Förebyggande åtgärder mot vattenbrist och torka

Fru talman! har frågat mig om regeringen har några konkreta planer på att stödja kommunerna i de förebyggande åtgärderna mot vattenbrist och torka och hur planerna i så fall ser ut. Vidare frågar interpellanten om regeringen kan tänka sig att utöka anslagsändamålen för anslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor inom utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap till att också innefatta vattenbrist och torka.

I Sverige utgår samhällets krisberedskap bland annat från den så kallade ansvarsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer. I ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att kunna förebygga, motstå, hantera, återställa och lära från olyckor och kriser. Ansvaret för att förebygga och återställa skador på grund av extrema väderhändelser bygger på samma principer som ansvaret för annan krisberedskap i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är kommunerna som har huvudansvaret för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och kostnader för dricksvatten finansieras genom va-taxan. Kommunernas ansvar omfattar dock inte fastigheter med egen brunn. Knapphet på vatten uppstår inte plötsligt utan kan förutses och därmed beaktas i planeringsarbetet som kommunerna ansvarar för. Flera myndigheter, såsom Livsmedelsverket, SMHI, Sveriges geologiska undersökning (SGU), länsstyrelserna med flera, arbetar också med frågan på olika sätt.

Anslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor finansierar permanenta förebyggande åtgärder som syftar till att skydda samhällsviktig verksamhet. Detta kan exempelvis handla om översvämningsskydd eller stabiliseringsåtgärder i marken. Det är inte uppenbart vad motsvarande åtgärder skulle vara när det gäller torka och vattenbrist. Torka och vattenbrist räknas heller inte som naturolyckor eftersom de inte sker plötsligt.

Regeringen har vidtagit andra åtgärder för att stödja ansvariga aktörer i arbetet med att säkra vattenförsörjningen, bland annat genom att tillföra medel.

I budgetpropositionen för 2018 satsade regeringen 50 miljoner kronor årligen till och med 2021 för länsstyrelsernas arbete med förebyggande åtgärder för skydd av vatten samt 200 miljoner kronor under 2018 för att i större utsträckning restaurera och anlägga våtmarker i syfte att stärka landskapets egen förmåga att hålla kvar och balansera vattenflöden. SGU fick också förstärkta resurser för att bistå kommuner och län med fördjupade kartläggningar av grundvattenresurser i särskilt utsatta regioner.

I vårändringsbudgeten för 2019 har regeringen föreslagit en satsning om 120 miljoner kronor på anslaget 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö, varav 20 miljoner kronor föreslås för arbete med vattenskyddsområden. Vidare föreslås anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur tillföras medel om 200 miljoner kronor, vilket bland annat innefattar fortsatt arbete med våtmarker.

Utöver detta har regeringen bland annat nyligen beslutat om att ge samtliga länsstyrelser i uppdrag att kartlägga och analysera vattensituationen på regional och lokal nivå i respektive län i syfte att ge fördjupad information om situationen för att vara förberedd på eventuell vattenbrist.

Regeringen följer händelseutvecklingen när det gäller yt- och grundvattennivåerna samt vattenförsörjningen, och Regeringskansliet har löpande dialog med ansvariga myndigheter.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I Stockholmsregionen är grundvattennivån långt under den normala, vilket kan leda till stora problem i sommar, inte minst ute på öarna i vår vackra skärgård. Det är också problematiskt för sommargäster och företagare. Enligt SGU var grundvattennivåerna i maj i stora magasin under de normala i stora delar av hela Sverige. Torka uppstår efter en längre period utan nederbörd, oftast under sommaren, då avdunstningen är som störst. Påverkan sker på markfuktighet och grundvattennivåer, liksom på vattennivån i sjöar och flöden i vattendrag. Nu har vi dessa låga nivåer redan i maj. Det bekymrar mig, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst har kommunerna ett jätteansvar i detta, precis som statsrådet också påpekar. Man kan vid vattenbrist med fördel införa bevattningsförbud och spara på vattnet på olika sätt. Men ibland kan det orsaka väldigt stora skador. Naturkatastrofer kan medföra kännbara ekonomiska förluster för privatpersoner, näringsidkare samt kommuner och regioner. Även i de fall då dessa förluster täcks av försäkringar kan det ta lång tid innan de som drabbats får sin ersättning, och vissa skador ersätts över huvud taget inte.

Oavsett vilken kris som nu står på tur - om det är torka, översvämning eller annat - kommer det att innebära stora ekonomiska konsekvenser. Torka och brist på vatten ger effekter inom många områden såsom jordbruk, skogsbruk, dricksvattenproduktion, vattenkraft med mera. Risken för skogsbränder ökar också kraftigt vid långvarig torka, vilket vi minns från förra sommaren.

Fru talman! Jag tänker osökt på mat, livsmedelsförsörjning. Både grönsaker och djur behöver vatten för att växa. Oavsett om man är vegetarian eller inte är vi alla utsatta vid en vattenbrist. Har vi mat så att det räcker vid en kris? Vid en kris förväntas en frisk medborgare klara livsmedelsförsörjningen själv upp till en hel vecka. Trots detta finns det inga krisberedskapslager, och om transportsystemen kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

Sverige kan ändå sägas ha en god livsmedelstrygghet en vanlig dag när det inte är någon kris eller någon vattenbrist. Men livsmedelstryggheten i Sverige vilar redan i dag på import. Den svenska produktionen av livsmedel har minskat. Sverige har de senaste 25 åren utvecklat ett starkt importberoende.

Livsmedelsförsörjning kommer heller inte att bli enklare om vi har brist på vatten. Se på förra årets torka, som inte bara innebar direkt vattenbrist. Den gav också långtgående effekter och fick ekonomiska konsekvenser då det uppstod en stor foderbrist hos många av våra bönder.

Statsrådet Damberg säger: "Knapphet på vatten uppstår inte plötsligt utan kan förutses och därmed beaktas i planeringsarbetet som kommunen ansvarar för." Skulle statsrådet Damberg kunna förtydliga hur han tycker att dessa bönder skulle ha agerat förra året så att de vet det inför denna sommar?

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en viktig interpellation! Inte minst förra sommaren fick vi blixtbelysning på vad det kan innebära när vi får längre perioder av torka och därmed vattenbrist. Det var en delvis ny situation som Sverige stod inför förra året.

I år ser vi fortsatt i stora delar av Sverige låga vattennivåer i både de stora och de mindre vattenmagasinen på vissa håll. De som drabbas hårdast om det blir längre perioder av torka är de enskilda fastighetsägare som har egen brunn. Det är ganska många människor. Det är över 1 miljon människor. Många av dem finns inom jordbrukssektorn och turistsektorn. Det är egna företagare runt om i Sverige. Det är klart att det är en enormt viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag försökte sätta in frågan i ett sammanhang. Det är många aktörer som har ansvar. Huvudansvaret ligger på kommunen. Sedan har vi statliga myndigheter, där till exempel Livsmedelsverket har fått regeringens uppdrag att inrätta ett nationellt dricksvattenråd. Där samlar man alla aktörer för att jobba systematiskt med frågan.

I min tidigare roll som näringsminister hade jag ansvar för SGU. Då valde vi att tidigarelägga satsningar där SGU flög helikoptrar med speciell utrustning för att kunna hitta områden där det passar väl med vattendepåer och där vattnet rinner. Det underlättar om man vill inrätta en större vattenresurs för en kommun. Det gör det också enklare för till exempel lantbrukare och andra att veta vilka områden som är bäst att sätta en brunn på så att man har beredskap, för att brunnen inte ska sina när det blir längre perioder av torka. De insatserna är viktiga.

Jag målar upp den bredare bilden därför att interpellanten talar om anslaget 2:2, som i dag finns och som stöder kommunernas krisarbete i övrigt mot skred eller översvämningar. Man ska komma ihåg att anslaget i modern tid historiskt sett har legat på 25 miljoner kronor om året. De senaste åren har regeringen höjt anslaget till ungefär 70 miljoner kronor.

Det är fortfarande väldigt många ansökningar till anslaget. För 2018 tror jag att det kom in tio nya ansökningar till anslaget om 360 miljoner kronor till MSB. Årligen betalas det ut ungefär 70 miljoner kronor. Det säger någonting. Det är inte så att det finns ett konto hos MSB som är undersökt och som skulle kunna användas för att kunna göra andra insatser. Det är vad jag försöker argumentera för.

Ska man se på frågan måste man se på en helhetsnivå. Kommunen har det primära uppdraget för detta. Men länsstyrelsen har ett väldigt stort ansvar, och vi försöker från statens sida att hjälpa till. Det nämns också i interpellationssvaret.

Om man ska jobba långsiktigt med detta handlar det som gjorts från regeringens sida om 200 miljoner kronor som ska satsats på våtmarker. Det gäller att se till naturens egen förmåga att hålla vatten och därmed fylla på vattenmagasin över tid. Det tror jag är otroligt viktigt.

Här var jag lite orolig för den budget för i år som riksdagen röstade för förra året. Där tog man bort dessa 200 miljoner kronor. Det är mångdubbelt mer än de 25 miljoner kronor som vi nu talar om som kan vara krisstöd till kommunerna. Det är viktigt att orka ha en långsiktig hållning.

Regeringen har nu lagt tillbaka 200 miljoner kronor. Men det är inte bara 200 miljoner till detta. Nu omfattar de 200 miljoner kronorna fler saker. Det är inte ett lika omfattande stöd för att bibehålla våtmarker som vi försökte genomföra.

Regeringen jobbar aktivt med detta. Vi kommer att ta det på största allvar. Det är viktigt att kommunerna har sin planering och också jobbar förebyggande med detta, men också länsstyrelserna har sitt ansvar. Är man orolig som lantbrukare bör man ta kontakt med kommun och länsstyrelse för att se vilken planering det finns om det skulle vara så att brunnen sinar.

Fru talman! Tack, statsrådet!

I Riksrevisionens granskning konstaterades att regeringen i flera sammanhang har uttryckt en vilja att stärka krisberedskapen men i sin styrning inte gjort särskilt mycket för att skapa tydliga förutsättningar i händelse av kris. Jag tänker just på livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lantbrukare har onekligen en hel del utmaningar. Det är allt från problem med att vara utsatta för djurrättsterrorister till att det är ett problem när människor hellre köper en ekologisk vara som rest runt halva jorden än en närproducerad sallad från gården bredvid, eller när det inte finns mat eller vatten till jord eller djur.

I vad ligger incitamentet? Det handlar om dessa fantastiska människor som kliver upp i ottan för att se till att vi har öppna landskap, att vi har svensk färskpotatis till midsommar och att det finns svensk mjölk till kaffet och till våra barns skollunch.

Livsmedelsförsörjningsgraden i Sverige har sjunkit till att ligga runt 50 procent. Men vi måste producera mer livsmedel för att klara kriser. Vid en långvarig krissituation med avklippta importvägar är vår livsmedelstrygghet en katastrof.

Fru talman! I dag kan kommuner som utfört eller avser att utföra åtgärder för att förebygga naturolyckor i bebyggda områden söka bidrag via MSB för åtgärderna. När sådana naturolyckor sker i befintlig bebyggelse medför det stora kostnader för samhället. Det är dock generellt mer lönsamt att förebygga en naturolycka i bebyggda områden än att ta konsekvensen när den inträffar. Naturolycka avser i detta sammanhang skred, ras eller översvämning. Men dessvärre innefattas inte åtgärder för att hantera vattenbrist eller torka.

Vi Moderater vill ändra anslagsändamålen för anslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor inom utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap till att också innefatta vattenbrist och torka. Det finns flera möjligheter att förebygga vattenbrist. Exempelvis skulle avsaltningsanläggningar vara väldigt fiffigt ute i skärgården. På sikt måste också möjligheterna att återvinna vatten, för exempelvis jordbruk, bli bättre.

Vi behöver naturligtvis alla agera klimatsmart i våra liv för att begränsa klimatförändringarnas effekter. Det påverkar i förlängningen mängden nederbörd och tillgången på vatten. Men att stödja kommunerna i att långsiktigt arbeta förebyggande tror vi är bra. Tror inte regeringen det?

Fru talman! Det känns nästan som att det inlägget var skrivet på förhand, eftersom jag i förra inlägget förklarade att anslaget är översökt. Centralsjukhuset i Karlstad har fått översvämningsskydd, och man gör stabilitetsåtgärder för att skydda elförsörjningen i Partille. De kommunerna blir inte gladare för att man tar pengar från det anslaget och minskar samhällets krisberedskap.

Moderaterna säger att vi nu ska använda de pengar som är begränsade och ta bort de långsiktiga åtgärderna för insatser för våtmarker på 200 miljoner kronor. Det var så i den budget som ni röstade igenom. Det är mångdubbelt större. Det normala anslaget på detta konto brukar vara på 25 miljoner kronor. Det är åtta gånger mer pengar som ni tog bort från att bevara våtmarker. Ni ska använda det anslaget till andra saker trots att anslaget är översökt. Det här hänger inte riktigt ihop; så kan man inte göra. Jag välkomnar gärna att Moderaterna vill diskutera hur vi jobbar mer förebyggande med detta och ger stöd till kommunerna. Men då måste det finansieras med riktiga pengar, som inte tas från andra angelägna områden som handlar om krisberedskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen gör historiska satsningar på området. Vi låter Livsmedelsverket jobba med ett nationellt dricksvattenråd. Vi har flera myndigheter som har fått nya uppdrag för området, och vi kommer att fortsätta att ge uppdrag. När det gäller lantbrukarna har vi tagit fram - i vad jag uppfattar som bred politisk enighet - den första livsmedelsstrategi som Sverige har haft på otroligt länge. Det är viktigt.

Vi jobbar nu med det unika stöd som beslutades efter förra årets torka både till lantbrukare och till en del andra grupper som drabbades hårt förra året. Detta stöd ska nu betalas ut.

Långsiktigt delar jag helt bilden att det civila försvarets beredskap på området måste bli starkare. Det är också en av utgångspunkterna i Försvarsberedningens inriktningsarbete. Där jobbar vi nu med det civila försvarets krisberedskap, och livsmedelsförsörjningen är en helt central del av detta.

Det finns många områden som vi har anledning att samverka med och vara långsiktiga i, för det här är inte ett kortsiktigt problem. Jag är helt övertygad om att klimatförändringarna tyvärr kommer att påverka både risken för torka och andra väderfenomen, och då måste samhällets beredskap höjas. Och det gör den, men då måste man också satsa de pengar som krävs - inte minst för att till exempel bevara våtmarker och se till att vi långsiktigt har en bra vattenförsörjning i Sverige.

Fru talman! Översökta bidrag eller inte - intentionen är viktig. I svaret från statsrådet får vi veta massor om att det satsas pengar på än det ena, än det andra. Men vi får egentligen aldrig veta hur regeringen säkerställer vad pengarna går till eller hur de följs upp. Hur får vi de önskade resultaten? Leder åtgärderna till resultat? Det är en fråga som jag gärna hör statsrådets svar på. Hur avser regeringen att följa upp de nämnda åtgärderna?

Fru talman! Som jag tidigare har varit inne på finns det naturligtvis massor som kan göras och som vi själva kan göra. Vid torka eller vattenbrist är det extra viktigt att följa eldningsförbud, att handskas försiktigt med öppen eld och så vidare. Det ska man naturligtvis göra även när det inte råder eldningsförbud. Alla måste respektera bevattningsregler.

Markägare som vill agera mer långsiktigt kan restaurera eller anlägga våtmarker på sina fastigheter för att förebygga bränder i naturen. Det här med våtmarker har statsrådet varit inne på flera gånger, och där är vi verkligen överens. Vi tycker också att det är viktigt med våtmarker. Men vi moderater tror att det behövs både gemensamma åtgärder och en ändring i anslagsändamålet för att skapa en mycket bättre möjlighet att arbeta förebyggande. Då tror jag att vi skulle kunna komma längre än vi gör i dag.

Fru talman! Jag återgår till den fråga som jag ställde tidigare till statsrådet Damberg. Hur blir det nu med svaret till bönderna? Om knappheten när det gäller vatten så tydligt kan förutses - vad skulle de ha gjort?

Fru talman! Detta är en viktig interpellation om ett viktigt ämne. Det här är ingen fråga som bara kommer att vara aktuell den här sommaren, utan jag tror att det är en långsiktig fråga som handlar om klimatförändringar och förändrade väderfenomen. Det finns enligt SMHI:s, SGU:s och andras prognoser stor risk för att flera delar av Sverige mer återkommande kommer att drabbas av torka och längre värmeperioder. Då blir frågan om vattenförsörjningen helt central både för näringslivet och för kommunerna och kommuninvånarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ett viktigt ansvar. Kommunerna har det huvudsakliga, övergripande ansvaret för dricksvattenförsörjningen och måste planera och jobba för detta. Men också länsstyrelserna har ett viktigt ansvar för det här. Länsstyrelserna har fått ett uppdrag av regeringen att följa upp hur planeringen ser ut, vilka åtgärder som har vidtagits och hur man jobbar strategiskt med frågorna.

På nationell nivå har vi nu inrättat ett nationellt dricksvattenråd som samlar alla aktörer för att jobba systematiskt med dessa frågor. Detta systematiska arbete kommer att fortsätta, för vi får inte slarva med det här.

Däremot måste jag säga att jag inte tror att just den lösning som Moderaterna framhåller i interpellationsdebatten är så klok. Jag tror att vi behöver särskilda insatser för de naturfenomen som man inte kan planera riktigt lika mycket för. Många kommuner har i dag eftersatta områden där man behöver göra stora investeringar. Centralsjukhuset i Karlstad och elförsörjningen i Partille är bara två exempel på det. Att ta resurser från dem är inte lösningen.

Att dessutom para detta med Moderaternas budget, som gick igenom i riksdagen förra året, och ta 200 miljoner kronor och stryka hela det anslag som gick just till att bevara och utveckla våtmarker är kortsiktig politik. Regeringen tillför nu dessa pengar och breddar uppdraget en del. Det betyder att Sverige kommer att ha bättre förmåga att jobba långsiktigt med att bevara våtmarker och se till att klara vattenförsörjningen i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.