Försök med basinkomst enligt EU-resolution

Fru talman! Annika Lillemets har frågat socialförsäkringsministern hur han avser att förverkliga Europaparlamentets resolution om minimiinkomst för fattigdomsbekämpning och främjande av ett inkluderande samhälle i Europa. Annika Lillemets hänvisar särskilt till 44 § där Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hur olika modeller för villkorslös basinkomst kan bidra till att öka social delaktighet och motverka fattigdom. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan ska ges möjlighet att bidra till sin egen och samhällets utveckling genom arbete. Arbete ger möjlighet till social delaktighet och ekonomisk trygghet genom löneinkomst. Arbete ger även inträde till de sociala trygghetssystemen, och som kompletterande skydd finns behovsprövat ekonomiskt bistånd. Den generella välfärdsmodell som vi har i Sverige och som vi delar med övriga nordiska länder har visat sig fungera väl för att motverka negativa sociala konsekvenser vid ekonomisk nedgång. Som Europaparlamentet framhåller skiljer sig situationen mellan medlemsländer både avseende utformningen av de sociala trygghetssystemen och fattigdomsutveckling. Parlamentet pekar på att ländernas olika förutsättningar måste beaktas i en diskussion om hur modeller bör utformas för att garantera medborgarna en ekonomisk grundtrygghet. Ekonomisk grundtrygghet är avgörande för ett inkluderande samhälle och regeringen anser att trygghetssystemen ska utformas för att främja människors möjlighet och vilja att träda in på arbetsmarknaden. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att se över de allmänna försäkringarna vid sjukdom och arbetslöshet. I kommitténs uppdrag ingår att beakta samspelet mellan sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstödet och ekonomiskt bistånd. De förändringar som kan bli aktuella ska bidra till långsiktigt ökad sysselsättning och därmed långsiktigt hållbara statsfinanser. Kommittén ska lämna sitt slutbetänkande den 15 maj 2013. I den mån kommissionen och andra medlemsländer finner det intressant och ändamålsenligt att genomföra försök med villkorslös basinkomst tar regeringen gärna del av dessa erfarenheter. Här vill jag framhålla att den öppna samordningsmetoden innebär möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan medlemsländer för att gemensamt utveckla ett mer socialt Europa i enlighet med den nya strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, den så kallade Europa 2020-strategin.

Fru talman! Först vill jag tacka ministern för svaret på min fråga. Resolutionen om "the role of minimum income in combating poverty and promoting an inciusive society in Europe", som antogs av en stor majoritet i EU-parlamentet den 20 oktober 2010, föreskriver en mängd olika åtgärder för att motverka fattigdom och social utslagning i unionen. EU-parlamentet framhåller bland annat att olika försök visat att villkorslös basinkomst är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och utslagning och att ge alla ett anständigt liv. Parlamentet uppmanar därför EU-kommissionen och medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös medborgarlön. I 44 § påpekas att sådan är icke-stigmatiserande och har förmågan att förebygga dold fattigdom - spännande och framsynt. EU-parlamentet uppmanar till politisk fantasi och nytänkande, något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett bra liv för alla, inte bara för de starkaste, friskaste och mest anställningsbara - vad nu det råkar vara för något. Fattigdom och maktlöshet är nämligen inget man väljer. Det är inte den enskilda människans fel att hon eller han är fattig. Det är inte resurser som saknas utan politisk vilja till rättvis fördelning av arbete, pengar och makt. Statsrådet hävdar i sitt interpellationssvar att den svenska generella välfärdsmodellen har visat sig fungera väl för att motverka negativa sociala konsekvenser vid ekonomisk nedgång. Men de sociala och ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Allt fler slås ut och allt fler förnedras i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsåtgärder. Vi har massarbetslöshet samtidigt som många lönearbetar mer än de mår bra av. Allt effektivare produktionsmetoder minskar behovet av arbetskraft. Att vi inte behöver arbeta så mycket för att tillgodose våra grundläggande materiella behov är en historiskt ny situation, och vi borde glädjas åt vår nyvunna frihet i stället för att alltmer fåfängt försöka skapa full sysselsättning till varje pris, genom ständigt ökad konsumtion som inte längre gör oss lyckligare och som skadar miljön. Det finns alltså flera skäl att tänka i nya banor och inte reflexmässigt avvisa idén om någon form av medborgarlön och en mer rättvis fördelning av lönearbete och obetalt arbete. Det finns många intressanta exempel och idéer att inspireras av om vi lyfter blicken. Praktiska experiment med medborgarlön genomfördes i USA och Kanada på 1970-talet. Farhågorna att många skulle avstå från förvärvsarbete för att leva på existensminimum kom på skam. Tyvärr blåste medborgarlönen bort med de nyliberala vindar som svepte in över USA några år senare. I EU:s största land, Tyskland, debatteras medborgarlön seriöst. I en rapport från det ansedda världshandelsinstitutet i Hamburg som kom häromåret framhålls att de som får göra vad de brinner för arbetar mycket effektivare än de som släpar sig till jobbet i trött rutin. De möjligheter att förverkliga livsprojekt - att starta företag, vidareutbilda sig och så vidare - som medborgarlön öppnar för, har enligt rapporten en betydande nationalekonomisk potential. Man bedömer att mellan 600 000 och 1,2 miljoner nya jobb skulle kunna skapas i Tyskland utifrån människors egna idéer genom införandet av en villkorslös grundinkomst. Den skulle kunna ge människor verklig makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet. Detta är något väsensskilt från tvånget att delta i alltför ofta meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ofta inte leder någonvart eller i värsta fall leder djupare ned i förnedring. I mitt nästa inlägg tänker jag fortsätta berätta om vad som händer i utlandet.

Fru talman! Man blir lite konfunderad över Miljöpartiets inlägg här. Jag vet mycket väl att Miljöpartiet på sina kongresser 1998, 1999, 2000 och senast på kongressen 2005 har slagit fast sin vilja att arbeta för någon form av medborgarlön i Sverige, men jag har också läst att man från och med 2008 slopade kravet på medborgarlön och att det i stället är rätt till arbete och egenförsörjning som ska utgöra grunden för Miljöpartiets synsätt. Nu kommer åter frågan om medborgarlön upp. Jag förstår att Annika Lillemets vill hämta näring ur EU-parlamentets resolution för att driva den frågan vidare. Men jag måste ställa frågan till Miljöpartiet: Vilken är er syn, och kan ny utveckla vad ni menar med medborgarlön i dagens tappning? Beskrivningen av den har ju varierat mellan åren. Jag tror att det är viktigt för den politiska debatten att vi vet var Miljöpartiet står i frågan om medborgarlön. Den beskrivning av Sverige och den generella välfärden i vårt land som Annika Lillemets ger överensstämmer nog inte med vare sig min eller de flesta andras syn. Om en lågkonjunktur är så djup som den vi har gått igenom finns det alltid en ökning av arbetslöshet, och fler människor hamnar i behov av ekonomiskt bistånd, som är det trygghetssystem vi har riggat för att ingen i vårt land ska stå utan försörjning. Men denna djupa kris, där antalet personer som behöver ekonomiskt bistånd bara är hälften av vad det var 1996, ger en tydlig bild av att Sverige har klarat den ekonomiska krisen väldigt väl. Att vi nu har bara 7,4 procents öppen arbetslöshet fastän Konjunkturinstitutet för inte alls länge sedan förutspådde att vi skulle ha 12 procent indikerar att vi har kommit väldigt väl ut. Vi är det land i Europa där arbetslösheten nu sjunker allra snabbast. Arbetslöshet och fattigdom hör ihop. Vi vet att bästa sättet att bekämpa fattigdom är att människor får möjlighet till egenförsörjning. Anser inte Miljöpartiet att arbete ger möjlighet att bekämpa fattigdom?

Fru talman! Jodå, medborgarlön är kvar som en vision på lång sikt för oss miljöpartister. Precis hur den ska utformas behöver vi givetvis en debatt om i samhället och göra ett ganska grundligt arbete om. Det är därför jag vill lyfta denna fråga nu. Vi skulle behöva ett basinkomstnätverk som i Tyskland. Där ingår ledande politiker från alltifrån kristdemokraterna CDU, till vänsterpartiet Die Linke, och även många tyska ekonomer ingår. Jag vill nämna kristdemokraten Dieter Althaus, som tidigare var regeringschef i Thüringen och en av Tysklands tyngsta politiker. Han har föreslagit en medborgarlön på 800 euro i månaden utan motprestation. Han anser att en sådan reform skulle kunna genomföras inom fyra fem år och vara budgetneutral genom att den ersätter en stor del av de nuvarande välfärdssystemen och minskar byråkratin. Systemet skulle också fungera så att arbete alltid skulle löna sig även för dem med mycket låga inkomster. Althaus framhåller vidare att villkorslös medborgarlön skulle uppvärdera det obetalda arbetet i hem och samhälle. Ännu en god effekt som han framhåller skulle vara att människor med medborgarlön för reell möjlighet att välja bort underbetalda jobb med dålig arbetsmiljö. Förslaget utreds vidare av Konrad Adenauer-stiftelsen, CDU:s idéutvecklingsstiftelse. Dessa tankar verkar inte har spritt sig till svenska kristdemokrater. Jag undrar lite varför. Det belyser också vad jag är ute efter när jag talar om detta. Det finns andra förslag. Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen har uttalat sig försiktigt positivt om medborgarlön, och Brasilien är ännu ett land där frågan drivs seriöst. Jag vill också nämna USA. Där finns ett väldigt intressant exempel, Alaskan Permanent Fund som funnits sedan 1982, där företag som utvinner naturresurser får betala royalty till en fond vars avkastning går dels till gemensam välfärd, utbildning och sjukvård, dels till en utdelning till alla som bor i Alaska. Den utdelningen är inte så stor att den går att leva på. Men den har ändå haft betydelse. Alaska är den amerikanska delstat som har minst socioekonomiska skillnader där inte heller klyftorna ökat nämnvärt sedan 1980. I en tung motion till världens mäktigaste lagstiftande församling, amerikanska senaten, föreslår två kvinnliga senatorer, en republikansk och en demokratisk, ett liknande system, Cap and Dividend. Tanken är att sätta tak för hur mycket utsläpp av koldioxid USA får göra inom ett rättvist och hållbart utrymme, auktionera ut utsläppsrätterna och sedan dela ut en del av intäkterna till alla som bor i USA och låta en del gå till statskassan. Det skulle kunna ha en mycket bra fördelningspolitisk effekt. Det bygger på en mycket positiv och liberal människosyn om att alla har rätt till frukterna av våra gemensamma tillgångar. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om att varje individ själv anses kapabel att ta ansvar för sitt liv. Även erfarenheterna från ett tvåårigt försök i Namibia förtjänar att begrundas. I en utfattig by, Otjivero, fick alla invånare under pensionsåldern en liten summa pengar varje månad. Resultatet blev att fattigdom och hopplöshet byttes mot framtidstro och kreativitet när människor slapp den frätande oron för försörjningen. Farhågan att människor skulle bli lata och passiva av att få pengar utan motprestation kom på skam i Otjivero. Det var tvärtom. När människorna fick råd med mat och sjukvård ökade såväl den demokratiska aktiviteten som den ekonomiska aktiviteten. Arbetslösheten sjönk, företag startades och byråd organiserades. Mycket är förstås annorlunda i Sverige. Men i grunden är nog människor lika överallt. Får vi förtroende växer vi med det. Varför skulle inte svenskar klara att ta samma ansvar som namibier? Jag är övertygad om att de flesta svenskar skulle det. Det vore en väldigt viktig förändring att gå från att se människor som lata som ska piskas på för att göra någonting bra till att se dem som kapabla och ansvarstagande.

Fru talman! Nu håller det minsann på att ske något spännande från talarstolen. Här återupprättas ett förslag som många trodde var begravt hos Miljöpartiet. Det är uppenbart inte så. Jag tog fram ett par gamla artiklar som visar att 2008 beskrev tidningarna Miljöpartiets kongress som att man nu hade skaffat sig en fungerande socialpolitik där några av ombuden verkligen var lyckliga över partiet nu slutat driva frågan om medborgarlöner. En man säger: Det var en kass idé från början. Någon annan säger att han inte trodde ett smack på idén och aldrig hade gjort det. Att det nu aktualiseras i riksdagens talarstol är intressant. Det är naturligtvis så att man kan läsa rapporterna från andra länder med lite olika glasögon. Jag ska med intresse och öppenhet ta del av de eventuella försök som genomförs på parlamentets uppmaning till medlemsstater och det som kommissionen uppmanas att göra om det nu uppstår några sådana. Vi har ett annat system som vi har sjösatt i Sverige. Det innebär att människor ska ha en ekonomisk försörjning om de drabbas av arbetslöshet, sjukdom och fattigdom. Det finns ett uppbyggt generellt välfärdssystem som jag uppfattar att Miljöpartiet ändå har bejakat och varit positivt till. Man får lite ställa medborgarlönen mot de uppbyggda systemen. Jag menar att det är viktigt för en nation att ha ett system där människor uppmuntras att bidra i den utsträckning som de kan. Egenförsörjning ska uppmuntras. Om man arbetar lite mer ska det också synas i plånboken. Är Miljöpartiet emot den synen? Det vore väldigt intressant att få det kungjort i kammaren. Det finns bland övriga partier en stor enighet att så ska vara fallet. De system som vi har byggt upp - trygghet vid inkomstbortfall och behovsprövat ekonomiskt bistånd - är det någonting som i Miljöpartiets värld skulle avskaffas till förmån för en medborgarlön? Jag är jätteglad om jag kan få en belysning av det, var Miljöpartiet i Sverige står och hur man ser på medborgarlön kontra de generella välfärdssystem vi har i dag.

Fru talman! Man får skilja på politik på kort och på lång sikt. Självklart ska vi arbeta med det system vi nu har och förbättra det inom dess ramar. Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Vi gröna tror på människors kreativitet och vilja att bidra till samhället. Medborgarlön är vår vision på längre sikt. Det är en rättighet, en inkomst, som alla får utan villkor eller krav utan förnedrande prövning. Det handlar också om hur vi ser på arbete. Lönearbete så mycket som möjligt oavsett innehåll är inget gott i sig. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att mycket oavlönat arbete är mycket viktigt. Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Villkorslös medborgarlön skulle kunna befria arbetet från den överspelade funktionen av disciplineringsinstrument. Om alla fick bättre möjlighet att förverkliga sina drömmar och livsprojekt skulle mycket gott kunna åstadkommas. Om enstaka individer skulle välja att utnyttja systemet är det inte ett skäl att hindra en reform som skulle gynna de flesta. Därför behöver vi en seriös, bred och förutsättningslös debatt om för- och nackdelar med medborgarlön även i Sverige och inte bara i utlandet och hur ett sådant system skulle kunna utformas så att det passar svenska förhållanden. Detta ska göras för att försöka vända på alla stenar och finna lösningar på fattigdom och utslagning även på lång sikt när behovet av lönearbete minskar kontinuerligt. Men idén möter i Sverige känsloladdat och irrationellt motstånd till skillnad mot i många andra länder. Det vore synd om fördomar och låsningar skulle leda till att inga försök med villkorslös basinkomst genomförs i vårt land, vilket statsrådets svar tyvärr pekar på. Jag tycker att vi ska ta EU-parlamentets uppmaning på allvar.

Fru talman! Jag skulle vilja uppmana och uppmuntra Miljöpartiet att konkretisera något mer om utformningen av de visioner man har på lång sikt. Det tror jag vore välgörande för debatten. Jag hälsar ett sådant förslag välkommet. Det ska vi också titta på. Det är angeläget att dessa visioner, om man verkligen någonting med dem och vill förverkliga dem, tar lite mer konkret innehåll så att vi kan diskutera dem på den politiska arenan. Jag ser fram emot att ta del av ett mer detaljerat förslag på hur Miljöpartiet tänker sig medborgarlönen och har finansiering för det framöver i kommande budgetar. Det ska bli mycket intressant att följa. Vi ska också ta del av det som händer inom Europas olika länder när det gäller försök som görs. Man ska dock vara väldigt medveten om att Europas länder befinner sig på väldigt olika utgångspunkter. Trygghetssystemen är uppbyggda på mycket olika sätt i olika medlemsländer. Det tror jag också ligger bakom det som är Europaparlamentets uppmaning till både medlemsstater och kommissionen. Vi tycker att de välfärdssystem som vi har byggt upp har tjänat oss ganska väl. Att vi har kommit så väl ut ur krisen är en indikator på att mycket fungerar ganska bra i Sverige. Därmed är inte sagt att vi inte kan förbättra saker ytterligare. När det gäller fattigdomsbekämpning är tillväxten av arbete helt central. Jag fick inget riktigt svar på om detta också var Miljöpartiets syn. Men jag förutsätter det. Utbildningsfrågorna är en annan del som är viktig när man långsiktigt ska bekämpa fattigdom.