Fru talman! Runar Filper har frågat mig om jag har sett problemet med föräldrapåverkan och att det kan förekomma i dagens Sverige att barn splittras från sina föräldrar på ett felaktigt sätt, och om jag i så fall vidtar några åtgärder. Han har vidare frågat mig om jag kan ta initiativ till att se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras.
Jag har nyligen besvarat en liknande riksdagsfråga från Runar Filper, så mitt svar i dag kommer han, i mångt och mycket, att känna igen.
Barnets bästa är avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna beaktas särskilt. Som utgångspunkt är det i de flesta fall bäst för barnet att båda föräldrarna är delaktiga och tar ansvar för barnet. Barnets rätt till båda sina föräldrar får dock inte innebära att barnet måste leva eller umgås med en förälder under alla förhållanden.
Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn alltid tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Att ett barn har rätt att framföra sina åsikter innebär inte att barnet ska tvingas att välja mellan sina föräldrar.
2014 års vårdnadsutredning har lämnat en rad förslag i syfte att ytterligare stärka barnperspektivet i mål om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen föreslår bland annat att barnets rätt att få information ska tydliggöras och att barnet inte behöver uttrycka en bestämd uppfattning för att få sina åsikter beaktade. Utredningen föreslår också att socialnämnden ska få höra barnet även om vårdnadshavarna motsätter sig detta. Det pågår nu ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en lagrådsremiss som bygger på utredningens betänkande. Planeringen är att lagrådsremissen ska beslutas inom kort.