Fredad zon för kristna i norra Irak

Svar på interpellationer

Fru talman! Robert Halef har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att verka för ett självstyre för kaldéer, syrianer och assyrier i norra Irak mot bakgrund av Europaparlamentets resolution B8-1159/2016 i bilaterala kontakter med Iraks regering och det kurdiska regionala självstyret i Erbil samt i FN:s säkerhetsråd.

Konflikten i Irak är en mänsklig katastrof, och jag känner stor oro över de kristnas och andra minoriteters situation. Samstämmiga rapporter talar om grova, systematiska och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Daish brutalitet har urskillningslöst drabbat civilbefolkningen. Ingen undkommer - varken sunniter, shiiter, kurder, kristna eller andra grupper.

Regeringen har kraftigt fördömt Daish och dess brutala övergrepp. Vi har tillsammans med det internationella samfundet ett ansvar att förebygga brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, etnisk rensning eller folkmord. Straffrihet är inget alternativ.

Som Europaparlamentets resolution klargör innebär Mosuloffensiven att behovet av planering för post-Daish i Irak åter har aktualiserats. Vägen framåt måste tillgodose behovet av en inkluderande politisk agenda för att inte riskera eskalerande instabilitet och sekteristisk söndring. På sikt är det denna breda politiska process som är avgörande för att upprätta ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. Detta skulle, om irakierna själva vill, kunna inkludera lokalt självstyre för olika grupper.

Regeringen ser inte heller att särskilda frizoner för olika utsatta minoriteter skulle lösa de problem som råder i Irak. En förutsättning för att upprätta en fredad zon är även att Irak själv efterfrågar det. Någon sådan begäran har inte gjorts.

Regeringen för en löpande dialog med företrädare för olika minoritetsgrupper, såväl i Sverige som i Irak. Under sitt besök i Erbil i oktober träffade statsministern företrädare för yazidier, assyrier, kaldéer och syrianer. I samtal med representanter för såväl centralregeringen i Bagdad som Kurdistans regionala regering påtalade statsministern vikten av att mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt respekteras. Statsministern uttryckte också sin oro över de övergrepp som skett mot etniska och religiösa minoriteter.

Under vår tid i FN:s säkerhetsråd kommer regeringen att fortsätta att arbeta för förbättrad respekt för den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, för humanitärt tillträde samt för att stödja initiativ som kan bidra till att stridigheterna i Irak upphör.

Sverige kommer även att fortsatt driva på för att de politiska processerna inkluderar Iraks etniska och religiösa grupper samt kvinnor. Detta är i sin tur nödvändigt för att en långsiktig stabilitet och demokratisk utveckling tar vid. I EU är regeringen aktivt engagerad för att FN:s mer kortsiktiga stabiliseringsarbete och de militära insatserna mot Daish ska kompletteras med mer långsiktig försoning och politisk reform. Detta för att uppnå en hållbar och fredlig utveckling i Irak.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Jag delar vad utrikesministern säger i sitt svar förutom i den del som handlar om fredade zoner.

Medan vi debatterar denna fråga pågår intensiva och mycket riskfyllda militära operationer för att befria ockuperat område i norra Irak från terrorgruppen Islamiska staten. Det är glädjande att många städer och byar på Nineveslätten nu är befriade, och att kyrkklockorna börjat ringa på Nineveslätten efter två års tystnad är ett gott tecken. Trots att en del kulturhistoriska byggnader och hus blivit förstörda är glädjen stor hos de kristna folkgrupper som återvänt för att inspektera förödelsen. De har fått hopp om ett nytt liv i regionen.

Fru talman! Nu när IS trängs undan i Irak är det dags att se framåt. Vi måste jobba för en mer öppen demokratisk utveckling med ökad säkerhet och trygghet i fokus. Vi behöver förbereda en återuppbyggnad av det som har förstörts. Vi måste skapa tillit mellan människor av olika etnicitet, religion och trosinriktning och göra det möjligt för flyktingarna att återvända hem.

Fru talman! År 2014 tvingades flera hundratusen kristna invånare och yazidier med våld på flykt från Nineve, Mosul och Sinjar. Terrorgruppen Islamiska staten var förövaren. EU-parlamentet antog i februari en resolution som definierar övergreppen som ett pågående folkmord. Kongressen i USA och flera andra parlament har gjort samma sak, dock inte den svenska regeringen. Detta gör mig väldigt besviken. Att vägra att erkänna att IS terrorhandlingar i regionen ytterst är ett folkmord på syrianer, kaldéer, assyrier, yazidier med flera är något respektlöst mot de drabbade minoriteterna och Europaparlamentets resolutionsbeslut.

Fru talman! Torsdagen den 27 oktober röstade Europaparlamentet igenom en resolution om bland annat självstyre för kristna, yazidier och turkmener i olika delar i norra Irak. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och det internationella samfundet att aktivt stödja resolutionen. Det ligger ett stort ansvar på Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd och EU att agera och verka för en fredad zon för de kristna folkgrupperna på Nineveslätten.

Fru talman! Intoleransen mot mångfalden av etnoreligiösa grupper är stor. Intoleransen mot religionsfrihet och trosfrihet är stor liksom avsaknaden av respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Dessutom finns en oförmåga hos den irakiska regeringen att skydda sina medborgare från övergrepp. De kristna folkgrupperna i Irak efterfrågar en fredad zon och anser att det är den enda lösningen för att återvända och leva under trygghet och säkerhet. Det är anledningen till EU:s beslut om fredade zoner för att möjliggöra dessa gruppers fortsatta existens i landet.

Regeringens vägran att erkänna folkmordet och vägran att stödja fredade zoner i Irak gör att miljoner invånare kommer att tvingas att leva kvar som flyktingar under miserabla förhållanden. EU förväntar sig att nationella regeringar agerar i linje med resolutionen mot tredjeland, och i det här fallet mot irakiska regeringen. Frågan är: På vilket sätt kommer Sveriges regering att aktivt verka för resolutionsbeslutet i EU-parlamentet?

Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens om att det som har hänt och fortfarande händer är fruktansvärt. Det är gräsligt att se de grymheter som utspelar sig. Det som ändå är hoppfullt är att man nu har lyckats fördriva dem från Mosul. Men det är inte på något sätt avslutat. Man vet i krig att det kan ske framryckningar, och sedan blir det ett bakslag. Kriget är inte över. Det finns en ljusning i Irak, men det är väldigt illa i Syrien. Dessa områden ligger nära varandra

När det gäller frågan om en fredad zon för framför allt kristna förstår jag tanken och att man söker skydd. Det är en väldigt utsatt minoritet. Men ett problem i sammanhanget är att Irak hittills har sagt nej. Det irakiska parlamentet har sagt att det möjligtvis kan bli av när Nineveslätten är befriad. Men det kan man inte säga att den är ännu - det är alldeles för tidigt - och det är inte ens säkert att Irak kommer att säga ja i ett senare skede.

Det som är viktigt nu är fredlig samexistens och demokrati. Detta är viktigt för att landet inte ska splittras upp och falla sönder ännu mer. Det har funnits problem för minoriteter, inte bara i förhållande till Daish. Denna hemska situation har förvärrat andra konflikter också, och många minoriteter känner sig väldigt osäkra. En del statslösa palestinier har till exempel flytt från Irak för att de inte känner sig trygga vare sig i förhållande till Daish, den irakiska regimen eller det irakiska samhället.

När ett samhälle utsätts så här fruktansvärt påverkas också allt annat negativt. Fortsättningsvis bör man involvera Iraks styre på demokratisk väg. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på hur styret - och självfallet minoritetsskyddet - ser ut, men om man utestänger det demokratiskt valda parlamentet har det definitivt nackdelar.

Från tidigare konflikter ser vi att det inte brukar vara positivt när man kommer utifrån och ska styra upp ett land, utan man måste ha med landets representanter, minoritetsgrupperna och kvinnorna, som utrikesministern nämnde. Folket måste vara med, både direkt - med folkgrupperna - och genom sina representanter och politiker, för att det ska bli en långsiktigt positiv utveckling.

Oavsett hur man gör tror jag att det kommer att ta lång tid eftersom situationen är så dålig. Det är viktigt att man lyssnar på Iraks parlament och har med det i processen. Det är nog för tidigt med denna fråga i och med att kriget inte är över.

När det gäller EU:s beslut i Europaparlamentet har EU ingen befogenhet. Självfallet är förslaget starkt opinionsbildande, och det blir ett inspel i processen. EU har dock ingen beslutsrätt i denna fråga. När det gäller FN finns förhållningssättet att man ska göra detta i samråd med Irak för att få en långsiktigt hållbar utveckling. En kortsiktig lösning skulle kunna få negativa effekter som får ännu värre konsekvenser än de vi har sett hittills.

Frågan är definitivt intressant, men jag tror att man måste sköta det demokratiskt i samarbete med Irak.

Fru talman! Jag skulle vilja säga något om hur regeringen agerar för att bistå minoriteter och hur vi tänker kring återuppbyggnad i Irak.

Jag har stor sympati för de synpunkter som förts fram, och några av dem har redan fått bra svar av Hillevi Larsson. Vi kan alla konstatera att situationen i Irak är en mänsklig katastrof. Daishs framfart har inneburit ett ökat riktat våld mot kristna minoriteter, som är svårt drabbade. Fortsatt engagemang för att besegra Daish på marken är av vikt för att minska lidandet.

Vårt deltagande i koalitionen mot Daish är brett och kommer nu, avhängigt riksdagens godkännande, att innebära att vi fördubblar vår militära utbildningsinsats. Det finns ett omedelbart behov av humanitära insatser, och Sverige har i år avsatt över 200 miljoner kronor, vilket gör oss till en av de största bilaterala givarna till Irak.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Irak är också oroande. Respekten för MR, rättssäkerhet, politiskt deltagande, transparens, antikorruption och försoningsdialog är helt avgörande för stabilitet och ytterst för ett sammanhållet Irak en vacker dag. Rättsväsendets oberoende, att få slut på godtyckliga frihetsberövanden samt respekt för rättsstatens principer är andra nödvändiga förutsättningar.

Det vi har att hantera är över 20 år av krig, sanktioner och sekteristiskt våld, som har lett till mycket svåra sociala och politiska utmaningar. Det kräver att man orkar engagera sig brett och mycket långsiktigt.

Nu måste vi, efter den senaste tidens militära framgångar mot Daish och offensiven mot Mosul, blicka framåt. Om vi vill åstadkomma varaktig förbättring av minoriteters och inte minst kristnas situation i Mellanöstern - att detta är nödvändigt är vi helt överens om - måste vi gå till botten med problemen.

Regeringen för nu en löpande dialog med Irak om vikten av att få en inkluderande politisk dialog. Vid de besök som jag, försvarsministern och statsministern har gjort har vi betonat att man måste få en politisk dialog för att lösa motsättningar och bidra till nationell försoning och långsiktig stabilitet. Just försvaret av grundläggande mänskliga rättigheter, som jag nämnde, och skyddet av etniska och religiösa minoriteter är centrala delar i kampen mot Daish.

På sikt är det den politiska processen i Bagdad som är avgörande för om man ska kunna få ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. Det har vi som sagt tagit upp vid flera tillfällen med KRG, centralregeringen och företrädare för yazidier, assyrier, kaldéer och syrianer.

Vi har beslutat att ta fram en femårig biståndsstrategi för Irak med fokus på freds- och statsbyggande och jämställdhet. Den kommer att omfatta 130 miljoner kronor om året.

När det gäller idén med en fredad zon krävs det att Irak vill ha detta, och det krävs dessutom att man kan upprätthålla den och se till att det verkligen blir en fredad zon och inte en dödsfälla. Vår viktigaste invändning har hittills varit att basen måste vara en önskan från landet självt och att de ser det som ett led i sin utveckling. Det är viktigt att vi för en dialog om detta med Irak.

Fru talman! Till Hillevi vill jag säga att det inte är någon som vill söndra ett samhälle efter etniska regioner, men som situationen ser ut i Irak är det ett sekteristiskt dominerat samhälle. Alternativet är en fredad zon, för att människor ska kunna överleva i regionen.

Till utrikesministern vill jag säga: Humanitärt och militärt stöd - absolut! Ju mer vi kan göra desto bättre. Ni har varit där nere och träffat grupperna, men det räcker inte med att träffa dem. Det handlar om att ta nästa steg och vara en röst för dessa minoritetsgrupper och se till att försöka jobba aktivt för det de vill.

De vill ha en fredad zon - de vet att det är det enda som kan rädda dem i regionen. Om man tittar på exempelvis den kurdiska regionen ser man resultat och vad det har betytt för dem under de senaste 15-20 åren. De har varit förskonade från folkmord och övergrepp, som kristna och yazidier har drabbats av.

Fru talman! Dessa minoriteter har varit förtryckta och förföljda i många decennier, och de kristna folkgrupperna har blivit marginaliserade på grund av all sekterism i samhället. En fredad zon innebär ökad trygghet och säkerhet. Det är faktiskt det enda som kan få de kristna och andra drabbade minoriteter att återvända till sina landområden och leva kvar i Irak.

För att återskapa tillit i samhället och hopp om en fredlig framtid i Irak är det viktigt att EU och FN tillsammans med den irakiska regeringen och militären tar ansvar för att trygga och återuppbygga det område som återtagits och slutföra befrielsen av miljonstaden Mosul.

Fru talman! Utrikesministern nämnde något om att förebygga brott. En fredad zon kan vara ett alternativ för att göra detta. Dessutom nämnde utrikesministern i sitt anförande om irakierna själva vill ha ett lokalt självstyre och om regeringen i Irak skulle gå med på det. Vad jag förstår, utrikesministern, kan ni tänka er att ställa er bakom ett sådant förslag till fredad zon eller lokalt självstyre. Det var så jag uppfattade det.

Det är just detta vi egentligen diskuterar i dag: Folket och de drabbade minoriteterna vill ha detta. De har begärt det av Europaparlamentet, som har kommit fram till ett resolutionsbeslut. Den irakiska konstitutionen medger detta.

Frågan är: Vad är det som gör att utrikesministern inte aktivt verkar i sina bilaterala kontakter med den irakiska regeringen för att de kristna på Nineveslätten ska få en fredad zon så att de kan leva i fred och frihet i sitt eget hemland?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror ändå att det yttersta målet nu, förutom att bli av med Daish, är att Irak ska utvecklas i en fredlig riktning och att man helt enkelt kan tillämpa demokrati och mänskliga rättigheter så mycket som möjligt.

Kristna är definitivt en utsatt minoritet. Framför allt Daish har utsatt dem mycket. Men även yazidier har varit illa ute. De är också en viktig minoritet att skydda. De är inte kristna, utan de har en speciell religion. Däremot är de kurder som folkgrupp. Det är definitivt viktigt att lyfta fram kristna som en utsatt grupp, men jag tror också att det är viktigt att man inte glömmer andra grupper som yazidier och alla andra minoriteter som är mer eller mindre utsatta och har varit det under lång tid. Målet måste vara fredlig samexistens.

Zoner av olika slag måste vara en sistahandslösning. Förstahandslösningen är att människor ska kunna leva tillsammans i fred. Om man har så många minoriteter som Irak måste man kunna leva tillsammans. Minoriteterna är verkligen många, och en del små grupper som är väldigt utsatta behöver stöd. Det ska vara förstahandslösningen. Man får inte släppa det demokratiska spåret, utan detta måste ske med irakiernas godkännande för att det ska bli bra. Annars kommer det att bli ett bakslag.

Om man jämför med kurderna kan man se att det var en lösning som har gått igenom, men det är klart att det också skapar spänningar även om det kan vara att föredra i vissa fall - i extrema undantagssituationer. Jag tror ändå att förstahandsmålet måste vara att alla ska kunna leva tillsammans i fred. Fredade zoner är en sistahandslösning. Alla minoriteter borde få skydd.

Fru talman! En sak är säker: Det finns ingen snabb och enkel lösning på alla de problem som vi ser i Irak. Det måste handla om en politisk process som sätts på plats, och det måste ske med ett internationellt engagemang: att det internationella samfundet samordnar och agerar gemensamt för att stödja Irak i denna situation. Det måste ske genom en inkluderande politisk process, och den måste innehålla alla de element som vi redan har talat om - alltifrån att bygga upp en stark rättsstat, att försvara de mänskliga rättigheterna och att jobba mot korruption till att se till att hela processen, beslutandeprocesser och politiska processer, blir sådan att den också omfattar minoriteterna.

Vi fortsätter att driva på i både EU och FN från svenskt håll för tydliga åtgärder och ställningstaganden mot övergrepp på och kränkningar av humanitär rätt och MR. Vi uppmärksammar särskilt minoritetsgrupper - kvinnor, barn och andra utsatta grupper och personer. Det innebär också att vi anser att man måste ställa ansvariga till svars och att brottsoffer ska få upprättelse.

Det handlar dessutom om att se till att Irak har en ekonomi som kan klara de stora och svåra uppgifterna framöver. Det handlar om att ta hand om alla internflyktingar i Irak. Vi förstod redan under vårt besök att det är en jättestor och svår uppgift. Vi stöder FN-missionens roll i Irak och alla ansträngningar för att stödja nationell försoning och den politiska processen.

Vår syn på detta är att det är viktigt att resonera om vilka lösningar som ska komma fram. Men det måste vara irakierna själva som säger: Det här är vägen framåt. Man måste försöka komma sams om vad som ska vara lösningarna. Jag tror att problemet är konkretionen - att vi inte riktigt ser hur man skulle kunna upprätta fredade zoner och hur de skulle se ut för alla de olika minoriteter som finns i Irak i dag. Vem ska se till att garantera säkerheten så att zonerna inte i själva verket blir dödsfällor i stället? Det är de konkreta frågor som kräver ett svar för att man ska kunna handla.

Vi behöver förbereda uppbyggnaden, eller snarare återuppbyggnaden, av Irak. Vi behöver förbereda en fredlig samexistens mellan olika grupper och se till att det blir en inkluderande politisk process.

Vi har förstås uppmanat Irak att ansluta sig till ICC så att de övergrepp som sker i Irak kan prövas och bestraffas och att de som är ansvariga kan ställas inför rätta. Då får domstolen möjlighet att undersöka uppgifterna om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det ska inte spela någon roll vad det kallas; vi har en skyldighet att agera i alla lägen. Sverige är en av de mest trogna både när det gäller att ge politiskt stöd och när det gäller att se till att humanitärt hjälpa till. Upprepade gånger har vi uppmärksammat till exempel yazidiernas och andra minoriteters situation i Irak. Jag har personligen sett till att det är gjort på olika sätt via sociala medier och genom de insatser som vi gör både i EU och i FN.

Fru talman! Vår vision är densamma: ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle. Men vi talar om Irak. Vi talar inte om Sverige eller om andra europeiska västländer. Det är Irak vi talar om. Vad är alternativet för att de här människorna ska överleva det övervåld som de dagligen utsätts för? Det är det vi diskuterar, Hillevi. Det du talar om gäller kanske om 100 eller 200 år, och vi vet inte ens om det är möjligt. Detta är ett sekteristiskt och odemokratiskt samhälle byggt på sekterism. Konstitutionen är sådan, och så vidare.

Fru talman! Det finns en sak som förvånar mig. När man fattar ett resolutionsbeslut i EU-parlamentet vet jag att det inte är bindande. Det är en rekommendation. Men om inte ens medlemsstaterna verkar aktivt för att resolutionerna ska bli verklighet - vad är det då för mening med att de svenska parlamentarikerna, i det här fallet socialdemokraterna i EU-parlamentet, stöder resolutioner liknande denna? Utrikesministern på hemmaplan är ju helt avvisande till de beslut som fattas. Det förvånar mig, och detta skulle jag vilja ha ett svar på.

Europarlamentet har röstat igenom en resolution om självstyre för bland andra kristna, yazidier och andra i olika områden i Irak på grund av att man anser att detta i dag är det enda alternativet för att de ska kunna återvända och fortsätta att leva i det egna hemlandet. Det handlar om lokalt självstyre i samråd med och underställt Bagdadregeringen. Det handlar inte om att på något sätt sära på landet.

Fru talman! Dessutom uppmanar Europaparlamentet den europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och de internationella samfunden att aktivt stödja resolutionen. Utrikesministern kommer snart att vara i FN-stolen i säkerhetsrådet. På vilka sätt kommer utrikesministern att verka i FN:s säkerhetsråd och gentemot den irakiska regeringen för att en fredad zon blir verklighet?

Fru talman! Tack så mycket, Robert Halef! Jag delar din bitvisa förtvivlan över situationen i Irak. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar alla framkomliga vägar.

Jag kan bara upprepa det jag sa förut: Det finns ingen enkel lösning. Det finns inte heller något koncept som man omedelbart kan placera i eller tillämpa på Irak och säga: Nu kallar vi det här för fredade zoner, och så är de det. Jag önskar att det fanns någonting som angav hur detta ska genomföras. En regering har ju också ansvar för att se till att det händer saker och att någonting praktiskt kan realiseras på marken som gör det lättare för människor. Hur ska det gå till?

Jag önskar att det hade stått i resolutionen, som jag i övrigt tror omfattar hundratals förslag och som är något mycket mer än bara detta förslag. Jag säger inte alls att jag är helt avvisande. Jag tror att alla goda idéer måste prövas för att se till att Irak, och särskilt de utsatta minoriteterna där, får en framtid. Men hur ska det genomföras och av vem? Och går det att göra om inte Irak som land säger att detta är vägen framåt och att de är med på det? Hur ska man då kunna kalla det för en fredad zon?

Det finns någonting som inte är realistiskt i att bara skapa ett koncept och sedan inte kunna ange hur det ska åstadkommas.

Jag tar ansvar också för att det vi gör ska kunna realiseras och bidra till att skapa en bättre situation på marken. Det finns ett politiskt spår, ett humanitärt spår och faktiskt också ett militärt spår för att kämpa ned Daish, därför att de är orsak till så mycket lidande för inte minst minoriteterna i Irak.

Överläggningen var härmed avslutad.