Försvarsmaktens hantering av psykisk ohälsa bland värnpliktiga

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om jag har haft en dialog med Försvarsmakten kring hanteringen av psykisk ohälsa hos värnpliktiga och om jag avser att vidta några åtgärder för att tillse att Försvarsmakten i framtiden hanterar fall av psykisk ohälsa bland värnpliktiga bättre.

Jag delar Adrian Magnussons påstående om att det är av yttersta vikt att värnpliktiga med psykisk ohälsa får det stöd de behöver. Jag har varit i kontakt med ÖB i frågan. Försvarsmakten har gjort en intern genomlysning och arbetar löpande med att skapa bra förutsättningar för de värnpliktigas situation under grundutbildningen. Försvarsdepartementet och jag har en fortsatt dialog med myndigheten. Välbefinnandet för de värnpliktiga är viktigt. Det understryks genom de djupt tragiska händelser som Adrian Magnusson också hänvisar till.

Försvarsmakten har enligt arbetsmiljölagen ansvar för att arbetsmiljön är tillfredställande och att arbetsförhållandena anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Myndigheten har rutiner på plats för sitt arbetsmiljöarbete och sitt rehabiliteringsansvar. Jag förväntar mig att dessa hålls uppdaterade och att slutsatser från allvarliga händelser som inkluderar värnpliktiga tas omhand för att förbättra förutsättningarna att hantera liknande händelser framgent.

Min bild är att Försvarsmakten tar psykisk ohälsa på stort allvar och jobbar aktivt med preventiva åtgärder. Det sker exempelvis genom hälso och sjukvårdsarbetet hos Försvarshälsan. Det finns även värnpliktskonsulenter som bidrar till det psykosociala arbetet under de värnpliktigas grundutbildning. Försvarsmaktens stora tillväxt och ökande värnpliktskullar gör det än mer angeläget att löpande utveckla den verksamheten. Det är dessutom relevant i tider av oro och försämrat omvärldsläge.

Den nationella och långsiktiga svenska strategin för psykisk hälsa och suicidprevention, som regeringen fattade beslut om för en månad sedan, kommer att bidra med förutsättningar till det arbetet.

Jag följer Försvarsmaktens arbete med preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa noga.

Fru talman! Tack till försvarsministern för svaret på interpellationen!

Jag välkomnar det besked som ges här i kammaren om att försvarsministern haft direktkontakt med överbefälhavaren om frågan om värnpliktigas psykiska ohälsa och frågan om att värnpliktiga får det stöd de behöver.

Den händelse som jag tog upp i interpellationen, och som försvarsministern också berör i sitt svar, visar på hur oerhört tragiskt det kan sluta om Försvarsmakten anses brista i det ansvaret.

Fru talman! Det som ligger bakom interpellationen är ett avsnitt i P1 Dokumentär som väcker ett antal frågor. Först och främst väckte den i varje fall hos mig både vrede och sorg. Det är få dokumentärer som har berört mig lika mycket som denna och som gjort mig lika ledsen och arg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har man en ung tjej som väldigt gärna ville göra värnplikten och som utvecklade psykisk ohälsa under sin värnplikt. Det gick så långt att hon valde att avsluta sitt liv. Jag tycker att det är fruktansvärt. Det är ett oerhört misslyckande inte bara för Försvarsmakten utan i grunden för hela vårt samhälle.

Jag upplever att det i kammaren finns en väldigt bred uppslutning bakom tanken om ett folkförsvar som tar sig uttryck genom värnplikten. Landet ska i händelse av krig försvaras av vanliga människor från landets alla hörn med olika bakgrund, olika kön och olika erfarenheter.

Det är en tanke som jag och Socialdemokraterna helhjärtat står bakom. Jag upplever att det inte finns något politiskt stöd för tanken om ett yrkesförsvar där en liten hårdtränad elit ska utgöra landets försvar. Den tanken är förhoppningsvis en parentes i landets historia.

Fru talman! Om vi ska ha ett folkförsvar behöver Försvarsmakten arbeta hårt med att lösa uppgiften att det finns människor med olika bakgrunder, förutsättningar och egenskaper bland de värnpliktiga. Vi vet vilket folkhälsoproblem det är i dag med psykisk ohälsa.

Vi vet att många unga, både tjejer och killar, utvecklar prestationsångest. Vi vet också hur svårt det kan vara för en ung människa som befinner sig i det mörker som psykisk ohälsa ofta utgör att ta sig ur det på egen hand och söka vård själv. Den som mår oerhört dåligt saknar ofta förmågan att själv vara den som tar kontakt med vården.

Jag utgår från att försvarsministern själv har lyssnat på dokumentären i fråga, så vi behöver inte gå igenom den i detalj. Men med tanke på att Försvarsmakten trots allt ska ha i åtanke att principen om ett folkförsvar gäller väcker dokumentären frågor, och man blir lite beklämd när man lyssnar på den. Jag hoppas verkligen att det bara är klumpigt uttryckt, och jag har ingen anledning att anta något annat. Men när officerare säger saker i dokumentären som att individen själv har ett stort ansvar för att söka vård blir i alla fall jag orolig över vad det är för slags mentalitet som råder i vissa delar.

I just det här fallet pratar vi om en värnpliktig som hade gått ned nästan 20 kilo i vikt under värnplikten. Det kan inte anses vara rimligt att en person som uppenbart mår så dåligt själv ska söka vård. Jag tror att chefer på andra arbetsplatser som hade uttryckt sig så om anställda hade fått ganska skarp kritik från fackförbund och andra anställda.

Det finns också andra saker i dokumentären som manar till viss eftertanke och som oroar lite. Det gäller till exempel att den vårdkontakt som den värnpliktiga ges av Försvarsmakten är en värnpliktskonsulent. Jag betvivlar inte att värnpliktskonsulenter gör allt vad de kan, men i fall av svår psykisk ohälsa kan det finnas fog för att ifrågasätta detta system. Den värnpliktiga borde kanske då i stället hänvisas direkt till Försvarshälsan.

Dokumentären väcker många frågor. Det ska dokumentärer göra, så det är bra. Jag är positiv till de besked som försvarsministern har lämnat här i dag, och jag hoppas att dialogen fortsätter och att försvarsministern arbetar vidare med frågan i tät dialog med Försvarsmakten.

Om vi ska kunna upprätthålla ett folkförsvar måste vi jobba mer med den här typen av frågor så att alla människor i det här landet känner att de kan bidra. Då kan vi inte ha någon annan ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för interpellationen!

Det som har hänt är fruktansvärt tragiskt. Jag använder samma uttryck som Adrian Magnusson, och jag har också valt att kommentera detta i medierna. Jag går aldrig in i enskilda fall, men vissa fall har så stor principiell makt att jag tycker att det finns skäl att kommentera detta. Jag använder också begreppet misslyckande; det är ett misslyckande när en ung människa som är värnpliktig begår suicid. Det är viktigt, och jag vill klargöra detta.

I sak vet Adrian Magnusson att det är Försvarsmakten som har arbetsgivaransvar, och de får naturligtvis redogöra för skeendet och för vad som har ägt rum. Efter att ha följt upp den här frågan, och även på en generell nivå, vet jag att helikopterflottiljen har genomfört en utredning av vad som har hänt. Man har också vidtagit åtgärder för att stärka frågor kopplade till ledarskaps- och chefsrollen på helikopterflottiljen, och detta välkomnar jag.

Jag valde också att lyfta upp frågan med ÖB på en principiell nivå. Är detta ett symptom på att det finns problem med psykisk ohälsa i Försvarsmakten? Det finns sådana problem i Försvarsmakten liksom i stora delar av det övriga samhället. Men jag upplever också att Försvarsmakten rent generellt tar ett stort ansvar och ser på frågor kopplade till psykisk ohälsa med största allvar. Jag ska återkomma till detta.

Adrian Magnusson tar också fasta på den andra aspekten på den tillväxtfas vi nu befinner oss i när det gäller Försvarsmakten. Vi har fördubblat värnplikten på några år, och det är fler unga tjejer och killar som kommer att träffas av pliktinstrumentet. Då är det naturligtvis extra viktigt att man arbetar med frågor som psykisk ohälsa och att man vidtar preventiva åtgärder. Bara i år kommer antalet värnpliktiga att öka till ungefär 8 500, och vi är på väg upp till 12 000 någon gång mellan 2032 och 2035. Detta är alltså viktigt.

Vi vet också att lagen om totalförsvarsplikt stipulerar att man ska ta ut den som är mest lämpad och att den personen ska klara att hantera krigets krav. Det kan vara en rätt tuff omställning för många som lever i den civila tillvaron, och därför är det naturligtvis extra viktigt att Försvarsmakten arbetar med att erbjuda stöd till personer som genomgår värnplikten.

Då kan värnpliktskonsulenter som arbetar för att vara tillgängliga ute på förbanden och stötta de värnpliktiga vara ett instrument. Försvarshälsan har också en väldigt viktig roll. Vi följer upp Försvarshälsan kontinuerligt så att den växer i samma omfattning som övriga delar av Försvarsmakten och klarar att hantera de växande värnpliktskullarna. Jag har också fört en dialog med Pliktrådet, som gör ett viktigt och bra arbete, om detta.

Det finns lite olika uppfattningar mellan Pliktrådet, som pekar på att det på vissa förbandsorter inte finns tillräckligt bra tillträde till Försvarshälsan, och Försvarsmakten, som menar att det finns men inte nödvändigtvis på samma ställen som förbanden.

Jag vill dock understryka att Försvarshälsan har en viktig roll i detta arbete. Precis som Adrian Magnusson vet är det arbetsmiljölagen som styr. De värnpliktiga ska ha en god arbetsmiljö som främjar hälsa och minskar risker för tillbud, olycksfall och ohälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktiga frågor som Adrian Magnusson pekar på, men i det stora hela vågar jag påstå att Försvarsmakten gör ett bra arbete och tar frågorna på stort allvar. Sedan finns det alltid utrymme för förbättringar, och det pekar också Pliktrådets delårsrapport, som kom i höstas, på.

Fru talman! Jag uppskattar att försvarsministern tar frågan på stort allvar - inte för att jag trodde något annat - och för en dialog med överbefälhavaren, som han redogör för här. Han har alltså försäkrat sig om att det har vidtagits åtgärder på helikopterflottiljen i Linköping kopplade till ledarskapsfrågor och så vidare.

När man lyssnar på dokumentären får man intrycket att dessa frågor kanske inte alltid har varit prioriterade. Men det är såklart svårt att uttala sig om hur enskilda personer tänker i enskilda fall.

Psykisk ohälsa bland unga är ett samhällsproblem - nästan som något slags epidemi, kan man säga. När jag undersökte de generella dragen inom Försvarsmakten inför denna interpellationsdebatt upptäckte jag att 65 procent av de värnpliktiga uppger att de under tiden i värnplikten för första gången har upplevt ångest, depression eller stress. Det visar undersökningar som kom förra året.

Detta är en oroväckande utveckling, och man kan alltid föra långa resonemang om varför vi har den. Jag tror inte att Försvarsmakten bär skulden för detta, utan det är ett samhällsproblem. När den här typen av problem finns i samhället behöver dock Försvarsmakten se till att vara rustad att ta hand om problemen inom sin organisation.

Jag är övertygad om att Försvarsmakten har träffat många fler värnpliktiga än vad jag har gjort, men när jag träffar unga som ska göra eller håller på att göra värnplikten upplever jag att de känner en stor stolthet över att göra värnplikten och att de vill göra det bra. Jag har träffat många gymnasieelever, bland annat här i riksdagen, som har pratat om att de ska göra värnplikten och att de är väldigt stolta över det. Det kommer med all sannolikhet att uppstå en omfattande prestationsångest hos många om de upplever att de halkar efter, som det var för personen i just det här enskilda fallet.

I det samhälle vi lever i i dag, som kan vara ganska individualiserat, är det kanske just under värnplikten man för första gången möter tanken att kollektivets styrka går först. Det handlar om de resonemang som, kanske lite väl tillspetsat, kan uttryckas som att en kedja aldrig är starkare än dess svagaste länk. Om man har en ångestproblematik sedan tidigare eller utvecklar en sådan under sin värnplikt är det väldigt viktigt att Försvarsmakten står rustad för att möta den här typen av psykisk ohälsa.

Den måste helt enkelt tas på största allvar, och jag har ingen anledning att tro att Försvarsmakten inte gör det på det generella planet. Men det finns säkert individer i Försvarsmakten, precis som på så många andra ställen i samhället, som inte tar frågorna på lika stort allvar.

I dokumentären framställs det som - och det här är en större problematik som inte bara omfattar officerare - att det också finns en del skadliga kulturer som måste bekämpas. Det här blir nästan anekdotisk bevisföring, och det är svårt att tala om hur utbrett detta är. Men det finns till exempel kulturer som innebär att man inte söker vård och att man måste få tillstånd att söka vård. Det finns ett system där man ska avgöra hur ont man har på en skala från ett till döden, och om man inte har ont som motsvarar döden får man inte söka vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är också sådant som man måste jobba med. Precis som försvarsministern säger växer värnplikten snabbt under kort tid, och det finns stor anledning att ta dessa frågor på stort allvar.

En annan del i att värnplikten växer snabbt är att man ger unga ansvar för att se efter sina kamrater. Det framgår i dokumentären att man har gett värnpliktiga i uppdrag att se efter andra värnpliktiga när man upplever att de mår psykiskt dåligt. Så kanske man kan göra, men det är ett stort ansvar att lägga på en ung människa som kanske befinner sig i samma risksituation. Det är också en sådan sak som man behöver se över.

Jag uppskattar att försvarsministern tar frågorna på stort allvar - jag trodde som sagt inte heller något annat - och jag ser fram emot att följa arbetet.

Fru talman! Att ungdomar upplever stress och press under värnpliktsutbildningen tror jag till del kommer att vara en konstant och ett uttryck för att det är det väpnade angreppet som är dimensionerande. Det måste vara krigets krav som utformar utbildningen, så det kommer att vara tufft och krävande. Det görs naturligtvis ytterst i akt och mening för att förbereda soldaterna på det väpnade angreppet, så det elementet kommer nog alltid att finnas där.

Däremot ska vi se till att vi får rätt person på rätt plats. Där gör både Plikt- och prövningsverket och Försvarsmakten ett väldigt viktigt arbete genom mönstringsförfarandet. Det finns över 100 olika befattningar som man kan tas ut till när man gör sin grundutbildning, och det är naturligtvis viktigt att Försvarsmakten kontinuerligt jobbar med Plikt- och prövningsverket så att kravspecifikationen är den rätta. Så får man värnpliktiga med rätt fysisk och psykisk förmåga att kunna hantera befattningsutbildningen, och det ger också bra förutsättningar för att genomföra värnplikten.

Det finns ändå några element av statistik som jag tycker är viktiga att ta med sig och som även inger hopp. Den svenska modellen har ju både värnplikt och grundutbildning. Vi har inget yrkesförsvar, vilket Adrian Magnusson påpekar, men vi har möjligheten till kontinuerligt anställda soldater under en begränsad tid. Detta är en bra mix, för då finns det tillgängliga soldater som kan agera innan höjd beredskap och mobilisering för beredskapsanpassningar och utbildning samtidigt som vi har en värnpliktsutbildning. Detta väcker stort intresse.

Det som också är viktigt kopplat till detta med rätt person i rätt utbildning är att över tre fjärdedelar av dem som genomför grundutbildningen rekommenderar andra unga människor att göra värnplikten. Dessa är väldigt bra ambassadörer bland andra unga för att väcka intresset. Det finns också ett arbete med skolinformatörer, det vill säga folk som precis har genomfört grundutbildningen och därefter går ut i skolor och informerar om värnplikten så att unga människor får en djupare förståelse för vad det innefattar att göra värnplikten.

Över tre fjärdedelar rekommenderar alltså andra personer att göra värnplikten om man har möjlighet att göra det. Den andra dimensionen är att vi har väldigt låga avgångar. Det är bättre nu än när vi hade frivilligrekrytering. Då låg avgångarna på någonstans mellan 12 och 15 procent; nu är de nere på 7 procent. Det är lågt och tyder på att vi är relativt duktiga på att få rätt person på rätt plats i Försvarsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förutom dessa två delar väljer över en tredjedel av alla som genomför grundutbildningen att stanna kvar i Försvarsmakten i en annan form direkt efter utbildningen - det kan vara som anställd soldat, sjöman, specialistofficer eller officer.

På det stora hela tycker jag alltså att vi har ett rätt bra personalförsörjningssystem. Sedan kommer vi att behöva jobba vidare med att anpassa det faktum att pliktinstrumentet kommer att träffa fler och att vi nu kommer att behöva växa. Då behöver vi ha en infrastruktur på plats i form av byggnader med mera, och vi behöver också ha bra förutsättningar för de unga när det kommer till personlig utrustning.

På samma sätt som i andra organisationer som växer väldigt snabbt finns det naturligtvis växtvärk i Försvarsmakten.

Fru talman! Precis som försvarsministern är inne på finns det flera dimensioner i detta. Det finns de övergripande regelverken - arbetsmiljölagen och sådant som man behöver se till att det följs - och sedan finns det såklart olika typer av ledarskapsfrågor inom Försvarsmakten. Det handlar också om att bekämpa ohälsosamma kulturer som nog finns på alla arbetsplatser. I vissa fall behöver man kanske vara så pass tydlig att man utbildar enskilda individer i vad det innebär att ta hand om unga människor. Det är ju klart att den omställning som Försvarsmakten gör också är en omställning för de yrkesanställda.

Min uppfattning är därför att om det krävs att man skickar generaler, överstar, majorer och kaptener på kurser för att man ska kunna upptäcka och hantera psykisk ohälsa inom Försvarsmakten så är det alldeles nödvändigt att göra det, även om det såklart är en fråga för Försvarsmakten att avgöra i slutändan.

Det finns två anledningar till att jag ställde den här interpellationen. Jag blev väldigt illa berörd, arg och ledsen av dokumentären. Det tror jag säkert att även försvarsministern blev; det har han själv sagt i medier, och jag förväntar mig inget annat.

Jag anser också att det i grunden är ett hot mot folkförsvarstanken om människor upplever att försvaret inte kan ta hand om de människor som är värnpliktiga eller på annat sätt agerar och arbetar inom försvaret. Jag tror att det vore väldigt dåligt både för landet Sverige och för Försvarsmakten om tanken om att vårt land ska försvaras av, slarvigt uttryckt, gemene man inte anses upprätthållas. Det tror jag vore skadligt på flera plan. Med tanke på den utveckling vi ser i samhället kring psykisk ohälsa tycker jag därför att Försvarsmakten behöver ta sitt ansvar när sådan psykisk ohälsa uppstår.

Jag uppskattar försvarsministerns svar här i dag. Jag tycker att han brukar vara resonabel, så även i dag, och jag ser fram emot att följa detta arbete vidare.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för en viktig interpellation!

Vi behöver jobba kontinuerligt med de frågor som berör värnpliktigas villkor. Det ska också råda nolltolerans till exempel mot ovälkommet beteende, som jag vet att Adrian Magnusson är inne på. Det finns arbete kvar att göra med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att de värnpliktiga känner till sina rättigheter, vilket Pliktrådet gör ett viktigt arbete med. Jag vet att de genomför över 30 förbandsbesök per termin och informerar de värnpliktiga om deras rättigheter. Även officerarna ska naturligtvis se till att de värnpliktiga känner till sina rättigheter och skyldigheter och förutsättningar när det gäller att få hjälp och stöd.

Jag vill också i det här sammanhanget lyfta fram Soldathemsförbundets fina och viktiga arbete. Det finns, tror jag, 24 soldathem runt om i landet som erbjuder viktig rekreation och en viss form av psykosocialt stöd. Det är något som jag tycker är viktigt och angeläget och som jag vill lyfta fram i sammanhanget.

Den bredare frågan, som Adrian Magnusson naturligtvis har rätt om, handlar om den ökade psykiska ohälsan i samhället i allmänhet och framför allt bland unga. Där finns det skäl att göra mer. Jag tänker inte utveckla detta till någon form av allmänpolitisk debatt, men regeringen har vidtagit ett antal åtgärder även på det området. Det är naturligtvis den stora utmaningen som i någon mån också kan påverka Försvarsmaktens tillväxt, och det gäller även säkerhets- och försvarsaspekter framöver. Det kan alltså finnas skäl att återkomma till frågan om psykisk ohälsa bland unga och det arbete som Försvarsmakten gör kopplat till värnplikten.

Tack för interpellationsdebatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.