Gemensam europeisk Ukrainastrategi

Fru talman! Ärade ledamöter! Hans Wallmark har frågat mig vilka åtgärder regeringen vidtar för att förhindra att konflikten i Ukraina blir en fryst konflikt där folkrätten inte värnas. Han har även frågat hur Sverige avser att agera i EU för att stärka stödet till Ukraina och om Sverige kommer att vara drivande i arbetet med att utforma en gemensam europeisk Ukrainastrategi, och i så fall på vilket sätt.

Som jag har framfört tidigare i denna kammare utgör den ryska aggressionen mot Ukraina den största utmaningen mot europeisk fred och säkerhet sedan kalla krigets slut. Regeringen vill möta denna utmaning tillsammans med våra partner inom Europeiska unionen, och Sverige agerar för ett enat EU som står upp för Ukrainas territoriella integritet och suveränitet. Det är genom ett sammanhållet EU som de europeiska länderna, i samverkan med USA, har såväl påverkansmöjligheter som motståndskraft. Detta är också den linje som regeringen har föredragit och fått stöd för i EU-nämnden när frågan har stått på EU:s utrikesministrars dagordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tillsammans står vi bakom de diplomatiska ansträngningarna och den OSSE-ledda så kallade trilaterala kontaktgruppen, i syfte att säkra Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och att få till stånd en varaktig vapenvila i östra Ukraina. Sverige verkar för ett fullt genomförande av Minsköverenskommelserna och ger stöd till OSSE:s civila observatörsmission som ska övervaka implementeringen. Inom ramen för det löpande OSSE-arbetet i Wien för vi även en enträgen kamp till stöd för folkrätten, för Ukrainas suveränitet och för att stävja den ryska aggressionen.

Tillsammans ska vi också upprätthålla trycket på Ryssland att respektera gjorda åtaganden och leva upp till folkrättens förpliktelser. Sverige verkar för en fast och tydlig politik där krav på Ryssland följs av konsekvenser om dessa krav inte efterlevs. Existerande sanktionsregim bör därför förlängas till dess att Minsköverenskommelserna genomförts i sin helhet, och de åtgärder som EU har vidtagit, med anledning av den olagliga annekteringen av Krim, bör vidmakthållas så länge som denna varar.

Tillsammans med de andra medlemsländerna inom EU ska vi också fortsätta stödja Ukraina, såväl med de omedelbara behoven som med den långsiktiga strategin.

Vad gäller de omedelbara behoven välkomnar vi att EU-kommissionen har ökat sitt humanitära engagemang för Ukraina, liksom beslutet om ett tredje makrofinansiellt stöd uppgående till 1,8 miljarder euro som antogs av Europeiska rådet den 31 mars.

EU:s mer långsiktiga stöd kanaliseras i första hand genom det östliga partnerskapet, med syfte att stödja Ukraina, och de andra länder längs med EU:s östra gräns som så önskar, på vägen mot reformer och europeisk integration. Det nyligen undertecknade associeringsavtalet, inklusive ett djupt frihandelsavtal, utgör här en vägkarta till stöd för Ukrainas EU-närmande. Och EU-kommissionen har inrättat en särskild Support Group for Ukraine för att hjälpa landet i arbetet med nödvändiga politiska och ekonomiska reformer. Det kommande toppmötet i Riga inom det östliga partnerskapet erbjuder ett tillfälle att se över de framsteg som har uppnåtts i relationerna och gemensamt definiera det fortsatta samarbetet.

Bilateralt bidrar Sverige långsiktigt med ett reformstöd på 1,5 miljarder kronor till Ukraina fram till år 2020. Sverige är också en av de största humanitära givarna till Ukraina, med drygt 90 miljoner kronor hittills i humanitärt stöd till landet. När statsministern besökte Kiev tidigare i våras erbjöds Ukraina även ett bilateralt lån på 100 miljoner dollar.

Statsministern var i Kiev även tydlig med att bekräfta Sveriges fortsatta politiska stöd för Ukrainas EU-närmande.

Låt mig avslutningsvis försäkra Hans Wallmark att Sverige även i fortsättningen kommer att vara pådrivande i utformningen av EU:s relationer med Ukraina, baserat på vårt starka och breda engagemang i och för landet och till folkrättens försvar.

Fru talman! Jag vill tacka fru utrikesministern för svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en interpellation som vi av olika skäl har skjutit på i flera månader. Jag tror att jag väckte den för ungefär tre månader sedan. Tyvärr får jag säga att den är ständigt aktuell. Det finns alltså ingen anledning att beklaga att svaret kommer först nu. Frågeställningarna är dessvärre lika aktuella nu som då frågan formulerades.

Jag ställde frågan på grund av min misstanke om att det kommer att vara svårt för Ryska federationen att upprätthålla sin del av Minsk 2-avtalet. Och jag tycker att allt som hänt visar att det antagandet var korrekt. Det konstaterar jag med stor sorg i hjärtat.

Jag tror att Ryssland vill ha olika former av det som brukar kallas för frysta konflikter. De vill utöva påtryckningar mot länder i sitt närområde att inte göra säkerhetspolitiska, försvarspolitiska eller utrikespolitiska vägval som Ryssland ogillar, det vill säga vägar in mot EU och/eller Nato. Vi ser det i Georgien i form av Ossetien och Abchazien, vi ser det i Moldavien i form av Transnistrien och vi ser det nu i Ukraina - både genom den illegala annekteringen av Krim och de strider, rena angrepp, som nu rasar i östra Ukraina. Vi ser också hur militär, vapen och soldater förs in över gränsen. Och det är flagranta brott mot Minskavtalet.

Tyvärr är det Minskavtalet som vi talar om nu. För ett antal år sedan talade vi om Sarkozyplanen. Den kom som en lösning på Rysslands krig mot Georgien. I dag är det bortglömt. Faran med den här typen av avtal är att det är lätt hänt att man när ett år har adderats till ett annat har glömt vad det egentligen handlade om, om vi inte verkligen upprätthåller gränsen på marken och säger att villkoren måste uppfyllas. Därför är det viktigt att vi fortsätter att ha den här typen av fokus på det.

Fru talman! Jag är rädd för att utvecklingen, när stegen och fanorna i segerparaden i Moskva för att det har gått 70 år sedan freden inträdde har tystnat respektive stoppats in i förrådet, kan bli precis som när OS-elden släcktes i Sotji. Då inträder nästa fas. Det som jag ser som en fara och som jag också undrar om utrikesministern har någon syn på är att vapnen och militären kan sättas in igen efter ett sådant datum. Vi kan mycket väl gå rätt mörka händelser till mötes under maj och juni i form av Rigatoppmötet och vad som kommer att hända efter den avslutade segerparaden i Moskva. Det kan bli värre.

Jag har två frågor. Statsministern uttalade sig i Sydsvenska Dagbladet den 30 april. Han förde resonemang om fördelen med att vara allianslös. Han talade om att det är bra att det finns geografiskt fria ytor. Det var det han menade att Sverige och Finland var. Då måste jag ställa två följdfrågor till utrikesministern.

Ukraina hade möjlighet att bli Natomedlem, men avstod från det. I ljuset av det vi nu ser och de aggressioner Ryssland utövar mot Ukraina, kan man med facit i hand möjligtvis resonera att det var ett felaktigt vägval. Hade kanske Ukraina varit i en starkare position om landet hade valt det Natomedlemskap som det fanns option på? Nu avstod Ukraina.

Ukraina valde att avstå från sitt möjliga Natomedlemskap som landet hade option på, och det kan verkligen beskrivas som en geografiskt fri yta. Tycker utrikesministern att det går att säga något om erfarenheten av att ett land på det sättet har geografiskt fria ytor i närheten av Ryska federationen? Ryska federationen utövar maktspråk med hjälp av vapen, soldater och militär mot andra grannländer. Vi ser det i Georgien, Moldavien och nu i Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är väl på sin plats att här i kammaren säga några ord om det aktuella och ytterst allvarliga läget på marken. Under april har vi sett en tydlig eskalering av stridigheter i östra Ukraina, bland annat i byn Shyrokyne strax utanför Mariupol. Det ger anledning till oro, och vi delar den oron. Jag har ingen annan åsikt än den Hans Wallmark har gett uttryck för.

Rapporteringen tyder på att det är framför allt de ryskstödda separatisterna som trappar upp sina attacker mot ukrainska posteringar, och de har då också använt artilleri. Sedan har vi sett, precis som har påpekats här, ett ökat inflöde av rysk materiel, inklusive stridsvagnar och raketartillerisystem.

Det är klart att alla parter i konflikten, inklusive Ryssland, måste se till att leva upp till åtagandena enligt Minsköverenskommelsen och säkra vapenvilan.

Dessutom kan det finnas anledning att upprepa ett antal skrämmande siffror. Konflikten har medfört - eller kriget, det är lika bra att kalla det för kriget - ett stort mänskligt lidande i Ukraina. Från mitten av april 2014 till och med den 9 april i år uppgick antalet döda och skadade till följd av konflikten till ca 6 000 respektive 15 000. Över 1,2 miljoner människor har registrerat sig som internflyktingar. Som så ofta är det barn och kvinnor som är särskilt utsatta.

Låt mig också, fru talman, få understryka vikten av EU:s sanktioner. De utgår från situationen på marken. Rysslands agerande är också avgörande för om de beslutade sanktionerna ska lättas eller stärkas. De senaste veckorna har vi sett en tydlig upptrappning av konflikten från de ryskstödda separatisterna.

EU enades i februari om ytterligare listningar och att också förlänga sanktionsregimen till september 2015. Det gäller listningar av individer och enheter. Ett principbeslut om att förlänga de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland så att de följer tidslinjen för genomförande av Minskavtalet fattades av Europeiska rådet i mars.

EU:s institutioner bör förbereda fördjupade ekonomiska sanktioner så att de snabbt kan införas om den ryskstödda offensiven eskalerar, som faktiskt både Hans Wallmark och jag fruktar. Vi är oroliga, och vi tycker oss se tecken på att en eskalering kan inträffa. Det är för att signalera till Moskva att EU står redo att agera och snabbt fatta beslut om så blir nödvändigt. Det är också vår linje i EU-sammanhang, och vi har sökt stöd hos EU-nämnden för att kunna agera på det sättet. Vi ska vara förberedda, stå enade och ha en tydlig politik som innebär press på Ryssland. Vi ska hålla ihop.

När det gäller Ukrainas val av positioner i säkerhetspolitiken tycker jag inte att det är upp till mig att fatta beslut. Det viktiga är att landet kan och har rätt att fatta självständiga beslut. I övrigt tror jag att statsministern själv kan svara för sina uttalanden eller sina formuleringar.

Vi tror på samarbete med de övriga nordiska länderna, med de baltiska länderna, med EU och faktiskt också med Nato för att stå väl rustade. Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är precis som utrikesministern konstaterar. I somt finns det stor enighet oss emellan och också mellan partierna i Sveriges riksdag. De fruktansvärda siffror utrikesministern redogör för, fru talman, 6 000 respektive 15 000 döda hittills, är hemska. Det berättar en sak, nämligen att det är krig på vår kontinent.

Det leder till ett antal dramatiska slutsatser. Jag uppskattar och tycker att det är helt riktigt att den här regeringen, i likhet med den tidigare regeringen, i likhet med många andra europeiska regeringar, nu driver på för och att det finns en beredskap för fördjupade sanktioner. Det gäller om det blir så illa som jag befarar, nämligen att när väl segerparaden är avslutad befinner vi oss i ungefär samma läge som när OS-elden släcktes i Sotji. Då är det inledningen på nästa fas i offensiven, och då är det bra att det finns beredskap för fördjupade sanktioner. Jag ser hela registret framför mig. Det handlar om ett totalt vapenembargo, att slå mot oligarkerna och om fortsatta fördjupade ekonomiska sanktioner inte minst mot olje- och gasbranschen.

Det handlar också om att på olika sätt markera vårt samfällda stöd för Ukraina och Ukrainas folk. Till det kommer naturligtvis de ekonomiska problemen. Utrikesministern berörde det lite grann i sitt svar, och det tycker jag är utmärkt. Jag uppskattar också att Sverige är ett av de länder som tydligt har gett ett ekonomiskt stöd. Det är viktigt att fler länder gör så. I den delen finns ingen skillnad mellan den nuvarande regeringen och den nuvarande oppositionen.

Vi närmar oss också olika former av årsdagar. Den 17 juli är det ett år sedan Malaysia Airlines flight 17 sköts ned. Det är fråga om strider, konflikter och krig som får allt större ringar där fler dras in i malströmmen. Det kommer inte att sluta med 6 000 respektive 15 000 döda. Det är, tyvärr, det brutala konstaterandet.

Fru talman! Utrikesministern konstaterade att val av säkerhetspolitisk väg får varje land ansvara för. Jag delar den uppfattningen. Därför är min grundläggande synpunkt att om Ukraina skulle önska, och kan uppfylla villkoren, är det naturligtvis fritt fram för landet att söka Nato- eller EU-medlemskap. Det är därför så otäckt hur Ryssland använder den typen av frysta konflikter för att utöva påtryckningar mot grannländer att inte göra den typen av vägval som länderna själva har att göra.

Jag förstår att utrikesministern vill undvika att resonera om statsministerns tankar. Men låt mig återge Sydsvenska Dagbladet den 30 april. Statsministern säger att ett Natomedlemskap skulle inte tillföra någon säkerhet i närområdet utan tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då är två geografiska ytor fria. Detta måste sägas vara en del i den svenska säkerhetspolitiska doktrinen.

Funkar den? Ett land i vårt närområde, nämligen Ukraina, valde att avstå från möjligheten att få ett Natomedlemskap och valde i stället att bli denna geografiskt fria yta. Då är det intressant, fru talman, att höra, utan att utrikesministern behöver recensera vilket val Ukraina har gjort, hur man uppfattar en så kallad geografiskt fri yta i närheten av Ryska federationen när den visar prov på den typen av maktfullkomlighet.

Detta oroar mig, fru talman. Den typen av doktrin som vilar på så kallade fria geografiska ytor riskerar snarare att medverka till ökad osäkerhet än att leda till säkerhet för inblandade länder. Det är det avgörande argumentet också för den svenska Natodiskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hittills har vi varit överens, men nu tycker jag att analysen av säkerhetspolitiska val blev ytlig. Vi kan inte jämföra vår position, ställning och hållning med Ukraina.

Här finns ju en historia som är väldigt viktig att ta med i beräkningen när man tittar på det säkerhetspolitiska läget och den militära aggressionen från Rysslands sida.

Vi har valt väg. Vi har en säkerhetspolitisk syn, och vi har argumenterat för och diskuterat detta vid ett flertal tidigare tillfällen. Vi står fast vid den. Vi tror som sagt på samarbetet.

Vi tror också på att förstärka vår egen försvarsförmåga, som ju kraftigt har försämrats under de senaste åren. Det är det vi är i färd med att göra, och tack och lov finns nu en uppgörelse mellan fem partier om att förstärka försvarsbudgeten - med 10 procent, faktiskt - under de närmaste åren. Det är en viktig beståndsdel utöver att vi ska se till att samarbeta väl med såväl Nato som våra grannar, till exempel de baltiska och nordiska länderna. Det är tydligt, och det är viktigt att vi förblir klara över vad som är vår säkerhetspolitiska linje och inte börjar svaja om det i det här läget.

Sedan har naturligtvis Ukraina en helt annan historia och ett helt annat säkerhetspolitiskt läge. Det ska vara deras val. Därom är vi överens, men jag tycker att det blir en för ytlig debatt om man påstår att vi kan jämställas med Ukraina eller att vi skulle kunna göra exakt samma vägval.

Fru talman! Det som händer nu och det som Ukraina och inte minst den illegala annekteringen av Krim visar är att den europeiska säkerhetsordningen som vi känner den från andra världskrigets slut fram till i dag är bruten. Vi ser nu hur europeiska gränser kan flyttas med vapenmakt och hot om våld. Det tror jag är någonting som i grunden berör oss djupt, både utrikesministern och undertecknad. Det är därför hela Ukrainafrågan handlar om europeisk säkerhet.

Därför, fru talman, tycker jag att det är viktigt att vi använder EU och EU:s mekanismer i form av olika sanktioner mot Ryssland. Det kommer sannolikt att behövas nu när det - tror jag - finns risk att vi kommer att se fördjupade strider mot Ukraina.

Jag tror också att det är viktigt att vi för vår egen del, som land, funderar på de säkerhetspolitiska vägval vi har att göra i den mycket osäkra miljö vi befinner oss i på en kontinent där vi nu upplever krig. Då menar jag för min del att just Nato är en stor möjlighet för oss, för då har vi bindande säkerhetsgarantier och samverkar med 28 andra medlemsländer.

Det som oroar mig nu är att länder som är till synes geografiskt fria ytor utsätts för den här typen av massiva påtryckningar. Det är vad vi ser att Ryssland gör med de frysta konflikter som är på väg att upprättas i Ukraina och som tidigare har upprättats i Transnistrien mot Moldavien och i Abchazien och Ossetien mot Georgien. Det finns ett land som vill tvinga andra länder att inte göra det utrikes- och säkerhetspolitiska vägval som de eventuellt vill göra genom att försöka förhindra att de länderna söker sig mot EU och Nato. Det gör mig djupt orolig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr, fru talman, befinner vi oss i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge efter det som har skett mellan Ryssland och Ukraina efter de brutala aggressioner som Ryssland har uppvisat.

Fru talman! Om det du sist sa och den delen av analysen är vi helt överens, bäste Hans Wallmark. Det är en stor inbyggd fara i den situation som vi just nu har.

Men kom ihåg att man även här kan säga att EU har testats den senaste tiden och att diplomati, diplomatiska ansträngningar och utrikespolitik blev till det som vi har haft att hålla oss till ända till i dag, nämligen en överenskommelse, att hitta en politisk lösning, att sitta ned och förhandla också med en sådan som Putin. Det var det som våra ledare i Frankrike och Tyskland tog på sig att göra, inte att omedelbart säga att här krävs en militär lösning eller tro att det är det som är lösningen. Vi måste göra ett till försök att använda den offentliga diplomatin och försöka få till stånd ett samtal och en uppgörelse, hur bräcklig den än kan synas vara. Det är det som är EU:s uppgift, liksom att ständigt värna också de metoderna. Därför har vi också slutit upp bakom det.

Nu handlar det om hur vi agerar när vi ser brott mot den här överenskommelsen. Vi måste se till att vi då håller ihop, är tillräckligt tydliga och har tillräckligt starka instrument för att också påverka. Men jag tror på det i lika hög grad som jag tror att vi behöver förstärka vårt eget försvar och vår egen försvarsförmåga.

Dessvärre tror jag att vi kommer att mötas igen i diskussioner om den här utvecklingen. Då får vi hoppas att det också finns någonting positivt att konstatera.

Överläggningen var härmed avslutad.