Förstärkt skydd för enskilda inom bostadsrättsföreningar

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig om arbetet med att utveckla reglerna som omgärdar bostadsrätten och bostadsrättsföreningen är tillräckligt högt prioriterat inom Regeringskansliet samt om jag och regeringen avser att återkomma med lagförslag på området denna mandatperiod och i så fall vilka.

Låt mig först bekräfta det som är allmänt känt, nämligen att regeringen arbetar på bred front mot kriminalitet och för ökad trygghet i samhället. En viktig del i det arbetet är att skapa trygghet i landets bostadsområden. Personer som bär vapen i sitt bostadsområde, som säljer narkotika på gathörnet eller i lekparken eller som angriper polis eller annan blåljusverksamhet genom stenkastning skapar otrygghet för andra boende i området. Det är också det som är bakgrunden till att regeringen förra året gick fram med förslagen om att det ska vara lättare att säga upp hyresavtal i fler fall om lägenheten används för att begå brott eller om brotten begås i närområdet.

Bostadsrätten är en av våra vanligaste boendeformer i dag. På samma sätt som de som bor i hyresrätt har de som bor i bostadsrätt rätt till trygghet i boendet och bostadsområdet. Bostadsrättsföreningar har också ett berättigat intresse av att de boende är skötsamma och inte begår brott i lägenheten eller i närområdet. Jag delar alltså Markus Kallifatides uppfattning att det i detta avseende inte finns anledning att se olika på hyresrätter och bostadsrätter. Det är därför jag har gett en utredare i uppdrag att föreslå att bostadsrättsföreningar ska ges utökade möjligheter att säga upp bostadsrättshavare som begår brott i bostadsområdet eller använder lägenheten för att begå brott. För att ytterligare öka tryggheten i bostadsrätter ska utredaren även se över frågan om det ska bli enklare att neka medlemskap i en bostadsrättsförening om den som ansöker om medlemskap har begått brott. Frågan utreds i vad vi kallar ett snabbspår, det vill säga att det ska gå mer skyndsamt än vanligtvis, och den här utredningen ska redovisas redan i början av december i år. Detta bekräftar att arbetet med att se över de regler som omgärdar bostadsrätten och bostadsrättsföreningen är mycket högt prioriterat inom Regeringskansliet under denna mandatperiod.

Jag vill även passa på att nämna att ett förslag om att inrätta ett nationellt bostadsrättsregister precis har varit ute på remiss. Ett sådant register gör framför allt hanteringen av pantsättningar mer modern och rättssäker, och det underlättar därmed för bostadsrättsföreningarna. Ett bostadsrättsregister skulle även bidra till att förebygga och utreda brott och bidra till en effektivare brottsbekämpning som tar sikte på tillgångar.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Av Sveriges omkring 5 miljoner hushåll återfinns nästan en fjärdedel i någon av landets 30 000 bostadsrättsföreningar. Upplåtelseformen utgör hem åt 2 miljoner människor.

Själv har jag en gång bott i en bostadsrättsförening med den då kanske lägsta driftskostnaden per kvadratmeter i landet. Det var inte min förtjänst alls, men det var en erfarenhet som inskärpte insikten om att engagerade medlemmar i en förening kan uträtta stordåd. Det gäller för övrigt politik, folkbildning, musik, teater och idrott men också boende. Föreningslivet är en mycket värdefull del av det svenska samhällslivet.

Bostadsrätten som boendeform är viktig; den åsikten tror jag förenar ministern och mig, och vi behöver vårda den. Det är alltså utmärkt att regeringen i enlighet med våra socialdemokratiska förslag har tillsatt en snabbutredning om att likställa hyresgästers och bostadsrättsinnehavares ansvar för trygghet. Men min frågeställning här i dag, fru talman, var och är bredare och gällde mer än detta.

Under förra mandatperioden skedde en uppdatering av bostadsrättslagen med förstärkningar av det rättsliga skyddet för den som köper eller äger en bostadsrätt. Men riksdagens majoritet avslog då ett antal av den dåvarande S-regeringens förslag. Riksdagen valde att i stället rikta två tillkännagivanden – som alltså Moderaterna var med på – om att regeringen skulle återkomma och utreda hur de bostadsrättsliga reglerna om förhandsavtal kan skärpas och hur reglerna för andra typer av föravtal än förhandsavtal kan tydliggöras och skärpas.

Justitieminister Strömmer har tidigare som svar på en skriftlig fråga meddelat mig och allmänheten att ett arbete med att överväga de här frågorna har inletts i Regeringskansliet, och regeringen har uttalat att frågorna bör utredas i ett annat sammanhang men inte haft mer att informera om i den frågan.

Detta var alltså en av de tre helt konkreta punkter som jag frågade om. Jag har inte uppfattat något svar på denna del i min interpellation.

Den andra punkten jag tog upp i min interpellation gällde betänkandet Vem äger fastigheten (SOU 2023:55). Där föreslogs regler för att motverka att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt sker utan hyresgästers reella inflytande. Där föreslogs också regler vad gäller information om den som tar över fastigheten vid fastighetsförvärv.

Justitieministern har också på denna punkt välkomnat förslag som bidrar till ordning och reda på fastighetsmarknaden och att förslagen i det betänkandet bereds på Justitiedepartementet och bett att få återkomma om vägen framåt.

Fru talman! Tiden går. Justitieminister Gunnar Strömmer! Hur går det med de två punkter som jag inte fått svar på?

Fru talman! Svaret är att det går bra. Vi arbetar vidare med de frågorna och kommer att ta ett helhetsgrepp när vi nu också utreder en fråga som dessvärre inte utreddes under den förra mandatperioden. Den lagstiftning – som jag i och för sig tyckte var väldigt bra – som handlade om hyresrätterna grundades ju på en utredning som tillsattes under förra mandatperioden, även om vi inte tyckte att den gick tillräckligt långt. Till exempel lade vi till ansvaret också för barnens brottslighet i närområdet när vi så småningom återkom till riksdagen i de frågorna.

Det hade naturligtvis varit mycket bättre om även bostadsrättsfrågan hade hanterats i det sammanhanget. Då fanns det inget underlag för det, men det rättar vi nu till. Vi lyfter dessutom in en möjlighet för utredaren att se på fler frågor – jag har nämnt exempelvis frågor rörande register, som är under hantering.

Min bestämda uppfattning är att vi när vi stänger den här terminen kommer att ha ett brett och ordentligt beredningsunderlag för att ta viktiga kliv framåt för att säkerställa att den som bor i bostadsrätt och är aktiv i en bostadsrättsförening har minst samma rättstrygghet som den som bor i hyresrätt.

Fru talman! Jag får konstatera att jag nog inte får svar här i dag på två av mina tre punkter. Jag tog upp förändringarna vad gäller bostadsrättsinnehavares ansvar för trygghet i närområdet, inklusive hemmaboende minderåriga, men jag hade alltså två andra, väldigt konkreta bostadsrättsliga frågeställningar. De handlade om enskildas rättsliga ställning och skydd som bostadsrättsinnehavare i olika situationer, liksom om ordning och reda på fastighetsmarknaden i större mening. Men jag kommer inte att få några svar här, tror jag.

Justitieministern tog sig friheten att nämna lite av en bonusfråga här, nämligen den om bostadsrättsregister. Då tar jag mig samma frihet och lyfter fram en bonusfråga om bostadsrätten som form.

På senare år har förekomsten av andrahandsupplåtelser av bostadsrätter ökat påtagligt, framför allt i landets storstadsregioner. HSB har låtit kartlägga omfattningen av detta, och resultatet är tämligen illavarslande. Bland bostadsrättsföreningar i våra tre storstäder uppger 43 procent att det pågår olovliga andrahandsupplåtelser av bostadsrätter. Var femte förening uppger att upplåtelsen sker i kriminellt syfte. Allt detta sker trots att uthyrning av bostadsrätt i andra hand i vinstsyfte över huvud taget inte är tillåtet.

Detta är allvarligt. Olovliga andrahandsupplåtelser skapar otrygghet i bostadsrättsföreningen. Att inte veta vem ens granne är eller vilka som rör sig i fastigheten sprider rädsla och oro även bland dem som bor i bostadsrätt.

På regeringens bord ligger dock nu förslag som går i en helt annan riktning, nämligen att ytterligare underlätta för andrahandsuthyrning av bostadsrätt. Man får säga att det har varit tämligen många och kraftfulla reaktioner på dessa förslag i den allmänna debatten. Jag undrar hur justitieministern ser på detta, särskilt i ljuset av återkommande och väldigt tydliga markeringar av hur centralt trygghetsarbetet är för regeringen. Är det verkligen läge, Gunnar Strömmer, att ytterligare försvåra för styrelser i bostadsrättsföreningar att upprätthålla ordning och reda också i de fastigheterna?

Fru talman! Nej, det är riktigt: Markus Kallifatides får inte alltid svar på sina frågor exakt vid den tidpunkt han önskar. Däremot får han besked om konkret leverans och konkreta reformer framåt. Vi tar nu tag i en helt central fråga på det här området, nämligen att säkerställa att skyddet för en bostadsrättsinnehavare i fråga om trygghet i närområdet ska vara minst lika starkt som det är för hyresgäster. Det är ett mycket välkommet och stort steg.

Dessutom gör vi detta i det snabbspår som man ibland får höra att Socialdemokraterna tycker går för snabbt. Jag tror dock att angelägenhetsgraden i dessa frågor är så pass hög att det är motiverat, och jag är mycket glad att vi nu har en sådan process igång.

Vad gäller bonusfrågan som kom när det gäller andrahandsupplåtelse av bostadsrätter tänker jag två saker. För det första har vi inget allmänt intresse i vårt land av att skapa stagnation på bostadsmarknaden. Vi har ett intresse av rörlighet på bostadsmarknaden. Vi har ett intresse, inte minst i storstäder, av att kunna tillgängliggöra bostäder på ett flexibelt sätt.

Samtidigt råder det, för det andra, ingen som helt tvekan om att vi också måste säkerställa att detta inte används i kriminella syften. En viktig sak som den utredning vi nu har tillsatt ser på, återigen, är hur man ska kunna ingripa kraftfullt mot bostadsrättsinnehavare som är kriminella eller ägnar sig åt kriminell verksamhet. Den frågan träffar även den situation som Markus Kallifatides nu tar upp, nämligen människor som exempelvis disponerar sina bostadsrätter på ett sätt som inte är förenligt med de regler som bostadsrättsföreningen har satt upp eller med lagstiftningen i stort.

Fru talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaren. Bostadsrätten är en viktig del av vårt samhälle, och jag tackar justitieministern för vårt samtal här i dag om hur vi kan vårda bostadsrätten.

Syftet med min interpellation var att fortsätta vara både kritisk och konstruktiv i relation till regeringens arbete på området. Vi socialdemokrater har varit pådrivande och i förväg föreslagit att regeringen skulle göra det regeringen nu gör när det gäller bostadsrättsinnehavares trygghet och ansvar för trygghet i närområdet. Vi vill inte alls sätta oss på tvären utan vara konstruktiva i den processen.

Min övergripande fråga handlade alltså om huruvida arbetet mer generellt med att utveckla regleringarna som omgärdar bostadsrätten och bostadsrättsföreningen är tillräckligt högt prioriterat inom Regeringskansliet. Jag får dock inte riktigt något svar, och det får jag acceptera, när det gäller de två konkreta punkter som jag tog upp.

Under sin tid som statsminister, fru talman, lovade min partiordförande Magdalena Andersson att ”vända på varje sten” för att knäcka den organiserade brottsligheten. Det är ett löfte som hon och vi socialdemokrater håller fast vid. Då kan man till och med behöva reformera lagen om bostadsrättsföreningar.

Men bostadsrättsfrågan är större än jakt på den organiserade brottsligheten. Det handlar om trygghet, inklusive ett slags konsumentskydd, för oss som enskilda. Det är rimligt att både staten och bostadsrättsföreningens styrelse vet vem som bor i en fastighet som man äger. Det är rimligt att den som förvärvar en bostadsrättsandel, fru talman, åtnjuter ett skydd som åtminstone liknar det skydd jag har som konsument när jag köper mat i matvarubutiken.

Det finns alltså mer att göra, fru talman. Faktum är att den nuvarande regeringen har lovat att göra mer som man ännu inte gjort.

Fru talman! Jag tackar Markus Kallifatides för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag.

Det här med att vända på alla stenar är en något riskabel metafor. Det som möjligtvis kännetecknade bokslutet var väl att vi hittade ett helt stenbrott fullt med ovända stenar, även på det här området, som vi nu har haft fullt sjå att vända på, förutsättningslöst pröva och göra någonting åt.

I den lagstiftningsprodukt som var upprinnelsen till vår diskussion om bostadsrätter – jag nämnde frågan om hyresrätterna och hyresrättsinnehavarens ansvar för brottslighet både i den egna lägenheten och i närområdet – hade den socialdemokratiska regeringen gjort en mycket tydlig avgränsning av vilka stenar som inte skulle få vändas på. Det gällde ansvaret för brottslighet som begås av barn. Skulle vi ha följt direktiven från min företrädare skulle alltså en hyresrättsinnehavare ha ett mycket större ansvar för en 17-åring som är inneboende i hyresrätten än för det egna barnet som är 17 år gammalt.

Tvärtom kan man nog säga att det inte var vända stenar utan skygglappar som präglade en hel del av hanteringen också på detta viktiga område.

Med detta sagt är jag dock mycket tacksam för och positivt inställd till de utbyten vi har haft när det gäller bostadsrätten. Det råder ingen tvekan om att det finns väldigt mycket att göra där och för alla de människor vi talar om, framför allt de som innehar bostadsrätter men också föreningarna, det ansvarstagande föreningsliv som Markus Kallifatides lyfter upp. Det finns väldigt starka enskilda och allmänna intressen som talar för att de här frågorna ska prioriteras högt. De prioriteras nu högt, och vi gör det mycket skyndsamt i flera parallella lagstiftningsprocesser. Det tror jag kommer att vara till gagn både för de enskilda människor det berör och för tryggheten i samhället i stort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.