Framtiden för biståndet

Fru talman! har frågat mig om jag avser att gå mot mer handel eller fortsatt bejaka den traditionella biståndspolitiken. Han har också frågat mig om det finns skäl att göra en positionsförflyttning inom biståndet, om jag avser att vidta åtgärder för att det svenska biståndet i större utsträckning ska kunna villkoras samt hur jag och regeringen kommer att främja förverkligandet av FN:s Agenda 2030 genom att arbeta för global tillväxt.

Jag kan stolt säga att Sverige har ett innovativt utvecklingssamarbete. Vi är bra på att tänka nytt gällande de många utvecklingsutmaningarna globalt. OECD-Dacs senaste utvärdering av svenskt utvecklingssamarbete visade att Sverige ligger i framkant och att vi under lång tid har arbetat för att stärka innovationskraften inom utvecklingssamarbetet.

Svenskt bistånd verkar inte enskilt, avgränsat från andra områden i samhället. Att bekämpa fattigdom och förtyck, motverka konflikter och verka för ett mer jämställt samhälle är något som skapar förutsättningar för demokrati och ekonomisk utveckling. Utan fungerande, jämställda och hållbara stater kan inte företag verka.

Ett exempel på innovativt tänkande är ett arbetssätt vi arbetat med sedan 2016. Vi kallar det "bredare relationer", och syftet med arbetssättet är att fånga synergier mellan vårt utvecklingssamarbete, exportfrämjandet och handelspolitiken. Därmed kan vi bygga bredare ekonomiska relationer mellan oss och våra partnerländer som också sträcker sig bortom biståndet. Arbetssättet kopplar samman den svenska resursbasen med utvecklingssamarbetet och ger därmed svenskt näringsliv möjlighet att bidra till den globala utvecklingen - utan att villkora eller binda vårt bistånd.

Genom vårt utvecklingssamarbete arbetar vi också på flera sätt för en fri, rättvis och regelbaserad handel och för att utvecklingsländernas deltagande i internationell handel ska öka. Sverige bidrar bland annat till Aid for Trade för att ge stöd till utvecklingsländer att delta i internationell handel, och vi ger också stöd till exportörer i utvecklingsländer att exportera till Sverige och EU genom den nationella kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också stärkt Swedfunds roll i utvecklingssamarbetet. Swedfund är ett helstatligt bolag som investerar i långsiktigt hållbara privata företag i låg- och medelinkomstländer, vilket bidrar till att skapa jobb där. Ett annat verktyg som jag gärna vill lyfta är Sidas garantiinstrument, som mobiliserar privat kapital och därmed ökar resurserna för ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Sida hade vid årsskiftet en garantiportfölj om nästan 9 miljarder kronor som i sig mobiliserat finansiering om nästan 24 miljarder kronor.

Vad gäller frågan om att villkora biståndet vill jag påminna om att målet för svenskt utvecklingssamarbete är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Men utvecklingssamarbetet är inte utan villkor. Sverige står tydligt upp för demokrati och mänskliga rättigheter och värnar konsekvent biståndspolitiska principer.

Regeringen anser att ett generellt villkor kopplat till frågan om återtagande inte vore en ändamålsenlig metod utan snarare skulle kunna vara kontraproduktivt. I enlighet med slutsatser som EU antagit, där främst more for more-principen tillämpas, och med principer för ett effektivt utvecklingssamarbete kan bistånd användas som grund för att medvetandegöra tredjeländer om vikten av att få till stånd ett väl fungerande samarbete om återtagande.

Avslutningsvis vill jag framhålla att för att kunna upprätthålla en human, rättssäker och långsiktigt hållbar asylpolitik måste de som efter en rättssäker prövning av sina asylskäl fått ett avslagsbeslut återvända så snabbt som möjligt. Regeringen kommer att fortsätta arbeta med återvändandefrågorna bland annat genom dialog med mottagarländer och fortsatt stöd till återvändandearbetet på EU-nivå. Det är ett arbete som leds av Justitiedepartementet.

Fru talman! Låt mig först hälsa Sveriges nya biståndsminister Per Olsson Fridh varmt välkommen!

Detta är biståndsministerns första interpellationsdebatt, och det gläder mig särskilt att de första han får möta är Magdalena Schröder och undertecknad från Moderaterna. Som jag har kommit att uppfatta den bistånds- och utvecklingspolitiska debatten i Sverige i dag, fru talman, är det nämligen så att de två partier som är mest engagerade i dessa frågor är Miljöpartiet och Moderaterna. Det är inte så att vi tycker lika, men vi har ett engagemang. Vi kan skilja oss åt när det gäller metoder och när det gäller verklighetsbeskrivning, men det finns ett delat engagemang för världen som helhet.

Därför vill jag verkligen varmt och uppriktigt hälsa Per Olsson Fridh välkommen. Som tidigare statssekreterare kan han också frågorna. Det är dessutom oftast statssekreterarna som brukar bestämma på ett departement, så det borgar för djup kunskap hos den nya ministern.

Fru talman! Min avslutande fråga i interpellationen var hur regeringen kommer att främja förverkligandet av FN:s Agenda 2030 genom att arbeta för global tillväxt. Enda gången statsrådet använder ordet "tillväxt" är när han upprepar min fråga, fru talman. I övrigt nämns inte ordet en enda gång i svaret. Ibland brukar man prata om tillväxtmotståndare, men de förhåller sig åtminstone till ordet "tillväxt". I det här fallet osynliggörs ju begreppet "tillväxt" - och det, fru talman, är ganska talande. Det avslöjar en skillnad mellan Moderaterna och Miljöpartiet, vill jag hävda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska vi kunna förverkliga Agenda 2030 om att lyfta världen, lösa ett antal problem, hantera ett antal mål och över 160 delmål har man konstaterat att vi behöver öka tillväxten i ett antal länder - i de fattigaste länderna och i utvecklingsländerna. Man har till och med pekat på 6-7 procents årlig ökning. Därför är det intressant att statsrådet inte förklarar hur Sverige arbetar för att globalt öka tillväxten.

Fru talman! När det gäller biståndspolitik brukar man i Agenda 2030-sammanhang prata om att man ska ha inhemsk resursmobilisering. Det brukar betyda att man ska försöka hitta vägar att via skatt, moms och annan uppbörd få in mer pengar så att man kan bygga skolor och sjukvård - lyfta samhällena. Men det bygger ju på flera saker. Dels behöver det finnas fungerande skatteväsen, dels behöver det finnas ett förtroende från medborgarna för att den egna staten levererar. Dessutom behöver det finnas någonting att beskatta, och det är ju det man får genom tillväxt.

Därför, fru talman, är det en central punkt hur förutsättningarna för tillväxt ordnas. Då menar vi moderater att det i grunden inte är utvecklingsbiståndet det hänger på. Det är inte genom att man får pengar utan genom hjälp till självhjälp som länder går från beroende till att växa och stå på egna ben. Och det finns ju den typen av exempel, fru talman, som biståndsministern skulle ha kunnat nämna. Indien är ett sådant exempel: Under många decennier var man en typisk biståndsmottagarnation, men nu har man gått mot egen tillväxt - mot att producera, mot att bidra.

Jag ska lämna talarstolen och ge ministern möjlighet att reflektera över vad jag har sagt. Det skulle vara väldigt givande, fru talman, att få höra hur biståndsministern ser på tillväxt.

Fru talman! Eftersom detta är även min första debatt med statsrådet vill givetvis jag också passa på att gratulera Per Olsson Fridh till det här viktiga uppdraget och hälsa honom välkommen till riksdagens kammare.

Rubriken på interpellationen är Framtiden för biståndet. Statsrådet nämnde arbetet "bredare relationer", som syftar till att bygga bredare ekonomiska relationer bortom biståndet. Just "bortom biståndet" är oerhört centralt, fru talman. Utvecklingsbistånd ska vara hjälp till självhjälp, och är det hjälp till självhjälp betyder det också att det en dag måste ta slut.

Ingen är naiv och menar att behovet av bistånd, framför allt inte behovet av det humanitära katastrofbiståndet, kommer att upphöra i morgon. Men långsiktigt måste målet vara att bistånd ska vara just hjälp till självhjälp och leda till resultat. Har man ett bistånd som leder till resultat blir resultatet ytterst att biståndet en dag inte längre behövs. Målet måste vara att gå från bistånd till handel.

Den grundläggande frågan som måste ställas i den här debatten blir om statsrådet delar uppfattningen om att bistånd, och nu talar jag om utvecklingsbistånd, ska vara hjälp till självhjälp och om han delar uppfattningen att det i så fall innebär att biståndet så som vi känner det i dag en dag måste fasas ut. Det ska inte ske i morgon men långsiktigt. Det är principiellt viktigt att förstå hur statsrådet för internationellt utvecklingssamarbete ser på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det blev många frågor på en gång här. Så ska det säkert vara. Det finns säkert en poäng från de moderata riksdagsledamöterna här att göra det på det sättet.

Tillväxtbegreppet är intressant. I biståndet har vi en term som vi ofta återkommer till som handlar om ekonomisk utveckling och också inkluderande ekonomisk utveckling. Det är en ekonomisk utveckling som är mer jämställd, mer jämlik och också hållbar på sikt.

Ska vi vara riktigt ärliga har de flesta länder som varit bland de allra fattigaste under ganska lång tid haft en väldigt stark tillväxt. Det är inte bara Indien, som Hans Wallmark nämner. Många länder i Afrika har haft en nästan tvåsiffrig tillväxt under flera år. Ändå har de kvar stora delar av sin befolkning i fattigdom.

Tillväxt löser inte på egen hand ett lands fattigdomsproblematik. Tillväxt uppstår inte heller i ett vakuum. Det kräver att det finns hållbara, fungerande energilösningar, en social dialog där människor kan komma till sin rätt och få rättigheter på arbetsmarknaden, att det finns transparens och ett aktivt arbete mot korruption och att det finns ett rättsväsen som klarar av att lösa konflikter utan att man behöver blanda in militär. Vi måste också se till att marknader tillgängliggörs för fler.

Detta jobbar biståndet med. Det är ingenting som tillväxten ordnar på egen hand eller som marknadslösningarna löser helt på egen hand. I många länder finns det i dag en väldigt begränsad finansiering för små och medelstora företag, till exempel. Det gäller särskilt för kvinnliga företagare att få tillgång till bankkonton och komma ut på marknader och för unga entreprenörer att få möjligheten att starta upp. Småbönder kan sakna krediter för att få utsäde och andra investeringar.

Utan finansiering kommer de företagen inte att växa, och de kommer inte att anställa. De kommer inte att bidra till mer försörjning eller minskad fattigdom på det sätt som de skulle kunna. Där kan biståndet bidra genom att när det ska tas lån från banker och investerare i väldigt riskfyllda miljöer dela den risken med de här finansiella institutionerna.

Genom att dela riskerna med banker och investerare möjliggör biståndet till exempel genom garantiinstrumentet att finansiering för entreprenörer blir tillgänglig. Människor som annars skulle ha väldigt svårt att få tillgång till marknader kan plötsligt starta upp, sälja sina grödor och bli en del av en fungerande ekonomi. Detta är en viktig del av biståndsarbetet.

Magdalena Schröder vill sedan diskutera bredare relationer. Det blir lite väl spekulativt om vi i dag står här och talar om att en dag kanske inte biståndet behövs. Vi lever i en tid med parallella, stora, ömsesidigt stärkande kriser. Det är en klimatkris, en artkris, en pandemi och en rättighetskris. Det är 150 miljoner människor som enligt Världsbanken trycks ut i extrem fattigdom bara i år på grund av covid-19-pandemin.

Jag har då inte riktigt tid eller råd med att ha en debatt om: Vilken dag tror du att vi inte längre behöver biståndet? Det brinner därute. Det är en kamp därute om grundläggande fri- och rättigheter, ett klimat som förvärrar och salterna som tränger in i grundvattnet och omöjliggör mänskligt liv i väldigt många utsatta och sårbara miljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror däremot så här: Vi kommer alltid att behöva globalt samarbete. Vi kommer att behöva lösa utmaningar tillsammans med andra. Vi kommer att behöva säkerställa stödet för de människor som är mest sårbara, allra fattigast, som riskerar att få sin vardag och framtid utslagen av att klimatförsämringarna förstärks eller att den väpnade konflikten startar och sedan inte tar slut.

De kommer alltid att behöva stöd under andra premisser än vad den rena tillväxten eller den rena marknadskraften kan leverera. Där kommer biståndet att spela en roll. Jag hoppas också att vi en dag långt i framtiden kan lösa det på annat sätt. Men jag vill inte spekulera i ett sådant datum här och nu.

Fru talman! Biståndsministern har alldeles rätt i att det finns en tanke från Moderaternas sida med att ställa många olika frågor. Vi är djupt nyfikna på var ministern står i ett antal frågor. Därför erbjuder vi den här möjligheten med de olika interpellationerna att få någon form av biståndspolitisk linjemarkering. Vi kommer i fred, fru talman.

Jag skulle vilja fånga upp några av de saker som ministern nämner. Först och främst pekar Agenda 2030 på behovet för de allra mest fattiga och behövande av utvecklingsländerna av ungefär en årlig tillväxt på 6-7 procent. Delar ministern den bedömningen? I så fall måste vi börja diskutera just förutsättningarna för hur man skapar tillväxt.

Forskning visar att den ekonomisk tillväxten till ytterst liten del är biståndets förtjänst. I stället skapas utvecklingen av allt bredare ekonomier där jordbrukets roll krymper och andra samhällssektorer växer. Jobb skapas till 90 procent inom den privata sektorn, varav 80 procent i små eller medelstora företag. Åtgärder för att främja ekonomisk tillväxt, internationell handel och förbättrat företagsklimat är helt avgörande för att nå biståndspolitikens yttersta mål: att utrota fattigdom och förtryck.

Fru talman! Jag tycker nog att biståndsministern delvis var inne på det. Det handlar just om sådana enkla saker som utsäde. Det kan handla om mikrolån och att skapa förutsättningar. Det tror jag att många har en delad åsikt om. Den intressanta frågan är, och det är väl det Moderaterna undrar när det gäller det biståndspolitiska linjetalet: Hur ser man på slutmålet?

Är det att man ska kunna få hjälp till självhjälp, att man ska kunna stå på egna ben och få den egna kraften? Eller är det ett bistånd som varar under mycket lång tid? Det Moderaterna erbjuder är en biståndspolitik där vi vill eftersträva att länder får hjälp till självhjälp så att de kan stå på egna ben och nå den egna tillväxten.

Det är ingen som påstår att detta är enkelt. Det är ingen som påstår att detta kommer att ske i morgon. Men vi påstår och hävdar att det måste finnas den typen av långsiktiga mål för biståndspolitiken. Då är min fråga, fru talman, om regeringen delar den synpunkten eller inte.

Fru talman! Sedan nämner biståndsministern flera gånger detta med garantier och framhäver det som ett gott exempel. Garantiinstrumentet gäller hur man ordnat med 9 miljarder i stöd och 24 miljarder från privata finansiärer. Det är ett utmärkt exempel.

Fru talman! Samtidigt har riksdagen nu att behandla en riksrevisionsrapport. Den kommer att debatteras om några veckor här i kammaren. Riksrevisionen pekar på att det är ett problem inom Sida. Man prioriterar hellre utbetalningsmål än att ordna den här typen av garantiinstrument. Det står i Riksrevisionens egen rapport.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också den kritik som vi har från Moderaternas sida. Vi skulle vilja ha längre biståndsramar. Vi talar om fyraåriga ramar. För vår del vill vi gå ifrån det utbetalningsmål som regeringen har om 1 procent av bni. Vi vill se till resultatet, inte till ett utbetalningsmål.

Fru talman! Jag avkräver inte statsrådet ett datum för när biståndet inte längre kommer att behövas. Min fråga handlade om det långsiktiga målet. Även om svaret kom något motsträvigt så kom det ändå, vilket trots allt är ett väldigt viktigt besked om jag tolkade det rätt, att statsrådet delar bilden att långsiktigt måste målsättningen vara att utvecklingsbiståndet så som vi känner det i dag en dag måste ta slut.

Det var ett viktigt besked att statsrådet delade den långsiktiga målsättningen att utvecklingsbistånd ska vara just hjälp till självhjälp. Det är viktigt att statsråden delar den bilden. Det var för mig - om jag uppfattade det rätt - ett nytt besked givet det liv som det blev när Moderaterna sa att långsiktigt måste utvecklingsbiståndet som vi känner det i dag präglas av en nollvision. Jag upprepar: en vision. Det handlar inte om att biståndet per automatik ska upphöra en viss tid, utan det är en vision om att utvecklingsbiståndet inte ska vara för alltid.

Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att hela det svenska biståndet ska arbeta för att gå mot en långsiktig utfasning och mer i riktning mot handel?

Fru talman! Jag tycker kanske inte att Moderaterna ska ta åt sig äran att vara först ut med en vision om en värld fri från fattigdom och förtryck utan risk för pandemier och där klimatförändringarna inte längre utgör ett hot mot mänskligt liv på den här planeten.

Det är en vision och en dröm som också jag har. Det är den jag jobbar för, och det är den biståndet jobbar för att skapa. Om det är det som Magdalena Schröder menar är hennes och Moderaternas vision om att en dag någon gång, den dag världen är fri från fattigdom och förtryck, kanske inte biståndet behövs - då är vi överens. Men att nu lägga en plan för att fasa ut svenskt bistånd är inte förenligt med den visionen eller den drömmen.

Det Moderaterna erbjuder är inte heller en ny biståndspolitisk princip och ett resultatfokuserat bistånd. Det Moderaterna erbjuder är en kraftig nedskärning av det svenska biståndet med ett uttalat fokus på det humanitära biståndet och inte på de långsiktiga fattigdomsbekämpande insatserna som också bidrar till att privat kapital kommer in, investeringar sker och tillväxten kan tillkomma.

När man vill dra ned biståndet från 1 procent till 0,7 procent och samtidigt öka det humanitära biståndet kvarstår bara hälften av det långsiktiga utvecklingssamarbetet och stödet därtill - det som finansierar demokratirörelser runt om i världen, det som finansierar och säkerställer att kvinnor kan få tillgång till säkra aborter och det som möjliggör att vi kan mota klimatförändringarna och minska sårbarheten hos de allra fattigaste när översvämningarna eller torkan slår till. Detta är det moderata erbjudandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksrevisionen är faktiskt inte alls särskilt kritisk mot Sidas garantiinstrument utan konstaterar tvärtom att det fungerar väldigt bra. Den här regeringen har också valt att i varje budget öka garantiramen. Siffror från 2019 visar att de 220 miljoner som använts har mobiliserat 16,7 miljarder i investeringar som har kommit fattiga människor till del. Det är en fantastisk utveckling, och det är ett modernt och innovativt utvecklingssamarbete. Det står Miljöpartiet för.

När det gäller 6-7 procents tillväxt har jag ingen anledning att ifrågasätta detta påstående. Men det får inte vara en tillväxt som bygger på fortsatt fossilberoende. Det får inte vara en ekonomi som bygger på fortsatt uthämtning av fossila resurser ur planeten. Det behöver vara en tillväxt som bygger på förnybar energi.

Det får inte heller vara en tillväxt som ökar klyftorna på det sätt som har skett de senaste tre decennierna. När vi har varit lyckosamma i att lyfta människor ur fattigdom har vi också ökat klyftorna i och mellan länder till nivåer vi aldrig tidigare har sett. Det är inte den tillväxten vi behöver se framåt.

Vi behöver se en inkluderande ekonomisk utveckling, byggd på förnybar energi, som minskar klyftorna mellan människor, som ser till att kvinnor och män får lika tillgång till arbetsmarknad och ekonomi och som ser till att flickor och pojkar kan lyckas och få tillgång till skola och utbildning. Det ska vara en utveckling där man inte gifter bort flickor på grund av ekonomiska bekymmer även om tillväxtsiffrorna i ens land är tvåsiffriga.

Den typen av tillväxt, Hans Wallmark, jobbar vi för, och det är där vi vill att biståndet ska in och göra nytta.

Fru talman! Jag förnekar på inget sätt att Miljöpartiet och ansvariga statsråd drivs av en dröm. Tvärtom, fru talman, sa jag inledningsvis att jag tror att det finns ett förenande engagemang mot fattigdom och förtryck. Däremot skiljer våra metoder oss åt, och kanske ibland också verklighetsbedömningarna.

På samma sätt måste jag rätta statsrådet: Jag sa inte att det var någon som i grunden var emot garantiinstrumenten som sådana. Tvärtom - jag tror att de är bra exempel. Däremot konstateras just i riksrevisionsrapporten att det är ett problem att en hel del i Sidas verksamhet uppfattar att man har detta utbetalningsmål, och det kan förhindra att man i stället sätter resurserna till att allokera och ordna resurser till garantiinstrumenten.

Fru talman! Jag tycker också att det är otroligt glädjande att ministern nämner tillväxt. Sedan kan man definiera det på olika sätt och med vissa olika grundförutsättningar. Det är också ett av skälen till att vi har inbjudit till den här typen av debatter - för att se var skillnaderna finns.

Jag delar mycket av det som ministern nämner. Men samtidigt är det grundläggande, oavsett om vi använder oss av vindkraft eller kärnkraft, att om vi ska kunna lyfta människor ur fattigdom och förtryck - framför allt de absolut fattigaste - kräver det den här typen av tillväxttal. Det är därför man måste fundera på hur man skapar förutsättningarna för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill ge statsrådet rätt: Det kan handla om något så till synes enkelt som utsäde eller mikrolån. Men det kan också handla om något så svårt och komplicerat som att ett land som Sverige hjälper andra länder att komma in i WTO-processer och handelsprocesser. Statsrådet nämnde själv detta att ordna tillgång till marknader.

Därför, fru talman: Jag kommer i fred. Låt oss se vad vi kan diskutera trots att vi har olika åsikter om en del saker. Men hur skapar vi förutsättningar för en värld där vi bekämpar fattigdomen och bekämpar förtrycket? Jag och Moderaterna tror att tillväxt är en av nycklarna till detta.

Fru talman! Jag vill då också passa på att ge Hans Wallmark rätt i att det är klart att handel är ett enormt viktigt verktyg för den här hållbara ekonomiska utvecklingen.

Det gläder då såklart Hans Wallmark att veta att vi också i svenskt bistånd stöder utsatta och fattiga länder i deras anslutningsarbete till WTO och i deras arbete med att kunna förhandla om handelsavtal. Vi stöttar och ligger på i EU-ländernas handelspolitik för att EU ska ta hänsyn till utvecklingsländernas behov och intressen.

Vi är en stark röst i det multilaterala systemet inom WTO mot protektionism som slår hårt just mot utvecklingsländernas exportmöjligheter. Handel är ett enormt viktigt instrument i fattigdomsbekämpningen, och likaså investeringar.

Men återigen måste vi fundera på: Vad krävs för att investeringar ska komma på plats? Jag gjorde nyligen en resa till Bangladesh, och inför resan träffade jag svenska näringslivsintressen som finns på plats med produktion i Bangladesh. Jag frågade dem: Vad är det för två medskick ni vill ge mig när jag träffar regeringsrepresentanter i Bangladesh för vad som krävs för att era investeringar ska fortsätta att öka i det här landet? De svarade: Ge oss ren energi, och ge oss ökad social dialog så att vi vet att våra produkter är gröna och rättvisa! Då kommer vi att kunna öka våra investeringar.

Det här är områden där biståndet definitivt kan hjälpa till och där vi kan bidra till förutsättningarna för den här hållbara tillväxten, förutsättningarna för människor att vara delaktiga i ekonomin och förutsättningar för länder att resa sig ur fattigdom och få tillgång till de globala marknaderna på ett rättvist och hållbart sätt.

Avslutningsvis gläder det mig att ni har bjudit in till debatten i dag. Det gläder mig att vi har de här diskussionerna. Tack för vänliga ord och delat engagemang för världen som helhet! Det är en bra utgångspunkt för diskussioner.

Jag tror att när vi förstår varandra bättre och känner till intressen och ingångar kommer vi också att komma längre i förståelsen för varför världen är viktig för Sverige och varför Sverige är viktigt för världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.