Förtroendet för statsråd och statssekreterare efter aktieaffärer

Fru talman! Eva Lindh har frågat statsministern om han har fullt förtroende för de statsråd och statssekreterare som enligt Eva Lindh kan ha agerat i strid med gällande regler för aktieinnehav och anmälan om jäv. Hon har även frågat vad statsministern avser att vidta för åtgärder för att regler ska följas samt för att stoppa otillbörliga aktieaffärer.

Interpellationen har överlämnats till mig.

När det gäller den första frågan vill jag börja med att framhålla att det inte är klarlagt att någon har agerat i strid med några regelverk. Det har däremot lämnats in tre anmälningar till konstitutionsutskottet. Statsråden i regeringen har förstås statsministerns förtroende. Jag utgår från att statssekreterarna har sina statsråds förtroende.

Även när det gäller den andra frågan är det viktigt att först konstatera att det inte är klarlagt att några otillbörliga aktieaffärer har ägt rum. När det gäller regelverken finns det, utöver den lagstadgade skyldigheten att anmäla innehav av finansiella instrument, inom Regeringskansliet närmare riktlinjer för hur anmälningar ska göras. För statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs en förteckning över deras innehav samt förändringar av dessa. Förteckningen är offentlig, och den tillhandahålls allmänheten för insyn och granskning.

Inom Regeringskansliet finns också riktlinjer och rutiner för hur intressekonflikter och jäv ska iakttas och anmälas.

Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i en förteckning som är offentlig och tillhandahålls allmänheten.

Det är bra att fortlöpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. En översyn av Regeringskansliets regler och rutiner pågår, och när översynen är avslutad kommer resultatet att redovisas.

Fru talman! Sedan i mars i år har ett stort antal avslöjanden om kontroversiella aktieköp utförda av både statsråd och statssekreterare skakat allmänhetens tilltro till statsministerns omdöme och Sveriges förvaltningskultur. Det är tydligt att statsråd och statssekreterare använder sin makt för egen ekonomisk vinning. Det är mycket allvarligt.

Statsministern har en överordnad och strategisk roll i och med att han leder regeringen både politiskt och administrativt. Ansvar, lojalitet och etik är centrala för att upprätthålla förtroendet för statliga institutioner i Sverige.

De frågor som jag har ställt måste alltså statsministern svara på. Har han förtroende för sina statsråd och statssekreterare? Och avser han att göra någonting för att arbetet i regeringen ska fungera i enlighet med de regler som finns? Det var därför jag begärde en debatt med statsministern.

Nu står vi här. Återigen är statsministern osynlig. Han är inte här. Än en gång lämnas frågan över till någon annan, och svaret från statsministern ekar tyst. Det tyder verkligen på ett svagt ledarskap.

Det här händer gång på gång. Som medborgare i Konungariket Sverige blir jag upprörd. Statsministern är nämligen även min statsminister, precis som för alla andra som bor i Sverige. Även om jag uppenbarligen inte har röstat på honom är han min statsminister. Men jag kan inte längre räkna alla gånger som jag som medborgare har undrat var statsministern är och vilka svar han har på de frågor som han borde svara på.

När statsministern tillträdde lovade han att alltid sätta sak före särintresse. De senaste månadernas uppgifter om privata aktieklipp i Regeringskansliet skapar en annan bild. Den enda reaktionen från statsministern har varit att regler ska följas. Nu är det uppenbarligen tveksamt om man gör det. Nu krävs tydliga besked och snabb handling. Och som ledare för sitt team, det vill säga regeringen och dess statssekreterare, har statsministern ansvar för att se till att reglerna följs.

Jag ville få svar på mina frågor, om statsministern har fullt förtroende för statsråden och statssekreterarna och vilka åtgärder han avser att vidta. Här står finansmarknadsministern och säger: Interpellationen har överlämnats till mig. Jag vill inte vara otrevlig mot statsrådet på något sätt. Han står här och har fått på sin lott att svara på mina frågor, vilket han faktiskt har gjort. Men statsrådet är inte statsministern. Statsrådet är inte ansvarig för regeringen och dess statsråd men får nu svara på vad hans kollegor har gjort och om de har följt reglerna.

Jag blir ändå nyfiken – det blir min första kompletterande fråga – på varför det är just finansmarknadsministern som svarar i stället för statsministern. Är det för att det handlar om aktier och har med finanser att göra, eller finns det något annat skäl?

Fru talman! Det var några ganska allvarliga anklagelser som slank ur ledamotens mun, eller de kanske planerades att sägas.

Personligen uppskattar jag att vi lever i en rättsstat och att om saker och ting har gjorts fel utreds det inte i en interpellationsdebatt. Jag har stor respekt för att vi har ett konstitutionsutskott, och jag noterar att det har skett anmälningar dit. Låt oss se hur det går med dem.

Man ska ha stor respekt för att Sverige är en välfungerande demokrati, en rättsstat med principer och en parlamentarisk demokrati som arbetar efter en viss ordning och reda. Det uppskattar jag, och det uppskattar svenska folket. Det är bra att det är så.

Det har skett ett antal anmälningar till konstitutionsutskottet kring detta. Där ska en prövning givetvis ske. Om det finns andra oegentligheter, rent generellt, finns det andra instanser som prövar dem.

Det är bra att det är på det sättet i Sverige. Det tycker jag att vi gemensamt ska värna. Vi ska inte ha en debatt som gör sig till domstol på det sättet. Vi har en ordnad process för sådana saker i det här landet. Den står jag bakom, och den har tjänat och fortsätter att tjäna Sverige väl. Men det krävs givetvis att vi alla sluter upp kring att det är så.

Och det är inte klarlagt att några otillbörliga aktieaffärer har skett. Man måste börja i fakta och i sak.

Svaren på frågorna är väldigt tydliga. Statsministern har förtroende för sina statsråd – så är det alltid i en svensk regering – till dess man inte är statsråd längre. Då har man uppenbarligen inte statsministerns förtroende. Men så länge man är statsråd har man det. Det är så det fungerar i Sverige. Det är en bra ordning. Och statssekreterare ska givetvis ha sina statsråds förtroende. Det besvarar den första frågan.

Svaret på den andra frågan, om vilka åtgärder som vidtas, är lika tydligt. Det sker nu en översyn av hur de här reglerna bör utformas. Så fort den översynen är klar kommer resultatet givetvis att presenteras.

Här har vi egentligen en väldigt stor tydlighet och transparens gentemot svenska folket. Det finns en ordning för hur olika typer av misstankar eller potentiella felaktigheter hanteras. Enligt den här ordningen hanterar vi dem till exempel i riksdagen genom konstitutionsutskottet. Dit har det skett anmälningar. De får givetvis prövas där.

Jag tror inte att man behöver någon stor, livlig fantasi eller för den delen stor sakområdeskunskap för att höra varför frågor om aktiemarknad, transparens och andra frågor som är mycket viktiga i en välfungerande marknadsekonomi och ett finansiellt system besvaras av en finansmarknadsminister, som har ansvaret för den typen av frågor.

Fru talman! Därmed är Eva Lindhs frågor till fullo besvarade. Den ena rör förtroendefrågan. Så är det i Sverige; så länge man är statsråd har man statsministerns förtroende. Den andra frågan är vad statsministern gör åt detta. Det pågår en översyn av reglerna. Svaret kommer att levereras när den översynen är färdig.

På den kompletterande frågan, om varför jag svarar på de här frågorna, kan jag säga att jag är finansmarknadsminister och frågorna rör hantering av frågor som är helt centrala på finansmarknadsområdet, bland annat förtroende.

Därmed har jag svarat på frågorna. Jag svarar gärna på fler kompletterande frågor från Eva Lindh om det finns sådana.

Fru talman! Jag ska reagera på det som statsrådet säger, men först vill jag backa och prata om vad min fråga faktiskt handlar om, så att alla som lyssnar ska veta vad som har hänt.

Tidigare arbetsmarknads- och integrationsministern, Mats Persson, köpte Ericssonaktier samma dag som han i sin tidigare roll som utbildningsminister var med och beslutade om 2,3 miljarder kronor i statligt stöd till ett forskningsprogram där Ericsson var huvudpart. Det är inte en engångsföreteelse. Den ministern har åtta gånger underlåtit att rapportera aktieaffärer som han gjort.

En statssekreterare äger aktier i kärnkrafts- och gruvrelaterade bolag. Det är sektorer som direkt påverkas av den politik som hans departement utformar. En annan statssekreterare köpte Saabaktier dagen innan det svenska miljardkontraktet med Ungern om Gripenplan offentliggjordes. Det var en affär som hennes departement beredde.

En minister äger aktier i vindkraftsbolag och har varit med och fattat beslut om det. En utbildningsminister har underlåtit att anmäla sitt aktieinnehav. En annan har köpt aktier när en affär med försvarsindustrin förhandlades. Jag kan fortsätta. Det har nämligen kommit upp fler.

Enligt det nuvarande regleringsbrevet och instruktionen för ministrar får statsråd äga värdepapper, men de ska anmäla innehaven och avstå från beslut som kan gynna dem själva. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det inte har hållits. Det här bygger på öppenhet och ärlighet i fråga om att följa de regler som finns.

Efter att jag skrev interpellationen har det också kommit fram ännu tydligare att ministrar inte anmäler jäv när man fattar beslut som berör egna aktieinnehav. Man ska följa reglerna. Det här upprör inte bara mig utan även ganska många andra.

Jag tycker att statsrådet svarar väldigt undvikande på frågan om vad som behöver göras. Därför har jag några uppföljande frågor som jag vill ställa till statsrådet.

Många bedömer att regelverket ändå finns på plats för att säkerställa att både statsråd och statssekreterare agerar på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende. Jag har därför en fråga. Eftersom den bedömning många gör är att man inte har följt regelverken undrar jag: Är det för att regelverket inte är tillräckligt tydligt, är det för att det finns för låg kunskap om regelverket för att kunna följa det eller är det för att det finns en bristande vilja att följa regelverket? Jag vill veta vilket av de tre olika scenarierna som statsrådet tror och bedömer är anledningen till att det ändå har hänt.

Sedan vill jag gå tillbaka till det som statsrådet har svarat. Jag uppskattar förstås också demokratin. Jag tycker att det är dumt att insinuera något annat. Men att det gjorts en anmälan till KU innebär ju inte ett förbud mot att diskutera eller debattera en fråga.

Vi ska ha en ordnad process, absolut, men det måste också finnas en respekt för något annat som är viktigt i demokratin, nämligen riksdagsledamöters möjligheter och rätt att ställa frågor genom interpellationer i Sveriges riksdag och få svar på dem.

Fru talman! Det är utmärkt med en öppen debatt och diskussion, men att man debatterar och har uppfattningar och åsikter gör en inte till vare sig utredande eller dömande makt på något sätt. Det har vi funktioner för. Vi har till exempel konstitutionsutskottet som granskar den typen av ärenden. Det verkar märkligt att helt föregripa en sådan granskning.

Det finns ännu inte belagt att oegentligheter har skett, men de granskningar och anmälningar som görs ska givetvis mötas med den största respekt. Så sker också. Det är bra att vi har den ordningen i Sverige. Det ska ske på ett bra sätt, och det är bra att vi har en ordning med öppenhet och transparens.

Det som ledamoten efterfrågar är att jag ska göra mig till en dömande part i detta. Vi har anmälningar till konstitutionsutskottet, som granskar regeringen. Jag tycker att det är bra att vi har det på det sättet i Sverige. Det är en stark del av vår demokrati att det fungerar så.

Om reglerna behöver ändras eller förtydligas tycker jag, återigen, att det är bra att vi har stabila och ordnade processer i Sverige och att Regeringskansliet nu ser över riktlinjerna. Det är bra att man inte föregriper detta av andra skäl utan helt enkelt värnar de institutioner som vi har byggt upp för att demokratin ska vara välfungerande. De behöver fungera och värnas också när man kanske vill plocka politiska poäng eller hasta fram saker.

Vi hade en interpellationsdebatt tidigare här. Det var samma sak där. Det behövdes utredning och genomgång för att förbättra regelverk. Det är ibland frustrerande att det är så, men i grunden bygger det ett mycket bättre Sverige att man har institutioner och funktioner som granskar hur saker och ting är och utreder hur saker och ting borde vara. Sedan kan regeringar lägga fram förslag och riksdagar fatta beslut, och demokratin kan fungera på ett välordnat och bra sätt där ansvar kan utkrävas och beslut fattas som förhoppningsvis leder till att Sverige och svenska folket får bättre levnadsvillkor i morgon än vad man har i dag.

Jag har ingen annan uppfattning, fru talman. Jag tror egentligen inte att Eva Lindh och jag har olika uppfattningar om detta, utan jag tror att vi har en stor samstämmighet. Sedan är det såklart fullt naturligt att oppositionen vill uppmärksamma, ta rygg på någon eller utkräva ansvar för olika saker. Så ska det vara, och det ska ske i en fri debatt. Den debatten kan man ha parallellt med att man ansvarar för och värnar de institutioner och den funktionalitet som vi ska ha för att demokratin ska fungera bra.

Det är därför jag slår ett slag för anmälningar till konstitutionsutskottet. Prövningen ska såklart ske där, men man ska också se över rutinerna på Regeringskansliet. När man har gjort det får vi givetvis återkomma och berätta om vad man har kommit fram till och om det behövs förstärkningar där. Jag föregriper självfallet inte någon av de processerna.

Fru talman! Utifrån statsrådets svar här kan man tro att det är lite tveksamt om huruvida man har följt reglerna eller inte. När det gäller jäv har man faktiskt inte följt dem, för man har inte anmält jäv vid de tillfällen då man har fattat beslut som berör något som kan ge ekonomisk vinning, punkt. Där behöver regelverket följas.

När det gäller aktieköp har jag inte bett statsrådet att vara domare i detta eller döma någon av sina kollegor. Jag kan bara konstatera att det som händer verkar orimligt. Regeringen skulle helt enkelt kunna besluta att förbjuda direkt aktiehandel för statsråd och statssekreterare. Det är ett förslag. Det behöver man inte utreda, utan om man som jag tycker att det är orimligt kan man fatta det beslutet.

Återigen: Jag och många med mig tycker att det här är upprörande. Det handlar inte om politiska poäng för mig, utan jag är uppriktigt intresserad av om statsministern tycker att det här är problematiskt eller inte. Han står inte här och svarar på de frågor som jag har ställt. Statsrådet säger att statsråden har förtroende så länge de sitter kvar. Jag tycker ändå att det är intressant att få ett svar, men statsministern håller sig undan. Det är tyst. Jag tycker att det är djupt problematiskt.

Det är uppenbart att man inte har följt de regler som finns. Det är omoraliskt att göra egen ekonomisk vinning på de beslut och de kunskaper som regeringsföreträdare har i mycket högre grad och före alla andra. Gör något! Det är min uppmaning och önskan.

Fru talman! Att ledamoten Eva Lindh inte uppskattar att diskutera frågor som rör förtroendet på finansmarknaden med finansmarknadsministern kommer jag inte att kunna lösa åt ledamoten. Däremot har jag svarat på ledamotens frågor. Det rör såklart förtroendefrågan. Det är tydligt att de som sitter i Sveriges regering alltid har statsministerns förtroende. Annars sitter man inte i regeringen. Så är den ordning vi har i Sverige.

Jag har svarat på frågan om vad vi gör åt detta. Det pågår en översyn. Jag tolkar ledamoten så att hon skulle vilja att man agerar innan översynen är klar. Jag tycker generellt att det är klokt att man gör en översyn, en analys och en bedömning och sedan går till beslut. Det finns nästan alltid olika konsekvenser eller bieffekter vid olika typer av regeländringar. Det är bra att det görs en översyn.

Sedan vet inte jag, fru talman, om Eva Lindh har agerat och reagerat lika kraftfullt förut. Det som kanske ska nämnas innan man gör en översyn eller i samband med detta är att frågeställningarna inte är nya. I Dagens Nyheter den 25 februari 2019 stod följande om den socialdemokratiska regeringen: ”Så placerar regeringen sina pengar – Hans Dahlgren har mest kapital”. I Dagens Nyheter den 21 mars 2021 stod det om den socialdemokratiska regeringen: ”Politikerna kände inte till placeringarna – ser över innehaven”. Den 10 januari 2022 stod det: ”S-ministrarnas fondklipp – hon har överlägset störst portfölj”. Den 23 juli 2020 stod det: ”MP-ministrar placerar i kol- och oljefonder”. I Expressen den 27 september 2019 stod det: ”Nya ministern vägrar lämna ut lista över sitt aktieinnehav”. Det gällde Anna Hallberg. Den 14 oktober 2014 stod det: ”Bolund om Investor-aktierna: Jag köpte dem inte själv.”

Frågeställningen är alltså inte ny. Det pågår en översyn, och när den är klar ska vi självfallet redovisa den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.