Försäkringskassans arbete med assistansersättningen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2019/20:7 Försäkringskassans arbete med assistansersättningen

av Bengt Eliasson (L)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Riksmötet har precis öppnats, och ett nytt arbetsår har precis börjat. Mycket av det högtidliga öppnandet känns igen. Statsminister Stefan Löfven upprepade i regeringsförklaringen att alla som har rätt till assistans ska få det. Han lyfte också det faktum att barnkonventionen ska göras till svensk lag inom drygt 100 dagar. Den gäller givetvis alla barn, även dem med omfattande funktionsnedsättning. Assistanskrisen fortsätter dock med effekter som vi tyvärr också i alltför hög grad känner igen. Många drabbas dagligen, och flera av dem är barn.

I januariavtalet har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om flera åtgärder för att återupprätta rätten till assistans. De flesta av dessa har ännu inte hunnit bli verklighet. Men ett viktigt steg har tagits, nämligen att ändra Försäkringskassans regleringsbrev.

Genom regleringsbrev styr regeringen sina myndigheter. Det är genom regleringsbreven och hur dessa formuleras som regeringen slår fast vad som är prioriterat bland allt det som en myndighet ska göra under det kommande arbetsåret. Försäkringskassan är den statliga myndighet som hanterar den statliga assistansersättningen och fattar de exekutiva beslut som rör assistansersättningen. Signalerna i det regleringsbrev som Försäkringskassan fått för i år innebär en omsvängning jämfört med tidigare regleringsbrev där fokus legat på kontroll och begränsningar.

I kraft av januariavtalet och på initiativ av Liberalerna skrevs det i myndighetens regleringsbrev för 2019 in att myndighetens arbete med assistansersättningen ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska verka för att utredningar, försäkringsmedicinska utredningar och läkarutlåtanden håller hög kvalitet. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och för att motverka bidragsbrott.

Det ställer krav på myndigheten att bidra till de högt ställda målen. I myndighetens fall innebär detta bland annat att medborgare som har rätt till assistansersättning också ska få det. Frågan som reses är hur Försäkringskassan arbetar med att uppfylla de funktionshinderspolitiska målen när det gäller arbetet med assistansersättningen. Fortfarande är det ungefär två personer om dagen som förlorar sin assistans. Totalt nybeviljades 336 personer assistansersättning mellan augusti 2018 och juli 2019. Här ingår även de som fått avslag första gången men sökt igen och då fått beviljat. Detta kan jämföras med 362 personer under 2018 och 828 under 2015. Samtidigt har Försäkringskassan i uppdrag att bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken, det vill säga att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

  1. Upplever ministern att Försäkringskassan arbetar med sitt regleringsbrev på ett sätt så att god måluppfyllelse kan nås?
  2. På vilket sätt försäkrar ministern sig om att uppdraget att arbeta med målen i funktionshinderspolitiken genomsyrar arbetet med bland annat assistansersättningen?