Fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm

Fru talman! Jessika Roswall har ställt frågor till mig om utbyggnaden av fyra spår på järnvägen mellan Uppsala och länsgränsen till Stockholm.

Det finns många viktiga och angelägna åtgärder i transportinfrastrukturen att genomföra runt om i landet. I våras presenterade regeringen en infrastrukturproposition med den största ekonomiska ramen någonsin för åtgärder i transportinfrastrukturen. Riksdagen fattade sedan beslut i enlighet med regeringens förslag. Sammanlagt beräknas ramen uppgå till 881 miljarder kronor under den kommande planperioden 2022-2033. Jag kan konstatera att Trafikverket aldrig tidigare haft så mycket pengar till transportinfrastrukturen. Jag kan i sammanhanget notera att Moderaterna föreslog 30 miljarder kronor mindre än regeringen till utbyggnad av ny infrastruktur.

När den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde 2014 var situationen sådan att det under många år hade underinvesterats i svensk transportinfrastruktur. Regeringen presenterade 2018 en nationell plan där resurserna ökade kraftigt. Utbyggnaden av fyra spår mellan Uppsala och länsgränsen till Stockholm kom första gången in i den nationella planen just 2018, när den dåvarande rödgröna regeringen fastställde den nationella planen för perioden 2018-2029. Detta har vi gjort för att utveckla befintlig infrastruktur men också för att genomföra nya investeringar i hela landet. Ett väl fungerande transportsystem är en viktig del i samhällsbygget. Det är så vi ökar takten i klimatomställningen och säkrar att framtidens jobb hamnar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen mottog nyligen Trafikverkets förslag till nationell plan för 2022-2033. Förslaget är nu ute på bred remiss, och jag ser fram emot att ta del av synpunkter från bland annat näringslivet och civilsamhället men också kommuner och regioner. Hur den slutliga planen kommer att se ut planerar regeringen att fatta beslut om under våren 2022.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Låt mig först göra en kort resumé.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna fyra spår mellan Uppsala och Stockholm. Stefan Löfven lovade att satsningen och finansieringen skulle ske i närtid. Då, under den förra mandatperioden, kom projektet med i den nationella planen, men tyvärr inte hela finansieringen utan endast 30 procent. Man sa att byggstart skulle ske 2025, vilket kanske inte riktigt var vad Löfven menade med "i närtid". Det kan ju vara så med vallöften från Socialdemokraterna.

Hur som helst - mandatperioden tog slut, och det var dags för en ny valrörelse. Då, minsann, förlade regeringen ett sammanträde till Uppsala. Stefan Löfven åkte till Uppsala resecentrum för presskonferens och meddelade - igen - att fyrspåret minsann skulle bli av. Med på detta tåg, i dubbel bemärkelse, var såklart dåvarande finansministern, det vill säga nuvarande statsminister Magdalena Andersson. Pengarna borde då rimligtvis ha förhandlats med Finansen, kan man tycka.

Sedan dess har statsrådet Eneroth vid olika tillfällen talat om detta. Jag har själv hört det, bland annat på ett disting i Uppsala för något år sedan där han talade om byggstart och lovade besked om fyrspåret. Alla gick därifrån väldigt hoppfulla. Det var ett digitalt möte, så gick och gick, men i alla fall.

Därtill har Uppsala kommun, Knivsta kommun och Region Uppsala tecknat ett avtal med staten om bostadsbyggande där staten lovar att fyrspåret ska bli av och vara på plats 2034. De har redan satt igång med sin del av avtalet.

När sedan Trafikverket kom med sitt förslag på investeringar i den nationella planen var vi många som blev ordentligt upprörda. Förslaget är att byggstart är senarelagd till 2028, det vill säga absolut inte "i närtid", och en del av finansieringen saknas. Det är ingen liten del heller - det är 82 procent av finansieringen som ligger efter 2033. Det är helt oacceptabelt och skulle innebära att fyrspåret inte blir klart i tid.

I den här interpellationen har jag ställt flera frågor till statsrådet, som sin vana trogen i stället för att svara på frågorna klankar ned på alliansregeringen med påståenden om tidigare underinvesteringar. Det är inte sant. Det har debatterats många gånger här i kammaren. Jag vet att statsrådet kan bättre, och jag tycker att han i stället borde fokusera på sitt eget ansvar. Det här handlar om vad Socialdemokraterna har lovat. Nu synas vallöftena, och det är många kommuner som är besvikna.

För alla som lyssnar vill jag också påminna om att sträckan mellan Uppsala och Stockholm inte bara är viktig för pendlare utan är en nationell angelägenhet, plus att det här är en god investering. Det skulle vara en god investering också på kort sikt, och det är det inte alla sträckor som är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Uppsala-Stockholmsregionen bor det över 2 miljoner invånare eller drygt en fjärdedel av Sveriges befolkning. Här finns flera ledande universitet och Arlanda, och det är en region som växer både befolkningsmässigt och vad gäller ekonomisk tyngd. Den här regionen är viktig för hela Sveriges välstånd.

Åter till mina frågor i interpellationen. För det första det här med avtalsbrott: Kommer staten att hålla sin del av avtalet, och i så fall när? För det andra finansieringen: Är statsrådet beredd att prioritera om så att fyrspåret kommer att kunna färdigställas i tid?

Fru talman! Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga som Jessika Roswall lyfter upp. Uppsala-Stockholm är ju en av landets mest trafikerade sträckor.

Jag tror att det var många av oss som blev förvånade när vi fick förslaget till ny infrastrukturplan från Trafikverket förra året och såg att den här sträckan är kraftigt underfinansierad. Inte ens en femtedel av de pengar som behövs finns anslagna i förslaget till infrastrukturplan.

Nu är det ju så som infrastrukturministern säger att det ligger i regeringens händer att fastslå den här planen. Jag hoppas verkligen att regeringen gör ett omtag utifrån den infrastrukturplan som Trafikverket har lagt fram, för Trafikverket har lagt fram en plan där man väljer att prioritera till exempel stora motorvägar.

En sådan motorväg är Tvärförbindelse Södertörn här i Stockholm, som kommer att kosta ungefär 14 miljarder kronor. Den avvisas av Naturvårdsverket därför att den strider mot våra klimatmål och dessutom dränerar infrastrukturplanen på viktiga resurser som skulle kunna gå till att färdigställa ett fyrspår, två spår till, mellan Stockholm och Uppsala.

Det är många andra väldigt viktiga järnvägsprojekt som har blivit nedprioriterade i den här planen. Fyrspåret till Uppsala ska sedan knytas an till nya Ostkustbanan, alltså ett föreslaget dubbelspår från Gävle upp till Härnösand. Den banan har också fått neddragen finansiering i Trafikverkets förslag. Inte ens de stora satsningarna på infrastruktur och järnväg i norra Sverige får tillräckligt med pengar i det här förslaget.

Möjligheten finns som sagt för regeringen och infrastrukturministern att ändra på detta. Det är ju regeringen som ska lägga fram det slutgiltiga förslaget till infrastrukturplan. Det ska komma i juni.

Om detaljerna i ett sådant förslag brukar regeringen vara ganska förtegen. Men jag såg ett positivt uttalande från infrastrukturministern om Sydostlänken, den föreslagna järnvägen på två mil mellan Älmhult och Olofström. Trafikverket prioriterar dessvärre inte den i sitt planförslag och lägger inte några pengar på den. Men infrastrukturministern har i både Sveriges Radio och lokaltidningen Sydöstran varit mycket tydlig och sagt att Sydostlänken ska färdigställas inom planen och att infrastrukturministern tänker lyfta in den i infrastrukturplanen igen.

Det är bra med ett tydligt ledarskap i fråga om en sådan viktig järnvägsförbindelse. Men om infrastrukturministern kan vara så tydlig vad gäller Sydostlänken frågar jag mig varför infrastrukturministern inte kan vara lika tydlig vad gäller fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jens Holm och Jessika Roswall, för kloka synpunkter och bra inlägg! Det som sammantaget kännetecknar alla inlägg är att vi vill ha mer infrastruktur. Det är det första. Alla ser nyttan och vikten av att göra investeringar i infrastruktur. Därför är jag glad över att vi har mer resurser än någonsin, närmare 900 miljarder, för att göra det.

Med all respekt är Jessika Roswalls dilemma att Moderaterna föreslår 30 miljarder mindre till just ny infrastruktur. Då måste någonting bort.

Jens Holm väljer i stället att säga att vi kan ta bort Tvärförbindelse Södertörn. När det gäller debatten om infrastruktur noterar jag ofta att många är angelägna om att försöka ställa objekt mot varandra. Jag inser att prioriteringsarbetet är svårt, men jag ogillar utvecklingen där man försöker ställa alla olika objekt mot varandra.

Regeringens ambition är, i och med att vi har den största ramen någonsin, att kunna fullfölja det vi påbörjade redan 2018. Inte minst är satsningen på fyrspår Stockholm-Uppsala viktig. Jag har varit lika tydlig, oavsett om det handlar om Sydostlänken, fyrspår Stockholm-Uppsala eller andra viktiga satsningar, med att regeringens ambition är att kunna fullfölja viktiga satsningar.

Trafikverkets förslag är ute på remiss. Många har naturligtvis synpunkter på förslaget. Jag valde själv att kalla till en särskild pressträff där jag sa tydligt att det kommer att bli skillnader mellan vad Trafikverket har lyft fram och vad regeringen slutgiltigt kommer att presentera. Det är bland annat därför vi har remissförfarandet. Jag ser fram emot att höra vad delegationer har att säga, oavsett om de är från Uppsalaregionen eller från södra Sverige.

Framför allt hoppas jag att båda ledamöterna här precis som jag sätter på sig nationella glasögon och försöker se vad som är viktigt i hela Sverige framöver. En del saker är klara, och det har regeringen varit tydlig med. För det första behöver vi öka investeringarna i järnvägssystemet, för att kapaciteten ska öka; det är fullt på spåren.

För det andra måste vi öka förutsättningarna för den regionala pendlingen, det vill säga se till att förstora arbetsmarknadsregionerna. Fyrspår Stockholm-Uppsala är ett bra exempel på det. Här gör också kommunen och regionen åtaganden om att följa upp med egna ambitioner när det gäller bostadsbyggande.

På samma sätt är det med stambanorna längs Ostlänken och mellan Lund och Hässleholm eller Göteborg och Borås. Där finns också ett starkt lokalt och regionalt engagemang. Där vill kommuner och regioner bygga ut samhället genom att öka bostadsbyggandet. Det är så samhällsplaneringsarbete ska se ut.

Här och nu är vi i ett läge där förslaget är ute på remiss. Vi ska strax ha hearingar. Jag ser verkligen fram emot att lyssna på alla synpunkter. Men självklart är regeringens ambition att fortsätta det vi har påbörjat. Jag har vid något tillfälle sagt att lagt kort ligger. Med det menar jag att det inte är läge att göra det som jag tror att Jens Holm föreslår: att lyfta ut stora, viktiga objekt ur den nationella planen och stoppa ett bygge, vare sig det är Tvärförbindelse Södertörn eller någon av stambanesatsningarna, vilket jag vet att andra partier föreslår. Jag tror att det vore olyckligt.

Infrastruktur är långsiktiga åtaganden. Kommuner och regioner ställer in sig på detta. Det vittnar också diskussionen om fyrspår mellan Uppsala och Stockholm om. Det är viktigt att veta om förutsättningarna håller. Utgångspunkten måste vara att det är långsiktiga åtaganden från statens sida men också från kommuner och regioner. Det är min ambition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har några kommentarer.

Som jag sa i mitt första anförande tycker jag att ett statsråd som har suttit i regeringen så pass länge nu skulle kunna ta ett eget ansvar i stället för att klanka ned på tidigare regeringar. Statsrådet känner också väl till att vi i den moderata budgeten satsar lika många kronor på infrastruktur som regeringen gör i sin budget. Det som statsrådet väljer att poängtera här är ny infrastruktur. Men jag tycker - och det tror jag att väldigt många svenskar i hela landet håller med mig om - att det också är viktigt med underhåll.

Vi kan träta om pengar bäst vi vill. Jag vet inte vem av oss som står inför det värsta dilemmat, men i så fall är det väl alla. Jag hörde statsrådet säga i en tidigare debatt här att det som politiker handlar om att välja och prioritera. Det har vi kanske gjort på olika sätt.

Jag hade inte tänkt att ens nämna höghastighetstågen i den här debatten. Men jag blev som sagt inspirerad av den tidigare debatten. Jag kommer inte ihåg de exakta orden, men statsrådet gjorde en poäng av att den tidigare regeringen och Anders Borg i varje fall inte satsade på järnvägen. Det är välkänt vad Moderaterna tycker i dag. Men det är också välkänt, vilket statsrådet har sagt till mig någon gång i en debatt, att det faktiskt var Moderaterna som förde fram det förslaget. Det är alltså inte heller riktigt sant.

Alla vi pendlare som bor i Uppsala län har den senaste tiden varit utsatta för hård press och stress därför att tågtrafiken absolut inte har fungerat på sträckan. Det är störningar varenda dag. Människor kan inte lita på att tåget går. Människor kan inte lita på att de kommer fram till jobbet. Jag har läst i tidningen att människor har tvingats säga upp sig därför att de inte kan få ihop sina liv. Det är bråttom att titta på den här satsningen.

Som jag också sa i mitt inledande anförande är det en samhällsekonomiskt god investering redan här och nu. Det är som sagt en utbyggnad som är av nationellt intresse. Statsrådet sa att vi politiker måste se till allas intresse. Jag bor i Uppsala, men det här är en utbyggnad som är av nationellt intresse. Det är inte bara Uppsala län och Stockholms län som har sagt att den är prioriterad utan många fler län runt omkring i hela Mälardalen men också våra Norrlandslän.

Det finns flera beräkningar som visar på samhällsnyttan av detta, bland annat en utredning från Sweco från ett par år sedan som jag vill läsa ett citat från: "Det finns få järnvägsprojekt med högre lönsamhet för samhället än fyrspåret till Uppsala, baserat enbart på dess trafikekonomiska realiteter." Det är ganska tydligt. I en annan, ganska ny, rapport från Mälardalsrådet uttrycker man att det står klart att det beräknas kosta miljardbelopp att inte bygga klart fyrspåret. Det är alltså en väldigt bra investering.

Fru talman! Jag skulle vilja gå tillbaka till den del som jag tog med i min lilla resumé om Socialdemokraternas löften vid flera tillfällen men också till det avtal som har tecknats med kommunerna och regionen. Det är viktigt för alla människor att veta om man kan lita på ett avtal med staten. Det är inte bara företrädare i Uppsala län som är intresserade av statsrådets svar på den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde honom säga - jag har hört honom säga det tidigare - att lagt kort ligger. Men kan man lita på att staten kommer att fullfölja sina avtal?

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare anförande var det bra att infrastrukturministern var tydlig vad gäller Sydostlänken i Blekinge. Där kunde ministern i december vara tydlig och säga att den ska färdigställas inom den tidsplan som finns sedan tidigare. Det är inte Trafikverkets förslag, så därför kan man säga att ministern har knäppt Trafikverket på näsan. Han har utlovat att lagt kort ligger och sagt att tidigare finansiering och tidsplan gäller.

Vi har samma problem med fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm. Regionen och kommunerna Uppsala och Knivsta har skakat hand med staten. Man har åtagit sig att bygga tiotusentals nya bostäder - och så får man ett sådant här förslag från Trafikverket! Det slår totalt undan fötterna för detta samarbete.

Eftersom jag inte fick något svar vill jag ställa min fråga återigen. Kan ministern visa samma ledarskap som han gjorde gällande Sydostlänken och säga att fyrspåret ska byggas och att det ska byggas inom tidigare angiven tidsplan?

Fru talman! Tack, både Jens Holm och Jessika Roswall!

Jag tar först fasta på det som Jessika Roswall säger. Jag tycker att det här är viktigt. Det är inte bara en regionalpolitisk fråga, även om den också är väldigt viktig för regionerna Uppsala och Stockholm. Det är heller ingen tvekan om att detta är samhällsekonomiskt lönsamt. Det här är i allra högsta grad ett nationellt intresse.

Jag kommer ihåg förra gången när vi fick uppvaktningar angående den nationella planen. Elvy Söderström från Västernorrland lyfte fram att en av de viktigaste satsningarna för dem i Norrland var bland annat satsningen på fyrspår mellan Stockholm och Uppsala. Så ligger det till. Tillsammans med Ostkustbanan och Norrbotniabanan är den otroligt viktig för att bygga samman Sverige. Det ger mer utrymme för godstransporter men också persontransporter.

Jag tror också det är helt rätt att det kostar även om man inte bygger det här. Det var vad Mälardalsrådet redovisade, och jag antar att Jessika Roswall håller med. Det är dessutom min poäng när jag hör att en del partier, däribland Moderaterna, säger nej till viktiga infrastrukturobjekt. Man vill stoppa satsningen på nya stambanor. Att inte bygga kostar också pengar.

Vad händer om vi låter bli att satsa på Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm eller Ostlänken? Vad blir effekten? Hur fullt blir det på vägarna? Vilka jobb går förlorade, inte bara genom själva bygget utan också genom de dynamiska effekter som uppstår när man vidgar arbetsmarknadspendlingen? Argumenten för att genomföra dessa investeringar är otroligt starka, och det gäller både de rent ekonomiska och framför allt de klimatpolitiska. Vi måste säkerställa att vi kan resa klimatsmart framöver och att Sveriges utsläpp blir netto noll till 2045. Då behövs inte minst fler järnvägssatsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jessika Roswall har rätt i att det var en moderatledd regering - alliansregeringen - som strax före valet 2014 föreslog det så kallade Sverigebygget. Jag tror att många tyckte att det var bra. Min företrädare Anna Johansson fortsatte 2014 i en socialdemokratiskt ledd regering. Hon gick in och sa: Vad bra, vi tillsätter en Sverigeförhandling och påbörjar ett arbete.

Problemet är att Moderaterna har bytt uppfattning igen, precis som i andra långsiktiga frågor. På samma sätt som i försvarspolitiken, energipolitiken och annat kan Moderaterna inte hålla fast vid den tidigare uppfattningen. Nu är man helt plötsligt emot det som man tidigare tyckte var en väldigt viktig satsning, nämligen byggandet av nya stambanor.

Detta är det grundläggande dilemmat. Infrastruktursatsningar är inte bara fyråriga och gäller inte bara över en valrörelse, utan det krävs långsiktiga besked med bred uppslutning. Det här är långsiktiga åtaganden. Det är skälet till att jag tycker att man ska hålla sig till att lagt kort ligger och inte lyfta ur stora objekt ur planen såvida det inte tillstöter extrema saker eller man måste göra ett omtag.

Jag tycker dessutom att det besked som dåvarande alliansregeringen till slut gav var viktigt, det vill säga att det behövs mer kapacitet i järnvägssystemet. Anders Borg fick äta upp det där.

Jag tror att beskedet var viktigt, för det är fullt på spåren. Det gäller inte bara mellan Stockholm och Uppsala, utan det gäller i stora delar av Sverige. Därför behövs mer, och det är skälet till att vi har lagt fram en infrastrukturproposition med en rekordstor utvecklingsram på 437 miljarder. Den inrymmer byggandet av linjerna Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm och Ostlänken, det som utgör nya stambanor för höghastighetståg. Den inrymmer också satsningar på Norrbotniabanan, Sydostlänken och fyrspår mellan Stockholm och Uppsala.

Låt oss lyssna in synpunkterna på Trafikverkets val av prioriteringar i detta. Sedan får vi invänta beredningen i Regeringskansliet. Jag kommer att lyssna noga, och jag tror att väldigt många redan vet regeringens utgångspunkter inför att vi ska presentera den slutgiltiga planen i juni 2022.

Fru talman! Ja, där kom det igen! Det är Moderaternas fel. Det är Moderaterna som inte satsar tillräckligt på infrastruktur. Och vad gör vi när Moderaterna inte satsar pengar på detta?

Jag förstår inte varför Tomas Eneroth inte kan svara på frågan om vad som händer om vi inte investerar i underhåll. Det handlar interpellationen dock inte om. Den handlar heller inte om höghastighetståg, och det var kanske jag som gjorde ett inspel om det.

Jag kan inte låta bli att ta upp att Socialdemokraterna uppenbarligen fortsätter envisas med att satsa på höghastighetståg så att människor snabbt ska kunna ta sig mellan Stockholm och Göteborg eller Stockholm och Malmö i stället för att satsa på att människor snabbt ska kunna ta sig till och från sina jobb. Att Socialdemokraterna håller fast vid denna idé är ett svek mot de människor som står och fryser på perrongen och inte kan ta sig till jobbet utan tvingas säga upp sig.

Det här handlar som sagt inte om Moderaternas löften utan om Socialdemokraternas. Stefan Löfven gav 2014 löfte om när det här skulle byggas och när det skulle tas i drift. Detta upprepades vid valrörelsen 2018. Även min tidigare bänkkamrat, Ardalan Shekarabi, har lovat detta. Det har också Tomas Eneroth gjort, vilket jag tog upp tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vallöften tycks inte vara riktiga löften utan verkar vara ihåliga. Därför hade jag en fråga om skriftliga avtal, och det är något vi har diskuterat ganska bra i dag. De måste väl ändå fortsätta gälla? Jag vet att det inte bara är jag och Moderaterna som undrar detta. Häromdagen såg jag en artikel där socialdemokrater från Gävle ställde samma fråga. Kan förtroendevalda runt om i landet lita på att staten håller sin del av avtalet?

Jag vill ställa min fråga igen: Kommer statsrådet att se till att fyrspåret finansieras?

Fru talman! Jag inser att det hör till sakens natur att det blir en diskussion om vad Moderaterna respektive Socialdemokraterna har sagt. Det är själva poängen och affärsidén med att vi har en politisk debatt här i riksdagen. Att jag påpekade det nu berodde på att Moderaterna har föreslagit 30 miljarder kronor mindre till ny infrastruktur samtidigt som Jessika Roswall argumenterar för att det måste till mer ny infrastruktur. Någonstans måste det där hålla ihop.

Byggandet av nya stambanor har inte att göra med att folk bara ska åka mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det handlar om järnväg som går via Norrköping, Linköping, Jönköping, Borås och Hässleholm, ja, hela Sverige. Stora delar av Sverige byggs ihop. På samma sätt gör vi med Norrbotniabanan mellan Skellefteå, Umeå och upp till Luleå. Det är så vi bygger järnvägssystem, och vi gör det för att öka arbetsmarknadsregionerna och för att underlätta för långa transporter genom landet med både gods och persontrafik. Det är en viktig utgångspunkt för oss, och därför satsar vi mer än någonsin på infrastruktur.

Regeringens utgångspunkt är som jag har sagt, det vill säga att lagt kort ligger. Jag tycker att det är viktigt. Det är också viktigt att man håller ord när det gäller långsiktiga åtaganden och löften. Därför lyfter jag fram att det var bekymmersamt när alliansregeringen sa att man ville ha ett Sverigebygge men sedan backade ifrån det. Det är viktigt att signaler om infrastruktur är långsiktiga.

Nu har vi en remissomgång som jag ser fram emot. Jag kommer att lyssna på alla synpunkter. I juni ska regeringen sätta ned foten och berätta hur den nationella planen blir. Jag känner mig trygg med att vi har ett bra remissförfarande för att kunna lyssna in alla synpunkter och med att vi komer att kunna presentera detta under våren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.