Formuleringen om Nato i regeringsförklaringen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig varför statsministern återgick till formuleringen "Sverige ska inte söka medlemskap i Nato" i årets regeringsförklaring. I sin interpellation skriver Hans Wallmark även att han upplever en brist på tydlighet vad gäller Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska linje och vår relation till Nato.

Regeringen har i denna kammare vid upprepade tillfällen i regerings- och utrikesdeklarationer såväl som i frågestunds och interpellationsdebatter - de senare inte sällan på Hans Wallmarks initiativ - konsekvent redogjort för vår politik.

Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar oss väl och bidrar till stabilitet i närområdet. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och ökat samarbete på bred front - i Norden och Östersjöområdet, inom FN och OSSE, inom ramen för vårt partnerskap med Nato och genom en stark transatlantisk länk.

Kombinationen av militär alliansfrihet, stärkt nationell försvarsförmåga och fördjupade samarbeten med andra ökar våra möjligheter att verka för förutsägbarhet och stabilitet i Europa och i vårt närområde.

Vår säkerhetspolitik har en bredd som inkluderar såväl försvars- som utrikespolitik, diplomati som främsta försvarslinje, dialog och strävan efter internationella överenskommelser, respekt för internationell lag och rätt, varje nations rätt till suveränitet och Sveriges roll som internationell brobyggare. Starka bi- och multilaterala samarbeten, insatser för avspänning och ett säkerhetsbygge tillsammans med andra nationer och organisationer hör också till vår agenda.

I förhållande till Nato har Sverige, liksom Finland, valt en samarbetslinje och inte en medlemskapslinje. Regeringen agerar i enlighet med den med bred majoritet överenskomna försvarspolitiska inriktningspropositionen. Vårt samarbete med Nato fortsätter att fördjupas i enlighet med denna inriktning. Det är ett samarbete som ger oss möjligheter till politisk dialog och till att utveckla den svenska försvarsmakten, både för det nationella försvaret och för förmågan att delta i insatser för internationell krishantering.

Ett exempel på vårt samarbete med Nato är det svenska deltagandet i övningen Trident Juncture 2018 förra hösten. Vårt deltagande i övningen bidrog till utvecklingen av vår nationella försvarsförmåga och vår förmåga att samverka med internationella partner.

Ett annat exempel på vårt samarbete med Nato är den nära dialog som vi, tillsammans med Finland, för med Nato om säkerhetssituationen i Östersjöregionen. Det är en dialog som har intensifierats mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde. Det är en värdefull dialog för oss, Finland och Nato. Den bidrar till en förbättrad gemensam lägesbild och till en ökad förståelse för våra respektive analyser av situationen.

Fru talman! Säkerhetspolitiken måste hanteras ansvarsfullt, långsiktigt och med brett parlamentariskt stöd. Det är extra viktigt då säkerhetsläget i Europa och vårt närområde har försämrats över tid som en konsekvens av det ryska agerandet de senaste åren.

I en osäker omvärld är det viktigt att den svenska säkerhetspolitiska linjen - med den militära alliansfriheten som grund - fortsätter att ligga fast. Sveriges militära förmåga stärks successivt, och samarbeten med andra länder och organisationer fördjupas. Sverige har ett fördjupat samarbete med Nato. Partnerskapet med Nato och med andra organisationer och länder är en central del av svensk säkerhetspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för vänligheten att notera att jag har väckt ett antal interpellationer om svensk säkerhetspolitik! Ett löfte, fru talman, är att det blir fler sådana framöver.

Jag noterade att utrikesministern i sitt svar konstaterade att vi behöver stärka den nationella försvarsförmågan. Den synen delar jag fullt ut. Därför är det till min stora glädje jag noterar att den nuvarande regeringen i sitt underlag, i sitt 73-punktsprogram, ansluter till den ekonomiska trappa som Moderaterna och Kristdemokraterna erbjöd i sin budget, som är antagen av denna kammare, det vill säga en ökning med 18 miljarder de kommande åren. Vi har dessutom sagt att vårt mål är att vi ska upp mot 2 procent av bnp i försvarsutgifter.

Fru talman! När det gäller Nato är den grundläggande inställningen från Moderaternas och min sida att vi har en stor intimitet. Det framgår också av utrikesministerns svar. Vi vill vara ett nära partnerland. Vi vill vara ett samarbetsland.

Mycket av vår strategi bygger på "i avvaktan på", det vill säga att vi utgår från att någon kanske kan komma att hjälpa oss. Problemet för dem som är utanför medlemskapet är att de aldrig kan veta. De kan vilja, de kan önska, de kan be och de kan vädja, men det är bara som medlem man kan veta. Det är det som är den centrala skillnaden mellan oss som pläderar för ett medlemskap och dem på andra sidan som försöker ha andra kombinationer.

Fru talman! Det är inte riktigt sant, det som utrikesministern hävdar - att Finland och Sverige har valt likartade linjer.

Det finns en väsentlig skillnad mellan republiken Finland och Sverige, och det är att Finland över parti- och blockgränser betonar att man alltid har det egna valet. Man har vad man brukar kalla en option, det vill säga ett eget val. Sedan finns det i dag en rätt kompakt majoritet i Finlands riksdag, bestående av ett antal partier med egentligen bara Samlingspartiet och Svenska folkpartiet som undantag, som är emot ett finländskt Natomedlemskap. Men man har inte avhänt sig möjligheten. Om man en dag fann det nödvändigt skulle man kunna ansöka om medlemskap.

Där finns en väsentlig skillnad mellan den finländska regeringen och den svenska, som på detta mycket kategoriska sätt avvisar varje tanke. Det är alltså inte riktigt sant att man har valt samma linje, utan det finns väsentliga skillnader.

Vi har också under den första timmen i dag diskuterat olika utredningar som har gjorts. En av de säkerhetspolitiska studierna, som var ett resultat av den första försvarsuppgörelse som Moderaterna ingick med regeringen, gjordes av Krister Bringéus. Han konstaterar följande i sin utredning:

"Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore av allt att döma att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs och att västs samlade konfliktavhållande förmåga därigenom sannolikt skulle öka."

Fru talman! Det är detta det handlar om: Hur medverkar vi till ökad säkerhet i vårt närområde? Det är ingen större hemlighet för denna kammare att det går ett svalg mellan utrikesministern å ena sidan och personer som jag å den andra. Jag är helt övertygad om att ett svenskt Natomedlemskap skulle bidra till att öka säkerheten i vårt närområde, precis som bland andra Krister Bringéus har påpekat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle också vilja understryka att det finns en väsentlig skillnad mellan den svenska och den finska linjen.

Fru talman! Det är som sagt inte första gången vi diskuterar denna fråga. Jag blev möjligen lite förvånad över att Hans Wallmark talade om en brist på tydlighet. Vi har sagt precis samma sak under fyra år och i alla debatter. Det finns nog ingen i Sverige som har uppfattat något annat än att budskapet har varit mycket tydligt när det gäller vår syn på Natomedlemskap. Det är ju ni i oppositionen och det som var Alliansen - som jag nu inte riktigt vet vad det är - som har ändrat uppfattning, till exempel Centerpartiet. Nu är alla för ett Natomedlemskap.

Menar Hans Wallmark verkligen att det skulle bidra till att öka vår säkerhet om vi nu förändrar vår säkerhetspolitiska doktrin? Vår säkerhetspolitiska hållning innehåller alla dessa tre delar: att behålla vår militära alliansfrihet, att bygga vidare på och utveckla våra samarbeten och att öka vår egen försvarsförmåga. Hur skulle en förändring av detta kunna bidra till att Sverige och svenskarna kan känna sig säkrare? Det borde vara precis tvärtom.

Det är riktigt att Finland alltid har haft den optionen, kanske beroende på att man har - vad är det? - 800 kilometer gräns mot Ryssland. Detta har vi också levt med under lång tid och till fullo accepterat, men vi har samma grundhållning. Vi söker samarbete men inte medlemskap i Nato. För att inte tala om alla andra frågor som har att göra med Natos roll och även hur vi ser på säkerhet. Säkerhet är ju i dag så mycket mer, och om man väljer samarbetsformerna har man större möjlighet att vara flexibel och välja det som passar vår situation allra bäst. Det gäller till exempel vårt samarbete på cyber- och hybridkrigföringsområdet.

I dag är det inte säkert att hotet bara är militärt, utan hoten kan se annorlunda ut. Jag såg i tidningen i morse rapporter om att en majoritet länder i dag faktiskt bedömer att klimathotet också kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska utmaningen. Det märkte vi också under vår tid i säkerhetsrådet.

Nato är inte riktigt svaret på alla dessa frågor, utan vi måste hitta ett samarbete som är flexibelt. Man kan lita på att vår säkerhetspolitik och vår säkerhetspolitiska doktrin ligger fast. Det menar vi ger störst trygghet för Sverige och Sveriges folk.

Fru talman! Jag brukar själv tala om 1 246 kilometer landgräns mellan Republiken Finland och Ryska federationen. Jag har inte räknat på metern när, men det är en rätt betydande sträcka.

Jag tycker också att det är väsentligt att se skillnaden i strategi mellan Finland och Sverige, och det finns säkert en mängd olika förklaringar till den. Men jag noterar ändå att man i finsk politik, över parti- och blockgränser, är oerhört angelägen om att säga å ena sidan att Natomedlemskap inte är aktuellt just nu men å andra sidan att man förbehåller sig rätten att som land fatta sitt eget avgörande. Jag tycker att det är rätt klokt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska inte tala för andra partier, men, fru talman, utrikesministern förde på tal att det har skett en rörelse i svensk politik de senaste åren. Det är alldeles riktigt att vid sidan av Liberalerna och Moderaterna har nu även Kristdemokraterna och Centerpartiet uttalat sig för ett svenskt Natomedlemskap.

Jag tycker att detta är ganska intressant och borde leda till någon form av självreflektion hos Socialdemokraterna. I decennier har den svenska allianslöshetslinjen nämligen försvarats av just Centerpartiet och Socialdemokraterna, sida vid sida. Detta har, tror jag, delvis skänkt legitimitet till den politiken. Vad Centern har visat de senaste åren är att det går att påverkas av yttre omständigheter - hur världen ser ut. Detta leder till ett antal operativa slutsatser.

Jag tycker, fru talman, att Socialdemokraterna och utrikesministern borde vara lite oroliga över att ha förlorat det stödet och faktiskt ägna sig åt en reflektion över hur det kommer sig att en så stabil partner, som ändå har varit inne på samma linje år ut och år in, inte längre är det.

Jag tror att detta ska besvaras med den fråga som utrikesministern ställer: Hur kommer ett Natomedlemskap att leda till ökad säkerhet? Jo, fru talman, jag tror att det är för att man vet. Det är detta som är den stora skillnaden mellan dem som är för respektive emot ett medlemskap. De som är emot hoppas på hjälp. Skulle något allvarligt inträffa kommer de att vilja ha hjälp; de kommer att vädja och bedja. Men det är bara som medlem man vet att hjälpen och stödet kommer, och det är detta som är den dramatiska skillnaden.

Fru talman! Utrikesministern hänvisade också till den gemensamma övning som genomfördes i Norge för ett par månader sedan, Trident Juncture. Det var en av de största övningarna i modern tid, med 40 000 soldater från ett trettiotal länder. Vad som övades var ett angrepp på Norge, där andra länder slöt upp för att skydda, hjälpa och stödja. Det är i grunden en väldigt bra övning. Vad jag önskar är att vi skulle veta att man kunde genomföra liknande övningar i Sverige, där man simulerar att Sverige attackeras och att andra länder kommer till vårt stöd och vår hjälp.

Skillnaden, fru talman, mellan utrikesministern och Socialdemokraterna å ena sidan och mig och Moderaterna å den andra är att en politik utan medlemskap bygger på att man tror och hoppas. En politik enligt min linje bygger på att man vet. Det ökar vår säkerhet.

Fru talman! Det finns nog de som skulle säga att inte heller Nato under den senaste tiden har varit en så stabil partner i alla lägen och att man inte säkert kan veta. Budskapen har ibland varit lite blandade. Nato är inte svaret på alla våra säkerhetspolitiska utmaningar, långt ifrån.

Jag tycker att det bästa vi kan göra är att se till att vi är flexibla i vårt samarbete, utifrån vårt läge och våra behov, och att samarbetet vilar på de tre delarna, för 200 års alliansfrihet är inte att förakta. Jag menar att i ett läge som det vi har nu ändrar man inte sin säkerhetspolitiska doktrin. Man ska kunna lita på vår bedömning.

Varje land måste självständigt fatta beslut om sin säkerhetspolitik; det ska det aldrig vara någon tvekan om. Varje regering har ansvar för säkerheten och ska fatta de rätta besluten. Men det är viktigt att tydligt signalera hur vi ser på säkerhetspolitiken, och i dag har den mycket större bredd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller vad man bygger på finns en gammaldags syn. Vi har många fler säkerhetspolitiska hot, och det gäller att anpassa sig efter det. Detta behöver Försvarsberedningen också ta hänsyn till. Jag tror att det är samarbeten man kommer att förespråka i Försvarsberedningen, likaväl som att vi behöver ha en nationell försvarsförmåga. Vi menar att vi ska göra alla tre sakerna.

Nato är inte svaret på alla frågor. Jag har sagt det förut: Om man bara har ett verktyg och det är en hammare börjar alla problem se ut som spikar. Om Nato är svaret på alla frågor undrar jag vad det är för utveckling man ser framför sig när det gäller säkerhetspolitiken.

Jag tycker att det försämrade säkerhetsläge vi har sett i vårt närområde betyder att vi behöver använda hela bredden av utrikes- och säkerhetspolitik, alltifrån dialog och diplomati, förtroendeskapande och förebyggande till fördjupade säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Hela den bredden behöver vi använda. Det är inte att förakta att vi också har ett samarbete i Europa, som jag utgår från kommer att innebära att vi också har vänner som kommer till vår hjälp. Våra samarbeten handlar också i hög grad om detta.

Fru talman! Utrikesministern brukar återkommande använda metaforen om spiken och hammaren. Det enda vi kan uppmuntra utrikesministern till är väl att akta sig så att hon inte slår sig på tummen med hammaren.

Det är alldeles riktigt att det finns en komplex säkerhetsutmaning och en komplex säkerhetsbild. Men det gör inte att man ska tänka bort den typ av organiserade samarbeten som ett Natomedlemskap skulle innebära.

Låt mig, fru talman, få peka på den typ av centre of excellence som Nato nu har byggt upp i vårt närområde: i Tallinn när det gäller cybersäkerhetsfrågor, i Riga när det gäller strategisk kommunikation, det vill säga kampen mot desinformation och lögn, och i Vilnius när det gäller energifrågor och energisäkerhet. Jag tycker att det är rätt smarta frågor. Jag tycker att det är bra områden som man har identifierat, som verkligen ingår i den säkerhetspolitiska miljön.

Jag kan inte på något sätt se varför det skulle vara fel för Sverige att vara delaktig i detta. I själva verket är vi ju delaktiga. Vi sekonderar ju till flera av dessa center, åtminstone i Riga och, tror jag, också i Tallinn. Möjligtvis funderar vi nu också på Vilnius.

Det som är skillnaden - och detta lär vi få återkomma till - är hur man ser på den svenska säkerhetspolitiken. Ska den ytterst vila på ett fundament i form av hopp, önskan och vädjan - att man ska behöva be om hjälp om det verkligen behövs - eller ska den vila på fundamentet att veta? Det är detta som är den stora skillnaden. Därför beklagar jag att den här regeringen avhänder sig ett av de viktigaste verktygen för att säkra svensk säkerhet.

Fru talman! Tack, Hans Wallmark, för en bra debatt! Detta är ju viktiga frågor, och de förtjänar en grundlig och faktamässig diskussion. Jag har försökt tydliggöra tre grundbudskap. Det första är att den här regeringen inte gör några tvära kast i utrikes, försvars- eller säkerhetspolitiken. Allvaret i de utmaningar vi ser omkring oss i världen nu förutsätter förutsägbarhet och tydlighet. Det kräver ett brett samarbete och dialog, och det kräver stabilitet och trovärdighet i allt det vi gör. Det är ju inte bara att be. Våra samarbeten handlar inte om att be utan faktiskt om att planera tillsammans. Att påstå något annat är inte riktigt ärligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samarbete på bred front är helt avgörande för att möta de utmaningar som vi ställs inför. Det är därför vi har fördjupat vårt bilaterala samarbete med en rad länder, framför allt Finland men också våra nordiska och baltiska grannländer, USA, Polen, Tyskland och Storbritannien. Dessutom har vi vårt arbete i multilaterala organisationer som OSSE. Det är också helt avgörande att vi nu deltar fullt ut i EU för att stärka den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken.

Vi fördjupar vårt samarbete med Nato, men vi ställer oss inte under kärnvapenparaplyet, och vi behåller vår flexibilitet och vår möjlighet att avgöra vad som är bäst för oss. Vi är dessutom under det här året ordförande i Nordefco, som Hans Wallmark väl vet.

Slutligen agerar vi på det säkerhets- och försvarspolitiska området med stöd av en bred majoritet som står bakom den försvarspolitiska inriktningspropositionen. Både försvarsministern och jag brukar påpeka att vi har ett beslut om detta. Vi har en parlamentarisk förankring, och den ska vi leva upp till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.