Gränskontroll för test av covid-19

Herr talman! Magnus Jacobsson har frågat mig om jag har gjort ställningstagandet att det logistiska trafikflöde som utgår från Norge längs med E6:an kan utgöra en risk för smittans spridning och om jag kommer att ta några initiativ till att upprätta en gränskontroll för covid-19 riktad mot lastbilsförare.

Regeringen följer naturligtvis noga utvecklingen kring det nya coronaviruset och har löpande kontakt med ansvariga myndigheter och med andra länder för att på bästa möjliga sätt förhindra ytterligare smittspridning och förlust av människoliv. Covid-19 är en internationell angelägenhet som kräver koordinerade åtgärder.

Regeringen har från början sagt att man kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra och minska smittspridning av coronaviruset. En sådan åtgärd är införandet av ett tillfälligt inreseförbud för att stoppa icke nödvändiga resor till EU i linje med Europeiska rådets och kommissionens rekommendationer. Regeringen har tidigare följt det som överenskommits på EU-nivå när det gäller att undvika inreseförbud och vilka grupper som inte bör omfattas av sådana, och därmed inte infört inreseförbud i förhållande till andra länder i EES såsom Norge. Det handlar om exceptionella åtgärder, och det är viktigt att de inte drabbar enskilda hårdare än vad som är nödvändigt.

Rapporteringen om smittspridningsläget och en ny variant av coronaviruset har dock givit anledning att vidta nya åtgärder. Då situationen förändras måste regeringen också vara beredd att förändra sättet att hantera den. Tillfälliga inreseförbud i förhållande till Storbritannien, Danmark och Norge samt ett generellt inreseförbud för utländska medborgare som inte kan visa upp ett negativt covid-19-test vid ankomsten till Sverige har därför införts. Det är fråga om mycket kraftfulla åtgärder som regeringen har bedömt är absolut nödvändiga i den situation som råder.

Det ursprungliga inreseförbudet gäller inte för personer som har särskilt angelägna behov eller som ska utföra nödvändiga funktioner i Sverige. Detta kan till exempel vara fallet för personal som transporterar gods eller för annan personal inom transportsektorn. Det är centralt att transporter av viktigt gods, som till exempel livsmedel och mediciner, inte försvåras. EU-kommissionen har också rekommenderat medlemsstaterna att göra undantag för personer som transporterar gods. Ett uttryckligt undantag för personal i transportsektorn har därför beslutats även i förhållande till de striktare inreseförbud som gäller gentemot Storbritannien, Danmark och Norge. Av samma anledning gäller inte heller kravet för en utlänning som omfattas av undantaget från inreseförbud att uppvisa ett negativt testsvar för pågående covid-19-infektion vid inresa för personal i transportsektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Behovet av åtgärder för att förhindra ytterligare smittspridning och effekten av de åtgärder som vidtagits analyseras löpande, och jag utesluter inte att ytterligare åtgärder kan övervägas framöver.

Herr talman! Det är många av oss i Sverige som bor nära, har vänner och släktingar och lever i en gränsbygd. Det är en gränsbygd som har präglats av handel och en gemensam arbetsmarknad, gemensam familj och ett gemensamt ägande i vissa fall. Man äger mark eller fastigheter på båda sidor av gränsen.

Den situation som nu har uppstått är givetvis djupt smärtsam. Vi ser hur man har placerat ut hemvärn, militär och polis längs med en gräns. Något liknande har vi egentligen inte sett sedan andra världskriget. Jag tror inte ens att det var lika spänt när Norge blev självständigt.

Vi får rapporter i våra medier hemikring. Det är enskilda som känner att de blir mobbade. Varför då? De råkar vara svenskar och åker till jobbet i Norge. Vi ser nu också, framför allt med de senaste stängningarna, situationen för enskilda som är anställda i Norge.

Företaget har inte permitterat, för det har egentligen behov av arbetskraft. Då får de anställda ingen lön. De kan inte åka till det jobb de har. De får ingen lön. Det finns inget ersättningssystem här, och det finns inget ersättningssystem där de får ersättning enligt de norska regelverken.

Det här är givetvis djupt frustrerande för alla som befinner sig i den situationen. De har månadsbetalningar som ska göras som de helt plötsligt inte kan göra. Har de tur har de släktingar och andra som kan backa upp.

Samtidigt med detta rullar lastbil efter lastbil efter lastbil över Svinesundsbro - det är lastbilar och chaufförer som kan ha varit i Warszawa, Köpenhamn, Berlin, Göteborg eller Oslo - helt utan kontroller och allt i enlighet med det ministern redogjorde för utifrån EU:s riktlinjer.

Det blir väldigt svårt att förstå. I min hembygd i Bohuslän, Dalsland, hade vi under mycket lång tid betydligt lägre sjukdomstal än vad man hade på andra sidan gränsen. Ändå utsattes vår befolkning, våra anställda, för en situation där de kritiserades för vi hade höga sjukdomstal i Göteborg 20 mil bort. Samtidigt rullar lastbil efter lastbil in utan kontroll. Det blir inkonsekvent.

Många av oss börjar bli oroliga. Vi har drabbats av två vågor. Jag tänker absolut inte vara en av dem som står och säger att den ena har gjort rätt eller fel. Jag är den första att erkänna att detta kanske är en av de processer som jag personligen tycker har varit svårast rent politiskt.

En del har talat om en dold osynlig fiende. Jag har den största respekt för det arbete som bland annat Acko Ankarberg Johansson gör i socialutskottet tillsammans med regeringen i olika sammanhang. Jag är verkligen respektfull för det, för det här är svårt. Men det blir fortfarande väldigt konstigt om man stänger en gräns i ena riktningen, och sedan är den helt öppen där vi ser att man riskerar att ta med sig smitta.

Vi har nu en situation där man i Osloområdet har fått in både varianten från Storbritannien och varianten från Sydafrika. I min hembygd har vi redan drabbats två gånger. Där jag befinner mig har NU-sjukvården haft det tufft periodvis, och så sker inga kontroller alls vid Svinesundsbron. Det blir konstigt, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, interpellanten, för en viktig diskussion!

Det är exceptionella tider. Det är en global pandemi som slår mot Sverige, Europa och världen. Den har också inneburit stora utmaningar inte minst i det nordiska samarbetet eftersom länderna har drabbats olika hårt av smittspridningen. Framför allt initialt har länderna haft helt olika förutsättningar att hantera smittspridningen. Jag har stor respekt för det.

Jag har haft flera möten med representanter för gränskommuner och regioner för att diskutera hur det har upplevts och vad som har hänt med näringslivet. Det har också gällt hur man har upplevt rivaliteten som har uppstått och en del negativa tongångar mellan våra länder som vi inte är vana vid. Det är farligt och kan på sikt utmana det nordiska samarbetet och är något som jag tror att vi måste vara väldigt observanta på.

När vi fick information om att den norska folkhälsomyndigheten var oroad för någon form av okontrollerat klusterutbrott i Osloområdet införde vi väldigt snabbt inreseförbud mot Norge.

Dessutom har Folkhälsomyndigheten nu, när vi gör bedömningen att det är väldigt svårt att veta från vilka länder de muterade versionerna av viruset egentligen kommer och var någonstans detta är utbrett eller inte, rekommenderat att vi ska införa testkrav för alla vuxna som reser in, men med definierade undantag.

Ett av dessa undantag är, precis som interpellanten beskriver, transportsektorn. Det är inte bara Sverige som tillämpar en sådan regim, utan det gör egentligen hela Europa. Det har varit lite fram och tillbaka; alldeles i början av coronapandemin var det flera länder som stängde gränserna helt och för alla, inklusive transportsektorn. Det uppstod kilometerlånga köer av lastbilstransporter, och det visade sig att det i dessa lastbilar också fanns medicinskteknisk utrustning och skyddsmateriel som inte kom fram dit det skulle, till sjukvården.

Vi hade ett senare exempel på detta mellan Storbritannien och Frankrike, där Frankrike under en kort period ställde krav på tester för lastbilschaufförer. Det blev tämligen kaosartade scener i Storbritannien, inklusive tomma hyllor i butikerna.

Man måste därför vara väldigt försiktig när man tänker över sådana åtgärder och vilka effekter de får, inte bara på smittspridningen. Det handlar också om vilka samhällskonsekvenser de kan få för sjukvården, för vaccinprogrammen, för industrin, eller vad det nu kan vara, som behöver sina insatsvaror.

Så här långt har Sverige velat följa de europeiska rekommendationerna, och vi har varit väldigt oroliga för länder som slentrianmässigt har infört sådana typer av stopp.

Det är inte så att Folkhälsomyndigheten har kommit till oss och sagt: Vi tror att det här är en stor källa till smittspridning, och därför vill vi att ni begränsar detta. De har snarare framhållit i olika inlagor till regeringen att transportsektorn måste kunna fortsätta att fungera. Vi har åtminstone inte fått några rapporter till oss om att det är det här som driver klusterutbrotten i Sverige.

Vi har nu ett stort klusterutbrott i Skellefteå kopplat till Northvolts anläggning. Det är arbetare som bor tillsammans under en väldigt lång tid. De umgås inte bara på arbetet utan även utanför arbetet, och de har kantiner som är ganska små. Det är sådant som skapar de här klusterutbrotten som vi har sett på olika platser i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi följer frågan noga, men jag skulle verkligen inte vilja ha en situation där vi börjar ställa till det också för godsflödena mellan våra grannländer. Det tror jag skulle få ännu större konsekvenser än dem vi nu ser.

Herr talman! Egentligen är nog jag och ministern väldigt överens. Vi är väldigt väl medvetna om de problem som uppstod när man i delar av EU stängde ned även gränsen och krävde kontroll av lastbilschaufförer.

Problemet är bara att det som nu händer upplevs som extremt orättvist. Tro mig - vi som bor i Bohuslän och som med jämna mellanrum reser på Svinesundsbron inser mycket väl att även om det bara hade handlat om två tre minuter för att få fram ett riktigt snabbt snabbtest hade nog köerna gått från Svinesund till Oslo. Så många lastbilar åker på denna sträcka.

Men det är också där det blir så konstigt när de som bor längs med gränsen, där man under större delen av pandemin inte har haft några sjukdomstal att tala om, ändå har hindrats från att ta sig till jobbet. Samtidigt har vi en transportsektor, som givetvis är helt nödvändig, där det inte sker några större kontroller alls.

Det är klart att det här upplevs som orättvist när svenskt näringsliv exempelvis i Strömstad till 90-95 procent har förlorat sin handel. Man är, trots åtgärder från riksdag och regering, på väg in i en situation där man måste varsla och säga upp folk. Samtidigt rullar lastbil efter lastbil med risk för klustersjukdom.

Det är klart att det upplevs som orättvist, och det är klart att det tyvärr upplevs som att ett långt nordiskt samarbete har bytts mot nationalism. Ett långt nordiskt samarbete där vi alltid har försökt att hitta lösningar tillsammans har förbytts i en situation där man mer ser till sig själv än till andra. Det här tror jag är problematiskt.

Jag är bara ersättare i Nordiska rådet, men jag vet att min kollega Kjell-Arne Ottosson har lyft detta vid flera tillfällen och talat om hur viktigt det är att man värnar det nordiska samarbetet.

En lösning hade givetvis kunnat vara att man gjorde undantag för gränskommuner. Det är inte där de stora sjukdomsutbrotten har varit, och det hade mildrat effekterna mellan våra länder. Till viss del har man också gjort detta på gränsen mellan Sverige och Finland.

Min frågeställning står kvar. När vi nu skärper reglerna för den bofasta befolkningen upplevs det som orättvist när den ena långtradaren efter den andra samtidigt helt utan kontroll rullar ut från Osloområdet, där vi vet att man har en ny variant av smitta - en smitta som vi absolut inte vill ha till Bohuslän, Dalsland eller någon annan del av den svenska hembygden.

Herr talman! När vi diskuterar de här frågorna tror jag att det är viktigt att fundera över hur Sverige agerar, för det blir lätt en diskussion om hur andra länder agerar.

Det har funnits synpunkter under hela coronapandemin på Norges ganska fram-och-tillbaka-artade beslut om vilka regler som ska gälla. De har haft ett system där de ringar in zoner, regioner och så vidare. De har tillämpat detta, och vi erkänner att Norge har rätt att fatta de beslut som de menar är nödvändiga för att upprätthålla folkhälsan i Norge, precis som vi har rätt att fatta de beslut i Sverige som vi menar skyddar folkhälsan i vårt land. Det är ett nationellt beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan bara beklaga att vi inte har haft mer av en gemensam hållning i detta. Å andra sidan tror jag att Sveriges agerande nu under pandemin också spelar roll långsiktigt. Vi ska inte hamna i en diskussion om att om ni gör det där ska vi göra det här, utan vi måste utgå från vad Folkhälsomyndigheten menar är de stora smittriskerna. Var finns osäkerheterna, och vilka områden bör vi agera kring?

Det är fortfarande så att vi generellt sett har en mycket större smittspridning i Sverige än man har i Norge. Folkhälsomyndigheten kom så sent som i går eller i förrgår fram till att de kunde konstatera att vi nog har en samhällsspridning av den muterade brittiska varianten.

Det är helt logiskt, för när en muterad virusvariant som hela tiden muterar - och det här viruset kommer att fortsätta att mutera - och blir mer smittosam kommer den att ta över efter en tid. Det är i sak helt i linje med hur ett sådant här virus brukar agera. Vi har velat försöka bromsa tillväxten av det muterade viruset i Sverige, men vi kan inte stoppa det och förhindra att det finns eftersom det tar över långsiktigt över andra virusvarianter.

Vi försöker minska detta, och därför har vi stängt gränsen och infört inresekontroll och testkrav gentemot Norge och Danmark. Men det har varit en lättare regim mot Finland eftersom de har mindre smitta och väldigt få fall av den muterade virusvarianten. Vi har alltså hanterat de nordiska länderna utifrån ett smittskyddsperspektiv, och jag tror att det är viktigt att fortsätta göra det i Sverige. Vi ska inte ryckas med i detta att om ni gör det där så gör vi det här. Vi ska i stället utgå från vår bild av smittspridningsläget.

När det gäller gränsområdet har vi infört ett regelverk som innebär att man inte behöver ha 48-timmarsregeln för dem som till exempel arbetspendlar. Man kan i stället göra ett test i veckan. Men vi bestämmer inte över vilka regler som gäller på den norska sidan, så en del av den här interpellationsdebatten borde föras i det norska parlamentet! Det är Norge som fattar beslut om vilka regler som gäller för infart till Norge.

Jag menar dock att de samhälleliga konsekvenserna och riskerna för andra samhällsviktiga faktorer är ganska stora om man börjar begränsa och hindra godstrafiken till vårt land. Sverige är ett litet land. Det är väldigt få sektorer i vårt land där vi är helt självförsörjande. Nästan alla våra sektorer är beroende av handeln med andra länder. Om vi börjar stänga av transportflöden till eller från Sverige kan det få väldigt stora konsekvenser för vårt land, och det måste vi verkligen tänka på om man ska överväga något sådant.

Just nu har regeringen inte velat föreslå några sådana restriktioner. Vi tror att det skulle få väldigt stora konsekvenser, och Sverige skulle vara väldigt ensamt i Europa om att föreslå något sådant. Mig veterligen har inget EU-land just nu infört sådana regler, och jag tror inte att Sverige ska vara först på den resan.

Herr talman! Jag håller i mångt och mycket med om det ministern lyfter fram. Det jag har velat peka på är en djup känsla av orättvisa. Jag är väl medveten om att den norska linjen har varit att titta på län och regioner. I det här sammanhanget har då hela Västra Götaland blivit en zon. Trots att exempelvis Dals-Ed och Strömstad, och Töcksfors om vi går till den värmländska sidan, i princip inte hade någon smitta under stora delar av pandemin har dessa områden ändå betraktats som Stockholm och Göteborg. Det här blir inte rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är tacksam för att de svenska åtgärderna har varit betydligt försiktigare. Man måste inse att detta egentligen är två pandemier. Det är en sjukdomspandemi, men det är också en ekonomisk pandemi. Vi har små företag i restaurangbranschen, i turistnäringen och i många andra delar som drabbas oerhört hårt av detta, och i gränsbygden drabbas som sagt de som under lång tid har jobbat i något av våra grannländer, i enlighet med den tradition vi har, extra hårt.

Norden är verkligen det område i världen som har gått längst med en ömsesidig frihandel där många av kommunerna i praktiken är gemensamma arbetsmarknadsregioner. Just nu slits det här itu.

Herr talman! Jag är väldigt tacksam för de svar jag har fått. Jag har också velat lyfta upp gränsbornas situation. Det här är en smärta för många av oss. Vi ser något vi tog för givet helt plötsligt förändras, och samtidigt upplever vi att det är orättvist.

Herr talman! Jag tackar för interpellationen, för detta är viktigt. Jag hoppas att vi kan föra den här diskussionen i alla nordiska parlament framöver.

Jag tror att vi har något väldigt unikt i vårt nordiska samarbete. Det har gynnat oss. Sett till den ekonomiska styrkan i våra nordiska länder tillsammans är vi en av de största ekonomierna i världen. Det är därför klart att det får stora konsekvenser när vårt näringsliv och människor drabbas av gränshinder i gränsområdena. Jag har en väldigt stor respekt för den känsla som nu finns av att Norden inte lyckades hantera detta på det sätt vi hade önskat.

Å andra sidan ska vi vara ödmjuka och säga att Sverige initialt drabbades hårdare av smittspridningen. Norge hade mindre smitta och därmed kanske känslan att man kunde avgränsa sig på ett mer effektivt sätt än vad ett land som Sverige kunde göra. Jag har stor respekt för att de måste fatta sina beslut.

Jag tror att vi kan lära oss av den här krisen. Vi måste lära oss av den. Jag ser att det har blivit orimliga konsekvenser i många gränsområden under delar av detta. Det gäller inte bara Norge; för Danmarks del hade vi också en situation när smittspridningen var större i Köpenhamnsområdet än i Malmöområdet. Då hade Danmark stängt mot Sverige medan Sverige hade öppet mot Danmark. Det hade vi därför att vi utgick från vad vi såg som långsiktigt viktigt och de mest effektiva smittskyddsåtgärderna.

Jag tycker att Sverige ska försöka hålla fast vid den linjen. Det är långsiktigt bra för Sverige, och det är långsiktigt bra för Norden. Jag tror också att vi måste försöka hitta vägar att lära av den här krisen inför framtiden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.