är i en mycket utsatt position. Men om det då visar sig att unga tjejer, kvinnor och äldre kvinnor får en sämre behandling får de en sämre sjukvård genom hela livet. Då tycker jag att det är viktigt att vi som lagstiftare ser dessa problem och är beredda att vidta åtgärder och faktiskt stödja de landsting som vill jobba med att få bort dessa skillnader som beror på kön. Då tänker jag att man från lagstiftarens och från regeringens sida kan säga: Det här prioriterar vi. Det här är väldigt viktigt för oss, och därför tänker vi göra någonting åt saken. Jag ger statsrådet en chans till att komma tillbaka. Har han några nya tankar och några idéer mer än att han har rest runt till landstingen och talat med dem? Har han fått några uppslag som skulle kunna leda till några åtgärder från regeringens sida?

Herr talman! Vi har alla kunnat ta del av Sveriges Kvinnolobbys rapport. I rapporten går man, till skillnad från tidigare år, igenom alla delar av budgetpropositionen. Jag tycker att det är viktigt att det presenteras rapporter i ett aktuellt och viktigt ämne, och det är positivt med insatser som bidrar till ökad jämställdhet. Det är viktigt att man i budgetskrivningar och på annat sätt beskriver det jämställdhetsarbete som pågår. Att Svensk Kvinnolobby även denna gång har engagerat sig hoppas jag på något sätt kan bidra till debatt i en viktig fråga. Däremot ställer jag mig frågande till många av slutsatserna i Svensk Kvinnolobbys rapport. Man skriver att det saknas kunskap alternativt vilja för att aktivt jobba med att jämställdhetsintegrera ett stort politiskt område. Jag tror inte att det brister i engagemang. Jag tycker att regeringen gör mycket värdefulla insatser på detta område. Där delar jag absolut inte den slutsats som Svensk Kvinnolobby drar. Det är viktigt att Sveriges Kvinnolobby inte glömmer den nya tidens valmöjligheter och att enskilda individer - män och kvinnor - fritt kan välja på lika villkor. Man kan välja sin husläkare. Om man inte kan få sin operation genomförd i tid i sitt hemlandsting kan man välja ett annat landsting eller få vård på annat sätt. Det är alltså viktigt med de valfrihetsreformer som regeringen har genomfört, och man kan göra val oavsett kön. Därför är regeringens fortsatta arbete med fokus på tillgänglighet och tillgång till en god hälso- och sjukvård för alla viktigt. En väl fungerande hälso- och sjukvård med ett jämställdhetsperspektiv är viktigt för vården, för vårdpersonalens arbetssituation och för vårdyrkenas attraktionskraft. Mot bakgrund av detta har regeringen genomfört kraftfulla reformer och satsningar. Det är viktigt att ta del av rapporter som lyfter fram viktiga frågor. Men man får inte heller blunda för andra rapporter och studier som visar exempelvis på att ökad valfrihet förbättrar kvinnors möjligheter i vården och även i vårdarbetet. De kan bättre påverka arbetstider och förbättra sin arbetssituation och arbetsmiljö. Regeringens politik gynnar patienten oavsett kön. Det visar också Öppna jämförelser som diskuterades här tidigare. Det som vi kallar jämlik hälsa har utvecklats positivt. Enligt SKL:s mätningar och kvalitetsindex har medborgarna blivit alltmer nöjda med sjukvården under Alliansens regeringsperiod. Mycket är gjort, men självklart återstår mycket mer att göra för att vi ska få en än mer jämställd vård och mindre regionala skillnader i vården. Här tycker jag att det är viktigt att lyfta fram landstingens roll som många gånger måste känna större engagemang och också ta sitt ansvar för en bättre och mer jämställd vård.

Herr talman! Eva-Lena Jansson efterlyste åtgärder, och jag berättade hur jag reser runt till landstingen och samtalar med dem för att uppmärksamma dem på fakta i målet för att öka medvetandegraden och för att motivera till insatser. Detta tror jag är mer angeläget än många andra åtgärder som vi diskuterar, även om det inte slår ut andra, eftersom det handlar om att medvetandegöra de personer som sitter på makten runt om i landstingen om hur situationen ser ut och motivera dem till aktivitet i sina stora organisationer. Eva-Lena Jansson skulle vilja höra mig säga att vi prioriterar detta. Hela regeringens politik prioriterar detta område. Detta är av utomordentligt stor betydelse. Vi gör, som sagt, mycket tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting genom att mäta och jämföra för att få ett underlag när det handlar om att åskådliggöra skillnader och för att kunna ta itu med dem. Jag nämnde en rad andra åtgärder här. Självklart kommer vi att fortsätta följa detta mycket noga. Vi kommer att ta del av aktuell forskning och sådant som kan bidra till att vi ska kunna hitta vägar för att skjuta på, förstärka och förbättra detta. Regeringens ansträngningar på detta område kommer inte att avta, utan detta är enormt betydelsefullt. Det ska inte förekomma skillnader vid behandling av människor beroende på om de är män eller kvinnor, beroende på socioekonomisk bakgrund eller beroende på om de har svensk eller utländsk bakgrund. Alla människor har rätt till en likvärdig vård. Detta är någonting som vi kommer att fortsätta arbeta hårt med. Vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas längre fram tänker jag inte stå och spekulera om i dag. Men jag är fast besluten att fortsätta detta arbete för att man ska leva upp till de principer och den lagstiftning som jag tror att vi är överens om här i kammaren.

Herr talman! Tack, socialministern, för att du håller med om att det är viktigt att ha en jämställd sjukvård. Därom är vi överens, men då måste vi också vara överens om att man kan vidta fler åtgärder än att bara resa runt i landet. Min fråga var om socialministern avser att vidta några åtgärder med anledning av synpunkterna som lyfts fram i Sveriges Kvinnolobbys rapport. Där står att kommentarer och analyser ur ett köns- eller jämställdhetsperspektiv saknas på de flesta ställen. Då skulle man i regeringen kunna tänka så här: Ja, vi kanske ska göra någonting åt det, så att det i vårt budgetförslag återkommande framgår att vi sett effekterna och vill göra någonting. Det kanske är att resa och träffa landstingsledningar; jag vet inte. Den här regeringen har varit tydlig med att den tror på incitament. Kan man då säga att landsting som vill göra en riktad satsning på jämställd sjukvård ska kunna ta del av stöd från regeringen? Vill man säkerställa att forskningen gör en stor insats där? Hur säkerställer man till exempel att läkarutbildningen har inslag av att jobba med genusperspektiv och ett jämlikt perspektiv i sjukvården? Det finns massor med saker man skulle kunna göra. Regeringen skriver att målet på utgiftsområdet när det gäller hälso- och sjukvård är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet. Man skulle kunna inkludera jämlik och jämställd vård av god kvalitet. Det skulle visa att man verkligen vill någonting.

Herr talman! Eva-Lena Jansson väljer att använda uttryck som att man kanske inte bara ska resa runt i landet. Jag har försökt beskriva hur resorna är en del av en betydligt större strategi som handlar om att alla människor, oavsett allt, ska erbjudas likvärdig vård i hela vårt land. Det är själva utgångspunkten. Vi mäter och jämför och ser skillnader. Dessa skillnader behöver komma i dagen för att man ska kunna uppmärksamma dem bland alla som arbetar i vården, där jag knappast tror att det finns en inställning att diskriminera. Det behöver påvisas att så här gör man i vården - det är sannolikt omedvetet i nästan hundra procent av fallen, men så bär man sig åt. Den äldre kvinnan får ibland sämre behandling än den äldre mannen eftersom man inte tror att mannen är kapabel på samma sätt som kvinnan. Det är ingrodda föreställningar som behöver uppmärksammas för att man ska kunna ta itu med dem. Det har vidtagits en lång rad olika åtgärder. En del av dem är redovisade i mitt svar, men ytterligare behöver göras. Jag har pekat på att vi har en tydlig förbättringspotential när det gäller att presentera materialet i det viktiga dokument som budgetpropositionen utgör. Men vi behöver jobba på många olika fronter. Det finns tyvärr inte en enskild lösning som täcker in alla problem, utan vi kommer att behöva arbeta på många olika fronter för att ta itu med omotiverade skillnader.