Framtiden för svenskt sportskytte

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat kultur- och demokratiministern med ansvar för idrottsfrågorna hur hon ser på sportskyttets möjligheter att bedriva sin sport i framtiden om den tidigare föreslagna överimplementeringen av EU:s vapendirektiv beslutas.

Alexandra Anstrell har även frågat hur statsrådet tänker sig att Sverige ska kunna behålla sin ledande position inom sportskyttet om man inte kommer att kunna resa med sina vapen och om statsrådet har för avsikt att agera för att säkerställa att hoten mot en väldigt stor sport i Sverige inte kommer att få genomslag i implementeringen av EU:s vapendirektiv.

Slutligen har Alexandra Anstrell frågat om statsrådet avser att agera för att förenkla för dessa laglydiga sportskyttar.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en vapenlagstiftning som håller en hög internationell skyddsnivå. Den uppfyller därmed redan i dag i många avseenden de krav som ställs i ändringsdirektivet.

På grund av flera stora terroristattacker som inträffade under 2015 påskyndades uppdateringen av EU:s vapendirektiv. Syftet med ändringsdirektivet är att på ett proportionellt sätt motverka att skjutvapen missbrukas för brottslig verksamhet eller vid terroristattacker. Genom ändringsdirektivet får vi en gemensam miniminivå inom EU för bland annat märkning, registrering och förvaring av skjutvapen.

Redan under förhandlingarna av direktivet arbetade regeringen aktivt för att de nya reglerna inte skulle bli onödigt betungande för jägare och målskyttar. Även vid genomförandet av direktivet i svensk lagstiftning har fokus varit att de nya reglerna i så liten utsträckning som möjligt ska medföra olägenheter för jägare och målskyttar.

Sverige är dock givetvis - i likhet med alla andra EU-länder - skyldigt att genomföra de ändringar som krävs för att möta kraven i ändringsdirektivet. Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga att förslagen inte ska gå längre än vad direktivet kräver.

Enligt bilagan till ändringsdirektivet flyttas vissa vapen som tidigare kategoriserats som kategori B-vapen upp till kategori A, förbjudna vapen. Detta följer av ändringsdirektivet och inte av regeringens förslag. Det är alltså en missuppfattning att regeringens förslag leder till en omklassificering eller att kategoriseringen görs i regeringens förslag till lag.

Klassificeringen av vapen gäller lika inom hela EU. Regeringens lagförslag innebär att tillstånd till vissa vapen ska omprövas vart femte år, vilket redan sker i dag för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott. Omprövningen påverkar dock inte kategoriseringen av vapen.

Inom EU gäller minimiregler för flygsäkerhet. Det är tillåtet för enskilda medlemsländer att ha strängare regler. Det är också upp till varje flygbolag att bestämma om vapen ska få transporteras. Om flygbolagen väljer att neka någon att flyga är det på grund av egna riktlinjer, inte på grund av svensk rätt. De lagändringar som regeringen har föreslagit kommer inte att påverka möjligheten för målskyttar - vare sig svenska målskyttar eller andra EU-medborgare - att flyga med vapen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är dock lite besviken på svaret; ursäkta mig för min rättframhet. Jag upplever inte att jag riktigt har fått svar på mina frågor.

Jag hade också förväntat mig att ansvarigt statsråd för just idrottsfrågor kunde vara här och ta ansvar för sina frågor och svara på ställda frågor.

Jag vet att många runt om i Idrottssverige är med oss och lyssnar nu - hej!

En av mina frågor var hur idrottsministern ser på sportskyttets möjligheter att bedriva sin sport i framtiden om den tidigare föreslagna överimplementeringen av EU:s vapendirektiv beslutas.

Jag undrade vidare hur Sverige ska kunna behålla sin ledande position inom sportskyttet om man inte kan resa med sina vapen.

Jag undrade avslutningsvis hur statsrådet avser att agera för att förenkla för dessa laglydiga sportskyttar.

Jag kan endast tolka idrottsministerns, alltså det miljöpartistiska statsrådet Amanda Linds, totala avsaknad av svar här i dag som att hon inte alls har något intresse av en av Sveriges största sporter. Jag får vara tacksam för att regeringen ändå tar sig tid att skicka hit en representant en måndag så här i början av juni, även om jag inte riktigt har fått svar på mina frågor.

Fru talman! I denna fråga, som gäller problematiken för Sveriges sportskyttar om regeringens tidigare förslag om en överimplementering av EU:s vapendirektiv skulle gå igenom, tycker jag att det är viktigt att hålla isär saker och ting och att inte blanda ihop saker i onödan, för då blir det otydligt, och då är det lätt att saker och ting missuppfattas och kan misstolkas.

Det första gäller detta med EU:s vapendirektiv. Det ska ju handla om implementeringen av just EU:s vapendirektiv. Vill regeringen eller riksdagen göra ändringar i vapenlagen av andra skäl borde det tas i särskild ordning. Annars kan det lätt misstolkas som att det skulle vara EU:s vapendirektiv som kräver vissa förändringar som inte kräver det.

Fru talman! Ni hör ju hur snurrigt detta kan bli.

Det andra gäller ägare av lagliga vapen och ägare av illegala vapen. Det är de illegala vi vill komma åt. Det gör vi inte med regeringens tidigare förslag till implementering. Det är en överimplementering som egentligen bara straffar de laglydiga och som inte ger någon större effekt för ägarna av illegala vapen.

Det är klart att vi vill ha åtgärder för att komma åt de illegala vapen som florerar i Sverige. Det är de som gör störst skada.

Förra året rapporterade Brå 6 700 vapenbrott. Tullen beslagtog endast 41 vapen under samma år. Vi hade 306 skjutningar på gatan förra året, och i år har vi redan haft över 100 skjutningar. Detta, fru talman, kommer nog dessvärre inte att ändras för att regeringen gör det svårare för laglydiga att utöva sin sport.

Om man granskar EU:s vapendirektiv ser man att det är tydligt att detta går att införa med minimalistiska åtgärder, för tanken med direktivet var att harmonisera så att hela EU hänger med. Och Sverige hänger med. Statsrådet Damberg har också svarat i sitt anförande att det är en gemensam miniminivå inom EU.

Jag har kollat lite på andra interpellationsdebatter. Förra året sa er kollega i regeringen, statsrådet Johansson:

"Jag vill ha detta sagt, för jag har sett att det florerar många myter på sociala medier. Man vill gärna beskriva det som att vi vill ta ytterligare steg för att försvåra. Nej, det kommer vi inte att göra."

Ändå står vi här i dag med ett förslag som skulle vara en överimplementering. Tycker inte statsrådet att det är lite udda att påstå att det förslag som ni tidigare har lagt fram inte går längre än EU:s krav när ni på en rad punkter går längre än direktivet och när ni till och med medger i lagrådsremissen att ni inte utnyttjar alla möjligheter till undantag?

Fru talman! Man kan backa tillbaka. Det är implementeringen av EU:s vapendirektiv som vi är inne på - alla som följer debatten har kanske inte full koll på det. Det är inte någonting som regeringen har hittat på, utan det var ett gemensamt EU-beslut. Jag tror att till exempel våra partier i Europaparlamentet röstade för att man skulle tillämpa mer enhetliga regler i EU.

Detta är viktigt, för Sverige har haft en vapenlagstiftning som har haft en hög internationell standard, så vi möter redan i dag de flesta krav i det nya vapendirektivet. Men i vissa frågor måste vi ändra vår lagstiftning för att möta minimikraven.

Jag har inga ambitioner att överimplementera detta, precis som Morgan Johansson svarade tidigare. Däremot har jag ett intresse av att miniminivån upprätthålls i EU. Om flera länder i EU hade haft en fungerande registrering av vapen, omprövning av vapen och märkning av vapen hade vi nämligen inte haft lika många illegala vapen som hade kommit in till Sverige. Det är egentligen mitt primära intresse som inrikesminister - att vi får upp nivån på vapenlagstiftningen i andra länder som inte har haft en sådan lagstiftning tidigare.

Tillbaka till Sverige. Vi har haft en särskild utredare som har tittat på EU-direktivet. Det mer konkreta förslaget från regeringen var att han skulle föreslå inte en överimplementering utan en implementering på miniminivå utifrån det. Hans förslag kom. Vi skickade ut det på remiss. Det fick stor kritik. Vi ändrade i förslaget. Vi försökte liksom täppa till där det fanns synpunkter. Han hade kanske inte kommit fram till rätt slutsats. Det kanske gick att tolka det på något sätt.

Trots det finns det stor kritik mot regeringens förslag. Problemet för mig, som ansvarig minister, är att tiden tickar och går. Implementeringen av direktivet skulle ha skett förra året. Nu finns det snart risk att EU återkommer och ger Sverige böter, som tickar varje månad för att vi inte implementerar ett gemensamt direktiv. Det är inte bra. Det tror jag inte att någon gillar.

Då blir jag lite förvånad. Jag vill ändå säga att detta är ganska snårigt. Man måste nästan vara jurist för att kunna tolka alla regler i EU:s vapendirektiv så att man hamnar rätt. Vi har haft en jurist som har tolkat det. Sedan finns det andra som hävdar: Nej, det är inte rätt tolkning. Det finns utrymme att göra andra tolkningar.

Då har jag bjudit in till en öppen diskussion om detta. Jag bjöd in de borgerliga partierna till överläggningar. Nej, då ville man inte komma. Jag sa: Jag kan då presentera någon form av förändrat förslag när jag har försökt lyssna till er. Vad är det ni tycker är viktigt? Nej, vi kommer inte. Ni måste presentera ert förslag innan vi kommer till något möte.

Det är möjligt att man gör så nu för tiden i riksdagen, men jag har aldrig under min tid i riksdagen varit med om att partier inte vill komma när regeringen vill diskutera hur en lagstiftning ska utformas på ett klokt sätt.

Jag kommer att försöka ta denna fråga framåt. Jag kommer att försöka vara så konstruktiv som jag kan vara. Men, ärligt talat, det finns delar i vapendirektivet som går längre än svensk vapenlagstiftning och som innebär att vi måste ändra våra system något för att möta de nya gemensamma minimikraven. Det tror jag inte att något av våra partier kommer ifrån.

Sedan tror jag att vi är ganska överens i denna kammare om att implementeringen av vapendirektivet handlar om att implementera ett vapendirektiv. Det handlar inte om att på något sätt sänka den lagstiftning vi har haft i Sverige. Det har jag hört väldigt få företrädare säga.

Jag tror och hoppas fortfarande att vi ska hitta en väg framåt, men det är ganska snårigt och juridiskt. Min ärliga utgångspunkt i detta är att vi inte ska sänka våra krav i Sverige, men vi ska heller inte överimplementera EU:s vapendirektiv.

Fru talman! Regeringen talade väldigt mycket före valet 2018 om att man inte skulle införa några förändringar som försvårade för jägare eller skyttar. I stället skulle ni förenkla. När det gäller det förslag som är utskickat undrar jag: Kan statsrådet beskriva hur den regel ni vill införa, som i praktiken skulle innebära ett stopp för internationella tävlingar i många skyttegrenar, är att förenkla eller underlätta?

Statsrådet sa att tiden tickar och går. Ja, att regeringen inte har presenterat en proposition kan man ju inte skylla på oppositionen. Vi undrar naturligtvis varför regeringen har forcerat ärendet så att det inte kom till justitieutskottet i planerad tid före EU-valet i maj.

Fru talman! Jag har pratat med skyttar i landslaget. De säger att de är enormt lättade över att regeringens förslag som lämnades till Lagrådet inte har blivit verklighet. Hade förslaget trätt i kraft hade man inte kunnat ha VM i dynamiskt skytte i augusti i år eftersom de utländska skyttarna då inte hade kunnat ta in sina tävlingsvapen i Sverige utan att begå vapenbrott.

Detta är svårt, precis som statsrådet var inne på. Man behöver vara jurist, och man behöver förstå en massa saker som man dagligdags kanske inte håller på med. Men jag tänker att jag ändå ska vara pedagogisk, eftersom det är många som lyssnar.

Fru talman! I min ena hand har jag en penna som får symbolisera ett vapen i klass B. I min andra hand har jag en likadan penna som alltså får symbolisera ett likadant vapen - ett vapen i klass B. Till pennan i min ena hand tillför jag nu en annan typ av penna. Den får symbolisera ett magasin om mer än tio patroner. Då är det kombinationen i den handen som skulle kategoriseras som vapen i klass A. I min andra hand har jag fortfarande ett vapen i klass B. Om jag nu tar bort magasinet är det fortfarande ett halvautomatiskt vapen i klass B. Det är egentligen aldrig så att vapnet ändras, utan det är kombinationen.

I regeringens förslag, som var ute på remiss, föreslås det att ett halvautomatiskt vapen som kan ta ett magasin med mer än tio patroner ska kategoriseras som klass A. Då skulle alla laglydiga skyttar runt om i Sverige som äger vapen i klass B och som bara vill utöva sin sport bli drabbade. Hur menar statsrådet att regeringens förslag skulle underlätta för våra sportskyttar? Och hur menar statsrådet att detta förslag om överimplementering skulle minska den illegala vapenhandeln och minska terrorn?

Fru talman! Vi håller på och jobbar med att försöka hitta en väg framåt. Vi försöker tolka vad olika partier har tyckt. Eftersom partierna inte vill komma till en diskussion om detta är det inte en helt enkel process för regeringen att hantera. Jag är väldigt förvånad över att partierna väljer att inte komma på möten för att diskutera hur man ska komma framåt i en gemensam fråga. Givet detta kommer vi att försöka ta oss framåt, och vi får kanske återkomma till de frågorna när vi har presenterat det.

Bara för att göra den sista frågan lite mer komplicerad ska man vara medveten om att det skulle innebära två tillstånd i stället för ett: ett tillstånd när man inte har magasinet i och ett tillstånd när man har magasinet i. Det är alltså inte så att man inte behöver något tillstånd alls, utan i en sådan väg framåt kommer man att behöva två tillstånd. Det är inte helt logiskt varför det skulle minska administrationen och underlätta för stora grupper i Sverige.

Frågan om klassificering sköts inte av regeringen, utan de olika vapentyperna klassificeras i bilagan. Detta kommer fortfarande att gälla.

Vi kommer att fortsätta att titta konstruktivt på det här, men vi kan inte heller undgå att implementera vapendirektivet. Det betyder också att de förenklingar som jag har talat om tidigare i den här talarstolen som handlar om vapengarderoben och tiden för tillståndsprövning får hanteras i en separat produkt, eftersom det här är ett svar på EU:s vapendirektiv.

Vi ser framför oss hur vi kan gå framåt med flera förändringar som också kan underlätta vardagen och verkligheten för både sportskyttar och jägare, men just nu är mitt fokus på att vi på något sätt måste hitta en väg framåt kring EU:s vapendirektiv. Jag har inga andra ambitioner än att vi för det första inte ska sänka den lagstiftning vi har i Sverige och för det andra inte överimplementera vapendirektivet.

Fru talman! Jag är ny i riksdagen, men jag har uppfattat det som att regeringen lämnar ett förslag, alltså en proposition, som vi senare kan framföra våra åsikter om. Det är vi också beredda att göra.

I går kväll rapporterades en skjutning i min kommun Västerhaninge, där min dotter nästan dagligen passerar på väg till och från sin skola. Vet ni, jag tror att statsrådet Damberg och jag är lika måna om att dessa skjutningar ska upphöra i Sverige. Däremot delar jag inte synen att det förslag som regeringen tidigare har skickat ut skulle få det att upphöra.

Jag undrar hur statsrådet avser att förenkla för våra laglydiga sportskyttar. Hur ska de kunna resa om deras vapen klassas som krigsmateriel? Vid transport av vapen på flyget finns det internationella regler som säger att varje flygbolag självt får välja om de vill transportera sportskyttevapen men att tillstånd krävs från alla inblandade länder, inklusive för överflygning, när det gäller just krigsmateriel.

Fru talman! Då dessa tillstånd åligger flygbolaget att på egen bekostnad införskaffa är det högst troliga utfallet att det inte kommer att gå att transportera ett vapen i kategori A på flyget om regeringens förslag om implementering går igenom.

Så här i sista svängen i dagens debatt och som jag var inne på tidigare undrar jag om statsrådet Damberg kan beskriva hur den regel ni vill införa och som i praktiken skulle innebära stopp för internationella tävlingar i många skyttegrenar är att underlätta för sportskyttarna.

Fru talman! Jag har redan svarat på frågan om hur inte minst Regeringskansliets jurister ser på frågan om flygbolagens ansvar, att det inte blir några olika regler i de olika EU-länderna och att det inte är svensk lagstiftning som ligger till grund för kategoriseringen utan bilagan till vapendirektivet.

Å andra sidan ska jag säga att det inte blir rätt om det beskrivs som att jag står här och säger att vi ska implementera EU:s vapendirektiv för att jag tror att det skulle lösa problemet med alla illegala vapen. Det tror jag absolut inte. Däremot måste vi implementera EU:s vapendirektiv. Vi borde ha gjort det redan förra året, och gör vi det inte så kommer vi att snart att börja betala böter till EU för detta - pengar som kommer att tas från polisen eller andra viktiga myndigheter.

Det vill inte jag, och därför vill jag implementera EU:s vapendirektiv. Jag vill också få upp en miniminivå för vapenregistrering och hantering i EU, för det har stor betydelse för oss.

Det vi har gjort när det gäller illegala vapen, förutom att vi stärker Polismyndigheten som växer som myndighet med fler polisanställda och en kraftsamling i de utsatta områden där polisen i dag säger att det försiktigt går åt rätt håll, är att genomföra en vapenamnesti där jag tror att 12 000 vapen samlades in och därmed är borta från marknaden i Sverige, vilket är väldigt bra. Vi har myndighetssamverkan mellan olika myndigheter för att komma åt det här, och vi ger tullen ökade resurser för att jobba mot införsel av illegala vapen. Detta kommer att fortsätta.

Dessutom har vi infört en ny, striktare vapenlagstiftning i Sverige som innebär att om du har ett vapen illegalt blir du som regel häktad. Detta betyder att polisen i dag häktar fem gånger fler för grovt vapenbrott än bara för några år sedan.

Vi ger oss alltså på de illegala vapnen. Däremot måste vi tyvärr implementera ett vapendirektiv som inte bara underlättar utan också ger en del bök eftersom våra svenska regler inte ser ut exakt som vapendirektivet medger.

Jag ser dock fortfarande fram emot någon form av konstruktiv dialog med de borgerliga partierna om att hitta en väg framåt, där vi implementerar vapendirektivet på ett så smart sätt som möjligt som inte försvårar i onödan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.