Försäljningen av statliga bolag

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka statliga företag som jag avser att verka för att avyttra oberoende av den finansiella krisen. Låt mig först säga, med anledning av rådande finanskris och de åtgärder som regeringar världen över nu genomför, att jag som statsråd med ansvar för finansmarknadsfrågor är väl insatt i såväl Europeiska unionens som den svenska regeringens arbete med att säkerställa finansiell stabilitet. Allians för Sverige gick till val på att minska det statliga ägandet i företag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens. Regeringen har riksdagens mandat att minska ägandet i sex namngivna företag, varav tre nu är sålda - OMX, Vin & Sprit samt Vasakronan. Dessutom har 8 procent av den svenska statens innehav i Telia Sonera avyttrats. Arbetet med den genomgång av de statligt ägda företagen som utlovades i budgetpropositionen för 2007 pågår. Resultatet av genomgången kan leda till att regeringen kommer att lägga fram förslag till riksdagen om avyttring av flera statligt ägda företag, hela eller delar därav. Dessa förslag skulle också kunna innebära förändringar eller förtydliganden av vissa statligt ägda företags uppdrag. Redovisningen till riksdagen kommer i dessa fall att ske per företag och i takt med att den individuella genomgången är klar. Regeringens ambition att minska det statliga ägandet ligger fast. Varje försäljning måste dock anpassas till det rådande marknadsläget. Staten är en ansvarsfull ägare och agerar också ansvarsfullt som säljare. Konkret innebär detta att jag endast kommer att verka för en avyttring av företag om vi vid en samlad bedömning anser att det leder till en bra affär avseende pris och andra villkor för det svenska folkhushållet vilket också resultatet av redan genomförda försäljningar visar.

Fru talman! Tack, Mats Odell, för svaret! Bakgrunden till min interpellation är, som jag skriver i interpellationen, att det vid flera tillfällen här i riksdagens talarstol har framhållits av både borgerliga riksdagsledamöter och statsråd att fler bolag borde säljas och säljas snart. Regeringen har tydligen redovisat i sina fortsatta utförsäljningsplaner vilka bolag man har för avsikt att avyttra. Man har samtidigt påpekat att det är fler bolag som man skulle vilja titta igenom. Då tycker jag att det är viktigt att vi får reda på vilka dessa bolag är, framför allt om man tänker avyttra dem nu under rådande finanskris. Norrköpings Tidningar redovisar att Carnegie ska säljas trots rättstvist. Carnegie är som bekant numera också ett statligt bolag, ägt via Riksgälden. Ska det säljas under den rådande finanskrisen? I svaret kan man tolka det så att man inte ska sälja Carnegie. Tidningsuppgifterna kan naturligtvis vara felaktiga, men det är myndighetspersoner som uttalar sig, och då får jag utgå från att de är korrekta. Jag skulle vilja ha en kommentar från Mats Odell. Ska ni sälja Carnegie nu? Om de andra bolagen säger Mats Odell att man ska göra en bra affär avseende pris och andra villkor för det svenska folkhushållet. Då skulle jag vilja veta vilka andra villkor statsrådet syftar på. Resultatet av redan genomförda försäljningar visar, som säkert riksrevisorerna pekat på, att försäljningen av Telia Sonera inte var den bästa affär som staten har gjort. Det borde man vara tydlig med. Det är bra om Mats Odell kan kommentera det. Jag vet inte vilka försäljningar han anser har varit en bra affär. Jag tror att det är Vin & Sprit han syftar på, men vi har fortfarande inte sett hur mycket pengar man skulle ha tjänat på att ha behållit bolaget. Här utgår man från att bara man har sålt så blir det bra. När det gäller de olika bolagen pekar statsrådet på att staten ska vara ansvarsfull. Jag tycker att det är viktigt att man är ägare också, att man faktiskt har bolag och att det finns en poäng i det. Vi har ett antal banker i vår ägo, Nordea och SBAB. SBAB har fått ett pris för att vara en av de bättre bankerna. Det säger väl någonting om vikten av att ha ett statligt ägande. Det har fungerat som prispress när det gäller bolåneräntorna. Då är frågan: Är det bra att avyttra en sådan bank? Tycker statsrådet fortfarande att det är bra att göra det? När bedömer statsrådet att den finansiella krisen upphör så att man kan sälja? Är det nästa år eller 2010? De frågorna skulle jag vilja ha svar på.

Fru talman! Jag har svarat på de frågor som fanns i interpellationen. Det pågår en genomgång av samtliga bolag som staten äger för att se om det finns motiv för fortsatt statligt ägande, om de ska ha särskilda uppdrag och om de bör säljas. När det gäller försäljning av dessa bolag och Carnegie är det samma svar som jag gett hela tiden, nämligen att vi gör det när det är rätt tid, rätt pris och vi gör en samlad bedömning att det blir en god affär för det svenska folkhushållet. Vin & Sprit - där är det en ganska enkel matematik, fru talman. Den högsta utdelning till staten som någonsin har kommit var de 800 miljoner som gällde för verksamheten 2007. Det är den högsta vinsten i bolagets historia. Nu är det sålt till en industriell tagare som har ett eget globalt distributionsnät och som har väldigt goda förutsättningar att öka produktionen i de anläggningar som finns inte minst i södra Sverige. Det värde som vi fick ut var på 55 miljarder. Ovanpå det såldes Vin & Sprits aktier i det amerikanska spritföretaget Beam. Det blev ytterligare 3 miljarder. Därutöver har det gjorts en valutavinst genom att vi valde att ta köpeskillingen i dollar och euro. Vi har kunnat amortera svenska statens dollar- och eurolån med en valutavinst på ungefär 4 miljarder kronor. Fru talman! När vi summerar detta blir det över 60 miljarder kronor. Det är pengar som i dag finns till förfogande för att kunna hantera den svåra situation som råder globalt och naturligtvis också i vårt eget land. Med tanke på att vi i dag kan minska lånekostnader är det här en väldigt stor vinst för de svenska skattebetalarna jämfört med att vi själva hade fortsatt att driva företaget. Är det rätt att sälja SBAB? Det vet vi inte. Som sagt: När vi ser att det är rätt tidpunkt och rätt pris kommer vi att överväga det.

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga till statsrådet: Varför presenteras inte de individuella genomgångarna när de är klara? Det är uppenbart att det har skett flera individuella genomgångar, per statligt bolag, av vilka bolag som är klara för försäljning och vilka bolag som inte ska säljas. Det har vi inte fått någon redovisning av i riksdagen, vare sig här i talarstolen eller i näringsutskottet. Vi tycker att det är viktigt att vi som ska vara med och fatta beslut om eventuell avyttring av bolag - vi har naturligtvis reserverat oss mot de tidigare försäljningarna - får reda på det. Jag visste att statsrådet skulle nämna Vin & Sprit. Det var därför jag ställde frågan om Telia Sonera var så lyckad. Den bild som jag har fått är i alla fall att det var en rabatt som gavs när staten sålde de aktierna. I tidningsuppgifterna som jag hänvisar till står det att Carnegie ska säljas. Trots rättstvisten fortsätter Riksgälden arbetet med försäljning av verksamheten. Det kan man inte uppfatta på annat sätt än att det sker just nu. Det vore bra att få ett svar på frågan: Pågår inte en försäljning av Carnegie? Finanskrisen är ju i alla fall inte riktigt avslutad, som jag har uppfattat det. När det gäller de tidigare försäljningarna av bolagen och SBAB hänvisade jag tidigare till vad som är poängen med att äga SBAB, nämligen att man kan pressa ned bolåneräntorna. Det är något som är oerhört viktigt när flera människor nu riskerar att gå ut i arbetslöshet och stå med fasta kostnader för boenden i form av hyror och lånekostnader för bostadsrätter och villor. Då är det viktigt att få reda på om regeringen kommer att sälja den här banken, som faktiskt har varit med och pressat ned bolånekostnaderna, eller inte. Blir det i så fall 2009 när arbetslösheten beräknas vara rekordhög om man jämför med läget när vi lämnade över till den borgerliga regeringen 2006? Fru talman! Jag önskar att jag i alla fall får några fler konkreta svar på mina frågor.

Fru talman! Frågan om varför man inte får besked om det löpande arbetet med genomgången är helt enkelt att det vore orimligt att redovisa detta innan en sådan viktig sak är klar och man har kommit fram till några slutsatser. Det skulle bara skapa oro och spekulationer bland de anställda och bland olika intressenter. Jag tror inte att Eva-Lena Jansson, om hon tänker igenom det här, skulle tycka att det var särskilt klokt att göra på det sättet. När genomgången är klar och regeringen kommer fram till att det finns bolag som bör avyttras kommer självklart alla berörda utskott och riksdagen att involveras i detta. Riksrevisionen har inte uttalat sig om ifall 50 kronor var ett bra pris eller inte. Jag tycker att Eva-Lena Jansson ska titta igenom Riksrevisionens rapport. I den delen har man ingen uppfattning. Jag kan bara konstatera att kursen just nu - jag bad min medarbetare kolla det - ligger på 35:10 kronor, och 50 kronor är ändå något mer. När det gäller Carnegie anser vi absolut att denna bank bör säljas. Man bör hitta nya långsiktiga ägare så fort som möjligt som kan se till att det blir en ny affärsplan och en sund inriktning på verksamheten som gör att de anställda där kan känna trygghet och att verksamheten kan fortsätta utvecklas på ett sådant sätt att man kan få tillstånd från Finansinspektionen att bedriva bankverksamhet. Jag hoppas att detta sker så fort som möjligt.

Fru talman! Då kommer vi tillbaka till pudelns kärna när statsrådet svarar att han ska verka för en avyttring som innebär en bra affär. Det innebär alltså att man ska sälja Carnegie under en finanskris när det är få företag som har mycket pengar och priset naturligtvis kommer att vara lågt, därför att man vet att staten vill bli av med bolaget. Det är klart att man inte kommer att kunna göra någon lysande affär. Det borde väl vem som helst förstå. I svaret från statsrådet står det så här: "Redovisningen till riksdagen kommer i dessa fall att ske per företag och i takt med att den individuella genomgången är klar." Det är svårt att tolka det på annat sätt än att när varje företag har gåtts igenom ska man rapportera till riksdagen. Då kan regeringen välja att rapportera till näringsutskottet och belägga oss med tystnadsplikt. Det finns inga som helst problem med det. Då är vi bundna till tystnadsplikten och kan inte yttra oss så att det skulle kunna påverka de företagen. Men det är väl viktigt att vi som är folkvalda, som ska företräda svenska folket som ägare i de här bolagen, får en kontinuerlig information om vad som sker. Jag hoppas slippa få liknande information som den vi fick den 1 april, då man talade om att det skulle bli en sammanslagning av Posten utan att riksdagen hade blivit informerad tidigare. Ja, jag tror att vi fick informationen en timme före presskonferensen. Det kan man inte säga är i speciellt god tid. Nu vet vi inte hur det blir med den här fusionen, om man har lyckats lösa upp knuten än, så vi får väl återkomma till frågan. Men jag tycker att man kan agera. Nu har jag i alla fall fått reda på att Carnegie ska säljas. Då utgår jag från att också andra bolag kommer att kunna säljas under den här finanskrisen och en situation där vi ser en ökad arbetslöshet. Jag tycker inte att det är en ansvarsfull politik, fru talman.

Fru talman! Låt mig börja med det sista som Eva-Lena Jansson sade, nämligen att hon drar slutsatsen att vi är inne på att så fort som möjligt sälja en krisbank som har kommit in i statens ägo. Därav drar hon också slutsatsen att vi kommer att sälja ett antal andra företag. Jag kan bara säga att det är fel slutsats. Det är också så att det är Maud Olofsson som ansvarar för genomgången av de statliga företagen. När det slutligen gäller Carnegie handlar det egentligen inte om någonting annat än att skattebetalarna så fort som möjligt ska få tillbaka de pengar som staten har varit tvungen att sätta in för att inte få en okontrollerad konkurs i en bank, vilket hade skapat väldigt stora bekymmer för företag och hushåll i vårt land. Det var för att undvika den effekt som uppstod den 15 september när amerikanska myndigheter lät Lehman Brothers, en bank som man inte trodde var systemviktig, gå i konkurs. Det skapade omedelbart stora bekymmer för svenska företag att få krediter och gjorde att vi fick en global upptorkning av likviditet på väldigt många finansiella marknader och en osäkerhet om vilka ambitioner stater och myndigheter har när det gäller att rädda banker som får problem. Det var för att undvika dessa problem som staten gick in i Carnegie. Nu vill vi ha tillbaka de pengarna så fort som möjligt.