Föräldrapåverkan och föräldraalienation
Interpellation 2020/21:268 av Runar Filper (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2020-12-17
- Överlämnad
- 2020-12-18
- Anmäld
- 2021-01-04
- Sista svarsdatum
- 2021-01-15
- Svarsdatum
- 2021-02-04
- Besvarad
- 2021-02-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Vid vårdnads- och umgängestvister förekommer det att en förälder, medvetet eller omedvetet, negativt påverkar barnets inställning till den andra föräldern och att barn därför i utredningen kan säga sådant som de tror att den ena eller båda föräldrarna önskar eller förväntar sig. Att en av föräldrarna använder påverkan för att nå framgång i en vårdnadstvist, eller efter att en dom avgjorts förskjuter den andra föräldern från ett barn, kan drabba både mammor och pappor men framför allt barnet.
De lagar och regelverk som finns i dag bör ses över. När unga barn involveras i vårdnadstvister och det saknas regler som ställer tydliga krav på föräldrar att främja barns rätt till en omfattande och kontinuerlig kontakt med sina båda föräldrar och nätverk får det olyckliga konsekvenser.
Det mer vetenskapliga namnet på fenomenet är föräldraalienation – parental alienation (PA). Vid fenomenet som påverkan leder till kan man i många fall inte identifiera någon saklig grund som kan förklara barnets avoga inställning till den ena föräldern.
Främlingskapet mot föräldern utvidgas ofta till förälderns familj och sociala nätverk. Den leder till att barnet måste förtränga sin kärlek och vilja att träffa den andra föräldern och övriga närstående personer.
Efter vårdnadsreformen 2006 står det att läsa i föräldrabalkens bestämmelse (21 kap. 5 § FB) avseende verkställighet av domstolsbeslut att ”om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa”.
Vårdnadsreformen ser till barnets bästa och är en förbättring jämfört med tiden innan. Självklart ska de som skadar sina barn inte träffa dem. Men vad reformen inte tagit höjd för är att en förälder som vill smutskasta den andre föräldern inför barnet kan ha mycket att vinna på det tillvägagångssättet.
En vårdnadstvist avgörs så gott som alltid av familjerättens vårdnadsutredningar. Här förlitar sig rätten helt på den kompetens som utredarna ska besitta. Men om ett barn av sin ena förälder utsatts för negativ påverkan av den andra föräldern kan det vara svårt att identifiera.
Om vårdnadsutredningen kommer fram till att barnet inte vill bo hos eller ens träffa mamma eller pappa – om det är ett resultat av föräldraalienation eller inte – har socialtjänsten svårigheter med att hantera. Ett barn som fått uppleva hur den ena föräldern alienerat den andra föräldern och kanske känner en förväntan över att framföra detta i utredningen (indirekt tvingas att välja mellan föräldrarna) får ensamt bära denna avgörande börda och kanske känna livslång skuld.
Den förälder som barnet är folkbokfört hos är oftast den som tilldöms vårdnaden. Det har i normala fall en naturlig förklaring som grundar sig i barnets bästa. Men det som tyvärr också kan avgöra tvister är smutskastning, undanhållande av information, manipulation och umgängessabotage. Här befinner sig barnet i en beroendeställning till boendeföräldern.
Om utredningen grundar sig på ett tidigt ställningstagande från utredarna och om den är framhastad kan konsekvensen bli att barn skiljs från bra och lämpliga föräldrar eller tvingas bo med föräldrar de inte bör träffa.
Det kan med dagens instrument och instruktioner vara alltför lätt för en förälder att lura myndigheter och organisationer, vilket kan leda till tidiga ställningstaganden för en part, utan att de uppgifter som ges granskas källkritiskt.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
1. Ser ministern det här problemet, eller saknas det vetenskapligt underlag för att kunna identifiera föräldrapåverkan, och vidtar ministern några åtgärder?
2. Har ministern sett att det kan förekomma i dagens Sverige att barn splittras från sina föräldrar på ett felaktigt sätt, och vidtar ministern i så fall några åtgärder?
3. Med interpellationen i beaktande, kan ministern ta initiativ till att se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:268
Webb-tv: Föräldrapåverkan och föräldraalienation
Dokument från debatten
- Torsdag den 4 februari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:76
- Protokoll 2020/21:76 Torsdagen den 4 februariProtokoll 2020/21:76 Svar på interpellation 2020/21:268 om föräldrapåverkan och föräldraalienation
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Runar Filper har frågat mig om jag har sett problemet med föräldrapåverkan och att det kan förekomma i dagens Sverige att barn splittras från sina föräldrar på ett felaktigt sätt, och om jag i så fall vidtar några åtgärder. Han har vidare frågat mig om jag kan ta initiativ till att se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras.
Jag har nyligen besvarat en liknande riksdagsfråga från Runar Filper, så mitt svar i dag kommer han, i mångt och mycket, att känna igen.
Barnets bästa är avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna beaktas särskilt. Som utgångspunkt är det i de flesta fall bäst för barnet att båda föräldrarna är delaktiga och tar ansvar för barnet. Barnets rätt till båda sina föräldrar får dock inte innebära att barnet måste leva eller umgås med en förälder under alla förhållanden.
Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn alltid tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Att ett barn har rätt att framföra sina åsikter innebär inte att barnet ska tvingas att välja mellan sina föräldrar.
2014 års vårdnadsutredning har lämnat en rad förslag i syfte att ytterligare stärka barnperspektivet i mål om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen föreslår bland annat att barnets rätt att få information ska tydliggöras och att barnet inte behöver uttrycka en bestämd uppfattning för att få sina åsikter beaktade. Utredningen föreslår också att socialnämnden ska få höra barnet även om vårdnadshavarna motsätter sig detta. Det pågår nu ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en lagrådsremiss som bygger på utredningens betänkande. Planeringen är att lagrådsremissen ska beslutas inom kort.
Anf. 2 Runar Filper (SD)
Fru talman! Jag tackar Morgan Johansson för svaret.
Det är mycket viktigt och självklart att barnets bästa följs. Men när det handlar om föräldrapåverkan och föräldraalienation, när man starkt påverkar barnets ställningstagande, kan det leda till barnets sämsta.
En vårdnadstvist startar oftast när kärleken tar slut i ett förhållande. Ovänskap om vårdnad, boende och umgänge styr. Kanske träffar den ene föräldern en ny partner. Till slut vill kanske föräldern att barnet ska kalla den nya partnern för pappa eller mamma. Familjerätten startar en vårdnadsutredning eftersom föräldrarna inte kommer överens. I familjerättens utredning kan det stå att barnet inte vill träffa pappa, men det kan i själva verket vara mamman som inte vill att barnet ska träffa pappan.
I närapå samtliga fall dömer tingsrätten utifrån familjerättens skriftliga vårdnadsutredning, som är huvudsakligt material för domstolen: Min pappa är konstig och gör konstiga saker, eller min mamma bryr sig inte om mig. Barnet kan vara så påverkat av boendeföräldern att det säger sådant som det matats med eller förväntas säga av en kontrollerande förälder, så kallad föräldrapåverkan eller föräldraalienation, att pappan framställs som en alien, en udda och skrämmande person. Jag vill poängtera att även mammor drabbas av pappor som påverkar deras barn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Anledningen till min interpellation är att justitieministern levererade ett icke-svar på min skriftliga fråga. Ingenting nämns om föräldrapåverkan. Det här är först och främst ett rop på hjälp från alla de föräldrar och deras barn där den andra föräldern använt barnen som redskap i bittra vårdnadstvister. Vårdnadsreformen från 2006 ser till barnets bästa och är absolut en förbättring jämfört med tiden innan. Självklart ska de som skadar sina barn inte träffa dem.
Men vad reformen inte tog höjd för är att en förälder som vill smutskasta den andre föräldern inför barnet kan vara med och vinna med hjälp av det tillvägagångssättet. Problemet som jag beskriver rör inte minst påverkan av barn som befinner sig i spannet över tio år där barnets vilja ska tas i beaktande i takt med barnets mognad och ålder.
Föräldrabalken säger att om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Det är såklart bra och jätteviktigt, och det vill jag starkt poängtera. Det är såklart inte den delen jag ifrågasätter och kritiserar, utan det är föräldrars påverkan av barnet. Jag försvarar självklart inte föräldrar som skadar sitt barn fysiskt, psykiskt, sexuellt eller på annat nedvärderande sätt. De föräldrarna ska såklart inte ha vårdnaden.
Jag säger detta så att ministern inte passar på att samla billiga poäng och försöker skjuta budbäraren. Ett barn som ständigt matas med negativa signaler om sin ena förälder, allt från ständig klagan till rutinmässiga suckar och kontrollfrågor om hur det egentligen är hos pappa, blir förvirrat i sin lojalitet och känner press att ta ställning i föräldrarnas konflikt - påverkad av en förälder, alienerad.
Att ett barn påverkas och tar ställning mot en av sina föräldrar kan drabba både mammor och pappor. Barn berättar vad som förväntas av mamman i samtal med sociala myndigheter och familjerätten som gör vårdnadsutredningen.
Anf. 3 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! När jag läste interpellationen kände jag att det var lite svårt att få grepp om vad Runar Filper egentligen ville, men när jag hör honom här blir det klart vad han vill. Det framgår också i hans skrivningar att han anser att jag borde se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i riktning att jag ska ändra lagstiftningen så att barn i ökad utsträckning i så fall måste träffa föräldrar de inte vill träffa. Det är vad detta i slutändan rinner ned till. Då kan jag rakt upp och ned säga att en sådan översyn tänker jag inte göra.
Vi har inget pappaperspektiv i de här frågorna. Vi har inte heller något mammaperspektiv i de här frågorna. Vi har ett barnperspektiv i de här frågorna. Det är barnets bästa som ska vara avgörande, och då ska också barnets röst väga tungt i förhandlingarna. Utgångspunkten ska inte vara föräldrarnas rätt till barnet utan barnets rätt till sina föräldrar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om ett barn inte vill träffa den ena föräldern måste det på ett eller annat sätt faktiskt respekteras. I vissa fall kan vi tycka att det är helt självklart, till exempel när den ena föräldern har begått ett övergrepp mot barnet, som Runar Filper tar upp. Min bestämda uppfattning är att inga barn ska behöva träffa sina förövare. På den punkten tycker jag faktiskt att lagstiftningen bör bli ännu tydligare. Vi behöver nog göra en översyn i den riktningen, men det är i så fall tvärtemot vad Runar Filper vill. Han vill öppna ett utrymme så att barn i ökad utsträckning ska behöva träffa föräldrar de inte vill träffa. I det avseendet menar jag att diskussionen om föräldraalienation leder fel. Den lägger i grunden skulden på barnet.
Min uppfattning är att det är förälderns ansvar, den vuxnes ansvar, att bygga en relation med barnet så att barnet vill träffa föräldern, alldeles oavsett vad den andra föräldern säger om sin före detta. Det är den vuxnes ansvar att se till att bygga en sådan relation med sitt barn att barnet vill träffa sin förälder, alldeles oavsett vad den andra föräldern säger. Så måste det vara.
Hur man än vänder och vrider på detta är det i alla händelser väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att lagstifta i en fråga som i grunden handlar om hur föräldrar pratar med sina barn.
Vår utgångspunkt, återigen, är barnets bästa, men också barnets rätt att bli hörd i dessa ofta väldigt svåra situationer. Barnets åsikt ska också tas på allvar och beaktas. Den utgångspunkten tänker jag inte rubba, och därför tänker vi inte göra någon sådan översyn som Runar Filper är ute efter.
Anf. 4 Runar Filper (SD)
Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson!
I den bästa av världar, Morgan, fungerar det så som du säger. Men detta handlar inte om det som du pratar om. Det handlar om situationer där barn felaktigt separeras från sina föräldrar på grund av stark påverkan av en förälder, som sociala myndigheter, familjerättshandläggare eller domstolar inte lyckas identifiera. Det handlar om manipulation, inte bara av barnet utan också av domstol, rättsväsen och utredare. Det har visat sig att det lönar sig att ljuga i sådana här vårdnadstvister.
Det är också ofta, om än inte alltid, boendeföräldern som vinner på detta, för barnet är i en beroendeställning gentemot den det bor hos. Då uppstår en stor lojalitetskonflikt. Man hamnar i kläm och mår väldigt dåligt.
Jag tycker inte alls att du svarar på min fråga, Morgan. Det är lätt att manipulera barn till att tro på felaktiga saker. Om detta pågår under tio år går det nästan inte att misslyckas. Vid tio elva tolv års ålder, när barn kan anses ha uppnått den mognad som krävs för att viljan ska beaktas, är barnet, om det påverkats under många år, än mer färgat.
Tingsrätterna dömer nästan alltid som familjerätternas vårdnadsutredningar föreslår. Har barnet uttryckt att det inte vill bo hos den andra föräldern, eller ens träffa denne, har den föräldern en näst intill omöjlig uppförsbacke. Anser då rätten att samarbete mellan föräldrarna inte är möjligt, vilket den påverkande föräldern självklart påpekar och ser till - boendeföräldern kan göra allt för att sabotera, men rätten kommer ändå oftast att föreslå denne - tilldöms denne ensam vårdnad.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta kan betyda att barnet aldrig mer får träffa sin förälder, beroende på hur långt gången påverkan är, eftersom den andra föräldern har utsatt barnet för stark påverkan och barnet känner press och är i en beroendeställning. Så enkelt är det i dag, med den lagstiftning som finns.
Om kontakten bryts avbryts också kontakten med hela nätverket på den sidan av släkten. Barnet mister tragiskt nog den ovärderliga kontakten och kärleksbanden med sin farmor och farfar, ibland kanske mormor och morfar, på grund av kunskapsluckor hos beslutande myndigheter och rättsväsen.
Det finns en frustration där ute hos föräldrar som på märkliga grunder har förlorat kontakten med sina barn. Barnet kan, då det är i en beroendeställning till boendeföräldern, ta ställning av överlevnadsmässiga skäl, som jag sa. Dessa barn mår dåligt. De riskerar livslång ångest, dålig självkänsla, psykiska problem och kanske missbruk. Det är ett trauma för varje barn som separeras från sin ena förälder under tidig barndom.
Det måste sättas stopp för föräldrar som medvetet saboterar barnets möjlighet att umgås med, eller ens kontakta, den andra föräldern. Man slänger brev från den andra föräldern, barnet får inte ta hem presenter från den andra föräldern, man saboterar julaftnar, födelsedagar och allt som den andra föräldern gör för att barnet ska ha roligt. Det pågår i åratal, utstuderat och strategiskt, för att vinna över barnet.
Om outbildade föräldrar och närstående ser och upplever detta bör det ställas krav på även beslutande myndigheter, beteendevetare, rättsväsen och vetenskap att kunna identifiera problematiken och se detta som ett stort samhälleligt problem i stället för att bara prata runt problemet, som när katten går kring het gröt, och rutinmässigt säga att det är barnets bästa som är avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Det finns en advokat som har skrivit en riktigt bra bok som heter Sveket; Bertil Begander heter han. Expressen hade en stor artikel om honom, där han säger att domstolarna många gånger separerar barn från deras föräldrar i onödan, på grund av lögner och föräldrapåverkan. Han framförde stark kritik mot familjerättssystemet i Sverige.
Anf. 6 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag håller inte med Runar Filper om att jag inte svarar på hans frågor. Jag gör ju faktiskt det. Han frågar om jag tänker ta något initiativ till att se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken - det är huvudtemat för denna debatt. Mitt svar på den frågan är nej, något sådant initiativ tänker jag inte ta. Någon sådan översyn tänker jag inte göra. Runar Filper är missnöjd med det svaret, men jag svarar likväl på frågan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag skulle snarare vilja säga att vi går i den andra riktningen i den politik vi för. Vi stärker snarare barnets rättigheter. Om vi skulle göra som Runar Filper vill skulle vi, som sagt, tvinga barn att i ökad utsträckning träffa föräldrar som de inte vill träffa.
Vi går snarare i andra riktningen. Inom kort kommer ett nytt lagförslag om vårdnad, umgänge och boende. Där stärker vi barnets rätt till information i samband med vårdnadstvister. Vi stärker också möjligheten att höra barnets åsikt. Socialnämnden ska kunna höra barnet även om vårdnadshavaren motsätter sig det så att man verkligen kan klarlägga vilken barnets inställning egentligen är, om detta går att göra. Vår ingång är att barnets åsikter ska beaktas, men barnet ska förstås aldrig tvingas att välja mellan sina föräldrar.
Jag tror att det finns väldigt mycket att göra för att förebygga vårdnadstvister innan det går så pass långt som Runar Filper beskriver. Därför finns det också, i den utredning vi nu arbetar med, förslag om att man innan man i dessa fall går till en tvisteförhandling ska ha obligatoriska samtal, som socialnämnden ska organisera. På så sätt kanske en del konflikter kan lösas innan man går till domstol. Det tror jag är en bra väg att gå framåt.
Detta är väldigt svårt att lagstifta om, som vi har varit inne på. Vi kan inte lagstifta om hur föräldrar pratar med sina barn. Där går liksom gränserna för politiken. Man måste ändå ha en grundläggande hållning. Vad är det vi ska beakta och vad är det som är viktigt när en sådan här tvist uppkommer? Barnets röst ska, menar jag, väga väldigt tungt.
Till syvende och sist är det trots allt den vuxnes ansvar att bygga en sådan relation med sitt barn att barnet vill träffa den vuxne, oavsett vad den andra föräldern tycker eller säger. Det är den vuxnes ansvar att göra detta. Mycket längre tror jag faktiskt inte att politiken kommer i dessa frågor.
Sedan kommer det alltid att uppstå konflikter som ofta är väldigt infekterade och svåra; det förstår jag också. Men då är det trots allt barnets bästa som ska gälla, och barnets röst ska väga tungt.
Anf. 7 Runar Filper (SD)
Fru talman! Det handlar om redskap, forskning och vetenskap för att kunna identifiera detta. Det finns mycket forskning på detta område, tyvärr inte i form av svensk litteratur, men väldigt mycket engelsk. Detta saknas inte, men det är inget Socialstyrelsen har varit intresserad av att implementera här i Sverige.
Slutsatsen måste bli att ministern inte svarar på mina frågor. Jag har inte hört ett enda ord om föräldrapåverkan. I hans värld verkar detta inte existera. Om det beror på ovilja eller på okunskap om denna problematik kan man undra.
Att skiljas från en förälder under barndomen är som sagt ett trauma. Föräldrapåverkan är ett mycket allvarligt tillvägagångssätt, ett redskap för att få monopol och kontroll över sitt barn. Ett barn som helt mister kontakten med den ena föräldern mister också halva sitt nätverk av släktingar på den alienerade förälderns sida. Barnet mister resurser i form av släkt, vänner och pengar. Det kanske bidrar till kommande fattigdom i livet för att man i sin start i livet bara har ett ben att stå på vad gäller släkten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sociala myndigheter är bakbundna av att Socialstyrelsen inte erkänner parental alienation, som det heter på engelska. Ministern måste se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras. Sverige är långt efter många andra länder, där man nu börjat förstå den roll som parental alienation kan spela i sammanhanget.
Det är med dagens instrument och instruktioner alltför lätt att lura handläggare och utredare, som inte förstår att barnet är utsatt för stark föräldrapåverkan och inte vill något hellre än att också vara med sin andra förälder men känner en oerhörd press.
Avseende kunskap, forskning och annan information som redan finns tillgänglig är vi minst 20 år efter i Sverige. I ett flertal länder har föräldrapåverkan till och med kriminaliserats. Irland är senast i raden. Även flera stater i USA har kriminaliserat.
Anf. 8 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Det är klart att det i sådana här situationer alltid förekommer olika former av föräldrapåverkan. Man står i en ständig relation med sina barn, särskilt i de infekterade situationer som det handlar om här.
Men att baserat på detta säga att vi ska göra om lagstiftningen, så att barn i ökad utsträckning ska behöva träffa de föräldrar som de inte vill träffa, eller att man ska gripa in i relationen på ett sådant sätt är för mig att gå för långt. Jag säger tvärtom: Det är trots allt alltid den vuxnes ansvar att se till att bygga en sådan relation att barnen vill träffas. Längre än så kommer man inte i den frågan.
Det är klart att jag svarar på interpellationen. Frågan var om vi tänker oss att göra en sådan översyn, och jag säger nej. Det tänker jag inte göra. Jag tycker inte att det finns skäl för det. Snarare går vi i andra riktningen, det vill säga att vi stärker barnets rätt att bli hörd.
Det förslag som nu finns i utredningen, att socialnämnden ska kunna höra barnet även om någon av vårdnadshavarna är emot det, innebär att man faktiskt får ett rum där man kan klarlägga barnets inställning och där det kanske är lättare att prata öppet om situationen. Vi stärker därmed också barnet och minskar kanske riskerna för just den typ av påverkan som Runar Filper pekar på.
Återigen tack för debatten! Men jag tänker som sagt inte göra en sådan översyn som Runar Filper efterfrågar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.