Forskningsstöd kring skärmtid och digitala verktyg för förskolebarn

Fru talman! har frågat mig vilken forskning Skolverket stöder sig på när det gäller användning av skärmar i förskolan hos barn i olika åldrar. Hon har även frågat mig hur man säkerställer att den sammanlagda skärmtiden per dag inte överskrider WHO:s rekommendationer.

Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Alla barn och elever behöver få kunskap om hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv. Utbildningen i förskolan ska bidra till att barnen utvecklar förståelse för den digitalisering som de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik. De ska även ges möjlighet att utveckla ett ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik.

Användningen av digital teknik i undervisningen i förskolan är relativt ny, och Statens skolverk har tagit hänsyn till den forskning som finns i arbetet med revideringen av läroplanen för förskolan. Skolverket har även involverat professionen, barn, experter inom datavetenskap och forskare i revideringen. Enligt skollagen ska även all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Barn ska utforska omvärlden, röra på sig, leka och träna sociala färdigheter i förskolan. Med stigande ålder ska de också ges möjlighet att förstå och använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar deras utveckling och lärande.

För drygt ett år sedan presenterade WHO nya riktlinjer om fysisk aktivitet, stillasittande och sömn för barn under fem år. I riktlinjerna förespråkas mycket riktigt vikten av att barn ges ordentligt med utrymme för lek och sömn och att stillasittande skärmtid begränsas. Revideringen av förskolans läroplan innebär inte att barn ska sitta mer framför skärmar. Hälsa och välbefinnande men även lekens betydelse för barns utveckling och lärande är något som lyfts fram ännu mer i den reviderade läroplanen för förskolan. Användning av digitala verktyg i förskolan ska givetvis ske på ett ansvarsfullt och medvetet sätt som gynnar barnens utveckling och lärande. Här har jag full tilltro till förskolepersonalens kompetens och litar på att de förvaltar ansvaret väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka utbildningsministern för svaret.

Det finns så mycket tyckande kring barns behov och lärande. Därför är det viktigt att vi när vi formar den svenska läroplanen grundar den på forskning, evidens och fakta. Där kan det finnas olika forskningsområden som delvis talar emot varandra, och då gäller det att hitta en god avvägning mellan de olika delarna.

Problemet med barns skärmanvändande är att till exempel pekplattor inte har funnits i mer än tolv år och att det därmed inte finns så mycket kunskap om hur skärmanvändandet påverkar på lång sikt. Men många studier visar dessvärre att även små barn blir mer stillasittande. Det påverkar den motoriska utvecklingen, koordinationen, den kognitiva utvecklingen och många andra förmågor. Det ökar även risken för övervikt, med allt vad det innebär i form av ökade hälsorisker för såväl kropp som självkänsla och psykiskt mående.

Den nya, reviderade läroplanen som finns sedan juli förra året innehåller ämnet digital kompetens. I Skolverkets kommentarer beskrivs hur förskolebarnen får använda digital kamera eller surfplatta. Där poängteras: "Digitalisering i förskolan handlar inte om att barnen ska sitta mer framför skärmar, utan i stället ska förskolan medvetet använda sig av ett varierat utbud av aktiviteter, exempelvis en digital bok till läsestunden." Detta är i stort sett också vad utbildningsministern anför i sitt svar.

Jag vill ändå poängtera några saker.

WHO:s rekommendationer för barn är kopplade till just barns stora behov av fysisk aktivitet. WHO:s riktlinjer för aktivitet, sömn och skärmtid för barn under fem år har det uttalade målet att byta den långvariga skärmtiden mot mer aktiv lek.

WHO anger dessutom i sina riktlinjer att barn under två år inte bör utsättas för någon skärmtid över huvud taget. Barn mellan två och fem år bör spendera max en timme framför skärmen totalt över hela dagen, det vill säga under den sammanlagda tiden i förskolan och i hemmet.

WHO menar att det kommer att förbättra barnets kognitiva utveckling och livslånga hälsa om rekommendationerna följs.

Fru talman! Är det ur det perspektivet särskilt välbetänkt att öka det sammanlagda skärmanvändandet på förskolan - och just vid läsestunder då det är så viktigt att peka på alternativ till skärmandet och vänja barn vid bläddring i böcker, högläsning och all den stimulans som är kopplad till det?

Många barn tittar ju allaredan på dator, mobil eller tv långt utöver WHO:s rekommendationer och skulle må bra av att upptäcka alternativ till skärmandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I min interpellation nämner jag den amerikanska barnläkarföreningens rekommendationer, som WHO grundar sig på.

Min fråga är: Vem tar ansvar för barns sammanlagda skärmtid? Om skärmar används i ett varierat utbud i förskolan går det rimligen ut över skärmanvändningen på fritiden.

Uppmanas föräldrar och förskolepersonal att komma överens hur mycket barnet ska använda skärm?

Fru talman! Min självklara utgångspunkt är att föräldrar har ett ansvar för sina barns skärmanvändande på fritiden. Något annat vore helt oerhört - att samhället på något vis skulle gå in med pekpinnar eller synpunkter på hur barn och föräldrar ska umgås i hemmet. Jag planerar därför inga förändringar i något regelverk.

Låt mig kommentera det Gudrun Brunegård sa mot slutet av sitt anförande om att barn ändå tittar på skärmar. Ja, så är det verkligen. Alla som umgås med barn vet att skärmarna har blivit en naturlig del av många barns liv.

I själva verket är det en av utgångspunkterna för att digital kompetens har skrivits in som något som förskolan ska arbeta med. I takt med ett ökat skärmanvändande och i takt med att skärmarna finns alltmer i barns vardag blir det viktigt att barn får en möjlighet att förstå vad det handlar om och en möjlighet att hantera dessa verktyg, som kan vara så positiva men som också kan medföra en hel del negativt.

Jag är övertygad om att det klokaste vi kan göra i detta läge är att se till att förskolepersonalen har ett uppdrag men också förutsättningar och möjligheter att guida barnen in i den digitala värld som barn delvis redan befinner sig i och ge barnen bättre förutsättningar att hantera, förstå och kanske då och då lägga ifrån sig de digitala verktygen.

Detta ska givetvis ske med stigande ålder och mognad. Det är också något som ska ske samtidigt som hela huvudverksamheten i förskolan är den lek som pedagogiken vilar på. I den svenska förskolan ska barn klättra i träd - ja, lagom mycket så att de inte ramlar ned och slår sig - leka i sandlådan, lära sig hantera matbestick, om de inte lärt sig det hemma, och pröva på att snickra, måla och rita. Men de ska också lite lätt börja träna på hur man använder den digitala teknik som i dag är ett sådant stort inslag i många barns och familjers liv.

Min utgångspunkt är att de skrivningar som finns i förskolans läroplan är väl avvägda. Med dem som grund kan vår kompetenta förskolepersonal ge barnen en ännu bättre start i livet där barnen inte bara får leka och utforska sin omvärld utan också med stigande ålder får lite bättre förutsättningar att förstå den del av vår omvärld som är den digitala tekniken.

Fru talman! Som jag ser det handlar det om en viktig och känslig avvägning med tanke på att den amerikanska barnläkarföreningen och WHO tydligt markerar att barn under två år inte ska titta på skärmar över huvud taget. Enda undantaget är videochattar med släktingar eftersom det upplevs på ett annat sätt än att bara sitta och stirra på en skärm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I åldersgruppen två till fem år rekommenderas inte mer än en timme totalt över hela dagen. Därför är det viktigt att förskolan har en kommunikation med föräldrarna, både för att informera föräldrarna om rekommendationerna och för att ha någon typ av överenskommelse och samspel mellan förskolan och hemmet eftersom det blir en adderad tid över dygnet.

Den ansedda amerikanska barnmedicinska tidskriften JAMA Pediatrics tog i november 2019 upp ett annat perspektiv. Med hjälp av magnetkamera kunde man se strukturella förändringar i hjärnan hos förskolebarn som hade tillbringat fler timmar framför skärmar än de rekommenderade. Barnen som hade tittat färre timmar än vad den amerikanska barnläkarföreningens rekommenderar uppvisade inte dessa förändringar.

De förändringar det handlar om är minskad gallring i hjärnan och bitvisa avbrott i myeliniseringen. Detta antas öka risken för bland annat sämre språkutveckling och försämrad kognitiv förmåga eftersom nervimpulserna inte kommer fram till rätt plats tillräckligt snabbt.

Dessa barns utveckling kommer att följas över tid, så med tiden kommer vi att veta mer om vad det får för långsiktiga och eventuellt bestående effekter.

En annan aspekt av för mycket tittande på skärmar är ögats utveckling. Även i Sverige uppmärksammar optiker och ögonläkare den ökade risken för att för mycket skärmanvändande påverkar ögats utveckling så att barnet utvecklar en permanent närsynthet. De menar att det är särskilt olämpligt med mobiler och pekplattor som man har på ett nära avstånd. Tv:n är inte lika farlig för ögonen eftersom den är längre bort. Vi vuxna känner ju också att ögonen blir trötta och torra när vi sitter för länge vid skärmen. Vi behöver alltså alla tänka på det.

Fru talman! Precis som utbildningsministern påpekar är det därför viktigt att undervisa barn i hur de ska använda skärmar. Så långt är allt väl.

Låt mig åter ställa frågan: Hur kan man på ett bra sätt säkerställa att ett barn inte överskrider WHO:s rekommenderade skärmtid?

Fru talman! Gudrun Brunegårds interpellation handlar om forskningsstöd kring skärmtid och digitala verktyg för förskolebarn. Jag noterar dock att hela Gudrun Brunegårds inlägg enbart handlar om skärmtid. De argument som förs fram och den analys som ledamoten gör är förmodligen den analys som ligger bakom att Skolverket i sina skrivningar för den nya läroplanen tydligt slår fast att syftet inte är att öka skärmtiden i skolan.

För två veckor sedan var jag på förskolan Nyckelpigan i Vårby Gård. Där har man en liten gullig robot som barnen kan programmera. När de programmerar den lilla gulliga roboten låter de den gå från ett avsnitt på en matta där det finns till exempel en katt, och sedan programmerar barnen roboten så att den ska gå en krånglig väg fram till symbolen för hatt. På mattan finns en massa olika rimparord. Detta är ett utomordentligt sätt som förskolepersonalen använder för att se till att barn lär sig att rimma. Det är ganska svårt för förskolebarn att lära sig rimma, i synnerhet de förskolebarn som inte har svenska som modersmål. Då kan rimmande vara lite svårt att knäcka.

När det gäller roboten såg jag hur barnen med liv och lust, med enorm kreativitet, utan att sitta stilla och utan att vara i närheten av en skärm lyckades knäcka koden med leken som metod och lära sig rimma på både hatt och katt, bok och lok och en massa andra ord som är viktiga för svenska förskolebarn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den svenska förskolans läroplan fäster vi större och större avseende vid barns tidiga språkutveckling. Vi vet, med de integrationsutmaningar vi har i Sverige, hur viktigt det är att språkutvecklingen kommer tidigt. Samtidigt, fru talman, vet vi att förskolor där det går många barn som inte har svenska som modersmål ofta har personal som själva inte pratar perfekt svenska. De pratar bra svenska, men det kan förekomma till exempel brytning, som förskolebarnens föräldrar är måna om att förskolebarnen ska träna bort. I det läget kan en pekbok där en röst läser upp sagan samtidigt som barnen pratar med pedagogen, ställer frågor, utforskar och tränar på ords uttal vara ett väldigt bra verktyg. Alla som följer en sagostund på en förskola där pedagogen sitter med en sådan pekbok kan höra och se glada barn som intresserat tittar på pekboken och verkligen inte ser den som något annat än en bok, i synnerhet som den kan kompletteras med andra böcker samtidigt.

I Västerås var jag också med om en fantastisk genomgång med förskolebarn där personalen hade varit ute i naturen med barnen och fotograferat en massa olika fenomen där. Barnen hade själva varit med och tagit fram vilka delar de skulle fokusera på. På en pekskärm som var stor som hela väggen kom bilderna upp, den ena efter den andra. Personalen förstorade och förminskade, och man kunde rita på bilderna. Jag såg inte passiva barn. Jag såg inte barn vars näthinnor påverkades. Jag såg glada och nyfikna barn som fick se bilder av sig själva ute i naturen. Det var perfekt förskolepedagogik. Det är precis på det sättet som vår kompetenta förskolepersonal kan dra nytta och glädje av den läroplan som förskolan har.

Fru talman! Det finns många goda exempel, och vår förskolepersonal är generellt sett oerhört kreativ och älskar samspelet med barnen. Utbildningsministern lyfte upp en rad fina exempel på hur digital teknik kan användas utan att det blir ett passivt skärmande.

Det som oroar en del, bland andra mig, är den sammanlagda skärmtiden under dygnet för de små barnen, då forskningen visar att det finns risker och faror med för mycket skärmanvändande. Om skärmarna används på det vis som utbildningsministern beskriver tror inte jag heller att det är någon större fara för barnen när det gäller ögats utveckling eller hjärnans utveckling och förmåga till språkinlärning, som är de delar som beskrivs i den amerikanska forskningen och som kan påverkas om alltför små barn sitter för länge vid skärmar.

Jag skulle uppskatta ifall ministern är beredd att i det fortsatta arbetet ta med sig ett uttryck gentemot helhetsbilden för barnen. Som vi var inne på tidigare vet vi att barn sitter mycket med skärmar även hemma. Förskolan kan ha en dialog med familjerna om den sammanlagda tiden. Vi ska inte tala om hur mycket barn ska sitta vid skärm hemma, men det kan finnas en dialog och en förståelse för hur det kan påverka barn att sitta där för mycket. Tips och råd kan ges om vad man kan göra med barnet för att det ska få härliga lek- och läsupplevelser i stället för att sitta vid en skärm.

Fru talman! Det verkar inte råda några som helst tveksamheter eller åsiktsskillnader mellan mig och Gudrun Brunegård. Barn som går i förskolan ska leka, och jag utgår från att Gudrun Brunegård håller med mig om att det är bra om barnen i förskolan börjar det livslånga lärande som ska göra att de kan hantera den digitala teknik som har blivit så viktig i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar, fru talman, att jag står här med papper och penna och svarar på interpellantens frågor och att interpellanten läser från sin padda. Tekniken har på gott och ont blivit en del av vår verklighet, och då ska förstås barnen lära sig att hantera den.

Samtidigt är det viktigt att slå fast att barns skärmtid inte är samma sak som förskolans arbete med digitalisering, som är så mycket mer. Jag vill med kraft understryka att syftet med förändringarna i läroplanen på intet sätt är att barns skärmtid ska öka eller att vi ska uppmuntra till ett passivt skärmanvändande, utan syftet är att öka barns möjligheter och förutsättningar att på ett kreativt, kompetent och källkritiskt sätt använda den digitala teknik som är en viktig del av små barns vardag i dag.

Gudrun Brunegård ställde ett antal frågor som handlade om förskolans kommunikation med föräldrarna. Jag utgår ifrån att man på svenska förskolor kommunicerar också kring frågan om hur mycket barn kommer i kontakt med olika former av digitala verktyg. Jag vidhåller mitt tidigare uttalande om att barns skärmanvändande i hemmet är och ska vara föräldrarnas ansvar.

Jag tackar Gudrun Brunegård för frågan. Det är bra att vi uppmärksammar förskolans viktiga arbete med att se till att barn får en bra start i livet när det gäller det livslånga lärandet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.