Förbifart Stockholm

Fru talman! Jessika Roswall har ställt ett antal frågor till mig om Förbifart Stockholm.

Förbifart Stockholm ingår i den uppgörelse som nåddes 2007 mellan statens förhandlingsman och företrädare för Stockholmsregionen om en samlad lösning för Stockholmsregionens framtida trafik- och infrastrukturinvesteringar. Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Kommunförbundet Stockholms län, Stockholms stad samt dåvarande Vägverket och Banverket har sedan signerat ett avtal från 2010 om medfinansiering av satsningar i Stockholmsregionen enligt den så kallade Stockholmsförhandlingen. Dåvarande regering fastställde dessa satsningar i beslut om nationell plan för perioden 2010-2021.

Den 11 mars 2019 valde Trafikverket att häva avtalet med entreprenören som bygger tunnlarna under Lovön. Grunden för hävningen är kontraktsbrott avseende framför allt arbetsmiljö. Trafikverket har sedan dess arbetat med en ny tids- och kostnadsanalys för hela projektet, och den är nu klar. De främsta orsakerna till att projektet får en förlängd byggtid och en ökad kostnad är de geologiska förutsättningarna i vissa avsnitt i berget samt hävningen av kontraktet och arbetet med tunnlarna på Lovön.

Det är självklart viktigt att pågående infrastrukturprojekt som Förbifart Stockholm blir klara så snart som möjligt. Samtidigt behöver frågor om arbetsmiljön och säkerheten för dem som arbetar i projekten tas på största allvar.

Med detta sagt vill jag samtidigt betona att jag ser mycket allvarligt på den försening och den fördyring som uppkommit i projekt Förbifart Stockholm. Möjligheten och lämpligheten i att eventuellt öppna en del av sträckan tidigare utreds. I det mer långsiktiga perspektivet behöver Trafikverket fortsätta sitt arbete med att förbättra sina underlag, kalkyler och prognoser samt genomförande för stora projekt.

Det är för tidigt att i dag svara på vilken eventuell påverkan detta kan få på andra projekt i den nationella planen.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret! Förbifart Stockholm är ett infrastrukturprojekt som är av stor vikt för hela landet men, såklart, i synnerhet för Stockholmsregionen. I svaret från infrastrukturministern fick vi en liten exposé över hur projektet har gått fram. Jag tänkte faktiskt också göra en sådan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Diskussionen om Förbifarten har pågått under många decennier. Den startade faktiskt på 60-talet. År 2006 förordades slutligen den dragning som man nu jobbar med. För övrigt använde man fyrstegsprincipen i Vägverket när man beslutade om denna dragning. Apropå Riksrevisionens redovisning i går om höghastighetståg kan jag tycka att det kanske hade varit bra om vi gjorde det också i andra projekt, men det är en annan debatt.

Hur som helst är Förbifarten viktig för trafikflödet i Stockholm och hela landet. Den började byggas 2014 och planerades vara klar 2026. Som vi vet stoppade den nuvarande regeringen arbetet hösten 2014. Det var stopp från oktober 2014 till januari 2015 med en kostnad på hundratals miljoner kronor för oss alla, till ingen nytta. Det var bara ytterligare en fördröjning. Den detaljen tycker jag kanske inte kom fram tillräckligt mycket i statsrådets exposé. Vi har framfört kritik mot detta. Det vi inte visste då var väl att den kritiken har fortsatt under hela den här tiden.

Sedan har vi nåtts av nya besked om fördyringar. Nu i november kom det ett pressmeddelande från Trafikverket om att arbetet försenas med fyra år och fördyras med 3,3 miljarder. Det är mycket allvarligt. Därför begärde jag att infrastrukturministern skulle komma till trafikutskottet och förklara detta. Det har skett. Vi har fått ett svar i utskottet, och vi har fått ett svar här i dag.

Bland annat tas det upp att de främsta orsakerna - nu läser jag innantill i svaret som vi fick i dag - till att projektet får en förlängd byggtid och en ökad kostnad är de geologiska förutsättningarna i vissa avsnitt i berget.

Det här projektet har planerats sedan 60-talet. Man har pratat om det. Man har arbetat med det länge. Det är liksom ingenting nytt. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det kommer sig att man inte vet om eller kan planera för bättre utredningar av de geologiska förutsättningarna.

I medierna har det ibland - nyligen, nu under hösten - beskrivits som ett fiasko och en skandal. Man har gjort jämförelser med Hallandsåsen. Jag är såklart inte ingenjör och är därför inte kvinna att uttala mig om det, men jag kan ändå tycka att det är lite underligt. Det finns många frågetecken kring hur det kunde bli på det här viset.

Jag har en allmän oro som jag för fram i frågan och som jag även har fört fram i utskottet. Det är en allmän oro över att regeringen och Trafikverket inte mäktar med eller klarar av sådana här stora projekt. Vi ser andra exempel som Ostlänken, som också skenar i kostnader. Vad får det här för konsekvenser för andra investeringar som vi måste göra?

Svaret på den frågan är just nu, som vi har hört infrastrukturministern säga, att det är för tidigt att säga det. Men det är ändå en berättigad fråga, och jag skulle vilja att infrastrukturministern utvecklar det. Rimligen borde väl arbetet med nationell plan pågå. Vad får det här för konsekvenser för andra viktiga investeringar?

Fru talman! Förbifart Stockholm är ett av Sveriges i särklass dyraste motorvägsprojekt. Det är också kanske det skadligaste infrastrukturprojektet som vi har i dag, av klimatskäl. Det är därför som det här projektet tidigt avfärdades av en samlad miljörörelse och även av vår expertmyndighet Naturvårdsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför? Jo, Förbifart Stockholm bygger på en modell om ökad biltrafik. I tider med skenande utsläpp och en klimatkris måste vi minska våra utsläpp. Vi har också gemensamt slagit fast att transportsektorns utsläpp ska minska med 70 procent till 2030. I dagsläget ökar dessa utsläpp.

Nu har vi, precis som konstaterats, fått information från Trafikverket om att det här bygget inte bara är skadligt för klimatet, vilket jag konstaterar, utan också riskerar att bli en gökunge som äter upp andra viktiga medel för att investera i Stockholmsregionen, inte minst i kollektivtrafiken. Bygget kommer att ta fyra år längre tid och kommer att kosta 3,3 miljarder extra. Med 2019 års pengavärde kommer Förbifarten nu att kosta 39,5 miljarder kronor.

I det här läget kan det inte finnas något annat att göra än att rätta mun efter matsäcken och helt enkelt krympa projektet eller avsluta det helt och hållet så att man håller sig inom budgetramen.

Det finns också en annan matsäck som vi behöver anpassa det här projektet till, och det är klimatet - våra klimatramar. Vi kan inte bygga stora motorvägar som leder till ökad trafik och ökade utsläpp.

Det här ska vi ha en separat debatt om i nästa vecka, men eftersom vi har en debatt här nu vill jag fråga infrastrukturministern: Har regeringen vidtagit åtgärder för att rätta mun efter matsäcken utifrån att det här blir mycket dyrare och utifrån att vi har ett klimatmål om att transportsektorns utsläpp ska minska med 70 procent? Hur går den målsättningen ihop med att bygga en stor och dyr motorväg som kommer att leda till ökad biltrafik? Det vill jag veta.

Fru talman! Tack, både Jens Holm och Jessika Roswall! Jag har den största respekt för inte minst Jens Holms argumentation om klimatfrågan. Den är otroligt viktig.

Bara så att vi kommer ihåg rätt: Avtalet om Förbifart Stockholm tecknades 2007. Det här är ett projekt som har pågått under lång tid. Sannolikheten för att man ska avbryta är därför ganska liten. Det bör man ändå konstatera. Dock är det naturligtvis Trafikverket och de ingående aktörerna som avgör fortsättningen och hur projektet fortlöper, framför allt när det gäller hur man kan minska den kostnadsökning som varit och om man kan påskynda arbetet för att hålla tidsplanen. Det ansvaret har man.

Det som ändå slår mig är att diskussionen om att det också inom fordonsflottan sker en teknisk förändring är helt frånvarande hos Jens Holm. Sverige har mest el- och hybridbilar i EU just nu - 14 procent av nybilsförsäljningen. Det är klart att det kommer att påverka även vägtrafikens utsläpp. Man bör alltså komma ihåg att även där förändras ju kalkylerna något.

Icke desto mindre ser jag med glädje på att vi gör stora investeringar i järnvägssystem och inte minst att man i Stockholmsregionen gör det i tunnelbanesystem. Där sker också en del fördyringar som riskerar att tränga ut andra angelägna insatser. Det finns alltså ett generellt bekymmer med fördyring och kostnadskontroll, uppenbarligen också i projekt i Stockholmsregionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till Jessika Roswall vill jag säga att det naturligtvis är Trafikverket som nu har uppdraget att titta på konsekvenserna av det hävda avtalet på Lovön. Man ska titta på konsekvenserna av de fördyringar som har skett och även se vilka förutsättningar som finns att minska kostnadsökningarna och påskynda arbetet. På redovisningen som ni båda tog del av i trafikutskottet berättade Trafikverket att de ändå avser att kunna öppna delar av sträckan tidigare.

Däremot ska jag nog avstå från att göra bedömningar om man gjort rätt geologiska undersökningar tidigare, och jag tror också att Jessika Roswall ska göra det. Vi är inte geologer. Vi är politiker. Jag har den största respekt för de tekniker som gör sitt bästa för att göra bra geologiska undersökningar inför infrastrukturprojekt. Jag tror inte att man medvetet blundar för eller missar något, utan naturligtvis gör man sitt bästa för att skapa bästa möjliga underlag för projektering. Men det händer, inte bara i Sverige utan i världen, att man stöter på bekymmer, och då får man hantera det där och då.

Naturligtvis ska underlaget vara så bra som möjligt, vilket jag också konstaterar i frågesvaret. Det är viktigt att Trafikverket fortsätter att utveckla metoder för projektering, planering och kalkyler. Det är klart att kostnadsfördyringen är ytterst allvarlig. Det är viktigt, och det var rätt att bryta avtalet vid Lovön när det var grova arbetsmiljöbrott. Det tyckte jag var en viktig signal från Trafikverket. Men det är lika viktigt att man agerar för att inte få fördyringar i stora infrastrukturprojekt.

Jag har också valt att agera här. Jag har bjudit in representanter för Stockholmsregionen och Stockholms kommun för att prata både om Förbifarten och om andra infrastrukturprojekt. Det mest kända är tunnelbanan, där det har skett en avsevärd fördyring i Stockholmsregionens eget projekt.

Låt oss nu föra en diskussion om vilka konsekvenser det kan få. Här finns avtal som reglerar ansvarsförhållandet mellan parterna, men det är för tidigt att nu uttala sig om vilka konsekvenser det här får för nationell plan. Den ska ju revideras först om något år.

Fru talman! Jag tror inte heller att jag eller infrastrukturministern ska uttala oss om vilka geologiska förutsättningar som finns. Min poäng var snarare att jag tror att svenska folket förväntar sig att man skulle ha sett detta komma när det gäller sådana stora megaprojekt som har pågått under så lång tid och som rimligen borde vara väl genomarbetade. Jag är förvånad, och jag hade gärna sett att man hade fått ett tydligare svar, kanske på utskottet. Där borde jag möjligtvis ha varit bättre förberedd.

Jag ska hur som helst ge lite beröm. Jag tycker ändå att det är bra att infrastrukturministern kallar till ett möte. Trafikverket träffar man såklart hela tiden, men tänker man också träffa entreprenörer? Vad är nästa steg?

Det känns ändå som att det är viktigt att ha koll på det här projektet och andra projekt så att de inte springer iväg i tid och fördyringar. Jag har en fråga: Vad är det mer som infrastrukturministern tänker ta sig an för att se till att det inte skenar iväg?

Jag är ändå orolig. Jag tycker inte att jag fick tillräckligt med svar i trafikutskottet och inte heller i dag. Är det här det sista vi ser nu, eller kommer vi att se ännu mer av både fördröjningar och fördyringar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är samma sak när det gäller att utveckla kostnadsmetoder. Det är också förvånande. Hur kan vi inte ha kommit längre? Varför har vi inte bättre koll på siffrorna? Jag förstår att det är svårt att räkna på stora projekt, men jag tycker ändå att det hade varit rimligt.

En annan förklaring som vi har hört - infrastrukturministern har inte lyft upp den frågan i dag - gäller frågan om upphandling. Det är samma sak där. Min kritik är att jag förstår att det finns skäl att se över upphandlingsreglerna, men jag har noterat att det kommer att ske ytterligare avbrott i upphandlingen för Förbifarten - vilket jag antar kommer att riskera ytterligare förseningar. Vad finns det för rutiner för att se till att det sker korrekta upphandlingar?

Det är tråkigt att det för ett så otroligt viktigt och dyrt projekt - som Jens Holm säger - finns så mycket bortförklaringar i stället för lösningar. Jag hade gärna sett att vi hade kommit längre.

Mitt i alla dessa, som jag uppfattar, bortförklaringar undrar jag vad som kan ske för att det inte ska bli ytterligare fördyringar och förseningar.

Fru talman! Infrastrukturministern säger att det är för tidigt att i dag uttala sig om vilken påverkan som den kraftiga fördyringen av Förbifart Stockholm kan få för andra viktiga projekt som staten ska bygga under de kommande tio åren. Det är klart att det kan vara svårt att säga i detalj, men en sak som jag tycker att ministern måste säga här och nu är att det inte finns på kartan att vi ska skjuta till 3,3 extramiljarder till bygget. Bygget har redan en budget, och man får rätta mun efter matsäcken. Att rulla vidare nya miljarder till motorvägsbygget gör det uppenbart att något annat får stryka på foten. Jag är rädd för att det blir just investeringar i kollektivtrafiken i Stockholmsregionen som får mindre pengar, och den kommer därmed att ta längre tid att bygga ut.

Det är också problematiskt att infrastrukturministern lättvindigt hänvisar till elbilar etcetera och tror att det blir hela lösningen när Förbifart Stockholm är färdig. Man ska komma ihåg att oavsett om det är fråga om elbilar eller andra förnybara drivmedel rivs partiklar upp när bilar kör, det skapas trängsel och så vidare. Sedan vet vi alla att det inte kommer att finnas en helt och hållet elektrifierad fordonsflotta om tio år, även om jag otroligt gärna skulle vilja det.

Vi borde inte bygga nya motorvägar i tider av ett klimatnödläge.

Fru talman! Låt mig påminna om att beslutet att bygga Förbifart Stockholm togs 2007 och lyftes in i nationell plan 2010. Jens Holm kan ha synpunkter på detta i efterhand, men nu är vi där vi är. Jag skulle aldrig nonchalera den utmaning som finns i att se till att fordonsflottan ställer om. Vi ska nå klimatmålen. Det är därför vi elektrifierar, har bränslereduktion, har reduktionsplikt för biobränslen och hittar alternativa sätt att förbättra kommunikationerna, inte minst med hjälp av stora investeringar i järnväg och spårtrafik. Då är det ett bekymmer att det är just tunnelbaneprojektet i Stockholm som drar iväg i kostnadsmassa och riskerar att tränga ut andra angelägna satsningar.

För den som lyssnar på debatten är det viktigt att känna till att den nationella planen inrymmer ungefär 700 miljarder kronor. Att nu redovisa vad en potentiell fördyring på 3,3 miljarder får för effekter är inte alldeles enkelt. De ska ske inom den ordinarie planeringsprocess som finns när nationell plan revideras. Det är viktigt att slå fast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ligger ett stort ansvar på Trafikverket att se till att ha en strikt kostnadskontroll, att se på upphandlingserfarenheterna. Trafikverkets generaldirektör har också publikt sagt att det finns ett bekymmer med det som kallas underbud och underprissättning med de upphandlingsmodeller som finns. Jag föreställer mig att det kommer att vara en offentlig diskussion framöver som handlar om vilken upphandlingsmodell som är rätt för infrastrukturprojekt framöver. Jag tycker att det mest självklara är det jag har sagt, nämligen att Trafikverket har ansvaret att säkerställa att bygget kan genomföras så effektivt som möjligt tidsmässigt och inom de kostnadsramar som finns till förfogande. Det är naturligtvis också ett ansvar som jag tar att sammankalla aktörerna för att göra en gemensam lägesbeskrivning och höra de undertecknande parterna - inte regeringen utan Trafikverket, Stockholmsregionen och Stockholms kommun - som äger ansvaret för att hantera den kostnadsökning som nu sker inom ramen för Förbifart Stockholm. Det kan också bli aktuellt att lyfta fram andra kostnadsökningar i infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen.

Mitt sätt att ta ansvar är att sammankalla parterna, att se till att det finns en gemensam bild av lägesbeskrivningen och att vara tydlig mot Trafikverket om dess ansvar för genomförandet av projektet.

Fru talman! Jag tackar för debatten.

Jag framställde denna interpellation och kallade infrastrukturministern till utskottet därför att jag är genuint orolig. Det är ett viktigt projekt. Jag delar inte Jens Holms uppfattning att det inte behöver byggas nya vägar eftersom Stockholmsregionen och landet måste fungera, och då måste alla våra transportslag fungera. Men det är en annan del av diskussionen.

Jag är genuint oroad för just Förbifart Stockholm eftersom den har en stor betydelse för hela regionen och därmed hela landet.

Jag är även orolig för att regeringen inte har koll på kostnadsläget när det gäller stora megaprojekt. Jag tycker att det skulle ha funnits mer att svara på min och Jens Holms fråga om konsekvenserna. Det har gått så pass lång tid. Det här är inte ett nytt problem; det finns andra projekt som också har fått ökade kostnader.

Jag är helt säker på att jag är överens med infrastrukturministern om att vi - han, regeringen och alla vi andra - vill undvika rubriker av typen "Skandal, fiasko, en ny Hallandsås!" oavsett vilket infrastrukturprojekt det kan gälla. Därför undrar jag om det finns något pågående arbete i regeringen i fråga om att se över själva utvecklingen av kostnader för megaprojekt. Det finns en anledning till min fråga med tanke på Ostlänken, Förbifart Stockholm och tunnelbanan. Hur kan vi hålla budgeten och få projekten färdiga i tid? De är viktiga för hela Sverige.

Fru talman! Jag tror också att vi är överens. Självklart ska det finnas en strikt kostnadskontroll. Resurserna har avsatts för att infrastrukturinvesteringar ska genomföras inom givna ramar. Sker det kostnadsökningar får man ta en dialog om hur de ska fördelas och lägga tydliga krav på Trafikverket och entreprenörerna. Då kan de se över vad som kan göras för att påskynda projekt och minska kostnader. Detaljerad information om detta fick ledamöterna i samband med Trafikverkets redovisning i trafikutskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att vi också lär av erfarenheterna. Det gör Trafikverket. Man utvecklar metoder för styrning av större infrastrukturprojekt. Det finns bra exempel på när man inte bara har hållit sig inom budget utan också legat under budget, lite beroende på hur man använder upphandlingsmodellerna. Det är den diskussionen om vilka krav som ska ställas som vi ska ha i Sverige framöver, inte minst när vi i ökad utsträckning ställer högre miljökrav i upphandlingar. Det är helt nödvändigt.

Det kommer att finnas behov av innovationsutveckling vid genomförande av stora projekt. Det är inte bara fråga om att vid ett fixt tillfälle vid en upphandling ta fram kostnader, utan det handlar också om att projekt kan utvecklas under byggtiden, inte minst för att nå största möjliga klimatnytta. Det finns skäl att fördjupa denna diskussion - kanske inte här i interpellationsdebatten men vid annat tillfälle.

Jag upprepar att det är allvarligt med fördyringar. Därför har jag reagerat genom att vi tillkallar inte bara Trafikverket utan även de undertecknande parterna för att ha en ordentlig genomgång av kostnadsläget.

Jag tycker att det är självklart att Trafikverket tar ansvar - och det gör man nu - för både färdigställandet och en kostnadskontroll och naturligtvis för att se om man kan påskynda projektet. Det är helt nödvändigt, på samma sätt som det är nödvändigt att vi fortsätter ha en hög ambitionsnivå när det gäller infrastruktursatsningar i Sverige. Det behöver Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.