Förutsättningarna för fårskötsel i Sverige

Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att ge den viktiga fårskötseln i Sverige och i Mälardalen förutsättningar för att utvecklas och tillväxa, om jag avser att vidta några åtgärder så att förutsättningarna för fårskötsel, utan allvarliga störningar från rovdjur, kan förbättras och om jag avser att ta några initiativ mot bakgrund av att olika länsstyrelser gör olika bedömningar vid skyddsjakt, till exempel när det gäller stängsel som håller inne djuren och som håller ute varg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sten Bergheden har frågat mig hur regeringen avser att klara målet i livsmedelsstrategin om att öka matproduktionen när lantbrukare lägger ned sin verksamhet på grund av angrepp från varg.

Magnus Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att snarast möjliggöra snabb och effektiv skyddsjakt när tamdjur hotas av rovdjur.

I min roll som landsbygdsminister ingår många gånger att balansera målkonflikter, som i detta fall mellan livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion och vikten av biologisk mångfald i betesmarker mot att rovdjur ska kunna uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus. Jag känner till att en fårskötselgård nyligen har meddelat sin avsikt att lägga ned sin verksamhet som en följd av den senaste tidens vargattacker.

Verksamheten vid säteriet, från uppfödning och produktion till gårdsförsäljning, har gett konsumenter tillgång till närproducerade ekologiska livsmedel.

Ett av målen för de strategiska områdena i regeringens livsmedelsstrategi är att konsumenter ska ha stort förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val, exempelvis av närproducerat och ekologiskt. Betande djur behövs för den biologiska mångfalden, så att ängs- och betesmarker inte växer igen. Regeringen har gjort satsningar i budgeten för de här unika naturtyperna, med förhoppningen att fler betande djur ska bidra till den svenska livsmedelsproduktionen. Det skapar i sin tur jobb på landsbygden. Att lantbruksverksamheter läggs ned är därför något som jag som landsbygdsminister djupt beklagar.

Det övergripande målet för rovdjurspolitiken är att rovdjuren ska ha gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Politiken ska ta hänsyn till människor som lever och bedriver näringar i de områden där rovdjur finns. Sverige behöver en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion för att uppfylla miljömål om biologisk mångfald, varierat odlingslandskap och värdefulla kulturmiljöer.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit en rad åtgärder för att bringa ordning och reda inom rovdjurspolitiken och för att förbättra situationen för näringsidkare med tamboskap. Förhoppningen är att dessa åtgärder ska kunna minska motsättningarna mellan dessa viktiga intressen. Anslaget till kostnader för rovdjursskador och till åtgärder som förebygger angrepp, till exempel stängsel, har höjts med ca 40 procent under mandatperioden till drygt 52 miljoner kronor för 2018. Regeringen har också infört en ny förordning för att möjliggöra att de anslagna medlen enklare och bättre ska kunna komma till användning, i enlighet med unionsregler om statsstöd.

Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för att genomföra den beslutade rovdjurspolitiken. Myndigheten har delegerat rätten att besluta om skyddsjakt efter varg till de länsstyrelser där varg förekommer. Det är viktigt att dessa beslut fattas regionalt, där man har kunskap om sina lokala förhållanden, och skyddsjakt är en viktig del i rovdjursförvaltningen. För förankring och trovärdighet i förvaltningen behövs lokalt inflytande, till exempel så som sker inom viltförvaltningsdelegationerna. Där finns möjlighet till samråd och faktiskt inflytande i myndigheternas processer. Regeringen värdesätter delegationernas roll och har nyligen stärkt det lokala inflytandet genom att utöka delegationerna med två representanter för olika lokala intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har infört ett krav på skyndsamhet i länsstyrelsernas ärenden om jakt på rovdjur och även att dessa beslut numera ska överklagas till Förvaltningsdomstolen i Luleå, som gjorts till specialdomstol i dessa mål. Skyndsamhetskravet gäller även domstolarnas överprövning.

Dessa förändringar genomfördes för att åstadkomma en snabb, effektiv och likvärdig beslutsprocess när det gäller jakt på rovdjur. Regeringen kan däremot inte ha några synpunkter på länsstyrelsers eller domstolars bedömningar i enskilda ärenden.

För att minska konflikter mellan tamdjurshållning och närvaron av rovdjur kan åtgärder behöva vidtas för att förebygga skador. Skyddsjakt på varg är en sista utväg när det inte finns andra lämpliga lösningar. Det kan bland annat handla om att den som håller tamdjur kan behöva vidta skadeförebyggande åtgärder som att skydda sina tamdjur med rovdjursstängsel runt betesmarkerna. Som jag nämnt har regeringen förstärkt anslagen till dessa åtgärder, just i syfte att möjliggöra och underlätta för enskilda att vidta sådana åtgärder.

Människor ska kunna leva och bedriva näringar där rovdjuren finns. En livskraftig och aktiv landsbygd behövs för en hållbar utveckling och tillväxt i hela landet.

Andre vice talmannen meddelade att Staffan Danielsson, som framställt en av interpellationerna, hade anmält att han var förhindrad att delta i debatten.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det var ett långt svar. Det brukar vara Miljöpartiets ansvariga statsråd som svarar på interpellationer om vargfrågor. Men jag är ändå glad att ministern är här i dag och tar diskussionen.

Vi har nyligen antagit en livsmedelsstrategi i Sveriges riksdag. Överenskommelsen innebär att vi ska öka svensk livsmedelsproduktion, det vill säga att vi ska producera mer mat och öka djurhållningen i Sverige.

Sverige har i dag en låg självförsörjningsgrad och klarar inte en avspärrning när det gäller mat och förnödenheter under en längre tid innan dessa tar slut.

Sverige måste öka produktionen av mat för att klara en kris och för att skapa nya jobb och tillväxt i Sverige, även på landsbygden. Vi behöver fler betande djur - för mat och jobb samt för den biologiska mångfalden.

Herr talman! Sveriges lantbrukare har på grund av höga skatter och rådande regelverk en svårare konkurrenssituation än sina kollegor i Europa. Sverige har dessutom en stor vargstam som begränsar möjligheterna att öka djurproduktionen i vissa delar av landet. Många avstår från att börja med djurproduktion; andra tvingas att sluta då de inte längre orkar med dessa vargangrepp.

Herr talman! Sverige kan producera mycket mer mat, vilket skulle skapa jobb och tillväxt i hela landet. Endast ca 30 procent av vårt fårkött är producerat i Sverige. Men i stället för att uppmuntra, gynna och hjälpa fler fårproducenter - och därmed skapa mer svenskt fårkött, fler jobb och tillväxt - satsar denna regering på att öka vargstammen. Sverige behöver verkligen en ny regering som tar vara på landsbygdens möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Molstaberg, mellan Gnesta och Mölnbo, har nyligen råkat ut för ännu en tragedi, då 50-70 får blev drabbade. Detta har gjort att djurägarna inte orkar längre utan är beredda att ge upp sin djurproduktion.

Molstaberg har drabbats av totalt 13 vargattacker och förlorat fler än 160 får de senaste tre åren. Trots detta väljer länsstyrelsen att inte ens tillåta skyddsjakt på vargen. Man anser till och med att det är djurägarens fel. Länsstyrelsen, som är statens förlängda arm, skyddar vargen framför fåren och djurägaren.

Herr talman! Molstaberg har haft djurproduktion i över 40 år och har i dag ca 1 200 får. Fåren betar i flera stora hagar och i skogiga och bergiga områden. Vargstängsel är såväl dyrt och förödande som tidskrävande att sätta upp.

I sitt svar kommer ministern säkert att säga att han inte kan uttala sig i enskilda ärenden och därmed försöka att avstå från att svara på mina frågor. Men sanningen är denna, herr talman: Det är den socialdemokratiska regeringen och ministern som har det yttersta ansvaret för de gällande lagar som länsstyrelsen nu jobbar efter.

Min första fråga är följande: Är ministern beredd att se över dessa lagar för att ytterligare förtydliga vikten av möjligheten till skyddsjakt? Regeringen styr nämligen över både Naturvårdsverket och länsstyrelsen och har möjlighet att genom regleringsbrev, budget och tillsättande av generaldirektörer och landshövdingar reglera inriktningen på dessa myndigheter.

Min andra fråga är denna: Avser ministern att vidta några åtgärder via regleringsbrev eller budget till Naturvårdsverket och länsstyrelsen för att stärka djurägarna ytterligare vid vargangrepp?

Herr talman! Har ministern fortsatt förtroende för länsstyrelsens agerande när det gäller Molstaberg? Och vad avser ministern att göra för att uppfylla riksdagens beslut om 170-270 vargar?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Först vill jag hälsa från min länskollega Staffan Danielsson. Han kunde tyvärr inte medverka i debatten, men han lät hälsa till ministern att han återkommer.

De senaste decennierna har vargstammen i Sverige vuxit kraftigt; vargen är nu utbredd i hela Mellansverige.

Riksdagen beslutade 2013 om en samlad rovdjurspolitik. Beslutet innebar bland annat att Sverige ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus för rovdjursstammarna samtidigt som tamdjurshållning inte ska försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas.

Den snabba tillväxten av vargstammen har inneburit stora prövningar för tamdjursuppfödarna. Vargangrepp får ofta stora konsekvenser för den enskilde näringsidkaren. Vi har alla hört talas om fårgården Molstaberg utanför Södertälje, som nyligen drabbades av ännu ett vargangrepp. Gården Molstaberg har uppfödning, produktion och gårdsförsäljning av fårprodukter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men nu har ägarna fått nog. De tänker lägga ned verksamheten på grund av återkommande vargangrepp. Orsaken till beslutet är att tamdjurshållningen försvåras.

Riksdagens beslut var att tamdjurshållningen inte skulle försvåras och att socioekonomisk hänsyn skulle tas. Hur kan det då bli så att myndigheter inte gör vad riksdagen beslutar?

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att det beslut som fattades i riksdagen ska åtlydas av myndigheterna? Och vad tänker ministern göra för att möjliggöra snabb och effektiv skyddsjakt när tamdjur hotas av rovdjur?

Herr talman! Jag uppskattar varje tillfälle att få debattera viktiga frågor som landsbygdsutveckling, livsmedelsproduktion och tamdjurshållning, som denna debatt handlar om.

Som statsråd kan jag som sagt inte gå in på enskilda ärenden, men jag vill ändå säga att jag beklagar det som hände på Molstaberg.

När man hör på ledamöterna Oscarsson och Bergheden påminns man nästan om sagan Rödluvan och vargen. Det låter på ledamöterna som att det finns hur mycket varg som helst överallt i vårt land, men så är inte fallet. I dag har vi, enligt den senaste räkningen, 355 vargar. Året före hade vi 415 vargar.

Vargstammen har minskat under denna mandatperiod. Det är heller inte konstigt att det fanns väldigt många vargar när vi inledde mandatperioden. Under Alliansregeringens sista fyra år sköts det nämligen 22 vargar, medan det under denna mandatperiod - under nuvarande regering - har skjutits 98 vargar. Slå inte blå dunster i ögonen på dem som lyssnar på denna debatt! Detta är fakta; det finns det belägg för.

Vi behöver landsbygdsutveckling. Landsbygden har varit försummad under en lång tid. Det gäller att närma sig denna typ av frågor med stor ödmjukhet. Man hade ingen ordning och reda i fråga om rovdjursjakten när denna regering tillträdde - definitivt inte. Detta har hämmat landsbygdsutvecklingen, även i dag.

Denna regering tror på svensk landsbygd, och vi vill se en växande livsmedelsproduktion i hela landet. Det var därför vi lade fram en nationell livsmedelsstrategi, som jag är glad att riksdagen i bred politisk enighet kunde anta.

Vi har ett oslagbart jordbruk i Sverige. Det är helt outstanding, med tanke på vår livsmedelssäkerhet, vårt miljötänk och vårt låga användande av antibiotika. Det gör givetvis också att vi kan producera mer livsmedel. Jag var nyligen på en främjanderesa i Kina med svenska livsmedelsföretag. Där ropade man efter svenska livsmedel därför att vi håller en så hög livsmedelssäkerhet och så vidare.

De mervärden som vi har i Sverige måste vi nyttja betydligt mer än vad vi har gjort. På detta sätt kan vi också producera mer när vi höjer våra insatser. Vi har igång 1 miljard i åtgärder för att öka livsmedelsproduktionen. Detta är kopplat till den nationella livsmedelsstrategin. Det handlar alltså om 1 miljard - 1 000 miljoner - som är igång för olika åtgärder.

När det gäller att begränsa rovdjursskador har vi höjt anslaget med nästan 40 procent, till 52 miljoner kronor. Det är klart att även detta får en effekt. Vi har sett till att det finns ekonomiska medel såväl för att stängsla som för att ersätta dem som drabbas. Det är viktigt att vi ser helheten i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern! Det är uppenbart att ministern är väldigt nöjd med situationen och att vargarna inte utgör någon stor risk, enligt ministern, med tanke på att vi bara har 355 vargar enligt senaste räkningen. Det är den senaste räkningen, ja.

Vi har beslutat i riksdagen om 170-270 vargar. Det vill säga att vi har ungefär dubbelt så många som riksdagen har beslutat.

Vargstammen är koncentrerad till framför allt Mellansverige. Den är inte spridd över hela Sverige. På det sättet blir det en oerhört stor koncentration till den delen, som drabbas hårdast av vargattackerna.

Herr talman! Detta belastar djurhållningen, jakten och landsbygden. Det blir en helt orimlig situation i dessa områden.

I övriga Europa är vargen vanlig, men där jagar man vargen. Man tar bort individer som ger sig på tamboskap. Detta gör att vargen blir skyggare. Man har inte alls den diskussion som förs här i Sverige. Här i Sverige är det politiker och människor som bor i de stora städerna som oftast är mest högljudda och vill öka vargstammen.

Vargstammen ska självklart hållas på en nivå som landsbygden kan acceptera. I dag har vi för många vargar, och landsbygden får betala priset för detta.

Att föda upp får eller annan tamboskap och sedan få det hela raserat av vargar är inte acceptabelt. Dagligen hör människor av sig om djur som dödats, djur som skadats, djur som kastar sina foster och djur som inte blir dräktiga på grund av tidigare vargangrepp. Detta är vardagen för människor som kämpar och sliter med sina djur, medan samhället i stället gynnar en ökad vargstam.

Vargstammen är för stor i dag, och vi kan inte stängsla in alla våra beteshagar med staket som är både extremt dyra och helt orimliga i landskapet. Vi måste i stället ta tag i problemet på allvar och hålla vargstammen på en för alla rimlig nivå, det vill säga 170-270 vargar - alltså inte 355 vargar. Detta innebär att dagens vargstam måste minskas, herr talman.

Sveriges djurproducenter konkurrerar med utländsk mat. Om vi då har orimligt höga kostnader för vår djurproduktion på grund av skatter, dyra stängsel och dyra regelverk kommer vi inte att kunna öka matproduktionen i Sverige, som en enig riksdag har ställt sig bakom. Det är uppenbart att ministern tycker att vargpolitiken är viktigare än matproduktionen i detta land.

Svenska fåravelsförbundet har tydligt uttalat att man kan öka fårproduktionen, men då krävs åtgärder. Tänker ministern lyssna på djurägarna? Tänker ministern lyssna på LRF och deras krav när det gäller vargstammen?

Anser ministern att vargstammen i dag är på en rimlig nivå? Ministern antydde det i sitt svar. Är 355 vargar en rimlig nivå, när vi ska ha 170-270 vargar? Om ministern inte anser att detta är en rimlig nivå, vad avser då ministern att göra för att nå en vargstam på 170-270 vargar?

Djurägaren ska enligt lagen hålla sina djur inom stängsel så att de inte kommer ut och förstör för andra. När vargen tar sig in i hagen, är det då djurägaren som är ansvarig för detta? Är detta rimligt? Det är min första fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är ministern beredd att se över de lagar och regler som länsstyrelsen hävdar finns så att vargstammen hamnar på en mer rimlig nivå? Länsstyrelsen, som är regeringens och statens förlängda arm, anser just i detta läge att det är djurägarens ansvar att hålla vargarna ute. Är detta rimligt, ministern?

Herr talman! Tack, ministern, för ditt svar!

Jag kan till att börja med absolut hålla med om att allt inte var bättre under våra åtta år vid makten. Men nu är nu, och nu är det så att regeringen är socialdemokratisk och miljöpartistisk. Då menar jag att ansvaret för detta ändå måste läggas på dig som ansvarig minister.

Under vargattacken på gården dödades och sårades minst 80 får, och vi har hört Sten Bergheden tala om att sammanlagt 160 får har dödats på denna gård. Som gammal bonde gör det fruktansvärt ont att se bilder på fällda och döda djur eller att se hur fåren ligger och bara flämtar. Det är förfärligt!

Jag tänker på när man som lantbrukare går ut på morgonen eller kvällskvisten och bara ser horder som ligger där, får efter får. Här är det inte bara bondens ekonomi vi talar om, utan vi talar också om bondens själ och vilja att på olika sätt ta hand om och hjälpa och stötta sina djur. Sedan kommer vargen eller vargarna, i det här fallet i Molstaberg, och dödar fåren. Jag tycker att det är förfärligt. Jag undrar om ministern själv tänkt på hur det måste ha känts för denna stackars bonde. Nu är inte denna bonde ensam, utan det är flera som har drabbats på samma sätt.

Ministern tar upp att vi exporterar för 1 miljard. Jag tycker att det är jättebra och hoppas att vi ska dubbla exporten. Men det hjälper ju inte att vi talar om att vi ska exportera och ska vara så bra när bonden går ut på sina ägor och ängar och ser att där ligger får efter får som har blivit dödade av varg. Då kan vi inte säga: Nej, men vi kan ingenting göra. Det är som det är.

Jag skulle önska att vi fick ett mer konkret svar här i dag. Riksdagen har beslutat att det ska vara en stam på ungefär 270 vargar. Nu fick vi höra att det efter sista räkningen är 355, alltså några fler än vad vi beslutat om i den här kammaren.

Min fråga är om regeringen tänker följa det som vi har beslutat, som jag tror att också ert parti var med och beslutade om när ni satt i opposition, att det ska vara ungefär 270 vargar, inte 355 som du sa.

Herr talman! Vi får resultatet av en ny räkning presenterad inom några veckor. Inventeringen görs årligen. Det var Naturvårdsverket som på grund av en väldigt hög inavel kom fram till 300 vargar när det gäller gynnsam bevarandestatus.

Än en gång: Jag har inte befogenhet att över huvud taget värdera om det var rätt eller fel att icke bevilja skyddsjakt på Molstaberg. Jag kan inte ta ställning i enskilda fall.

Jag har själv varit fårägare under många år och vet hur det är, och jag lider precis lika mycket som bonden som fått får angripna. Jag har sett sådant tidigare. Det är fruktansvärt när sådant händer. Ingenting annat går att säga om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens ambition har hela tiden sedan vi tillträdde varit att bringa ordning och reda i rovdjursförvaltningen. Den måste vara hållbar och effektiv, och den måste hanteras nära och inte, som Sten Bergheden förespråkar, centraliseras. Jag uppfattar faktiskt Berghedens inlägg som att han vill ha en centralisering, att vi ska bestämma här i Stockholm hur det ska se ut i landet.

Nej, det här ska ned på den regionala nivån. Det är därför som jag vill att Förvaltningsdelegationen ska få inflytande över detta. Jag tror på den modellen - så nära som möjligt.

När vi tillträdde som regering, ledamoten Sten Bergheden, var det totalt kaos i rovdjursjakten. Gång efter gång avbröts jakten på varg, och ingen jakt kom till stånd.

Vi har skapat ordning och reda. För det första ska besluten fattas en månad tidigare på länsstyrelserna. För det andra ska inte besluten hanteras av flera domstolar utan av en domstol, Förvaltningsrätten i Luleå, och överprövningen ska ske på Kammarrätten i Sundsvall.

Vi har tagit ansvar för detta. Det är det som gör att det är ordning och reda och att det i dag faktiskt bedrivs licensjakt. Under alliansregeringens fyra år var det ännu värre, 3 vargar, medan det under våra inledande tre år var 83 vargar. Sedan står man ofta här och anklagar regeringen för att inte ha tagit ansvar. Jag tror att det ibland kan finnas anledning att fundera kring grandet och bjälken i det egna ögat.

Herr talman! Gröna näringar behövs för en hållbar utveckling på landsbygden. Det är inte bara livsmedelsproduktionen som är viktig. Det är många olika värden som de gröna näringarna tillför inte bara landsbygden utan landet som helhet. Det handlar om kulturvärden, betydelsen för friluftsliv och turism och livskvalitet. Det är landsbygdens attraktionskraft.

Samtidigt ska vi komma ihåg att detta kräver en samexistens mellan de rovdjur, de människor och den verksamhet som finns där. Detta måste vi hantera och förbättra, och därför har regeringen höjt anslagen kraftigt.

Vi ska vara stolta över de näringar som finns på svensk landsbygd, inte minst de gröna näringarna.

Herr talman! Det är uppenbart att ministern anser att har man bara delegerat ansvaret från regeringen och ministern till Naturvårdverket och länsstyrelserna har man inte längre något ansvar. Det är verkligen märkligt eftersom det är precis det man har. Man har ansvar för att följa upp detta och se till att de beslut som är tagna i Sveriges riksdag följs.

Herr talman! Att skylla på djurägare eller staket är lågt när regeringen, ministern, Naturvårdsverket och länsstyrelserna inte klarar av att följa riksdagens beslut på 170-270 vargar. Ta ert ansvar och gör något! Vargar som angriper tamboskap i denna omfattning måste självklart få avlivas. Vi kan inte ha en regering som sitter på sina händer när landsbygdens förutsättningar försämras dag för dag.

Herr talman! Jag har inte fått svar på mina frågor. Avser ministern att se över regelverket? Jag har förståelse för att ministern inte kan uttala sig i enskilda fall, och jag har därför ställt frågan retoriskt vad gäller om han kommer att se över regelverket om det kommer att tillämpas på detta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska djurägaren ta hela ansvaret om det kommer in en varg och han inte har tillräckligt med stängsel? Vad tror ministern att det sänder för signal till Sveriges lantbrukare att det är de som får stå till svars om vargen angriper? Det är ju regeringen som inte har lyckats hålla vargstammen på den nivå som riksdagen har beslutat.

Antalet 170-270 vargar gällde hela Sverige. I dag är vargen koncentrerad till Mellansverige. Där borde vi ha 170 vargar, men i dag har vi 355 vargar.

Regeringen och ministern har misslyckats med sitt arbete.

Herr talman! Jag tackar ministern för debatten.

Sveriges hagar och ängar växer igen. På tio år har 20 procent vuxit igen, vilket är enormt mycket. Vi är vana att se många vackra ängar och hagar, för det har vi alltid gjort. Men nu håller de tyvärr på att växa igen. De förslyas, buskas eller beskogas.

Landsbygden ska leva, heter det så fint. Men vad betyder det egentligen? Det är så lätt att sitta i Stockholm och dra ett streck från en myndighet i stället för att se vad det konkret handlar om. Tänk er själva bondens stress och rädsla över att komma ut på betet och kanske se sina får rivna.

Det ensidiga gynnandet av vargen sker på mängder av andra arters bekostnad. Växter, insekter, fåglar och andra djur är beroende av betesmark och får stryka på foten om marken beskogas.

Vi tog beslut i Sveriges riksdag om att det ska finnas 270 vargar. I dag finns det 355.

Livsmedelsstrategin, som det var bra att vi antog, måste betyda något för våra myndigheter: "Okej, de har fattat beslut i riksdagen, och då måste vi följa detta." Våra händer och fötter är ju Myndighetssverige. De måste begripa att vi har tagit ett beslut om en livsmedelsstrategi och att det betyder att de ska handla efter den.

Herr talman! Det ska vara attraktivt att bo och verka på svensk landsbygd. Här pågår en viktig produktion av livsmedel och skogsprodukter.

Jag håller med ledamoten Oscarsson om att det kan vara lätt att sitta i Stockholm och ta beslut. Men det har jag inte gjort. Jag har rest till alla landsbygdskommuner i Sverige för att se hur verkligheten ser ut och ta intryck av det. Jag påstår därför att jag har ett ganska bra grepp om verkligheten där ute.

Jag och regeringen arbetar för ett Sverige som håller ihop. Vi har avsatt 1,5 miljarder de närmaste två åren för en sammanhållen landsbygdspolitik. Vi har fått en livsmedelsstrategi på plats. Vi har i den sammanhållna landsbygdspolitiken fokus på företagande och entreprenörskap. Vi har mångmiljardsatsningen på bredband på svensk landsbygd. Vi har satsningen på livsmedelsbutikerna på svensk landsbygd. Vi har satsningen på lärcentrum på svensk landsbygd. Vi har satsning på regionala exportcentrum. Vi har till och med en satsning på potthålen på grusvägarna på svensk landsbygd.

Vi har avsatt 1 miljard till livsmedelsstrategin för att vi vill, precis som ledamoten Oscarsson sa, ha gröna ängar och hagar. Livsmedelsstrategin är en förutsättning för att vi ska ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller rovdjuren har vi ställt krav på skyndsam behandling i rättsinstanserna. Det är stor skillnad mot tidigare då det var total katastrof i detta. Vi är på väg att kunna hantera detta på ett klokt och bra sätt. Vi ser att vargstammen faktiskt har minskat, och det beror på att vi har fått ordning och reda på jakten.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.