Förbud mot pälsdjursuppfödning

Fru talman! Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att avveckla den svenska pälsdjursuppfödningen eller låta utreda hur en avveckling av denna kan genomföras.

Låt mig inleda med att konstatera att vi har en stark djurskyddslagstiftning i Sverige. Sedan april 2019 har vi en ny djurskyddslag på plats. I den nya lagen förtydligas att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. Lagen förtydligar också att beteendestörningar ska förebyggas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig och regeringen är det viktigt att den djurhållning vi har i Sverige lever upp till lagens krav. Det gäller naturligtvis även pälsdjur. Det var också därför som regeringen vid sidan av arbetet med den nya djurskyddslagen i januari 2018 gav Statens jordbruksverk i uppdrag att utvärdera välfärden hos minkar inom pälsdjursproduktionen.

Uppdraget gavs mot bakgrund av tidigare problem inom området, men även utifrån de insatser som gjorts av näringen och de föreskriftsförändringar som Jordbruksverket gjorde 2012. I Jordbruksverkets uppdrag ingick även att överväga behovet av eventuella föreskriftsändringar eller andra åtgärder för att tillgodose minkars naturliga beteende.

Jordbruksverket redovisade sitt uppdrag för ganska precis ett år sedan. I sin rapport konstaterar Jordbruksverket att svenska minkar generellt har fått det bättre sedan 2012, dels tack vare nya djurskyddsföreskrifter, dels tack vare pälsdjursnäringens eget djuromsorgsprogram Minkhälsan.

I arbetet med Jordbruksverkets uppdrag bidrog det vetenskapliga rådet för djurskyddsfrågor vid Sveriges lantbruksuniversitet med viktigt underlag om aktuell forskning om minkars naturliga beteende och djurvälfärd. Av rådets yttrande framgår att rådet anser att den vetenskapliga forskning som finns stöder de regler som infördes i Jordbruksverkets föreskrifter 2012. Jordbruksverket ger i sin redovisning inte heller några förslag till regeländringar för mink. Jordbruksverket menar däremot att det behövs mer forskning om hållande av mink i de system som de i dag hålls i. Om det är så att framtida forskning visar att det finns problem kommer de regler som finns att behöva ses över.

Våra myndigheter arbetar också kontinuerligt med att se över sina föreskrifter. Bedömningar av vilka krav som ska gälla för olika djurslag görs för varje djurslag för sig och grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2020 att Jordbruksverkets redovisning inte föranleder några åtgärder från regeringens sida. Den hållningen har inte ändrats. Mitt svar till Elin Segerlind är således att jag för närvarande inte avser att vidta några åtgärder för att avveckla eller låta utreda en avveckling av den svenska pälsdjursuppfödningen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Minkarnas välfärd är inte en ny fråga för diskussion i den här kammaren eller bland oss som värnar djurens väl. Det tycks gå som en röd tråd mellan de frågor som ministern och jag debatterar här.

Norge fattade nyligen beslutet att förbjuda inhemsk pälsdjursuppfödning. Det gör att Norge nu är ett av de 15 länder i Europa som har fattat beslut om att fasa ut eller förbjuda pälsdjursuppfödning. Tidigt med att fatta samma beslut var Storbritannien, där det har varit förbjudet sedan 2003. Även Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike men också länder utanför Europa, som Nya Zeeland och Japan, har redan fattat beslutet eller håller på att fasa ut sin pälsdjursuppfödning. Dessa länder visar att det är möjligt att lägga pälsdjursindustrin till historien och ta ett viktigt kliv in i framtiden - om bara den politiska viljan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss då sätta bilden. I Sverige lever omkring 1 miljon minkar i burar utan möjlighet att simma, leka, springa eller leva under naturliga omständigheter. Hur den onaturliga miljön i buren påverkar djuren fullt ut vet vi inte i dag. Just det att vi inte vet är en av slutsatserna i rapporten från Jordbruksverket. Vi behöver mer kunskap för att kunna säga att djuren lever ett fullgott liv.

Ministern hänvisar i sitt svar till forskningen. Vi behöver mer forskning. Men det blir tydligt när man läser bland annat det vetenskapliga rådets remissvar att den forskning som finns är daterad, fragmenterad och inte i alla lägen relevant för den svenska minknäringen. Vad är det som tyder på att det framgent blir en boom för forskningen som kommer att ge oss alla de svar vi behöver? Hur kommer detta att inom den närmaste tiden eller ens de närmaste årtiondena förbättra förhållandena för minken?

Det vetenskapliga rådet radar upp många frågor som inte går att besvara i dagsläget utifrån den forskning som finns. Det betyder att vi för all del inte kan säga med säkerhet att djuren lider, men det betyder också att vi med lika lite säkerhet kan säga att djuren har det bra.

Jordbruksverket pekar på att det vetenskapliga rådet ser fördelar med det svenska sättet att hålla mink jämfört med andra länder. Men rådet vill samtidigt se en utvärdering av de nya svenska föreskrifterna, och en sådan borde helt klart göras.

När vi pratar om fiskekvoter, och det vet ju ministern att jag gillar att göra, pratar vi ofta om försiktighetsprincipen. Det är en rimlig princip att hålla sig till när man inte vet säkert hur situationen för en art ser ut eller hur de beslut man fattar riskerar att påverka den arten. Så är fallet här. Flera länder har redan konstaterat detsamma, och det förvånar mig att ministern och regeringen inte alls är villiga att ta frågan vidare.

Ett beslut om att avveckla pälsdjursuppfödningen skulle påverka de omkring 60 svenska företag som i dag håller djur i bur för att sälja päls. Men med en ansvarsfull avveckling över en längre tidsperiod och med stöd under övergångsperioden ges goda förutsättningar för att ställa om verksamheten. En avveckling förutsätter att hänsyn tas till enskilda företagare.

Det här är en fråga som har brett stöd hos svenska folket - åtta av tio svenskar vill se ett förbud mot uppfödning av djur i bur för pälsens skull, och i mars förra året tog ministern själv emot en namninsamling med över 100 000 underskrifter för ett förbud mot pälsdjursfarmning i Sverige.

Nej, fru talman, jag förstår inte regeringens återkommande passivitet i djurrättsfrågorna.

Fru talman! Tack så mycket, Elin Segerlind, för frågan!

Det känns bra att vi är många i Sveriges riksdag och regering som tycker att frågor om djurvälfärd är väldigt viktiga. Jag är stolt och glad över att vi antog en uppdaterad djurskyddslagstiftning så sent som i april 2019. Men jag delar Elin Segerlinds bild att när vi har fattat olika beslut om lagar och annat behöver vi trots eller oavsett det ha en kontinuerlig och ständig utvärdering av om de verktyg vi har är effektiva och lever upp till det som var politikens intentioner när man satte in dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt kan jag konstatera att när man antog den senaste lagstiftningen på detta område byggde det på en utredning som hade till syfte att utreda och komma med förslag på hur vi skulle stärka djurskyddet. Den utredningen lyfte inte på något specifikt sätt fram minkarnas situation eller pälsdjursuppfödning som något det "pingades" på.

Trots det - eller likväl eller kanske därför - bestämde den förra regeringen att man skulle låta Jordbruksverket få ett specifikt uppdrag att särskilt granska och komma med förslag kopplade till minkuppfödning. Det gjordes också i en utredning som redovisades för ungefär ett år sedan.

Jordbruksverket använde sig av det vetenskapliga rådet. För mig som ansvarig minister är det ett ohyggligt viktigt verktyg i dessa sammanhang, för hur mycket jag än vill och tycker att man ska ha en fantastiskt bra lagstiftning på plats på alla områden som ligger i min portfölj tror jag att det är viktigt att man fattar beslut som så långt det är möjligt alltid grundar sig på vetenskapliga fakta, beprövade metoder eller något annat som visar både vad som varit och vad som är rimligt i sammanhanget.

Trots att man använde sig av det vetenskapliga rådet kom man inte fram till något annat än att de föreskrifter som finns på plats på detta område sedan 2012 är rimliga. Samtidigt konstaterade man att man kom fram till sina rekommendationer och slutsatser utifrån den forskning som finns. Här delar jag Elin Segerlinds oro, och jag skulle önska att det fanns mer forskning på detta område.

Vi har från regeringens sida öronmärkt 12 miljoner kronor inom forskningsrådet Formas just för forskning på djurskyddsområdet. Däremot har vi inte sagt exakt vad man ska forska på. Det gör vi väldigt sällan i Sverige. Det ska väldigt mycket till för att vi ska gå in och styra forskning på det sättet. Det bygger i stället på att man i konkurrens med olika projekt söker den finansiering som finns för att säkerställa att man får tillräckligt hög kvalitet på resultaten av den forskning som görs.

Jag skulle verkligen välkomna högkvalitativa forskningsprojekt på detta område som kan antingen stärka uppfattningen om de regelverk som finns på plats i dag eller ge tydliga och konkreta faktaunderlag för att utvärdera och utveckla politiken på detta område. Det har vi inte i nuläget.

Fru talman! Vi vet hur minkar beter sig i naturliga miljöer, och vi vet att minkar uppvisar stereotypa beteenden som pacing och pälstuggning i fångenskap. Vi vet att mer än hälften av de kontroller som gjorts av länsstyrelserna har visat på brister.

Det vetenskapliga rådet säger också i sitt remissvar att det går att bygga bort vissa beteendestörningar men inte alla. Ytterligare forskning skulle kanske kunna ta oss några steg till och göra välfärden för minkarna lite bättre, men det löser inte alla problem. Jag återkommer till det jag sa förut - att rådet i sitt remissvar på intet sätt gav grönt ljus för att föda upp pälsdjur i bur. Man sa inte att det är helt okej, vi kör, det är bra som det är.

Det finns inte tillräckligt underlag för att säga att välfärden för djuren är god, och därför borde vi utgå från försiktighetsprincipen i första hand och i andra hand å det minsta vidta åtgärder för att säkerställa att djuren har en god välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att utreda välfärden för minkar vidare är som bäst en kompromiss. För mig är det egentligen ointressant om forskningen skulle visa att minkar skulle må lite bättre med tillgång till vattenbad eller att de skulle må lite bättre om de fick mat tre gånger om dagen. Det är fortfarande ett vilt rovdjur i bur, och att få till samma levnadsstandard i en liten bur som i det vilda har jag svårt att se som en verklig möjlighet.

Jag vet inte vad det är som gör ministern och regeringen rädda för att ta steget att förbjuda denna verksamhet. Flera länder har som sagt redan gått före: Storbritannien, Österrike, Japan, Kroatien, Nederländerna, Danmark, Slovenien och många fler. I USA har Kalifornien tagit beslut om förbud mot försäljning. Gucci och Prada, för att nämna två stora modehus, har tagit beslut om att förbjuda päls i sina kollektioner. De två största varuhuskedjorna, Macy's och Bloomingdale's, har kommit fram till att de ska bli pälsfria under 2020. Varför? Jo, för att det inte ligger i tiden att vara för uppfödning av djur i bur.

Försäljningen av päls fortsätter också att minska. Det är därför också rimligt att ge en tydlig signal till branschen om att detta är en produkt som vi inte längre vill se tas fram i Sverige och att ge dem stöd i att avveckla sin verksamhet.

Vetenskapsrådet rekommenderar att en utvärdering görs. Visst kan vi utvärdera detta till döddagar, men i slutänden handlar det om djur i bur. Djur i bur kommer aldrig att ha en fullgod levnadsstandard.

Fru talman! Jag tror att det är ohyggligt viktigt att vi står fast vid att vi ska ha en god djurhållning i Sverige. Jag tycker att vi ska vara stolta över att vi är föregångare på detta område. Vi har sannolikt världens skarpaste djurskyddslagstiftning, och den ska gälla alla djur. Den medger att man har pälsdjur i bur, det vill säga bedriver sådan minkuppfödning som finns, under vissa förutsättningar.

Vi har vid ett flertal tillfällen stärkt kraven för att djurhållningen ska anses vara god. Det har bland annat införts krav på etageburar med klättermöjligheter och på att det ska finnas rikare miljöer. Det ska finnas miljöberikande inslag som rör, bollar, grenar, springhjul och så vidare. Detta är viktigt.

Det är också viktigt att man fortsätter vara beredd att utvärdera de verktyg som finns och att man uppmuntrar forskning. Jag tycker att det är fortsatt viktigt att vi har forskning som grund för våra beslut.

Elin Segerlind sa i sitt inlägg att Vetenskapsrådet inte gett grönt ljus - nej, inte för vare sig det ena eller det andra, vilket är den kanske tydligaste indikationen på att det skulle behövas mer forskning på detta område. Jag kan bara hoppas att vi kommer att få se mer av detta.

Jag kan också konstatera att Jordbruksverket, som ett steg i att säkerställa att vi har en bra utvärdering på området, i januari 2018 fick i uppdrag att för det året ha en särskild redovisning för just minkar. Enligt den rapport som kom förra året finns det en positiv trend: Bristerna i anläggningarna har totalt sett minskat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att det är bra att branschorganisationen Svensk mink själv tar tag i en del av dessa problem. Man har inrättat en kod som alla medlemsföretag måste följa för att kunna organisera sig. Det handlar om ett obligatoriskt djuromsorgsprogram som bland annat innefattar tre till fyra veterinärbesök per år och en del andra saker. Detta tycker jag är viktiga steg i rätt riktning.

Elin Segerlind beskriver också den allmänna trenden när det gäller efterfrågan. Den talar väl för att vi kanske kommer att se ett minskat intresse för att vara företagare på detta område. Det återstår att se.

Över huvud taget är det självklart bra att vi har en levande debatt där vi ständigt talar om vad som är nyttan, problemen, utmaningarna och möjligheterna med varje bransch. Detta är något som kan kopplas också till just denna bransch.

Fru talman! Marknaden kanske tar oss en bit på vägen men kan absolut inte lösa allt. Marknaden är både långsam och ibland ganska korkad, så det kommer alltid att finnas de som fortsätter med pälshandeln. Att låta marknaden sköta detta antyder ju att man egentligen inte är så jättenoga med att den försvinner här och nu, eller så kanske man tycker att den ska tyna bort lite i det tysta.

Men varför dra ut på det? Varför låta miljontals ytterligare minkar leva under dåliga förhållanden och dö för att vi ska vänta på att marknaden ska sköta det här? Vi är nog kapabla att göra detta själva.

Som ministern säger har vi inte grönt ljus för vare sig det ena eller det andra. Därför hävdar jag återigen försiktighetsprincipen. När vi inte vet hur våra beslut påverkar en art bör vi vara försiktiga med att ta beslut som kan skada den.

Vi är inte föregångare i detta läge. Hade vi varit föregångare hade vi tagit beslut om förbud och sällat oss till de 15 andra europeiska länder som redan gjort det.

Till syvende och sist handlar detta, som jag sa, om djur i bur. Djur i bur kommer aldrig att få samma välfärd som djur som lever i det vilda. Så enkelt är det. Vi kan forska så länge vi känner att det är meningsfullt, men det kommer inte att lösa alla de problem som finns.

Fru talman! Tack, Elin Segerlind, för engagemanget! Det är alldeles uppenbart att ledamoten brinner för dessa frågor, och jag tycker att det är väldigt uppfriskande med ledamöter som är så uppenbart engagerade i politiska frågor.

Däremot delar jag inte Elin Segerlinds analyser till alla delar. Vi har haft mink- och pälsdjursuppfödning i Sverige i mer än hundra år, och alla beslut som har fattats i alla fall i modern tid har syftat till att göra det bättre för djuren. Jag tycker att vi har tagit stora sådana steg, kopplat både till den djurskyddslagstiftning och de föreskrifter vi har haft och till en separat utredning som har gjorts på området. Vi har också en tydlig öppenhet med att vi välkomnar mer forskning och är beredda att, om vi får nya fakta på bordet, agera i enlighet därmed.

Elin Segerlind slår, givetvis helt korrekt, fast att djur i bur inte lever på samma sätt som djur i naturen. Detta gäller alla djur som på ett eller annat sätt inte lever i sin naturliga miljö, det vill säga i naturen, utan lever i bur eller på annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Steget till att slå fast att man därmed inte ska ha tamdjurshållning är dock väldigt långt. Det är en hårfin balansgång att hela tiden hitta rimliga sätt att säkerställa att vi kan ha djuruppfödning på många olika sätt och samtidigt garantera ett gott djurskydd. Detta är en fråga som jag kommer att arbeta för hela tiden, och jag välkomnar initiativ och debatter på området.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.