Gränsvärden för PFAS i livsmedel

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att införa gränsvärden för PFAS i alla livsmedel, hur jag planerar att stödja kommuner som Ronneby som tvingas agera på grund av förhöjda PFAS-halter i lokala miljöer och livsmedel samt vad regeringen gör för att säkerställa att gränsvärden för PFAS i animaliska livsmedel ses över och uppdateras regelbundet utifrån den senaste forskningen.

Regeringen ser mycket allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen i miljön och i livsmedelskedjan, där de utgör en risk för konsumenternas hälsa.

Livsmedelsverket har sedan 2014 haft nationella åtgärdsgränser för PFAS i dricksvatten. Myndigheten beslutade 2022 om nya dricksvattenföreskrifter med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv om kvalitet på dricksvatten. Livsmedelsverket har valt att sätta ett så lågt gränsvärde för PFAS i dricksvatten som möjligt. Det nya gränsvärdet ska börja tillämpas den 1 januari 2026.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan 2023 har EU gemensamma gränsvärden för PFAS-ämnen i animaliska livsmedel. Samtliga gränsvärden för PFAS grundar sig på en riskvärdering som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, publicerade 2020.

Utifrån vad vi vet i dag innebär den mängd trifluorättiksyra, TFA, vi får i oss via mat och dricksvatten ingen hälsorisk, men mer kunskap behövs. Riskerna för människor utvärderas för närvarande, och Tyskland har lämnat ett förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten om att TFA ska klassificeras som reproduktionstoxiskt. Efsa genomför för närvarande en riskvärdering av TFA för att ta fram säkra exponeringsnivåer för människor. De gränsvärden som kan komma att sättas för nya PFAS-föreningar i livsmedel och för nya kategorier av livsmedel fastställs gemensamt i EU.

Livsmedelsverket följer och analyserar löpande den vetenskapliga utvecklingen när det gäller risker kopplade till PFAS-ämnen i livsmedel, inklusive dricksvatten. Myndigheten representerar även Sverige i flera olika EU-forum där EU:s lagstiftning om främmande ämnen i livsmedel hanteras.

I dagsläget finns inga ytterligare beslutade åtgärder. Regeringen följer dock fortsatt frågan noga för att dels bevaka att konsumenternas hälsa inte riskeras, dels i möjligaste mån förebygga att dricksvattenproducenterna, lantbrukarna och yrkesfiskarna drabbas av problem till följd av föroreningar med PFAS.

Enligt lagen om allmänna vattentjänster har kommunerna ansvar för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och de har rätt att ta ut avgifter för att finansiera detta. Det är angeläget att avgiftsutvecklingen i kommunerna över tid motsvarar investeringsbehoven, bland annat för att anskaffa erforderlig reningsteknik till dricksvattenproduktionen.

Regeringen är medveten om de PFAS-relaterade problem som vissa kommuner – särskilt de mindre – kan stå inför, dels i samband med att det nya gränsvärdet för PFAS-ämnen i dricksvatten börjar tillämpas 2026, dels till följd av lokala PFAS-föroreningar som den i Ronneby, och följer därför utvecklingen nära.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Jag är glad att vi är här och pratar om det här men såklart väldigt olycklig över att vi ens behöver prata om de här sakerna och att PFAS ens finns.

Innan vi påbörjar den här diskussionen tycker jag att det är viktigt, även för dem som lyssnar på debatten, att få reda på vad PFAS är. Ministern nämnde lite grann, och jag tänker att jag kan nämna ytterligare något.

PFAS är fluorerade kemikalier som är väldigt vattenbeständiga. De är också fettavvisande och generellt beständiga mot all yttre påverkan. De används i dag till stor del i industrin. De används i livsmedelsproduktion, tyvärr. De används till kläder, till smink, till engångsartiklar, till allt möjligt, så PFAS finns verkligen överallt.

I det här glaset med vatten jag precis tog i det här huset är det ungefär 4 nanogram PFAS per liter. Går man ut och dricker vatten från Mälaren blir man förgiftad, för där är det så pass mycket PFAS nu, tyvärr.

PFAS finns i allas kroppar i dag eftersom PFAS har spridits så mycket i världen. Man har nu till och med hittat PFAS i isbjörnar i Arktis eftersom det sprids och inte bryts ned. Det är en väldigt långlivad och extremt svårnedbrytbar kemikalie.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

PFAS används för att det ökar beständigheten. Det är såklart bra för industrin – man kan tjäna mer pengar och bygga saker som har bra egenskaper. Men det man inte visste eller i alla fall inte visste från början men vet i dag och sedan flera årtionden tillbaka är att det här är väldigt farliga kemikalier. När de ansamlas i kroppen ökar risken för cancer och olika sjukdomar i våra organ. De skadar foster i mammans mage. De skadar oss människor väldigt mycket.

Vi har verkligen en PFAS-kris i Sverige och i världen. Nu har det blivit aktuellt för att man har börjat hitta PFAS också i livsmedel – inte bara i dricksvatten, vilket är väldigt uppmärksammat.

Nu har man också börjat prata mycket om att det är PFAS i pesticider, det vill säga det som man besprutar våra grödor med – äpplen, potatis, raps eller vad det nu är. PFAS gör pesticider eller insektsmedel, växtskyddsmedel, mycket mer beständiga. Det är klart att om man sprutar det på maten och vi sedan äter maten ökar mängden PFAS i våra kroppar, så att få gränsvärden för PFAS i livsmedel är otroligt viktigt.

För mig har det här blivit återaktualiserat den senaste tiden.

Första gången handlade det om Ronneby, min grannkommun, där den stora PFAS-skandalen varit i byn Kallinge med ungefär 5 000 invånare. Ronnebyån rinner förbi Kallinge, förbi Ronneby stadskärna och sedan ut i Östersjön. Där har kommunen nu gått ut med kostråd och sagt att man inte ska fiska eller äta fisken i Ronnebyån eftersom den är så pass kontaminerad att det är ganska allvarligt farligt för ens hälsa att äta den. Då blev det aktuellt igen, och det blev mycket diskussioner hemmavid. Framför allt de som redan är PFAS-drabbade, alltså alla som bor i Kallinge och även de som är födda av föräldrar som har bott i Kallinge, är väldigt oroliga. Det är klart att man är det om man redan fått i sig så pass mycket PFAS som man fick i Kallinge, där man upptäckte PFAS i dricksvattnet hösten 2013. Då var det inte 4 nanogram per liter vatten, som det är här i vårt vatten, utan det var 10 380 nanogram per liter i dricksvattnet.

Det är klart att de i Kallinge men också alla andra i Sverige nu är oroliga när de ska äta mat. När man ska gå ned till kafeterian här eller när man går till Ica eller Coop hemma, ska man då köpa livsmedel med PFAS i? Vi måste se till att det inte ska vara på det sättet. Vi måste förbjuda PFAS, och vi måste ha gränsvärden för PFAS i alla livsmedel.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kollegan Magnus Manhammar för att han driver frågan om PFAS samt tacka statsrådet för hans svar.

Jag vill även tacka det miljönätverk inom Socialdemokraterna i Uppsala som har engagerat sig i frågan och hjälpt mig inför den här debatten. Ett särskilt tack till Camilla Sjöström och David Sörme, som sitter på läktaren i dag.

Fru talman! PFAS är en samling av kemikalier som snabbt har spridits i naturen och i det svenska dricksvattnet. Kemikalier utgör ofta en stor hälsofara och kan orsaka cancer, minskad fertilitet, höga kolesterolhalter och viktpåverkan hos nyfödda. PFAS kallas för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen utan blir kvar under all överskådlig framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om mindre än 11 månader ska bolag som producerar dricksvatten som innehåller för höga värden av PFAS ha påbörjat åtgärder för att minska dessa. Alla Sveriges kommuner är knappast redo för detta. Vårt vatten flödar fritt utan att beakta kommungränser, och det gör även utsläppen. Vi behöver öka vår kunskap om PFAS. Den kunskap som finns om de många olika PFAS-ämnena måste också spridas effektivt till olika samhällsaktörer.

En nationell strategi för att kämpa mot ett gränslöst problem som PFAS-utsläpp och för rening måste bygga på vetenskap. Det som saknas i dag och som behövs på ett nationellt plan är mer forskning, utbildningsinsatser och samverkan för innovation. Det behövs också mer kommunikationsinsatser, seminarieverksamhet, specialanalyser och utveckling av behandlingstekniker.

Fru talman! Vi måste hitta de mest kostnadseffektiva metoderna för filtrering, spårande av utsläppskällor och identifiering av nya giftiga PFAS-ämnen. PFAS är en grupp av över 10 000 kemikalier, och endast 21 av dessa är reglerade i dag.

Jag har fått ett utmärkt förslag från mitt partis lokala miljönätverk om att etablera ett nationellt kunskapscentrum i Uppsala för PFAS-hantering. Uppsala har egen erfarenhet av skadliga nivåer av PFAS-ämnen i dricksvatten, och där bedrivs redan i dag Europaledande forskning inom PFAS-rening på Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala har dessutom ett kommunalt vattenbolag som ligger i framkant. Reningen är fortsatt kostsam, och arbetet med detta fortsätter. Uppsala har dessutom relevanta aktörer för en nationell strategi, som Livsmedelsverket, Sveriges geologiska undersökningar och Akademiska sjukhuset.

Min fråga till statsrådet är hur han ställer sig till idén om ett nationellt kunskapscentrum om PFAS i Uppsala. Därtill vill jag ställa en fråga om något som statsrådet var inne lite grann på. Det gäller de kommuner som nu har en särskilt viktig roll att spela i upprustningen av försvaret och som har platser där det framöver kommer att övas med Natotrupp. De kommer att bli extra känsliga för utsläppen av PFAS och har även tagit stort ansvar för försvaret. Jag undrar om det finns anledning att titta extra på de kommunerna. I Uppsala har vi haft en rättstvist mellan Uppsala Vatten och Försvarsmakten, där Uppsala Vatten vann. Det hade varit önskvärt om man hade sluppit den typen av tvister och kunde reglera ersättningen för sanering genom anslag i stället för genom dyra processer.

Fru talman! Jag vill tacka både interpellanten och medfrågeställaren.

För det första vill vi inte ha skadliga ämnen i vår mat eller för den delen i vårt dricksvatten. Som vi alla i den här diskussionen vet är det dock svårt att undvika helt. En del ämnen, som mögelgifter, uppstår helt naturligt. Andra, som PFAS, är ett resultat av föroreningar. Det har nämnts här att det stora problemet med PFAS är att ämnena bryts ned extremt långsamt. Trots saneringsinsatser kommer de alltså att finnas kvar i miljön under lång tid och fortsätta att utgöra en risk i livsmedelskedjan.

För att skydda konsumenterna har vi inom EU infört gränsvärden för PFAS i animaliska livsmedel och i dricksvatten. För första gången finns nu också minimikrav inom hela europeiska unionen för PFAS i dricksvatten. I Sverige har Livsmedelsverket som sagt valt en ännu strängare nivå, som träder i kraft 2026.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trifluorättiksyra, alltså TFA, förekommer ju i miljön eftersom det många gånger används som lösningsmedel i köldmedier och värmepumpar. Det uppstår också när vissa andra PFAS-ämnen bryts ned, men till skillnad från andra PFAS-ämnen bioackumuleras inte TFA i kroppen. Att TFA kan förekomma i frukt och grönt är känt och har tidigare analyserats av EU:s referenslaboratorium för resthalter av bekämpningsmedel. Utifrån det vi vet i dag innebär den mängd TFA vi får i oss via mat och dricksvatten ingen hälsorisk. Men som sagt råder det stor osäkerhet, och det behövs verkligen mer kunskap.

Livsmedelsverket följer som ansvarig myndighet de utvärderingar som görs. När de vetenskapliga underlagen finns tillgängliga kan också Livsmedelsverket bedöma om det finns behov av ytterligare riskhanteringsåtgärder.

I Sverige är 19 verksamma ämnen som innehåller PFAS godkända i totalt ungefär 70 växtskyddsmedel. Dessa utgör 3,5 procent av den årliga försäljningen av växtskyddsmedel. Kemikalieinspektionen publicerade i somras en lista på sin hemsida över verksamma ämnen i växtskyddsmedel som innehåller PFAS.

Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att med stöd av Livsmedelsverket och Jordbruksverket förbättra kunskapen om PFAS i livsmedel och miljö. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari detta år. Jordbruksverket har beslutat om två nya studier om PFAS. De handlar dels om växtskyddsmedel i potatisodling, dels om hur ämnet rör sig i kretslopp när man använder växtskyddsmedel som innehåller PFAS.

Jag tycker som sagt att det är bra att gränsvärden för PFAS i livsmedel och dricksvatten beslutas gemensamt inom EU och att de bygger på vetenskapliga riskbedömningar från Efsa. Den senaste riskutvärderingen publicerades 2020, och regeringen delar interpellantens uppfattning om att gränsvärdena behöver uppdateras i takt med ny forskning.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är jättebra att vi diskuterar detta. Jag önskar att vi alla i den här kammaren hade haft en hel dag, en hel vecka eller kanske två veckor tillsammans, för vi måste komma någonstans i detta – och det snabbt. Om man ska vara helt ärlig behövs det omedelbara åtgärder. Vi som lever här i Sverige och i världen blir ju förgiftade varje dag på grund av PFAS. Jag uppskattar verkligen svaren, men jag uppskattar också om vi tillsammans kan komma lite längre.

Det finns ju länder som går före. Ministern nämnde att Livsmedelsverket har antagit ett av de strängaste gränsvärdena för dricksvatten man kan ha. Detta stämmer till viss del, men inte helt. Danmark har ju 2 nanogram, och Sverige har 4 nanogram. Man kan alltså vara strängare än Sverige. Danmark har börjat gå före och förbjuder PFAS i kläder och i skor. Man kan också börja gå före som land. Sverige har genom åren varit internationellt känt för att gå före i miljöpolitik och när det handlar om att skydda människor och miljö. Jag tycker att vi kan göra det även kring detta, och gärna över partigränsen. Det är inget vi behöver ha prestige i, vare sig till höger eller vänster, utan det här är allas vårt intresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag såg de glädjande nyheterna om att ministern snart ska vara föräldraledig. Det var jag för inte så länge sedan, och det är helt fantastiskt att vara. Jag hade gärna varit det hela tiden egentligen, för det är det härligaste som finns. Man funderar dock en hel del på vad våra barn – alla de barn vi som lever här i Sverige gemensamt har – ska få för värld. Vi låter dem ärva ett samhälle och en natur full av bland annat PFAS. Vi måste göra något åt detta.

Örebro universitet kom i höstas med nya siffror som visade just på hur mycket TFA – alltså den här lilla beståndsdelen, den lilla molekylen av PFAS – det var just i barnmatsprodukter. Vi vet att 4 nanogram per liter är gränsvärdet för vanligt PFAS. Jag skrev upp vad snittet är i barnmat, alltså barnmatspuré och apelsinjuice. Örebro universitet kollade detta och fann att snittet var 34 000 nanogram per liter. Det är mycket mer än vi över huvud taget skulle vilja tillåta i dricksvatten, men så mycket TFA är det i barnmaten och i apelsinjuicen.

Ministern nämnde mycket föredömligt Tyskland, som är på väg fram och vill förbjuda TFA, eftersom TFA i alla fall förmodligen är reproduktionshämmande. Det är förmodligen mycket allvarligt. Det var bara häromåret som man på riktigt började prata om att PFAS är cancerframkallande – det tog lång tid.

Jag kom in i riksdagen 2014, och det var för tio år sedan de förhöjda värdena uppdagades i Kallinge. En av de första frågor jag lyfte upp i riksdagen gällde PFAS, men då visste vi inte hur allvarligt det var, till exempel att det var cancerframkallande. Man hade misstankar, precis som med TFA, men man visste inte riktigt. Då är det rimligt att ha en försiktighetspolicy, att man försöker minska gifterna så mycket som möjligt.

Många av dem som har blivit förgiftade av PFAS i Kallinge, Blekinge, har uppmärksammats. En av dem som uppmärksammats nyligen är en flicka som heter Lovis och nu är åtta år. Hon föddes efter PFAS-skandalen, det vill säga efter att man slutade med PFAS i dricksvattnet i Kallinge. Men hon har jätteförhöjda nivåer av PFAS i sin kropp eftersom hennes mamma fick i sig PFAS, och det går vidare generation efter generation.

Vi måste stoppa PFAS nu. Självklart borde PFAS ha förbjudits redan i går, och gränsvärdena för livsmedel ska vara så låga som möjligt helst i dag.

Fru talman! I Upsala Nya Tidning kan vi i dag se rubriken Giftskandalen växer. Senast i december uppmärksammades en omfattande kontaminering av flera dricksvattenbrunnar i närheten av flygflottiljen i Uppsala.

Nu visar det sig att det är betydligt högre värden av PFAS i vattnet än vad som har angetts, närmare bestämt ungefär 50 gånger högre. Boende i Kallinge och Uppsala sitter i samma båt. Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Giftigt vatten som kan orsaka cancer och andra allvarliga sjukdomar är en mardröm för de drabbade.

En som upplever denna oro nu är Calle Pålsson i Uppsala. Han bekymrar sig, som alla föräldrar, mest för sin vuxne son. Calle Pålsson säger att det är klart att han är orolig. Sonen har ju druckit vattnet från vällingen och framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak är skadestånd till drabbade, och där pågår processer. Men när PFAS framkallar cancer hos människor och när foster drabbas är det skador som inga pengar i världen kan gottgöra. Därför behöver vi stoppa utsläppen av PFAS. Nu behövs en nationell kraftsamling för att skydda vår miljö, vår vattenkvalitet och oss själva. Det är därför viktigt att regeringen tar frågan på allra största allvar och återkommer med tydliga regleringar av PFAS, inte minst vad gäller hur ämnen får användas i industrin eller i försvaret.

Socialdemokraterna vill se ett förbud och en utfasning av PFAS i hela EU, och jag undrar om statsrådet delar vår uppfattning i den frågan.

Jag vill också ha svar på min första fråga gällande ett kunskapscentrum. En sak är att ha en myndighet som reglerar riktvärden, men sedan måste vi nå dit med reningsprocesser och kunskap. Kan Uppsala bli en aktuell plats för ett sådant kunskapscentrum?

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte hann svara på frågan. Det är svårt för mig att direkt här i talarstolen spekulera i var vi ska placera nationella center för olika frågor. Det får vi återkomma till. Men det är ett faktum att det finns mycket kunskap, inte minst på SLU.

Vi vill inte ha PFAS. Vi vill inte ha giftiga ämnen i vår mat eller i vårt dricksvatten. Här har vi ett viktigt arbete framför oss när det gäller hur vi ska komma vidare.

Det är bra att PFAS är på agendan inom Europeiska unionen, och det finns nu gemensamma gränsvärden. Därmed kan vi bygga på arbetet i frågan. Vi har också duktiga experter på våra myndigheter som följer frågorna mycket noga.

Det nya gränsvärdet träder i kraft efter en övergångsperiod och börjar gälla den 1 januari nästa år. Min uppfattning är att på vattensidan har vasektorn varit medveten om de skärpta kraven och vilka investeringar det kan medföra under en lång tid. I december 2024 presenterade Vaberedskapsutredningen betänkandet Ökad va-beredskap. Utredningen innehåller förslag om hur kommunerna kan finansiera och planera sina investeringar i vattenförsörjningen. Regeringen bereder nu förslagen och följer såklart utvecklingen noga.

När det gäller ansvaret för PFAS-föroreningarna gäller principen i miljöbalken att den som orsakar en skada också ska stå för kostnaderna. Samtidigt kan äldre utsläpp vara svåra att koppla till en specifik aktör, vilket gör frågan mer komplex, inte minst med tanke på ämnenas oerhört långa livscykler.

Regeringen och Livsmedelsverket bevakar den vetenskapliga utvecklingen och deltar också mycket aktivt i EU:s arbete för att säkerställa att reglerna är uppdaterade och bygger på den senaste forskningen. EU:s dricksvattendirektiv kräver att gränsvärdena ses över minst vart femte år, vilket ger möjlighet att justera dem i takt med när ny kunskap kommer.

Självklart är vår ambition att konsumenter ska vara trygga, samtidigt som kommuner och dricksvattenproducenter har rimliga förutsättningar att möta de krav som vi också kommer att ställa.

Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är jättebra att vi har diskuterat frågan, och jag ser fram emot fler tillfällen att diskutera. Jag tycker att alla partier i riksdagen kan ta i hand för att hjälpas åt i arbetet mot PFAS. Det är något vi behöver få bort så snart som möjligt.

Jag är glad att svenska Kemikalieinspektionen är en av de myndigheter som driver på för ett PFAS-förbud i Europa. Vad som händer nu är att det förhandlas i EU, och mellan skål och vägg hör vi att eftersom det finns intressen hos näringslivet och kemikalieindustrin som vill fortsätta att tjäna pengar på PFAS finns en risk för ett urvattnat förslag. Det blir alltså inget totalförbud mot PFAS, vilket såklart är det som behövs. Det blir kanske ett urvattnat förslag som gäller bara för vissa delar.

Jag uppmanar verkligen vår minister att fortsätta att driva på i frågan. Om inte EU antar ett totalförbud kan vi från Sverige gå före. Det vore fantastiskt att andra länder kan köpa varor från Sverige som man vet är så giftfria de kan bli. Det vore fantastiskt om framför allt livsmedel kan vara giftfria.

Det är bra att det finns gränsvärden för animalieprodukter i dag, men det finns inte det för annan mat. Vi äter mycket annan mat också. Det är självklart att det borde finnas gränsvärden även för dem. Det framkommer allt möjligt i nyheterna om att sallad och godis innehåller PFAS. Det ska vi inte heller få i oss. Därför uppmanar jag ministern att vi tillsammans ska kämpa för att få fram gränsvärden för alla livsmedel och även hjälpa redan utsatta. Lovis är ett exempel, men det finns så många i vårt land som tyvärr redan är skadade av PFAS. Och de förtjänar all hjälp och stöttning de kan få.

Låt oss tillsammans agera mot PFAS – och tack för debatten.

Fru talman! Jag vill återigen understryka att PFAS är ett allvarligt problem som vi måste hantera både med beslutsamhet och långsiktighet. Dessa ämnen bryts ned extremt långsamt och kommer att påverka vår miljö under lång tid.

Jag arbetar aktivt för att begränsa spridningen och driva på en utfasning av PFAS nationellt och inom EU. Som jag har nämnt tidigare måste gränsvärdena anpassas i takt med att ny forskning kommer, och vi ser till att Sverige också är en stark röst i EU:s arbete med att uppdatera reglerna. Samtidigt är vi medvetna om att skärpta krav innebär utmaningar, särskilt för mindre kommuner. Vi följer utvecklingen noga och ser över hur vi kan stötta dem som drabbas, inte minst kommuner med stora PFAS-problem, såsom Ronneby.

Det är också viktigt att så långt som möjligt förebygga att dricksvattenproducenter, lantbrukare och yrkesfiskare påverkas negativt av föreningarna.

Jag vill också tacka för en viktig och bra interpellation. På återhörande!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.