Förlängning av tillfälliga uppehållstillstånd

Herr talman! Johan Forssell har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att personer får beslut om nya tidsbegränsade uppehållstillstånd i sådan tid att det inte uppstår ett glapp från det att det tidigare uppehållstillståndet har gått ut till dess att det nya tillståndet börjar gälla.

Låt mig först tydliggöra att det glapp mellan beviljade uppehållstillstånd som Johan Forssell hänvisar till har en direkt koppling till Migrationsverkets handläggningstider, som för närvarande och under en längre tid framöver kan förväntas vara ovanligt långa till följd av förra höstens stora antal asylsökande i Sverige. Regeringen har gett Migrationsverket extra medel för att kunna prioritera handläggningen av asyl- och tillståndsärenden och har gett myndigheten i uppdrag att förbättra effektiviteten i alla typer av tillståndsärenden.

Redan vid utformandet av den tillfälliga lagen uppmärksammade regeringen att i de fall beslut om ett fortsatt uppehållstillstånd inte hinner fattas innan ett tidigare tillstånd löpt ut kan frågeställningar uppstå till exempel kring vilka förmåner de berörda har rätt till. I somras kom ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen som innebär att utbetalningen av förmåner ska upphöra när ett uppehållstillstånd löper ut, även om personen i fråga har ansökt om ett fortsatt tillstånd och väntar på besked från Migrationsverket.

Regeringen förutsåg att dagens regelverk i kombination med nuvarande handläggningstider innebär en risk för att en person som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte kommer att hinna få beslut om ett fortsatt uppehållstillstånd förrän det första tillståndet har löpt ut. En sådan situation skulle innebära en rad ekonomiska och praktiska problem såväl för den enskilde som för kommunerna och vissa myndigheter.

Syftet med den tillfälliga lagen var inte att försämra mottagandet och etableringsinsatserna för de personer som beviljas uppehållstillstånd. Det var av den anledningen som regeringen föreslog att de tidsbegränsade uppehållstillstånden skulle gälla i minst 13 månader så att personer som beviljas ett sådant tillstånd ska få rätt till förmåner som till exempel barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag.

Regeringen anser fortsatt att den tillfälliga lagen inte bör leda till att en person ska återgå till mottagandesystemet eller tvingas avstå från förmåner eller etableringsinsatser endast av det skälet att hans eller hennes ansökan om fortsatt uppehållstillstånd ännu inte har hunnit prövas.

Med anledning av detta kommer Justitiedepartementet inom kort att remittera ett förslag som innehåller de författningsändringar som behövs. Den övergripande principen bakom ändringsförslagen är att den som har fått ett uppehållstillstånd och påbörjat sin etablering i samhället inte ska riskera att behöva göra avbrott i den processen.

Författningsändringarna är tänkta att träda i kraft den 1 augusti 2017, det vill säga tidsmässigt innan de första uppehållstillstånd som tidsbegränsats enligt den tillfälliga lagen upphör att gälla.

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Jag har skrivit denna interpellation mot bakgrund av att huvudregeln i den nya lagstiftningen på migrationsområdet är tillfälliga uppehållstillstånd, något som Moderaterna har efterfrågat under en längre tid. Tre år är alltså tiden för dem som får flyktingstatus, och 13 månader för dem som klassas som alternativt skyddsbehövande.

Samtidigt är vi fortfarande i en situation med väldigt långa handläggningstider på Migrationsverket. Myndigheten säger att det kommer att inkomma drygt 15 000 förlängningsärenden under 2017, och jag tror att handläggningstiden snart kommer att uppgå till 15 månader, kanske ännu längre; vi får se. Detta är dessutom i första instans.

Det är vad jag förstår oklart exakt hur resurskrävande handläggningen kommer att bli. Vissa av ärendena kommer dessutom att behöva bedömas utifrån både ett asyl- och ett arbetsmarknadsperspektiv. Migrationsverkets prognos bygger på att personerna inte omfattas av LMA och behöver skrivas in i mottagningssystemet först när ett eventuellt avslag har vunnit laga kraft. Det kräver enligt myndigheten att lagen ändras.

Risken är att en person som får tillfälligt uppehållstillstånd för 13 månader ansöker om förlängning och har fortsatta skyddsskäl men inte hinner få ett beslut om ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd innan det första löper ut. Frågan är vad som händer i den situationen.

Jag har skrivit denna interpellation delvis med tanke på de personer som berörs. Det krävs tydlighet så att de vet vad som gäller och inte hamnar i kläm mellan olika tidsgränser. Bakgrunden är dock även det som vi diskuterade i anslutning till den förra interpellationen, nämligen att vi måste ha ordning och reda i mottagandet. Det har vi inte haft i Sverige. Det har blivit bättre nu när situationen inte är lika ansträngd, men det finns fortfarande mycket stora problem: 100 000 personer väntar på beslut om asyl och ett nittiotal kommuner har anmält sig själva för att de inte klarar åtagandena enligt lagen, framför allt kopplat till de ensamkommande.

Frågan är vem som har ansvaret för dessa personer när det gäller till exempel bostadsfrågan, speciellt i storstäderna. Vad händer med kostnaderna? Vem ska ansvara för dem, och hur stora kommer de att bli?

Jag välkomnar ändå det besked som migrationsministern har gett i debatten. Det är bra att ny lagstiftning tas fram. Om jag förstod det rätt skulle den komma någon gång i sommar.

Jag vill bara dubbelkolla för att vara säker: Är bedömningen verkligen att lagstiftningen kommer att hinna träda i kraft innan den här typen av fall blir aktuella så att personer inte ska behöva hamna i kläm mellan de olika tidsgränserna?

Herr talman! Det korta svaret på den frågan är ja. Det är vår bedömning. Som jag säger i svaret är vi i slutskedet av den interna processen i Regeringskansliet. Vi kommer att remittera, som det står, inom kort. Jag skulle säga att vi förmodligen kommer att kunna remittera ett sådant här förslag redan under nästa vecka. Gör vi det håller också tidsplanen för det jag pekar emot, det vill säga ett ikraftträdande den 1 augusti. Då klarar vi också situationen med glappet.

Vi måste också fortsätta jobba med handläggningstiderna. Det är inte längre så att det är 100 000 som sitter och väntar. Vi har betat av en del av de långa köerna, så nu är det lite drygt 80 000 som sitter och väntar medan det i januari var nästan 150 000 människor som satt och väntade på att få besked.

Migrationsverket har jobbat oerhört intensivt och kommer att fatta uppemot 115 000 beslut under det här året. Bara i november fattade man 15 000 beslut. Både årssiffran och novembersiffran är naturligtvis all time high. Det har aldrig varit en så hög produktionstakt när det gäller beslut tidigare, och det beror både på att vi har förstärkt Migrationsverket och mer än fördubblat antalet anställda på ett par års tid och på att produktiviteten vid Migrationsverket har ökat. Man gör alltså mer per anställd än vad man har gjort tidigare år, och det är också väldigt viktigt.

När det gäller handläggningstiderna visar novembersiffrorna som kom häromdagen att genomsnittlig handläggningstid just nu för de beslut man har fattat under året ligger på 10,8 månader. Det finns en risk att det fortsätter att öka något, men håller man sig kvar vid nuvarande produktionstakt och effektivitet tror jag att ökningen inte kommer att bli så förfärligt stor.

Ur integrationssynpunkt är det förstås viktigt att människor kan få beslut fortare, men det gäller också glappet, för annars tillkommer diskussionen om förlängningsärendena som man kommer att börja ägna sig åt under nästa år.

Jag uppskattar att Johan Forssell sa att det är bättre nu, att man har bättre koll på verksamheten och att effektiviteten är bättre. Jag kan försäkra att vi från regeringens sida kommer att se till att både underlätta för Migrationsverket och ge dem stöd så gott vi kan och också förstås sätta press på Migrationsverket i den meningen att de ska fortsätta att leverera på det sättet som de har gjort tidigare.

Glappet ska vi fixa till, och den nya lagstiftningen ska träda i kraft senast den 1 augusti nästa år.

Herr talman! Vi ska titta på lagstiftningen när den når riksdagen, och vi ser med spänning fram emot detta.

Jag kan av flera skäl inte nog understryka vikten av att effektiviteten och produktiviteten hos Migrationsverket ökar, dels för att den enskilde inte ska behöva vänta onödigt länge på att få ett besked om asyl, dels därför att det här är en myndighet som finansieras med skattebetalarnas pengar. Det har varit en omfattande ökning av medel de senaste åren, vilket har varit motiverat mot bakgrund av den exceptionella situationen. Men det är också viktigt att skattebetalarnas pengar används på ett effektivt sätt.

Där tror jag att det finns mer att göra. Till att börja med vill jag säga att jag är övertygad om att de som arbetar på Migrationsverket, alla beslutsfattare i olika positioner, gör sitt yttersta och att de vill väl. Men jag kan också konstatera att internrevisionsrapporten har pekat på ett antal problem som jag tycker är bekymmersamma, till exempel att varje årsarbetskraft i snitt fattar ett beslut i veckan jämfört med tre i början på 2000-talet. Vi kan inspireras av vårt grannland i öster, Finland, där jag tror att varje årsarbetskraft i snitt fattar fyra beslut.

Det är klart att här finns en mycket stor potential att både korta handläggningstiderna och använda skattebetalarnas pengar mer effektivt genom att just öka antalet beslut som fattas.

Rapporten var problematisk också för att den beskrev en kultur där man inte vågade fatta negativa beslut. Sådana ville man lyfta till en högre chef, eftersom det var obekvämt. Det kan jag förstå. Samtidigt är det här inte bara en serviceinrättning, utan det är myndighetsutövning. I det ligger att fatta både positiva och negativa beslut, och jag tycker att det är viktigt att den rågången är väldigt tydlig.

Där har regeringen såklart ett ansvar både när det gäller att trycka på detta i regleringsbreven framöver och när det gäller Migrationsverkets behov av en långsiktig ledning. Det är ju en tillförordnad generaldirektör nu.

Jag hoppas att en permanent generaldirektör kan komma på plats så snart som möjligt, för jag tror nämligen inte att man gör de här förändringarna bara genom att anslå lite mer pengar. Det krävs ett systematiskt arbete från en tydlig ledning, och jag tycker att det är viktigt att den kommer på plats så snart som möjligt.

Jag vill återigen säga att vi måste ha en långsiktighet inte bara på Migrationsverket utan i migrationspolitiken i stort. Vi ska dra lärdom av det som vi har upplevt de senaste åren. Vi behöver en migrationspolitik som är långsiktig och som är hållbar.

För Moderaternas del har vi varit tydliga med att vi inte ska återgå till de tidigare reglerna. Vi vill stifta en ny lag som tar vid där den gamla lagen löper ut. Då är det för oss självklart att den ska innehålla till exempel tillfälliga uppehållstillstånd och ett skarpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. En ny lag ska helt enkelt få migrationspolitiken att fungera. Vi måste lämna den tid när Sverige hade helt andra regler än vad som fanns i vår omvärld utan att tänka på konsekvenserna.

Jag noterar att Morgan Johansson gärna talar om vad oppositionen tycker och tänker i den frågan. Men frågan är vad regeringen tycker. Visst pågår det ett arbete inom EU, men om Sveriges regering vill påverka det arbetet underlättar det faktiskt om man har en tydlig egen ståndpunkt.

Herr talman! Här på hemmaplan kommer alltså Migrationsverket i år att fatta fler beslut än vad man någonsin tidigare har gjort, uppemot 115 000 beslut i år - all time high.

Effektiviteten och produktiviteten har ökat, det vill säga det fattas fler beslut per handläggare än tidigare. Produktiviteten är faktiskt högre nu i år än vad den var under alliansregeringens sista år, 2014. Trots att vi har haft så mycket annat att göra med väldigt många som har kommit har vi klarat av att öka produktiviteten.

Hittills i år har över 100 000 beslut fattade, och bifallsandelen fram till november ligger på 59 procent. Det är klart att det skiljer väldigt mycket mellan olika grupper. De som kommer från Balkan får nästan aldrig uppehållstillstånd. Man granskar varje fall för sig för att se om det kan finnas individuella skäl, men det är väldigt låga beviljandegrader för dem, medan de som kommer från Syrien och som vi sakprövar har beviljandegrader på uppemot 100 procent. Likadant är det för dem som kommer från Eritrea, en av världens hårdaste militärdiktaturer. Beviljandegraden är något lägre för den som kommer från Irak eller Afghanistan.

När man tittar på beviljandegrad för olika månader är det viktigt att förstå att man i olika skeden ibland behandlar olika grupper, och då kan beviljandegraderna skilja sig åt. Graden av beviljande beror i huvudsak på individuella omständigheter och från vilket land man kommer.

Johan Forssell talade om vilka lärdomar vi kan dra av förra året. Jag tror att vi kan dra två lärdomar. Den ena är att ett litet land kan göra otroligt mycket. Sedan 2011 när kriget i Syrien bröt ut har vi gett skydd åt 148 000 syrier. Det är människor som annars mycket väl hade kunnat gå under i någon bombkrevad i Aleppo, Homs eller Damaskus. 148 000 syrier - män, kvinnor och barn! Det är en fantastisk uppgift och vår största humanitära insats sedan andra världskriget. De vita bussarna räddade 25 000 från koncentrationslägren. Vi har under de här fem åren räddat 148 000 syrier, som har kommit till Sverige. Vi har gett dem skydd.

Ett litet land kan göra otroligt mycket. Men den andra lärdomen är: Ett litet land kan inte göra allt. Ska vi klara en så stor internationell flyktingkris som vi har - det är 65 miljoner människor på flykt - måste vi hjälpas åt. Det är precis det som vi driver i EU-sammanhang, som Johan Forssell var inne på. I Sverige driver vi att alla kommuner måste ta ansvar. Vi driver också att alla EU-länder måste vara beredda att ta ansvar. Det är de inte riktigt alltid, i alla fall inte alla. Det är en ganska hård förhandling med en del länder för att man ska få detta till stånd.

Det har i dagarna varit möte mellan stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet. Jag såg i natt att det hade kommit nyheter om att de hade bestämt sig för att äntligen försöka få ett nytt europeiskt asylsystem och nya asylregler på plats senast den 1 juli nästa år, det vill säga under det maltesiska ordförandeskapet. Det är i så fall väldigt goda nyheter för oss, för vi har drivit på för detta. Jag tror att det är helt nödvändigt för att vi ska kunna klara av detta på ett riktigt sätt i Europa.

Herr talman! Det är såklart glädjande att Migrationsverket fattar fler beslut nu än tidigare, men det är kanske inte så förvånande mot bakgrund av att vi har många fler asylsökande än tidigare och att resurserna har förstärkts till myndigheten. Jag tycker att det är ganska självklart. Det är bra om effektiviteten eller produktiviteten har gått upp lite grann. Men jag menar att det helt enkelt inte är tillräckligt. Det måste fungera bättre.

Här finns en stor möjlighet att korta handläggningstiderna men också att använda skattebetalarnas pengar på ett än mer effektivt sätt. Jag vill i det sammanhanget lyfta fram det som jag sa i mitt tidigare anförande. Detta är myndighetsutövning. Det handlar om att fatta positiva beslut när det är påkallat och om att fatta för den enskilde negativa beslut - man får då ett nej på sin ansökan - när det är påkallat.

Det är viktigt att myndigheten har den här rågången och inte tar genvägar för att korta handläggningstiderna. Det handlar helt enkelt om att man är noggrann. Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej. Det förutsätter jag att regeringen håller ögonen på framöver.

Sedan gäller det lärdomar. Hur ska vi undvika att hamna i nya situationer med så här långa handläggningstider?

Jag delar inställningen att ett litet land kan göra mycket men inte allt. Just därför menar jag att det måste finnas en långsiktighet och en tydlighet, inte bara mot staten och mot kommuner utan också mot den enskilde. Man ska veta vilka spelregler som gäller i Sverige när man överväger vilket land man ska söka asyl i etcetera. Det pågår ett arbete, och jag vill gärna som avslutning ge migrationsministern möjligheten att vara tydlig med om han anser att Sverige ska ha tillfälliga uppehållstillstånd framöver - ja eller nej.

Jag skulle gärna önska god jul, men det är så lyckligt att vi ses även nästa vecka, för en ny interpellationsdebatt, så det får anstå till dess.

Herr talman! Ja, somliga av oss har förmånen att jobba ända in i det sista. Min sista arbetsdag är faktiskt lilljulafton, fredag nästa vecka. Och vi ses för en interpellationsdebatt på tisdag, tror jag.

Är det förvånande eller inte med Migrationsverkets produktion och effektivitet? Det är inte förvånande att det fattas fler beslut när det är fler som jobbar. Men det som kanske är lite förvånande är att effektiviteten har ökat. När man går in med väldigt mycket resurser och anställer väldigt mycket ny personal finns det en risk att produktiviteten faktiskt faller, i varje fall inledningsvis. Det har vi inte sett. Tvärtom har man har lyckats öka sin produktivitet under de här åren, från 2014 och framåt. Det tycker jag är ett i grunden gott betyg för Migrationsverket.

Handläggningstiderna för de beslut som har fattats i år ligger i genomsnitt på 10,8 månader. Genomsnittet stiger lite månad för månad. Men det är ändå där det ligger. Mot bakgrund av hur mycket man har att jobba med tycker jag att det är godtagbart. Det fattades 15 000 beslut bara förra månaden. Det är faktiskt mer än vad jag hade förväntat mig, skulle jag vilja säga.

Jag har inte heller bilden att Migrationsverket ryggar för att fatta negativa beslut. Som jag sa var det 100 000 beslut och 59 procents beviljandegrad. Det innebär att man har fattat knappt 59 000 positiva beslut. Men det finns också 41 000 negativa beslut. Jag kan inte se att det är särskilt uppseendeväckande. Det beror helt enkelt på hur världen ser ut och på hur de fall man hanterar ser ut.

Vi får säkert återkomma i nästa vecka med ytterligare diskussioner kring detta. Det ska, som vanligt, bli trevligt.

Överläggningen var härmed avslutad.